Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bröd’

Ett semmelfritt inlägg.


 

 Kanelbulle

Jag äter kanelbullar idag, kanske.

Nä se semlor gillar jag INTE! Därför blir denna fettisdag garanterat semmelfri. Därmed inte sagt att jag inte kan svulla på annat än bullar med vispgrädde och äcklig, söt mandelmassa. Bullar, till exempel, duger gott som de är. Varför förstöra dem med att göra ett hål, stoppa i grejs och lägga locket på? Nej, kanelbullar ska det vara – helst. Det går bra med semmelbullar också – utan grejs, dock.

Bakom alla antipatier finns förstås en historia. Min semmellusta tog slut för ungefär 40 år sen, det vill säga på yngre stenåldern. Precis som nu var det sportlov. Jag hade rest till Tranås för att hälsa på Lena Kling-Kling, ett av barnen på gården där jag lekte mellan två och sju års ålder. Lena Kling-Kling och jag var ett par av barnen som då hade vuxit upp till tonåringar. Det gjorde inte alla, men det är en annan historia. Hur som helst, det var sportlov och vi var 14 år och hade svårt att hitta gemensamma intressen. Våra vägar hade ju skilts åt när jag som sjuåring flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan. Men så kom vi på att vi skulle baka semlor. Det var säkert Lena Kling-Klings idé, för hennes pappa hade varit bagare, om jag inte minns fel. Jag tror att vi bakade lika många semlor som vi var år, det vill säga 14. Sen åt vi upp dem. Allihop. Och efter den gången äter jag aldrig mer semlor. Inte så svårt att förstå, va..?

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling i juli 1967. Lena och jag är fem år. Foto: Pojken Pers mamma.


Fettisdag utan semlor… 
Kanske inhandlar jag ett par kanelbullar på min utflykt till Tokerian idag. Eller så blir det nåt annat. Jag menar är det fettisdag så är det. Igår kväll försökte jag hjälpa Fästmön genom att äta upp tre av hennes kakor. Kakorna blev belöningen för att jag klarat av ett besök på Stormarknaden med äldste bonussonen. Tyvärr kan man konstatera att butikerna i köpcentrumet enbart säljer kläder för spinkiga pygméer – inte resliga, stadiga vikingar som Johan och mig. Nuff said! Jag tror att jag ska inventera mina skåp här hemma innan jag skenar över och köper en massa bullar och gotta som jag blir än mer reslig och stadig av…

Sittmöbel utanför Gränby centrum

Pygmébostad utanför köpcentrumet? Na, mer troligt ett tillhåll för bolmare.


En utflykt blir det för min del idag
alltså för att köpa mjölk, mat och bröd. Vädret är inte så lockande. Det är grått och trist igen. Jag ska ta en dusch innan jag sticker ut. I eftermiddag ska jag titta ikapp på lite saker jag har spelat in på DVD-hårddisken från TV:n. Och läsa min sista julklappsbok från 2014. Och kanske svulla lite så här på fettisdagen – men garanterat semmelfritt blir det här hemma!

Nu vill jag ju förstås veta om DU ska äta semla idag – eller semlOR, kanske? Skriv några rader och berätta i en kommentar, så jag får ha lite koll på dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fröjdefullt inlägg.


 

Tegelstensbok

Detta är en tegelstensbok. Jag har läst ungefär en sjundedel nu.

Det är fredag och jag känner mig glad. Det händer inte alltför ofta – att jag är glad på en fredag, alltså – så det är därför jag skriver om det. När jag summerar min vecka har den varit alldeles förträffligt bra, förutom irritationsmomentet vid mitt besök i vården. Nåja, jag fick i alla fall sitta ner en stund och läsa. Just nu läser jag en bok som jag ska recensera. Det är en inte helt ny bok, för den kom ut 2012. Boken är skriven av en Uppsalaförfattare, vilket också på sätt och vis är skälet till att jag har fått ett recensionsex. Men den är tung. Den är på över 700 sidor och det är svårt att hitta en bekväm ställning när man läser. Boken är dessutom i storpocket, ett format jag tänker skriva mer om i min kommande recension.

Veckans höjdpunkt blev förstås utflykten och besöket i Adas kaffestuga. Vilket ställe! Jag är helt bestämd när jag säger att jag ska dit igen. Absolut.

Röda fåtöljer hos Bil 3an

Här kan jag sitta och läsa medan en kvick kille byter en trasig lampa i min bil.

Min torsdag, det vill säga gårdagen, var full av allehanda ärenden. Efter avslutat arbete hemmavid åkte jag till bilverkstan för att få hjälp med att byta en trasig lampa. Bil 3:an har drop in för sånt, vilket jag som kund tycker är alldeles utmärkt! Jag får sitta ner i en bekväm röd fåtölj – och läsa! – medan en kvick kille byter ut den trasiga lampan mot en ny. Och kvick är han därför att han har rätt verktyg. Det har inte jag. Jag skulle kanske ha kunnat byta just denna lampa själv, men att stå i ett kallgarage med dålig belysning i kylan och fippla med småprylar… Nej tack, jag betalar gärna de 57 kronor inklusive ny lampa som det kostade för att få hjälp med detta.

Efter en sen och snabb macklunch (Tokerian har ljuvligt lantbröd som jag köper ibland!) for jag till Fästmöns snälla mamma för att återlämna en resväska. Det blev en trevlig pratstund, som alltid, och jag fick med mig ett par varma vinterboots till äldste bonussonen. Jag sa sen hej då och utlovade eventuell skjuts/samåkning till Himlen när det ska födelsedagsfiras där nästa vecka – det beror lite på vilken tid som gäller.

Lampa på Gränby centrum

Annorlunda armatur på plan 2.

Prick klockan 16 stod jag utanför Annas jobb. Vi for på presentshoppingtur till Stormarknaden (varning för HEMSK färg på webbplatsen om du klickar på länken!) och gjorde bra affärer. Hoppas och tror vi. Det är ju inte vi som ska ha presenterna… Smågnabbandes stod vi i alla fall i en affär och slog in var sitt paket. Anna TROR att hon gör snyggare paket än jag. Och den villfarelsen kan hon få leva med, jag VET ju att det inte är så. Eftersom jag varken kan tala om vilken affär vi stod i eller vad vi köpte, får du vila ögonen på lite annorlunda armatur ==> som jag noterade på plan 2. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis handlade nåt på plan 2…

Räkbomb

Räkbomben var full av salta räkor – och brödkanter…

Vi avslutade med en runda inne på ICA Kvantum. Det var faktiskt inte för mycket folk där inne, så jag stod ut hela varvet utan att vilja kollapsa en enda gång. Det gick inte att motstå att köpa med en räkbomb hem. Den motsvarade förväntningarna, kan jag meddela. Fast lite konstigt var det att man inte skurit bort kanterna på brödet. Brukar man inte göra det??? Den måtte ha varit tokfull av salta räkor i alla fall, för jag drabbades av en enorm törst hela kvällen och även i morse.


Igår handlade vi till mig och till Annas jobb,
i eftermiddag ska vi handla till Anna. För sen bär det av till Himlen där min älskling ska vara mamma på heltid i två veckor nu. Förutom att hon ska jobba som vanligt, förstås. Mina kommande två veckor ska jag fylla med att vårda mitt yttre, träffa vänner, göra ett nytt försök att besöka vården och lite annat. Så mycket jag orkar. Jag tycker att jag har fått ett rejält energipåslag av Annas närvaro här! Och lite andra positiva saker som har hänt i veckan.

Vad ska DU göra den närmaste framtiden??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett njutningsfullt inlägg som kräver att du har lite volym på ifall du klickar på länkarna!


 

Idag har jag bland annat rest och sett mig omkring. Bytt lite perspektiv, sett annat än tapeterna här hemma, fått lite input, gett lite output. Kort sagt: gjort en utflykt i verkliga livet. Och det var livat!

Ett skäl till att mina livsandar blev så uppiggade var att jag, mitt i värsta vintern, snubblade på ett fantastiskt smultronställe, Adas kaffestuga i Östhammar. Jag hade parkerat bilen och skulle ta en bensträckare. Traskade några steg och hamnade utanför Adas. Kaffetörstig var jag och när skylten även lockade med Dagnys hörna inklusive jukebox var det ingen tvekan att jag skulle göra ett besök.

Det doftade så där underbart redan i entrén: kaffe och nybakade kakor och bullar. Helst av allt hade jag tagit nåt riktigt sött, men det fick bli kaffe och en macka.

Sen fortsatte upplevelsen! Kaffestugan var nästan som ett litet hem. I ett rum stod en gammal vedspis och knäckebrödskakor hängde över den. Jag bara väntade att Ada själv skulle komma utfarande nånstans ifrån och undra vad jag hade i köksregionerna att göra. I finrummet stod en sammetssoffgrupp och golvuret lika självsäkert som ett kyrktorn.

Bland övriga inredningsdetaljer fastnade jag för dockskåpet, men också för skåpet med leksaksbilar. Jag var ju liksom ingen dockskåpsflicka när jag var liten (fast jag fick ett dockskåp som morfar hade snickrat), utan jag var en biltjej. Den fantastiska samlingen av kaffekoppar som prydde väggarna upp till taket var också urhäftig.

Men då fick man väl betala massor för denna upplevelse? Inte då! Kaffe och macka kostade 48 kronor. Brödet var grovt och färskt, kaffet nybryggt och hett. Jag sneglade på menyn och såg att det finns luncher såsom sallader och pajer för mellan 70 och 80 kronor, endast.

Sommartid finns en trädgård man kan sitta i. Nu var det inte säsong för det alls. Men ett är säkert: tillbaka hit ska jag när det blir varmare. Allt detta, inklusive trevlig och välkomnande personal, gör att Adas kaffestuga i Östhammar rekommenderas varmt!

Här är några bilder som jag tog i all hast (därav den undermåliga kvaliteten på de flesta foton):

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kraften och lusten att leva. Generellt sätt.


 

Amaryllisen från L den 17 januari 2015

Amaryllisen från L fotad den 17 januari 2015. Två stänglar på väg. Jag har nu klippt ner den långa, döda.

Det är nog inte alla som skulle borsta tänderna, stoppa i linserna, duscha och tvätta håret bara för att gå ut med två stinky soppåsar. Men sån är jag! Dessa läbbiga påsar gav mig just den kraft jag behövde för att skjutsa ut mig så jag fick fem minuters frisk luft – och två minuters unken dito i soprummet. Jag till och med växlade några ord med en trevlig granne. Jorå, det finns grannar som inte bara hälsar utan även pratar med mig. Inte som grannen jag tvingades dela rum med i torsdags, det var snudd på outhärdligt. Men allting går ju, som bekant, utom tennsoldater och små barn. Och såna som jag, som bara bor här i evigheters evighet.

Men nog önskar jag att jag hade lite mer kraft och lust. Det är därför jag ser med avund på amaryllisen som Fästmön och jag fick av vännen L. Den har blommat med massor av klockor på två stänglar och tänk – nu är ytterligare två stänglar på väg! Jag klippte därför ner den långa, döda och tog med ut till soprummet så att de två nya ska få ljus och plats. När det gäller amaryllisen kan vi snacka om både livskraft och livslust.

För egen del är det lite si och så med både och. Jag har värderats och fick resultatet igår. Det behåller jag för mig själv och familjen. Fysiskt sätt lever jag rätt ensam för tillfället. Det går bra. Familjen och jag har kontakt varje dag. Vi finns för varandra ändå. Det gäller att jag kommer på banan igen för egen maskin, men med stöd. Valet mellan pest och kolera är som bekant inte nåt roligt val. Valet är emellertid mitt. Ingen kan göra det åt mig.

Soppmiddag en fredag

Fredagsmys med ny bok, tända ljus och tomatsoppa med bröd.

Igår var det fredag. Då myste jag med soppa, bröd, tända ljus (mitt regnbågs-Airwickljus som INTE spökar!) och en ny deckarbekantskap, Stefan Tegenfalk. Jag fick två av hans böcker av Anna i julklapp och jag började förstås läsa den första i serien, Vredens tid. Mycket bra efter cirka 70 sidor, kan jag avslöja!

Idag försöker jag överleva. Det har gått bra hittills. Jag har planerat ända fram till kvällen och tagit fram kyckling ur frysen för att tinas. Pippin ska tillagas i stekpanna och serveras med potatisklyftor och hot béasås. Ett rött, gott och svindyrt vin ska jag korka upp från vinskåpet till maten. Det blir säkert ytterligare ett glas, för jag har köpt goda ostar och fikonmarmelad att smaska på framför Stjärnorna på Slottet. Eller filmen som kommer efter. Om jag nu orkar se den.

Att återfå kraft och lust tar tid. Jag hoppas att jag kan tillåta mig själv att få den tiden. Den som inte har varit här kan aldrig förstå och att försöka gå i mina skor är omöjligt för nån annan. Acceptera eller påverka är upp till mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tackande inlägg.


 

Strax efter jul – men före nyår! – hittade en julklapp vägen ner i min postbox. Idag mitt på dan halkade jag över till Tokerian och satte sprätt på den. Två tunga kassar släpade jag hem, men nu är förråden påfyllda (inte bara med garntomtar, alltså…)!

Willyskassar

Julklapp från IU omsatt i matvaror.


Det blev fil, mjölk, bröd,
färsk mat, fryst mat, sås, soppor, våffelmix och en och annan städgrej som fick följa med hem. Tack snälla IU!!! <3 <3 <3

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kodat inlägg.


 

Nu är bröna på bordet. Eller, som vi säger i min familj:

Leipä on pöydällä.

Bröd

På bordet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jagat inlägg.


 

Idag råkade vi ut för det faktum att bröna vi behövde ha till middag var slut. På ICA Solen fanns bara äckliga med koriander och jag vägrar koriander. Bilburen som jag är erbjöd jag Fästmön att åka till Coop för att köpa bröd. Väl på plats rusade jag runt bland hyllorna. Anna messade oroligt om än det ena, än det andra. Till sist skickade hon en bild på vad jag inte skulle köpa:

Nan välling

Nä! Sånt här Nan ska vi inte ha till middag. Detta är välling.

 

Nä, det var ju inte nan vi skulle ha utan naan. Med två a:

Naan

Naan skulle vi ha, inte nan.


Jag klarade min uppgift!
Slutet gott, allting gott. Belöningen blev pepparkakor med ädelost.

Pepparkakshjärta med A i ädelost

A i mitt hjärta.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 362 andra följare