Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged aktivitet, alkohol, aparmar, arbetsdagens slut, arbetsmaterial, arbetspass, öl, ömsesidig, badrum, Bagges mått, baksäte, bädda rent, bära, beige, bortamatch, bortbjuden, bullar med hosta på, champagne, cider, damma, dammsuga, deckare, duschrum, efterfrågat, eftermiddagssol, Emelie Schepp, färg, färgglad, förarsäte, författare, fnula, fredag, fredagsfika, frysen, garage, gigantisk, goa grannar, grön, husets vackraste rum, intention, internkommunikation, kaffe, köksstol, köra försiktigt, kommunikationsplan, kontakt, krukväxter, kuddar, kvalster, kycklingkorv och makaroner, kycklinglasagne, ladda upp, läsa, litteratur, ljusskygg, lunch, mingel, Montelciego rioja 2011, nytt jobb, omtanke, papper, papperskassar, pasta, prio ett, röd, rödvin, regn, regnbåge, regnbågsskal, rioja, rondell, söndag, seriöst jobbande, signerad, självinsikt, skramla till, skuggfönster, Slottsträdgården, smutsiga sängkläder, sopor, soprum, stab, städa, städhelg, svart, täcken, tegelfärg, tempranilo, tjänstemobilen, toa, torka golv, trivas, tvätta, tvättkorg, uppskattad, utbyta tjänster, utflykt, utlottning, vardagstillvaro, vik hädan, vila, vinna, Vita spår on 20 maj 2016|
2 Comments »
Ett inlägg i regnbågens färger.
Vilken tur jag hade i morse! Jag slapp gå ut med soporna på väg till garaget. Aparmarna (<== självinsikt) bar nämligen två papperskassar med grönt. Fyra krukväxter skulle till Husets Vackraste Rum på jobbet. Jag ställde en kasse bakom förarsätet och en i baksätet med intentionen att köra försiktigt. Efter första rondellen skramlade det till. Lyckligtvis överlevde vi allihopa och nu har jag förgyllt min vardagstillvaro på jobbet med det gröna. En får hoppas att de trivs lika bra som jag…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nåt sedvanligt fredagsfika blev det inte. I stället vankades det cider och gigantiska bullar med hosta på borta i andra änden av husets plan ett. Min företrädare i Husets Vackraste Rum och hennes gäng hade mingel borta hos sig. Och bullarna var verkligen STORA, även med Bagges mått mätt…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Resten av förmiddagen ägnade jag mig åt seriöst jobbande. Jag laddade upp kommunikationsplanen som arbetsmaterial för staben. Vete 17 om nån har läst den idag på fredagen, men den ligger där nu i alla fall. Övrig tid på dagen fnulade jag kring internkommunikation. Det blir en egen liten plan kring den aktiviteten, för det är efterfrågat. Nånstans mitt på dan bröt jag för lunch. Den var rätt beige, men ganska god. Fast pasta… det hade jag tänkt äta både i morgon kväll (kycklinglasagne) och på söndag (kycklingkorv och makaroner). Nåja, för att göra tillvaron på jobbet mer färgglad satte jag ett regnbågsskal på tjänstemobilen. Och på lunchen läste jag ut Vita spår – i kväll är jag säker på att jag börjar med uppföljaren, Prio ett, som jag vann, signerad, i en utlottning hos författaren.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag har under dagen fått en signal från Fästmön att hon har satt sitt namn på ett papper. Det glädjer mig mycket! På hennes utflykt idag blev det emellertid inget kaffe och hade jag vetat det skulle hon ha fått en inbjudan till sådant i Husets Vackraste Rum. Nåja, jag får se fram emot morgondagen då jag får träffa Anna några timmar mellan två arbetspass. Vi är bjudna till hennes snälla mamma och L i Slottet/Slottsträdgården – om nu regnet kan hålla sig borta!
Kontakt med goa vänner från min förra arbetsplats har jag haft vid arbetsdagens slut. Omtanken är ömsesidig – och uppskattad. Det är gott! Jag är så glad att ni finns kvar i mitt liv, NK* och H!
En flaska rioja, Montelciego 2011, ett reserva gjort på tempranillo, fick jag av Lucille idag.
En av mina köksstolar har varit på kalas sen i lördags. Snacka om bortamatch! Men när jag återvände från soprummet på seneftermiddagen stod en skamsen Lucille utanför med stolen – och en flaska rött gjord på en av mina favoritdruvor, tempranillo (som ger vinet en tegelfärg, vanligen). Snacka om goa grannar det finns, trots allt. Vi har för övrigt lovat att utbyta tjänster – jag öppnar Lucilles och F:s vinflaskor om de öppnar mina champagnedito.
Den här helgen har jag städhelg, men eftersom jag blev bortbjuden i morgon har jag börjat i kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Redan i morse slet jag av de smutsiga sängkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Kuddar och täcken fick ligga i frysen hela dan. Vik hädan, kvalster! Jag räknar med att dammsuga och städa av i badrummet och i duschrummet-/toan innan jag åker och hämtar Anna mitt på dan. Då kan jag torka golv när jag kommer hem, ringa mamma och ta en öl medan jag lagar lasagne på kvällen. Ja, helgen går fort… Men sen är det söndag och då ska Tofflan bara vila…
En go och färgglad helg önskar jag dig som har orkat läsa ända hit!
*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged aldrig fel, Anja Kontor, bilkö, BRF-styrelse, chatt, dag, deckare, det som hände, diabetes typ 2, dröm, dricka mycket, fönster, fönsterleverantör, fönsterventil, författare, försent, fel, fiktiva brott, fixa, garanti, gigantisk, glad, goda arbetskamrater, goda chefer, helt rätt, hem, imma, irriterande små saker, jobb, jobbväska, kalender, kall, köksbord, konstant trött, koppla av, kramp i benen, ladda, lay out, läckage, läsa, läsbrillor, litteratur, livet, lunch, lynning, Maria Wern, måndag, Mind Självmordslinjen, morgon, natt, nattlig, När livet vänder, nyheter, orka kämpa, packa upp, parkering, plocka ur, producent, programledare, rörig, reservglasögon, rolig, självmord, skala av mig ytterkläderna, solstråle, sommar, son, stärkt, stekande hett, Sveriges Television, tandläkarbesök, törstig, terminalglasögon, terroriserad, tester, thriller, traggla, trasiga persienner, TV4, vakna, varsamt, våga prata, vinter, volontär on 16 mars 2016|
Ett både rörigt och soligt inlägg.
Tur att jag hittade ett par gamla läsglasögon i jobbväskan. Annars hade jag inte kunnat jobba så bra…
Den gångna natten var jobbig. Eller snarare rörig. Först drömde jag en konstig dröm i vilken jag drog in en kvinna på jobbet. Hon hade en gigantisk och väldigt lynnig son som uppträdde hotfullt mot henne i drömmen. Bara det att han var lika gammal som hon är i verkligheten. Drömmar… Sen vaknade jag flera gånger av att benen krampade. Enligt boken jag började läsa igår har jag troligen diabetes typ 2. Det är i vart fall diagnosen som Wallander får när han är konstant trött och törstig, dricker mycket och har nattliga kramper i benen… Ja, ja, jag vet att jag borde gå och ta lite tester, men… för tillfället laddar jag för tandläkarbesöket på måndag morgon.
En kan inte påstå att morgonen blev mindre rörig än natten. Jag satt och läste alldeles för länge vid köksbordet och kom därför iväg sent till jobbet. Då hamnar en i bilköer och kommer försent. Jag anlände hela fem minuter över åtta till parkeringen utanför jobbet. Inne på kontoret skalade jag av mig ytterkläderna och packade upp jobbväskan med kalender, bok och… eh… nej! Terminalglasögonen låg kvar hemma! Då var det tur att jag hade mina gamla läsbrillor kvar i väskan. Häromdan funderade jag på att plocka ur dem, men så lät jag dem ligga kvar. Reservglasögon är ju aldrig fel att ha med sig. Idag var det helt rätt!
Jag såg solen idag genom några skitiga, men hela, persienner på jobbet…
Natten hade varit kall och det var imma upp på halva fönstren där hemma. Men det är inget fel, påstår männen i BRF-styrelsen och fönsterleverantören. Jag väntar bara på när de ska komma och för tredje eller fjärde gången fixa de irriterande små saker som fortfarande, efter 3,5 år, inte är OK. Det handlar om allt från persienner som har varit trasiga typ hela tiden till ett läckage från en fönsterventil som uppenbarligen gör det kallt i hemmet på vintern och stekande hett på sommaren. Garantin går snart ut…
Morgonen var i vart fall solig och det passade ju bra eftersom jag träffade en riktig Solstråle idag på lunchen! Inte trodde jag till exempel att jag skulle bli glad av att prata om Det Som Hände, men det blev jag. Jag uppfattades nämligen inte som ”fel”. Det var roligt att få nyheter, även om alla nyheter i sig inte var roliga. Livet far inte varsamt fram ens med de unga. Då är det starkt att orka kämpa!
Jag har tragglat med en lay out hela dan idag. Varje gång jag trodde att jag var färdig hittade jag nåt mystiskt fel som jag behövde kolla. Den stackars författaren kände sig nåt lite terroriserad. Samtidigt är det ju viktigt att det blir rätt.
I kväll ska jag se När livet vänder och Maria Wern på TV.
Under eftermiddagen fick jag återigen erfara att livet inte är rättvist, varken för mig själv eller för andra. Tyvärr är det ingen tröst att vi är flera drabbade, det gör det hela bara ännu mer sorgligt. Det är tur att det finns goda arbetskamrater lite varstans här i världen. För goda chefer finns det dessvärre färre av. Jag hade i alla fall glädjen att träffa en av den senare sorten idag. Arbetskamraterna var färre eftersom de var ute på vift.
I kväll missar jag inte När livet vänder klockan 20 i SvT2. Det tycker jag att du som har läst det här inlägget ända till slutet inte heller ska göra. Temat för kvällens program är självmord och det är Sara som berättar. Självmord är nåt vi bara måste våga prata om. Men helst ska vi våga bry oss och agera innan nån tar livet av sig. Efter programmet kan du chatta. Det vill säga mellan klockan 20.30 och 21.30 kan du prata online med både programledaren och producenten Anja Kontor och Caroline, som är volontär på Mind Självmordslinjen. Jag kanske kollar in chatten en stund, men klockan 21 ser jag Maria Wern i Tv4. Mitt liv är lite rörigt just nu och jag behöver koppla av med fiktiva brott.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged adventsljusstake, adventsstjärna, arbetsdag, ärende, blogg, brillor, Bron, Downton Abbey, dröm om små änglar, första advent, fika, frukost, fyrbent, gigantisk, god natt, grå, härlig, headset, humor, ICA Supermarket SAMköp, kaffe på sängen, kak-tarm, känslosam upplevelse, kök, klättra omkring, kommentera, kopparstake, löpande, mamma, maskering, mörk, mössa, morfar, mormor, Pulled chicken, söndagsmiddag, sopa, sov gott, tänt ljus, telefoni, trav, uttänjd on 29 november 2015|
Ett ljust inlägg.
En grå dag tarvade tända stjärnor och stakar.
Sicken grå dag det var idag! I morse klättrade jag omkring i köket och satte upp de två sista stakarna och den sista, gigantiska stjärnan. Jag provtände, släckte och tände igen – hela den här dan var ju mörk och hela den här dan var adventsstjärnor och dito stakar tända i mitt hem. Fästmön och jag åt frukost vid köksbordet efter att ha intagit kaffe på sängen. Jag tände mormors och morfars kopparstake när vi åt, men kombon mossa – tända ljus är ingen bra kombo, nåt som vännen FEM har erfarenhet av. Vi lämnade inte bordet en sekund medan det första adventsljuset var tänt.
Framåt eftermiddagen slängde jag veckans sopor innan vi åkte och handlade lite på ICA Heidan. Jag hittade Pulled chicken för 20 spänn och det blev min söndagsmiddag i kväll. Men före maten tittade vi in till Annas snälla mamma och hennes L för ett litet ärende och för en fika.
L redo för travet.
Annas snälla mamma dukade upp till en rejäl adventsfika. Eftersom kak-tarmen blivit riktigt uttänjd igår för min del var det ju inte svårt att fortsätta. Men en som hade svårt att dela uppmärksamheten mellan oss tre damer och några fyrbenta, löpande saker på TV:n var L. Hänsynsfull som han är använde han dock headset. Fast han kommenterade så vi inte skulle missa nåt. Jag kunde inte låta bli att ta en bild. Brillorna har emellertid jag målat dit. Det är ju inte säkert att L vill förekomma på den här bloggen utan maskering.
Så småningom körde Clark Kent* ut Anna till Himlen och jag fortsatte hem till New Village. Mamma fick ett samtal och jag hann laga mat och äta den innan jag såg gårdagens Downton Abbey och säsongens sista Bron. Båda programmen är spännande men på olika sätt. Bron var dessutom en väldigt… känslosam upplevelse på ett särskilt sätt för mig i kväll.
Nu är det dags att hoppa i säng denna första advent. I morgon är det en ny, härlig arbetsdag. God natt, dröm om små änglar och sov så gott till dess!
Första advent 2015 är snart slut.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged alkohol, Åkanten, äta, äta ensam, äta gott, blåbär, boka bord, bröd, bro, buss, chokladig, chokladtårta, dammig, dessert, eftermiddag, en enda gemensam vuxenhelg utan jobb i månaden, förlåtet, förrätt, femhundring, fetaost, fira, fräsch, Fyrisån, gigantisk, grädde, gräva, gräva fram, grekisk, grekisk sallad, hallon, hallonsås, halvskriande, hjul, hungrig, huvudrätt, inomhus, inte överdrivet förtjust i, jaga sand, kaffe, klick, knökfullt, konversera, kortare, kräkas, kycklingfärs, kycklingsouvlaki, laga middag, längre, lön, lördagskväll, ljudnivå, ljuvlig, matställe, mikroskopisk, miss, nödkassa, nytt jobb, oktoberkväll, personal, physalis, piperia gemisti, pocka på uppmärksamhet, röd sås, rödvinm, roliga saker, sakna, sötma, sent, sitta uppe, skilja på oss, slita hårt, smocka i mig, smockfullt, sova, spindeltråd, stärkt, syrlighet, trerätters, Tsantali, Tsatsiki, tzatziki, underbart gott, unga människor, ungdomsarbetslöshet, unna oss, Uppsala, uteservering, vacker, väggar on 04 oktober 2015|
Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.
Det blev grekisk inramning på Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.
Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.
Vi var liksom inte ensamma hungriga igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.
God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.
Min fästmö.
Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.
Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.
Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.
Fyrisån by night.
Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.
I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Gult, Personligt, TV, tagged arbetsplats, äldste bonussonen, ömma, barnmorska, bedårande, bild, blogg, curry, currysås, Dödens bok, deckare, deklarera, drömma, dummast, eftermiddag, elva dagar, förvirrad, fisk, fiskbulle, fnattig, fotografering, gigantisk, glad, glömsk, gott humör, graffiti, grönsaker, halvvägs, hattig, hämta, hjärta, jobb, kattbild, kattig, kattungar, kola, konstnärlig, krympa, kycklingfilé, läsa, ledig dag, litteratur, lunch, Mammon, märkligt, mindre glömsk, minnas, missat, natt, pälsklädd, renovera, ris, saffran, söt, söt. Toffelhjärtat smälter, ser inte ovanlig ut, skiljas, smart, snäll, snutta, sova, sova på rygg, steka, svart och vit, svärmor, tass, telefoni, tid, Toffslan, trött, trevlig, trevligare ställe, utrymme, vilopaus on 13 september 2015|
Ett fnattigt inlägg.
Kanske borde jag äta en fiskbulle. Det sägs att en blir smart av fisk och troligen mindre glömsk också.
Förvirrad, glömsk… Ja jag var så borta i kolan i eftermiddags att jag var halvvägs i Himlen när jag kom på att jag ju skulle hämta Fästmön på jobbet först… Nej, jag är inte riktigt OK. Jag glömmer saker och jag är trött. Trött, trött, trött hela förbannade tiden. Och tiden den bara går… Jag minns vad jag drömde i natt, men inte att jag ska hämta min kära. För övrigt drömde jag om min förra arbetsplats, som nu var ett betydligt trevligare ställe, renoverat och fullt av konstnärlig graffiti. Så märkligt allt kan bli i drömmen! Till och med den dummaste är snäll – och ibland tvärtom.
Det blev i alla fall en eftermiddag med familjen ute i Himlen, det vill säga alla utom tjejerna som ju inte bor hemma längre. Men antalet medlemmar i familjen i Himlen är konstant – den är utökad med två små pälsklädda fyrbeningar, elva dar gamla idag – ifall du har missat det..?
Kattungarna är verkligen bedårande, så jag funderar hur det ska gå att eventuellt skiljas ifrån dem. Nu är de ju inte mina, utan det är Anna som måste besluta om det. Äldste bonussonen, tillika barnmorska, deklarerade idag att
Saffran är min!
Mitt namn på den lilla gulingen är Curry, men, som sagt, kattungarna är inte mina. Och mitt hjärta ömmar för den lilla svarta och vita, som kanske inte ser så ovanlig ut som den gula. Men söt så till och med Toffelhjärtat smälter. Kanske den kan heta… Toffslan???
Mycket curry! Söndagsmiddagen blev kyckling med currysås och ris.
Currysås blev det på maten idag. Jag stekte kycklingfilé och Anna kokade ris och sås och grönsaker. Gigantiska filéer gjorde att jag bara fick ner än, så nu har Anna och äldste bonussonen lite lunch till i morgon. Anna stannar ju i Himlen eftersom hon har lite att göra hemmavid på sin lediga dag i morgon.
Hemma i New Village noterade jag att min snälla svärmor hade ringt på eftermiddagen, så jag ringde upp. Hon är alltid så glad och trevlig att prata med, så jag blev på riktigt gott humör.
Den här kvällen går mot sitt slut, men det blir Mammon på TV innan. Och lite läsning. Nu har jag ungefär 150 sidor kvar i Dödens bok, så kanske kommer det några rader om boken i morgon, på en blogg nära dig. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar, men det krymper, framför allt när jag laddar upp bilder. Så här kommer en laddning med dagens kattbilder på Mamma Katt och de små:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged 50, administration, alkohol, anslagstavla, arkiv, avkopplande, äta, behöva, besök i vården, bil, bilder, brillor, cook alone, dator, datorarbetsplats, Den grymmaste månaden, det vanliga, diverse ärenden, elefant, extern hårddisk, faster, födelsedag, föräldrar, fil, fota, foto, frys, gå sönder, göra så lite som möjligt, gemensam firning, gigantisk, granne, guldpeng, hasa över, hämtmat, hängslen och livrem, högar, höj- och sänkbar säng, helg, hemma, hus, inte lust, jobb, kök, köra bil, kinesiskt, klocka, koka ägg, korrigera, korvkiosk, krokar, kycklingfilé, laga mat, läsa, läsa veckotidningar, läsglasögon, låtsastillvaro, lök, linser, litteratur, livet, lyckad, mamma, matlagningsgrädde, måndag, måste, meny, middag, miljoner saker, mobiltelefoni, Mr Selfridge, nackdel, närsynthet, ny maträtt, nyckel, onsdag, packa, pappa, paus, påsk, påskafton, påskgodis, påskresa, påsksnaps, pizza, poppa upp, postbox, potatis, potatisgratäng, prio, promenera, ram, rapportera, rensa kylen, rensa mobilen, revolution, rondell, router, säkerhetskopiera, sill, sjö, små saker att se fram emot, smågodis, sommartid, somna om, sova som en sten, sovmorgon, steka, storhandling, stryka, synfel, tappa sugen, tidning, tio kronor, tisdag, toppa, torsdag, träffa kompisar, tu-kvinna-hand, tvärtom, tvätta, Vättern, verklighet, vill, Willys on 28 mars 2015|
2 Comments »
Ett inlägg som jag bara måste skriva. Eller?
Mina nya läsglasögon (10 kronor) och Den grymmaste månaden (55 kronor på bokrean) ska jag ägna mig åt idag.
Mitt liv är så fullt av måsten att det kändes som jag gjorde revolution idag när jag tog sovmorgon tills klockan var nästan halv tio. Ja, jo, jag hade varit uppe och ute och kört bil vid halv sju-tiden, men jag gick och la mig sen och somnade om. Sov som en sten. (Fästmön tittade in igår kväll och sov kvar, så det var henne jag körde till jobbet.) Resten av dan tänker jag göra så lite som möjligt. Det blir nämligen tvärtom nästa vecka. Första prio idag blir att läsa (ut) min bok på gång. Jag införskaffade nya läsglasögon för tio (10) kronor igår. Brillorna håller väl en kvart eller så, men jag har köpt förut och en del går sönder genast, medan andra håller lite längre. En guldpeng för att kunna läsa är det värt i alla fall. Linserna hittade till min postbox i torsdags, men de korrigerar bara min närsynthet. Sen nåt år tillbaka måste de kompletteras med läsglasögon om jag ska kunna avnjuta en bok, läsa på mobilen, läsa en meny, en tidning etc etc. Det är en nackdel med livet som 50+. Jag hade trott att synfelen skulle ta ut varandra, men sån tur hade jag inte alltså. Kan DU läsa utan brillor???
Gårdagens middag, som jag gjorde cook alone på och skapade en helt ny maträtt, blev riktigt lyckad. Hur ska jag toppa den idag? Jo, jag har tagit fram en gigantisk kycklingfilé ur frysen. Gissningsvis steker jag den. Kycklingfilén vill säga, inte frysen. I skrivande stund är jag väldigt sugen på potatisgratäng, så kanske att jag hasar över rondellen till Tokerian och införskaffar potatis, lök och matlagningsgrädde. Vad ska DU äta idag???
Redo för påskresa med kvasten.
I morgon ska jag ta en tur ut till Förorten på diverse ärenden som involverar familjen. Här hemma borde jag tvätta, stryka och packa inför min påskresa. Jag har miljoner saker som jag måste göra, men som jag inte har lust att göra – i alla fall inte i helgen. Att rensa kylen har jag ju påbörjat och så gott som avslutat. Men att rensa mobilen på bilder är inte ens påbörjat… Vidare behöver jag säkerhetskopiera bilder och andra filer. Det samlar sig lätt till högar, men jag är så nöjd att jag köpte en extern hårddisk att ha som arkiv i början av hösten. Hängslen och livrem är inte helt fel. Vad ska DU göra i påsk???
På måndag förmiddag ska jag på besök i vården, tisdagen är full av administration och därefter packning. På tisdag kväll ska jag lämna nyckeln till min granne som ska se till mitt hem. Onsdag morgon ska jag rapportera ett och annat innan jag packar in mig, min dator, router och en flaska med påsksnaps i bilen och tuffar ner till mamma. Och när jag har kommit fram ska jag ge mig ut på storhandling, för nåt måste vi ju ha att äta i påsk mamma och jag. Under knappt sex dar ska jag umgås med min mamma, men även besöka faster och träffa kompisar. Det ska nog gå, jag vill ju så gärna.
Smågodis är gott.
Innan min pappa gick bort var det mest avkopplande jag visste att åka hem till föräldrarna i huset och ligga på mammas höj- och sänkbara säng och äta smågodis och läsa veckotidningar medan mamma lagade god mat nere i köket. Så blir det aldrig mer. Det lagas inte nån mat, utan mammas kök är ganska oanvänt. Vi brukar äta hämtmat – pizza, korvkiosk och kinesiskt. Men till påskafton tänkte jag i alla fall koka några ägg och fixa lite sill så att påsksnapsen får sällskap. Sen hoppas jag på fint väder så vi kan promenera längs med sjön och att jag kan ta många bilder.
Rätt som det är måste jag åka hem och här hemma väntar inget annat än det vanliga efter påsk. Jo, en födelsedag i familjen blir det veckan efter påsk och den vill jag inte missa. Senare i månaden infaller ytterligare en födelsedag. På grund av jobb tänkte födelsedagsbarnen göra en gemensam firning av sig själva nånstans mitt emellan på tu-kvinna-hand. Jag hoppas att vi kan överraska oss själv på nåt sätt. Det gäller att ha små saker att se fram emot så man inte tappar sugen.
För egen del behöver jag även en del måsten. Jag ser dessa måsten som krokar att hänga upp min låtsastillvaro på. Och vem vet… En dag kanske tillvaron blir verklighet och de riktiga måstena poppar upp…
Idag tar jag i alla fall lite paus från de flesta måsten – för utom att glo på Mr Selfridge senare och att flytta fram klockan till sommartid innan jag går och lägger mig i kväll. Vad gör DU???
Påskgodis som jag fick av Den Hjärtegoda en gång. Den lilla elefanten står på ramen till anslagstavlan mitt emot min datorarbetsplats här hemma.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
