Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged citat, dö, Det mest förbjudna, färdig, födelsedag, Kerstin Thorvall, leva, litteratur, nöjd, påskkväll, svår att få grepp om, underlig serie on 27 mars 2016|
Ett citerande inlägg.
Jag tittar på TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna (baserad på hennes bok från 2976 med samma titel), om påskkvällarna. Det är en underlig serie och jag tycker att Kerstin är svår att få grepp om. Såsom hon mycket troligt var… Men igår, en månad före min femtiofjärde födelsedag, sa hon nånting som fastnade rejält:
Jag kan dö nu. Nu har jag äntligen levt.
Tänk om en kunde få känna sig så… nöjd och… färdig…
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Musik, Personligt, TV, tagged alkohol, alsace, Amaryllis, äta, öga, begränsning, behållning, blomma, bröd, brista, dö, deckare, Det mest förbjudna, dricka, duscha, en tung dag, fantasi, födelsedag, fönster, fiktion, fil, fjäder, frukost, gata, gigantisk hög, glasögon, gravid, gråväder, grym, Gud, gulkul, hög volym, hem, Hillman-deckare, hjärta, hornhinna, Jesus, Jungfru Marie Bebådelsedag, känslor, Kerstin Thorvall, klassisk musik, kontaktlinser, kontrasternas dag, korsfästas, Kristus, kunskap, kycklingchorizo, larva omkring, läka, läsa, långfredag, långfredagslax, Leon, leva, leva vidare, litteratur, luft, mamma, matlagningsöl, mätt, månad, müsli, nå målen, ont, ord, otäck, otörstig, påskafton, påskägg, påskdagen, påskgodis, påskrisk, påtaglig, räksallad, röd och grann, realistisk, reta, riesling, rubrik, söka jobb, skärtorsdag, skumögd, slippa, stark, städa, stollig, stryka, svart, Sveriges Television, telefoni, tidsinställt inlägg, tok, underverk, vakna, vardagsrum, våffeldagen, våfflor, Vårfrudagen, verklighet, vitt vin, WordPress on 26 mars 2016| 4 Comments »
Ett inlägg om min långfredag.
En långfredag lika svart som fjädern i mitt påskris.
Tänk, jag börjar låta som gamla Hillman-deckare i rubrikerna till mina blogginlägg! Men faktum är att långfredagen 2016 var ganska svart – såsom en långfredag ska vara. Den var också en kontrasternas dag. Dels korsfästes Jesus, dels var det vårfrudagen, eller Marie bebådelsedag. Alltså Kristus både dog och blev för första gången mer påtaglig i och med att hans mamma fick veta att hon var gravid med honom. Inte så konstigt att dan var full av känslor och hjärtan på gränsen till att brista!
Tungt hjärta.
En tung dag som jag kämpade under med alla mina verktyg. (Ett alldeles nytt verktyg är klassisk musik på hög volym.) Att jag uppnådde dagens alla mål är i sig en gåta, men gjorde mig nöjd. Fasen så stark jag ändå är! Hemmet är städat och sex jobb är sökta. Mamma fick ett telefonsamtal. Jag åt och drack och duschade. Strök en gigantisk hög. Tittade ut genom fönstret på gråvädret. Gick inte ut, satte inte ens på mig linser utan larvade omkring skumögd i mina gamla brillor. Jag har ont i ena ögat, så det var bra att hornhinnan fick lite luft. Det är så hornhinnor läker med luft. Däremot var det väl inte så väldigt bra att jag överansträngde ögonen med att läsa mycket. Men jag överlever inte utan att få läsa! Just nu läser jag en extremt otäck bok om hur grym verkligheten kan vara. Den känns väldigt realistisk trots att det är fiktion…
Det här med mat är ett kapitel för sig. Inte har en nån lust till det när en är ensam, så frukost blev det inte förrän klockan 15 och då en skål med fil och müsli. Men jag skärpte till mig till kvällen och lagade långfredagslax som den goda katolik jag inte är. Ett alternativ hade förstås varit våfflor, eftersom vårfrudagen även är våffeldagen… Laxmiddagen blev bättre mat än det köket serverade på skärtorsdagen. Då blev det kycklingchorizo med bröd och räksallad. När det gäller mat handlar det för min del om begränsningar i såväl kunskaper som fantasi… Och ointresse. Alltså, jag äter gärna god mat, men slipper helst laga mat. En matlagningsöl och ett glas riesling från Alsace gjorde inga större underverk, men jag blev otörstig och mätt.
Det är emellertid inte bara jag som är stollig. Jag har en alldeles fantastisk amaryllis som blommar just nu, den token. Röd och grann står den i mitt vardagsfönster. Kanske får den mig att känna mig lite mer gulkul idag på påskafton? I vart fall ska jag gå ut och köpa nåt godis att lägga i mitt påskägg. Nä, jag har inte fått nåt påskägg i år och jag har heller inte gett bort nåt.
En av mina amaryllisar tokblommar!
Långfredagens behållning var boken jag läser, men också TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna. SvT sände första delen på långfredagen och de två återstående delarna sänds idag och på påskdagen.
Det här inlägget är tidsinställt, så om jag inte vaknar på påskaftonen (en månad kvar till min femtiofjärde födelsedag) – det vet ju bara Gud om jag gör – lever i vart fall mina ord kvar. Forever and ever, eller i vart fall så länge WordPress existerar. Alltid retar jag nån…
Livet är kort.
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged 1950-talet, 1960-talet, åldrande, bekännelselitteratur, Cilla Thorell, Det mest förbjudna, eskapad, genre, karriär, Kerstin Thorvall, kritik, kvinna, läsa, leva i fel tid, litteraturvetare, mamma, omdöme, privat, professionell yrkeskvinna, psykiatrisk vård, roman, rymma hemifrån, sexuellt uppvaknande, sjukhus, Sveriges televsion, SvT Play, tycka illa om, ung, utlämnande, utrymme, väldigt krävande, webbplats on 25 mars 2016|
Ett inlägg om en TV-serie.
Jag har faktiskt inte läst en enda rad av Kerstin Thorvall. Är jag en sämre människa för det? Knappast. Men som litteraturvetare borde jag kanske ha gjort det. Läst nåt av Kerstin Thorvall alltså. Det insåg jag nu i kväll när jag såg första delen av tre på SvT1 av Det mest förbjudna, en serie baserad på en bok med samma titel av Kerstin Thorvall. Boken Det mest förbjudna kom ut 1976 och sägs ha gett namn åt en hel genre, bekännelselitteraturen. När den kom ut ansågs den vara alltför privat och Kerstin Thorvall fick mycket kritik.
Cilla Thorell spelar Kerstin Thorvall i TV-serien Det mest förbjudna.
TV-serien handlar om en kvinnas sexuella uppvaknande, enligt SvT:s webbplats. Liksom romanen är TV-serien väldigt utlämnande. Kerstin Thorvall, som blev känd i slutet av 1950-talet – 1960-talet, var som en kvinna som levde lite i fel tid. Hade hon varit 50 idag hade kanske inte lika många tyckt så illa om henne. Just detta att folk tyckte illa om henne för att hon ville ha en karriär samtidigt som hon var mamma känner jag direkt. Likaså inser jag att hon gjorde skandal med sina sexuella eskapader. Och framför allt, att hon var väldigt krävande…
I den första delen får vi se Kerstin Thorvall som visserligen kärleksfull mamma, men också som en professionell yrkeskvinna som behöver utrymme. Då och då rymde hon hemifrån och då och då las hon in på sjukhus för psykiatrisk vård. Här blandas 1950-talet med 2000-talet – den unga Kerstin Thorvall och den åldrande.
De två återstående delarna sänds i morgon och på påskdagen, men för den som redan nu vill titta finns alla tre delarna på SvT Play – avsnitt 1, avsnitt 2 och avsnitt 3.
Toffelomdömet efter första delen blir högt.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Gult, Personligt, TV, tagged alkohol, Antikrundan, aprilskämt, Arbetsförmedlingen, arbetslös, avslutningssamtal, ägg, Belgiska sjöfrukter, besviken, bil, blå ljusslinga, Blomsterlandet, bokrea, chef, crème fraiche, dammsugare, dö, dötider, deckare, Det mest förbjudna, dra järnet, Elliot, en riktig julgran, ensam, färgblind, fjädrar, floral, gäst, grilla, Gud, handikappad, höna, hund, hushållsarbete, inledning, jobba, jobbbsökeri, köksbord, köksfönster, körsbärskvistar, Kerstin Thorvall, kokt potatis, kontrakt, krukväxter, kyckling, lampskärmar, lax, lay out, längre utflykter, läsa, långfredag, ledig, Leon, leva, lila tulpaner, litteratur, mamma, mörkskära, myndighet, nubbe, påsk, påskafton, påsköl, påskbord, påskdag, påskekrim, påskgodis, påskkärring, påskliljor, påsklov, påskris, pigga upp, presentkort, prioritera, publicera, rapport, rattla, röda glashjärtan, rödlök, rödvin, regering, rita, rom, sås, se fram emot, sill, sjunga snapsvisor, skärtorsdag, skriva korrekt, släpa hem, spännande, sprida ut mina aktiviteter, städa, strykning, svart, Sveriges Television, telefoni, textgranska, tidsinställt inlägg, tvätt, vas, vide, vuxen, zinfandel on 25 mars 2016| 2 Comments »
Ett inlägg om min skärtorsdag.
Tulpanerna är lila, men alla har inte slagit ut än.
Skärtorsdag borde heta gultorsdag. Är det nån färgblind som har bestämt namn på dan, tro? Skämt åsido, jag gulade ner mig rejält under torsdagen, fast när jag så här efterhand tittar på bilderna är det faktiskt inte bara gult… Men innan jag gulade jobbade jag halv dag. Jag textgranskade en rapport som ska till regeringen. Själv ska jag till Arbetsförmedlingen igen. Att kunna skriva korrekt är uppenbarligen inget myndigheten jag nu jobbar på prioriterar. Det är viktigare att kunna lay outa och rita. Ja, jag är besviken, men mitt kontrakt har gått ut och det är bara att finna sig i. Samtidigt har jag ett och annat spännande att se fram emot. Det blev ett litet avslutningssamtal med min chef. H*n ska vara ledig nästa vecka. Det är många vuxna som tar påsklov. Inte jag. Jag är ledig en dag, jobbar tre och sen blir jag arbetslös igen. Nä, det är inget aprilskämt. Inte konstigt att jag behövde pigga upp mig på Blomsterlandet efter jobbet idag.
Jag har ett påskris som är som värsta julgranen dekorationsmässigt sett.
Jag köpte vide och körsbärskvistar, lila tulpaner och påskliljor. En del av kostnaden står faktiskt Elliot Hund för – jag hade 18 kronor kvar av hans presentkort. Resten av presentkortet gick till tre krukväxter som jag har på jobbet. I nästa vecka får jag släpa hem dem. Men var 17 ska jag ställa dem? Här hemma finns ju redan nästan 50 växter…
Två florala arrangemang med varorna från Blomsterlandet blev det. Det största står i en vas på köksbordet. Kvistarna är dekorerade med svarta och mörkskära fjädrar samt röda glashjärtan. Sen går nog resten i gult. Ja, förutom de lila tulpanerna, dårå, de är ju lila. En kan säga att det jag har i vasen på köksbordet är som en riktig julgran, så mycket saker är det i mitt påskris. Jag noterade för övrigt att en granne i ett annat hus har kompletterat sin blåa ljusslinga med nån sorts fjäderarrangemang. Ser inte klokt ut, men h*n tycker säkert det är snyggt och det är h*n som har det.
Zinfandel, belgiska sjöfrukter och en bokreabok och tillika påskekrim Leon, blev det efter Antikrundan.
Nåt påskgodis orkade jag inte köpa, så det får jag göra idag eller i morgon på påskafton. Fast jag hittade asken med belgiska sjöfrukter. Några av dessa intog jag tillsammans med ett glas zinfandel (recension av vinet kommer senare!) Jag måste lära mig igen att sprida ut mina aktiviteter för att få minsta möjliga dötider. Men en långfredag passar det bra att städa. Jag ska gå ett varv med dammsugaren och sen kanske jag drar järnet över strykhögen. Jag tvättade ju en maskin tjockis-svart igår kväll plus att det finns annat sen tidigare i veckan som väntar på att bli slätt.
Inte för att jag har en massa gäster i påsk – det blir bara jag fram till påskdagens kväll när Fästmön kommer hit – men jag har försökt pynta lite ändå. De gula lampskärmarna på lamporna i köksfönstren åkte på redan igår morse. Sen plockade jag fram en och annan höna liksom en och annan kyckling. Jag hittade visst ett par påskkärringar också. Ja, ja, en kan väl låtsas att en firar påsk genom att det ser gult ut. Ägg och sill och påsköl och nubbe ska jag äta på påskafton. Undras om det går an att sjunga snapsvisor fast en är ensam? På påskdagen ska jag försöka göra ett lite mer omfattande påskbord till min kära arbeterska. Men idag blir det lax grillad i pannan med kokt potatis och sås på crème fraiche, rödlök och rom till.
Små kycklingar i olika gula kulörer pyntar mitt kök.
Idag ska mamma få ett samtal. Hon sitter ju på sitt håll, lika ensam som jag. För min del känns det OK så här långt. Men till skillnad från mamma är jag ju inte handikappad och kan gå ut om jag vill. Dessutom har jag bil om jag vill göra längre utflykter.
Mellan hushållsarbete, jobbsökeri (har tre jobb att söka) och telefoni ska jag läsa förstås. TV visar bara ett enda intressant program, Det mest förbjudna, om Kerstin Thorvall. Serien börjar klockan 21 i SvT1. Tänk att det snart har gått sex år sen hon dog… (Undrar om jag lever i morgon när det här tidsinställda inlägget pubiceras? Bara Gud vet.)
Vad hade DU för dig under inledningen av påsken? Har du orkat läsa ända hit kanske du har lite kraft kvar att rattla ner några rader i en kommentar och berättat!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged 1 april, a-kassan, alkohol, Arbetsförmedlingen, avstämningsmöte, ägg, äta, återhämta mig, överlämningsmöte, bedrövlig, besked, bita ihop, bli lyxhustru, bultande, chef, dålig ursäkt, Det mest förbjudna, dra mig runt kvarteret, dricka, dumt, efter påsk, ensamhet, före påsk, förmiddag, finlunch, finputsa, GD, ge upp, hälla tummen, högprioriterad, hemsk text, huvudvärk, illamående, ingen, inget alls, jobb, känslosam, Kerstin Thorvall, kommentera, ladda, lägga på is, läsa, mamma, mapp, Maria Wern, mobiltelefoni, När livet vänder, negativt, ond spricka, påsköl, påskhelg, påsklov, restaurang, sakna, samla krafter, se fram emot, sill, skämt, skärtorsdag, skräpdag, sliten, sluta, snaps, sociala medier, sova, spännande, Sveriges Television, synpunkter, ta nya tag, tampas med, tårar, telefoni, tisdag, trött, tungt huvud, TV-tidningen, TV4, två löner, Twitter, underbart och gott stöd, viktig on 23 mars 2016| 10 Comments »
Ett grinigt inlägg.
Sprickor i tummen av allt hållande? Nja, jag har en spricka vardera i båda tummarna och en ska ju bara hålla vänstertummen för att få tur.
Det har varit en bedrövlig dag idag. Jag sov kanske tre timmar i natt och det är alldeles för lite. Det gjorde mig trött, illamående och känslosam. Huvudet är tungt och har värkt lite svagt hela dan. Jag har hållit tummen (som synes här intill är den lite sliten och har en ond spricka) för en vän och mig själv – vi skulle få var sina Besked
före påsk.
Och
före påsk
det är idag, det. I morgon inleds påsken med skärtorsdagen. Min vän fick tyvärr ett negativt besked och jag fick inget alls. För min väns del gäller det att ta nya tag alt. fortsätta på nuvarande jobb alt. bli lyxhustru.
För min del gäller det att bita ihop och ta nya tag och ladda inför det stora skämtets dag, den 1 april, när jag ska börja tampas med Arbetsförmedlingen och a-kassan igen. Men jag har också nåt spännande att se fram emot efter påsk. Det gäller bara att inte ge upp innan dess. Jag kämpar och kämpar och kämpar och som så ofta har jag haft ett underbart och gott stöd av NK* idag igen. Vi intog finlunch i restaurangen. Därefter drog NK mig runt kvarteret och de tårar jag hade fällt under förmiddagen och lunchen torkade.
Under förmiddagen fortsatte jag att finputsa på det som ligger i mina mappar. Vidare hade vi ett avstämningsmöte med chefen. Eftermiddagen ägnade jag åt att med bultande huvud kämpa med en hemsk text. Det värsta är att texten är viktig och högprioriterad och ska vara färdig innan jag slutar. Vidare kommer det synpunkter även från GD och dessa ska läggas in. NK och jag har därför bokat in ett överlämningsmöte på tisdag. Det blir nämligen till NK jag får överlämna, sa chefen idag. Själv ska h*n ta påsklov.
Som det här på bilden var min dag.
Sammanfattningsvis har det varit en riktig skräpdag, men om jag ska säga nåt bra är det att jag får två (2) löner den här månaden. Den ena ska jag sätta undan till nästa månad, för då får jag ingen lön alls.
I kväll blir det naturligtvis När livet vänder klockan 20 i SvT2, följt av lite lättsammare spänning i form av Maria Wern klockan 21 på TV4. Om jag nu kan hålla mig vaken… Igår köpte jag TV-tidningen och den läste jag i natt när jag inte kunde sova. Påskhelgen blir ingen större TV-helg för min del, men Det mest förbjudna om Kerstin Thorvall ska jag definitivt se. Nää, i påsk ska jag läsa böcker, äta sill och ägg och dricka snaps och påsköl. Det kanske var dumt av mig att välja ensamheten i år. Samtidigt behöver jag tid att återhämta mig och samla krafter. Helt ensam blir jag inte, för mot slutet av helgen kommer Fästmön hit. Dessutom har jag både en mamma och goda vänner jag kan ringa till om det skulle kännas alltför ensamt.
Vad har DU för dig påsk??? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Jag tycker att det är en dålig ursäkt att säga att det är så svårt att kommentera från mobilen, nämligen. Twitter, däremot, har jag inte saknat ett dugg under dan och jag funderar fortfarande på att lägga kontot på is.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged Anna Wahlgren, ångestattacker, överklassfamilj, barer, barnboksförfattare, barnens röster, barnuppfostran, Blåbärsmaskinen, CajsaStina Åkerström, Cecilia von Krusenstjerna, Du och jag farsan, En spricka i kristallen, Felicia försvann, Felicia Feldt, Fred Åkerström, Gunnar Falk, Hans Falk, inte tiga, julklapp, Kerstin Thorvall, kvinnor, litteratur, mamma, manipulationer, media, missbrukare, Nils Claesson, obalanserad, pappa, PG Gyllenhammar, plocka ner föräldrars gloria, sanningen, självbiografi, självmordshot, skönt, Slas, Stig Claesson, sunt, uppväxt, Volvochef, vuxna on 10 januari 2012| 6 Comments »
I dagarna har vi kunnat läsa i media om Felicia Feldt är på väg att ge ut en självbiografi där hon raserar bilden av sin präktiga mamma, den barnuppfostrande förebilden Anna Wahlgren. Jag har varken läst Felicia Feldts bok om sin mamma eller Anna Wahlgrens böcker om barnuppfostran, men jag tycker att det är sunt och skönt att barnen inte tiger still utan reser sig och plockar ner föräldrarnas gloria.
En bok som plockar ner en förälders gloria..?
Felicia Feldt menar att syftet inte på nåt vis är att trycka till sin mamma, utan hon vill ge sin bild. Var sanningen ligger, hos mamma eller dotter, vet ju ingen mer än de inblandade. Men jag anser att det är viktigt att även barnens röster hörs – även om de har hunnit bli vuxna…
Boken Felicia försvann ges ut i slutet av januari, men har alltså redan nu skapat rubriker. Detta trots att Felicia Feldt inte är först bland kändisbarnen att berätta en annan historia än den deras föräldrar har skrivit eller visat upp. Vi har till exempel Nils Claesson, son till författaren Stig ”Slas” Claesson, som gav ut Blåbärsmaskinen 2009 där fadern bland annat beskrivs som missbrukare, Gunnar Falk, som efter sin mor Kerstin Thorvalls död i april 2010 berättade hur det var att växa upp med hennes ångestattacker, manipulationer och självmordshot och brodern Hans Falk, som förra året gav ut romanen Uppväxt där berättarjaget är son till en känd och obalanserad barnboksförfattare, Cecilia von Krusenstjerna, dotter till förre Volvochefen P G Gyllenhammar, som i boken En spricka i kristallen från 2004 beskriver överklassfamiljs liv bakom fasaderna, CajsaStina Åkerström som i Du och jag, farsan (2010) skriver om sin far Fred Åkerström och hur svårt det var att växa upp i hans skugga och i ett liv med barer, nya hem och nya kvinnor med flera med flera.
Sunt och skönt att ”barnen” vågar, tycker jag! CajsaStina Åkerströms bok fick jag för övrigt av vännen Jerry i julklapp och den ser jag verkligen fram emot att läsa!
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Krämpor, Musik, Personligt, tagged barn, blogg, Eva Dahlgren, födelsedag, fika, kärlek, Kerstin Thorvall, kontakter, Lena Köster, litteratur, mobiltelefoni, paket, sång, shopping, städning, Stockholm, tecknare, tonåringar on 11 april 2010| 2 Comments »
Just nu händer det så mycket runt omkring. Det känns nästan som om jag inte hinner med. Det är så mycket jag vill skriva om, kommentera och framför allt uppleva. Här kommer därför några samlade saker, lite smått och gott i ett enda inlägg.
Kerstin Thorvall gick bort i fredags, 84 år gammal. Hon har betytt mycket för feminismen men också gjort stora insatser som barn- och ungdomsförfattare. Detta trots att det var reklamtecknare/modetecknare hon utbildade sig till från början! Själv kan jag inte säga att jag har haft nåt särskilt förhållande till Kerstin Thorvall. Jag har läst några av hennes ungdomsböcker – i min ungdom – men annars har jag inte läst hennes vuxenlitteratur. Tyvärr. Kanske är dags nu. Jag har ju insett att hon betytt en hel del inom den svenska litteraturen… På mig har Kerstin Thorvall inte gjort nåt större intryck. Än. Sent ska syndaren vakna. Fast jag tyckte att hennes teckningar var rätt fula. Men idag kan jag se att de var snabba drag av en penna – och fascineras lite av deras falska enkelhet.
En av Kerstin Thorvalls ungdomsböcker som jag faktiskt har läst!
Skrivrummets Lena Köster hade en helt lysande intervju med Eva Dahlgren i fredags. Läs den! Den intervjun har fokus på lite annat än det vanliga om Evas homosexualitet – även om detta förstås berörs också. För det tycks vara ett måste när man intervjuar Eva Dahlgren. Tyvärr igen. Eva Dahlgren är så mycket mer än kändis-flata, typ…
Eva Dahlgren. Den här bilden har jag lånat från hd.se och det fick jag antagligen inte…
Och så igår… Out of the blue… Fästmön och jag var i Stockholm för att förlusta oss. Träffade fru Hatt. Gick i affärer. Glodde på en utställning. Så ringer min mobil. En röst från mycket länge sen, 1981. Det blev en chock, förstås. Jag har knappt hämtat mig än. Jag vill höras igen även om jag inte är säker på att gamla kontakter alltid kan knytas ihop igen. Fast försöka kan man ju.
I eftermiddag åker vi ut till Förorten och blir där i veckan med barnen. Vi ska handla först idag och ta ett varv med dammsugaren innan vi hämtar barnen. Sen blir det födelsedagsfika framåt kvällen. Den mest älskade fick paket och gräslig sång av fästmö med magont och halsont i morse. Frukost serverades i köket. Jag älskar henne och hoppas att hennes ”nya år” blir bättre än det gamla.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 