Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bastu’

Ett saligt blandat inlägg.


 

Frostigt löv

Frostigt i morse.

Jorå, det blev en bättre dag idag. Det är ju oftast så att efter en dålig dag, när nivån sjunker så lågt, kan det ju bara komma en bättre dag. En del tekniskt trassel är det fortfarande, men det kan bero på yours truly. Jag söker hjälp, men får dessvärre ingen i vissa ärenden. Då blir Tofflan lite… trött. Sen försöker hon på egen Toffelhand – med varierande resultat. Jag gör mitt bästa. Ibland räcker det, ibland räcker det inte. Men jag kan inte sitta och grubbla på nåt jag verkligen inte kan lösa.

Det var frostigt i morse och i förbifarten till garaget böjde jag mig ner och fotade ett löv på gräset. Jag hinner knappt vara ute numera, känns det som, så jag tycker att jag missar hösten. Tro nu inte att jag klagar, jag älskar fortfarande att jobba – även om jag inte älskar alla inslag i mitt konsultuppdrag. Då gäller det att hämta kraft och energi ur uppgifter som är roliga – som språkgranskning. Ja, jag är en nörd! 

Bröd

Bröd med snorkråkor? Nej då, bröd med nyttigheter!

En av de braiga sidorna med jobbet är att jag har fått två vänner, vill jag tro, i alla fall! Närmaste kollegan är en favorit och på våra torsdagsluncher avhandlar vi både högt och lågt. Idag är det ju torsdag, alltså lunchade vi i restaurangen. Trots att jag åt både vegetarisk ärtsoppa och pannkakor knyckte jag ett par brödbitar. Det är så himla gott, det där bruna, grova, filmjölksbrödet som ser ut att innehålla snorkråkor. Fast det är ju nyttigheter i brödet och inte skräp från näsan, förstås.

 

 

På väg tillbaka till våra kontor tog vi omvägen genom källaren för att leta upp boxbollen (!) jag inte hittade härom fredagen. Nu hittade vi både den och Televerkets skåp med rikstelefon. Jag trodde att vi hade ramlat rakt ner i 1800-talet. Vi har alltså inte bara en ADB-sektion på jobbet, vi har rikstelefon via Televerket också. Nu blev du avundsjuk, va?!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Den andra vännen jag har fått
har jag annat utbyte av. Det var en person som jag ganska omgående kände att det var lätt och kul att prata med. Jag vet att vi kommer att fortsätta ha kontakt även om vi inte jobbar på samma ställe i framtiden. Tänk så roligt det är att få nya vänner även när en är så gammal som jag! Inte trodde jag att det var så lätt.

Jag jobbade över igen i eftermiddag och nu är jag inte skyldig nån tid för gårdagens möte. Det är bra, för i morgon på fredagskvällen tänkte jag både tvätta och städa lite. I skrivande stund kör jag en maskin grön tvätt, i morgon blir det tjockissvart och i helgen lakan.

Men innan jag tvättade fick jag leka elektriker.

Jag skulle bara, du vet…

Ja, i det här fallet skulle jag bara tända en lampa i ena köksfönstret. Den fullkomligt exploderade – så det gick en propp. Eller propp och propp… Det heter det väl inte nu för tiden? (Snälla Agneta, om du läser detta, fråga maken!) Halva köket, hallen och toan blev svart. Proppskåpet ser inte ut som det gjorde förr, men jag klättrade på en stol. Inte såg jag mycket i ficklampans sken med mina skumma ögon. Men en plupp (?) hade åkt ner. Jag petade upp den och…

Hepp – varde ljus igen!

Nu är det dags för middag (mackor) och tvätthängning. Jag måste bara applådera landet i öst där min pappa är född. Finland är nämligen först ut med egna emojier. Hela 30 stycken emojier för specifikt finska känslor är planerade, ett par av dem har förstås med sauna (bastu) att göra!

Och här skulle jag förstås ha haft en finsk emoji som illustration, men det får bli ytterligare en källarskylt som jag hittade idag. Frågan är bara om nån fattar sambandet mellan orterna. Jag gör det inte!

Motala med flera städer

Vad har Metropolen Byhålan gemensamt med Bäckaskog, Alunda och Vidtsköfle???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Jarmo

Seften svenne! Jarmo på sin tron i bastun.

För ovanlighetens skull tittade jag på en halvtimme komiskt TV-program i kväll, Bastuklubben. Eftersom jag själv är kvartsfinne tycker jag att det är lite roligt när man driver med det finska. Men frågan är om det var roligt, detta…

Huvudperson i Bastuklubben är Jarmo. En riktig finne. Inte nån svennemes. Han sitter i bastun och orerar om det finska vs. det svenska. Det senare är förstås alltid sämre. I den här andra delen av sex får vi tittare också möta riktiga finnar som Tiina Maatinen (som lagar mat, street food i form av road kill, på TV), Seija Sanningen (nyhetsankare) och Kirsti Bruudinen (reporter). Och så lille Jarmo, han som växer upp med sin marmor, det vill säga hon som är både hans mamma och hans mormor. En av de roligaste sketcherna är när lille Jarmo äter sten i gröten innan han ska till söndagsskolan. Och så sketchen om svenska pappor, där Jarmos kompis Timo visar att han helt har svikit de finska idealen.

Men, som sagt, är det här roligt? Nja, är mitt svar. Det hade kunnat vara roligt. När de medverkande inte ens får till en bra finsk brytning faller det hela. Det blir ett program av och med svennemesen Johan Peterson. Tyvärr. För potentialen finns. Och jag hoppas på bättring.

Toffelomdömet blir tills vidare medel. Och då är jag saaaaaaatana perkele snäll! Så håll seften.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött och varmt inlägg.


 

Ny dator

En liten ny kompis.

Tänk att jag valde den varmaste dan för att göra en investering så som den i en ny dator! Stackars Jerry fick jobba från klockan elva fram till 16. Det är kostsam konsulttid, det…

Jerry hjälpte mig med såväl inköp som installation. Han ville gärna snabbt släcka Storebror, men det satt långt inne hos mig. Till sist tryckte jag på knappen. Och det blev så tyst. Sååå tyst… Den nya datorn hörs inte!

Befintlig skärm och oanvänt tangentbord från mina gömmor kopplades in i det nya underverket. Ljud och högtalare fungerade snällt, liksom lilla trådlösa mussen. Programvaror installerades, jag testade och till och med e-legitimationen fungerade! Jag är förundrad! Jag var så stensäker på att nåt skulle krångla. Men inte ens skrivaren… Mot slutet testade jag att skriva ut ett dokument. Pappret var alldeles fuktigt av den höga luftfuktigheten…

Det minsta jag kunde göra för min livstids IT-konsult var att hämta och skjutsa hem honom. Eftersom Fästmön slutade sitt jobb i samma veva som vi Jerry blev klara med datorn plockade vi upp henne på vägen också. Det hade varit gruvligt varmt att jobba och jag var glad att hon slapp sitta på en het buss hem.

Kvällen har jag ägnat åt att kopiera över filer och bilder. Det var lite pyssel, men en ny dator är ju rätt tom, så det gick ganska snabbt. Kvar att göra är att lägga upp lite bokmärken/favoriter, nånting jag tror att jag sparar till i morgon.

Jag har intagit min middag (varmrökt lax och potatissallad samt en kall öl) på ballen* – och fick nästan genast ont i magen. Tror att det är värmen. Min mage brukar inte komma så bra överens med den.

I morgon ska jag skriva min allra första jobbansökan på nya datorn. Dagens enda trista var ett nej på ett jobb jag hade sökt vid en väldigt fin arbetsplats. Det tog hårt, men jag får bita ihop och komma igen. Än är jag inte slagen!

Skymning öfver Upsala

Ett recensionsexemplar att ta tag i under veckan!

Dagens mest intressanta var en liten bok som kom till postboxen för recension. Lyrik. Jag har knappt läst lyrik sen jag pluggade litteraturvetenskap… Så det ska bli spännande. Jag är alltid ärlig i mina recensioner. Den här boken är skriven av en Uppsalaförfattare och då blir det hela ju ännu mer intressant. Det betyder inte att Tofflan blir ännu mer snäll. Men det har jag förvarnat författaren om!

Nu ska jag ta min allra första surfrunda med den nya märkvärdigheten i mitt hem. Sen ska jag faktiskt softa en stund på ballen, när solen har sjunkit. Där är som en bastu just nu.

Avslutningsvis… ett stort TACK till Jerry för all hjälp idag och till mina mamma, vars födelsedags- och julklappspengar jag har sparat under några år! Ni två har gjort det här möjligt.

Och, som sagt, kan nån rekommendera ett bra och gratis bildbehandlingsprogram nu när jag inte har Photoshop längre (hittar inte skivan…) vore det kanonfint!!!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ombyte, fynd och hutlösa priser.

 

 Fågelbon i träd mot blå himmel

En del fåglar i träden vid floden hade också lämnat sina bon. Kan man kalla detta flerfamiljsboende?

Igår var det min sista semester-dag. På ett tag. Det har ju inte på nåt vis varit nån höjdar-semester. Den hann liksom aldrig börja i måndags innan ryggskottet smällde till förra lördagen. Fästmön har fått promenera till jobbet tidiga morgnar, för då har jag varken kunnat stå eller gå, än mindre kravla mig in i bilen och framföra fordonet. Framåt eftermiddagen/kvällen har ryggen blivit något bättre och jag har i alla fall klarat av att köra bil tisdag, onsdag och torsdag för att hämta vid arbetsdagens slut. Men igår var Anna ledig och jag ville så gärna att vi skulle hitta på nånting. I alla fall ville jag lämnat boet en stund. Sagt och gjort, efter sedvanliga övningar, smörjningar och bokskriverier tog vi bussen in till stan.

Mina mål för dagen var att komma hemifrån och att röra på mig. Ryggen mår bra av att jag går. Men igår mådde ryggen inte alls bra. Det hade satt sig en riktig djävul i den. Jag gick och spände mig på grund av det onda nedtill på vänster sida, numera, så mycket att jag fick ont i hela övre delen av ryggen. Och nej. Smärtan lättar inte av att jag skriver om den, men det är viktigt för mig av andra skäl att sätta ord på mina känslor – även smärta.

Ett annat mål för dagen var att sätta sprätt på ett presentkort om 200 kronor. Detta hade jag fått av facket som tack för att jag hade värvat en kollega. Nu var presentkortet utställt på Coop och där handlar jag av princip aldrig om jag inte måste. Men det gällde även på Akademibokhandeln så dit styrde vi våra steg – efter att vi stannat till vid Röda Rummet, förstås. (Typisk stadstradition för Anna och mig.) Fast där var det två som jobbade (?) som pratade alldeles för högt och för mycket med varandra att jag inte kunde koncentrera mig. Inget blev därför inhandlat till nåt fyndpris där.

ag heter inte Miriam

Den här boken fick följa med hem. Författaren tillhör mitt gäng av nutida svenska favoritförfattare som inte skriver deckare.

Från Akademibokhandeln, som i ett annat liv hette LundQ eller Lundeqvistska bokhandeln, fick i alla fall en bok följa med mig hem. Det var en nyutkommen bok och den var nedsatt så jag fick en hel krona kvar på presentkortet. Den spenderade jag dock på att köpa en fin bok till Anna, en bok som gick för halva bokreapriset, det vill säga nästan ingenting! Riktigt roligt när man kan göra såna fynd!

Anna bjöd sen på glass. Vi hängde mot en vägg – faktiskt ytterväggen till det jag minns som LundeQ! – i vårsolen och bara njöt. Detta trots att en och annan vettskrämd begravningsentreprenör passerade. (Mer om detta kommer i boken jag håller på att skriva färdigt!)

Stol litenAtt sitta var omöjligt att tänka på just då. Jag hade fruktansvärt ont och försökte röra på mig bara för att få smärtan att lossna. När man har så där ont har jag lärt mig att man blir väldigt trött. Men den enda stol jag njöt av vad den här till höger, en miniatyrvariant som såldes för ett kolosspris på en av stadens mer exklusiva inredningsaffärer vid floden.

Tegelfasad ingång till Centralbadet

Centralbadet, fasaden vid entrén.

Vi passerade Centralbadet och jag ångrade att jag inte har tagit upp simningen, trots att jag hade lovat mig själv att unna mig det efter avlägsnandet av familjen Alien. Kanske hade ryggen mått bättre då? Simma och basta, rörelse och värme… Vacker fasad har huset i alla fall. Men varför har man ingen vettig webbplats???

Glada smörgåsburkar

Glada smörgåsburkar till ett precis som dock inte gjorde en presumtiv köpare lika glad.

Vi hamnade på en annan av stans inredningsaffärer. Där hittade vi många roliga saker. Och dyra. Vi såg till exempel våra cornflakesburkar som såldes till ett 60 kronor högre pris än det vi hade betalat för dem. Jag såg en fin bordsklocka i form av böcker. Den skulle jag kunna tänka mig ha i mitt hem. Anna hittade ett hörn med franska plåtburkar. Värt att notera i födelsedagstider!!!  Fnittrig blev man av de glada smörgåsburkarna i plast. Priset på dem var inte lika fnittrigt, så de fick stanna kvar i affären som allt annat.

Det fanns mycket smått och gott att skratta åt i just denna inredningsaffär. Personalen var uppenbarligen inga skyltmakare och sånt kan störa mig enormt. Kan man inte stava ska man be nån annan hjälpa till när det gäller skyltar i en affär, tycker jag. Det är ju inte svårare än att som kort be en lång en lyfta ner en vara som står överst på en hylla.

Chang öl

Svindyr öl.

Vår lilla stadstur avslutades med prisvärd thaibuffé och svindyr öl. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde lyfta vänsterbenet och ta mig upp för fem trappsteg till restaurangen. Men sen när jag satte mig, på en stol med hård baksida och fick justera min japanska dunderlapp som hade halkat omkring på ryggen, släppte det onda. Lite grann i alla fall.

Anna

Hon, i vars sällskap jag trivs bäst.

För en stund kunde jag njuta av maten, säll-skapet och att få vara längre än en kilometer från mitt bo. Mest av allt njöt jag av att få tillbringa tiden med Anna.

 

 


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om vår gårdag.


Vi gjorde den där turen
in till Stockholm igår! Visserligen var vi skittrötta både Fästmön och jag, men… Det blev en fin, om än kall, dag. Syftena med turen var flera:

  • träffa FEM och hennes familj
  • köpa julklappar
  • köpa födelsedagspresent
  • mysa
  • äta romantisk middag
  • fira lite

Därför tog hela evenemanget faktiskt ett halvt dygn. Tolv timmar… Vi gick hemifrån New Village strax före halv tolv mitt på dan och kom hem ungefär vid halv tolv på natten.

Det blev en del shopping, härlig fika med FEM och A på Hurtigs, botanisering på antikvariat (ett och annat fynd som dock inte kan avslöjas här), några julklappsinköp (lyckades till och med köpa en liten en till Anna trots att hon var med!), födelsedagspresentinköp…

Julmarknaden i Gamla stan snodde vi runt på innan vi gick och värmde oss med var sin Irish Coffee. Vi hade god lust att våldgästa FEM och A på deras hotell för de skulle basta…

Vi lyckades få ett bord för två på Michelangelo vid 18.30-tiden. Där var det knökat, så middagen drog ut på tiden. Vi hann träffa FEM och A en gång till, för de hade bokat bord på samma ställe fast klockan 20. Trevligt att få träffa S och J också och få en go kram av S!

Fötterna är synnerligen onda idag, så jag har ägnat förmiddagen åt att sitta stilla vid datorn och fylla i och skicka in min sista aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen – för ett tag. För alltid, hoppas jag förstås, men det är jag långt ifrån säker på.

Idag blir det en ny shoppingtur, denna gång till Stormarknaden här hemma. Jag måste bland annat hämta mitt armbandsur som har blivit lagat, hoppas jag.

Här är några bilder från vår dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som jag har gett bort.


Vi är aprilbarn, både Fästmön och jag,
så ofta köps det en del böcker just i den månaden. Anna fick bland annat Björn Hellbergs kortroman Fallet Martin Felt av mig. Den passade jag på att låna och nu har jag läst ut den.

Fallet Martin Felt
En kortroman.


Den här kortromanen
gick som sommardeckare med Allas 2007. Och visst är det så att deckare hör sommaren till? Händelserna utspelar sig dock dels i en bastu, dels utanför en husbil. William älskar fotboll, men hatar bastun han tvingas till efter varje träning. Av nån anledning fångar han en igelkott som han ställer in i bastun – och sätter på värmen. Men vaktmästaren kommer på honom, räddar djuret och stänger in Wiliam i djurets ställe. En stund. Det räcker emellertid för att göra William arg och få honom att tänka på hämnd. Fast då är vaktmästaren redan mördad…

En ganska enkel, men ändå otäck intrig på dessa lite mer än 100 sidor. Slutet är oväntat, vilket gör boken extra bra. Men nog hade jag önskat att den var längre…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

När den här dagen har passerat är halva semestern slut. Det är märkligt, det känns som om tiden har gått fort. Men ändå känns det väldigt länge sen jag jobbade. Jag sover dåligt på nätterna, det har antagligen med värmen att göra. Kan inte ha sovrumsdörren öppen nu när mamma är här. På så vis blir sovrummets enda luftintag det lilla vädringsfönstret. Och huset, som är av tegel, är uppvärmt som en bastu.

Eftersom här har blivit liv i luckan igen är det lika bra att inte sova med öppen dörr. De omkringboende skickar ju gärna ut sina barn tidigt, så… Men i morse var det två karlar som väckte mig! De stod, med var sin hund, tror jag, på husets framsida och gafflade i säkert 20 minuter. Tror inte att de insåg hur väl det hörs och att folk har sina vädringsfönster öppna så här års… Joråsaatte… Man kan få höra många (o)intressanta saker utifrån.

Karlar kan låta högt också.


Vissa puckon har nu släpat ut skrikande barn
på framsidan – som om det skulle låta tystare där. Men först har man smällt i dörrar ett par gånger. Å, för några dar sen var det så lugnt här… Det är ta mig fan tystare på hotellet i Stockholm där vi brukar bo. Hotellet med… vad är det… sju, åtta våningar och jag vet inte hur många tusen rum…

När vi gick till bussen igår noterade jag att fönsterarbetet har stannat av. Skönt, då sliper jag oroa mig för det just nu. Samtidigt inser jag att jag troligen måste be nån om hjälp när fönsterbytet blir aktuellt, eftersom jag kanske har lyftförbud. Det irriterar mig, att behöva be andra om hjälp. Nu på morgonen har jag ont igen, men det är ofta så dan börjar och lite senare brukar det försvinna.

I eftermiddag åker vi, en trio, på shoppingutflykt till landet. Det är 25 grader varmt, så det är ju verkligen en bra dag för det. Flämt… Men det ska bli rätt OK ändå. Det är enklare att åka dit med mamma än ner på stan, där det är stekhett, dit vi måste åka buss och där det inte längre finns så många affärer. Nackdelen med Stormarknaden, å andra sidan, är att den har fått allt mer betoning på Stor. Jag höll ju på att tappa bort min lilla mamma där sist och ärligt talat hittar jag där inte längre.

Kanske, kanske hinner jag i tid till centralen för att möta två semesterfirare som kommer från västkusten. Jag hoppas verkligen tågen går som de ska idag och att det inte blir förseningar och alltför hett ombord. När vi mobiltelefonerade igår påminde jag om att se till att det finns ett vattenförråd.

Vatten behövs det mycket av i värmen!


När jag vaknar lite tidigt
en semestermorgon brukar jag ibland ligga och läsa lite. Det har jag gjort även idag. Men boken jag läser är lite tung och sorglig, ändå en märklig bok. Jag läser typ 50 sidor i taget, sen måste jag pausa. Den handlar om en pappa och hans dotter som en dag bara försvinner ute på isen. Alla nära och kära runt omkring de två har sin egen bild av vad som hände.

På natten läser jag också. Men för att sova måste jag ha TV:n på lite svagt. Jag vet inte varför, så är det alltid när jag ska sova ensam. Det är bara ibland som det räcker med att höra det rogivande ljudet från trafiken på E4:an en bit bort eller ett regn som smattrar mot taket…

Nån som inte tycks sova alls är det ruskiga webbtrollet jag skrev om igår morse. Hela 26 gånger var det inne på min blogg igår och det är ju mer än en gång i timman på ett helt dygn. Notera att detta sker till och med nu, när trollet hälsar på en familjemedlem i Långtbortistan. Har man inget liv? Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att detta beteende inte är riktigt friskt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »