Saker för gamla tanter

Ett rätt självironiskt inlägg.

---

 

En extra mobilladdare och ett senilsnöre, typiska prylar för en gammal tant.

Iväg for jag på äventyr ärenden. Motståndet var starkt, men det gällde att spotta upp sig och försöka se lagom ut. Är det nåt jag är trött på så är det att försöka se glad ut när jag är ledsen inuti. Samtidigt, tillsammans med flexibilitetsträningen (byta ruta i 15-spelet), är det bra för mig att också träna mitt pokerface. Sluta le när det bara blir en grimas. Ställ ansiktet i läge noll. Var trevlig, men inte för mycket. Se inte så sur ut. Nolla.

 

 

Nåt gott att värma kropp och själ med.

Alla ärenden gjorde jag inte idag, en måste spara nåt att göra till i morgon också, men jag kom hem med några av de viktigaste sakerna, som senilsnöre och extra mobilladdare. Det kändes rätt tufft att behöva ha glasögon på näsan för att se att att trä på senilsnöret på ett annat par glasögon. Kanske vänjer jag mig, kanske inte. Bara jag kan fortsätta att läsa böcker på vanligt sätt. Bara jag slipper… lyssna…

 

Deppigt och kallt. Därför hoppade jag in på Systemet och köpte två flaskor rött. Jag är mycket förtjust i Zensa-viner och köpte ett primitivo idag som jag vet är väldigt fylligt och har ett bra pris, 89 kronor. Sen slank en Tommasi Graticcio för samma pris ner i varukorgen också. Det blir nåt gott att värma kropp och själ med.

 

Toffelmat för en vecka.

När det gäller föda var det verkligen tragikomiskt att kika ner i varuvagnen vad jag hade plockat på mig och scannat in. Jag är evigt tacksam att Kocken Findus och Familjen Dafgård finns, men jag kan inte låta bli att undra hur mycket näring det är i deras mat. Och så längtar jag förstås efter hemlagat. Jag har ätit en hemlagad måltid på två veckor. Det är inte roligt att laga mat. Det är ännu mindre roligt att bara laga till sig själv. Då tar jag hellre en microrätt och lunchar ihop med mina kollegor.

Mamma har fått sitt utlovade samtal, den rutan vägrade jag att flytta på. Nu ska jag iväg på dagens andra utflykt. Fast ett tu tre är jag hemma igen, med pläden om benen, boken i knäet och läsglasögon på näsan – sånt som passar en gammal tant.

Pläd om benen, bok i knäet och läsglasögon på näsan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”hur livet är…”

Ett inlägg om hur livet är, precis som det står i rubriken.

---

 

Tack till alla 500 gilla-klick!

Det finns några läsare som är mina favoriter. Dit hör Grethe, som envisas med att säga om sig själv

jag är bara en gammal tant.

Jag har aldrig träffat Grethe, men vi har telefonerat några gånger. Även om åldern på ID-handlingarna säger en sak är det en synnerligen vital, pigg, klok och ungdomlig kvinna har jag pratat med. Igår skrev Grethe att hon har saknat mina inlägg om hur livet är, så jag tänkte skriva ett sånt inlägg nu – med alla de risker det innebär med kommenteringen påslagen. Förresten fick jag igår kväll en badge från WordPress att jag uppnått 500 gillar. Nu gillar inte jag gilla-funktionen särskilt mycket. Jag tycker att det är slött att klicka gilla i stället för att kommentera. Men det har ju inte gått att kommentera här på ett tag, så… Tack till alla gillare, får jag väl ändå säga!!! Samtidigt blir det lite ironiskt. Av bloggutrymmet återstår fortfarande nio procent innan det här inlägget är färdigskrivet. När de nio procenten tar slut är det verkligen slut.

Nio procent kvar av utrymmet. Sen tar det slut.

Nu ska jag berätta om hur livet i den VERKLIGA världen är för min del:

Varje vardag går jag upp vid sjutiden. Visst skulle jag kunna piska upp mig tidigare, men varför? Dagarna, de tomma, blir så oändligt långa. Förmiddagarna främst ägnar jag mig åt att söka jobb, rapportera vilka jobb jag har sökt, leta lediga tjänster samt skriva. Det brukar bli en rast vid tiotiden och då tvättar jag mig/duschar och petar in linserna. Sen kör jag ett tag till, ibland fram till klockan tolv. Då äter jag brunch, det vill säga frukost fast vid lunchtid. Två rostade mackor och fil med müsli.

Eftermiddagarna är oftast hemska. Då blir jag rastlös, känner mig ostimulerad. Jag försöker lura mig till att ha ett ärende utanför hemmet, men det blir svårare och svårare att ens lura mig själv till soprummet. Ibland åker jag ut på en biltur (om så bara för att skjutsa hem en arbeterska), men dessa gånger blir färre och färre. Vanligen är jag här hemma eftermiddagar, kvällar och nätter. Pratar med väggarna då och då för att jag ska få höra min egen röst. Ringer mamma, så jag ska få höra en annan mänsklig röst.

När Anna är här är få min tillvaro konturer i form av en riktig dag.

Nu undrar du säkert var Fästmön är i det hela? Jo, hon finns kvar, men hon jobbar, har barn och katt med två kattungar. När Anna är här blir min tillvaro lättare och tydligare. Den får konturer i form av en riktig dag. Anna är med mig så ofta hon har möjlighet, men eftersom jag blir som hennes femte barn kan jag tänka mig att det blir ganska jobbigt. Jag vet inte vem Anna pratar med om detta eller om hon bär tyngden och oron inuti. Självklart blir det slitningar i vårt förhållande. Det sägs att svåra tider gör en starkare. Det är en underdrift att säga att vi har haft en och annan svår period under de åtta år vi har varit tillsammans – vi har haft det tufft nästan hela tiden. Inte har det underlättat heller att det under dessa år alltid har funnits människor som har tyckt/tycker att vi inte ska vara tillsammans, heller. Men kärleken är en stark kraft. Den ska varken du, jag eller nån annan underskatta!

 

Anna bjöd på fredagsfika, riktig gofika, på sin balle.

Den gångna helgen har Anna varit här. I fredags var hon ledig. En ledig dag – och vad ska en göra? Det blev en del vila innan vi tog oss iväg till Tokerian så att Anna fick handla hem lite. Hon ska vara hemma hos sig ett par dar, men kommer förhoppningsvis tillbaka hit nån dag den kommande veckan. Vi åkte ut till katterna på fredagseftermiddagen och kunde även ta en fika i eftermiddagssolen på Annas balle*.

 

 

 

 

 

En flaska Zensa blev det till fredagsmiddagen och till lördagskvällen.

Och det var tur att det blev gofika, för middagen blev väldigt sen – jag tror vi bänkade oss vid mitt köksbord nånstans mellan 19.30 och 20 på fredagskvällen. Jag hittade ett gott vin, Zensa, i vinskåpet, men eftersom vi inte vräker i oss vin för att bli fulla utan för njutningens skull blev det var sitt glas även igår kväll, efter att Anna hade jobbat dubbelpass (8 – 13, 15 – 21). Nej, hon hann inte komma hem emellan passen. (Vinet är ekologiskt, italienskt och fylligt, för övrigt, och passar till såväl mörkt som ljust kött. Och ostar. Det kostar 89 kronor flaskan på Systemet.) Efter maten glodde vi på sista delen av Black Work.

Igår var det lördag och Kulturnatt här i Uppsala. Jag klarade inte av att åka in till stan på egen hand, naturligtvis, så jag var hemma och tvättade, telefonerade först med mammas vän, senare med mamma själv 48 minuter; örat kokade), skrev och läste. Dan gick. På eftermiddagen tvingade jag mig över till Tokerian och köpte kycklingchorizo som jag åt med bröd, räksallad och mjölk till middag. Sen kollade jag på näst sista delen av Broadchurch som jag hade spelat in på DVD-hårddisken i torsdags kväll.

Det var mörkt strax före klockan 21 igår kväll när jag åkte och hämtade Anna från jobbet. Det var mörkt i morse vid halv sju när jag skjutsade henne. När jag kom tillbaka hem på morgonen idag lyckades jag slumra till ytterligare en stund, för ovanlighetens skull. Men jag fick ju ingen sovmorgon den här veckan, så det kunde jag väl få göra utan att få dåligt samvete? Nej. Samvetet gnaver. Och så tänker jag på vännen, som går upp klockan 3.45 för att pendla till sitt jobb… Hon är fantastisk som orkar!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min söndagsförmiddag har jag ägnat åt att ta hand om ren tvätt, bädda, diska, fördela medicin för mage och mot brister i dosetten samt skriva det här inlägget. När Anna slutar jobbet i eftermiddag åker jag och hämtar henne för vidare färd till Himlen i Förorten. Där ska vi stråla samman med barnafadern och sen stannar jag på middag med Anna och äldste bonussonen innan jag åker hem till mitt, lagom för att se Mammon.

I morgon är det måndag. Då väntar uppstigning senast klockan sju, jobbsökerier, skriverier, rapporteringar, prat med väggarna, en stunds läsning, rastlöshet, oro, ängslan… Det är hur livet är för mig.

Och har du orkat läsa hela det här inlägget är du välkommen att skriva några rader i en kommentar om hur DITT liv är.

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar Apolosophyprodukter: Vård av fötter

Ett fotvårdande inlägg.

För ett bra tag sen kom ett fint paket från Charlotte på Apoteket Hjärtat med en massa fotvårdsprodukter. Jag är både systematisk och snål sparsam och tar god tid på mig att prova saker och ting. Men i kväll var det dags för massage i mitt fotbad. Då passade jag på att testa Fotbadsalt och Fotvårdssalva från Apolosophy.

Här ska vårdas fötter!

Mitt fotbad både bubblar och ger massage, men är väldigt högljutt. Därför pallar jag inte att sitta alltför länge. Men tillräckligt länge för att testa saltet.

Saltet doftade väldigt starkt. Hela fotbadet blev blått inuti och det gick inte att få bort all färg, tyvärr. Förutom det kändes saltet skönt att ha i. Fötterna blev riktigt frotterade av saltet.

Apolosophys fotbadsalt får högt Toffelbetyg!

Fotsalvan då? Ja, den testade jag förstås inte i fotbadet utan efteråt. Jag blev besviken! Salvan är ännu rinnigare än fotkrämen (som ju är tämligen rinnig). Salvan känns inte särskilt mycket fetare än krämen. Den är oparfyrmerad, men doftar eukalyptus. Mycket… Det luktade väldigt mycket gammal tant i vardagsrummet där jag satt. Och så gammal tant är jag inte riktigt än.

Apolosophys fotvårdssalva får medelbetyg. Och då är jag lite snäll.

Vill du kolla och lyssna på min skrikiga röst  (var ju tvungen att överrösta fotbadet, men det gick så där…) när jag bubblar och masserar mina fötter? Här nedan finns en fin film. Notera att jag på ett ställe gör ett avslöjande om mina ben.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag hade glömt…

Det är nog så att jag hade glömt att mamma bor väldigt nära sjön. Och där bor också måsar. Det ska vara kallt när jag sover och jag har sovit med öppen balledörr*. Måsarnas konserterande har helt enkelt hindrat sömnen. Jag vet att man vänjer sig efter ett tag, men jag hinner ju aldrig det numera förrän jag ska vidare igen.

Herren på täppan här. 

Idag är det lördag. Jag har sovit kanske fyra timmar i natt och det är för lite. Men så blir det ibland när man har ont. När jag vaknade kände jag av hälen också. Det var en missräkning eftersom den trots långkörning och en del promenerande kändes riktigt bra igår, som om den var på väg att läka.

Mamma sa igår att det ska bli regn och åska idag. Tråkigt väder att plantera i, men jag måste liksom göra fint på graven idag – i morgon åker vi. När jag har mamma i bilen kan vi inte åka i ett streck, utan måste stanna en eller två gånger. Därför tar resan längre tid och jag får nog räkna med att större delen av dan går åt till att åka. Då hinns ingen plantering.

Det är märkligt, mammas lägenhet är jättefin och jag trivs här, men pappa har aldrig varit här. Ändå känner jag hans närvaro den här gången. Han finns överallt – i fåtöljen, i vardagsrummet, vid köksbordet, på ballen**… Det är märkligt, men jag gissar att det är för att det är årsdagen på tisdag. Jag minns en sån dag för tre år sen när jag körde ensam härifrån och hem. Jag grinade hela vägen, i mer än tre timmar. Och hemma väntade nästa katastrof på Den Onda och Elaka, den som aldrig gör nåt gott för andra människor utan bara är avskyvärd, alternativt tråkig. Nej, viss uppmärksamhet kan man klara sig utan. Jag klarade mig igenom den gången, men jag lärde mig att bara lita på mig själv. Människor står i grunden nämligen alltid närmast sig själva. Det gör många av dem till vad vi uppfattar som svikare. I själva verket är dessa människor nog bara ärligare människor.

Förutom plantering ska jag följa med mamma till Ur & Penn. Där köpte hon en klocka för några veckor sen. En dag, när hon satt och pratade i telefonen, gick klockan bara sönder, den ramlade av handleden. Hon gick tillbaka med klockan och i affären sa de att mamma hade varit ovarsam med klockan. Det har jag mycket svårt att tro. Mamma är en gammal tant och ytterst försiktig med sina saker. Hur som helst, klockan hade gått sönder på så sätt att den inte gick att laga – vilket får mig att undra vad de säljer för skit, ärligt talat, i den affären. Och nu ska mamma få köpa en ny klocka till ett rabatterat pris. Det tycker affären är rimligt. Jag tycker att mamma ska få pengarna tillbaka om de inte kan laga klockan. Eller en ny, likadan klocka. Så nu ska jag följa med och se vad jag kan göra. Jag tycker inte att det är OK att behandla kunder hur som helst.

På Bokia ska jag sen sätta sprätt på ett presentkort jag fick till födelsedagen. Det räcker till en eller möjligen en och en halv bok, så kanske blir det två nya böcker som följer med mig hem. Jag har inte bestämt vilka än, men jag har ju en boklista. Möjligen blir det en tur ner till Bok-Anna i hamnen (jag kan inte förstå varför människan inte har nån hemsida!!!). Det beror lite på väder och vind och hur mycket mamma orkar gå. Vi måste förstås ta bilen upp till stan, trots att det bara tar två minuter att gå dit.

Gissar att vi rundar av dan med en fika nånstans, efter planteringen. Här finns ju några fina fik att välja bland… Och i afton ska jag bjuda mamma på födelsedagsmiddag. Det blir nog på vanliga restaurangen (varför har ställena i Metropolen Byhålan inga hemsidor?).

Vad ska du göra denna lördag i juli???

Livet är kort.

*balledörr = balkongdörr
** ballen = balkongen

Read Full Post »

Förberedelser för Den Stora Festen

Uppdaterat inlägg!

Jag kokar ägg!

Säg det på skånska får du höra hur snuskigt det låter! Inte konstigt att jag inte kunde titta på hon den där Tina som lagade mat i TV-rutan, jag blev ju generad hela tiden som hon höll på och… (på skånska:)

kokade

Faktum är att det är sant. Jag kokar ägg. Fem ägg. Dessa ska vara till rörorna vi ska glufsa i oss idag. Vilka vi och oss är får du gissa. Jag har fått veta att jag lämnar ut somliga alltför mycket i min blogg, 😳 så från och med nu ska jag behärska mig. Jag ska visa att jag är lyhörd. Att det sen lär se konstigt ut i mina texter är en annan sak. Men jag får väl helt enkelt skriva om andra saker.

Idag när jag slog upp lokalblaskan såg jag än det ena, än det andra som jag inte kan lämna okommenterat. Ett av facken som har många medlemmar som arbetar på Sjukstugan i Backen har bjudit in ansvariga politiker för att gå en dag i deras skor under sommaren. Vet du vad facket har gjort? Det har skickat foppatofflor till de förtroendevalda. Foppajävlatofflor!

Vilken tur att jag inte är fritidspolitiker, för jag hade vägrat sätta på mig skiten skorna (det är egentligen hädelse att benämna dem tofflor, eller hur?!). Annars tycker jag att det är en bra idé. Många av dem som fattar beslut har ingen aaaning om hur det ser ut i verkligheten. Folk blir ju liksom inte mindre sjuka på sommaren – trots att vårdpersonalen har semester då. Från Sjukstugan i Backen låter man hälsa via sin kommunikationschef, och detta är seriöst, med orden:

Och att politikerna kommer hit i sköna skor har vi inga problem med.

Visar ju verkligen hur VIKTIGT man tycker att detta är. (Kan man tycka annat när det är foppatofflor inblandat?!) PEKAR MED HELA HANDEN: HÄR ÄR JAG SYNNERLIGEN IRONISK! 

I en annan del av tidningen kan jag läsa om att 50-talet är här igen. Och sen är det en massa bilder på… blommigt, främst kläder. Jag tycker att det är så fult. Tjockis-svart och sorgetrist ska det vara – i alla fall på min lekamen. Vad andra har på sig skiter jag i, jag kan ju alltid blunda.

Nä, det enda som är blommigt hemma hos mig – och det är en miss, ska jag säga! – är vaxduken på ballen*. Därför har jag försökt dölja mönstret med min midsommarstång. Det gick sisådär.

Min midsommarstång försöker dölja den blommiga vaxduken.

Det tog minst en kvart för mig att montera ihop helvetet stången. Det var MAAASSOR av smådelar och naturligtvis tappade jag en på golvet. Det tog ytterligare en kvart att leta efter den och försöka plocka upp den. Tänk på att jag är en gammal tant som både ser illa och har svårt att ligga på golvet och kräla. Dessutom är jag fet och det hjälper ju inte till vad gäller smidigheten. När stången var färdigmonterad blev det som med IKEA-prylar: en liten del över. Ja, ja, jag får väl se om stången välter över min silltallrik senare eller om den står pall när jag sjunger skrålar med min förkyldhesa stämma snapsvisor. För en liten klar, eller två, ska jag ha till min midsommarsill. Det kan ingen ta ifrån mig. Än så länge.

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Förbud mot åldersdiskriminering?

Idag finns det ett förbud mot att diskriminera äldre i arbetslivet och i utbildningen. Nu vill regeringen utöka förbudet till ett förbud på områden där det saknas. Det ska dock finnas vissa undantag och dessa handlar om nedre åldersgränser på krogen, till exempel.

Jag var gammal tant redan tio år före min födsel.

Integrationsministern, folkpartisten Erik Ullenhag från Uppsala, tycker att det finns en märklig syn på ålder och äldres kompetens idag. Han menar att vi ofta slarvar bort äldres kunnande. Och jag håller med!

Om lagförslaget går igenom kan vi förvänta oss en ny lag vid nästa årsskifte. Exempel på åldersdiskriminering som den nya lagen skulle förbjuda är att neka äldre bensinkort, telefonabonnemang, inträde till restauranger, seniorboenden med övre åldersgräns och liknande.

Att diskrimineras på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, sin tro eller ett funktionshinder är sånt som redan är förbjudet idag i arbetslivet. Ändå har jag känt mig diskriminerad i vissa av dessa avseenden. När jag var aktivt arbetssökande kände jag mig åldersdiskriminerad. Jag fick en känsla av att många arbetsgivare, som sökte personer inom min yrkeskår, sorterade bort mig eftersom jag var närmare 50. Precis som om nån som är +45 inte skulle kunna göra hemsidor, ha kunskaper om och erfarenhet av sociala medier, surfa på nätet etc… (typiska saker som ingår i tjänster jag söker).

Jag tycker att det är lovvärt att integrationsministern tar upp frågan om åldersdiskriminering och ett lagförslag mot detta. MEN… jag hoppas verkligen att den nya lagen, om det nu blir en sån, inte är lika tandlös som den diskrimineringslagstiftning som redan finns. Jag minns till exempel det lesbiska paret som kastades ut från en restaurang för att de hade gett varandra en puss (förlorade i domstol), jag minns den högt uppsatte chefen som kränkte kvinnliga medarbetare via e-post, en man som visserligen förlorade sitt jobb men som fick miljoner i avgångsvederlag samt efter mycket kort tid togs tillbaka till en av sina tidigare höga positioner i ett annat företag – där han bland annat har arbetsledaransvar för kvinnor (en organisation med 80 procent kvinnor), med mera, med mera.

Nej, ska det vara, så ska det vara, tycker jag. Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska vara hård, alltså!

Read Full Post »

Det var faktiskt lite sol idag…

I morse var det en grå dag, så jag somnade om – och sov ända tills klockan vara 10.10… Satt en stund vid datorn, kollade på alla julklappsböcker och tog det lugnt innan jag skuttade ur sängen för att ringa Fästmön. Jag ville ju veta hur hennes julafton hade varit och om hon var nöjd med sina julklappar, vad barnen tyckte etc.

Intog sen ett par knäckemackor och lite yoghurt, vattnade granen och övrig växtlighet i hemmet samt samlade ihop stinky bin bags. Så tog mamma och jag en skön, men lite blåsig, promenad – det var ju faktiskt lite sol mitt på dan! Fem grader varmt gjorde att jag rev fram min fula fleecejacka (ful för att jag tänker på givaren varje gång jag ser den..!) som luktade ungefär som en stinky bag den också. Men det gick liksom inte att ha dunjacka idag!

Mamma och en gröngöling vi såg utomhus. Det var faktiskt lite sol idag…

                                                                                                                                                         Hemma igen fixade vi lite fika och tryckte i oss lussekatter och pepparkakor – man vill ju inte fakta av fram till det ska dukas fram julbord i afton.

Kvällen i övrigt tillbringar vi framför TV:n och SvT för att glo på Stjärnorna på slottet och Morden i Midsomer.

Jag tänkte hinna läsa en stund innan vi börjar med maten, men alldeles strax ska jag testa det gula slimet till tangentbordet som jag fick av Linn i julklapp. Det kommer en recension senare. Tills vidare kan du läsa vad Fatou tycker om det!

Jag har hittat instruktioner på nätet eftersom det naturligtvis står med mikrostil på burken – och jag är ju en gammal tant som siiir liiite gliiist…

Read Full Post »