Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medvetet’

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett förljuget och fuskande inlägg. Ha ha ha, bara skojar! Eller..?


 

Varför ljuger och fuskar vi människor? Sker det nånsin i djurens värld, till exempel? Jag försöker nog att varken ljuga eller fuska själv. Mest för att jag inte kan ljuga (medvetet), det syns direkt. Att bli avslöjad som lögnare skulle vara väldigt pinsamt. Och när det gäller fusk… Nää… jag vill inte tillskansa mig fördelar och vinster av nåt slag – varken små eller stora – för är dessa baserade på fusk är de ju inte äkta. Du skulle bara veta hur… upprörd jag blir när jag i samtliga skriftliga meddelanden från Akassan Vision upplever att jag blir misstänkliggjord för fusk… Jag, som till och med häromdan betalade min infrastrukturavgift på fem (5) kronor från mammas födelsedagsutflykt i somras…

Infrastrukturavgift 5kr

Såna här fakturor ägnar sig vissa byråkrater åt att skicka ut. Undrar vad själva handläggandet kostade. Med all säkerhet mer än fem spänn.


Psykologiprofessorn Per Carbring menar 
att människor vanligen inte fuskar och ljuger för att få fördelar. Fusket och lögnerna handlar i stället mest om att undvika obehag. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter häromdan att det är svårt att upptäcka lögnare och fuskare just i stunden. Själv blev jag ljugen rakt upp i ansiktet häromdan och uppfattade lögnen direkt. Det gjorde mig mycket, mycket ledsen eftersom det var en person som jag tycker om.

Spelkort

Att fuska i kortspel är väl inte hela världen..?

Att ljuga om eller fuska i små saker/sammanhang är väl inte hela världen. Som när man spelar kort eller brädspel hemma i familjen. (Fast personligen lackar jag ur då. Och jag är verkligen inget bra på kortspel som Bluffstopp och liknande…) Men ibland får fusket (slarvet?) väldigt stora konsekvenser. Jag läste i Aftonbladet igår om ett förväxlingsfel vid fertilitetskliniker i Danmark. Detta har lett till att åtminstone ett barn har fötts med ”rätt”mamma, men ”fel” pappa. En dansk kille blev till efter att ägg hade förväxlats och fick ”fel” därmed föräldrar. Nu misstänker man att det har förekommit åtminstone fem ytterligare förväxlingar. Det går inte att föreställa sig vilka känslor alla inblandade får när ett sånt här fel har upptäckts. Tänk att kanske ha levet ett helt liv i lögn, på sätt och vis, på grund av en förväxling vid tillblivelsen…

ULkort

Laddat med hur mycket? Tja, det måste jag gå till en kassa för att få veta.

I samband med detta är fusket hos UL den 14 och 15 augusti en piss i havet. Och nåt fusk är det kanske inte egentligen, bara ett tekniskt fel – och ytterligare en bekräftelse på att jag aldrig ska ladda ner deras app (det är inte första gången den krånglar). För en gångs skull är det inte resenärerna som har fuskat med biljettavgifterna utan UL. Det vill säga UL:s app, dårå. Resenärer som använt appen under de aktuella dagarna har blivit dubbeldebiterade. Men kontaktar en UL:s kundservice kan en få pengarna tillbaka om en tror sig ha råkat ut för detta. Heder åt UL som erkänner detta, i alla fall i lokalblaskan (som kanske inte alla läser, men…)

Däremot är det inte hedersamt av UL att strulet med reskassesaldot kvarstår och skylla på att det beror på att chaufförerna lämnar in sina redovisningar sent. Lös problemet, bara! En har inte en aning om sitt saldo, för när en loggar in och kollar sitt kort kan det visa ett helt annat saldo än när en står på bussen och ska betala.

Och ta bort texten

[…] Vi jobbar på en lösning […] 

när det gäller kortköp via läsplatta eller smartphone som står på webbplatsen. Inget har hänt på flera månader… DETTA är ljug!


Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen är den sista serien på den här bloggen, kommer inom kort!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bildrikt inlägg.


 

Jag har inte roligt med orden. De vill inte alls komma ut som jag vill. De tolkas fel, vänds emot mig, medvetet. Jag gissar att syftet är att få mig att lägga ner skrivdonen. Det kommer inte att lyckas förrän den dan jag slutar andas. Knappt då ens heller, för orden finns kvar, här och var. Bara för att det är möjligt.

Mina stolar gick på kalas igår. Själv gick jag till kyrkan med Fästmön, tände ljus, lyssnade på orgelmusik och satt ner en stund. Prästen såg mina tårar, Anna höll min hand. Du som fortsätter och fortsätter och fortsätter att slå har säkert ingen kärlek i ditt liv.

Men nu är jag väldigt trött. I stället för ord får du se min helg i bilder. Några glimtar, inte allt, eftersom jag ju vet att det vänds emot mig om det så än handlar om självmord.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.



Igår kväll fastnade Fästmön och jag 
framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Fez

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Strumpor på köksgolvet

Vem har hoppat ur dessa???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

Lavendel och petunia

Lavendel och petunia hamnade på Annas balle i helgen.

En del drömmar har jag kvar. Men jag har sänkt nivån. Det är liksom ingen idé att tro att nånting ordnar sig eller blir bättre. Det är smartare att vara inställd på att det blir katastrof och sämre – för tänk så himla glad jag blir om det sen blir… bättre! Just nu drömmer jag om att göra fint på ballen*. Det är inte nån stor dröm. Men som sagt, alla drömmar behöver inte vara stora. Jag blev så sugen i helgen när Fästmön köpte blommor som hon planterade på sin balle att även göra lite fint på min. Och så det där att vi pratade om trall. Jag till och med räknade på kostnaden för trall igår. Nej, jag borde spara varenda spänn, men… jag drömmer…

Anna köpte två randiga petunia-plantor och en lavendel. Petunior är underbara sommarblommor som fram emot kvällningen kan dofta svagt av citron. Och lavendel doftar ju… som lavendel. Jag brukar ibland ha lavendel på ballebordet**, men förra året hade jag diverse örter och en kruka med grön paprika. Paprikan överlevde i köksfönstret och bär nu nya och väldigt små frukter. Den står redan på mitt ballebord.

I en ampel med lila kruka brukar jag sätta en matchande lila hänglobelia. Förr om åren, när det var tillåtet i min bostadsrättsförening att ha ballelådor***, hade jag tagetes i olika färger i två lådor. De senaste åren har jag bara planterat tagetes på pappas, mormors och morfars grav. I år blir det inget planterande där heller, för mamma och jag har från och med förra hösten årsskötsel på graven.

Något år har jag haft en pelargon på bordet. De tycks trivas där – det blir ju väldigt soligt och varmt. Under höst, vinter och vår står de i köksfönstren. Framåt våren brukar de blomma om. Det har mina två pelargoner gjort även i år, så liksom paprikan får de nog flytta ut.

Vi får se om jag gör fint på ballen den kommande helgen. Jag är ju ledig en extra dag igen. Kanske blir det trall. Jag föreslog Anna att vi skulle hjälpas åt med trallarna på våra ballar. Att hjälpas åt – och bli lite osams – tyckte hon lät som en bra idé. Ja, vi har ju alltså spanat på trall från IKEA och det vet ju var och varannan människa att det par som klarar av att montera IKEA-prylar utan att separera, det paret klarar ”allt”!

Men just nu är jag väldigt trött på människor. Jag har svårt med ljud (röster och andra ljud folk ger ifrån sig blir rena oljud i mina öron) och jag blir sjuk av rök. Det finns de i grannskapet som har rekommenderat mig att köpa ett hus i skogen (ja, det är sant) och faktum är att jag är ganska sugen på det. Människor gör bara ont för tillfället, även om kanske inte alla gör det medvetet.

Trissvinst 30 kr

Trissvinsten på 30 kronor kanske blir till en fin balle – eller ett hus i skogen.

Så igår hade jag tur och skrapade fram en vinst på min namnsdagstrisslott från mamma – hela 30 kronor! Det ska bli en ny lott. Och tänk om jag skrapar fram en nätt summa… Kanske blir jag egoistisk och köper mig själv det där lilla huset i skogen, långt från alla som gör ont… Då slipper vi ju reta oss på varandra. Fast alltid är det väl nån som retar sig på att just jag vann en storvinst på Triss. Men var lugn. Jag är inte där än. Jag bara drömmer lite.


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet
***ballelådor = balkonglådor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om a-kassan.


Jag har skickat in mitt första a-kassekort
elektroniskt. Det kommer att leda till att jag inte får en spänn utbetald den 22 augusti när ”alla andra” som går på a-kassa får pengar. Skälet stavas karensdagar.

Men hur ska jag göra då? Jag har ju inte direkt färre räkningar i slutet av augusti jämfört med slutet av juli? Min bostadsrätt hinner jag näppeligen sälja tills räkningarna ska vara betalda om två veckor. Eller… det kanske jag gör, men var ska jag bo om jag säljer mitt hem?

En liten skriftväxling via internetkassan med en handläggare på a-kassan lugnade mig något – efter ett tag!.. Av handläggaren fick jag veta att om jag skickar in denna veckas och nästas kort (man skickar alltid in kort i tvåveckors-sjok) före den 29 augusti kan jag få pengar för dessa dagar utbetalda den 5 september. Jag började räkna lite och kom fram till att det nästan skulle räcka till hyran månadsavgiften – nästa månad, alltså – det ska ju betalas en avgift även den sista augusti… Minus några tior. Förutsatt att jag får högsta ersättningen. Det är ju inte säkert… Hur det blir i slutet den här månaden vågar jag inte tänka på. Men allting går. Allting går utom tennsoldater och små barn.

Guldpengar

Chokladpengar betalar inte hyran månadsavgiften.


Så… Den som tror
att jag medvetet försöker lura till sig a-kassa kan glömma det. Pengarna räcker inte ens till min låga boendekostnad. Mat då? Tja, jag får väl äta gräs.

Äh… Jag överlever! Har jag överlevt en långtidsarbetslöshet och ett litet c, då klarar jag detta också. Jag lovar!!! (Men jag vet inte om jag tror på det själv…)


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kunde jag sova. Sova, sova, sova. Kvart i tio kom Fästmön in och väckte mig. Det var liksom hög tid att kliva ur bingen och äta frukost, somliga skulle ju iväg till jobbet.

Känner mig inte riktigt på topp idag. Magen har krånglat lite sen igår och jag har fått besvär med ena ögat. Jag borde verkligen gå till optikern snart, för jag har problem med att se ut som folk, så att säga. Men frågan är om optikern kan hjälpa. Jag har ju min ögonsjukdom som liksom är som den är. Det vill säga den finns där och gör sig påmind ibland, men det kan gå flera år mellan påminnelserna.

Öga närbild

Den lilla blödningen vid pilen gör fruktansvärt ont. Tänk att det lilla kan vara så besvärligt…


Igår kväll blev det lite Melodifestival,
mest med öronen. Det sved i dem, stundtals, så jag läste mest. Åkte efter en stund för att hämta hem Anna från jobbet, nåt koncentrerat tittande blev det därför inte. Däremot tittade vi på Mr Selfridge, som följde på spektaklet, och det tyckte jag var en toppeninledning på en tio delar lång TV-serie!

Pratade med båda mammorna igår. Den ena har äntligen fått en läkartid nästa vecka, den andra är fortsatt ämlig. To be continued, alltså… Det är svårt när man ingenting kan göra eller hjälpa till med, men båda två vet var jag finns och att jag hjälper om det behövs.

Idag är det åter igen en strålande, solig vinterdag. Jag sitter inne och ugglar, men jag har ju varit ute en sväng. Jag ingen större lust att ge mig ut på nåt, men jag ska faktiskt göra det alldeles strax. Jag tänker nämligen inte låta min tillvaro styras av sånt som aldrig nånsin blir riktigt friskt. Tänk att jag, trots min ålder, är så himla blåögd att jag tror på…

Det trillade in en del jobbmejl både igår och idag och om jag får vaaansinnigt tråkigt senare kan jag ju alltid arbeta hemifrån. Annars brukar jag bara göra det i nödfall. Jag kan också sitta över en del kvällar den kommande veckan, men det är ju inte så roligt när Anna är här. Nån kväll måste jag ägna åt inköp av födelsedagspresenter – vi har ju en födelsedag i familjen som är under uppsegling! Tänk, åren går och alla förändras och blir äldre, bara Tofflan är evigt ung… (Synnerligen ironiskt uttalande, bäst att skriva det, för ironi är ju svårt att begripa för somliga.)

Tårta

Evigt ung… (Bilden är tagen av Jan Algander vid en av mina jämna födelsedagar.)


I morse läste vi
i lokalblaskan om vårt ormens år 2013. Anna visade sig enligt kinesiskt horoskop vara get och det positiva man kan säga om hennes år är att det ska bli stabilt. Själv visade jag mig vara tiger. För tigern gäller i år:

Skvaller rycker tigern i svansen och du tappar lätt humöret. Din hälsa får på skinnet. Du blir djungelns konung, eller får åtminstone bättre status och auktoritet. Låna inte ut pengar.

Vad säger man om detta? För min del gäller fortfarande att pengar och status inte är det viktiga i livet, MEN att jag älskar att arbeta. Tappa humöret gör jag lätt, i alla fall tappar jag MODET lätt just nu, mycket som har sin grund i skvaller och lögner, en del till och med i rent smutsigt förtal. Det är TUR att jag har sparat allt som finns i skrift!

En märklig sak vi också slogs av idag, Anna och jag, var det faktum att vissa saker så ofta poppar flera gånger under en kort tid. Jag nämnde två: dels det fakutm att jag läser Kjell Eriksson nu och att Gräsö har en central plats i hans böcker. Vad läser jag i dagens B-del i lokalblaskan? Jo, ett fotoreportage om färjeresan Öregrund – Gräsö! Dessutom, i spalten bredvid skriver en frilansare, bosatt i USA, bland annat om Julia Childs franska kokbok och Julie Powells dagbok, där hon skriver om hur hon lagar alla Julia Childs rätter. Filmen baserad på detta, Julie & Julia, gick i fredags kväll här… Nu var ju detta två ganska små fall, men ibland sker ju större saker. Tror du att saker och ting hänger ihop medvetet eller är det rena tillfälligheter när det blir såna här saker???

Nej, nu lite kaffe och sen ska jag rulla ut på äventyr! Jag fick så mycket gjort hemma igår, så jag kan verkligen unna mig att slappa idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »