Det är slut på veckan, det är dags för…

Ett inlägg efter avslutad första vecka på nya jobbet.

---

 

Kyckling från ChopChop.

Klockan är mycket och jag ska inte bli långrandig. Det är fredag, min första arbetsvecka på nya jobbet är slut och jag har två lediga dar att se fram emot. Efter jobbet åkte jag och hämtade Fästmön. Vi försökte beställa mat från Food Court Gamla Uppsala, men den som svarade i telefonen där tyckte att jag kunde ringa om fem minuter igen. Det tyckte inte den här hungriga kunden, så vi for till ChopChop och hämtade hem käk för en billigare penning. Gott var det dessutom. Och lyckokakan hade ett synnerligen lovande budskap i sig… Jag är trött, men inte övertrött, så jag ska inte enbart roa mig i helgen. Mest försöka vara med Anna och även träffa yngsta bonusbarnen och tvätta lite. Det går åt kläder när en jobbar och är en spillkråka…

Vilket budskap i lyckokakan…

Den här fredagen började i sedvanlig tid och stil med frukost, kaffe och läsning. Alla tillfällen som kan användas till läsning försöker jag nu ta tillvara på – tid är nämligen lite av en bristvara sen jag började jobba. Den som tror att jag klagar tror fel – jag älskar fortfarande att jobba! Men jag älskar böcker också… Just nu läser jag en fantastisk liten bok som jag fick samma dag jag började jobba – fast för ett år sen. Vännen FEM var här en helg på besök och hon tyckte jag behövde ha ett förråd med olästa böcker.

Sedvanlig Toffelbörjan på dan: en bra bok och svart kaffe.

 

En selfie med skyddsfilm över högra sidan av linsen.

På jobbet har jag fortsatt med vissa installationer. Bland annat har jag pratat med Apples support och jag blev positivt överraskad av den goda hjälp och guidning jag fick till att skapa ett nytt apple-ID för tjänstemobilen! Andra supporttjänster borde ta lärdom av Apple – faktiskt! Sen tror jag att supporten nog tänker sig att kunderna fattar att de inte ska sätta skyddsfilm över kameralinsen. Fast alla kunder är ju inte så klyftiga, som synes…

Jag fick ett nytt campuskort idag.

En del jobb har jag fått gjort. Bland annat har jag ramarna för ett förslag kring utformningen av en kommunikationsplan klar. Tjolahopp, sa hon och snöt ur sig. Men den är långt ifrån färdig eftersom jag efter en vecka på nya jobbet verkligen inte kan ha tillräcklig insikt i verksamheten för att göra en helt färdig plan. Nåt har i jag i alla fall åstadkommit och det är gott att veta att det är den här typen av jobb som cheferna efterfrågar. Kanske förtjänar jag att bära det splitter nya campuskortet jag fick idag..?

Jag har börjat äta som en häst. Ändå sitter byxorna inte uppe. Magen är emellertid nöjd – även om jag inte är nöjd med att ha ätit TVÅ kanelbullar den här veckan. Den ena fick jag på nätverksträffen i tisdags, den andra på fredagsfikat på jobbet idag på förmiddagen. Ett par, tre timmar senare var det lunch och då åt jag lax. I kväll har jag, som sagt, ätit kyckling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu har jag pladdrat klart om min dag, för resten är ointressant. Jag har öppnat en flaska husets vin från 2008 för luftning. Vinet ska Anna och jag skåla med. En av oss har nämligen fått ny lägenhet. Flyttlasset går den 1 augusti (eller helgen innan, förhoppningsvis!).

Skål och grattis i husets vin från 2008.

Ha en riktigt go helg!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kontorshumor: Från jul till kul hos Excelmannen

Ett sista kontorshumorinlägg. På ett tag, i alla fall.

---

 

Det är inte så att jag precis går runt på nån tack- och avskedsturné här i huset. Men en har ju sina favoriter. Därför får en passa på att göra snabbvisiter på kontoren. Idag blev det en titt in till Excelmannen. Och jag måste säga att hans inredning imponerade stort på mig. Den går i stilen

från jul till kul, 

kan en säga. Det började med att jag såg denna lilla julinstallation…

En julinstallation inklusive skohorn.

Jag flyttade sedan blicken till höger och noterade såväl vin som… kniv!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men Excelmannen har också en mjukare sida. Jag noterade en skål med diverse… inklusive sidenblommor (de enda blommor min pappa var allergisk mot).

Lite diverse inklusive sidenblommor.

Typiskt för ett kontor är tomma kaffemuggar. Hos Excelmannen finns en snygg… kvintett pappersmuggar.

En snygg liten kvintett.

Fast det som gav kontoret det där lilla extra inredningsmässigt måste nog ändå sägas vara råttorna – i bröd. Råttfångaren och flöjten är kvar i Hammeln…

En råtta av bröd – och den ÄR från Hammeln!

Nog är Excelmannens kontorsinredning oslagbar??? Eller..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lunchfika med objuden gäst

Ett midsommarinlägg.

---

 

Knäckemacka med laxröra.

På eftermiddagen måste vi ju äta nånting så att vi står oss till kvällen.Vi inledde med kaffe och knäckemörgåsar. Notera pluralis! Nu finns nämligen två goda röror som behövde provsmakas. Båda fick godkänt!

Vaniljhjärta inhandlat av mitt hjärta.

Nåt sött etterpå är inte helt fel. Jag menar, det är ju trots allt midsommarafton. Fästmön hade köpt med sig så sockerpudriga vaniljhjärtan.

Men plötsligt hördes ett prasslande ljud. Liksom… pappersdallrigt. Hade vi råttor ombord? Småfåglar? Skator? Nej, bakom krukväxterna fladdrade en nervös nässelfjäril som slunkit in genom mina öppna fönster. Den hade vissa problem att slinka tillbaka ut, faktiskt, och trots att jag har försökt mota den försiktigt i rätt riktning tycks den inte förstå. Den objudna gästen stannade på lunchfikat, men till sillmiddagen i kväll ska jag försöka att få den att flyga fritt igen.

Nässelfjäril – en objuden lunchfikagäst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

ShoppingTUR

Ett inlägg om en utflykt och shoppingtur. Med tur!

Idag åkte jag in till Fästmön i Himlen på eftermiddagen för vidare färd till Morgonen med Prinskorv och prylar. Morgonens härskare var inte hemma och då passade råttorna på att snoka. Det är tur att man är musexpert!.. I will say no more. De involverade fattar.

Eftermiddagens utflyktsmål var Thuns i Faringe. Jag skulle göra nåt jag inte gillar – shoppa kläder. Men faktum är att det var en väldigt lyckad tur! Bäst av allt var ett par skor som var nedsatta till halva priset. Tanken var även att kolla på nånting i klädväg till Prinskorven, som ju snart fyller år. Men jag vägrar köpa pojkkläder med döskallar eller apor på. Det fick bli… nånting annat. Hans mamma köpte två par skor till honom.

Klockan var närmare 20 innan vi fick middag på sedvanligt After Thuns-ställe, det vill säga Olandsbaren i Alunda. Vi fick rikligt med mat och det enda som blev en jättestor besvikelse var desserten – friterad camembert MED CHOKLADSÅS och JORDGUBBAR!.. OK, det var lite friterad persilja och nån tesked hjortronsylt, men inte tillstymmelse till glass. Urrrrrk… Jordgubbarna var goda, men nej. Chokladsås och jordgubbar ska det INTE vara till friterad camembert.

På hemvägen svängde vi in till Morgonen igen där Prinskorven fick prova skor och jag försökte ta ett allvarligt snack med hans pappa. Det gick väl sisådär. Men även om vi har helt olika åsikter i en del frågor tror jag att vi gillar varandra. Eller..?

Nu är klockan över 23 och vi har packat upp det vi har handlat här i New Village. Jag kliar på mina soleksem, Anna har blivit så smal och snigg och nån i närheten har fest. Igen. Men det är ju fredag så det får man finna sig i. Skål!

Här kan du titta på några bilder från min shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Hur är det där ute?

Nu var det länge sen Christina fick en guidad tur i omvärlden. Häng med oss – om du vill! Annars struntar du i det.

• Etiknämnd oetisk? Kanske det, kanske. Hur som helst pågår en förundersökning mot Centrala etikprövningsnämnden eftersom myndigheten är misstänkt för att ha förfalskat handlingar… Nämnden granskar bland annat misstänkt forskningsfusk. Om vi inte kan lita på etiknämnden, vem kan vi då lita på..?
• Böckerna ingen vill låna. Oavsett åsikter om Tintin på biblioteket eller inte, det finns faktiskt böcker som ingen vill låna! Konstnären Meriç Algün Ringborg samlade dem i en utställning, ”The Library of Unborrowed Books”. Den bestod av 600 böcker från Stockholms stadsbibliotek som ingen någonsin lånat.
• Appguide. Aftonbladet har en appguide som jag ska kolla in lite mer. Bland annat finns en tio-bästa-lista på appar till iPhone 5 (appar som funkar även på tidigare modeller).
• Över ett ton frukt och grönt slängs varje vecka i livsmedelsbutikerna. Jajamens… (Vem skrev pressmeddelandet om detta? Ehum, ehum…)
• Klassiska Gulf kommer tillbaka! När jag var barn var jag otroligt åksjuk. Men jag tillbringade ändå en hel del tid i bilen med min pappa. Då och då var jag med när vi tankade – på en mack med en rund orangefin skylt som det stod Gulf på… I början av 1980-talet såldes Gulfmackarna. Nu gör de comeback – genom att ta över 100 Shellmackar. Barndom! Nostalgi…
• Choklad som drog..? Jaa, det är bara att erkänna… Jag är nog chokladberoende. Att äta choklad kan ge samma känsla som att ta heroin, enligt en studie på råttor. När råttorna åt choklad ökade ett ämne i hjärnan. Ett ämne som är en naturlig opium-liknande substans och som påverkar hjärnan precis som en drog. Men det var inte allt som hände. Råttorna ville också äta mer choklad… Och så konstaterade forskarna att samma område i hjärnan som testades är aktivt som när överviktiga ser mat och när narkomaner ser läkemedel…
• Stora skillnader i fiskdiskarna. Naturskyddsföreningen har undersökt vilka firrar som säljs i våra livsmedelsbutiker på Uppsalas stormarknader. Det Naturskyddsföreningen har granskat är utbudet av miljömärkt fisk (MSC och Krav) och förekomsten av fiskar från en bottennapplista (!) som  ål, jätteräkor liksom pangasius och lax odlade i Chile.  Bäst är Coop Xtra i Gränby, sämst är ICA (både Maxi och Kvantum…

 

Livet är kort.

Read Full Post »

Råttinvasion!

Det sägs att råttorna är de sista som lämnar ett sjunkande skepp – förutom dess kapten, dårå. Här i Uppsala har råttorna bitit (!) sig fast i bostadsområdet Löten i norra stan, ett område känt för sina skadedjur.

Råttinvasion!

                                                                                                                                                    Skadedjuren har varit/är många och av olika art i just detta bostadsområde och man kan ju undra varför. Är det nån av skadedjursbekämparna som med flit planterar ut rådisar och andra kryp eller är husen helt enkelt en sanitär olägenhet, omöjlig att få bukt med? Pestilensis aeternitus, liksom. (Slatin för Evig pest.)

Har kackerlackorna kackat i eget bo och blivit råttor???

                                                                                                                                                            För nåt år sen, senast, hörde jag om kackerlackor i området, nu tycks dessa ha växt till sig och blivit råttor. Ärligt talat är jag övertygad om, att den som kackar i eget bo råkar ut för… skitlukten. Förr eller senare. Synd bara om alla oskyldiga…

Read Full Post »

Trist hotell och schlagerkväll

Efter att ha träffat på en modig morsa som väntade på sin son som skulle anlända ensam, med SJ-tåg (hoppas verkligen det gick bra!), tuffade vi så iväg till Stockholm och Pride. Det var nära till hotellet från Centralen – och det är när från hotellet till Kungsan, för närvarande Pride Park.

Hotellet blev en ganska stor besvikelse. Nu ska vi ju inte häcka här inne utan vara ute på skoj, men ändå. Rummet var fruktansvärt opersonligt. Min sänglampa fungerade inte – tur att jag var så trött i natt att jag inte orkade läsa. Sängarna är två och Fästmön föste genast ihop dem. Bara det att de har ett rejält förargligt mellanrum som inte går att åtgärda.

Redan på tåget blev vi varnade per sms och per cyberspace om att vi kanske inte skulle kunna komma in på schlagerkvällen för att det var fullt med folk. Jag eldade förstås upp mig och blev skitarg. Men vi kom in! Och vi hade dejt med det här trevliga paret, herr och fru Hatt!

Herr och fru hatt iförda för kvällen anpassade huvudbonader, han i kamouflagefärgad, militant keps, hon i otroligt vacker tiara.

                                                                                                                                                               Först delen av schlagerkvällen var rätt OK. Men det var verkligen fullt med folk och vid bajamajorna var det smått kaotiskt. Men får såna som mig har nöden ingen lag och jag var tvungen att genomlida folkmassornas trängsel vid två tillfällen. Det blev ett andningshål i verklig mening när vår kvartett fick sätta sig ned och äta middag framåt kvällen i en paus.

Under middagen kände jag nåns blick på mig – och HEPP! – där stod Nillan och Anna! Vi hoppas kunna stråla samman med dem nån gång under dessa dagar i Stan.

Schlagerkvällen då? Nja, den var en besvikelse, tyckte jag. Det blev aldrig det sedvanliga trycket som brukar infinna sig. Ingen dansade på några bord, folk blev bara fulla och hällde ut såväl champange som öl på min högerfot, trampade mig på min vänstra fot och hällde potatisklyftor på min rygg. Något fart blev det när äkta schlagerartister som Towa Carsson, Ann-Louise Hanson och Siw Malmkvist rev av C’est la vie, när Anna Book ylade ABC, Shirley’s angels gastade loss och när Kikki Danielsson körde ett par av sina låtar. Men sen blev det liksom inget mer än en stor besvikelse för mig. Sorry, men det här var den sämsta schlagerkvällen jag har varit med om!

Det var roligare att se på himlen än på artister som man inte visste vilka de var.

                                                                                                                                                                      Tur att jag hade ett sånt trevligt sällskap! Och ett sånt välklätt sådant! Min kära var iförd sin chica leoparmönstrade och hon är så fin i den!

Så chic, min lilla leopard!

                                                                                                                                                                   Vi strosade runt lite när Hattarna hade lämnat oss. Vilade ut på en bänk och lyssnade på skrålet. Jag var otroligt matt, för jag har förlorat mycket blod under de senaste dygnen. Och ja, jag ska ringa min läkare när jag kommer hem, men nej, jag har ett nytt liv som börjar den 1 september och jag tänker inte låta nåt förstöra den chansen.

Största behållningen av kvällen var nog att spana på folk och deras stil- och smaklösa kläder. Blommigt och blommigt och blommigt, till exempel, tycker jag har en tendens att bli lite för mycket. En kille visade sina kalsonger och jag trodde det var råttor på dem. Det visade sig vara älgar, men det var lika fult och äckligt som råttor, tycker jag. Och varför ska man visa sina kalsonger? Jag vill då rakt inte se dem!

Vi gick hem till hotellet och satte oss i baren och filosoferade och tittade upp i taket med ögonen åt ett sällskap. Sällskapet bestod av en bög och en fem, sex alltför lättklädda spinkiga flickor varav en höll låda hela tiden med megafonröst. Ja, ja…

Taket i hotellbaren. Notera till vänster de julpyntsakiga ljusdekorationerna. Varför, liksom?

                                                                                                                                                                  Det blev var sin öl och en skål med torrostade nötter. Eftersom det visade sig att vi inte får använda presentkortet jag vann i en tävling där jag bloggade om en hotellupplevelse, gissar jag att vi får göra slut på de tusen kronorna på en middag här nån kväll. Suck, för här är liiite trist…

Var sin sån här fick avsluta kvällen för oss.

                                                                                                                                                                   Idag har vi grundat med en liten sovmorgon till klockan nio samt en rejäl frukost. Dagens äventyr är inte riktigt planerade än, men det blir en tur till Fotografiska och kanske middag i Gamla stan. Kanske, som sagt. Om den där Tofflan slutar blogga snart…

En bra start på dagen. Stor, om inte annat…

                                                                                                                                                                  Nu säger vi tack och hej för dan, troligen! Men var inte orolig, Spejaren är alltid tillbaka i form av skoningslösa rapporter på en blogg nära dig.

Spejaren har stängt för uppdrag.

Read Full Post »

Det var en gång…

Jag är med i en tävling här!

[…] På själva gården lekte ett par av de muntra barn, som vid jultiden hade dansat omkring trädet och varit så glada åt det. Ett av de minsta sprang fram och slet bort guldstjärnan.
– Se, vad som ännu sitter kvar på den otäcka gamla julgranen! sade barnet och trampade på grenarna, så att de knakade under dess stövlar.
Och trädet såg på all blomsterprakten och friskheten i trädgården, det såg på sig självt och önskade, att det hade fått stanna i sin mörka vrå på vinden; det tänkte på sin friska ungdom i skogen, på den glada julaftonen och på de små råttorna, som med sådant nöje hade hört på historien om Klumpe-Dumpe.
– Förbi, förbi! sade det stackars trädet. Om jag ändå hade glatt mig, då jag kunde det! Förbi, förbi!
Och gårdsdrängen kom och högg trädet i små bitar. […]

ur Granen av H C Andersen

 

Det var en gång…

Read Full Post »

Dagen ljusnar till kvällen…

Det är ingen ordning på nånting längre. Fästmön och jag sov bort nästan hela förmiddagen. Vi skyller på infektionerna som fortfarande håller oss liiite i sina klor. Eller att… Tja, ingenting… Dagarna börjar så grått och vått. Varje natt tycks det regna och ibland på förmiddagarna. Det är först framåt kvällarna som solen tittar fram och det blir riktigt varmt. I skrivande stund är det faktiskt 15 grader i solen…

”Imse, vimse spindel…” Men var är han? Det ÄR verkligen ingen ordning med nånting! (Bilden tog jag förra sommaren på min balle*.)

                                                                                                                                                       Anna jobbar klockan 16 – 21 i kväll, likadant i morgon. Hon hann trycka i sig en dr Oetker stenugnsbakad pizza efter frukosten innan hon skulle åka, jag klämde i mig min till kvällen. En nyhet till extrapris som vi hittade igår.

Efter att ha skjutsat Anna till jobbet åkte jag iväg på en liten utflykt för att ordna några saker. Vi har ju nämligen ett födelsedagsbarn i familjen på måndag. Och om jag är ett av aprilbarnen, Anna det andra och det inte är jag som fyller år på måndag, förstår du säkert att jag måste fixa lite diverse. Men VAD DET VAR JAG FIXADE kan jag naturligtvis inte skriva här. Av förklarliga skäl.

I kväll kacklade jag med vännen FEM i trekvart i telefonen. Hennes karl är i Danmark, då passar råttorna på, så att säga. Kattstackarn fick ingen mat och tvätten låg och möglade i tvättmaskinen innan vi sansade oss och sa hej då. Det är verkligen kul med gamla kompisar. Fast somliga av dem VET LITE FÖR MYCKET OM ANDRA… 😉 Bäst jag är extra snäll, alltså!

Nu börjar mina ord sina. Jag ska slänga mig i bäste fåtöljen och ta in nya. Ord, alltså. Deckaren jag började läsa igår, en debutdeckare av författaren, som för övrigt bor utanför Brighton där jag en gång bodde, visade sig vara riktigt, riktigt bra! (Inte bara bra pris på bokrean, alltså, bra läsning också!)

                                                                                                                                                      *min balle = min balkong

Read Full Post »

Rent hus – och mod att passera Svekets hus

Idag missade jag inte hämtningstiden vid Fästmöns jobb! Det är ju liksom extra viktigt att komma i tid när Darlingen ska iväg på kurs… Jag hade satt alarmet på mobilen.

Nu är det rent hus här! Eller i alla fall hemma hos mig. Övriga hem i huset har jag förstås ingen aning om – och jag är inte särskilt intresserad heller. Men jag är nöjd – som alltid när jag har städat. Det ger mig lugn och ro och framför allt, ett gott samvete för att jag har gjort nåt bra med dagen!

Lugn och ro.

                                                                                                                                                       Jag hann till och med duscha innan jag skulle åka, men det var på håret! Skulle just till att fixa till just det nytvättade håret med diverse klet och grejs när telefonen ringde. Det var Annas mamma som trodde att Anna började sent idag. Men tji fick hon! Och så fick hon prata en stund med mig i stället. Senare i kväll ringer hon igen för att prata med sin dotter.

Bästa vägen till Sjukstugan i Backen från Annas jobb innebär att man passerar Svekets hus. Jag har inte åkt på den gatan, gått på den trottoaren på över två år. Idag vågade jag åka förbi. Och faktum är att det kändes inget särskilt! Jag tyckte bara synd om råttorna som är kvar i det sjunkande skeppet. Att det är sjunkande har jag liksom vetat ett tag – jag läser ju tidningar och annonser. En efter en försvinner de små råttorna. Svikarna. De som teg. De som vände bort ansiktena för att slippa se. De som la sten på börda. Men det gör inget. Ni kan inte göra mig illa längre. Jag har varit på en lång resa och jag har återvänt med nya intryck medan ni har suttit kvar och petat i era råtthål i Svekets hus. Ingen av er skulle klara sig lika länge som jag.

Sten på börda.

                                                                                                                                                        Jag är stolt att jag har varit så stark och klarat mig så här långt! Det har jag firat med kontemplation över pusslet. Kontemplation… Jag har mest morrat för mig själv. Det går i alla fall sakta men säkert framåt. Precis som de steg jag har tagit idag, visserligen i bilen, men ändå. Förbi Svekets hus.

Read Full Post »