Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘naturens makter’

Regnhelg

Ett inlägg om konsten att försöka koppla av.


 

Jättestor jordgubbe

En enorm jordgubbe från Ulva.

När man känner sig übertrött och har levt på en hög stressnivå under många år vet man med förnuftet att bästa medicinen är att försöka koppla av. Det är en konst att överlista sig själv så man kan finna kraft i vissa korta stunder, men det går. Trippen till Nora var en kraftstund till största delen. Sen innehöll den också vissa energislukare. Det jag har bestämt mig för nu är att försöka stå på mig vad gäller energislukaren i fråga. Jag har nämligen gjort rätt för mig.

Min lördag inleddes med att leta intressanta tjänster att söka och att skriva. Det brukar jag inte ägna mig åt på helgerna, men det passade så bra att göra medan jag tvättade. Frukost intog jag först nånstans mitt på dan. Och vilken enorm jordgubbe jag hittade i asken från Ulva! Stora jordgubbar brukar smaka övermoget, men denna var helt perfekt både till utseende och smak!

Mannen i brunt och Deckarnas svenska landskap

Den vänstra läste jag ut, den högra påbörjade jag. Det skiljer 90 år mellan böckerna!

Under eftermiddagen mulnade det på allt mer och det kändes helt OK att koppla av med och finna kraft i läsning. Jag läste ut en Agatha Christie-klassiker och påbörjade en spännande svensk bok där olika skribenter skriver om deckarförfattare och hur dessa skildrar landskapet i sina böcker. Det skiljer exakt 90 år mellan böckernas utgivningsår, för övrigt. Den nyare boken köpte jag från Cdon som gav mig en fin rabatt på min namnsdag tidigare i månaden. Många författare blandar fiktion och verklighet, så man ska inte vara helt säker på att landskapet är som i verkliga livet. Det verkar vara som med persongallerierna – det lånas från verkligheten och så blir det nåt med realistiska drag, fast påhittat. Helt OK och mycket förståeligt, tycker jag!

Trycksaker om Nora

Det finns mycket att se och uppleva i Nora!

Det blev också en stunds läsning av de trycksaker jag fått med mig hem från Nora. När jag bläddrade i dem insåg jag hur mycket mer det finns att se och göra. Därför vill jag åka tillbaka nån annan sommar och stanna lite längre. Vi hade en otrolig tur med vädret när vi var där, för ska man vara ute är det ju inte så kul om det ösregnar typ hela tiden. Igår kom regnet hit till Uppsala också. Jag pratade trekvart med mamma i telefonen och där hade regnet kommit mycket tidigare. Det smattrade så hårt att hon hade svårt att sova. Igår blev det ett bra samtal och inte en massa tjat, gnäll och klagomål. Dessa samtal uppskattar jag enormt! Mamma berättar så mycket om sina tankar och drömmar, ja sånt en inte fick veta när en var barn…

Laxburgare med potatismos

Laxburgare med både bröd och potatismos, ärter, räksallad, romsås och en kall öl. Ett tänt ljus och min bok på gång blev mitt sällskap till lördagsmiddagen.

Framåt kvällen lagade jag mat. Om det är nån mat jag längtar efter så är det hemlagad mat! Fast då menar jag inte min egen… Jag lyckas alltid bränna laxburgarna och det blir rökutveckling i köket. Som tur är har jag ju mina vippfönster så att jag kan öppna korsdrag och vädra ut. Sen brukar jag låtsas att det är strömming jag äter till potatismoset och ärtorna.

Kvällen blev regnig och jag satt i bästefåtöljen och läste. Jag kollade också lördagens avsnitt av Indian Summers på TV samt gårdagens Tyst vittne och torsdagens Cucumber och Banana som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. De två senare serierna har blivit riktigt bra, inte alls så där ytliga som de först gav intryck av att vara. Fokus ligger på bögar och jag skulle förstås önska att det fanns motsvarande serier om lesbiska. The L Word är inte riktigt samma sak, för den serien är ju amerikansk och nästan alla i den är så framgångsrika.

Deckarnas svenska landskap o kaffe på sängen

Läsning och kaffe på sängen.

Jag hoppade i säng strax efter midnatt med regnet som sällskap. I morse vaknade jag tidigt, men tvingade mig att ligga kvar – det är ju söndag och vilodag. Därför blev det en stunds läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp, blaskade av mig och stoppade in mina ögon linser. Det har kommit ett par kraftiga skurar nu på förmiddagen och även en åskknall, vilket gör att jag är beredd att när som helst logga ur och stänga ner här. Jag har nämligen inte råd att köpa ny datorutrustning om den skulle gå åt skogen på grund av naturens makter.

Idag borde jag tvätta håret, men det blir bara en enkel dusch precis som igår. På kom ihåg-lappen i köket står det nämligen att jag ska få håret klippt i morgon eftermiddag. Vid dessa tillfällen lägger jag mitt huvud helt i händerna på M, som inte bara får klippa håret, hon får tvätta det också. Jag ska fixa frukost strax och sen ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Det lär bli strykning i kväll. Funderar på att kolla med Fästmön om hon vill ha ett besök idag, men jag har ingen lust att ge mig ut om det ska vräka ner såsom det gjorde nyss. Jag har blivit rädd och harig med åldern och dålig sikt och risk för vattenplaning sätter stopp för lusten att köra bil. Väderappen säger emellertid att det ska bli torrare väder en stund fram till aftonen.

Vad gör DU i regnet??? Skriv gärna några rader och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi inledde dagen med en rejäl sovmorgon. Efter frukost, det vill säga efter lunchtid, åkte vi iväg på ett nödvändigt ärende, bland annat ut till Himlen. Nästa stopp blev Gamla Uppsala, där vi tog en tur bland gravhögarna.


Den här bilden är tagen utanför museet, bort mot vägen som är full av gravhögar.

                                                                                                                                                        Idag var himlen om möjligt ÄNNU blåaare än igår. Gamla Uppsala kyrka var vacker mot skyn.


Gamla Uppsala kyrka bakom en gravhög och en häck, mot en jätteblå himmel.

                                                                                                                                                      Den som aldrig har varit i Gamla Uppsala får lätt bilden att där finns tre gigantiska gravhögar. Men faktum är att där är fullt av gravhögar. Kolla in den här bilden, får du se!


Kolla till höger i bild och sen in mot bilden – där är FULLT av gravhögar i Gamlis!

                                                                                                                                                        Många träd och stenar i Gamlis ser verkligen uråldriga ut, snudd på lika gamla som gravarna, kan man tycka. Det här trädet står vid vägen och ser nästan svart ut. Det ser vindpinat ut och lutar betänkligt ut mot fältet.


Ett svart och snett gammalt träd.

                                                                                                                                                        Över åkern såg man Uppsalasilhuetten i stan. Ett vältränat öga skymtar den även i denna bild.


Nästan i mitten av bilden skymtar ett vältränat öga slottet och domkyrkotornen.

                                                                                                                                                          Vi gick en tur och kände verkligen historiens vingslag – man gör det i Gamlis! Jag undrar vilka människor som vilar i dessa gravar? Inte kan man heller säga att Uppsala är platt… 😉


Nej, Uppsala är inte platt…

                                                                                                                                                     Gamla Uppsala är en magisk plats – trots att det börjar invaderas av turister och joggare. Det var lite svårt att fota utan att få någondera med på bild!..


En magisk plats.

                                                                                                                                                         En del av träden hade huggits ner sen sist. Gissar att de verkligen är för gamla för att stå säkra. Men den här björken verkade ha blivit träffad av naturens makter…


Plötsligt var hälften borta!..

                                                                                                                                                       För inte alls så länge sen var det tillåtet att beträda högarna. Jag har varit uppe på ett par av högarna. Men idag är de avstängda för människofötter och det förstår man ju faktiskt. Förr om åren var annars högarna roliga för vinterlek och skidåkning, till och med, har jag sett på gamla bilder.


Jag undrar hur många människofötter som har trampat här genom alla årtusenden…

                                                                                                                                                              Nu får, som sagt, turister och joggare och Anna och jag hålla oss utanför staketen. Där har blivit en riktigt upptrampad stig på andra sidan gravhögarna, på tillbakavägen mot kyrkan.


En stig för turister och joggare – och såna som vi.

                                                                                                                                                       Vid en av högarna står detta maffiga gamla träd.


Ett maffigt träd.

                                                                                                                                                       Trötta av allt promenerande och varma stegade vi in till Odinsborg för att köpa glass. Kaffe var vi inte sugna på, men nån på stället – jag gissar INTE på nån av de två superpiercade och tatuerade brudarna som jobbar i fiket – har uppenbarligen en fäbless för kaffepannor…


Nån på Odinsborg har en fäbless för kaffepannor…

                                                                                                                                                          Vi köpte var sin glass och hittade ett ledigt bord runt hörnet. Annars var det huggsexa om borden idag, noterade jag. En dam blev mäkta förgrymmad för att några ungdomar reserverade platser. Suck…


Vi satt runt hörnet, under den här lyktan.

                                                                                                                                                              Vi satt under en lykta, men den var ju inte tänd idag – det räckte med solen. Åt och mumsade på våra glassar och ååå så kul det var när två bekanta ansikten dök upp, Bibbi och Catta! 😛

På hemvägen störtade vi in en snabbis på Tokerian, men jag hade inte vunnit nåt på lördagens Lotto. Nu sitter vi en stund vid våra datorer, jag ska sortera bilder, rensa och säkerhetskopiera filer innan det blir nån sorts middag även idag.

Read Full Post »

Ja just det. Vem fick så hon teg..? Man ska INTE utmana naturen och dess makter, det är ett som är säkert. Det kom liksom inte lite snö… Vännen i stan, som jag skrev om, slutade sitt jobb vid 17-tiden och var hemma runt 21. För det gick inga bussar och snöröjarna were nowhere to be seen…

I morse hade vi bestämt oss för att skutta upp tidigare än vanligt för att kolla läget. Frida är den som i vanliga fall måste gå upp först – och den som i vanliga fall gillar mest att ligga kvar. Jag trodde hon skulle ta snön som en bra ursäkt att få stanna i goa sängen, men se hon var uppe före mig! Fästmön, som håller oss alla samman och ser till att vi kommer upp, var naturligtvis först på plan.

Slängde i mig lite java efter morgontoaletten. Klädde mig rejält, som den praktiska tant jag är: stor-kängor, tjocktröja, dunjacka, handskar. Och med lilla Snö-Skotte i handen pulsade jag ut till Clark Kent*. Jag ljuger inte när jag skriver att han var TOTALT översnöad. Två decimeter, som sagts, GLÖM DET! Det var baske mig EN HALVMETER på hela bilen. Jag skottade och skottade och skottade, på och runt. Sopade rutor. Anna och Elias kom ut och Anna hjälpte till att skotta bakom bilen. Men, för första gången i världshistorien – körde jag fast. Helt. Jag backade ut från parkeringsplatsen, svängde runt bilen i rätt riktning – och fastnade. Anna skuttade ur och försökte knuffa på, men vi satt fast. Som tur var uppenbarade sig då ett exemplar ur det manliga släktet, ställde vänligt ner sin matlåda och knuffade. Efter några turer och diverse gnäll från Clark (alltså jag FÖRSTÅR honom!) lyckades den vänlige kille och Anna med gemensamma krafter få loss oss och vi kom ut på gatan. DAGENS SUGARSNAPS TILL DIG, MANNEN!


Om jag hade kunnat så skulle jag ha bjudit Den Vänlige Knuffaren på en sugarsnaps!

                                                                                                                                                          Vid Elias skola var det plogat – och snorhalt! Man hade kunnat roa sig idag – om man var elak och sysslolös – med att stå där och glo på alla mammor och pappor och mormödrar som drattade omkull. Snorhalt var ordet, sa Bull.

Motorvägen var som tur var i bra skick och ett fint regn gjorde sitt för att få bort snön. Men det var verkligen halt – hela vägen in till stan. Anna ringde sitt jobb och meddelade att vi var på väg men att hon skulle bli försenad. Jag tror hon blev fem, tio minuter sen bara.

Här hemma brukar det vara uruselt plogat. Personen/personerna som sköter gräsklippning brukar ta en vecka på sig att klippa allt gräs på området. Jag hoppas att det inte tar lika lång tid med snöröjningen, men det var lite så förra vintern. På infarten var det emellertid plogat NÅN GÅNG under tidiga morgonen/sena natten och efter lite manuell skottning fick Clark äntligen komma inomhus!

Tjejerna i lägenheten mitt emot brukar alltid göra så fina snögubbar ute på gården på framsidan så fort det kommer snö. Men i år såg den första gubben lite märklig ut och jag UNDRAR vad de har haft för förlaga…


Snögubbe eller vad?  

                                                                                                                                                               Nu ska jag hälla upp en mugg rykande nyperkolerat java och sätta mig en stund och läsa lokalblaskan. Idag tror jag INTE att det står nåt om mig, så jag kanske vågar ta en tur över till Tokerian senare. Förhoppningsvis har vår lokale snöröjare skottat framför ytterdörren till dess. Där var det nämligen PULSNING som gällde. Å, vad jag är glad att jag gick till skomakaren som lagade stor-kängorna I TID före vintern!

*Clark Kent = min bilpojke

Read Full Post »