Posted in Personligt, Vänner, tagged Akassan Vision, Amaryllis, arbetsdagar, Arbetsförmedlingen, arbetskamrater, arbetslöshet, arbetsprover, Åland, överlämning, bestämd, chef, Corona, dansa ut påsken, digital kalender, dumt och korkat, effektiv, ensamhet, fil, fråga, fredag, frissa, göra nytta, geolog, Gilla-knapp, glapp, glasskål, godis, Gränby centrum, ha en tid att passa, hagla, handläggare, händer, hår, helg, ICA Kvantum, inbjudningar, jobb, jobba ensam, jobbansökan, kalufs, kanin, klippa, klipptid, knopp, kommentera, komplettera, konstig dag, kort avbrott, kyckling, ledsen, livet är inte rättvist, lugn, lunch, mapp, mardröm, mejl, middag, mjölk, mobiltelefoni, nyklippt, okristlig timma, optiker, pärm, påskägg, rätt töntigt, roligare, rostade mackor med ost, söka jobb, sörja, separationsångest, shopping, skojtjafsa kärvänligt, slå mig i ansiktet, springa vilse, stängel, stressdröm, svängdörr, Synsam, tappa en skruv, töntigt, telefoni, terminalglasögon, tröstäta, TV-veckan, vakna on 29 mars 2016|
2 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan lämnar över, tappar en skruv, får håret klippt och dansar ut påsken.
En pärm med ett par arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag.
Det var en riktigt konstig dag idag. Den började rentav vidrigt med att jag vaknade vid en okristlig timma. När jag sen lyckades somna in om hade jag världens mardröm om att jag var på Åland. Där hade jag lyckats springa vilse samtidigt som jag hade en tid att passa. Ja, du fattar. Stressdröm. Sen kom jag till jobbet och fick träffa mina fina arbetskamrater. Då blev jag lite lugn. Lite… konstigt lugn. Det är som om jag tog ut nästan all separationsångest i helgen. I helgen hade jag behövt en vän eller två, men, som sagt, inbjudningarna haglade inte över mig och telefonerna var tysta.
Idag kände jag mig inte alls ledsen, snarare bestämd och effektiv. En del vettigt blev gjort – och det lär vara det sista jag gör. En av de trevligaste geologerna drog iväg med mig på lunch utanför byggnaden. Det var skönt, för sen skulle jag ha överlämning med NK*. Självklart fick vi inte göra det ifred (hur svårt är det att läsa min digitala kalender?), men avbrottet blev kort. Ändå tog överlämningen nästan en och en halv timme. Och den var inte lätt för nån.
Jag hade tappat en skruv.
Det är bara så jäkla dumt och korkat alltihop – jag går ut i arbetslöshet på fredag och NK får jobba ensam under en månads tid. Nä, livet är inte rättvist. Från och med fredag är det ingen som frågar mig vad jag har gjort i helgen, vad jag gjorde igår kväll och sånt. Ensamheten lär slå mig i ansiktet här hemma som en svängdörr. Jag har två arbetsdagar kvar och ärligt talat undrar jag om jag lär göra nån som helst nytta då. Jag har börjat rensa ut mitt rum och mina saker. En pärm med ett par ynka arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag. Det hade jag chefens tillåtelse att göra. Mina fysiska mappar med pågående jobb ville NK inte flytta över till sig förrän jag har slutat.
Jag mejlade min handläggare på Arbetsförmedlingen idag på förmiddagen, men hon har inte svarat. Jag är inte förvånad. Jag längtar inte till fredag när jag tvingas ha kontakt med Arbetsförmedlingen och dessutom Dimsyns a-kassa. Jag vill inte vara i händerna på nån av dem, jag vill bara jobba och klara mig själv.
I påskhelgen märkte jag att mina terminalglasögon bar sig lite konstigt åt. De kändes glappa. Idag såg jag under en av jobblampornas sken att jag faktiskt hade tappat en liten skruv. Vilken tur att jag har en optiker på Stormarknaden, en optiker där det är öppet på kvällarna! För jag hade ju först klipptid nere på stan. Det var oerhört skönt att bli av med kalufsen och min frissa M och jag skojtjafsade kärvänligt med varandra – som vanligt. Hos optikern fick jag en ny skruv till noll kronors kostnad. Jag passade på att handla lite mjölk och fil på Kvantum när jag ändå var i faggorna.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nu i kväll har jag kompletterat en jobbansökan (sökte också ett jobb), men har även dansat ut påsken. Det var förvånansvärt mycket godis kvar i påskägget jag köpte till mig själv, så jag hällde allt i en fin glasskål av sorten Corona. Jag tror inte att jag klarar av att låta bli det den här veckan. Jag sörjer överlämningar och annat på mitt sätt och då lär jag tröstäta. Men NU ska jag äta lite middag (= två rostade mackor med ost) och under tiden ska jag kolla om den kommande TV-veckan har nåt spännande att erbjuda.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Du behöver inte klicka på gilla-knappen till det här inlägget, för det tycker jag bara är rätt töntigt. Du behöver inte kommentera heller, men det tycker jag är roligare. (Fast jag hade uppskattat kommentarer mer i helgen när jag var så ledsen.)
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, tagged alkohol, anmälas skriftligt, anonym, avfall, äta, bil, blod, blodsocker, BRF-ordförande, BRF-styrelse, bubbelvatten, dokumentär, en sökare, enkät, ett lätt paket, födelsedag, fönster, företag, författare, fira, fnissig, fotknölar, garanti, glatt humör, grinig, halvtrasig, händer, horn i pannen, införa telefontider, information, informationsmöte, insida, inte tyst, is, jämna ut humöret, kaka, kalas, knoppa in, komma fram, kommentar, kommunikation, korrekt, kväll, larm, läppar, ljussken, mörker, möte, min insats, mobiltelefoni, nöjd, onsdag, otät ventil, på väg hem, påverka, persienn, photoshoppa, port, proffs, promenad, reklammöte, sälja, säljmöte, sött, se ljust på framtiden, situation, skål, skåla, smörgåstårta, snöblandat regn, snögubbe, soppåsar, soprum, sova, störa, stillna, stinkande, styrelsebrevlåda, sur som ättika, surt, svart, ta hjälp, tanka, tårta, Ted Gärdestad, temperatur, tidrapportering, trappuppgång, tvingande, ut och åka, utnyttja, vin, vind on 22 februari 2016|
2 Comments »
Ett lite halvsurt jävligt grinigt inlägg.
Vi skålade igår!
Jag var på ett väldigt trevligt kalas igår. Vi firade en familjemedlem som har födelsedag idag, egentligen, men eftersom vi är många delas firandet upp. Fästmön och jag hade fått instruktioner om att inte ta bilen, så vi gick. Det var en alldeles lagom promenad, men lite kylig. Mina öron var illröda en lång stund efter att vi anlänt till målet. Vi hade ett lätt paket med oss som vi hoppas ska komma till användning och glädje framåt sommaren. Det såg inte mycket ut i ”omonterad” form, tyvärr. Efter att ha skålat i bubbelvatten med alkohol i och väntat in övriga gäster bjöds vi på två sorters smörgåstårta, många sorters kakor, två sorters vin och två sorters tårtor. En kan säga att vi rullade hem under kvällen efter en gott och varmt firande – och ätande. Då hade vinden stillnat och det blev en ännu skönare promenad.
Innan vi knoppade in kollade vi en nygjord dokumentär om Ted Gärdestad med anledning av att han skulle ha fyllt 60 år i förra veckan. Vad jag tyckte om den kan du läsa här. Jag tror att filmen påverkade mig, för jag drömde att jag var en sökare på väg hem. Och just som mobilen larmade att det var dags att vakna hade jag kommit fram. Dessvärre sov mina händer fortfarande, så det tog en stund att stänga av oljudet.
Snögubben vi passerade igår kväll såg rätt sur ut. Och det var kanske inte så konstigt med tanke på temperaturen…
Att säga jag var på glatt humör idag vore att ljuga. Jag jobbar på efter de prioriteringar jag har fått och försöker göra mitt bästa för att författarna ska vara nöjda. Det är de, tack och lov! Med mina insatser, det vill säga. Med situationen är ingen av oss nöjd. Det handlar om att utnyttja och att utnyttjas. Jag kände hur hornen i pannan växte ut när till och med tidsrapporteringen krånglade. Uppenbarligen var jag inte tyst, för jag fick fnissiga korridorkommentarer. Jag hade gärna fnissat med – och jag varit på fnissigt humör. Men jag var sur. Som ättika! Eller som snögubben vi passerade igår kväll…
Temperaturen har legat runt nollan eller strax däröver igår och idag. Under dan snöade det, men det var blandat med regn och la sig tack och lov inte. Jag blev tvungen att ta en liten promenad även i kväll, för i helgen kom nya och korrekta lappar med frågor fönster och persienner. Eventuella fel ska anmälas skriftligt och lämnas in före onsdag, för nu går garantin snart ut. Och jag har massor av fel – allt från otäta ventiler med is på insidan som följd till halvtrasiga persienner. För ett tag sen delades en enkät ut där en uppenbarligen skulle vara anonym. Efter att ha undrat hos BRF-ordföranden hur h*n tänkte (inte om h*n tänkte, men…) gjordes lapparna alltså om. Nåja, eftersom jag gav mig ut till styrelsebrevlådan kunde jag också ta med mig några soppåsar till soprummet. Till skillnad från somliga ställer jag nämligen inte mitt stinkande avfall i trappuppgången, jag behåller det inne hos mig eller går ut med det och lämnar det där det ska lämnas.
Tidigare idag fick jag ringa ordföranden också. Ja, jag hörde att jag störde, men om det nu är besvärligt att folk ringer får h*n väl införa telefontider. I helgen kom det upp lappar på våra portar om ett informationsmöte. Jag ville veta om det var ett möte kring en tvingande sak eller om det var ett säljmöte. Det var det senare, alltså ett möte där ett företag vill sälja på oss boende nånting. Då tycker jag att det ska stå på lapparna. Det ska vara tydligt att det inte är nåt informationsmöte från BRF-styrelsen utan ett säljmöte i regi av ett företag. Som det är utformat nu är det inte tydligt. Kommunikation och information är svårt. Det irriterar mig att såna som inte är proffs på det ägnar sig åt det i stället för att ta hjälp – hjälp, som uppenbarligen behövs. Hoppas fler än jag ringer och ”stör”!
Jag tror bestämt att mitt blodsocker är nere vid fotknölarna. Blodet mitt är inte sött utan surt, vilket betyder att jag behöver äta nåt. Förhoppningsvis jämnar det ut humöret tills jag ska ut och åka och hämta en och annan senare i kväll.
Inte vet jag om jag kan se ljust på framtiden, men en kan ju alltid Photoshoppa…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Film, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged bearbeta, dator, dörr, en fot i dörren, Exorcisten, färdigt, få saker ur händerna, förhålla mig, fötter, flicka, fot, hantera, händer, helg, helvarv, huvuden, huvudredaktör, illustrationer, kallelse, klona mig, kollega, lay out, läsa, långledig, lösa, litteratur, måndag, möte, nacke, norr, onsdag, på gott och ont, petas in, protestera, rulla med huvudet, samla ihop frågor, skriva, slappa, snurra i skallen, stora problem, tanka, tänder, telefontid, textkorrektur, trött, trycksaker, uppdatera, upptrappning, vända på dygnet, Väninnan, verkliga människor on 02 november 2015|
6 Comments »
Ett uppspelt inlägg om händer, tänder, fötter, nackar, huvuden och andra kroppsdelar.
Måndagstrött, men inte nattsvart.
Måndagstrött var mitt namn i morse. Det var ju så att jag blev lite långledig i helgen, hela fyra timmar extra. Då blir en trött. Mycket trött. Det går alldeles för lätt att vända på dygnet, nämligen. Men snart kom jag igång på jobbet. Det är roligt och skönt att ha mycket att göra. Det är inte nattsvart utan tvärtom. Jag mår bra av att ha mycket att göra och dåligt av att ha för lite att sätta tänderna i.
Huvudredaktören från norr är nere på besök och då får jag passa på att samla ihop de frågor jag har. Inte så lätt alltid, för jag och närmaste kollegan försöker ibland lösa saker på egen hand – på gott och ont. Jag jobbar i vart fall på och idag har jag fått en hel del saker ur händerna. Nu är lay outerna för fyra (fem?) trycksaker klara förutom ett antal illustrationer av varierande sort som ska petas in. Det trillar också in textkorrektur vartefter.
En fot i dörren. Men frågan är vilken dörr…
Kanske ska jag nämna nåt om egen fot också. Frågan är bara i vilken dörr den lilla rätt stora Toffelfoten ska placeras… Det händer saker, kan en lugnt säga. Ibland skulle jag behöva klona mig lite, för jag gillar inte att släppa sånt som inte är färdigt. Men jag är inte där än. Jag bara trappar upp. Det är nämligen så att mötet härom veckan har gett utdelning i form av en inbjudan till ytterligare ett möte, på onsdag. Ja jemine…
Nog har jag jobbat ganska hårt den senaste månaden. Den har hänt otroligt mycket på kort tid i livet och jag har lärt mig nya saker i och med jobbet. Det är roligt, men nacken har börjat protestera idag. Därför ska jag strax avsluta den här sittningen vid datorn och rulla lite med huvudet. Ja inte som hon flickan Regan i Exorcisten – inga helvarv här, inte. Min kväll ska jag ägna åt att tänka på saker och ting – hur jag ska förhålla mig och hur jag ska hantera dem. Lite senare har jag telefontid med en vän. Vi behöver verkligen uppdatera varandra! Sen ska jag nog ge Väninnan en del av min tid också. Att läsa är ett bra sätt att bearbeta saker, framför allt att läsa om verkliga människor och stora problem.
Det snurrar rätt bra i skallen här. Vad rör sig i DIN skalle? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, tagged 1960-talet, andra länder, anekdot, arbetslöshet, armar, avancerad, äldre stenåldern, bankbok, barn, barn-TV, ben, blogg, bottenvåning, dåtid, deckare, deckarhylla, dockhus, dubbeltrådar, en viss anledning, envis som synden, Farbror, föräldrar, förutspå, fötter, fotgrafateljé, garage, gavel, gilla skarpt, glad, gråta mig till, hall, händer, hängig, hus, huvud, importera, kär, kropp, låda, leka, leka med dockor, leksak, leksaksaffär, lem, lite flicka, livet, mamma, marionett, marionettdocka, morfar, nutid, pappa, pengar, port, redaktion, säker, sisu, småbilar, Småland, snällt barn, tant, tant Anita, Televinken, tjatade sällan, tjänstebostad, Trassel, trähandtag, trådar, trivas, upplösning, utbildning, utrymme, vägg i vägg on 06 september 2015|
Ett anekdotiskt inlägg från dåtid med upplösning i nutid.
Televinken – en riktig trasselgubbe.
Under några år som barn bodde mamma, pappa och jag i Småland. Vi hade tjänstebostad vägg i vägg med redaktionen där pappa jobbade. I huset bredvid, på bottenvåningen, så en såg varje gång en gick in genom porten, låg först en fotografateljé, därefter… en leksaksaffär. Det sägs att jag var ett mycket snällt barn som sällan tjatade om att jag ville ha saker. Men nån gång besöktes leksaksaffären. Och en gång blev jag riktigt, riktigt kär i en sak.
Som barn var jag inte mycket för att leka med dockor. Det var småbilar jag gillade. Morfar gjorde ett dockhus och ett garage. Det var garaget jag lekte i. Men det fanns en docka som jag gillade skarpt. Det var Televinken, känd från barn-TV tillsammans med tant Anita på äldre stenåldern. Ja alltså på den tid barn kallade kvinnor över 20 för tant respektive män för farbror. SÅ länge sen!
Hängig men glad och uttrasslad Televinken. (Det ser inte ut som om trådarna är uttrasslade men de är det!)
Och en gång, i leksaksaffären, såg jag en Televinkendocka! Jag tror aldrig jag varken före eller efter har gråtit mig till en sak, men den gången gjorde jag det. Till sist togs pengar ut på min bankbok. Jodå, trots att jag var typ fem år hade jag koll på att jag hade en bankbok. Säkert var det mycket pengar som skulle ha gått till utbildning senare i livet eller så. Arbetslöshet fanns inte på 1960-talet, för då ”importerade” Sverige arbetskraft från andra länder. Kanske hade jag inte gråtit mig till Televinken om jag hade vetat vad som komma skulle.
Sen var det så att den där Televinkendockan ju var alldeles för avancerad för en liten flicka. Varje lem (armar, händer, ben och fötter) har dubbeltrådar och det finns trådar till huvud och kropp. Nej, det blev bara ett enda stort trassel av Televinken. Och snart hamnade han i en låda och lektes aldrig med – precis som mina föräldrar hade förutspått och sagt. Yes, mammi och pappi, ni HADE rätt! (Den gången…)
Men av en viss anledning plockades Televinken fram idag. Fästmön gav sig på honom först, jag därefter. Envisa som synden eller med ett stort mått av sisu – vi lyckades trassla ut Televinken! Jag behöver nu en krok i taket där jag kan hänga trähandtaget så trådarna inte trasslar ihop sig igen. Tills vidare får den unge mannen hänga på gaveln till en av deckarhyllorna i min hall. Där ser han verkligen ut att trivas.
Och nu är det bara nio procents utrymme kvar på den här bloggen!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Ironi, Personligt, Trams, tagged avsky, äta, blöt, Boxholmsost, byta toapapper, diska, diskbänk, elände, ensam, förpackning, fet, fingrar, fiskig rätt, flytande tvättmedel, frukost, fylla på, gilla god mat, gräddig, hamna, hälla utanför, händer, helt slut, hemma, humor, hushållssaker, husmor, icke huslig, inte gilla, inte tillaga, jonglera, kaffe, kaffeburk, känna mig, köksbänk, köksgolv, kladdig, kletig, klippa bort, matlagning, nästa prövning, ny ost, omöjlig att besvara, ostkropp, plast, självironi, skriva, slut, tätt filmad, tid, tvättmedelsflaska, uns, upprepas on 12 augusti 2015|
18 Comments »
Ett icke husligt inlägg med ett uns av självironi.
Den som känner mig vet att jag inte är mycket till husmor. Visst, jag gillar god mat – det vill säga att äta den. Inte tillaga den och definitivt inte diska efter matlagningen. Men sen finns det ett par saker i hushållet som jag också avskyr att göra. Jag har skrivit om dem förr. Trots det tycker jag att de är väl värda att upprepas – för igår åkte jag på att göra båda två! Som du förstår blev jag helt slut.
Först till frukosten tvingades jag öppna en ny ost. En gräddig, fet och blöt Boxholmsost där plasten som vanligt var tätt filmad runt ostkroppen. Jag fick klippa bort eländet – och bara det i sig tog sin lilla tid. Men det värsta av allt är jonglerandet med själva osten för att få ur den ur förpackningen. Att bli kladdig och kletig om händer och fingrar är nämligen nåt jag verkligen avskyr. På riktigt.
En väldigt god ost, men kletigt och kladdigt att få ur den ur förpackningen.
Lite senare var det dags för nästa prövning. Jag skulle fixa kaffe och då hände naturligtvis det vanliga: kaffet i kaffeburken tog slut. Ska det finnas kaffe i kaffeburken här hemma måste jag fylla på den – med påföljd att det inte bara hamnar kaffe i burken utan på en av köksbänkarna, på diskbänken och på köksgolvet också. Varför häller jag alltid utanför?! (<== fråga som är omöjlig att besvara).
Kaffepåfyllning – i burk, på köksbänkar, på diskbänken och på köksgolvet.
Det finns flera hushållssaker jag hatar att göra. Diska är, som sagt, en annan. Särskilt diska efter fiskiga rätter. Byta toapapper är inte heller kul. Eller fylla på flytande tvättmedel i tvättmedelsflaskorna, för att nämna några till.
Frågan är nu om jag är ensam om att känna sån här avsky… Har DU några hushållssaker som du verkligen inte gillar att göra??? Skriv några rader i en kommentar och berätta nåt, förhoppningsvis. Så slipper jag känna mig så ensam i min avsky…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Personligt, TV, tagged afton, Agatha Christie, alkohol, amerikansk, ärtor, ålder, åska, öl, öppna korsdrag, ösregna, överlista sig själv, übertrött, banan, barn, bästefåtöljen, bögar, blaska av mig, bränna, bröd, CDOn, Cucumber, dålig sikt, deckare, deckarförfattare, Deckarnas svenska landskap, drömmar, dusch, DVD, eftermiddag, energislukare, enorm, ett tänt ljus, förmiddag, förnuft, förståeligt, fiktion, finna kraft, Fokus, framgångsrik, frukost, gå åt skogen, göra rätt för mig, gnäll, händer, hårt, hög stressnivå, helg, Hemlagad Mat, huvud, Indian summers, inte råd, intryck, jordgubbe, kaffe på sängen, kök, köra bil, klagomål, klassiker, klippa håret, kom-ihåg-lapp, koppla av, kraftiga skurar, kraftstund, laga mat, landskap, laxburgare, läsa, låna, låtsas, lördag, lördagsmiddag, lesbiska, linser, litteratur, logga ur, mamma, Mannen i brunt, medicin, motsvarande, mulna på, namnsdag, naturens makter, Nora, ny datorutrustning, påhittat, perfekt, persongalleri, potatismos, rabatt, rädd och harig, räksallad, rökutveckling, realistiska drag, regna, romsås, samtal, sällskap, söka, söndag, skildra, skribent, skriva, smaka övermoget, smattra, sommar, sova, stänga ner, strömming, strykning, svensk, tankar, telefoni, The L Word, tjat, tjänst, torrare väder, torsdag, trycksaker, tur med vädret, tvätt, tvätta, tvätta håret, Tyst vittne, Ulva, Uppsala, uppskatta enormt, utgivningsår, utseende, vattenplaning, väderapp, vädra ut, verklighet, vilodag, vippfönster, vräka ner, ytlig on 26 juli 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om konsten att försöka koppla av.
En enorm jordgubbe från Ulva.
När man känner sig übertrött och har levt på en hög stressnivå under många år vet man med förnuftet att bästa medicinen är att försöka koppla av. Det är en konst att överlista sig själv så man kan finna kraft i vissa korta stunder, men det går. Trippen till Nora var en kraftstund till största delen. Sen innehöll den också vissa energislukare. Det jag har bestämt mig för nu är att försöka stå på mig vad gäller energislukaren i fråga. Jag har nämligen gjort rätt för mig.
Min lördag inleddes med att leta intressanta tjänster att söka och att skriva. Det brukar jag inte ägna mig åt på helgerna, men det passade så bra att göra medan jag tvättade. Frukost intog jag först nånstans mitt på dan. Och vilken enorm jordgubbe jag hittade i asken från Ulva! Stora jordgubbar brukar smaka övermoget, men denna var helt perfekt både till utseende och smak!
Den vänstra läste jag ut, den högra påbörjade jag. Det skiljer 90 år mellan böckerna!
Under eftermiddagen mulnade det på allt mer och det kändes helt OK att koppla av med och finna kraft i läsning. Jag läste ut en Agatha Christie-klassiker och påbörjade en spännande svensk bok där olika skribenter skriver om deckarförfattare och hur dessa skildrar landskapet i sina böcker. Det skiljer exakt 90 år mellan böckernas utgivningsår, för övrigt. Den nyare boken köpte jag från Cdon som gav mig en fin rabatt på min namnsdag tidigare i månaden. Många författare blandar fiktion och verklighet, så man ska inte vara helt säker på att landskapet är som i verkliga livet. Det verkar vara som med persongallerierna – det lånas från verkligheten och så blir det nåt med realistiska drag, fast påhittat. Helt OK och mycket förståeligt, tycker jag!
Det finns mycket att se och uppleva i Nora!
Det blev också en stunds läsning av de trycksaker jag fått med mig hem från Nora. När jag bläddrade i dem insåg jag hur mycket mer det finns att se och göra. Därför vill jag åka tillbaka nån annan sommar och stanna lite längre. Vi hade en otrolig tur med vädret när vi var där, för ska man vara ute är det ju inte så kul om det ösregnar typ hela tiden. Igår kom regnet hit till Uppsala också. Jag pratade trekvart med mamma i telefonen och där hade regnet kommit mycket tidigare. Det smattrade så hårt att hon hade svårt att sova. Igår blev det ett bra samtal och inte en massa tjat, gnäll och klagomål. Dessa samtal uppskattar jag enormt! Mamma berättar så mycket om sina tankar och drömmar, ja sånt en inte fick veta när en var barn…
Laxburgare med både bröd och potatismos, ärter, räksallad, romsås och en kall öl. Ett tänt ljus och min bok på gång blev mitt sällskap till lördagsmiddagen.
Framåt kvällen lagade jag mat. Om det är nån mat jag längtar efter så är det hemlagad mat! Fast då menar jag inte min egen… Jag lyckas alltid bränna laxburgarna och det blir rökutveckling i köket. Som tur är har jag ju mina vippfönster så att jag kan öppna korsdrag och vädra ut. Sen brukar jag låtsas att det är strömming jag äter till potatismoset och ärtorna.
Kvällen blev regnig och jag satt i bästefåtöljen och läste. Jag kollade också lördagens avsnitt av Indian Summers på TV samt gårdagens Tyst vittne och torsdagens Cucumber och Banana som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. De två senare serierna har blivit riktigt bra, inte alls så där ytliga som de först gav intryck av att vara. Fokus ligger på bögar och jag skulle förstås önska att det fanns motsvarande serier om lesbiska. The L Word är inte riktigt samma sak, för den serien är ju amerikansk och nästan alla i den är så framgångsrika.
Läsning och kaffe på sängen.
Jag hoppade i säng strax efter midnatt med regnet som sällskap. I morse vaknade jag tidigt, men tvingade mig att ligga kvar – det är ju söndag och vilodag. Därför blev det en stunds läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp, blaskade av mig och stoppade in mina ögon linser. Det har kommit ett par kraftiga skurar nu på förmiddagen och även en åskknall, vilket gör att jag är beredd att när som helst logga ur och stänga ner här. Jag har nämligen inte råd att köpa ny datorutrustning om den skulle gå åt skogen på grund av naturens makter.
Idag borde jag tvätta håret, men det blir bara en enkel dusch precis som igår. På kom ihåg-lappen i köket står det nämligen att jag ska få håret klippt i morgon eftermiddag. Vid dessa tillfällen lägger jag mitt huvud helt i händerna på M, som inte bara får klippa håret, hon får tvätta det också. Jag ska fixa frukost strax och sen ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Det lär bli strykning i kväll. Funderar på att kolla med Fästmön om hon vill ha ett besök idag, men jag har ingen lust att ge mig ut om det ska vräka ner såsom det gjorde nyss. Jag har blivit rädd och harig med åldern och dålig sikt och risk för vattenplaning sätter stopp för lusten att köra bil. Väderappen säger emellertid att det ska bli torrare väder en stund fram till aftonen.
Vad gör DU i regnet??? Skriv gärna några rader och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged alkohol, åka buss, öl, överleva, behövlig, bland det bästa, blåsa, blond, braig, brun, Buffé, bundet abonnemang, busigt, buss, bussnummer, centrum, CV, det äldsta tricket i världen, Drevet går. Om mediernas hetsjakt, ekonomi, ekonomiska skäl, fåtölj, födelsedagspresent, fel ställen, fippla, fixa, flera färger, fluffigt, fota, full mage, gå ihop, glad, godsaker, gratis, grå, händer, hålla andan, hår, hårresande äventyr, höst, hela tillvaron gungar, hemväg, humor, huvud, inte färdiggräddad, iPhone, jobbfront, jordnöt, jordnötssås, käft, kippa, klara resan, klegga, kletig, kolla, kompetent, konstgjord färg, kort frisyr, krångla, krulligt, krypa upp, kul, kycklingspett, lägga huvudet, lägga sig, lägre månadskostnad, leva från dag till dag, litteratur, livet, lyckas, lyx, mamma, mötas, mellanting, mitt emellan, mobiltelefoni, nacke, naturlig, näve, nödvändig, ny frisyr, nyare modell, nygjort, omstart, plan C, promenadavstånd, promenera, räka, röda, rött, rufsa runt, särk, se ovårdad ut, sesambullar, sidor, Singah, skinnstol, skita sig, skoja, slickat, slingor, snedseglarhållet, snegla, stolt, svepas in, tacksam, tallrik, tandläkarstol, testa, Thai Village, thaimat, titta på, tjockt, trava, tuff frisyr, tuggummi, tuktas, tunt, underlätta, var sjätte vecka, verktyg, virvlar, vit on 17 juni 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.
Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!
Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!
Jag med snedseglarfrilla.
Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.
M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.
Het thaimat och en kall Singah var toppen!
Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.
Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.
Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.
Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.
Att titta på och fota blommor är gratis.
På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.
Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged administration, armar, axel, älskad, balansera, banka, bläckfisk, blick, bord, botten, CV, deckare, dum, efter-bild, elände, ensam, fällkniv, förråd, förvaringsutrymme, foto, gavel, go ryggmassage, hammare, händer, hålla ihop, hårt, högeraxel, inget juckande, jobb, kökssoffa, kombinerat, kritiskt ögonblick, läsa, lästimma, linneskåp, litteratur, mega, natt, närstående, på väg isär, praktik, räta på ryggen, rygg, säker, särbo, sexkantsnyckel, skada, skiva, skjuta på plats, skruva, slå på, snickare, sofflock, sova, stabilitet, städning, stretcha, stuvbit, svett, sypuff, teori, trava runt, trä, trilla ur, trycka ihop, tvätt, under sofflocket, uppskatta, utnyttjas, värre, verktygsskåp on 01 juni 2015|
6 Comments »
Ett nöjt, men lite gnälligt inlägg.
Tanken var att sitta en stund och läsa min bok på gång efter avslutad teori (adminstration mega) och praktik (tvätt och städning). Men så råkade blicken falla på den lilla kökssoffans gavlar. Maj gadd, de var på väg isär!
Gavalarna på båda sidor höll på att glida isär. Eftersom jag inte är nån bläckfisk kunde jag inte fota i det kritiska ögonblicket, därav denna efter-bild.
Ur snickarens förråd, det kombinerade linneskåpet och verktygsskåpet, framtogs en hammare. Ur sypuffen en stuvbit att lägga mot träet så det inte skulle skadas. Sen slog jag på. Och vad hände? Det blev värre! Gavlarna gled ännu mer isär och botten på soffan trillade ur. Till hälften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade fler händer och armar än två. Typ bläckfisk. Därför stretchade jag allt jag kunde och lyckades med ena axelns hjälp och ett närstående bord få bort sakerna som legat under sofflocket. Ja, har man förvaringsutrymmen ska dessa utnyttjas för saker, eller hur? (<== retorisk fråga).
Skivan, som utgjorde botten, lyckades jag få ur med en hand. Därefter kunde jag börja trycka ihop, banka och skruva lite med en sexkantsnyckel. Det svåraste var att få botten på plats igen, eftersom jag både var tvungen att balansera sofflocket på högeraxeln och använda händerna till att försöka skjuta skivan på plats. Lätt var det inte, eftersom axelbalanseringen krävde en viss… stabilitet och inget juckande.
Svetten rann när jag äntligen la sista handen vid eländet. Den här typen av jobb gillar inte min rygg, så jag skulle uppskatta en go ryggmassage nu. Nehej, inte det… Nä, då får jag väl trava runt som en fällkniv ett par dar tills jag kan räta på ryggen igen. Kanske sova på min älskade kökssoffa i natt, hårt och bra för ryggen. Förhoppningsvis håller den ihop – tills gavlarna glider isär nästa gång. Då hoppas jag att min särbo är här!.. Till dess får jag lägga till snickare och bläckfisk på mitt CV. Och nä. Nån lästimma blev det inte.
Älskade, dumma kökssoffa! Varför är jag alltid ensam när du glider isär?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, tagged administratörer, allmänhet, arbeta, Arbetsförmedlingen, arbetslöshet, begränsa visstidsanställningarna, betala, botten, bra, dålig, extremt dåligt, få kläm på, föra dialog, föredra, företag, förmedla jobb, förpackning, Försäkringskassan, förslag, förvaras liggande, förvånad, fil, folkvalda politiker, framför åhörarna, göra rätt saker, göras om, gräva lite mer, har inte tid, händer, hänga upp sig på, i skrivande stund, informationsmöte, inte intresserad, inte kunna planera sitt liv, jobb, jobba, jobbsökande, journalist, kontakt, koppla ihop, korta jobb, lätta att öppna, lås, lön, liter, matematiker, media, middag, Migrationsverket, miljövänlig, mindre bra, mindre mängd, myndighet, oklar roll, pappa, parti, politiker, power pointdragning, praktisk, quick fix, räkna ut, regering, skruvkork, sossar, spadarvet, tillfälliga och osäkra anställningar, tillvaro, tusen gram, uppdrag, utspel, val, varslas, väljare, vimla av anställda, visstidsanställning, yngre förmåga on 12 maj 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om mindre bra saker i tillvaron.
Mindre mängd fil, men bättre förpackningar.
Nä, det här med att tusen gram fil inte är en liter utan nio deciliter tycker jag inte är så mycket att hänga upp sig på. Man behövde inte vara matematiker för att räkna ut att mängden var mindre när förpackningarna gjordes om med skruvkork. Skruvkork i sig kanske inte är så miljövänlig, men den är så mycket mer praktisk! Filpaketen är numera lätta att öppna – även för den som har svårt att använda händerna och för yngre förmågor. Dessutom kan filen förvaras liggande i kylen. Så jag betalar gärna lika mycket för nio deciliter som för en liter! (Kanske ska äta filmjölk till middag idag..?)
Då tycker jag att det är betydligt värre med de myndigheter som har fått bottenbetyg av allmänheten. De tre bottenmyndigheterna, enligt svenska folket, är Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hamnar till och med på nivån
extremt dåligt.
Förvånad är jag inte, men vi får inte glömma bort att dessa myndigheter faktiskt får sina uppdrag av våra folkvalda politiker. Så egentligen är det ju vi väljare som genom våra val har sett till att det har blivit så här. Fast ärligt… Igår var jag hos en av dessa myndigheter, Arbetsförmedlingen, på ett informations-möte. EN person hade en dålig power pointdragning, EN annan person stod också framför åhörarna, men hade oklar roll. Dessutom presenterades fyra (4) närvarande personer som administratörer. Fyra pers… Som gjorde vadå??? Ja, det vimlar av anställda på Arbetsförmedlingen, men jag har svårt att tycka att de gör rätt saker. Förmedlar jobb gör de definitivt inte, inte heller kan man få kontakt med dem och föra dialog och de kopplar heller inte ihop företag och jobbsökande. De har inte tid med sånt. Ja, du läste rätt: de har inte tid att göra sitt jobb. Så ja, jag förstår bottenbetyget på sätt och vis…
Spadarvet (efter min pappa) skulle kunna ha använts till att gräva i sossarnas förslag om begränsningar av visstidsanställningar…
Men åter till de politiker vi har valt (jag valde ett annat parti än de partier som sitter i regeringen). Sossarnas senaste utspel är att begränsa visstidsanställningarna. På sätt och vis tycker jag att det är bra, för många av oss jobbar år ut och år in på tillfälliga och osäkra anställningar. När vi är nära att bli LAS:ade varslas vi. Det är inte OK, det är väldigt jobbigt att inte kunna planera sitt liv längre fram än kanske två, tre månader, knappt det. Samtidigt… jag föredrar ju att jobba, även om det är korta jobb, just för att få arbeta och få lön för det jag gör. Så det är inget enkelt problem som har nån enkel lösning. Därför tycker jag att det hade varit bättre om sossarna hade tagit itu med det egentliga problemet – arbetslösheten – i stället för att göra ett försök till en mindre quick fix.
Men hur själva begränsningen ser ut har jag inte riktigt fått kläm på i skrivande stund. Det verkar som om media inte är särskilt intresserad av frågan. Men många journalister jobbar ju själva på korta jobb. Kanske är det rentav så illa att ingen av dem vågar ta initiativ till att gräva lite mer i förslaget för att de är… visstidsanställda..?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged ägg, ägghalvor, äta, äta mat, östgötska, bestick, blodsocker, ensam, födelsedagspresent, fin, gaffel, glad påsk, gnaga, granne, gratis, händer, högskola, humor, inte nödvändigt, journalist, kanter, kissa, läs högt, lång helg, lyhört, mamma, matprat, media, Milanopizzor, misshandla, Niagara, påskafton, påskkort, piska, pizza, pizzeria Rimini, promenad, Radio Uppland, räka, rom, skärmdump, skön och vilsam, slippa hemma, sluta vara dum, sol, sovmorgon, stämpelkort, tack, törsta, toa, underbar dag, universitet, utbildning, vakna, Vättervatten, vräka i oss on 04 april 2015|
8 Comments »
Ett glättigt inlägg.
Glad Påsk önskar jag alla som läser här via det enda påskkortet jag fick i år – från vännen I. TACK!
Vilken underbar dag jag vaknade till! Jag lät mig få sovmorgon ända till klockan åtta. Då vaknade jag av att solen lyste underbart utanför – och grannarna kissade så jag trodde att jag befann mig i närheten av Niagara. Ja, mammas hus är ännu mer lyhört än mitt. Vem vill höra vad grannarna gör på toa? DET är jag glad att jag slipper hemma. Men förutom det ser dagen ut att bli fin. Dessutom var det skönt att få sova lite längre. Piskan jag håller i är tung att använda.
Idag ska jag snabbt upp en tur till stan för att köpa mig en födelsedagspresent från mamma. Jag har sagt att det inte är nödvändigt, men… Därefter ska det kokas ägg till ägghalvor med räkor och rom på. Sen blir det en mammapromenad om solen fortsätter att hålla sig framme.
Matpratet påminner mig om att jag inte rapporterade vad vi åt igår. Här kommer det: jag for till Rimini (det är extra roligt att säga på östgötska: Owimini!) och hämtade två Milanopizzor med räkor och gorgonzola. Det har vi ätit förut och vi hade sån tur att stämpelkortet blev fullt och vi fick en pizza gratis! Vi åt och vräkte i oss – och sen törstade vi hela kvällen. Fästmön har berättat att om det är nåt som höjer blodsockret (och i sin tur bland annat ger törst) så är det pizza. Tur att Vättervatten är så gott att dricka.
Bara kanterna blev kvar efter att jag hade gnagt på min pizza.
Bestick ska man använda när man äter mat, men jag äter pizza mycket med händerna. Läste nyss om en kvinna hemmavid som misshandlade en man med en gaffel. Men hallå! Sluta vara dumma mot varandra! Sen kunde jag förstås inte låta bli att vara lite dum själv, för jag undrar vid vilken högskola/vilket universitet journalisten på Radio Uppland har gått sin utbildning. Läs texten i skärmdumpen nedan högt så fattar du vad jag menar.
Ska ha och ska ha och ska ha…
Nä, det är dags att sätta lite fart nu, så att det händer nåt den här påskafton 2015. Jag önskar dig en fortsatt skön och vilsam – eller hur du nu vill ha den – påskhelg och hoppas att du inte är ensam denna lååånga helg.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 