Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gäst’

Ett inlägg om en blå och flottig dag och lite annat.


 

Huset jag jobbar i

Huset jag jobbar i.

HA! Det skulle ju bli dåligt väder. Inte här! Det har visserligen varit kallare vindar idag, men himlen har varit klarblå ända till nu framåt kvällen. Jag älskar den rosaröda färgen på byggnaden jag jobbar i, allra helst när den står mot just den klarblå himlen, så jag kunde inte låta bli att fota den i morse igen när jag anlände. Bilköerna var kortare den här morgonen och det tog mig ungefär 20 minuter att åka till jobbet. Det klagar jag inte på!

 

 

För att matcha himlen bar jag en lika klarblå pikétröja i morse. Min älsklingsfärg – efter orange, förstås! Och nu när jag har gått ner lite i vikt är det roligare att ha kläder i andra färger än tjockis-svart. Men Kladdmaja Spillkråka kunde naturligtvis inte låt bli att sätta en fläck på den fina tröjan. En fettfläck, dessutom. Jag behandlade den med kallvatten, vilket resulterade i att jag gick omkring med en blöt blaffa på… bröstkorgen en stund efter lunch. JAG HATAR FLÄCKAR! Nu är pikén behandlad med fläcktvål och hänger på tork. Hoppas tvålen dödade fläcken, annars blir jag ledsen.

Fettfläck

Flottigt på bröstkorgen! 😦

 

Kyckling och persilja

Mycket smakligt!

Lunchen var emellertid god och det väger ju upp en del. Jag smockade i mig kycklingspett idag med grönsaker och potatis till. Mycket smakligt! Dessutom passade jag på att köpa tio lunchkuponger. Då blir varje lunch fem kronor billigare och kostar endast 79 spänn. Det är billigt, det, för maten är mycket bra. Det finns en kötträtt, en fiskrätt, en vegetarisk och en vegansk rätt att välja bland varje dag. Till detta får man dryck och bröd eller frukt. Det finns en salladsbuffé en får gräva i och så får en ta kaffe på maten.

I morgon får jag en gäst till lunch. Det är NK* som kommer på besök. Jag hoppas att det finns nåt på menyn som tilltalar. För min del blir det nog vegetarisk ärtsoppa och pannkakor – det var ett tag sen.

Men hallå! Det låter ju som om jag inte gör annat än äter och kladdar ner mig och leker om dagarna! Idag har jag faktiskt JOBBAT lite också. Jag har tittat på avdelningens kommunikationsplan och har kladdat ner en del tankar och synpunkter på den. På eftermiddagen tittade chefen in och jag dryftade detta lite kort med henne. Det förde med sig att jag ska se över kommunikationspolicyn också. Och varför ha två dokument när de skulle kunna slås ihop till ett..? Visst känner jag mig aningen rostig i kommunikatörsrollen, men jag känner att jag fortfarande fungerar i den och brinner för den! Ge mig lite tid, bara, så jag kommer in i verksamheten.

Kommunikationsplan

Kommunikationsplanen har jag klottrat ner lite synpunkter på.

 

iPhone SE space grey

iPhone SE i färgen space grey blir min tjäntemobil.

Det är emellertid fortfarande mycket arbetstid som går åt till att installera saker. Idag fick jag fin hjälp av ytterligare en gammal bekant från SLU. Nu kan jag till exempel skriva ut och jag vet varifrån jag kan ladda ner program och installera, jag kommer åt det trådlösa nätverket med mera. Dessutom fick jag en ny dator också. Precis före hemgång levererades min tjänstemobil, en iPhone SE. Nån fast telefon ska jag inte ha, bara ett fast nummer som går direkt till mobilen. Mobilnummer har jag också. Det är en smart lösning. Chefen har lovat hjälpa mig att peta in SIM-kortet i morgon bitti och installera så jag får igång mejl och kalender och synkning på dem. Det är perfekt om jag får se på och lära mig, för jag har funderingar på att införskaffa en liknande modell av mobil för privat bruk. Jag älskar min iPhone 5, men med snart tre år på nacken börjar batteriet bli pensionsmässigt.

Grattis till jobbet från AF

Tack för grattiset, Arbetsförmedlingen!

Dagens höjdpunkt var emellertid varken den blå himlen, lunchmaten eller tjänstemobilen utan ett brev med snigelposten från Arbetsförmedlingen. Visserligen ett standardbrev som alltid när de sänder nåt sånt, men ändå. Jag fotade det, förstås, och sen satte jag upp det hemma i köket på väl synlig plats. Jag funderar på att rama in det. Men jag väntar nog tills jag har klarat av provanställningen om sex månader… Ett fast jobb är för övrigt aldrig så fast att det är permanent, orubbligt, oföränderligt. Det har vissa av oss fått erfara den hårda vägen. Jag hoppas att DU som har läst ända hit slipper vara med om nåt sånt!!!


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min påskafton.


 

Påskpuss med ont i ögat

Påskpuss med onda ögat slutet.

Det blev en rätt gulkulig påskafton i år trots allt. Jag firade inte precis att jag blev 53 år och elva månader. Men vänsterögat gör ONT och inte blev det bättre av att solen sken på påskaftons morgon. (Det blev bättre väder sen, det vill säga mulet.) Jag fick tvinga in linserna och satte solbrillorna på näsan. Igår fick ögat vila från kontaktlinser. Fast tårar är salta och det var inte bra för ögat.

Men det var inte bara solen som tvingade ut mig – jag behövde handla också. Tack och lov var det inte hysteriskt på Tokerian utan jag kunde i lugn och ro handla två kassar med mat. Dessutom hann jag in på apoteket. Jag såg några små tussilago på vägen till affären, men jag pallade inte att fota dem.

Påsklilja

Jag pallade inte att fota tussilagon jag såg, så du får glo på en av mina påskliljor.


Varken påskpuss eller påskägg
har jag fått, så jag köpte en herrans massa godis. Hönan på köksbordet har värpt Kinderegg och påskäggen på vardagsrumsbordet är fyllda med lösgodis för extrapris och Lindtägg och lyxägg från Ferrero Rocher för svindyrt pris. Månntro det finns nåt kvar när min gäst anländer på påskdagens kväll?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Bok och chokladägg

Spännande och god läsning på påskafton.

Påskaftons morgon vaknade jag redan halv sju. Det var inte kul. Tack och lov lyckades jag somna om – dan blir så lång annars. Jag läste ut en jättespännande bok och började läsa ytterligare en spännande bok. Den här månaden, mars, är mitt bokmål att bara läsa svenska författare. Det har jag uppfyllt hittills. Mamma ringde när jag hade typ 20 sidor kvar i Leon, men det gjorde inget. Vi pratade en liten stund och hon verkade gladare och piggare än igår.

Två tuppar och en höna

Två tuppar och en höna… Undras vad jag vill säga med den här bilden..?


På påskaftons kväll åt jag buffé.
Jag ansträngde mig och gjorde ägghalvor med lax, räkor, rom och dill. Resten av maten på buffén köpte jag färdig. Det viktigaste på påskbordet är ägg och sill, tycker jag. Sen dricker jag gärna en mörk påsköl till och ett par snapsar. En skiva knäckebröd med Kvibilles ädelost med whiskysmak… Det behövs inte mer för att jag ska vara nöjd. Jag dukade fint på matsalsbordet, för där sitter vi alltid i min familj vid storhelger. Porslinet har varit min pappas farfars och det används inte alltför ofta.

En go’ och gulkulig påsk önskar jag dig med dessa matiga bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


När du läser det här det påskdag.
Jag hoppas att du har kommit ihåg att ställa fram klockan. Alltså, den gångna natten blev klockan tre fast den var två.

Regnbågsklocka

Sommartid idag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min skärtorsdag.


 

Lila tulpaner

Tulpanerna är lila, men alla har inte slagit ut än.

Skärtorsdag borde heta gultorsdag. Är det nån färgblind som har bestämt namn på dan, tro? Skämt åsido, jag gulade ner mig rejält under torsdagen, fast när jag så här efterhand tittar på bilderna är det faktiskt inte bara gult… Men innan jag gulade jobbade jag halv dag. Jag textgranskade en rapport som ska till regeringen. Själv ska jag till Arbetsförmedlingen igen. Att kunna skriva korrekt är uppenbarligen inget myndigheten jag nu jobbar på prioriterar. Det är viktigare att kunna lay outa och rita. Ja, jag är besviken, men mitt kontrakt har gått ut och det är bara att finna sig i. Samtidigt har jag ett och annat spännande att se fram emot. Det blev ett litet avslutningssamtal med min chef. H*n ska vara ledig nästa vecka. Det är många vuxna som tar påsklov. Inte jag. Jag är ledig en dag, jobbar tre och sen blir jag arbetslös igen. Nä, det är inget aprilskämt. Inte konstigt att jag behövde pigga upp mig på Blomsterlandet efter jobbet idag.

Påskris

Jag har ett påskris som är som värsta julgranen dekorationsmässigt sett.

Jag köpte vide och körsbärskvistar, lila tulpaner och påskliljor. En del av kostnaden står faktiskt Elliot Hund för – jag hade 18 kronor kvar av hans presentkort. Resten av presentkortet gick till tre krukväxter som jag har på jobbet. I nästa vecka får jag släpa hem dem. Men var 17 ska jag ställa dem? Här hemma finns ju redan nästan 50 växter…

Två florala arrangemang med varorna från Blomsterlandet blev det. Det största står i en vas på köksbordet. Kvistarna är dekorerade med svarta och mörkskära fjädrar samt röda glashjärtan. Sen går nog resten i gult. Ja, förutom de lila tulpanerna, dårå, de är ju lila. En kan säga att det jag har i vasen på köksbordet är som en riktig julgran, så mycket saker är det i mitt påskris. Jag noterade för övrigt att en granne i ett annat hus har kompletterat sin blåa ljusslinga med nån sorts fjäderarrangemang. Ser inte klokt ut, men h*n tycker säkert det är snyggt och det är h*n som har det.

 Vin choklad och boken Leon

Zinfandel, belgiska sjöfrukter och en bokreabok och tillika påskekrim Leon, blev det efter Antikrundan.

Nåt påskgodis orkade jag inte köpa, så det får jag göra idag eller i morgon på påskafton. Fast jag hittade asken med belgiska sjöfrukter. Några av dessa intog jag tillsammans med ett glas zinfandel (recension av vinet kommer senare!) Jag måste lära mig igen att sprida ut mina aktiviteter för att få minsta möjliga dötider. Men en långfredag passar det bra att städa. Jag ska gå ett varv med dammsugaren och sen kanske jag drar järnet över strykhögen. Jag tvättade ju en maskin tjockis-svart igår kväll plus att det finns annat sen tidigare i veckan som väntar på att bli slätt.

 

 

Inte för att jag har en massa gäster i påsk – det blir bara jag fram till påskdagens kväll när Fästmön kommer hit – men jag har försökt pynta lite ändå. De gula lampskärmarna på lamporna i köksfönstren åkte på redan igår morse. Sen plockade jag fram en och annan höna liksom en och annan kyckling. Jag hittade visst ett par påskkärringar också. Ja, ja, en kan väl låtsas att en firar påsk genom att det ser gult ut. Ägg och sill och påsköl och nubbe ska jag äta på påskafton. Undras om det går an att sjunga snapsvisor fast en är ensam? På påskdagen ska jag försöka göra ett lite mer omfattande påskbord till min kära arbeterska. Men idag blir det lax grillad i pannan med kokt potatis och sås på crème fraiche, rödlök och rom till.

Påskkycklingar

Små kycklingar i olika gula kulörer pyntar mitt kök.


Idag ska mamma få ett samtal.
Hon sitter ju på sitt håll, lika ensam som jag. För min del känns det OK så här långt. Men till skillnad från mamma är jag ju inte handikappad och kan gå ut om jag vill. Dessutom har jag bil om jag vill göra längre utflykter.

Mellan hushållsarbete, jobbsökeri (har tre jobb att söka) och telefoni ska jag läsa förstås. TV visar bara ett enda intressant program, Det mest förbjudna, om Kerstin Thorvall. Serien börjar klockan 21 i SvT1. Tänk att det snart har gått sex år sen hon dog… (Undrar om jag lever i morgon när det här tidsinställda inlägget pubiceras? Bara Gud vet.)

Vad hade DU för dig under inledningen av påsken? Har du orkat läsa ända hit kanske du har lite kraft kvar att rattla ner några rader i en kommentar och berättat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mönstrande inlägg.


 

Mönster

Vad är det här för mönster???

Sorg kan se så olika ut och upplevas så olika beroende på vem som upplever vad. Sorgen som nu åter står och knackar på min dörr är en välbekant gäst. Jag säger inte att den är helt ovälkommen. Jag menar, om vi alltid upplever livets glada dagar och aldrig en sorglig… blir vi inte lite… blasé då till slut..?

Den här gången känner jag mig mer redo att möta sorgen. Aningen  mer… beredd… Jag borde visserligen ha gjort så mycket mer och i god tid, men mellan saker och ting vill en ju bara leva lite också. Denna söndagseftermiddag har jag tagit mig lite i kragen trots allt, mellan samtalet till mamma och en gigantisk strykhög med nästan bara tjockis-svart (ett uttryck som härstammar från fru Hatt, ska sägas). Strykjärnet och jag brukar vara kompisar, men idag brände jag mig på högerarmen och skrek ett fult ord.

Dusch

Jag duschade utan att använda övervåld.

Jag har gjort iordning min jobbväska till i morgon och plockat fram kläder. Sen tog jag en söndagsdusch. Det var ganska fantastiskt att bara behöva peta på kranarna i stället för att använda övervåld. Jag är så tacksam att rörmokaren fixade detta. Nu hoppas jag bara att räkningen för utfört arbete inte gör att jag svimmar. Medan vattnet strilade över mig funderade jag på det här med söndagsdusch och i hur många hushåll detta sker. Det skedde i mitt hem när jag var barn. Fast då badade jag i badkar – varje söndagskväll. Som vuxen duschar jag förstås lite oftare än en gång i veckan, men jag gör det nästan alltid på kvällstid. Det finns inget bättre än att ren glida ner mellan svala lakan vid läggdags…

 

Nu ska jag laga söndagsmiddag. Det blir min söndax-lax, tillagad i grillpannan, förstås, och med kokt potatis, kall sås på crème fraiche, rödlök och röd orange rom samt ett glas vitt vin. Sen ska jag läsa en stund innan London Spy börjar.


Jag lämnar dig med en liten bildgåta! Ser du vad den översta bilden föreställer??? Gissa på!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

”Stockholm, Stockholm, stan i världen…”

Ett härligt inlägg.


 

Tjej på Annas tischa

Hej, hej! Har du saknat mig? (Detalj från Annas tischa.)

När man kommer hem efter att ha varit borta ett par dar, du vet… Lägenheten är mörk och instängd, väskan kräver uppackning, smutskläderna måste i karantän… Och så den där känslan av… tomhet. Tystnad, ensamhet, visst, men framför allt tomhet. För nu är det gjort och nu är det liksom slut på det roliga. Det roliga som var två nätter inklusive frukost på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm, tack vare Fästmön (som vann dem)!

Min hemkomst bestod av att fixa lite tvångsadministration och därefter skriva en bokrecension. Jag packade upp. Mamma fick ett samtal och hon förstod inte varför jag ringde, nästan. Och nu… en mugg kaffe vid datorn och jag ska berätta… eh nästan allt om våra dar i Kungliga Hufvudstaden!

Vi tog 11.11-tåget från Uppsala i lördags i sällskap med våra små resväskor på hjul. Vi hade sån tur när vi kom fram till hotellet att vårt rum var klart! Vi kunde inte bara ställa in våra väskor, vi kunde packa upp upp också. Sen tog vi t-banan in till stan igen. Första stoppet blev Alfa antikvariat där jag fyndade den av de fyra Maria Lang-ungdomsdeckarna som saknades i min samling (den som var så svår att få tag i att den inte ens fanns i Nora!) samt Sigrid Combüchens Den umbärliga – båda stod på min lista! Vätskepaus blev det på det innan vi traskade upp till Vasaparken och Sven-Harrys konstmuseum. Där såg vi flera utställningar, mer om dessa kommer ett separat inlägg senare!

På seneftermiddagen intog vi kaffe och scones hos Coffeehouse by George vid Odenplan. Jag tog en helt underbar Cinnamon spicey med massor av grädde. Till sconesen fick vi Philadelfphiaost och jordgubbssylt (valde jag, inte Anna). Det var ljuvligt gott med nåt sött och väldigt skönt att vila fötterna – innan vi tog t-banan ”hem”. Där vilade vi lite till, det vill säga jag somnade! Och sen var det dags att fräscha till sig inför middagen.

Anna hade vid en tidigare vistelse helt nyligen på Söder noterat Stavros taverna. Dit styrde vi stegen på lördagskvällen. Två regnbågsflaggor välkomnade oss. Det kändes skönt och rätt att äta på en gayvänlig restaurang. Servicen var utmärkt, maten underbart god, vinet, Piccini Memoro, fylligt och ljuvligt, bra priser… Och bäst av allt – vi kunde sitta utomhus.


Här är några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Böcker o gammal skrivmaskin

Böcker och en gammal skrivmaskin blev häftigt som skyltning i Sturegallerian.

På söndagen satte vi alarmet så vi inte skulle missa hotellfrukosten (den serverades fram till klockan elva). Jag försökte äta lite grönsaker som var röda, men en och annan sockerstinn godbit blev det också. Anna, däremot, tycktes odla saker för sitt akvarium. Eh… ja…

Anna hade ett ärende i Sturegallerian på Östermalm, så vi tog tunnelbanan till Östermalmstorg. Efter utfört ärende slank vi in för en vätskepaus på Wienercaféet som vi har åkt förbi så många gånger. Vi var för mätta för att äta, så det blev en öl respektive ett glas rosé till lunch.

Vi flanerade, varma i den heta augustisolen, ända från Östermalm till Stadsgårdskajen vid Slusken Slussen. Där satt vi sen och försökte känna fläktande vindar från vattnet.

Nästa mål var Fotografiska. Det är ett av våra favoritmuseer i Stockholm. Den här gången kan man väl säga att… viss fotokonst förstår man, annan inte. På Fotografiska skedde dagens första Could be Catastrophe – jag tappade min mobil på golvet, med skärmen neråt. Tack och lov höll den!!! Mer om Fotografiskas pågående utställningar kommer i ett separat inlägg!!! 

Innan vi äntrade Götgatsbacken behövde vi vätskepaus. Den tog vi på Old Beefeater Inns uteservering. Vi förfasade oss över en man som inte hade hundra procent kontroll över ett litet barn. En annan man förfasade sig säkert över oss, för han glodde på oss under hela vår vätskepaus.

Strax efter vätskepausen, på Götgatan, inträffade dagens andra Could be Catastrophe – jag trampade snett. Som tur var varken ramlade jag eller vrickade eller bröt foten. Men nära var det…

Efter en kort vilopaus och lite uppfräschning på hotellet tog vi tunnelbanan till Gamla stan. Jag vågade inte riskera frakturer igen. Vi intog middag på Michelangelo – och där inträffade dagens tredje Could be Catastrophe! Jag såg inte riktigt vad som hände, men nån klippte till en gäst så att blodvite uppstod. Den slagne var mer än salongsberusad och alla gäster, inklusive jag, tyckte att det var mycket obehagligt. Man kan säga att detta förstörde en annars god middag. Vi bröt upp tidigt. Trist! Men jämfört med det som hände på IKEA i Västerås av alla ställen idag var det förstås en baggis…


Här är några bilder från vår söndag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Måndag… Hemfärd… 
Vi grundade med en rejäl hotellfrukost innan vi tuffade hem till Uppsala. I kväll serverar köket i New Village en upptinad matlåda med lasagnette och till den vatten eller möjligen en öl. Nej, det blir ingen snygg bild på maten! Anna har åkt till Himlen, men vi ska återförenas för ett par, tre dar redan i morgon.


Några måndagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna som gjorde den här trippen möjlig och som ville ha just mig med på den! Inlägg om utställningarna kommer som sagt separat, eftersom jag använde mitt presskort i stället för att betala entréavgifter, men senare.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Två små kickor skulle gå en gång… på mordvandring uti Skoga…

Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…


 

 Mordplats Skoga
Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! 
Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!

Tre små gummor

Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.

Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…

Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.

När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.

Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?

Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…

Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.

Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.

Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mordvandring i Nora

Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!

Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Boende: STF Vandrarhem i Nora

Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.

Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!

Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Äta i Nora

Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.

Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Budget

Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.

Lunch två personer 150:-

Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)

Mordvandring två personer 200:-

Tvårättersmiddag två personer 700:-

Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)

Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-

Totalt: 1 990:-

Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.


Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Nelson och Barnaby

Nelson och Barnaby befann sig bland viner och mördare i kvällens avsnitt.

Skål och hej, leverpastej! Så kunde vi nästan säga i kväll när det var säsongsavslutning för Morden i Midsomer. SvT visade det fjärde långfilmslånga avsnittet, med undertiteln A Vintage Murder. Och märkligt nog inleddes det inte med ett mord utan ”bara” en förgiftning…

Ett nytt vin ska lanseras av den lokala vinmakaren. In träder en berömd vinexpert – och ut döms vinet totalt… Då svimmar en del av de deltagande gästerna. Det är inte av förvåning – de är förgiftade. Senare samma kväll sker det första mordet. Ett mord, som visar sig hänga ihop med en smitningsolycka med dödlig utgång. Vintillverkaren är på väg i konkurs, den lokale hotellägaren försöker köpa företaget via ett skambud och ung, förbjuden kärlek utgör övriga ingredienser. Som vanligt är mordsätten tämligen ovanliga – det ena offret dör kvävningsdöden i vinbryggeriet, den andra blir knuffad ut genom ett fönster och spetsad.

Det här avsnittet är ganska lagom Midsomer, både vad gäller humor och spänning. Men det är också lite sorgligt när sanningen uppdagas i slutet.

Toffelomdömet blir högt, för detta fjärde och sista avsnitt var säsongens bästa, tycker jag.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »