Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Il Forno Italiano’

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en sån där fin dag som behövs ibland.


Idag var det vår dag.
Bara för oss. Nästan. Vi sov inte så värst länge, men tillräckligt. For ner på torgloppis mitt på dan. Massor att titta på, mycket folk och jättehett. (Ja, det var jobbigt och svårt, men jag klarade det.)

Vår vän Greken (och Fästmön) bjöd (vi fick sån jäkla stor rabatt så vi skämdes!) på finfin lunchfika – var sin underbart god ostfralla med grönt och till dessert var sin smarrig kaka. Jag tog en morotskaka, det lät nyttigt och bra.

Vi tittade på böcker på ett par ställen. Var sin bok fick följa med oss hem. Och nånting mer till en kommande födelsedag hamnade i en påse som Anna bar. I den affären såg jag en äkta häxa. Bara kvasten fattades. Hon var en av dem som behandlade mig som luft på en begravning för ganska precis två år sen. Jag har svårt att glömma sånt, det gjorde så ont.

Vi vilade fötterna och fann svalka vid floden. I struparna rann nåt vått, starkt, kallt och gott innan vi kämpade uppför backen till Il Forno Italiano. God mat, ett glas underbar ripasso, ljuvlig dessert.

Det går att stänga ute sånt som är jobbigt och svårt runt omkring. Om så bara för en dag. Tack, Anna älskling, för att du är den du är!

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, vi är inte riktigt OK nån av oss. Fästmön har kill i halsen och hosta, jag har kli i ögon och näsa och båda är vi jättetrötta och lite småfebriga av och till. Men Anna var söt igår och både handlade och lagade maten, medan jag grejade klart här hemma. Och diskade, ska jag tillägga, för det hör till ovanligheterna! Anna skämmer bort mig totalt och brukar diska när hon är här. Hon vet att jag verkligen avskyr denna hushållssyssla…

Anna knaprade Ipren igår och jag tog till sist en Tavegyl för att få slut på kliande och nysningarna. Sen blev jag ju überskittrött, så vi glodde bara nån timme på TV innan vi kröp till sängs. Idag när vi vaknade var vi fortfarande skittrött trots en lång och god natts sömn. Det vete 17 om det är nån allergi för min del, jag känner nästan av lite ont i halsen. Skyndade mig att ta en ingefärskaramell ur asken jag har köpt på Thaistället på jobbet. Med dessa karameller – som är sega och smakar både sött och starkt på samma gång – brukar jag kunna mot Olle i grind, men nu vet jag inte om jag är försent ute.

Vi har ätit frukost och jag har tagit rätt på gårdagens torra tvätt. Anna rev ur sängkläderna och de snurrar just nu i maskinen. Passade på att ta några bilder på mitt hem med de nya fönstren, men det är verkligen skitsvårt att fota just fönster. Kameran tar in ljuset och gör bilden mörk – och då ser man ju inte vad den föreställer. Har Photoshoppat lite, men det blev inte mycket bättre.

Matsalsbordet vid fönstret i vardagsrummet.


Nån bild från sovrummet
kommer inte eftersom sängen inte är bäddad! Vi går vidare till gästrummet…

Gästrummet med kaktusparaden i fönstret.


Vägg i vägg
ligger arbetsrummet.

Arbetsrummet sett från datorn och mot fönstret.


Och så slutligen köket,
där stackars Anna äntligen fick lägga beslag på lokalblaskan efter att mina feta fingrar släppt den.

De nya fönstren i köket är de fönster jag tycker bäst om. Det var tidigare två stora rutor. Nu är det tre och alla går att öppna genom att vippa och jag behöver inte plocka bort nånting från fönsterbrädan.


Lokalblaskan innehåller idag en intressant artikel signerad dess kulturchef.
Ämnet är förstås bokmässan. En bra och läsvärd krönika, skriven av Alexandra Borg, behandlar e-boken. Rekommenderas! En tredje intressant artikel i dagens tidning – jaa, jag är förvånad att det är så många – handlar om sociala medier och att Twitter är överskattat! Tyvärr finns den inte att läsa (än?) på nätet.

Dagen i övrigt? Tja, himlen är regngrå och vi känner oss sega. Vet inte riktigt vad vi hittar på när sängen har blivit renbäddad och dagens tvätt har blivit upphängd. Man har mest lust att hänga över en god bok här hemma och det skulle hälen tacka för. Men mamma ska jag väl ringa. Eventuellt vågar vi oss ut till kvällen för att supera nånstans i stan, kanske italienskt..?


Livet är kort.

Read Full Post »

En apelsinorange dag har just tagit sin början – i alla fall för mig och Fästmön. Jag hade en lustig dröm i natt, jag drömde att jag hade vunnit en miljon till en middag på ett av mina blogginlägg. Tja, drömma kan man ju… Det kunde inte vara längre från sanningen… I drömmen bjöd jag förstås Anna på vår favoritrestaurang här i stan, men sen ville jag ju bjuda med mamma också. Fast innan vi hann sätta tänderna i alla läckerbitar som var uppdukade… kom Anna och pussade på mig och drog upp mig till verkligheten. Efter morgontvätt och påklädning skjutsade jag henne till jobbet och nu sitter jag här igen vid datorn och hamrar.


Till och med snön blir nästan orange i gatlyktans sken.

                                                                                                                                                              På tal om att hamra hade jag väl knappt satt mig här förrän jag lyfte från stolen av ett oljud. Jag menar klockan hade väl knappt passerat halv åtta och vaktmästaren hade hoppat in i trappuppgången. Hans sin lilla sandningsbil stod med motorn på utanför. Bara det ett irriterande ljud. Men så sätter han igång att… borra! På golvet på bottenvåningen! Jag tänkte på stackars Tant och undrade om hon FLÖG upp ur sängen, för även om hörseln inte är som i unga dar, så känns ju vibrationerna. Vaktmästaren har inte hållite på hela tiden i en halvtimma, men av och till. Och motorn står på där utanför på den lilla bilen. Fint och miljövänligt.

Gårdagseftermiddagen och kvällen var ganska händelselösa. Jag läste ut en bok och skrev en recension av den. Anna jobbade till klockan 20 och jag åkte och hämtade henne. När vi hade landat hemma glodde vi på förra veckans avsnitt av Lewis, som jag spelat in på DVD:n från Kanal 5. Det var det fjärde och sista avsnittet för denna gång och jag tycker att serien har blivit bättre och bättre. Detta ÄR brittisk deckare av god kvalitet!

Nu ska jag bädda – vågar inte ha fönstret i sovrummet öppet för länge för det är nästan nio grader kallt! Därpå är det ren tvätt som ska vikas, läggas i strykhög eller stoppas in i lådor. En stund med lokalblaskan och en mugg java blir det sen och framåt förmiddagen en promenad till Tokerian för att inhandla förnödenheter såsom middag till idag och TV-tidning. Dessutom ska jag byta in min Trisslott mot en ny vinstlott! 😀 Vem vet, det kanske blir den där miljonen nästa gång så att jag kan bjuda både mamma och Anna på fin middag på restaurang – och kanske ett gäng vänner också???

Read Full Post »

Idag är det två år sen Anna och jag förlovade oss.


Så här såg ringarna ut i sin ask.

                                                                                                                                                      Den 8 november 2008 blev vi fästmör. Vi hade annons i lokalblaskan, till och med. Föga visste vi då nåt om bomben som skulle slå sönder tillvaron två månader senare. Jag höll vid tillfället på att bekämpa en fruktansvärd ryggvärk. Det var ingen plåga jämfört med det som skulle komma…


Sen kom ringarna på fingarna! Anna tog bilden!

                                                                                                                                                           Vi firade med att supera på Il Forno Italiano, min mamma bjöd på middagen. Il Forno är en restaurang i Uppsala som jag gärna går till när nåt viktigt och speciellt ska firas, som förlovning eller födelsedag. I år blev det emellertid firande i förskott av tvåårsdagen och på Lady Hamilton i Stockholm. Ibland måste man unna sig!

Med detta inlägg ville jag främst säga att jag är så glad för att Anna finns i mitt liv och att hon och barnen verkligen berikar det. Anna är den mest lojala och trofasta och kloka människa jag vet. Hon har stannat hos mig trots all skit som drabbade mig efter att vi förlovat oss. Inte en tum har hon vikit från min sida, trots att jag ofta pendlar mellan hopp och förtvivlan i jakten på ett nytt jobb och trots att jag periodvis måste tillbringa rätt mycket tid med min mamma.

Jag älskar dig, Anna och jag hoppas att jag en dag får ett jobb så att jag kan fria till dig på riktigt.

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag här på bloggen ett inlägg där jag undrade varför Kreta var ett sånt populärt resmål. Jag fick många varierande svar, bland annat från en säljare från ett resebolag – vilket kanske var ganska naturligt…

När man sitter så här en regnig sommardag är det ju inte helt fel att drömma sig bort lite, till dit där solen är. Grekland har ALLTID varit ett resmål som lockat mig, men ett annat spännande land som jag hittills inte har besökt är Italien.

Som gammal humanist, med många språk på schemat, blev jag fascinerad av landet redan på gymnasiet. Rubriken i titeln är ett citat ur en av mina gamla latinläroböcker. Översättningen blir, ungefär (ursäkta mig, men jag är rostig…) ”Vi tycker om Italien. Naturen är vacker…” Jag har för övrigt lärt mig att tala latin med vacker och mjuk italiensk accent, men italienska kan jag inte!


Här på Colosseum kan jag, för mitt inre öga, se min lille latinlärare springa upp och ner, fram och tillbaka, i sina fotriktiga sandaler…

                                                                                                                                                         Min latinlärare var en liten och söt herre med utstående öron, en tunn krans av hår på huvudet, tjocka glasögon – och definitivt en stark fäbless för Italien! Han beskrev gärna på lektionstid det vackra landet han så ofta besökt – vandrat i fotriktiga sandaler bland ruiner, skuttat upp och ner i Colosseum, besökt de välbevarade resterna av Pompeji, druckit underbart enkelt men härligt lokalt vin… Inte konstigt man blev smittad av hans längtan till stövel-landet…


Avgjutningar av några offer från Pompeji. Människor som för alltid kommer att sova…

                                                                                                                                                               Det närmaste jag har kommit Italien hittills är besök på italienska restauranger, framför allt min lokala favorit Il Forno Italiano. Där serveras italiensk mat, men också härliga italienska viner som inte finns att inhandla på vårt systembolag. Fast det gastronomiska Italien är nog oändligt mycket mer än försvenskade versioner av pasta, pizza och tiramisu

I Italien har jag nog ändå ett favoritstad. Jag är ju uppvuxen vid vatten och skulle tycka att drömresan – kanske bröllopsresan? – gick till Venedig. Tänk att glida fram på en kanal, i en gondol, tillsammans med sin älskade… Inte finns det mycket som är mer romantiskt?!.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (pök, hi hi hi..!) respektive sänkning (rök – urrrrrk!). Så lätt som så här:

Pök

  • fint väder (sol och värme gör mig glad!)
  • Snuskhummerns reträtt (kan inte hjälpas, men jag är glad!)
  • den trevliga killen som svarade i telefonen på ICA-banken
  • söta Fästmön (som jag tror får en kick av sitt sommar-vikariat!)
  • Il Forno Italiano (där man ALLTID får god mat och trevligt bemötande)

 

Rök

  • den som röker nära min balle* (och framför allt när balledörren** är öppen, fyyyyyy!)
  • hosta (som alltid är värst på natten)
  • fula trädgårdsutsmyckningar
  • livet (som är rätt orättvist och slår hårt mot en del – ingen nämnd, ingen glömd, ingen dömd)
  • Koh Phangan i Uppsala (trist attityd)

                                                                                                                                                            *min balle = min balkong
**balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Older Posts »