Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kom-ihåg-lapp’

Ett inlägg i vilket Tofflan festar om bland grönsaker och blommor. Och blir glad för ett par böcker.


 

Trappor och brygga

Ingen lust med vattengympa idag.

Ett av dagens uppdrag är avklarat. Det är jag nöjd med, men naturligtvis är jag inte färdig än. Allt ska göras. Domaren står och pekar finger, viftar med piskan i andra handen. Plötsligt har jag fått ont i två från varandra skilda leder. De har varit oonda ganska länge, men idag bestämde de sig för att pocka på min uppmärksamhet. Inget att göra nåt åt, bara att ogilla läget. Nån doktor går jag inte till. Däremot måste jag ringa endera dan, för magmedicinen är på väg att ta slut liksom eksemsalvan. Kan jag komma ihåg detta??? Nu har jag skrivit detta på alla möjliga kom-ihåg-lappar och även här, så det borde inte falla mellan några Toffelstolar.

Vattengympa hade jag inte heller nån större lust med idag, men jag tog en liten promenad ner till bryggan och kollade läget. Här är så fint när solen skiner och det är varmt och en kan bada, simma – helst utan publik, förstås. Så stor lust att visa upp sin blekfeta lekamen fylld av svullna venväggar har en ju inte… Den kröppa skulle nog till och med skrämma bort eventuella fiskar…

Onda leder, regn i luften och ingen vattengympa… Vad göra? Jag hade skördefest – med tillåtelse att partaja. Mitt uppdrag var att vattna diverse växtlighet som inte nåddes av regnet. Som tack fick jag skörda. Och det gjorde jag! Det blev några små, men otroligt söta och goda tomater samt två bamsingar till squash som fick följa med hem till New Village. Kanske nån i Himlen vill ha en squash också.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Min själ är inte i bästa skicket just nu. 
Det behöver jag egentligen inte påminna mig om, det vet jag. Men det jag behöver påminna mig om då och då är sånt jag kan göra för att lindra. En riktig lisa för själen är att titta på blommor – och såna fanns det gott om där jag var. Tack till Annas snälla mamma för att jag fick detta uppdrag och samtidigt kunde glömma det som gör ont en stund!

Detta bildspel kräver JavaScript.


På vägen hem 
stannade jag vid ICA Heidan och köpte en portion varmrökt lax till 30 procents rabatt! Sen köpte jag nåt mer, men det har jag glömt vad det var. Nåja, nån sorts middag får jag nog ihop till kvällen, nåt lite mer normalt än vindruvor och ostar, som jag åt igår.

I postboxen låg en överraskning, delvis, i form av två spännande böcker som jag ska läsa och recensera här och var. Det var två riktiga kontraster när jag la dem bredvid varandra för att fota. Boken om den manliga professorn är blå, boken om flickan Alice är rosaTack till författaren Mohamed Omar samt till Vaktel förlag för böckerna! 

Professor Frans och den siste Sturen samt Alice i Spegellandet

Professor Frans och den siste Sturen av Mohamed Omar samt en nyutgåva av Alice i Spegellandet av Lewis Carroll.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Regnhelg

Ett inlägg om konsten att försöka koppla av.


 

Jättestor jordgubbe

En enorm jordgubbe från Ulva.

När man känner sig übertrött och har levt på en hög stressnivå under många år vet man med förnuftet att bästa medicinen är att försöka koppla av. Det är en konst att överlista sig själv så man kan finna kraft i vissa korta stunder, men det går. Trippen till Nora var en kraftstund till största delen. Sen innehöll den också vissa energislukare. Det jag har bestämt mig för nu är att försöka stå på mig vad gäller energislukaren i fråga. Jag har nämligen gjort rätt för mig.

Min lördag inleddes med att leta intressanta tjänster att söka och att skriva. Det brukar jag inte ägna mig åt på helgerna, men det passade så bra att göra medan jag tvättade. Frukost intog jag först nånstans mitt på dan. Och vilken enorm jordgubbe jag hittade i asken från Ulva! Stora jordgubbar brukar smaka övermoget, men denna var helt perfekt både till utseende och smak!

Mannen i brunt och Deckarnas svenska landskap

Den vänstra läste jag ut, den högra påbörjade jag. Det skiljer 90 år mellan böckerna!

Under eftermiddagen mulnade det på allt mer och det kändes helt OK att koppla av med och finna kraft i läsning. Jag läste ut en Agatha Christie-klassiker och påbörjade en spännande svensk bok där olika skribenter skriver om deckarförfattare och hur dessa skildrar landskapet i sina böcker. Det skiljer exakt 90 år mellan böckernas utgivningsår, för övrigt. Den nyare boken köpte jag från Cdon som gav mig en fin rabatt på min namnsdag tidigare i månaden. Många författare blandar fiktion och verklighet, så man ska inte vara helt säker på att landskapet är som i verkliga livet. Det verkar vara som med persongallerierna – det lånas från verkligheten och så blir det nåt med realistiska drag, fast påhittat. Helt OK och mycket förståeligt, tycker jag!

Trycksaker om Nora

Det finns mycket att se och uppleva i Nora!

Det blev också en stunds läsning av de trycksaker jag fått med mig hem från Nora. När jag bläddrade i dem insåg jag hur mycket mer det finns att se och göra. Därför vill jag åka tillbaka nån annan sommar och stanna lite längre. Vi hade en otrolig tur med vädret när vi var där, för ska man vara ute är det ju inte så kul om det ösregnar typ hela tiden. Igår kom regnet hit till Uppsala också. Jag pratade trekvart med mamma i telefonen och där hade regnet kommit mycket tidigare. Det smattrade så hårt att hon hade svårt att sova. Igår blev det ett bra samtal och inte en massa tjat, gnäll och klagomål. Dessa samtal uppskattar jag enormt! Mamma berättar så mycket om sina tankar och drömmar, ja sånt en inte fick veta när en var barn…

Laxburgare med potatismos

Laxburgare med både bröd och potatismos, ärter, räksallad, romsås och en kall öl. Ett tänt ljus och min bok på gång blev mitt sällskap till lördagsmiddagen.

Framåt kvällen lagade jag mat. Om det är nån mat jag längtar efter så är det hemlagad mat! Fast då menar jag inte min egen… Jag lyckas alltid bränna laxburgarna och det blir rökutveckling i köket. Som tur är har jag ju mina vippfönster så att jag kan öppna korsdrag och vädra ut. Sen brukar jag låtsas att det är strömming jag äter till potatismoset och ärtorna.

Kvällen blev regnig och jag satt i bästefåtöljen och läste. Jag kollade också lördagens avsnitt av Indian Summers på TV samt gårdagens Tyst vittne och torsdagens Cucumber och Banana som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. De två senare serierna har blivit riktigt bra, inte alls så där ytliga som de först gav intryck av att vara. Fokus ligger på bögar och jag skulle förstås önska att det fanns motsvarande serier om lesbiska. The L Word är inte riktigt samma sak, för den serien är ju amerikansk och nästan alla i den är så framgångsrika.

Deckarnas svenska landskap o kaffe på sängen

Läsning och kaffe på sängen.

Jag hoppade i säng strax efter midnatt med regnet som sällskap. I morse vaknade jag tidigt, men tvingade mig att ligga kvar – det är ju söndag och vilodag. Därför blev det en stunds läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp, blaskade av mig och stoppade in mina ögon linser. Det har kommit ett par kraftiga skurar nu på förmiddagen och även en åskknall, vilket gör att jag är beredd att när som helst logga ur och stänga ner här. Jag har nämligen inte råd att köpa ny datorutrustning om den skulle gå åt skogen på grund av naturens makter.

Idag borde jag tvätta håret, men det blir bara en enkel dusch precis som igår. På kom ihåg-lappen i köket står det nämligen att jag ska få håret klippt i morgon eftermiddag. Vid dessa tillfällen lägger jag mitt huvud helt i händerna på M, som inte bara får klippa håret, hon får tvätta det också. Jag ska fixa frukost strax och sen ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Det lär bli strykning i kväll. Funderar på att kolla med Fästmön om hon vill ha ett besök idag, men jag har ingen lust att ge mig ut om det ska vräka ner såsom det gjorde nyss. Jag har blivit rädd och harig med åldern och dålig sikt och risk för vattenplaning sätter stopp för lusten att köra bil. Väderappen säger emellertid att det ska bli torrare väder en stund fram till aftonen.

Vad gör DU i regnet??? Skriv gärna några rader och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sparsamt inlägg.

 

Savin up for a blow job

Direktöversatt: ”Jag sparar till ett blås(t) jobb.”

Ja, själv går jag inte ut idag, vårsolen och dito vindarna till trots. Jag sparar mig, för riktig… blåst..? Skulle jag också göra om jag såg ut som killen på burken – skitstort huvud till liten kropp. Men att hamburgare och pommes duger… Njaee…

Jag stannar inne och försöker att inte bryta ryggen av mig. Har tvättat, lyckats hänga en tvätt och ska ge mig i kast med renbäddning av sängen.

Måste också försöka komma ihåg att skriva en kom-ihåg-lapp, det är en del att fixa just nu…

Fästmön tvingade jag redan igår att läsa de fem kapitel jag har skrivit. Jag har just haft en lång föreläsning om tanke, syfte och mål. Anna har ett antal synpunkter. Det blir nog bra. Till sist. Även om jag inte är ute ur tunneln än.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kom-ihåg-lappar och andra lappar.


Idag har det flutit på bra
på jobbet. Inga större malörer – förutom att storskärmen nere i ljusgården slog av rätt som det var. Nu är det inte jag som ska sköta den utan kollegan I, men det var faktiskt jag som kom på att I behövde ändra en inställning. HA! Blev lite stolt över det.

I övrigt var det manfall på jobbet: två sjuka, chefen på semester och den tillförordnade chefen var på möten hela dan. En ganska typisk arbetsplats, med andra ord.

Helgen som nyss har passerat är jag väldigt nöjd med, även om den kändes en dag för kort. Jag har för mycket att göra, helt enkelt – både hemma och på jobbet. Men jag blev också stolt över att allt på helgens kom-ihåg-lapp blev fixat! Snälla Fästmön bockade av den sista punkten i eftermiddags när hon dammsög. TACK!

Helgens agenda

Helgens agenda – min härliga kom-ihåg-lapp.


Som alltid när jag har mycket
omkring mig måste jag skriva kom-ihåg-lappar. Jag har ytterligare en i köket. En lång, en… Men det mesta på den börjar bli avprickat. Nu står mest saker och företeelser på den som har med julen att göra. Plus avfrostning av frysen, när jag nu ska hinna göra det… Fredag kväll? Den kommande helgen är min intention att städa av lite sisådär, lägga på juldukar och julpynta. Och veckan därpå måste jag köpa julmat. Nånstans däremellan hoppas jag att jag kan hjälpa Anna att få hem lite julmat också. Hon har ju trots allt bara två armar…

Idag har jag svarat på frågor som har med operationen för snart ett år sen att göra. Lite problem kvarstår, men jag är till största delen nöjd.

Klockan 17.30 hade jag tid hos frissan. Det var välbehövligt! Mona Frizza rakade ännu mer idag. Mitt hår växer som ogräs och så här års, när det är kallt och luften är torr, blir det gärna platt och livlöst. Efter kvällens klippning har håret fått nytt liv igen! Jag har nämligen världens bästa frissa, tycker jag själv.

Hemma i New Village låg ett brev från Arbetsförmedlingen. I min enfald trodde jag att de skrev till mig för att bekräfta att de ändrat det felaktiga datumet de har anmält till min a-kassa att jag började jobba. HA! Brevet innehöll bara en bekräftelse, jorå. På FEL datum.

Eftersom jag mejlade min handläggare förra veckan och ännu inte har fått svar ringde jag AF Kundtjänst för att få hjälp. De skulle göra en notering till a-kassan, men sa att jag är tvungen att kontakta min arbetsförmedling. Ett problem i det hela är att jag inte kan sitta och ringa privatsamtal om dagarna – jag arbetar i ett kontorslandskap. Fick då rådet att mejla min handläggares chef. Det har jag gjort nu och det var inget glatt och vänligt mejl…

Inte nog med att Arbetsförmedlingen här i Uppsala UNDERLÄT att påanmäla mig till a-kassan från min första arbetslösa dag i höstas. De har alltså klantat till det igen och avanmält mig från a-kassan från och med fel dag. Man undrar vad det är för nötter som inte kan läsa innantill (jag mejlade, så det går inte att skylla på att jag skriver som en kratta). Jag blir så trött. Det är trist att bli arg varenda kväll för att myndigheter gör fel. När en liten människa gör fel straffas hon direkt i form av utebliven ersättning eller liknande. När myndigheten gör fel – händer ingenting. Man får nog inte ens en ursäkt… Det ska bli väldigt intressant att se om jag får nåt svar på mitt andra mejl.

Nu är jag lite kaffesugen och ska kolla om Anna-Panna, som ju har namnsdag idag, vill äta en kletig saffranskam och en trådrullepepparkaka med mig. Jag behöver lite energi efter att ständigt och jämt dräneras av Arbetsförmedlingen… Kanske skulle ha föreslagit dem kom-ihåg-lappar..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har väl skrivit ett antal gånger att jag är glömsk? (Eller har jag glömt det?) Jag har blivit glömsk på senare år och ett skäl till det är de brister jag har i mitt blod. Det blir liksom ett symtom och det är därför jag medicinerar. Under det första året tyckte jag att jag blev både piggare och bättre på att komma ihåg saker, men den senaste tiden håller jag på att falla tillbaka i glömska, så att säga. Att andra glömmer mig fort fick jag erfara på det där jobbmötet jag var på strax före jul. Den gången kunde jag inte hålla masken för mamma när jag kom hem.

Men också jag själv börjar glömma nu igen och det är inte bra! Jag har börjat tappa ord och jag hittar dem inte – eller så tar det väldigt lång tid innan jag hittar dem. Och under den tiden hinner jag få lite småpanik. Idag hade jag till exempel jättesvårt att komma på ordet

arbetsmoral.

Ja, jag skojar inte, jag hade verkligen svårt att hitta ordet! Det är emellertid inte bara ord jag glömmer. Jag glömmer vad jag ska handla, vem jag har lovat mejla till, vem jag har lovat ringa till och sånt. I morse glömde jag mitt armbandsur hemma. Hur irriterande var inte det?! (retorisk fråga)

På en av mina köksbänkar ligger ett stort block som fungerar som min privata kom-ihåg-lapp. Jag noterade idag att jag trots allt kan stryka en del saker, som att plocka bort julprylar. Det gick nämligen inte att låta bli stakarna när jag kom hem. Men inte hade jag en aning om att jag hade så många stakar… Nu återstår bara gröngölingen och den åker ut i morgon kväll eller lördag förmiddag.


Några saker har jag kunnat pricka för på kom-ihåg-listan i alla fall.


Idag var jag så arg och okoncentrerad
på jobbet att jag vet inte vad och hur jag skrev. Det är liksom omöjligt att skriva när nån pratar i telefonen alldeles intill eller avbryter när man som bäst sitter och skriver. Men situationen är ju som den är och det är bara att försöka härda ut. Jag känner mig redan uppträngd i ett hörn, mer eller mindre, och skulle föredra att lämna min stol och min dator redan nu. Fast det är ju det där med pengarna… Dem behöver jag ju. Januarilönen är ju det jag har att leva på tills… jag vet inte när. Ja, livet är verkligen stenkul – NOT! – och det är inte längre med glädje jag åker iväg om morgnarna. Tur att jag har så fantastiskt roliga kollegor! Tack vare dem får jag asgarva rejält på fikarasterna. Sen att det skrattet i vissa sammanhang är tillbakahållen gråt – eller hånskratt – är en annan femma. Och det vet ju inte mina kollegor, eller hur?! (JA, jag är utnyttjig!)

Jag har fått veta i förrgår och idag att företaget som jag blev intervjuad av i måndags har kontaktat flera referenter. Det låter ju väldigt positivt. Men några förhoppningar vågar jag förstås inte ha. (Fast det klart att jag får ändå…) Ett par trådar till har jag att dra i den närmaste framtiden och en av dessa är synnerligen intressant. Tänk om…

I badrummet mullrar den näst sista maskinen tvätt på ett tag. Den rena och torra tvätten är vikt och sorterad och väntar på att Nån ska stryka den. Jag ska försöka sätta mig och göra en hushållsbudget för 2012. Fatta vilket hästjobb det är, dårå, med tanke på att jag enbart kan lägga in en enda lön, den i januari?!  Jag känner hur trött jag blir redan innan jag har börjat…

Postboxen innehöll dessutom bara irriterande post idag. Jag menar hur kul är det att få Dimsyn, eller vad det nu är min facktidning heter, en uppgift på hur många tusenlappar försäkringsbolaget tänker autodra i slutet av månaden för blirförsäkringen och hemförsäkringen, reklam och så ett %&¤#/ brev från Pisskitlotteriet. Nä, nu går jag och sätter mig på toa bara för det!


F*n så arg och sur och irriterad jag är. Fortfarande. Trots att pappa tog bilden för ungefär 49 år sen. (Jag är cirka ett år.)

Read Full Post »

Jag får besök varje dag. Han sitter på mitt balkongräcke och tittar på mig. Ser rakt på mig. Rufsig och fluffig i fjädrarna.

Det är min pappa!

säger jag bestämt till Fästmön.

Anna skakar bara på huvudet. Men jag vidhåller bestämt att den gula talgoxen där ute är pappa. Pappa brukade ta sig en liten afternoon nap. När han kom upp och ner (för trappan) var han lika rufsig i håret som den lilla fågeln var i fjädrarna på bröstet igår.

Pappa älskade att sitta vid köksfönstret och titta ut på småfåglarna. Morfar hade konstruerat en fågelmatspinne där pappa sen hängde upp frömagasin och talgbollar och grejs. Inte konstigt att det växte solrosor sen lite varstans i trädgården…

Pappa hade en fågelbok. I den kryssade han för vilka fåglar han observerat utanför sitt fönster. Den boken låg i fönsterkarmen. Jag hade inte hjärta att slänga den eller skänka bort den när vi skulle tömma huset. Lika lite som mamma kunde slänga pappas kom-ihåg-lapp med ordet

Soppåsen!

på. Texten bleknar allt eftersom åren går. I sommar är fem år gångna sen pappa for upp till himlen i all hast. För så var det. I all hast. Det gick inte att rädda hans liv, hur mamma än försökte. Det var slut. Oåterkalleligt slut. Den där heta dagen i slutet av juli när han skulle ta sig en svalkande simtur. Jag gråter fortfarande när jag tänker på det. Fortfarande. Det var bara så onödigt. Men nu är det som det är.

↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔

Jag tillhör inte nån familj på riktigt. Jag har snikat in mig i Annas familj och så har jag min lilla mamma kvar. Men jag räknas inte riktigt, för jag har ju inga egna barn. Då räknas man inte. Tro mig. Så har det varit i såväl yrkesliv som privatliv. Det är därför jag kräks på familjen Präktig. Du vet den där familjen med mamma, pappa och två välartade barn – flicka och pojke, förstås. Jag mår illa när jag ser hur mamman och pappan pysslar med hunden eller vad nu barnen har för husdjur och när pappan ger mamman höga rosor för att det ju är Mors dag idag. Och så packar hela familjen Präktig in sig i sin kombi och tuffar iväg, först till mormor, sen till farmor för att fira dem.

Skrapar man lite på ytan krackelerar den emellertid. Pappa Präktig har ett rykte om sig att inte direkt spotta i glaset, framför allt inte när det är representationsmiddagar och liknande. Då har han dessutom lite svårt att hålla fingrarna i styr och låter dem gärna vandra på kvinnorna i sällskapet. Ingen av dem är hans fru.

Mamma Präktig hon är hemmafru, hon, med minsta lilla barnet. Barnet som aldrig har legat i hennes livmoder. Den lilla flickan är nämligen hämtad från ett annat land och en annan mamma. Det är därför hon inte har samma hårfärg som resten av familjen Präktig. Mamma Präktig trodde att det här barnet skulle ge ny glöd till förhållandet mellan henne och Pappa Präktig. Det har det inte precis gjort. Pappa Präktig undviker att komma hem, i stället. Det har gått så långt att den lilla flickan inte vet vem han är och hjärtskärande skriker

Maaammaaaaaaaaa…….

när han vid något enstaka tillfälle blir ensam med henne.

Storebror Präktig har inte heller förändrats. Han är fortfarande det bortskämda ensambarnet som nyss fick en lillasyster. Och han är fortfarande konstig och talar för högt och är despot bland de få kamrater som ännu kommer på besök. Jag tror att en finnig kusin med fett hår är den som har stått ut längst. Gissningsvis för att den pojken också har svårt med… relationer. Storebror Präktigt slår sin hund och plågar sin lillasyster, naturligtvis när de vuxna inte ser.

Nej, jag tillhör ingen familj på riktigt. Jag är en ingen. Jag är som den lilla talgoxen. Och en dag flyger jag iväg för att aldrig mer komma tillbaka till detta Präktighetens Paradis.

Read Full Post »