Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blåbär’

Ett inlägg om ett vin.


 

Att äntligen ha större möjligheter att botanisera på Systembolaget är härligt. Igår kom jag ju hem med hela sju flaskor vin – två vita och fem röda. Notan slutade på 878 kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag handlar på bolaget på Stormarknaden
för att det är nära där jag bor, men också för att den butiken har ett bra sortiment. Tyvärr tycker jag att det har blivit lite sämre nu sen butiken flyttade till nya lokaler. Tidigare var vinerna placerade efter land, men också efter pris inom respektive land. Vidare var hyllorna med nyheter större och bättre. Hyllor med nya viner har inte funnits på nya butiken mer än de två senaste gångerna jag varit där, men en får hoppas att de fortsätter med det och gör det bättre.

Z1N Il Numero Uno ZinfandelIgår provade Fästmön och jag ett zinfandelvin till maten. Vi åt kyckling i basilika- och gräddsås med rödbetor och stekt chèvre. Z1N Il Numero Uno Zinfandel (2013) kostade 109 kronor. Det doftade bränt gummi – en ganska typisk zinfandeldoft. Men det smakade desto bättre. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet:

Generöst fruktig smak med viss sötma och fatkaraktär, inslag av björnbär, romrussin, blåbär, choklad och vanilj. Serveras vid cirka 16-18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Vinet var mycket fylligt, precis som jag gillar. Det smakade fint till kycklingen och till rödbetorna och chèvren blev det en annorlunda och härlig smaksensation. Efter var sin kaffe tog vi ytterligare ett glas vin och bara satt och smuttade och njöt.

Z1N Il Numero Uno Zinfandel får högsta Toffelomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.


 

Det blev grekisk inramning Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Åkanten över Fyrisån

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.


Vi var liksom inte ensamma hungriga 
igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

Hjul på väggen inne på Tzatziki

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Anna på Tzatziki

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån natt

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon inte är så bra på att lyssna, alla gånger, men att hon gärna vill hjälpa om hon kan.


 

Tofflans öra, kind och öga

Det är inte alltid jag lyssnar, mina stora elefantöron till trots…

Det är inte alla förunnat att känna sig behövd. För egen del försöker jag ta alla chanser till det, eftersom jag har begränsade sociala aktiviteter bortom cyberspace, det vi kallar In Real Life. Sen vill jag gärna hjälpa om jag kan. På intet sätt är jag emellertid nån expert på att lyssna även om jag försöker mig på det. Idag hade jag ett uppdrag hos L och Annas snälla mamma på eftermiddagen. Men det var ett par saker jag skulle fixa först under förmiddagen. Bland annat skulle jag slänga in lokalblaskan till Lucille & co. Inte hade jag tid att lyssna då, inte. Jag blev bara irriterad på att deras lås var så knäppt. Sen insåg jag att de redan hade kommit hem… Sååå pinsamt – även om det faktiskt var Lucille som hade sagt att de skulle komma hem först i kväll… Vi fick en kort pratstund medan jag förberedde min avfärd. Utan att gå in på närmare detaljer kan jag bara hålla med om att vissa sjukdomar är hemskare än andra för närstående.

Dator med windows

En Samsung försökte jag få lite bättre fart på idag.

Hos L och Annas snälla mamma var det lite teknikstrul och ”städning” som behövdes. Jag tipsade om en del tricks och förenklingar samt gjorde några smärre ingrepp. Inte vet jag om deras dator piggnade till, men jag tror det. Medan den jobbade på enligt mina kommandon intog vi kaffe på en inglasad balle*. Det kom naturligtvis en insikt till mig att så skulle jag också vilja ha. Inglasat, alltså. Men… det är ju det där med att kunna betala…Drömmar är gratis, fast tänk så man skulle kunna förlänga utesittarsäsongen både framåt och bakåt. Sen grejade jag lite till med en mobiltelefon som vägrade ringa upp andra telefoner. Dessvärre fick jag ge upp. Detta i sin tur gör nog att ägaren blev mer motiverad att inhandla en smartphone. Det tror jag blir jättebra.

Sin familj och sina vänner hjälper en för att en vill. Betalt tar man inte. Men jag såg i ögonvrån hur Annas snälla mamma kom med en grön påse när det drog ihop sig för avfärd för min del…

Grön påse

En grön påse…


På hemvägen köpte jag fisk till middag. 
Inte kunde jag motstå att inhandla ett paket frysta, röda godingar heller. Och HEPP! så försvann en tiondel av månadens matpeng. Men det skiter jag i. Ska inte jag få äta kräftor bara för att jag är arbetslös?

ICAs jumbokräftor

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.


Vid garaget hemma i New Village 
träffade jag en granne som alltid har varit väldigt vänlig. Vi brukar småprata lite när vi ses vid våra bilar eller på affären, men idag tog vi sällskap en bit. En del av ett livsöde fick jag höra. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att lämna mitt visitkort och ärligt säga

Ring om du behöver hjälp! Så länge jag är arbetslös har jag för det mesta tid.

Sen gick jag hem och strök kläder och funderade lite på vad jag ska packa. Jag bestämde mig också för att inte satsa på att stressa fram nästa bokrecension, utan den får göras när vi har kommit hem igen. I kväll vill jag vara lat och se en Kommissarie Banks som jag spelade in från SvT på DVD-hårddisken igår kväll. Först blir det emellertid middag. Till firren kokar jag färskpotatis (hoppas att dillen lever!) och serverar romsås.

Och nu undrar du väl vad det var i den gröna påsen??? En burk och fyra askar plockade jag upp…

Svart vinbärssylt, hallon, blåbär och kantareller

En burk och fyra askar med gott från naturen!


Det var en burk svartvinbärssylt, 
två askar med bär (blåbär och hallon) och en ask med kantareller. Varifrån den svampen kom har jag en viss aning om. Hoppas det svider riktigt ordentligt för den så kallade ägaren som inte riktigt har koll på gränser och allemansrätt…


*inglasad balle = inglasad balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Balle-premiär och äntligen regn igen!

Ett inlägg om inledningen på helgen. 

Varning för äckliga bilder!!!


 

Öl o bok premiärsittning balkong 5 juni 2015

Min ballepremiär inföll igår och inkluderade en starköl och en bok.

De nybakade studenterna igår hade i alla fall tur med vädret. Det var så där soligt och lagom varmt hela dan och kvällen. Ja, det var till och med så skönt att Tofflan vågade sig ut på sin balle*. Varje gång det är finväder är jag rädd att jag ska bli besviken och inte kunna sitta på ballen på grund av grillrök och annan rök. Men tack och lov inte igår! Jag har nog klarat mig bra hittills den här säsongen och lyckats hålla mig borta rökiga dagar. Eller också ägnar man sig åt sin nya hobby: att odla gräs och maskrosor. (Plätten ansades hela två gånger förra året, typ.) Nåja, hur andra gör är deras sak – så länge jag inte har svårt att andas. Jag kunde njuta en hel timme igår, med nervevad markis (soleksem är inte roliga). Nån champagne hade jag inte på min premiär, däremot en starköl och min bok på gång. Det dög bra.

Visp

En vanlig jävla visp kostade 30 spänn.

Min middag lagade jag till och åt i köket. (Ja, min enorrrma lägenhet har ett kök. Är det tillåtet, tro?) Eftersom matkontot var relativt nypåfyllt unnade jag mig en liten bit kalkonfilé igår när jag var på Stormarknaden. Vidare inhandlade jag ett köksredskap. Tänk att en vanlig, jävla handvisp kostar 30 kronor! Det är tur att jag inte har nån diskmaskin, för handtaget på vispen är av sån sort att det blir förstört om det inte diskas för hand. Sånt har Fästmön lärt mig, för i det hemmet, där vi ibland har varit en sex, sju personer, finns det tack och lov maskin. Men några saker måste ändå alltid diskas för hand i diskhon. Jag bor ju ensam och vi är vanligen en eller två här. Då känns det rätt onödigt med diskmaskin. Samtidigt ska du veta, att om det är nåt hushållsgöra jag verkligen avskyr så är det att diska! Fy te rackarns! Det är värre (<== tråkigare) än att laga mat, i mitt tycke.

Fågelbajs

Toalett för hönshjärnor? Tja, somliga tycks tro det. Men det är faktiskt mitt balkongräcke.

Tanken var att jag efter maten skulle inta glass med blåbär som jag köpt extra billigt på ICA Solen. Fast jag orkade inte. Jag var rätt trött efter maten och tämligen slut efter att ha fått skura ballen innan jag kunde sitta där. Mest var där massor av pollen. På baksida av huset där jag bor finns det många björkar. Jag är innerligt tacksam att jag inte har ärvt pappas överkänslighet mot björk! Nu var det emellertid inte bara pollen som jag fick skura bort. En och annan hönshjärna – eller i vart fall fågel – hade använt mitt balkongräcke som toalett. Jag nynnade

Fågelbajs, fågelbaaaaaaajs…

på Edelweiss-melodin medan jag torkade skit. (Nynnande gjorde jag förstås inte högt, så roligt skulle de omkringboende inte få!)

Agneta invalid word

Det gick inte att lägga Agneta i Wordfeud.

Jag hade tänkt leta upp nåt att glo på ur min DVD-hylla eller på min hårddisk, för det var inte nåt som jag tyckte var sevärt på TV igår kväll. Men det blev som vanligt – jag läste och gjorde allt för att spöa min sjuka kompis i Wordfeud. Enda gångerna jag spöar Agneta är nämligen när hon är sjuk, så det gäller att ta tillfället i akt. Men att hon är invalid är att ta det hela lite långt. Hon är förkyld. Det gick emellertid inte att lägga ordet Agneta.

Idag är det ordning på torpet igen, det vill säga det regnar. Jag känner mig nästan som min bloggvän Jontas, en riktigt härlig surgubbe i Götet, när jag skriver så. Jontas har, enligt min mening, ofta rätt i sina syrligheter, dessutom. Jag undrar, till exempel, vad han skulle ha skrivit om han råkade få syn på det ledsna tennisnätet som nu har varit uppspänt på vår tennisbana i många dagar. Jag tror inte att det var tänkt så att bostadsrättsföreningens medlemmar måste köpa nytt nät varje säsong. För det lär vi ju blir tvungna till om det sitter uppe hela säsongen. Det blir sprött av stark sommarsol och… hängigt av sommarregn. Faktum är att det ser bedrövligt ut just nu. Fruktansvärt slarvigt av den som satte upp nätet att inte ta ner det igen! En fördel är dock att så länge nätet sitter uppe slipper man fotbollsspelande på tennisbanan. Det finns inget mer enerverande när man försöker läsa en bok, nämligen, än en boll som upprepade gånger studsar mot asfalt.

Tennisnät i regnet

Ett ledset och hängigt tennisnät på vår tennisbana.


Men åter till regnet, åter till ordningen. 
Jag vaknade av ett litet smatter och en kylig vind som drog in genom mitt öppna fönster i sovrummet. Så jag klev bara upp och satte på kaffe. När det var färdigt bredde jag två mackor och tog med mig dessa och min senapsmugg fylld till bredden med hett, nyperkolerat kaffet in till sängen. Jag lyssnar nämligen ibland till mina vänner, såna som vill mig väl. Vännen FEM avslöjade när hon var här på besök att hon och sambon äter frukost på sängen varje helg.

Blir det inte smuligt då? Och spiller ni inte?

undrade jag.

Va 17 gör det?! Det går ju att dammsuga och lakan går att tvätta!

svarade FEM då. Och visst är det så.

Kaffe o mackor på sängen o bokhög

Kaffe och mackor på sängen till mig själv. Notera EN av mina att läsa-höger vid pilen!


Min dag har knappt börjat 
och ändå är det snart lunch. Det är nationaldag idag och den firar jag inte på nåt särskilt vis. Visst är jag glad och tacksam att jag bor i ett land där det råder fred, men allt är inte perfekt här. Om det är nåt att fira överlåter jag det till andra. Jag själv tar kanske en tur till Blomsterlandet och tittar på blommor. Sen läser jag nog ut min bok och börjar på en ny. Glad och tacksam är jag också för mina att läsa-högar, som OFTA fylls på av goda vänner som Agneta, FEM, Åsa, Inger med flera!

Ros med ljuspunkt

En ros till dig som har orkat läsa ända hit!


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min helg i Himlen och om Mors dag i New Village.


 

Det är synd att säga att jag var på topp igår. Det är så mycket SKIT som väntar mig och då har jag lite svårt att vara sprudlande, spirituell och roa andra. Faktum är att jag mådde så dåligt att jag hade svårt att andas, kände ett tryck för bröstet och höll på att tuppa av. TACK, älskling, för att jag fick hänga med dig!

Just som jag skulle rulla ut från garaget igår kom regnet. Sen dess har det regnat mer eller mindre oavbrutet. I alla fall i Himlen. I eftermiddags, när jag återvände till New Village, hann jag precis in mellan skurarna. Därför har det känts legitimt att häcka inomhus. Jag har läst ganska mycket, men min bok på gång är en vidrig historia och jag kan inte läsa för många sidor åt gången. Vi tittade förstås in hos mr Selfridge igår kväll också.

Internetet krånglade både i New Village och i Himlen, men jag tog med min lilla router så att vi kunde mobilsurfa igår. Anna trodde att hennes trådlösa abonnemang hade upphört, nämligen. Fast… när jag hade packat ihop min router idag fick vi kontakt med hennes trådlösa. Det var väl nåt skit igår, eftersom min fasta lina inte fungerade. Surt nog fungerar min router jättebra – hos alla andra utom hemma hos mig. Här hemma ska man helst sitta i samma rum som routern för att kunna surfa någorlunda snabbt. Tack och lov fungerar fasta linan idag.

Jag har ringt min lilla mamma – det är ju Mors dag, men jag brukar ringa på söndagarna även i vanliga fall. Det behöver inte vara Mors dag för att jag ska ringa. Vi skrapade en Trisslott tillsammans. Det vill säga jag satte på högtalaren på telefonen och så skrapade jag ruta för ruta och rapporterade. Tyvärr blev det ingen vinst. Nästa vecka köper mamma lott – vi köper en lott varje vecka och turas om att köpa den.

Till mig har inget barn ringt. Det är bra. Det hade känts skumt om jag hade fått nåt samtal – jag har ju inga barn. Jag får ha mitt godis ifred, med andra ord. För jag har lördagsgodis kvar. Medan min mamma åt en Findus färdigrätt till middag idag, åt jag en kycklinghalva. Godiset blir dessert att smaska på framför Frikänden riktigt bra och spännande norsksvensk serie.

Inför morgondagen bävar jag. Det klapprar och trycker i bröstet igen. Men jag försöker att se fram emot rabarberkrämen som jag har blivit lovad att få äta på torsdag i trevlig sällskap. Ett sällskap som förstår mitt tryck i bröstet precis.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Här är några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett avkopplat inlägg.


 

Det har varit en bra helg som för min del har inneburit avkoppling från en del svåra saker. Fredagen var fin, lördagen inleddes med irritation över LinkedIn-bugen som inte går att fixa. Men under lördagen lyckades jag själv fixa en Instagrambug på iPhonen. Helt blåst är jag alltså inte. Felet bestod i att jag inte fick pushnotiser, trots att jag ställt in det i själva appen. Det skumma var att Instagrams inställningar inte syntes sen i mobilens inställningar. Läste mig till att det kunde vara en bug i och med operativsystem iOS 8, men att logga ut och logga in i appen kanske kunde lösa det hela. Det gjorde det INTE, så jag installerade om hela appen i stället. funkade det! Och alla bilder var ju kvar uppe i molnet, så det vara bara att logga in och köra igen. Det var helt rätt beslut att skaffa Instagramkonto, för jag gillar verkligen att fota. Sen är jag inte ute efter att en massa andra människor måste gilla mina bilder, men visst är det roligt när kända och okända människor gör det. Och så älskar jag att kolla på andras fina bilder. Jag blir riktigt inspirerad!

Jag åkte ut till Fästmön nån gång mitt på dan efter att ha inhandlat ett par specialvaror till henne från Tokerian. Parkeringsplatsen ute i Himlen var inte skottad, så jag fick ett gympapass innan vi åkte till ICA Solen och handlade diverse tillbehör till middagen. Ryggen höll, men klagade förstås lite som den måste göra.

Det blev kyckling till middag och vi öppnade Chunky red zinfandel-flaskan, det vill säga elefantvinet Anna fick i julklapp av mig. Vinet var mycket fylligt och gott, men jag tog bara ett glas – det var ju en julklapp till Anna. I stället sprättade jag en starköl lite senare på kvällen när jag hade blivit törstig efter allt lördagsgodis jag maniskt hade goffat. Jag tröståt väl till melodifestivalsdeltävlingen, som mest var skräp. Vi tittade i alla fall tillsammans med yngsta bonussonen. Den äldsta var inte så intresserad. Och tjejerna bor ju inte här längre… Det är väldigt tomt och tyst utan dem!!! Två rum står välstädade och obebodda i Annas lägenhet.

Klockan blev närmare ett innan vi kom i säng, så i morse tog vi sovmorgon ända till efter nio. Det var skönt att ta det lugnt och trots att det blev en vacker och solig vinterdag tog vi ingen söndagspromenad. I stället blev det en tur till Förortens båda affärer där vi bland annat lämpade av alla pantflaskor som fyllde Annas städskåp. Det blev några hundralappar i pant…

Jag återvände till New Village på eftermiddagen och har med mamma i örat via telefonluren skrapat veckans Trisslott. Ingen vinst, tyvärr. Nu måste jag ta tag i boken jag har lovat att recensera. Det går trögt, kan jag meddela, för boken är tung på flera sätt. Men jag ger inte upp än. Nu är jag på sidan 260nånting av 710.

I morgon blir det sedvanlig start på dagen följt av städning. Belöningen blir ett besök hos frissan framåt kvällen – håret är ostyrigt och ska klippas och rakas.

Här kommer några bilder från min helg:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »