Borta bra, men hemma… tyst…

Ett inlägg om mat och dryck, om shopping, deckare och tystnad.

---

 

Kaffe och kexchokla’ gjorde mig go’ och gla’. Fast först blev jag sur för att det inte fanns nån glass och sen för att jag blev ihopparad med en gubbe.

Jorå, jag har kommit fram/hem. Tack alla som frågar (ingen). Den här måndagen var en perfekt resdag. Det var mest yrkeschaufförer ute, chaufförer av sorten som kör bra. Trafiken flöt på utan några större hinder mer än ett vägarbete mellan Metropolen Byhålan och Skitan är rund i Askersund. Dessutom var vädret betydligt bättre än i torsdags när jag körde ner. Då regnade det – inte måttligt! – hela vägen. Idag var det soligt utan att vara stekhett. Min vana trogen stannade jag i Skoftesta utanför Köping. Då är jag lite mer än halvvägs hemma. Där finns hyfsat rena toaletter och gott kaffe. Men lite sur blev jag allt att glassfrysen var helt tom. Ännu surare blev jag när mannen bakom disken ville para ihop mig med en annan kund. Hmpffff! Gatuköksmat eller köttbullemacka ville jag inte ha, så det fick bli en kexchoklad. Och såna blir en ju go’ och gla’ av, även jag! Dessutom var det härligt att kunna sitta ute och fika. Fast lite frös jag i blåsten. Jag körde sen vidare och nådde Uppsala på totalt tre timmar. Det var bra gjort för jag höll mig inom tillåtna hastigheter och jag stannade ju åtminstone 20 minuter för att fika.

Hemma i New Village var det lugnt och tyst. En kan säga att mina öron lider av rätt svår träningsvärk nu. Lilla mamma älskar att prata – mer än jag. Och ju mer hon pratar, desto tystare blir jag. Ibland har jag trott att hon velat se nåt TV-program och tänkt att då kan jag passa på att skriva eller läsa. HA! Hon har pratat då också. Men samtidigt förstår jag och vet hur det är när en är ensam om dagarna. Får en plötsligt publik/åhörare glappar käften nästan automatiskt av sig själv. Jag är likadan.

Jag märker att mamma har blivit äldre och att hon orkar mindre än sist. Hon var nöjd bara med de två utflykterna till ICA Maxi och den lilla turen till Varamon. Efteråt blev hon helt slut. Så dessa små utflykter gjorde jag så gärna – även om smink och sånt inte är min grej!..

En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.

Handla fick jag även göra när jag kom hem. Det behövdes mjölk framför allt och bubbelvatten med citron, men sen skulle jag ju ha nåt ätbart också. Fantasin är inte precis livlig när det gäller mat. Dessutom var jag trött och det var varmt. En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.

Mina krukväxter var kruttorra så Lucille hade nog behövt vattna dem ytterligare en gång medan jag var borta. Nåja, ingen av dem hade dött och till och med buketten från vännen Lena levde – lite, i alla fall.

Mamma fick ett samtal när jag hade burit in alla grejor (två vändor till garaget). Hon stressar mig lite för att jag inte har fått ytterligare nån bekräftelse på att jag börjar jobba den 9 maj, men jag gissar att det kommer en sån i morgon eller på onsdag. Och gör det inte det åker jag väl dit på måndag som vi kom överens om per mobil i tisdags. Skattsedeln hade i alla fall kommit.

Kvällens middag blev… kallskuret med mimosasallad IGEN. I kväll kompletterade jag dock med tomater och oliver.

Nästan en timmes samtal blev det sen med Fästmön efter maten. Då hade jag hunnit köra en maskin tvätt också. I morgon blir det ytterligare en. Sen måste jag stryka nån dag. Och städa. Och göra iordning på ballen* nu när finvädret tycks ha kommit. En får hoppas att en kan sitta där ute bara, alla rökare och grillare till trots. På onsdag kan det bli en sittning framåt aftonen, men på dan har jag en dejt med Anna nere på stan. Då ska jag ju jaga en ny jobbväska och en ny plånbok.

I kväll blir det fortsatt lugnt. Min nyckel ska jag ta tio steg för att hämta, men sen ska jag njuta av tystnaden (hann knappt skriva det så började nån gapa på en uteplats nära mig…) och att jag kan ha balledörren** och ett fönster öppet. Nån större lust att glasa in min lilla balle har jag inte. I vart fall inte att slänga ut nånstans runt 25 papp på det.

Jag ger nog Emelie Schepp min totala uppmärksamhet i afton. Jädrar vilken bra debutdeckare hon har skrivit! Jag är mycket imponerad av både innehåll och komposition – det är dessutom en riktig bladvändare med fler än en cliffhanger vid kapitelsluten. Svår att lägga ifrån sig, med andra ord! Hon gav först ut boken på eget förlag och sålde 40 000 ex. Sen fick hon kontrakt om totalt tre böcker med Wahlström & Widstrand (ett av förlagen som dissade mig). Del två kom ut i maj förra året och har titeln Vita spår och den tredje delen, Prio ett, kommer ut i slutet av innevarande månad.

Har DU tråkigt i kväll tycker jag att du ska fortsätta gissa vad det står på den andra galgen!!! Tänk på att det är ett fint pris!

*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bälte om magen

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.

---

 

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I andras händer och egna

Ett inlägg i vilket Tofflan lämnar över, tappar en skruv, får håret klippt och dansar ut påsken.

---

 

En pärm med ett par arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag.

Det var en riktigt konstig dag idag. Den började rentav vidrigt med att jag vaknade vid en okristlig timma. När jag sen lyckades somna in om hade jag världens mardröm om att jag var på Åland. Där hade jag lyckats springa vilse samtidigt som jag hade en tid att passa. Ja, du fattar. Stressdröm. Sen kom jag till jobbet och fick träffa mina fina arbetskamrater. Då blev jag lite lugn. Lite… konstigt lugn. Det är som om jag tog ut nästan all separationsångest i helgen. I helgen hade jag behövt en vän eller två, men, som sagt, inbjudningarna haglade inte över mig och telefonerna var tysta.

Idag kände jag mig inte alls ledsen, snarare bestämd och effektiv. En del vettigt blev gjort – och det lär vara det sista jag gör. En av de trevligaste geologerna drog iväg med mig på lunch utanför byggnaden. Det var skönt, för sen skulle jag ha överlämning med NK*. Självklart fick vi inte göra det ifred (hur svårt är det att läsa min digitala kalender?), men avbrottet blev kort. Ändå tog överlämningen nästan en och en halv timme. Och den var inte lätt för nån.

Jag hade tappat en skruv.

Det är bara så jäkla dumt och korkat alltihop – jag går ut i arbetslöshet på fredag och NK får jobba ensam under en månads tid. Nä, livet är inte rättvist. Från och med fredag är det ingen som frågar mig vad jag har gjort i helgen, vad jag gjorde igår kväll och sånt. Ensamheten lär slå mig i ansiktet här hemma som en svängdörr. Jag har två arbetsdagar kvar och ärligt talat undrar jag om jag lär göra nån som helst nytta då. Jag har börjat rensa ut mitt rum och mina saker. En pärm med ett par ynka arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag. Det hade jag chefens tillåtelse att göra. Mina fysiska mappar med pågående jobb ville NK inte flytta över till sig förrän jag har slutat.

Jag mejlade min handläggare på Arbetsförmedlingen idag på förmiddagen, men hon har inte svarat. Jag är inte förvånad. Jag längtar inte till fredag när jag tvingas ha kontakt med Arbetsförmedlingen och dessutom Dimsyns a-kassa. Jag vill inte vara i händerna på nån av dem, jag vill bara jobba och klara mig själv.

I påskhelgen märkte jag att mina terminalglasögon bar sig lite konstigt åt. De kändes glappa. Idag såg jag under en av jobblampornas sken att jag faktiskt hade tappat en liten skruv. Vilken tur att jag har en optiker på Stormarknaden, en optiker där det är öppet på kvällarna! För jag hade ju först klipptid nere på stan. Det var oerhört skönt att bli av med kalufsen och min frissa M och jag skojtjafsade kärvänligt med varandra – som vanligt. Hos optikern fick jag en ny skruv till noll kronors kostnad. Jag passade på att handla lite mjölk och fil på Kvantum när jag ändå var i faggorna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu i kväll har jag kompletterat en jobbansökan (sökte också ett jobb), men har även dansat ut påsken. Det var förvånansvärt mycket godis kvar i påskägget jag köpte till mig själv, så jag hällde allt i en fin glasskål av sorten Corona. Jag tror inte att jag klarar av att låta bli det den här veckan. Jag sörjer överlämningar och annat på mitt sätt och då lär jag tröstäta. Men NU ska jag äta lite middag (= två rostade mackor med ost) och under tiden ska jag kolla om den kommande TV-veckan har nåt spännande att erbjuda.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Du behöver inte klicka på gilla-knappen till det här inlägget, för det tycker jag bara är rätt töntigt. Du behöver inte kommentera heller, men det tycker jag är roligare. (Fast jag hade uppskattat kommentarer mer i helgen när jag var så ledsen.)

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Märkligheter, nyttigheter och tittigheter

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om underliga saker, nyttiga dito och spännande TV-program.

---

 

Jag blir allt svartare runt ögonen. Men nyklippt och fin i håret är jag i kväll också!

Ringarna runt ögonen blir allt större och mörkare. Jag fattar inte, jag tycker att jag sover om nätterna, går och lägger mig tidigt nånstans mellan klockan 22 och 23) och kliver inte upp alltför tidigt (6.30). Men ändå är jag så trött, så trött. Och i natt hände en skum grej. Jag vaknade och betraktade mig! Fast jag sov. Jag sov och snarkade och lät som en traktor… Vissa morgnar när jag är på väg till jobbet kan jag komma på mig själv med att undra om jag verkligen lever. Det råder sån märklig tystnad omkring mig. Konstiga känslor och upplevelser som jag inte har nån förklaring till. En del skulle med all säkerhet säga att jag är knäpp. Det kanske stämmer. (Fast det är inte OK att håna mig för det.)

Det händer konstiga saker här hemma också. Häromdan var det en blyertspenna som plötsligt började rulla på köksbordet. Jag stod vid diskbänken, en bra bit därifrån. Nu i kväll när jag kom hem satte jag mig vid datorn för att betala en räkning. Plötsligt smällde det till i köket. Det var en diskborste som LÅG på diskbänken som plötsligt ”hoppade” ner i en av diskhoarna. På lunchen idag pratade R om hur spökrädd h*n är. Jag vågade inte berätta om den rullande pennan, men när R hade gått från lunchrummet berättade jag för NK* om trädgårdssaxen som var försvunnen och som plötsligt dök upp. Det finns mycket troligt logiska förklaringar till dessa saker, fast när det gäller försvunna saxar och saker som plötsligt rör sig av sig själva, då är jag övertygad om att det är min pappa som busar med mig eller på nåt sätt vill få fram ett budskap. Vad det senare skulle kunna vara tål att tänkas på… Jag återkommer om jag kommer på nåt.

Dagens lunch.

Det har varit en dag fylld med jobb, men också med funderingar, framför allt kring prioriteringar. Det var 15 grader kallt i New Village i morse. Jag kände att jag behövde tillföra kroppen lite nyttigheter, så jag följde med NK till ICA-affären och köpte ett par kycklingspett och grönsaker till lunch. Sen jobbade jag på rätt stenhårt och bra till det var dags att hasta iväg till stans bästa frissa M. Eftersom jag var tvungen att åka rakt genom stan fastnade jag naturligtvis i en bilkö, men jag kom fram några minuter före bokad tid. Innan jag kunde landa här hemma stannade jag vid Tokerian för att veckohandla mjölk, fil, ost och luncher, mest. Fick slänga på datorn och administrera lite innan jag äntligen kunde rosta ett par mackor. En blir inte så mätt på två små spett och lite grönt…

Medan jag åt min kvällsmat bläddrade jag igenom TV-tidningen. Till min glädje hittade jag en hel del spännande program som visas inom kort. På torsdag, direkt efter Antikrundan på SvT1, börjar den svenska kriminalserien Gåsmamman på Kanal 5. På söndag kan den som inte har sett Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam kika klockan 21 på TV4. Jag har sett filmen och har den på DVD, så jag kollar SvT1 klockan 21.45 i stället. Då visas ett minnesprogram om Ted Gärdestad med anledning av att han skulle ha fyllt 60 år den 18 februari. Och på onsdag nästa vecka visar TV4 den första delen av två om mordet på Olof Palme, Palme: sista timmarna. Tänk att det är 30 år sen Olof Palme mördades!

Men NU ska jag ta en liten runda bland de bloggar jag läser innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för att höra och se vad Leffe och Camilla har för sig i Veckans brott klockan 21. Jag lämnar dig med tre bilder från dagen, den som började med femtongradig kyla och som blev till en porlande vårdag…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Smalisdagen

Ett firande inlägg.

---

 

Sur men ganska god – som jag.

Nä nån jäkla fettisdag firar jag INTE – jag firar Smalisdagen! Och skälet är inte att jag bantar, för det gör jag inte, utan för att jag helt enkelt inte gillar semlor. Så när alla satt efter lunchen och planerade sina semmelinköp till kvällen på jobbet slukade jag en kiwi vid skrivbordet. Tänk, en frukt som är både god och nyttig! Full av C-vitamin, till exempel. Lite sur, OK, men ganska god. Ungefär som jag. Alltså sur, men ganska god.

Den här tisdagen har gått i ett ganska rasande tempo. Jag har lay outat en rapport och påbörjat lay outen av en annan. Vidare blev jag konsulterad i en översättningsfråga – roligt! Och så har NK* och jag skrutit lite för varandra och visat arbetsprover från tidigare arbetsliv. När det var dags för eftermiddagsfika kom jag så sent att jag nästan fick fika på egen hand. Då hann jag förvånas över att nån uppenbarligen hade piffat i Café Java…

Nån hade uppenbarligen piffat.

 

Senast numret av Antik & Auktion avporträtterat på min fina kelimmatta.

Efter jobbet svängde jag in vid Tokerian. Jag hade ingen större lust att handla, men jag behövde mjölk och fil och lite annat smått och gott.

Till kvällen ska jag njuta av dagens post. Antiktidningen hade landat i min postbox. Varje gång det inte ligger nån räkning i boxen är det lite fest, men när Antik & Auktion ligger där, då är det megaparty. Jag brukar sluka sidorna med fina bildreportage från folks vackra hem. Och så låtsas jag att det är jag som bor i nåt av hemmen. Det kostar inte så mycket, bara cirka 500 spänn om året.

Mitt eget hem är skrämmande eftersatt – men jag har i alla fall bra kranar numera! Av nån anledning bubblade det i toaletten när jag nyss hade kommit hem. Det gjorde mig lite orolig. Samtidigt vet jag att det pågår VVS-arbete i huset.

Nåt som jag inte ger avkall på och som dessutom är mycket nyttigare än semlor är böcker och inköp av sådana. Ät era semlor idag, ni som firar fettisdagen. Jag firar ju Smalisdagen och det har jag gjort genom att förboka sex böcker (inte bara deckare, utan två biografier och en skräckroman också) på bokrean hos Bokus. Några av dem står till och med på min inköpslista, medan ett par var rena fynd ändå. Eller vad sägs om följande..?

Har DU tänkt köpa nåt på bokrean eller rent av gjort som jag, förbokat böcker? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lång natt, blöt dag

Ett inlägg om natt och dag.

---

 

Jag läste både i natt och i morse. (Notera det snigga bokmärket, en julklapp från IZ!)

Den gångna natten blev en lång natt. Jag var trött och somnade före klockan 23. Nån timme senare väcktes jag av att nån i huset tyckte att midnatt var en bra tid att möblera om och kasta saker i golvet. Resten av natten sov jag i tjugominuterspass, högst. Låg och tänkte på allt möjligt, grubblade över tillvaron och det länge sen förgångna. De vakna timmarna kollade jag Instagram på mobilen eller läste. Märkligt nog var jag inte astrött i morse, men den stora tröttheten kommer väl i kväll – eller i morgon. Lustigt nog var jag inte den enda som låg vaken. Hade jag vetat att jag inte var ensam hade jag kunnat ta lite sällskap. Nån våndades vi alla på var sitt håll. Kanske är det boken jag läser just nu som påverkar mig mer än jag vill erkänna. Kanske är det inte bara det förgångna. Årsdagen av Det Som Hände är passerad med tio dar och jag har överlevt i år också. Det länge sen förgångna skedde så långt tillbaka som under Äldre stenåldern, i Metropolen Byhålan.

En oxe ska ska tänka lite mer på att må bra.

Inte har det varit nån toppendag idag på jobbet heller. Jag körde fast redan i morse. Försökte räta ut frågetecknen, men har fortfarande inte fått nåt besked trots att frågan nu ligger hos en tredje person. Nåja, jag har gjort lite annat. Bland annat har jag tagit ett stort grepp om ett gäng foton som skulle fixas till. Vidare har jag haft ett litet arbetsmöte på kontoret med en av de riktigt duktiga vattukvinnorna. Själv är jag oxe och jag måste säga att dagens horoskop i Metro fick mig att tänka både en och två gånger. På mig själv.

 

Det händer inte så mycket varken om dagarna eller nätterna i mitt liv. Snart är det dags för förändring igen, för mirakel slutade jag ju att tro på 2013. Jag har gått och grunnat på en sak och nu har en liten idé tagit form. Förhoppningsvis får jag med mig en och annan vän på resan. Och det har med litteratur att göra – så mycket kan jag avslöja för tillfället.

Typisk frukt-stash på Toffel-kontoret.

Det har regnat hela dagen och det brukar få mig på gott humör och göra mig lugn. Dessvärre funkade det inte idag. Det kändes lite allmänt… träääligt att gå och handla på Tokerian efter jobbet också. Det händer inte så mycket skoj där heller. Eller också händer det roliga på dagtid. Jag köpte min vanliga fil och mjölk och TV-tidning och frysta luncher för en vecka. Luncherna brukar för det mesta mätta mig. Blir jag sugen på eftermiddagen finns det en fruktkorg på jobbet. Varje måndag levereras elva kilo frukt till Café Java, där jag fikar. Det gäller att vara snabb då. Jag gör så som en inte får: tar flera frukter på måndagen och har en liten stash på kontoret.

Igår var jag duktig och gjorde mina räkningar, men jag säkerhetskopierade också filer från min dator till min externa hårddisk. Det tog sin lilla tid, även om det definitivt inte tog 13 timmar som datorn ville påskina. Mycket är ju redan kopierat och såna filer kan en hoppa över.

Nä, några 13 timmar tog det inte att säkerhetskopiera filerna i just den här mappen.

I kväll då? Jag ska bläddra i TV-tidningen och se om jag blir uppspelt, jag ska läsa, jag ska telefonera och om det hinns med, glo på Veckans brott. Middag i afton blir ett par mackor, men inte rostade och inte med ost. Jag grävde nämligen fram lite rester från julen i form av rödbetssallad och mammas kycklingköttbullar. Riktig finmiddag, med andra ord. Vad äter DU i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar och inspirera mig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allting har en ände…

Ett ändligt inlägg.

---

 

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???

I morgon är det redan tisdag och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Isrosor, terminalbrillor och kärleksmums

Ett som vanligt rätt spretigt inlägg.

---

 

Det är inte bara is på gång- och vägbanor. Jag har is på mitt köksfönster också. Jag dokumenterar ALLT för att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen.

Inte trodde jag att jag skulle säga detta, men… TGIF*! Vi har haft några dar med skitkallt väder och det är inte varmt inomhus heller, vare sig på jobbet eller hemma. I morse var det -22 grader. Jag var lite beredd på det, men ändå. En kan inte säga att jag vänjer mig vid kylan. Glad är jag i vart fall att jag äger en varm dunjacka och att Clark Kent** alltid startar – ta i trä!

I köket var det så kallt i morse att jag hade fått isrosor på fönstret. Spisrosor har en ju hört talas om, men här var det is. Jag fotade eftersom jag dokumenterar ALLT för att sen ha bildbevis att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen. Det kan nämligen inte vara möjligt att jag har 21 grader i min lägenhet.

I morse var det -22 grader ute, men det ska visst bli lite varmare redan i helgen. Fast fan tro’t!..

Det är ganska halt ute och på sina håll ren is på såväl gångbanor som vägbanor. De flesta av oss tar det därför försiktigt. Men det finns som vanligt puckon överallt och den här veckan har majoriteten av dessa suttit bakom en ratt. Somliga kanske lever i villfarelsen att de har nio liv. De allra flesta av oss har ett enda. Många av oss är rädda om det.

Min arbetsvecka började segt och långsamt, men slutade desto fullare. Jag känner ändå att jag har uppnått mina egna mål för veckan. Och även om jag avskyr att lay outa och tycker att InDesign är skitsvårt lyckas jag ändå få till nånting. Det är jag trots allt lite nöjd med. Idag gjorde jag det sista på en beskrivning samt gick igenom ett par korrektur som kommit tillbaka från författare.

Vidare fick jag ett samtal från min chef på distans och passade då på att kolla möjligheten till terminalglasögon. Det är nämligen inte bara mina dumma leder (främst armbågar, handleder och ett knä) som har värkt i veckan. Huvudet har gjort sig påmint om att det finns. Och jag har insett att det inte funkar i längden med linser, som jag ser bra med på långt håll, och billiga läsglasögon vid jobbdatorn. Efter lunch fyllde jag sen i en beställning samt ringde och bokade tid. Nästa fredag efter jobbet ska jag till Synsam igen, denna gång för terminalbrillor. Arbetsgivaren står för synundersökningen, glasen samt 390 spänn till bågar. Gentilt, tycker jag.

Något varmare hade det blivit till kvällen, men likväl var det skitkallt när vi tuffade hemåt, jag och Clark. Jag stannade vid Tokerian för att köpa mjölk och smör och yoghurt och en påse parmesanostringar. Kvällens middag blir nog emellertid inte italienska ostringar utan ost och kex och vin, rester från söndagsmiddagen.

Under morgondagen hade jag först tänkt att ta en loppistur, men jag har ingen lust i kylan. Dessutom behöver jag både städa och tvätta. Därför blir det troligen hemkörningspizza till lördagskvällen. Det var verkligen länge sen jag åt pizza! Sen jag började jobba försöker jag att äta lite mindre onyttig mat (vinterns storhelger undantagna!). I veckorna äter jag inte godis, knappt ens på lördag-söndag heller. Och det enda fikabröd jag äter är det som serveras på gofikat på jobbet på fredagarna. Idag fick vi… Kärleksmums. Men du… När jag var barn sa vi minsann inte Kärleksmums utan chokladrutor med kokos, rätt och slätt. Vad kallade/kallar DU dessa kakor? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Kärleksmums eller bara chokladrutor med kokos på, rätt och slätt?

*TGIF = Thank God It’s Friday (tack, Agneta, för att du har utbildat en obildad!
**Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julen är slut, hösten är här, eller..?

Ett förvirrat inlägg.

---

 

Höstväder igår kväll med regnet mot rutan.

Igår kväll kom regnet. Älskade regn! Det var som om det höll på att bli höst igen. Fast… även om det tog bort en del av den förhatliga snö som fallit gissade jag att det skulle komma ett bakslag. Och mycket riktigt! Under natten blev det kallare igen och regnet övergick i snö. När jag slog upp mina ljusblå i morse höll vaktis på att ploga för fullt här utanför. Synd att han inte sandade också – det var nämligen snorhalt. Och är fortfarande.

Temperaturen fortsätter att sjunka och det snöar fortfarande lite lätt. Jag avskyr verkligen vintern med kyla och halka, men jag måste erkänna att en solig vinterdag kan en till exempel ta riktigt fina foton. Nu har jag inte så stora möjligheter att göra detta eftersom jag jobbar ganska mycket och det är mörkt när jag kommer hem. Men jag kunde ha gått ut för att fota i lördags, till exempel…

Nej, jag klagar inte på mitt jobb, jag trivs fortfarande och tycker att det är roligt. Igår hade jag inte alltför mycket att göra, bara, men idag satte jag fart och försökte fixa till några foton – med viss igångsättningshjälp av NK*. Sen fick jag en beskrivning att textgranska och den kom jag nästan halvvägs i. I morgon väntar ett arbetsmöte efter lunch kring en rapport. Kanske blir det en spännande lunch, dessutom, med författaren och dess moder. Det vore så roligt om det blev av!

Jag kom ihåg att ringa min läkarmottagning och förnya recept på två mediciner idag. Toppenfint att nån från mottagningen ringde tillbaka lite senare på dan för att verifiera att min receptförnyelse gått fram. På fredag ligger ett e-recept på apoteket.

Det blev vinter igen idag, inte helt oväntat.

När klockan närmade sig gå-hem-dags gäspade jag och NK ikapp. Men det var bara att försöka hålla sig vaken så en inte slirade av vägen. Innan jag fick träda innanför hemmets dörrar skulle jag handla, så jag stannade vid Tokerian. Tre matkassar följde med hem – och ändå glömde jag köpa mjölk och Bregott havssalt… Trött jag blir på mig själv…

Eftersom jag fortfarande var på benen när jag kommit hem gjorde jag nästan helt slut med julen. Alla stakar och stjärnor åkte ner, stoppades i kartonger och påsar och förpassades ut till förrådet. Kvar att göra nu är att köra en maskin med julrött, men det blir i morgon. Vid 19-tiden kunde jag äntligen inta min middag mina två rostade mackor med ost och två glas mjölk. Medan jag tuggade på mackorna kollade jag TV-programmet framöver. I afton blir det nog Veckans brott klockan 21 på SvT 1 för min del, för det är säsongsstart. I morgon ser jag fram emot premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin klockan 21 på SvT 1. I totalt sex avsnitt träffar konstnären Lars Lerin lika många kändisar. Först ut är Anni-Frid Lyngstad. På torsdag är det säsongsstart för Antikrundan. Första avsnittet är från Simrishamn, men nästa veckas avsnitt är inspelat i Uppsala. Den som kollar då kanske får se en och annan lokal kändis… (Jag ska ALDRIG glömma Anne Lundbergs iskalla ögon…) Till torsdag får jag träna upp mig på värderingarna genom att kolla Antiktidningen, som kom idag i postboxen. Antikrundans app är redo att användas igen på mobilen!

Vilka TV-program tittar DU helst på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Tofflan på en TV nära dig.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är kallt i Sverige…

Ett fruset inlägg.

---

 

Handen håller boken Gården som jag fick i julklapp från vännen FEM. Bokmärket är en julklapp från vännen IZ.

Ha! Trodde du att jag har ägnat min dag åt att plocka barr? Nja, ett och annat har jag nog plockat sen igår, men jag har framför allt ägnat mig åt bilden här intill till vänster. Den föreställer en sida ur min bok på gång. Den bok jag läste ett par sidor i sent igår kväll – och idag är typ halvvägs i. Tom Rob Smith gjorde mig besviken en gång, men den här boken visar att han är en riktigt god berättare. Jag återkommer med några rader om boken sen när den är utläst, förstås! Tack vännen FEM för denna fina julklapp!

Det blev kallt i Sverige… (Men värmerekord inomhus för mig.)

Det blev sent igår kväll. Jag läste ut Färjan och kollade på en dokumentär om Sjöwall-Wahlöö. Och däremellan avjulade jag. Nu har jag ett par juldukar, den fina julkulan i sovrumsfönstret, julfigurerna i köksgardinen, julgardinen i vardagsrummet samt stakar och stjärnor kvar. De sistnämnda får sitta uppe några dar till – och kanske figurerna och julkulan också. För det har ju blivit vinter och kallt i Sverige, på flera sätt än ett… Inte för att jag tror att mina juleljus lyser upp eller värmer den kyla som har smugit sig in i vårt land, men… I eftermiddag ska jag i alla fall skjutsa hem en arbetande stackare som jag inte vill ska frysa ihjäl i väntan på nån UL-buss. Den andra kylan kan jag inte skriva om, för jag har svårt att uttrycka det jag känner. Dessutom finns det alltid folk som vänder och vrider på mina ord – så mycket att orden inte längre är mina. Men Trolluggla har väldigt väl beskrivit hur mina tankar går, trots att orden är hennes.

Till kvällen är jag så lyckligt lottad att jag har mat. Den är på tining. Jag har plockat fram tre pannbiffar som min mamma stekte på kycklingfärs och tillsammans med sås, potatis, lingon och gurka blir de min trettondagsmiddag. I glaset serverar jag klövermartini, för i morgon är det arbetsdag igen. Vi får se om vännen och kollegan E orkar upp – jag har försökt hålla E vaken med Wordfeud, men har även erbjudit mig väckning i morgon bitti. Det är svårt när en har vänt på dygnet efter ett par veckors ledighet…

Och ja just det… Jag har också författat ett viktigt dokument och sänt iväg det. Nu ligger min framtid på sätt och vis i andras händer igen…

Det är dags att ringa lilla mamma. Men vad händer hos DIG idag, dårå??? Har du inget bättre för dig kan du väl slänga ner några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »