Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘substans’

Ett däckat inlägg.


 

Fil med müsli kaffe o bok

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

Agneta ska cykla hem

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…


*balle = balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.


 

Vide relief

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Pläd över duntäcket

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

pappas matta

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill mjölk och bok

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

 Amaryllis med ny stängel och knopp

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att hitta på nåt som är kul.


Jag vet att man inte ska hänga sig på nån.
Man ska inte vara klängig, klistrig eller limma. Men det finns en person i mitt liv som alltid får mig att skratta, även när det känns som rena natta. En person, som det är lätt att vara med. Alltid. I ur och skur. Det är min Fästmö! Anna är en fantastisk person! Hon är inte bara snäll och vacker, hon är väldigt, väldigt rolig att hänga med. Knäppkul!

Anna m lönnäsa

Man kan inte ha tråkigt med Anna.


Så igår behövde vi piggas upp båda två,
 jag efter en förskräcklig dag, Anna efter en hektisk dag på kontoret. På eftermiddagen förberedde jag därför en liten picknick hemma i köket.

Picknickförberedelser

Vad ska man ha med sig nu då på picknicken..?


Jag plockade fram kaffetermosen,
för kaffe vill man ju ha. Sen hittade jag plasttallrikar till maten och engångsbestick och engångsmuggar, en rulle hushållspapper och lilla kylväskan. Den fina vinväskan med öppnare och glas som jag fick av Annas snälla mamma och L i 50-års present var självskriven! Innehållet blev en flaska Husets vin.

vinväska

Den fina vinväskan! Verkligen användbar och passande present! Fast vinet är urdrucket för länge sen…


Men man kan ju inte bara ha dryck,
man måste ju ha nåt med substans till också. I kylen hittade jag några röda druvor, tomater och en gorgonzola som jag köpte för en billig penning häromdan (kort datum). Det åkte ner i kylväskan. I ett skåp hittade jag kexchoklad och små toblerone – perfekt till kaffet! Det enda jag behövde köpa var en grillad kyckling och en baguette.

När jag kom till Annas jobb för att hämta henne var hon inte klar. Åkte därför iväg och handlade maten först. Sen for vi hem och startade perkolatorn, packade det sista och bytte om till lättare kläder. Och så gav vi oss iväg.

Anna envisas med att säga 

utflykt.

Jag envisas med att säga

nicka pick.

Skit samma, vi tog med oss det goda utomhus, gick en lagom promenad, placerade en filt på marken, satte oss ner och dukade upp.

Husets vin

Idag drack vi Husets vin.


Kyckling och bröd
hade vi skurit upp hemma för att förenkla, men det blev ganska kladdigt ändå. Och jag avskyr verkligen att bli kladdig och kletig om händer och fingrar. Anna tog med våtservetter – en kvinna med resurser, sannerligen!

Mat på filten

Uppdukat på filten.


Filten blev väl rätt kletig den också,
men den går ju snabbt att köra i tvättmaskinen. Dessutom hade jag gett Anna en kaffemugg som läckte, så det kom lite brunt på vita linnet. Då blev hon lite trött, tror jag.

Trött Anna nickar pick

Trött Anna nickar pick/på utflykt. Notera den fyndiga vinglashållaren – en conversesko.


När vi hade länsat fat och flaska ätit och druckit klart
satt vi en stund och softade. Vi hade var sin bok med oss, men inget blev läst. Blåsten började tillta och vi packade ihop framåt kvällningen och strosade hemåt.

En enkel nickad pick är bättre än en onickad pick. 


Livet är kort. Enjoy it while U can.

Read Full Post »

Ett inlägg om sånt som många av oss är svältfödda på – det fina som är gratis.


Det finns så många fina saker
runt omkring oss som är gratis, men som man ändå kan spara på, så att säga. Ett exempel på detta för min del är just nu min pelargon på ballen*. OK, den kostade en tjuga, men det är ju i princip gratis. Sen har den skötts med sol och vatten och ett och annat vänligt ord. Ganska fint exemplar, va?

Pelargon

En fin sak! Och så gott som gratis!


En annan sak som jag sparar på är fina ord.
Gissningsvis är jag inte ensam i världen om att sällan få höra goda ord om min person. Eller, så klart jag får höra det av Fästmön, men det är de dåliga orden som jag minns. Inte från Anna, för från henne får jag aldrig dåliga ord, men från andra. De där som älskar att sätta nålar i hjärtat.

Nu har jag bestämt mig för att ignorera dessa människor och nålar. Jag inser att det nog är personer som har en och annan nål i sina egna hjärtan. Och de vill väl inte känna sig ensamma, förmodar jag. Men de ska inte få igång mig, jag tänker möta dem med tystnad.

Nånting jag plockar fram om mig som yrkesperson, nånting jag verkligen kan lyfta fram om min person, skryta med, är de omdömen och rekommendationer jag får av före detta kollegor på LinkedIn.

Pe skriver så här om mig:

Ulrika är en utmärkt skribent och informatör. Hennes texter har alltid substans, är informativa och utformade på ett intressant sätt som fångar läsaren och ”når fram”.

Pe var den förste att skriva en rekommendation om mig, så den betyder särskilt mycket. Och att få se nån skriva att mina texter fångar läsaren och når fram är en riktig guldstjärna!

Lis ord betyder också väldigt mycket eftersom vi har jobbat tillsammans med kommunikation ett bra tag nu. Li skriver bland annat om mig:

Ulrika är alltid mycket engagerad i sitt jobb och alltid med fokus på målgruppen.  […] Är inte rädd för att lära nytt eller anta utmaningar.

Före detta kollegan Mi var en person som jag mest träffade på möten, men också en sån som jag ofta hamnade hos när jag behövde hjälp från centralt håll. Mi skriver om mig så här, bland annat:

Ulrika är en duktig kommunikatör och skribent, både på svenska och engelska. Hon är dessutom en lyhörd och engagerad, trevlig person med hög social kompetens som snabbt sätter sig in i arbetet. Jag har hört mycket gott om henne […]

Vad kollegan M har skrivit om mig har jag redan bloggat om, för det rörde mig till tårar. Men jag tar lite i repris ändå:

Ulrika är en engagerad kommunikatör med stor erfarenhet i bagaget. Hon arbetar självständigt och är initiativrik med kommunikation i alla former. Hon är uppskattad av medarbetare som skribent […] Jag rekommenderar henne varmt som medarbetare – men också som medmänniska.

Och så den senaste, den jag fick av I, den enda som jag har bett rekommendera mina nästan 23 år… I skriver om mig:

Ulrika är mycket kompetent, social och kreativ person. Hon är lojal och pålitlig. Hon utför arbetet på ett utmärkt sätt och är uppfinningsrik.

Nu får du tycka att jag skryter – och på sätt och vis gör jag ju det! – men du har ingen aning om hur tilltryckt och nertryckt i näbbstöveln och tofflorna jag är i skrivande stund. Det här är ett inlägg som jag själv ska gå tillbaka till när det känns extra tufft.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

En hel dags mötande och konfererande är över. Om jag var trött i morse är det inget mot vad jag är just nu… Så jag ser fram emot höstens enda lediga halvdag – fredag. På min förra arbetsplats var det sagt att vi skulle jobba fem timmar dag före röd dag. Den som ville vara ledig fick ta en semesterdag (åtta timmar). Ha! Det flexades som bara den en sån dag – trots att man hade minus på flexen… Här är det tydligare. Det är fyra timmars arbete som gäller, annars får man ta ut tid från plussaldot på flexen eller semester en halv dag.

Hur som helst, det är kul att vara mitt i smeten igen! Idag har vi pratat om intranät, webb, Google analytics, personaltidning, pressmeddelanden, utbildningar, omvärldsbevakning… Det har varit givande diskussioner och alla har deltagit aktivt. Det är också en stor skillnad från min förra arbetsplats. Där var det några som kunde prata mycket och gärna gjorde det, men som inte alltid hade så mycket substans i det de sa… Och de som hade nåt vettigt att säga slutade.


Dags för smet igen!

                                                                                                                                                                Jag inser att jag har massor att lära! Kanske inte så mycket om yrket som sådant, mer om verksamheten. Jag är verkligen novisen vid spisen även här. (Ovan avbildade smet är ingen smet jag har rört till. Bara det, liksom…)

På tal om smet bestod dagens lunch av panerad fisk med kokt potatis och broccoli i ostsås. Jag fattar inte varför alla varma grönsaker ska serveras i ostsås. Enformigt…

Min jobbdator har blivit lite uppgraderad idag, men i morgon bitti måste den konfigureras. Känns lite jobbigt att det inte bara är klart att sparka igång den, samtidigt som mitt förtroende för IT-expertisen är något högre här. Åter en parallell till min förra arbetsplats: där funkade aldrig nånting efter uppgraderingar och man kunde få vänta flera dar; här brukar allt funka…

Fästmön har låtit bli att frysa mina kycklingchorizos så dessa blir det till middag med bröd och räksallad som tillbehör. Anna har varit så snäll och kört en maskin tvätt åt mig idag – tvättunnan var överfull… I morgon kväll ska jag köra nästa maskin. Sen väntar en härlig hög med strykning – jag har inte strukit den förra maskinen än… Men det får bli när det blir. Jag har lovat Anna att åka ut med matkassar till Himlen i morgon kväll, för annars blir det för mycket för henne att bära på fredag när hon också ska hämta hem barn, väskor, cyklar och jag vet inte allt vad de släpar mellan mamma och pappa.

I kväll jobbar Anna till klockan 21. Jag ska ta en surfrunda, den jag inte orkade med igår. Efter middagen blir det en titt på del tre av Mad dogs från i söndags – jag har inte sett den än. I kväll är det Bron klockan 21, men den spelar jag in eftersom jag är iväg och hämta Anna då. Det är ett sjå att hinna med att glo på alla serier man följer. Bäst är serier som inte är alltför långa, tycker jag. Mad dogs tycker jag fortfarande är en väldigt grabbig serie – även om polismästaren är kvinna – men den är mycket spännande och jag vill få mina frågetecken uträtade. Bron har växt rejält, även om jag har svårt att förstå att karaktären Saga har så många karaktärsdrag som är typiska för en neuropsykiatrisk diagnos att rollen inte känns riktigt trovärdig.


Saga har alla karaktärsdrag  som är typiska för en neuropsykiatrisk diagnos.

 

Read Full Post »