Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rasande tempo’

Ett firande inlägg.


 

Kiwi

Sur men ganska god – som jag.

Nä nån jäkla fettisdag firar jag INTE – jag firar Smalisdagen! Och skälet är inte att jag bantar, för det gör jag inte, utan för att jag helt enkelt inte gillar semlor. Så när alla satt efter lunchen och planerade sina semmelinköp till kvällen på jobbet slukade jag en kiwi vid skrivbordet. Tänk, en frukt som är både god och nyttig! Full av C-vitamin, till exempel. Lite sur, OK, men ganska god. Ungefär som jag. Alltså sur, men ganska god.

Den här tisdagen har gått i ett ganska rasande tempo. Jag har lay outat en rapport och påbörjat lay outen av en annan. Vidare blev jag konsulterad i en översättningsfråga – roligt! Och så har NK* och jag skrutit lite för varandra och visat arbetsprover från tidigare arbetsliv. När det var dags för eftermiddagsfika kom jag så sent att jag nästan fick fika på egen hand. Då hann jag förvånas över att nån uppenbarligen hade piffat i Café Java

Svarta soffkuddar

Nån hade uppenbarligen piffat.

 

Antik o auktion

Senast numret av Antik & Auktion avporträtterat på min fina kelimmatta.

Efter jobbet svängde jag in vid TokerianJag hade ingen större lust att handla, men jag behövde mjölk och fil och lite annat smått och gott.

Till kvällen ska jag njuta av dagens post. Antiktidningen hade landat i min postbox. Varje gång det inte ligger nån räkning i boxen är det lite fest, men när Antik & Auktion ligger där, då är det megaparty. Jag brukar sluka sidorna med fina bildreportage från folks vackra hem. Och så låtsas jag att det är jag som bor i nåt av hemmen. Det kostar inte så mycket, bara cirka 500 spänn om året.

Mitt eget hem är skrämmande eftersatt – men jag har i alla fall bra kranar numera! Av nån anledning bubblade det i toaletten när jag nyss hade kommit hem. Det gjorde mig lite orolig. Samtidigt vet jag att det pågår VVS-arbete i huset.

Nåt som jag inte ger avkall på och som dessutom är mycket nyttigare än semlor är böcker och inköp av sådana. Ät era semlor idag, ni som firar fettisdagen. Jag firar ju Smalisdagen och det har jag gjort genom att förboka sex böcker (inte bara deckare, utan två biografier och en skräckroman också) på bokrean hos Bokus. Några av dem står till och med på min inköpslista, medan ett par var rena fynd ändå. Eller vad sägs om följande..?

De underkändaDenna dagen ett livDet som inte dödar oss

LeonNödrop När krisen kommerRörelsen Den andra platsen


Har DU tänkt köpa nåt på bokrean eller rent av gjort som jag, förbokat böcker? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oj-är-det-redan-helg-inlägg.


 

Bulle

Dagens gofika blev kanelbulle med pärlsocker på.

Men plötsligt blev det helg. Den här fredagen har gått i ett rasande tempo. När jag kom till jobbet i morse hade jag siktet ställt neråt marint håll. Det hann jag knappt påbörja förrän det flaggades rött för brådisjobb. Jag fick påbörja textgranskningen av en regeringsrapport. Lite pirrigt, men roligt jobb och framför allt, väldigt intressant. För övrigt är rapporten väldigt bra skriven, så jag håller tummarna för att den ger önskat resultat.

Min dag sprang alltså iväg. Det var först vid gofikat på eftermiddagen som jag insåg att jag hade jobbat så intensivt att jag petade i mig varenda sockersmula på bullen. Innan dess hade jag ett bra spontansamtal med min chef på plats. Jag vill ha rak kommunikation och känner att jag får det med den chefen – när h*n är på plats. Som alla chefer är även denna chef ofta ute på vift. Inte alltid en avundsvärd sits, chefstillägg i lön kompenserar faktiskt inte tid i verkliga livet, är min erfarenhet.

Regn

Mörkt och regnigt ute? Så bra! Då blir det legitimt att tända ljus och lägga sig i bästefåtöljen och läsa.

Så tittade jag upp från min granskning och klockan var över halv fem. Dags att åka hem! Det var kolsvart ute och jag hört nåt märkligt, trummande ljud. På väg ut tryckte jag i mig en banan så jag inte skulle tappa koncepterna vid eventuella närkontakter med cyklister. Sen stannade jag till för att fascinerad upptäcka att regnet fullkomligt vräkte ner. Det var det trummande ljudet jag hade hört. Jag hade sällskap ut och sa ursäktande till detta att min fläktrem nog vrålar i falsett när jag startar bilen, men jag har verkstadstid på torsdag. Fast remmen var tyst och Clark Kent* och jag tuffade hem i regnet och klarade oss dessutom från både vattenplaning och bilköer, denna fredagen den trettonde…

En mörk, blöt kväll som i afton gör det helt legitimt att tända ljus och ligga i bästefåtöljen och läsa. Det är inte många sidor kvar i deckaren jag läser just nu. Den ska sen avlösas av mer… litterär litteratur, kan en säga.

Helgen ska jag tillbringa med en av de få killarna i mitt liv. Vi har ett uppdrag att utföra i morgon, men sen ska vi bara lata oss, sitta vid datorerna, läsa och äta nåt gott.

Och nu vill jag förstås veta både om DU har haft otur denna fredagen den trettonde OCH vad du har för dig i helgen!!! Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spårigt inlägg.


 

Vinterdäck

Mina gamla vinterdäck får illustrera hur utslitna gamla spår kan vara…

Otaliga är de gånger jag har konstaterat att somliga går i samma gamla spår år ut och år in. I stället för att söka hjälp odlar vissa sin ondska. Nån klarhet i syftet får jag aldrig. Men jag tror att det enda syftet är att såra och göra illa. Personer med den inställningen kan inte må särskilt bra – det behöver jag inte vara psykolog för att slå fast. Det räcker med att jag går till mig själv och ser hur jag själv har varit under de perioder jag inte har mått så bra. Jag funderar starkt på att skicka boken jag ska försöka läsa ut strax till ett antal personer som jag tror skulle behöva läsa den och komma till insikt om ett och annat. För om jag är utvecklingsbar på området borde även vissa andra vara det, sin fixering till trots.

Zensa nero davolo

Zensa nero d’avolo, ett gott rödvin som jag kan rekommendera.

Min andra lediga dag har rasslat på i ett rasande tempo. Ändå finner jag mig sitta här och fundera över vad jag har åstadkommit. En lång läsmorgon i sängen med tack till den återfådda normaltidstimmen (det är sommartid som är fel tid, inte normaltid – det hörs ju!), huvudvärk till trots, grundade jag med. Det kan väl aldrig bero på att jag öppnade en flaska vin igår kväll och drack ett (1) glas? Ja, förutom den öl jag drack efter min dammsugning. Ett glas vin och en starköl borde en inte bli bakis av, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera Zensavinerna, som är fylliga och smakrika och endast kostar 89 kronor per flaska.

Äggröra

Proteinrik äggröra till frukost.

Jag har gått ut med en übersnuskig, läckande kompostpåse som lämnade vidriga spår efter mig. Men först intog jag en proteinrik frukost. Därefter åkte jag en sväng, typ ett helt kvarter, till mitt förråd. Mina gamla vinterdäck – se översta bilden! – är slut (de har torrsprickor). Dem ska min bilverkstad få ta hand om i morgon när Clark Kent* ska dit på sin årliga service. På seneftermiddagen ska jag hämta honom, skodd med sprajtans nya vintertofflor. Men idag släpade jag alltså ut de gamla däcken och tryckte in dem i bilen – utan att få ryggskott. Däckkånkande brukar nämligen sätta sina spår i min rygg så här års.

Nu tvättar jag en maskin tjockis-svart och känner mig varm och fluffig (?!) efter en skön dusch. Det är dags att läsa ut boken jag nämnde inledningsvis innan jag bussar in till stan (ja, du läste rätt, jag ska åka buss!) och träffar en mycket äldre (sex månader och tio dar) kompis för en asiatisk middag.

Vad händer hos DIG??? Vilka spår har du gått i/satt idag? Du kan fortfarande berätta genom att skriva några rader i en kommentar.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oktobert inlägg.


 

Lampor

Ingen sol här, bara lampor tända hela dan.

Tänk att vi den kommande helgen går in i november! Året har gått i ett rasande tempo – på flera sätt för min del. Turerna har varit många, det har varit ömsom omtumlande bra, ömsom omtumlande mindre bra. Ändå sitter jag fortfarande här. Vissa dar ifrågasätter jag varför jag fortsätter och hur jag orkar. Kanske är det för att jag ser slutet närma sig? Och så har jag slutat att fråga hur andra orkar, för jag får nästan aldrig frågan tillbaka. Eller så möts min fråga med tystnad. Tystnaden är talande, jag förstår budskapet, vet när jag inte är önskvärd. Men nu råkar jag finnas här och tänker så vara – ett tag till.

Jag skrattade lite åt väderappen i morse. Den visade nämligen sol. Det visade emellertid inte vädret IRL utanför mitt fönster. Det är mörkt och jag har lampor tända hela dan. För en stund sen kom regnet. Men jag har i alla fall en intention att ta en promenad idag och rensa och sortera de senaste dagarnas intryck. Dessutom behöver jag gå ut med diverse soppåsar.

Min dags första vakna timmar har jag gått som på räls och sökt ett par jobb. Bara för att. Bara för att… jag hittade ett par intressanta, men också för att jag måste redovisa sökta jobb i min aktivitetsrapport, grunden för att få ersättning från a-kassan. Rapporten ska jag ägna mig åt en stund i helgen, tyvärr.

svarta oliver

Svarta oliver tas fram på bordet.

Jag tänkte annars försöka ägna mig åt ren och skär epikurism och kärlek i helgen. Inga planer för helgen är fastlagda ännu mer än att jag tänkte servera god mat för en gångs skull. På fredag kokar jag potatis och ställer fram oliver, syltlök, cornichons och pfeferonis till racletten. Osten grillas vid bordet och allt kommer att stinka ost – köket, kylskåpet, våra kläder och Fästmön och jag. Men gott är det när man äter det! Och jag tror att jag har svårt att misslyckas med den här rätten. En flaska chilenskt vitt vin har legat tillräckligt länge på kylning nu, så den serverar jag till.

Till lördagen har jag tänkt laga min kyckling i lergryta, en högst personlig variant av Coq au vin, tror jag bestämt. För pippin tillagas med lök, kantareller, vitlök – och så rödvin, förstås. Men det är kryddningen som gör det – och den är hemlig! Annars är kyckling i lergryta, min version, en ganska billig maträtt – till skillnad från raclette… Måltidsdryck till kycklingen blir innehållet i guldpåsen. Jag tror att det passar alldeles utmärkt! Lergryta är för övrigt en fantastisk och underskattad gryta för matlagning!

lergryta

En fantastisk och mycket underskattad matlagningsgryta.


Skräck och drama
har jag tillräckligt av i livet just nu, men det blir nog ändå en del fiktivt sådant via DVD eller TV. Jag noterade en och annan film som verkar lovande på TV i helgen. Och Tokerian har extrapris på godis, så man behöver inte tugga på naglarna om man blir rädd…

Har DU några planer för helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både lättat och laddat inlägg.


 

blodpenna

En del sår har fortfarande bara skorpa och börjar blöda när man skrapar på dem.

Den här dagen blir inte som jag hade tänkt ursprungligen. Den ursprungliga planen var att skriva om två år av mitt liv den här veckan. Det blir bara ett år. Jag orkar inte ha ett sånt rasande tempo, helt enkelt. Det är svåra saker att gräva i och en del sår har ännu inte blivit till ärr. Och det vet vi ju alla hur det kan bli när man skrapar på ett sår med skorpa – det kan börja blöda. Generellt sett mår jag gott av det hela, tyngden lättar fortfarande. Men det jag säger är att det inte är lätt att bli lättad, om du fattar vad jag menar..?

Plan B för den här dagen var att städa. Så blir det inte heller. Min tandläkare hörde av sig igår igen och jag nappade och bokade en tid. Detta sitter jag och laddar för nu. Det har legat ett kallelsekort på datorbordet framför mig sen april när jag först fick en kallelse till maj. Då var jag tvungen att avboka eftersom ett tandläkarbesök hade inneburit att det inte hade varit nån större idé för mig att pendla till jobbet den dan. Nu har jag inget jobb att pendla till, så tiden finns. Däremot har jag ingen inkomst, vilket ju är värre. Men när jag ringde och pratade med mottagningen berättade personalen att jag har 300 kronor kvar i tandvårdspeng. Dagens besök, med undersökning, röntgen och lite putsning, går på cirka en tusenlapp. Min tandläkare brukar låta mig delbetala. Det blir värre om det är nåt som behöver göras i käften… DET har jag INTE råd med!

Jag kan fortfarande undra över varför det kostar mer för den enskilde att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. Ett läkarbesök i primärvården kostar idag 150 pix, ett tandläkarbesök såsom mitt idag en tusing. Är inte tänderna en del av kroppen? Ett ”bidrag” med 150 spänn per år från staten (=tandvårdsförsäkringen) räcker ju inte särskilt långt…

ULkort

Laddat med en hundring. Men den har nog inte kommit in än.

Eftersom min tandläkare har mottagning mitt inne i stan har jag bestämt mig för att ta bussen in. Det är för dyrt, helt enkelt, att parkera. Det som fick mig att tveka mest är min hälsporre, men jag får försöka att klara av att gå från Stadshuset till tandläkarmottagningen. Därför ville jag försöka kolla om mitt busskort var laddat. Det har ganska lång tid varit omöjligt att skapa ett nytt konto via datorn hos UL för att kunna ladda på busskort och kolla saldo, men igår kväll hade jag tur! Det funkade! Fast det tog väldigt lång tid och var otroligt segt. Man tror att de ska fixa tekniken när de byter system till nåt bättre. Detta har verkligen varit i ursämsta laget. Dessutom kan det ta upp till ett dygn innan de summan man har laddat har kommit in på kortet. Även här hade jag tur, det fanns pengar så jag kan åka både tur och retur.

För övrigt har jag hört att ägaren till UL diskuterar att förändra zonindelningen igen, eftersom många har klagat på att det är dyrt. Dyrast är det att åka på sms-biljett, men för den som åker på reskassa från Förorten in till stan kostar det 40 spänn mot 19 kronor före zonindelningen. Det är ganska mycket pengar för den som är arbetslös, till exempel. Det blir då ganska hånfullt när ägaren vill ge dem som redan har jobb och en inkomst rabatterat pris på bussresor… Kanske barn, pensionärer, studenter och arbetslösa kunde få dessa rabatter i stället, personer som inte har inkomster eller har väldigt låga…

Ja, det är en del man undrar över här i livet och mycket som verkar orättvist, till exempel..

  1. Varför är det dyrare för den enskilde att gå till tandläkaren än till doktorn? Är inte tänderna en del av människokroppen?
  2. Varför vill ägaren till stans bussbolag ge rabatterade priser till dem som har jobb och inkomst i stället för att ge rabatterna till dem som inte har nån inkomst eller väldigt låg sådan?

Nu har jag lättat mig lite och det är dags att sätta fart om jag inte ska komma försent. Jag är naturligtvis skitnervös och vettskrämd och det spelar ingen roll att både tandläkaren och tandhygienisten är söta och snälla. Så här är det jämt för mig!

Och i sammanhanget är detta en skitsak med tanke på att det idag är exakt 13 år sen 9/11... Hemsk dag, den 9 september 2001… Två år senare mördades Anna Lindh. Vi får aldrig glömma!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagstrött var bara förnamnet. Vad passade bättre då än en lunch med min egen personliga energiinjektion?! Och det är bäst att säga att det handlar om ”Lisbeth” så inte nån annan, som råkar tro att h*n har en alldeles särskild och viktig plats i min vänkrets (ja, VÄNkrets!), tror att det är h*n som avses. ”Lisbeth” is da gal! Våra luncher har fått en lite annan karaktär. Vi har alltid varit väldigt öppenhjärtliga, ofta åt det lite mer tramsiga hållet. Nu har vi blivit äldre/visare/lugnare/mer luttrade/inte så barnsliga att vi måste hävda oss hela tiden/annat alternativ och våra samtal är på djupare plan. Både jobb och personliga tankar utbytes! Ingen kan väl påstå precis att vi har jättelattjolajbans på våra arbetsplatser just nu. Nuff said!

gummiormar

Lite så här tror jag vi känner oss, ”Lisbeth” och jag.


Jag hann knappt komma innanför dörren
till institutionen efter lunch innan jag blev påhoppad av nån som behövde min hjälp. Det har varit ett rasande tempo idag, men ärligt talat har jag inte fått så mycket gjort av det jag hade tänkt. Bara sånt som andra har tänkt att jag skulle göra åt dem, ungefär.

I morgon bär det av upp till femte våningen och institution 1. Sedvanligt möte på förmiddagen. Då ska det bjudas på semlor, för det är ju fettisdagen i morgon. Jag avskyr semlor, så jag får nöja mig med cappuccino. Direkt efter mötet ska jag ha ett arbetsmöte med en doktorand. Sen lär det vara lunch, ungefär. På eftermiddagen måste jag skapa några mallsidor för ett av forskningsområdena på institutionens externwebb. Klockan 14 är det dags för semmelparty #2 på institution 2, men jag tänker faktiskt skippa det.  Så! Nu har jag beskrivit hur jag TROR att min morgondag på jobbet blir. Spännande att se om den verkligen blir sån. Tror jag inte ett dugg.

Johans jeans är bytta och det nya paret ska han få i morgon. Det snöar visst lite fortfarande, det är fortfarande skithalt och nu fryser jag också. Har vikt lite tvätt och gjort en strykhög. Tanken var att jag skulle ägna den lite uppmärksamhet nu i kväll, men jag startade en ny maskin i stället.

”Alla” vill plötsligt spela Wordfeud med mig och jag har massa annat jag vill göra, så jag känner mig mest stressad när det plonkar i Ajfånen. Dessutom vill jag telefonera med Fästmön.

Och… ja just det! Jag har blivit pluskund hos Tokerian! Vad sägs om det?! Nästan lite vuxligt, tycker jag.

Jag har tagit hem ett av de två eventuella skrivuppdragen, men hoppas självklart på tvåan också. Nu ska jag leta upp en tröja för i den här huset är det baske mig köldgrader! Kanske är därför nån gastar så förbannad? (Nej, det är liiite svårt att stänga öronen.) Hoppas det upphör till klockan 21 och Dicte. (Om jag nu står ut med all jävla reklam…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså det snöar JÄTTEMYCKET! Som tur var är snön lätt, så jag behövde inte gräva fram bilen när jag skulle åka hem från jobbet. Det räckte med att borsta. Men eftersom temperaturen har stigit rejält nu är det förstås ännu mera snorhalt än i morse. Nu är det JÄVLIGT snorhalt.

Min dag började ju inte så vidare värst bra, som du kanske läste om. Det var till och med så att jag åkte ifrån tiden, kan man säga. Jag var sen i morse, trött och stressad efter att ha ställt om alla klockor från 1:35 och 88:88 till 4:16, så jag åkte ifrån mitt armbandsur. Men lite orolig blev jag att jag hade glömt det nånstans på jobbet redan igår. Det var en ganska dyr klocka och ett armbandsur måste man ju ha. Fast… Jag gillar egentligen inte den här klockan och har aldrig gjort. Den var en riktig otursklocka från dag ett. Kanske berodde det på att jag köpte den på årsdagen av pappas död. Hur som helst, den gick sönder bara nån månad eller två efter köpet. Den är rätt krånglig att ställa in och jag får byta batteri ganska ofta i den. Men ändå. Det är det armbandsur jag har och det kostade ändå ganska mycket pengar för fem år sen. När jag kom hem låg det i alla fall i köket, på min lilla diversebricka. Tur!

 

armbandsur Paavo Nurmi ask penna regnbågsknapp varuvagnsmynt

Mitt armbandsur på diversebrickan flankerat av pappas Paavo Nurmi-ask från Olympiaden i Helsingfors 1952, en sladdhållare, två plastmynt till varuvagn från Folktandvården, en penna från Bonniers, Fästmöns regnbågssmileyknapp och en gratisbiljett från UL.


Jag stannade till
och handlade lite på vägen hem. Naturligtvis glömde jag köpa nåt att äta till i kväll, men det ordnar sig. Jag köpte ett par julklappar också och en liten grej till en viss kompis som snart fyller år. Hoppas bara att jag kommer ihåg att posta den i morgon!!!

I min shoppingpåse stoppade jag en stor burk pepparkakshjärtor, över 600 gram. Nu jävlar ska jag bli snäll! (Det är ju jul snart, vill jag mena!..)

en burk pepparkakshjärtor

Nu jävlar ska jag bli snäll!


Vad händer i kväll då?
Förhoppningsvis blir det en pratstund med Fästmön per telefon. Gissningsvis sitter jag vid datorn (sitter ju redan där…). Träffade en synnerligen pratsam granne när jag var och handlade, så generellt sett känner jag mig ganska färdigpratad. Fast med Anna kan jag ALLTID prata.

Det har varit en dag med ett rasande tempo på jobbet. Jag borde verkligen äta nån middag, för min lilla dubbelmacka åt jag vid skrivbordet för många timmar sen. Men orkar jag fixa middag? Nej. Jag blir ännu tröttare när jag tänker på min morgondag. Idag var den helt tom i min kalender, nu står där fem mer eller mindre bråttom-grejor som jag bara måste fixa.

En bra grej har i alla fall varit mina nya skoinlägg. Det har gått jättebra att ha dem och hälen har gjort minimalt ont. Men lite orolig är jag, för jag tog den sista tabletten i morse…

Nej, vet du, jag börjar se fram emot lite julledighet, faktiskt. Det är otroligt hektiskt på jobbet just nu, jag tror att mycket cirkulerar kring projekten som forskarna försöker få finanisering till. Och för en del går det riktigt bra! Det är bland annat nånting om det jag ska skriva i morgon.

Och snön bara faller… Jag har verkligen bara snö hos mig…


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »