Ett bälte om magen

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.

---

 

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsstart: Gengångare 2

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår på lördagskvällen var det säsongsstart för franska TV-serien Gengångare på SvT (vars webbplats har blivit så kass, plötsligt). Jag följde den första säsongen och tyckte att den var

…urläskig…

Eftersom den krockade med filmen jag såg igår, spelade jag in den på DVD-hårddisken och tittade i kväll i stället. Och ja. Lille Victor är med den här gången också…

Victor fortsätter att gå igen.

Säsong två startar spännande. Jag är fast redan från början och undrar hur det ska gå med de bybor som är kvar, de gengångare eller återvändare, som de kallas, som stannat – och de nya som kommer… För det tar liksom inte slut… Det har nu gått sex månader sen de återvändande samlades för att försvinna upp i bergen.

Det låter som en märklig historia, detta att döda återvänder. Trovärdigt är det ju inte. Eller i vart fall inte logiskt. Men nog har väl DU som jag nån gång önskat en död tillbaka till livet? Hur tror DU det skulle vara? Och vem skulle DU vilja återvände? Jag skulle vilja att min… Nej… en ska vara försiktig med vad en önskar sig…

Toffelomdömet blir det högsta för det första av säsongens åtta avsnitt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nånting lockade

Ett lockande inlägg.

---

 

Inte bara en utan två tjusarlockar i pannan i morse.

Det känns så bra att få skriva locka och inte krocka i dagens inlägg! Jag tänker på gårdagen och den långa bilkö jag hamnade i på vägen hem. Mest synd var det förstås om dem som krockade. Även om det främst verkade vara materiella skador är det ju inte precis vad en önskar sig när det är jul nästa månad. Själv längtar jag till torsdag nästa vecka när Clark Kent* ska få komma till doktorn** igen – han börjar bli bra gnällig nu, kan jag meddela. Även om han mest gnäller en kort stund vid start är det ju lite pinsamt. Sen är jag självklart orolig för att den där jädra remmen ska gå av eller nåt. Fast det svider en del i plånboken också, förstås. Även jag ska ju köpa julklappar och julmat framöver.

Men vad var det som lockade idag då? I morse var det mitt hår. Jag vaknade med två tjusarlockar i pannan och kände mig så snigg att jag nästan kastade mig på mobilen till min frissa på studs. Och det var inte för att hon skulle komma och ta en bild av mig till sin portfolio… Fast… en ringer inte till sin frissa klockan halv sju på morgonen, när salongen öppnar klockan nio. Och förresten har jag klipptid snart och får försöka stå ut till dess. Samtidigt är det lite spännande att inte vara riktigt säker på vilken frilla en vaknar med på morgonen. Ett och annat gott skratt åt sig själv kan en få. Jag undrar hur många som kan roa sig så? I kväll ska jag försöka göra nåt åt eländet, det vill säga håret, på egen hand. I vart fall ska det tvättas direkt efter att jag har skrivit det här inlägget. Hemresan tog nämligen bara en kvart idag (45 minuter igår) och jag har lite annat att syssla med i kväll också.

Tomma stolar i Café Java idag.

På jobbet har det varit en intensiv dag. Jag hann inte så långt som jag hade hoppats, för det material jag tog tag i i morse tarvade en del efterforskningar med mera. Därför har jag inte jobbat med nåt annat än det hela dan. Plus att vårt rapporteringssystem, som legat nere sen i fredags eftermiddag, kom igång igår när det var dags att gå hem. Det behövde fyllas på med anteckningar om vad som är gjort. Systemet är enkelt men ganska funktionellt och framför allt väldigt bra att ha när det är flera kockar inblandade i samma soppa.

Men det var märkligt tomt på jobbet idag. Närmaste kollegan och jag var ganska solokvist under morgonfikat och vi undrade var alla höll hus. Hade de redan blivit bortrationaliserade i omorganisationen? Inte då! En del var på möten eller konferenser, medan andra grupparbetade för att hitta värdefulla ord som ska visa vilka de är och vad de står för. Tofflan förhörde sig lite senare och fick intrycket av ett gott arbete utan floskler.

Annars är det som det är med saker och ting. Men dagens lilla höjdpunkt blir eventuellt en chokladbit – det är ju Chokladens dag idag, vilket kollegan upplyste mig om. Och det finns faktiskt en liten chokladbit i köksskåpet som har lockat mig länge. I kväll blir den uppäten!

Ska DU äta choklad i kväll eller mumsar du på nåt annat??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Choklad ska det bli på Chokladens dag.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Packa bilen smart!

Ett bilande och packande inlägg.

---

 

Det är extra många som är ute på vägarna nu under sommaren. Många kör dessutom långt. Även jag har en långkörning inplanerad eftersom det är en högtidsdag i familjen. Nu blir inte jag borta mer än över en helg, ungefär. Trots det blir det en del packning. Eftersom jag är livegen måste jag ha dator och router med. Sen behöver jag förstås lite kläder.

Glöm inte att packa en påse bilar också! Bra att ha om blodsockret blir lågt och du blir trött på motorvägen där du inte kan stanna.  😛

 

Den som ska vara borta längre och som kanske reser med sin familj har emellertid med all säkerhet mer packning än jag.

I Expressen läste jag några bra tips om hur du kan packa bilen på ett smart sätt (jag har lagt till lite också):

 

 

1. Det tyngsta nederst
   Den tyngsta lasten ska alltid packas längst ner i lastutrymmet, gärna i mitten. Om du måste ha ett tungt föremål på en sida, försök kompensera genom att placera en tyngre passagerare på motsatt sida inne i bilen.
2. Fördela lasten jämnt
   Genom att fördela lasten jämnt får bilen ett ordentligt väggrepp med alla fyra däck. Det ger lägre bränsleförbrukning, vilket ger dig lägre kostnader också.
3. Öka trycket
   Öka däcktrycket lite om du åker med tung last. Då får bilen bättre väggrepp och däcken slits inte på ytterkanterna.
4. Mjukt på hyllan
   Det ska bara vara mjukt bagage på hatthyllan. Hår bagage och mobiler kan skada folket i bilen allvarligt om du måste tvärnita.
5. Löst i fickan eller facken
   Lösa och tunga föremål som vattenflaskor, mobiler, kameror med mera kan du förvara i fickan på stolsryggen eller i ett förvaringsfack. Att ha såna grejor på golvet är ett annat alternativ, men det tycker jag är sämre.
6. Golvet
   Ska du ha nåt bagage inne i bilen ska det ligga på golvet. En väska på 30 kilo kan förvandlas till 1 200 kilo om du krockar eller tvärnitar när du kör i 50…
7. Nät
   Ett bagagenät i en kombi kan öka säkerheten. Det gör att grejor hålls på sin plats.
8. Inget tungt i boxen
   Har du takbox ska du inte packa tunga saker i den. Tungt bagage på taket kan förändra bilens köregenskaper mycket!
9. Lägg på en rem
   Ska du ha saker i en takbox är det smart att använda lastremmar. Remmarna håller bagaget på plats. Är takboxen tom? Ta av den! Med takbox drar bilen nämligen mer bränsle!
10. Djur i bur
    Hundar åker i egen transportbur eller spänns fast i specialgjort bälte. Katter och andra djur åker i bur.
11. Övrigt viktigt
    Reflexväst och första-hjälpen-låda/-kudde är alltid bra att ha i bilen, liksom filtar, verktyg och extralampor. Varningstriangel och reservdäck (eller däckreparationssats) måste du alltid ha i bilen. Och kolla torkarbladen! Fräscha torkarblad kan vara bra att ha om sommaren fortsätter att regna bort. En påse bilar i bilen är inte helt fel heller. Bra att ta till om du får lågt blodsocker och blir trött, men inte kan stanna på motorvägen. 😛

Trevlig resa! Glöm inte att använda blinkers!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På TV från torsdag till onsdag

Ett inlägg om den kommande TV-veckan.

---

 

Jag glor faktiskt inte överdrivet mycket på TV, men det händer. Det händer också att jag blir häcklad för min rutin att varje tisdag inhandla Expressens TV-bilaga (det enda bra med Expressen), läsa densamma samt pricka för de TV-program jag vill se. Om sevärda program krockar i min värld eller om jag har annat för mig när de visas, spelar jag oftast in programmen på min DVD-hårddisk. Visst kollar jag Play ibland, men jag föredrar att titta på TV som har större skärm och framför vilken jag kan sitta i min bästefåtölj – nåt som visst retar somliga, har jag hört…

Igår eftermiddag kollade jag in den kommande veckans, från torsdag till och med onsdag, program. Som vanligt var det ingen riktigt upplyftande läsning. Jag tänker att det är storhelg nu i helgen (midsommar). Den som sitter ensam på midsommarafton, till exempel, och för vilken TV:n är det enda sällskapet, kan i princip välja mellan amerikanska komedier och brittiska med typ tio år på nacken. Hur kul (!) är det? Midsommardagen är nästan lika sorglig den, fast då har det smugit sig in en och annan gammal skräckis från 1970-talet och en svensk komedi med undertiteln 23:e gången gillt, ungefär.

Men vad tänker jag titta på den kommande veckan? För nåt sevärt är det väl ändå?

I morgon, torsdagen 19 juni, är det en hel del. Jag inleder med fjärde och sista delen av brittiska kriminalserien Chasing shadows klockan 21 på TV4. Direkt när den är slut, klockan 22, blir det SvT1 och andra delarna av Cucumber och Banana, en sorts dramakomedier med HBTQ-förtecken.

Cucumber och Banana… (Gurka och Banan på svenska.)

På midsommarafton är jag tack och lov bortbjuden. Ska jag ändå rekommendera nåt är det antingen det svenska dramat Himlen är oskyldigt blå (2010) på SvT1 klockan 21.30 eller, för den som har svårt att sova, sömnpillret Broarna i Madison County (1995) på Kanal 5 klockan 22.

På lördag är det midsommardagen. Då är det sämre än sämst TV-program. Den som inte har sett Döda poeters sällskap (1989) har emellertid tur, för den går på Kanal 5 klockan 23.10. Själv tänker jag läsa en bok.

Söndagen den 21 juni bänkar jag mig klockan 21 för att se nionde och näst sista avsnittet av norska kriminalserien Frikänd på SvT1. Men till och med den börjar bli seg nu…

Nästa vecka är det säsongsstarter för landets falsksångsprogram. För vilken gång i ordningen TV4 (klockan 20 måndagen den 22 juni) respektive SvT1 (tisdagen den 23 juni klockan 20) sänder sån smörja (mina öron krullar ihop sig) vet jag inte. På tisdag är det emellertid tursamt nog även säsongsstart av brittiska kriminalserien Morden i Midsomer. Då visas den första av fyra delar klockan 21 på SvT1. Naturligtvis krockar detta med en norsk dramaserie, Det tredje ögat, på TV4. I centrum av detta drama står polisen Viggo Lust, vars femåriga dotter försvann för över fyra år sen, nåt han inte har kommit över. Serien har tio delar och jag spelar in för att sen kunna snabbspola förbi all reklam.

Morden i Midsomer har säsongspremiär på tisdag den 23 juni klockan 21 i SvT1. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Onsdagen den 24 juni får vi hoppas på fint väder så att en kan sitta på ballen* och läsa. Nåt bra på TV är det nämligen inte då.

Det var MIN TV-vecka! Vad ska DU se på TV???

*ballen = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland hör man det man vill

Ett inlägg om att lyssna och att höra.

---

 

Jag hörde, men jag ville inte lyssna på mitt sparsamma jag.

Skillnaden mellan att lyssna och att höra… känner du till den? Jag hörde mig själv säga att jag ska hålla hårt i skatteåter-bäringen eftersom jag måste leva av en stor del av den nästa månad. Sen lyssnade jag inte.

Jag var och hämtade Fästmön i eftermiddag och det blev en impromptutripp till ett klädvaruhus på landet. Matlagning och kläder är det tråkigaste jag vet. Men båda är ett nödvändigt ont. I min garderob finns en hel del kläder. Dessvärre är de flesta trasiga, urtvättade eller för små. Och det är väl strunt samma om man bara ska sitta hemma. Men ska man utanför hemmet… Mina jeansshorts, som jag köpte på en billighetsaffär förra sommaren, är hela och iklädd dem och en tjockis-svart (förstås!) tischa vågade jag mig in på Thuns. Där är ganska stort och man behöver inte krocka med folk hela tiden. Det gjorde att jag inte bara la tre tischor i min varukorg – jag provade dem, kunde ha dem (!) och köpte dem! Jag lyssnade inte till det sparsamma jaget, jag hörde i stället Toffelrösten som sa att

du måste ju ha nåt helt och snyggt på dig när XXX…

Så nu sitter jag här hemma, med tre nya tischor, varav endast en är svart, och har dåligt samvete. Men man kan ju inte påstå att jag är nån klädshopoholic, för det jag hittills har köpt i år är dessa tre tischor, underkläder (2 st) och ett par gympadojor (mamma betalade).

Ska jag ha dåligt samvete? Ska jag känna att den där välmenande (!) människan nog hade rätt som skrev till mig att jag lever över mina tillgångar, att jag lever som om jag hade en inkomst, att jag slösar och skryter? Eller ska jag bara glädjas åt mina tre nya tischor? Det är frågan, det… Eller söm en säger hemmave:

Dä spörs, dä!

Tre nya tischor – och bara en är tjockis-svart! Den har å andra sidan ett färgglatt tryck. Fred Perry-tischan, överst i bild, är mörkblå. Och kolla! En RÖD tischa!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

TV-titt framöver

Ett inlägg om kommande program.

---

 

En bild från Ögonvittnet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: NRK)

Det ser ut att bli en spännande vinter – för den som väljer att se på TV. Men faktum är att spänningen kör igång redan nu på måndag. Norrmännen är, som bekant, riktigt bra deckarförfattare. Och så gör de bra filmer och TV-serier också. Måndagen den 24 november klockan 21 visas den första delen av sex av serien Ögonvittnet. Enligt rubriken på SvT:swebbplats ska den handla om såväl brutala mord som farliga hemligheter, allt i en norsk småstad. Tyvärr krockar den med den danska serien Dicte i TV4, i alla fall i två avsnitt (sen tar Dicte slut). Men inte gör det mig nåt att spela in Dicte och titta i efterhand. TV4 har alltför många reklampauser och att spola DVD-hårddisken framåt går snabbare än om man ska tvingas se reklamen. Och nej. Jag vill inte titta på Play, jag föredrar att avnjuta TV via större skärm och från min bästefåtölj.

På söndag klockan 21 i TV4 visas den femte Maria Lang-filmen, Farliga drömmar. Den har fått fler insekter i betyg av en viss TV-tidning än de fyra föregående. Själv gav jag den fyra skodon och kallade den

[…] en trivsam deckare, om än otäcka mord. […]

när jag såg den i november förra året, alltså nästan exakt för ett år sen. Jag köpte ju alla filmerna på DVD – ifall nån vill låna och titta!

Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson, SvT.)

Lite längre fram i tiden har vi att se fram emot ett gäng deckarförfattare som tillsammans har mördat 125 personer. I serien Deckarna samlas sex deckarförfattare, Anna Jansson​, Roslund & Hellström, Katarina Wennstam, Christoffer Carlsson och Denise Rudberg på ett värdshus i Värmland för att lösa mordgåtor. Morden är hämtade ur deras böcker och var och en av dem får en dag. Lite som Stjärnorna på Slottet (som det ju också kommer en ny säsong av i vinter!) eller Så mycket bättre, fast med deckarförfattare som stjärnor/artister. Det ska bli spännande att kolla om man minns vem som gjorde vad, för en del av författarna är riktiga deckarfavoriter hos mig! Programmet har premiär på SvT i januari.

Ännu längre fram i tiden, i februari, startar en ny säsong av Trolljägarna i TV3. Robban Aschberg ska ge sig ut och jaga webbtroll i till exempel Uppsala. Här i stan har bland andra Alexander drabbats av näthat i form av obehagliga kommentarer, hot och rasistiska påhopp via Fejan och Twitter, blogg och mejl. Programmet med Alexander spelades in förra månaden.

Som sagt, mycket spänning blir det framöver… Och Henrik Dorsin blir årets julvärd i SvT… Ja ja ja, allt ska ju programledas med humor nu för tiden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Intruders

Ett inlägg om en film.

---

 

Det gick en film i natt som krockade med en annan film. Vi spelade därför in Intruders (2011) från TV3 och kikade ett dygn senare, Fästmön och jag.

Två parallella historier utspelar sig. Dels en om en liten spansktalande pojke och hans mamma, dels en om en tolvårig tjej i England. De båda barnen tycks ha mardrömmar om en ansiktslös man i huva som kommer för att stjäla barnens ansikten. I flickans rum sätter man upp en övervakningskamera. Det enda som syns av ett slagsmål mellan Hollowman och flickans pappa är hur pappan slåss i luften. Är barnen och pappan galna? Men nåt mystiskt är det med berättelsen som flickan hittar i en ask i ett hål i trädet…

Då och då under nästan två timmar (reklam, förstås, men det går ju att snabbspola på DVD:n, tack och lov!) blir jag riktigt rädd. Men mest blir det hoppigt när historien far mellan två barn och två världar. I slutet får vi tittare en logisk förklaring och det är nog tur. För annars är den här filmen mest rörig.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Medan vintern återvände…

Ett husmoderligt inlägg.

Den här lördagen började med att grannen vrålade tre gånger så att mina fönsterrutor skallrade. Den sista gången vrålade jag tillbaka:

Håll käften!!!

Då blev det faktiskt tyst… Jag kunde ligga kvar i sängen och läsa Louise Penny en stund medan kaffet puttrade i perkolatorn i köket.

Snö som kommit under natten på baksidan.

I natt har vintern återvänt. Inte så kul, men väntat. Alla prognoser – utom lokalblaskans från igår – talade om snö och blåst. Det blåser ganska mycket utanför, faktiskt, men den snö som har fallit är mest blask som jag hoppas försvinner snart. Solen skiner på den, i alla fall.

Att stryka med smörpapper över en stearinfläck är ett gammalt husmodersknep.

Jag har ägnat min morgon – förutom att skrika håll käften – åt husmoderliga plikter. Bland annat har jag jobbat med två besvärliga fläckar som jag vill få bort. Till den ena använde jag fläcktvål och vatten, till den andra, smörpapper och strykjärn. Och faktum är att jag tror att det gav positiva resultat!

För ett tag sen fick jag stearin på en fin köksduk. Jag har en förträfflig liten bok med en massa husmorstips. I den kunde jag läsa att duken ska ligga i frysen över natten. Därpå ska man försöka avlägsna så mycket stearin som möjligt med fingrarna, för att slutligen stryka duken – med smörpappar mot stearinet som suger upp eländet.

Passade på medan järnet var varmt att stryka lite annat i högen också.

När jag ändå var igång drog jag förstås järnet på övrigt som låg i strykhögen. Hade tänkt vänta till i morgon eftersom jag dessutom körde en maskin tjockis-svart på förmiddagen. Nu får jag göra om min planering lite eftersom jag troligen ska jobba en stund i morgon.

Efter hushållsarbetet tänkte jag skriva lite texter för framtiden innan jag ringer mamma samt slutligen skjutsar hem den hårt arbetande Fästmön när hon slutar jobbet. På så vis sparar jag en hög tjockis-svart strykning till i morgon, men jag får också vila – lite, i alla fall – i dag. Och i morgon. Hoppas bara att jobbet inte tidsmässigt krockar med en film jag vill se på tv klockan 21 i morgon kväll.

Blåsten suger tag i träden utanför och snön ligger envist kvar, men beware: vårsolen är stark! Starkare än man tror. Precis som Petite Moi…

Livet är kort.

Read Full Post »

Besvikelse och flyt

Ett inlägg om livet, du vet.

Rubriken sammanfattar det vi kallar livet på ett bra sätt, tycker jag. Det är ömsom besvikelser, ömsom flyt. Eller mina dagar… Min förmiddag bestod mest av flyt. Jag fick ta ett jobb med kort varsel och löste det på ett sätt som gjorde alla nöjda. Då känner jag hur jag mår bra i magen. Flytet lägger sig som bomull. Och när jag dessutom får vänliga ord och tack – trots att jag bara gör mitt jobb – blir jag väldigt glad, förstås. Vi människor är nämligen så himla duktiga på att tala om när vi/andra gör fel att vi ofta glömmer bort den positiva återkopplingen. Bara det lilla ordet, med utropstecken efter

tack!

gör stor skillnad. Testa nån gång, så får du se hur glad du gör någon!

Men sen strax före lunch idag blev jag så himla besviken. Jag fick nej på ett jobb jag hade sökt i slutet av förra året. Inget märkvärdigt, nej får jag jätteofta. Ibland blir jag ledsen, ibland kan jag strunta i det. Idag blev jag ledsen. Och besviken. För det första är det så… #¤%&@ pissigt, rent ut sagt, av en arbetsgivare att skicka ut ett nej lagom till en helg. Den som var riktigt sugen på att få det här jobbet (<= jag) känner som att helgen är på sätt och vis förstörd nu.

Jag blev rätt förbannad. Också.

För det andra blir jag förbannad. Det här jobbet fick jag nys om ganska tidigt (i början av sommaren) och kontaktade då ansvarig. Vi telefonerade och mejlade och jag skickade mitt CV etc. Ansvarig var intresserad och ville anställa mig, men ett beslut från högre ort skulle först inväntas. Ingenting hände, men då och då under hösten påminde jag om min existens. En dag mot slutet av året hittade jag så plötsligt en ganska tramsigt skriven annons på Platsbanken – på just det här jobbet. Givetvis skickade jag då in en formell ansökan tillsammans med CV:t. Dessutom ringde jag IGEN till den ansvarige, som lite generat sa att

Ja, ehum, jo… jag kanske skulle ha berättat att jag blev tvungen att gå ut med en annons och när jag sen gick ut med den…

Idag fick jag svaret på min ansökan. Det var, som du förstår ett nej. Ett nej som var som en riktig jävla dubbelörfil. Jag hade inte ens blivit kallad till intervju…

En snabblunch med bästa MF gjorde att jag kände mig lite bättre till mods, men så snart jag satte mig vid skrivbordet igen kom besvikelsen över mig. Därför tog jag resten av lunchen till att skriva av mig i det här inlägget.

Om ett par veckor ska vi ha personalmöte här där jag jobbar just nu. En kallelse till detta kom under lunchen. Eftersom jag inte enbart äter lunch och bloggar på lunchen utan även jobbar kollade jag mejlet. Naturligtvis krockar det med ett annat viktigt möte. Pratade lite senare med chefen om vad jag skulle prioritera. Jag själv är jätteintresserad av personalmötet, men samtidigt är jag bara visstidsanställd och lämnar byggnaden efter februari. Chefen tyckte emellertid att det är viktigt att jag är med på just personalmötet. Det gladde mig. Chefen har uppenbarligen lyssnat på mig och mina synpunkter. Kalenderbokningarna är därför lite omflyttade. Kanske nån blir besviken över detta. För egen del gav det mig en känsla av… flyt. Trots allt. Trots besvikelsen över det där #¤%&@ nejet…

Livet är kort.

Read Full Post »