Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glapp’

Ett inlägg i vilket Tofflan lämnar över, tappar en skruv, får håret klippt och dansar ut påsken.


 

Pärm Ulrikas prylar

En pärm med ett par arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag.

Det var en riktigt konstig dag idag. Den började rentav vidrigt med att jag vaknade vid en okristlig timma. När jag sen lyckades somna in om hade jag världens mardröm om att jag var på Åland. Där hade jag lyckats springa vilse samtidigt som jag hade en tid att passa. Ja, du fattar. Stressdröm. Sen kom jag till jobbet och fick träffa mina fina arbetskamrater. Då blev jag lite lugn. Lite… konstigt lugn. Det är som om jag tog ut nästan all separationsångest i helgen. I helgen hade jag behövt en vän eller två, men, som sagt, inbjudningarna haglade inte över mig och telefonerna var tysta.

Idag kände jag mig inte alls ledsen, snarare bestämd och effektiv. En del vettigt blev gjort – och det lär vara det sista jag gör. En av de trevligaste geologerna drog iväg med mig på lunch utanför byggnaden. Det var skönt, för sen skulle jag ha överlämning med NK*. Självklart fick vi inte göra det ifred (hur svårt är det att läsa min digitala kalender?), men avbrottet blev kort. Ändå tog överlämningen nästan en och en halv timme. Och den var inte lätt för nån.

Tappad skruv glasögon

Jag hade tappat en skruv.

Det är bara så jäkla dumt och korkat alltihop – jag går ut i arbetslöshet på fredag och NK får jobba ensam under en månads tid. Nä, livet är inte rättvist. Från och med fredag är det ingen som frågar mig vad jag har gjort i helgen, vad jag gjorde igår kväll och sånt. Ensamheten lär slå mig i ansiktet här hemma som en svängdörr. Jag har två arbetsdagar kvar och ärligt talat undrar jag om jag lär göra nån som helst nytta då. Jag har börjat rensa ut mitt rum och mina saker. En pärm med ett par ynka arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag. Det hade jag chefens tillåtelse att göra. Mina fysiska mappar med pågående jobb ville NK inte flytta över till sig förrän jag har slutat.

Jag mejlade min handläggare på Arbetsförmedlingen idag på förmiddagen, men hon har inte svarat. Jag är inte förvånad. Jag längtar inte till fredag när jag tvingas ha kontakt med Arbetsförmedlingen och dessutom Dimsyns a-kassa. Jag vill inte vara i händerna på nån av dem, jag vill bara jobba och klara mig själv.

I påskhelgen märkte jag att mina terminalglasögon bar sig lite konstigt åt. De kändes glappa. Idag såg jag under en av jobblampornas sken att jag faktiskt hade tappat en liten skruv. Vilken tur att jag har en optikerStormarknaden, en optiker där det är öppet på kvällarna! För jag hade ju först klipptid nere på stan. Det var oerhört skönt att bli av med kalufsen och min frissa M och jag skojtjafsade kärvänligt med varandra – som vanligt. Hos optikern fick jag en ny skruv till noll kronors kostnad. Jag passade på att handla lite mjölk och fil på Kvantum när jag ändå var i faggorna.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu i kväll har jag kompletterat en jobbansökan
(sökte också ett jobb), men har även dansat ut påsken. Det var förvånansvärt mycket godis kvar i påskägget jag köpte till mig själv, så jag hällde allt i en fin glasskål av sorten Corona. Jag tror inte att jag klarar av att låta bli det den här veckan. Jag sörjer överlämningar och annat på mitt sätt och då lär jag tröstäta. Men NU ska jag äta lite middag (= två rostade mackor med ost) och under tiden ska jag kolla om den kommande TV-veckan har nåt spännande att erbjuda.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Du behöver inte klicka på gilla-knappen
till det här inlägget, för det tycker jag bara är rätt töntigt. Du behöver inte kommentera heller, men det tycker jag är roligare. (Fast jag hade uppskattat kommentarer mer i helgen när jag var så ledsen.)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Någon sorts fridI bokpaketet från FEM i februari låg en bok av författarsystrarna GrebeTräff. Boken ingår i en serie och eftersom jag tyckte att den var så bra ville jag försöka få tag i övriga tre böcker i serien. I april hittade jag den första boken, Någon sorts frid, för en tia på Röda korset. Den läste jag ut i natt!

Psykologerna Siri och Aina har mottagning tillsammans med Sven. Även om Siri behandlar patienter som mår psykiskt dåligt, har hon själv en smärta inom sig – hennes man drunknade. Hon börjar känna sig förföljd och när en av hennes patienter hittas död i vattnet utanför hennes hus blir det allvar. Det finns ett självmordsbrev av vilket det framgår att Siri är skuld till det hela. Snart konstaterar emellertid polisen att patienten har blivit mördad. Och det är Siri som är måltavlan.

Det här är en deckare som lutar mer åt psykologiska thriller hållet. Ganska snart byggs en otäck stämning upp och som läsare börjar man faktiskt se sig över axeln. På vissa ställen märks det att boken har två författare och det glappar mellan övergångarna. Efter att ha läst en senare bok i serien vet jag att detta troligen är en debutantmiss. Boken är otroligt spännande och upplösningen är fylld av krossade tänder, yxor och spyor – läskigt så det förslår!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.


Torsdag morgon
och dags för en tillbakablick på veckan som varit. Och då menar jag de Tofflianska höjdpunkterna (Belgiska sjöfrukter) och dalarna (Svenska rövlukter). Svårare än så här är det i alla fall inte:

Belgiska sjöfrukter


Svenska rövlukter


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Antikrundans app.


I kväll gick det andra avsnittet
av säsongens Antikrunda. Eftersom jag var ensam och hade lugn och ro omkring mig bestämde jag mig för att testa programmets app.

Antikrundan app

Antikrundans app – lite glapp.


Jag hade inga problem
att ladda ner appen och jag borde inte ha haft några problem att köra igång den. Men eftersom appen inte innehåller några egentliga instruktioner fick jag vissa startproblem. Detta gjorde att jag behövde ominstallera appen – vilket i sin tur fick till följd att jag inte kunde hänga med från början.

När appen väl var installerad och fungerade körde jag igång. Och jag tyckte att det var riktigt roligt! Det som var roligt var förstås att gissa på föremåls värden. Först gick det bara skitdåligt, men när jag skärpte mig gick det bättre och jag gissade faktiskt ett och annat rätt. Lite störande, däremot, var de faktainlägg som kom mellan värderingsgissningarna. Jag ville ju liksom titta på programmet i TV:n, inte mobilen, i första hand.

Slutet kunde jag inte se eftersom jag skulle åka iväg, så jag stängde bara ner appen. Tyvärr verkar det som om den inte sparade mina värderingar.

Antikrundans app är rolig, men har en del saker som kan bli bättre, till exempel instruktionerna för att starta första gången och möjligheterna att spara de värderingar man själv gör från en runda. Och skippa grejset emellan, det är ju på TV:n man vill titta mest!

Toffelbetyget blir medel. Men det kan höjas om appen förbättras!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Tidigt i morse tuffade vi iväg från Himlen. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem till mig. Barnena sov så de oskyldiga små lamm (nåja…) de är.

Innan vi lämnade byggnaden noterade jag att ICA Solen hade öppnat en filial i Himlen. Och det vore ju väldigt smidigt eftersom Familjen ofta handlar – gärna en och en dessutom, av nån anledning.

ICA Solenskylt

En ICA Solen-filial har öppnat i Himlen!


Ytterligare en grå och trist dag
och jag ska fortsätta med min städning här hemma. Jag anlände ju hit redan klockan sju i morse, men eftersom jag kan stava till och dessutom begripa ordet

hänsyn

har jag ägnat mig åt tysta aktiviteter såsom vattning av krukväxter, läsning av lokalblaskan samt dammning.

Snabeldraken* är framsläpad och står som ett utropstecken med sladden och röret rakt upp i hallen. Den är redo att utföra sitt arbete. Det är bara dess förare som är lite seg. Och så ska jag strax klura ut veckans fråga och lägga ut.

Förutom promenad med Snabeldraken ska jag promenera utomhus också. Jag behöver inhandla diverse saker till hushållet. Det kan ju till exempel vara bra att ha smör och yoghurt hemma. Dessutom tog WC-ankan ett sista rosslande andetag igår när jag städade inne på toa. Och utan WC-anka kan man inte vara – den kommer ju åt överallt med sin hals… På tal om hals ska mamma få ett samtal i eftermiddag. Hon hade lite mer röst igår än sist.

Igår kväll satt jag med när Anna och två av barnen kollade på Melodifestivalens tredje deltävling. Jag spelade mest Wordfeud, men kunde inte undgå att höra en del av eländet. Nej, igår var det väl sämre än sämst! Inte nog med att folk har röstat en banan i blöja vidare till finalen i Globen, nu har de röstat dit ett gäng gubbar som hånar hela tävlingen och dessutom svär. Man kan ju bara undra hur det känns för de artister som verkligen anstränger sig och som är seriösa… EN gång tittade jag ordentligt och det var när mellanakten om Bisex gick. Då skrattade jag till och med – och det var inte hånfullt.

Tommy Körberg var ju själv seriös en gång i tiden. Första gången han var med var 1969 när han vann med Judy min vän, den första singelskivan i vinyl som jag fick till min sjunde födelsedag det året! Jag fick en skivspelare också. Judy min vän snurrade flera gånger om dan på den och det tyckte nog mormor, som var hemma med mig, inte var så roligt alla gånger. Jag bodde hos mormor och morfar i Metropolen Byhålan ett tag, i glappet mellan boendet hos lekisfröken Wivi i Tranås och flytten in i huset på Rådmansgatan.

I kväll blir det varken musiktävling eller Bisex som jag ska se på TV. Först ska jag se en inspelning av gårdagskvällens Mr Selfridge och sen blir det ju andra delen av Brottet i SvT1 klockan 21.

Men innan det blir kväll, kära läsare, ska jag öppna min svarta bok för dig… Darra månde världen – eller i alla fall somliga – för då kommer ett avslöjande som får en och annan att… höja på ett icke silvertejpat ögonbryn. Jag lovar!

Tofflans svarta bok

Tofflans svarta bok ska öppnas i eftermiddag.


Ha en bra söndag! Och har du vägarna förbi den här bloggen, stanna gärna till och skriv en rad!


*Snabeldraken = men det är ju dammsugaren!


Livet är kort.

Read Full Post »

Blev jag ilsken igår på nyårsaftons kväll, eller, när min tejpade mobil bestämde sig för att lägga av?! Svar: JA! 👿 Mobilen laddade upp sig – och sen laddade den ner sig, så att säga. Batteriet bara la av. Hela mobilen är för övrigt glapp lite här och var… Redan efter ett par månader började den avge ett irriterande vibrerande ljud när man pratar i den. Det är ett av skälen till att jag använder blåtand, för då slipper jag oljudet. Ett annat skäl är att blåtand är väldigt praktiskt, för då har man ju händerna fria.


En sån här har jag, nu i två exemplar.


I höstas kom jag över
en likadan mobil, tack vare en snäll person! Tanken har varit att jag ska byta ut min tejpade mot den andra. Min mobil är ju fyra och ett halvt år, den andra ungefär tre år, så något bättre borde den ju vara. Jag minns så väl när jag köpte den. Jag skulle få inhandla en ny tjänstemobil och tog bilen till den affär min dåvarande arbetsgivare hade avtal med. Med mig hade jag en rekvisition och en önskelista på vad jag ville att min nya mobil skulle fixa.

Ett av kraven var en bra kamera. Och är det nåt jag inte har blivit besviken på så är det den här telefonens kamera! Den är så bra! Alla foton som jag har tagit själv och lagt ut här på bloggen är tagna med min älskade mobilkamera! Den är så bra att jag faktiskt inte vill byta mobil, trots att jag inser att det snart är tvunget…

Men jag var ganska svettig när jag åkte tillbaka till jobbet, för den här mobilen var dyr. Jättedyr. Den kostade 8 500 kronor år 2007. Samtidigt tänkte jag att om chefen blir arg betalar jag mobilen själv, så kan jobbet stå för abonnemanget, kanske. Men chefen blev inte arg utan sa att jag

[…] var värd det bästa! […]

(Det var på den tiden jag var chefens gullegris.)

Igår blev det ju liiite panik. Jag ville skicka nyårshälsningar per sms, framför allt till ”barnen” och Fästmön.  Men till sist kom jag på att jag ju kunde testa att byta batteriet mot det som satt i utbytesmobilen, numera reservdelsmobilen. En annan trasig grej på min mobil är bakstycket som har glappat och som jag har varit tvungen att tejpa fast. Jag tror, ärligt talat, att detta glapp har gjort att mobilen inte riktigt vill ladda ordentligt. Eller att batteriet helt enkelt laddar ur för fort. Så jag bytte även bakstycket och satte mobilen på försöksladdning. Batteriet var helt tomt, så det tog ganska lång tid att ladda. Under tiden ramlade det in en massa sms, så jag sprang mellan TV-fåtöljen och sovrummet där jag hade mobilen på laddning. Till sist blev den uppladdad! Och vet du, den har hållit laddningen och inte sjunkit en pinne sen dess!

Jag är så glad, så glad, för en ny mobil har jag verkligen inte möjlighet att köpa just nu. En sån som jag får inte ta den på avbetalning heller, trots att jag inte har några betalningsanmärkningar. Men jag har ju inget jobb… Och som arbetssökande är man utestängd från många såna här möjligheter – på gott och ont. Det klart att det är bra att man inte kan förköpa sig när man inte har nån inkomst, men en mobil är på nåt sätt en tingest man förväntas ha när man söker jobb – liksom en dator och numera också en skrivare. Det är inte klokt vad samhället förutsätter att vi arbetssökande ska ha tillgång till elektronikprylar! Men så är det.

Nu slipper jag emellertid göra nåt panikköp – jag håller helt enkelt andan och hoppas att mobilen funkar ett tag till. Den är sååå skön att hålla i igen, ingen vass tejp på baksidan som skaver i handen och ser ful ut.  Lycka! Sen kan ni andra leka med era ajfånar och spela spel och sånt – jag har en fungerande mobil igen och jag kan fota med den!..

Read Full Post »

För ett tag sen berättade en av mina bloggvänner om nåt pucko som hade ondgjort sig över folk som använder blåtand till sina mobiler. Jag tillhör den kategorin människor – ja, inte den som ondgör sig över blåtandanvändare utan den som använder blåtand – och jag vill därför använda bloggen för att i min tur ondgöra mig över dumma människor. För jag kan inte inte kalla häcklare av blåtandanvändare nåt annat!


En sån här har jag i örat och då blinkar den oftast blått.

                                                                                                                                                             OK, jag kan hålla med om att det kanske ser fånigt ut att gå omkring med en grej i örat som kanske blinkar blått. Men det ser baske mig inte dummare ut än att gå omkring med ett par hörlurar i öronen.

Jag använder min blåtand eftersom det är ett glapp i min mobil som gör att ljudet i apparaten vibrerar. Med blåtanden låter det kristallklart. Men naturligtvis har jag andra skäl också! Säkerhet är ett av dem.

Fördelarna med blåtand är att du har händerna fria. Därför är en blåtand alldeles utmärkt att ha i örat när du kör bil, cyklar eller gör nåt annat som helst kräver båda händerna. Nästa år kan det komma en ny lag som förbjuder mobilanvändning bakom ratten – om man inte ringer med blåtand eller annat handsfreetillbehör i örat. Jag tycker att det vore en alldeles utmärkt lag. Blåtand i örat och två fria händer till bilkörning är betydligt säkrare än enhand om mobilen och en hand som ska sköta såväl ratt som blinkers och växelspak.

Så ondgör dig gärna, men jag kör med min blåtand! Själv kan du ju vingla runt på gatorna i ditt fordon och vara en trafikfara – om du nu tycker att det är smartare.

Read Full Post »