Ett bälte om magen

Ett inlägg om smärta och hur jag hanterar den, bland annat.

---

 

Jag och tillvaron var inte riktigt ett…

Nej fan, den här eländiga värken släpper inte sitt järngrepp om magen. Det känns som om jag har ett hårt åtdraget, brett bälte som klämmer ihop mage och rygg på höger sida. Det gör så ont att jag mår illa, men tack och lov har jag inte kräkts sen i söndags. Faktum är att jag är så smärtpåverkad att jag har svårt att ta tillräckligt djupa andetag. Det gör bara ont. Jag kände mig bättre och piggare på dan igår och fick mycket gjort. Men ärligt, jag ringer hellre och bokar tid hos bilverkstan än hos doktorn. Vis av mitt senaste besök vid husläkarmottagningen och hur uruselt resultatet blev* försöker jag hantera det onda själv. Jag fick tabletter i helgen, men eftersom de krockar med min andra magåkomma (bråck på magmunnen) vågar jag inte knapra dem i tid och otid.

Det blev både pläd och duntäcke till natten.

Igår kväll tror jag att jag fick lite feber också. Jag började frysa igen och det kändes som om tillvaron och jag inte riktigt var ett. Jag satt en stund i bästefåtöljen på kvällen, men fick snart krypa ner i sängen, under såväl duntäcke som pläd. I morse vaknade jag varm och troligen feberfri. Bältet runt magen sitter dock fortfarande kvar och klämmer åt.

Som jag skrev ovan och som jag glömde skriva igår ringde jag bilverkstan och bokade tid en vecka före min födelsedag. Främsta skälet är byte till sommartofflor** för Clark Kent***. Vidare fick jag häromdan ett brev om en garantiåtgärd kring fönsterhissarna, så det ska verkstadskillarna också titta på. Dessutom nämnde killen jag telefonerade med att ytterligare en sån åtgärd ska göras kring airbagarna. Och så bad jag dem för 17 att kolla bromsarna lite när de ändå river bort däcken – jag ska ju besiktiga mannen i mitt liv nästa månad! Garantiåtgärderna är gratis, priset för däckbyte och bromskoll glömde jag fråga om, men det är smällar jag får ta – jag har ju ingen man/fru som har ett jobb och kan försörja mig tillfälligt. Jag måste ha en fungerande bil, annars blir jag totalt isolerad. Vilket påminner mig om att jag nog MÅSTE åka buss in till tandläkaren på torsdag… Jag har inte åkt buss på över ett halvår… Försökte kolla busstider igår, men UL:s jävla app är ju totalt värdelös och funkar inte oftare än den funkar. Ungefär som ICA:s app…

Pappas ryamatta, full av smärta är den knuten.

Usch, så fruktansvärt negativt det här blogginlägget har blivit. Men jag måste ju få gnälla nånstans och genom att skriva av mig tar jag, om än tillfälligt, bort en del av smärtan. Mamma påminde mig igår (ja hon ringde igår kväll igen) om att när min pappa hade gallstensont och gick och väntade på operation (det verkar inte som om de opererar gallan numera om en inte håller på att nästan dö) knöt han en ryamatta. Mattan finns kvar hemma hos mamma. Den går i svart och rött, en nästan ser smärtan i den. Som grädde på moset gick pappa visst igenom en skilsmässa vid samma tid. En olycka kommer sällan ensam. Men sen träffade han min mamma och så kom jag (den tredje olyckan?) så småningom.

Knäckemackor med makrill var uppenbarligen inte bästa kosten för mig just nu. Synd att jag inte blev tipsad om det innan jag åt…

Jag måste få i mig nåt ätbart. Igår på seneftermiddagen åt jag knäckemackor med makrill. Det var inte det smartaste jag kunde äta, blev jag upplyst om. Synd att ingen kunde tipsa mig INNAN om vad jag kan prova att äta för att inte få ont/ondare… I övrigt har jag levt på mjölk, fil, cornflakes och Fästmöns äpplemos sen i söndags. En effektiv bantningsmetod, men jag bantar inte av princip. Dessutom blir jag så medtagen när jag inte får i mig nåt med lite mer substans. Och tjurig. Och grinig.

 

 

 

Amaryllistoken har fått en ny stängel med knopp. Stänglarna drar sig mot ljuset utanför – som nästan inte finns.

När jag får extra ont brukar det lindra att gå omkring. Det är lite svårt att sitta stilla vid datorn och söka jobb och blogga, men samtidigt tar det bort en del av smärtan, som sagt. (Jag har uppfyllt dagens jobbsökarmål med råge, för jag är ju en sån plikttrogen jävel.) Men när jag går omkring i mina rum – som är alldeles för många enligt vissa småländska tanter –  försöker jag njuta av mina vackra blommor här hemma. Utanför mina fönster vräker regnet ner idag. Det gör mig ingenting, även om jag gärna vill komma torrklädd till eftermiddagens anställningsintervju… Måtte jag palla… Gulliga NK**** har messat och önskat lycka till. Fan vad jag saknar mina fina, numera före detta, arbetskamrater…

 

*Jag fick fel kontaktuppgifter för vidare vårdkontakt, jag fick för stor förpackning stark medicin, jag fick en vårdkontakt som skulle vara löpande men som slutade efter mitt tredje eller fjärde besök = uruselt resultat enligt mig
**sommartofflor = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Formen för dagen

Märkligt det här! Först vaknade jag kvart i sex – ja, det är ju lördag och sovmorgon. Slumrade sen vidare trots skrikande unge som tycks älska att kasta saker, hostande människor och skällande hundar. Man kan tro att jag lever på Centralstationen i Stockholm alternativt Vilda Västern, men icke! Strax före klockan åtta steg jag upp. Sen kände jag efter.

Det har plötsligt varit ovanligt många förfrågningar om min hälsa den senaste tiden. Därför ger jag er här en rapport om min form för dagen:

1. Febern från igår kväll tycks vara borta.
2. Halsen är lite tjock, men jag har inte svårare att svälja än vanligt, det vill säga lite svårt.
3. Näsan är full med… ja, det ska vi inte gå in på…
4. Jag har en finne i höger öra, en på vänster tinning och en på vänster skinkben, eller som jag brukar uttrycka det, där ben blir stjärt.
5. Bölden läker finfint och verkar helt tömd.
6. Båda fötterna gör ont när jag går, men vänsterfoten är värst.
7. Jag känner ett lätt illamående, troligen från bråcket eftersom jag nyss har svalt fyra tabletter (medicin).
8. Vänster axel känns öm vid nyckelbenet, det nyckelben som jag har kapat med nästan en centimeter.
9. Blodet rinner på och jag har inte sett några döingar än idag.

Hur mår du???

Read Full Post »

Mittwoch

Visst sa jag nån gång att jag har börjat sjunga i bilen igen till och från jobbet? Tro nu för all del inte att jag är som en lärka om morgnarna. Visserligen vaknar jag tidigt och de flesta morgnar utan att klockradion dansar igång. Huset har ju en levande väckarklocka som brukar ge hals vid sextiden, vilket egentligen är en halvtimma innan jag ska upp. Men jag ligger väl på nån sorts stand by och sover lätt för jag brukar kliva upp mellan fem och tio över sex. Sen är jag som en zombie. Om jag ska göra nåt som kräver nånting utöver det vanliga robotbeteendet på morgonen måste jag skriva tydliga lappar. Det blir något bättre när jag har tvättat mig och fått i mig lite kaffe. Ändå brukar jag för det mesta lyckas låsa in Fästmön – eller mamma, när hon är på besök – genom att låsa båda låsen och peta ner piggen. Det innebär att låset måste låsas upp med två nycklar – inifrån. Eller utifrån, dårå. Men den som är inlåst är ju där inne. Min mamma lider av klaustrofobi (hon lider av ”allt”! Hon har för övrigt också bråck. Jag mindes inte om mitt bråck sitter på matstrupen eller magmunnen – mamma har bråck på båda ställena.). I mellandagarna uppstod en paniksituation när jag lyckades låsa in henne i bilen tillsammans med EL, kära sysslingens hustru, under tiden jag skulle in till blomsterhandeln för att köpa blomma till kära sysslingens mors grav… Jag blev helt enkelt utkallad till bilen och fick låsa upp.

Solen tittar fram mellan stammarna. Jag tog bilden i morse genom bilrutan när jag stod och väntade på grönt ljus.

När jag kommer fram till jobbet är det inte alltid med hoppsasteg jag hasar mig in. Men nånting märkligt händer! Så snart jag kommer innanför luftslussen blir jag glad. Min fula nuna spricker upp i ett äkta leende. De första jag möter är städarna och vi hälsar alltid på varandra. De ler också alltid. Man tror att man har kommit till paradiset…

Denna onsdag, Mittwoch, mitt i veckan, ska jag utföra två intervjuer, en på morgonen, en på seneftermiddagen. Efter lunch får jag studiebesök av fakultetskommunikatören L och en prao. Mellan varven blir det lite webbande och intranätande samt jobb med kommunikationsplanen. Torsdag och fredag är hittills blanka, men jag vet ju hur det brukar bli.

På torsdag fyller för övrigt Fästmöns pappa 75 år. Och det märkliga är, insåg jag just, att även min före detta svärfar fyller år denna dag! Varför kommer jag ihåg såna saker???

Igår kväll segrade pizzorna över fiskbullarna till middag, så jag gissar att det blir fiskbullar idag i stället. Inga problem med det, jag gillar fiskbullar. Men efter att min magen har velat vända ut och in på sig de senaste veckorna unnade vi oss pizzor igår. Jag började ju knapra magsårsmedicinen igen efter undersökningen i måndags och nu är mitt liv drägligt igen. Det enda jobbiga är att magsårsmedicinen tar ut funktionen av två andra tabletter jag äter, men jag hoppas doktor Jan hör av sig snart och har en lösning på det. Vidare knaprar jag på piller som ska göra mitt blod bättre och jag känner mig piggare, i alla fall lite piggare. Påpiggandet går inte riktigt lika snabbt som jag skulle önska, men man får ju, som bekant inte allt man önskar sig här i världen.

Jag är mycket bekymrad över min Storasyster och om du är en snäll människa tycker jag att du går in på hennes blogg och ger henne en kram! Hon behöver det!! Och hon är värd alla kramar i hela världen såsom hon kämpar!

Read Full Post »

Nu har jag gett upp!

Nu är jag så jäkla trött på mina lingonveckor så jag spyr. Tanter på snart 50 bast borde få slippa skiten. För ingen kan väl komma och säga att man tycker att det är roligt när det blöder? Nej, just det. Och jag som svimmar av blod plus har mina blodbrister mår f*n i helv**e när lingonen trillar in.

Nog blev jag undersökt sist jag var på sjukhus (i augusti förra året), då, när man försökte hitta orsaken till mitt dåliga blod. Naturligtvis konstaterades det att jag hade ett grymt stort myom som har växt ganska fort (jag gjorde en magnetröntgen i november 2008 och på två år hade myomet växt till dubbel storlek). Jag har hyfsat regelbundna lingonveckor, men när jag var på sjukhuset och blev undersökt diskuterade vi behandling eftersom myomet kunde tänkas vara orsaken till mina värden. Det finns två metoder – dels spiral, dels operation. Eftersom jag inte vill ha ett främmande föremål i kroppen och dessutom är tämligen till åren kommen för en kvinna räknat, var jag helt inne på operation. Det var även gynekologen.

Därför blev jag rätt förbannad, på ren svenska, när det cirka två månader efter att jag blivit utskriven damp ner ett brev från gynekologen där hon berättade att hon skrivit ut en spiral på e-recept. Ha! Den kan gott ligga kvar. Jag tänker då inte hämta ut den.

Samtidigt har jag insett att blödningarna ju inte blir direkt mindre. Och skitglad blev jag inte igår när lingonen trillade in – lagom till Pride, folkmassor och baja-major – du förstår säkert min ovilja..? Jag stegade helt enkelt över rondellen till apoteket och inhandlade ett paket Cyklo-f.

Såna här har jag blivit rekommenderad.

                                                                                                                                                            För att Cyklo-f ska funka är man enligt förpackningens baksida tvungen att uppfylla tre kriterier, som jag uppfyller:

          √ Man ska vara över 15 år.

          √ Regelbundna lingonveckor med 21 – 35 dars mellanrum.

          √ När lingonveckorna är som rikligast, behöver man dubbla skydd för att inte blöda igenom. Man måste också byta ofta.

Cyklo-f kostade 105 pix. Inte så billigt. Man ska ta två tabletter tre gånger dagligen, normal dos. Man får äta i högst fyra dar. (Jag räknar…. onsdag, torsdag, fredag och lördag. Perfekt!) Men vänta nu… Eh 6 x 4 blir ju 24. En ask innehåller bara 18 tablettur…

Dessutom läser jag i microstil på förpackningen att jag bör rådfråga läkare före användning om jag till exempel haft blodpropp och om mina föräldrar har haft det. Hum… blodpropp hade jag för ett år sen, senast.  Före det året innan. Min pappa hade… åtta blodproppar.

Men jag har just svalt två tabletter. Och jag har gett upp, jag tänker ta den här ”kuren”! För jag orkar inte känna ur lust och kraft bara rinner ur mig, jag vill ha roligt på Pride, inte behöva tänka på att ta mig till en toa i tid. Så är det!

Read Full Post »

Ett besök i verkligheten: På Kronans Droghandel

Dagens lilla besök ute i verkligheten tog mig ääända bort till Stormarknaden. På Apoteket, eg. Kronans Droghandel, var det fullt av vit- och gråhåriga och så jag. Det var maaassor av folk före mig, men det spelade ju ingen roll eftersom jag inte har nåt jobb som jag smitit ifrån. Fick mina mediciner som jag tydligen ska äta hur länge som helst eftersom det var 100 tabletter i varje burk och fyra uttag på recepten. Ja, ja, jag får väl testa och se om mina låga värden skjuter i höjden. Mina brister hänger ihop, så jag gissar att det är därför tabletterna är så färgmatchande och riktigt påskiga – den ena sorten är gul och därmed ful, den andra svagt lila.

De tu hänger ihop – och färgmatchar varandra i fulgult och svagt lila.

                                                                                                                                                       När jag ändå var i byggnaden passade jag på att inhandla ett par julklappar till lilla mamma. Vi får se om jag kommer på nåt mer, men jag har ett par saker till på gång.

Två små klappar till mamma.

                                                                                                                                              Medicinerna var mittemellanpris på, så idag har jag lyckats göra av med ytterligare några sköna hundralappar. Men å andra sidan väntar jag på en lön idag om 336 kronor efter skatt. Det täcker inte ens kostnaden för medicinerna, men det är en hjälp på vägen.

Read Full Post »

Nej idag var det ingen bra dag!..

Det blev liksom inte så mycket bättre idag än det var i morse. Jag har varit så ledsen att jag tror att en tår till och mina ögon trillar ut. Fast det gör de ju förstås inte. Och tur är väl det för jag älskar ju att läsa. Skulle även det nöjet tas ifrån mig skulle jag tyna bort. Och dö.

Kolla, ögonen är på väg att ploppa ut!

                                                                                                                                                    Fästmön och jag gjorde det enkelt för oss vad gäller middagen och köpte grillad kyckling, bröd och cole slaw. Men före maten följde Anna med Elias till skolsyster där han fick en spruta. Jag satt utanför i korridoren och läste och förväntade mig att höra gallskrik, men det hade bara kommit ett litet pip, en halv tår och en prick blod. Så barnet överlevde, tackom och lovom!

Hemma i Himlen bröt jag sen ihop efter allt som hänt/jag fått veta under dan. Innan sprutan ringde nämligen sköterskan från min läkarmottagning och levererade provsvar. Naturligtvis ringde hon olämpligt, men det bekymrade henne inte. Tyvärr var hon inte så informerad i min historia utan fick springa in till doktor Anders några gånger och kolla saker. I vart fall ska jag äta slut på de nuvarande tabletterna, vilket sker inom en vecka och så har Anders skrivit ut två nya mediciner eftersom jag tydligen har vissa brister vad gäller andra värden. Det känns som om det är ett troll som bor i min kropp och det är lite motigt. Det är trollet som gör mig extra ledsen, det har jag läst mig till (utan att ögonen ploppade ut).

Jag tror att jag ska kontakta doktor Britt-Marie. Hon var snällast och bäst!

                                                                                                                                                Naturligtvis ringde mobilen IGEN när jag var som mest ledsen. Det var mamma och jag pratade bara en kort stund med henne. När läget hade stabiliserat sig ringde jag upp henne igen. Det var skönt att få veta att hon får hjälp med deklarationen, för sånt är INTE min grej, för att citera Fritzel*.

Så i morgon blir det till att ta sig till ett apotek och kolla vad det är för nåt jag ska peta i mig. Kanske blir det även en tur på stan igen med Fritzel eftersom hon inte klarar sig en dag till utan vinterjacka. Tur att hon har en snäll pappa (som får lön i morgon)! Jag ska bara agera shoppingföljeslagerska, eventuellt. Det börjar verkligen bli kallt här nu och i morgon klockan 16 ska Fritzel och hennes klass promenera runt och kolla på Allt ljus på Uppsala. Och det blir JÄÄÄÄDRIGT kallt att glo på iförd endast ofodrad skinnpaj…

Själv har jag shoppat en massa klappar idag, så jag grinade när jag hittade min mobilräkning i postboxen och så grinade jag som sagt lite till när jag fick veta att jag måste köpa fler mediciner i morgon. Pengar suger verkligen när de börjar ta slut och man inte har nån inkomst…

                                                                                                                                                              *Fritzel = Frida, Annas yngsta dotter

Read Full Post »

Mammor och pappor och tanter… och så trött jag blev…

Dagen har svischat förbi hittills. Det känns inte riktigt som om jag hinner med. Eller som om jag liksom står utanför svischandet och bara ”låter mig” följa med…

Jag kollade på veckans Babel på förmiddagen och hann precis radera det från DVD:ns hårddisk när telefonen ringde. Det var Fästmöns gulliga mamma som ringde för att höra hur jag mår efter alla turer. Jag blev både glad och rörd – hon har ju liksom så många att bry sig om. Familjen är stor på Annas sida och bara det att Annas mamma har elva barnbarn och två barnbarnsbarn säger väl en del… Det är skönt att få bekräftat att man inte är ensam. Samtidigt får jag  ju lov att säga att Annas mamma måtte ha ett stort hjärta där även jag får plats.

Man är inte ensam även om man tror det ibland…

                                                                                                                                                               Efter frukost blev det en tur till soprummet. Där träffade jag Tant och hennes ena dotter med man. De är alltid så glada och trevliga – hur orkar de??? Jag fick en liten privat pratstund med Tant medan övriga i sällskapet letade efter ett förråd. Ville förklara att jag inte alls glömt bort henne utan att jag har varit på sjukhus och att jag fortfarande inte är helt OK. Hon tyckte att jag ska komma ner nån förmiddag och fika och det ska jag göra nästa vecka, tänkte jag.

Eller kanske är det rentav en öl tant och jag behöver???

                                                                                                                                                       Inne igen ringde jag till min egen mamma. Fick höra om allt från kusiner (fem olika, den här gången…) till brand och till pappor som gått bort. Den senaste pappan i raden att gå bort var också en gammal klasskamrats. Inte var han så gammal han heller. Det börjar bli lite dåligt med pappor i Metropolen Byhålan nu. Jag tror att det är fem klasspappor som gått bort på fyra år, eller nåt. Sorgligt…

Tvättat en maskin har jag gjort och tvätten är upphängd. Har strukit ett lass kläder också och väldigt trött blev jag. Orken rinner ur mig nu igen och jag kanske borde ta två tabletter i stället för en. Men jag pallar inte illamåendet, jag kan hålla det i styr om jag bara tar en tablett. Vi tänkte oss ju liksom ner en sväng på Kulturnatten i kväll och vem vill må illa då? Förra året pajade jag en tand, i år vill jag inte spy. Ska väl vila en stund då. Men tråkigt är det… Att vila, alltså. Det är inte kul. Kulturnatt är kul. Det börjar ju kul.

Kulturnatten kan ju vara kul, men de här kulorna finns i Metropolen Byhålans Stadspark, så dem får vi inte se i kväll!

Read Full Post »

Tromboflebit – vad är det och vad beror det på?

Nu har jag surfat runt lite och kollat vad läkarna menar med utbredd tromboflebit som jag har (haft) i benet. Bäst information hittade jag i mitt födelselandsting Östergötland. (Tyvärr är sidan som länken går till borttagen!)

Tromboflebit är en kärlinflammation i ytliga vensystemet. Man vet inte varför man får tromboflebit. Det är vanligt att man får det i ett åderbråck. Min inflammation startade högt uppe på låret och vad jag vet var det inte i ett åderbråck.

Antingen kan man få det nedanför knäet eller mera utbrett. Det finns ingen riktigt bra behandling tycker jag, men man försöker att börja med att behandla med antiinflammatorisk gel och/eller Hirudoidsalva. För min del funkade gelen bäst, för den smärtlindrade. Den som endast får under knäet rekommenderas stödstrumpa.

Ett ben.

För mera utbredd tromboflebit kan man ge injektioner med blodförtunnande medel – om patienten är frisk för övrigt. Och jag var ju inte det. Bland annat var mitt blodvärde så lågt att jag hade riskerat inre blödningar om jag hade fått injektioner. Också när det är så här utbrett och värdena är mindre bra samt att inflammationen pågått så länge är det vanligt att man utreder så att det inte redan finns nån inre blödning eller nåt annat som orsakar. Det är en sån utredning jag har gjort. Vissa av mina värden var för höga, andra för låga och så hade jag feber med mera. Mitt blodvärde är aplågt, vilket har gjort mig trött och orkeslös. Därför äter jag nu järntabletter, två om dan. Förhoppningsvis stiger värdet.

Sprutor är inte goa…

I sista hand ger man waran som är blodförtunnande medicin, tabletter. Min pappa hade åtta proppar i sina ben och han stod på waran livet ut… Då måste man också regelbundet kolla blodet så att det inte blir för tunt. Och ja, ärftligheten KAN spela roll när det gäller tromboflebit. Jag vet inte om kostomläggning kan göra nån skillnad, men jag ska fråga.

Sen har jag en annan åkomma som jag kanske ska opereras för, men den har troligen inget samband med tromboflebiten. Däremot kan den påverka vissa av mina värden.

Slut på föreläsningen!!!

Read Full Post »

Utdraget. Del 60

När det gjorde som ondast ville han bara dö. Men han klarade inte ens av det! Han tog en tre, fyra tabletter, ångrade sig och la resten på soffbordet. Där fann jag honom djupt sovande. Men det förstås, NU är han ju död. Död av brustet hjärta och alla svek.

Eftersom jag  misstänker att det blir likadant för mig har jag ”vidtagit åtgärder”. Jag har gjort vissa förberedelser så att alla mina och våra sanningar ska komma i dagen. Det som har varit låst ska öppnas – utan omskrivningar och med korrekta uppgifter kring namn, platser, tidpunkter med mera.

Det blir ju inte jag själv som tar mitt liv på det sättet. Alla som har hållit i kniven som dödade såväl E som mig ska avslöjas. Det blir det sista jag gör, delar med mig av vår smärta, den du och du och du tillfogade oss. Tro inte att vi har glömt dig, allt finns nedtecknat. Jag bara bidar min tid…

Read Full Post »