Isrosor, terminalbrillor och kärleksmums

Ett som vanligt rätt spretigt inlägg.

---

 

Det är inte bara is på gång- och vägbanor. Jag har is på mitt köksfönster också. Jag dokumenterar ALLT för att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen.

Inte trodde jag att jag skulle säga detta, men… TGIF*! Vi har haft några dar med skitkallt väder och det är inte varmt inomhus heller, vare sig på jobbet eller hemma. I morse var det -22 grader. Jag var lite beredd på det, men ändå. En kan inte säga att jag vänjer mig vid kylan. Glad är jag i vart fall att jag äger en varm dunjacka och att Clark Kent** alltid startar – ta i trä!

I köket var det så kallt i morse att jag hade fått isrosor på fönstret. Spisrosor har en ju hört talas om, men här var det is. Jag fotade eftersom jag dokumenterar ALLT för att sen ha bildbevis att presentera vid nästa kontakt med BRF-styrelsen. Det kan nämligen inte vara möjligt att jag har 21 grader i min lägenhet.

I morse var det -22 grader ute, men det ska visst bli lite varmare redan i helgen. Fast fan tro’t!..

Det är ganska halt ute och på sina håll ren is på såväl gångbanor som vägbanor. De flesta av oss tar det därför försiktigt. Men det finns som vanligt puckon överallt och den här veckan har majoriteten av dessa suttit bakom en ratt. Somliga kanske lever i villfarelsen att de har nio liv. De allra flesta av oss har ett enda. Många av oss är rädda om det.

Min arbetsvecka började segt och långsamt, men slutade desto fullare. Jag känner ändå att jag har uppnått mina egna mål för veckan. Och även om jag avskyr att lay outa och tycker att InDesign är skitsvårt lyckas jag ändå få till nånting. Det är jag trots allt lite nöjd med. Idag gjorde jag det sista på en beskrivning samt gick igenom ett par korrektur som kommit tillbaka från författare.

Vidare fick jag ett samtal från min chef på distans och passade då på att kolla möjligheten till terminalglasögon. Det är nämligen inte bara mina dumma leder (främst armbågar, handleder och ett knä) som har värkt i veckan. Huvudet har gjort sig påmint om att det finns. Och jag har insett att det inte funkar i längden med linser, som jag ser bra med på långt håll, och billiga läsglasögon vid jobbdatorn. Efter lunch fyllde jag sen i en beställning samt ringde och bokade tid. Nästa fredag efter jobbet ska jag till Synsam igen, denna gång för terminalbrillor. Arbetsgivaren står för synundersökningen, glasen samt 390 spänn till bågar. Gentilt, tycker jag.

Något varmare hade det blivit till kvällen, men likväl var det skitkallt när vi tuffade hemåt, jag och Clark. Jag stannade vid Tokerian för att köpa mjölk och smör och yoghurt och en påse parmesanostringar. Kvällens middag blir nog emellertid inte italienska ostringar utan ost och kex och vin, rester från söndagsmiddagen.

Under morgondagen hade jag först tänkt att ta en loppistur, men jag har ingen lust i kylan. Dessutom behöver jag både städa och tvätta. Därför blir det troligen hemkörningspizza till lördagskvällen. Det var verkligen länge sen jag åt pizza! Sen jag började jobba försöker jag att äta lite mindre onyttig mat (vinterns storhelger undantagna!). I veckorna äter jag inte godis, knappt ens på lördag-söndag heller. Och det enda fikabröd jag äter är det som serveras på gofikat på jobbet på fredagarna. Idag fick vi… Kärleksmums. Men du… När jag var barn sa vi minsann inte Kärleksmums utan chokladrutor med kokos, rätt och slätt. Vad kallade/kallar DU dessa kakor? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Kärleksmums eller bara chokladrutor med kokos på, rätt och slätt?

*TGIF = Thank God It’s Friday (tack, Agneta, för att du har utbildat en obildad!
**Clark Kent = min lille pansarvagn till bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag = en miss

Ett missat inlägg.

---

 

Lillmissarna har jag inte missat i alla fall.

Jag är en miss. Naturligtvis inte nån skönhetsmiss utan en sån som tycks missa en massa saker. Jag grottar ner mig i mitt nya jobb i veckorna och HEPP! så missade jag till exempel att det var norrsken igår kväll… Möjligen hade jag sett det om jag hade bott annorlunda och inte haft så många grannar tätt inpå. JA, JAG VILL FLYTTA! (Men det är en annan historia…)

 

Vem får åka gratis?

En annan sak jag har lyckats missa är att UL har haft en kampanj och lyckats få 3 500 personer att prova att åka kollektivt i stället för att åka bil. Hum… kan det vara möjligt att UL erbjöd andra än de anställda inom sin huvudorganisation att gratisåka? Huvudorganisationen, vars främsta uppgift är att ge oss länsinvånare vård och omsorg, brukar då och då införa såna där rätt smaskiga fringe benefits. En gång i tiden fick den som var anställd till exempel fri öppen sjukvård… Undrar vad det kostade… Inte blev vi friskare för det, för övrigt. Somliga av oss blev inbilska inbillningssjuka.

En liknande huvudorganisation fast på en annan plats i landet kanske ska få ekonomisk hjälp via TV:s Lyxfällan. Organisationen har så dålig ekonomi, men fyndiga anställda, uppenbarligen. En sjuksköterska har ansökt om att organisationen ska få vara med i programmet. Ha ha ha, det var riktigt bra, tycker jag!

Sen sätter jag skrattet lite i halsen när jag läser om hur våra lokala offentliga organisationer försöker spara. Enligt Radio Uppland har Uppsala kommun hyrt in föreläsare som bland annat tipsat om hur kommunen ska spara in pengar på handikappomsorg. Ett sånt tips är att inte bevilja så mycket personlig assistans. Nu skedde detta under förra mandatperioden då kommunen leddes av en annan majoritet än idag, så det kanske inte var så konstigt att jag missade detta. Men ändå. Det är så skamligt att jag blir skitförbannad, på ren svenska.

Och som grädde på moset lyckades jag nästan missa vem som ska leda Melodifestivalen 2016. Nästan. Jag ville liksom inte veta detta. Så… det kanske rentav blir som så att jag missar hela skiten mello nästa år, för nån mello-snällo-tittare känner jag mig inte som om det blir just den programledaren. Sorry, men en kan inte älska alla.

Jag hoppas att jag har läst fel om vem som leder mello nästa år…

Vad har DU missat på sista tiden??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nya kostråd med fokus på matvanorna

Ett inlägg om de nya kostråd/näringsrekommendationer Livsmedelsverket inför och om reklamfilmer. Igen.

En nordisk expertgrupp har jobbat med att ta fram näringsrekommendationer. I fokus har gruppen haft frågan:

Vad ska man äta för att hålla sig frisk?

En sund och bra frågeställning, tycker jag, som även applåderar helhetstänket i gruppens arbete. Det gäller att se på våra vanor, våra matvanor, genom hela livet. Från det att vi blir ammade till dess vi är på väg lämna in, så att säga. Livsmedelsverket vill nu införa dessa nya kostråd.

Det är inga revolutionerande råd expertgruppen levererar i sina slutsatser. Det handlar om att vi bör äta mer grönsaker, frukt, bär, fisk, oljor, fullkorn. Det handlar också om att vi bör äta mindre av läsk, godis, vitt mjöl, rött kött, chark och smör.

Mera grönsaker!

Det här med att äta nyttigt i veckorna och sen frossa i helgen är INTE bra, enligt experterna. Det handlar om att äta bra mat hela tiden. Och motionera. Jag kan bara ytterligare hålla med! Det är verkligen inte klokt så vi frossar på helgerna ibland!

Samtidigt vet jag hur svårt det är att tänka om och tänka vettigt. Man tycker att man späker sig i veckorna och vill unna sig nåt gott/koppla av/belöna sig till helgen.

TV-reklamen är en riktig skurk i det här sammanhanget! För även om reklamen om fredagsmys visas alla dar utom strax före eller på fredagar, märkligt nog, går vi på den! Vi köper fredagsmys i form av nåt ätbart, ofta kompletterat med nåt drickbart av typen läsk eller alkohol. Detta trots att mys i sig inte behöver vara lika med nånting att stoppa i våra omättliga käftar…

En margarinproducent har tagit efter fredagsmysreklamen, för övrigt. Jag tänker på den där reklamfilmen där det gång på gång sägs att pannkakor är torsdagsmat. Den visas för övrigt också EFTER torsdagen. Varför då?

Frågan är om vi är så korkade att vi går på det där med smörgåskex som pratar eller om vi funderar på varför en doktor gör pizzor… Vi borde vara smartare än så, för de flesta av oss vet ju att det inte finns nåt Vitamininstitut i Schweiz. Men kanske är dessa filmer coolare? roligare? än filmen med mannen som tycker att det är speciellt häftigt att stå i ett ärtfält…

Nä, jag gillar lagom. Lagom är bäst. Varierat. Definitivt inte fanatiskt åt nåt håll. Så mår vi nog bättre. Vad tror du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 2: Jobba och Nobba

Torsdag – och nu börjar Tofflan få ordning på såväl veckor som dagar! – och dags för veckans höjdpunkter (jobba) respektive lågvattenmärken (nobba). Det är inte svårare än så här:

Jobba

• Fästmön (som har varit hos mig i två veckor snart! Men på fredag åker hon hem till sina barn. Jag är så tacksam för ALL hjälp och för sällskapet. Du är bäst!)
• En bra dag – en dag när jag orkade mycket!
• Stjärnorna på Slottet (BRA underhållnings-TV, SvT!)
• Min vackra polkaamaryllis (Skönhet!)
• En bra start på mitt läsår! (Läs en bok, det är inte farligt.)

Nobba

• Den här jädra tröttheten (Nu vill jag orka!)
• Enögda bilar (Varför inte testa ledlampor?)
• Dåliga texter och pekpinnar från Uppsala kommun (Riktigt pinsamt!)
• Gamla misstag (Nu har jag stängt dörren för gamla kärlekar.)
• Folk som gnäller på sina jobb (Du. Det är fan värre att inte ha nåt jobb.)

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg…

När du läser det här är jag antagligen på väg. På väg neråt landet till lilla mamma för att hjälpa till med hennes flytt. Själva flytten blir inte förrän måndag, men vi har en del att förbereda innan ändå.

Det känns konstigt att veta att huset jag kommer till är på väg att tömmas. Det ska gapa stora ”hål” på väggarna där tavlor har suttit, det stora svarta pianot är borta och bokhyllorna tömda. Inte är det helt lätt att föreställa sig detta barndomshem med glädje just nu, men i tankarna och på foton har jag minnen kvar. Det får lov att räcka, så är det bara.

Så här såg framsidan på mammas hus ut i juli förra året, med de vackra rosorna som blommade.

                                                                                                                                                        Innan jag landar hos mamma tar jag nog en tur upp till pappa på kyrkogården. Ibland vill jag tala ensam en stund med honom och det blir ju inte så ofta tillfälle till det eftersom mamma ju gärna vill passa på att följa med. Det är nämligen urtrassligt att åka färdtjänst till kyrkogården i Metropolen Byhålan, för man kan INTE be bilen att vänta. I stället får den resande själv VÄNTA och beställa bil nästa tur – det kan bli upp till en timmas väntan. Och vem vill vara ensam på en kyrkogård så länge?

Jag har min lilla leksaksdator och det trådlösa modemet med mig, så jag lär kunna blogga även de här veckorna (ja, jag blir där runt två veckor), men det kanske inte blir lika ofta som vanligt. Och DET kanske är skönt för dig som läsare!

Read Full Post »