Lång natt, blöt dag

Ett inlägg om natt och dag.

---

 

Jag läste både i natt och i morse. (Notera det snigga bokmärket, en julklapp från IZ!)

Den gångna natten blev en lång natt. Jag var trött och somnade före klockan 23. Nån timme senare väcktes jag av att nån i huset tyckte att midnatt var en bra tid att möblera om och kasta saker i golvet. Resten av natten sov jag i tjugominuterspass, högst. Låg och tänkte på allt möjligt, grubblade över tillvaron och det länge sen förgångna. De vakna timmarna kollade jag Instagram på mobilen eller läste. Märkligt nog var jag inte astrött i morse, men den stora tröttheten kommer väl i kväll – eller i morgon. Lustigt nog var jag inte den enda som låg vaken. Hade jag vetat att jag inte var ensam hade jag kunnat ta lite sällskap. Nån våndades vi alla på var sitt håll. Kanske är det boken jag läser just nu som påverkar mig mer än jag vill erkänna. Kanske är det inte bara det förgångna. Årsdagen av Det Som Hände är passerad med tio dar och jag har överlevt i år också. Det länge sen förgångna skedde så långt tillbaka som under Äldre stenåldern, i Metropolen Byhålan.

En oxe ska ska tänka lite mer på att må bra.

Inte har det varit nån toppendag idag på jobbet heller. Jag körde fast redan i morse. Försökte räta ut frågetecknen, men har fortfarande inte fått nåt besked trots att frågan nu ligger hos en tredje person. Nåja, jag har gjort lite annat. Bland annat har jag tagit ett stort grepp om ett gäng foton som skulle fixas till. Vidare har jag haft ett litet arbetsmöte på kontoret med en av de riktigt duktiga vattukvinnorna. Själv är jag oxe och jag måste säga att dagens horoskop i Metro fick mig att tänka både en och två gånger. På mig själv.

 

Det händer inte så mycket varken om dagarna eller nätterna i mitt liv. Snart är det dags för förändring igen, för mirakel slutade jag ju att tro på 2013. Jag har gått och grunnat på en sak och nu har en liten idé tagit form. Förhoppningsvis får jag med mig en och annan vän på resan. Och det har med litteratur att göra – så mycket kan jag avslöja för tillfället.

Typisk frukt-stash på Toffel-kontoret.

Det har regnat hela dagen och det brukar få mig på gott humör och göra mig lugn. Dessvärre funkade det inte idag. Det kändes lite allmänt… träääligt att gå och handla på Tokerian efter jobbet också. Det händer inte så mycket skoj där heller. Eller också händer det roliga på dagtid. Jag köpte min vanliga fil och mjölk och TV-tidning och frysta luncher för en vecka. Luncherna brukar för det mesta mätta mig. Blir jag sugen på eftermiddagen finns det en fruktkorg på jobbet. Varje måndag levereras elva kilo frukt till Café Java, där jag fikar. Det gäller att vara snabb då. Jag gör så som en inte får: tar flera frukter på måndagen och har en liten stash på kontoret.

Igår var jag duktig och gjorde mina räkningar, men jag säkerhetskopierade också filer från min dator till min externa hårddisk. Det tog sin lilla tid, även om det definitivt inte tog 13 timmar som datorn ville påskina. Mycket är ju redan kopierat och såna filer kan en hoppa över.

Nä, några 13 timmar tog det inte att säkerhetskopiera filerna i just den här mappen.

I kväll då? Jag ska bläddra i TV-tidningen och se om jag blir uppspelt, jag ska läsa, jag ska telefonera och om det hinns med, glo på Veckans brott. Middag i afton blir ett par mackor, men inte rostade och inte med ost. Jag grävde nämligen fram lite rester från julen i form av rödbetssallad och mammas kycklingköttbullar. Riktig finmiddag, med andra ord. Vad äter DU i kväll??? Skriv gärna några rader i en kommentar och inspirera mig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mappat och muppigt

Ett tröttkört inlägg.

---

 

Mappar med utskrifter på en del saker jag har åstadkommit på nya jobbet hittills.

Jag är så trött och slut att jag mår illa i denna stund. Men tro inte att jag klagar, det är ändå en trötthet som är sund och normal. En får vara trött när en jobbar. Den som inte har jobbat på mycket länge och som sen plötsligt börjar jobba heltid har all rätt att vara trött. Tycker jag.

Huvudredaktören har varit på plats idag och vi har gått igenom de dokument jag har granskat. Själva uppgiften fattar jag och klarar av, men administrationen runt omkring gör mig smått nipprig. Det är som om mitt RAM-minne tar slut och jag måste tömma det innan jag kan gå vidare. ”Alla” säger att jag plötsligt bara kommer att fatta saker och ting och faktum är att det är lite så. Sen är det inte helt enkelt när det uppstår nya frågetecken under resans gång. Det har i vart fall varit väldigt givande att ha huvudredaktören på plats i två dar (igår hade h*n annan aktivitet för sig). Jag har snappat upp mycket och jag hoppas att det mesta stannar kvar. Sen är jag fullt medveten om att jag lär göra fel, förr eller senare. Jag vet också att ingen dör om jag gör fel, att jag lär mig genom att göra misstag och att misstag går att rätta till.

Lustigt nog ringde Arbetsförmedlingen mig på jobbet strax före hemgång. Jag ombads vara med i en marknadsundersökning. Det var härligt att säga att jag började jobba den 24 september. Betyget jag gav hjälpen jag har fått från Arbetsförmedlingen medan jag var arbetssökande var däremot… ja, du kan kanske gissa.

I morgon bitti går min första laddning om tre dokument iväg till forskare. Idag har jag påbörjat ett nytt arbete som är ganska stort. Ibland stoppar jag saker i fysiska mappar, ibland i mappar på datorn. Många gånger känns det som om jag inte vet vad jag gör. Sen när jag tänker efter, tar det lugnt och arbetar metodiskt klaffar det mesta.

En del saker på mitt jobb tycks ha funnits sen urminnes tider. Idag på eftermiddagsfikat föll mina hökögon på skylten nedan. ADB… det var väl IT på 1980-talet, eller? Lite åttiotalsmuppigt, sisådär.

Vi har fortfarande en ADB-sektion på mitt jobb. Lite åttiotalsmuppigt, sisådär.

En fin bonusgrej på jobbet är i alla fall denna användbara maskin. Speciellt i vinter lär åtminstone jag nyttja den:

Det finns en skoputsmaskin på jobbet. Vilken lycka!

Nu ska jag läsa lite papperspost, ta en macka och kanske ringa mamma. Litteraturpristagaren Svetlana Aleksijevitj ska jag också läsa lite om på nätet. Klockan 21 blir det 100 Code på Kanal 5. Jag hoppas att jag orkar hålla mig vaken. Den här veckan har gått väldigt fort och i morgon är det fredag igen. Det är fortfarande roligt att gå till jobbet – jag gör roliga saker, min kompetens tas tillvara och

jag haaar så snälla kamraaater*

Men… Det är snart helg och jag har vissa planer. På lördag står en del hushållsarbete på agendan, men jag måste också åka iväg och köpa ett senilsnöre som jag kan ha till läsglasögonen på jobbet samt en extra mobilladdare. Glasögonen är aldrig med när de ska och den laddare jag har blir sliten av alla transporter. På söndag har jag blivit bortbjuden på middag på kvällen. Då ska vi fira en blivande 21-åring. Hennes pappa lagar mat, hennes mamma gör tårta och jag… Jag bara firar, muppig som jag är.

*Uttrycket: ”Jag haaar så snälla kamraaater” kommer från min pappa. Han skrev det i ett brev till sina föräldrar när han som barn låg på sjukhus. Texten ska läsas på finlandssvenska.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomas Tranströmer (1931 – 2015)

Ett uppdiktat inlägg.

---

 

Poeten och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer har avlidit. Jag gillade många av hans dikter, men min klara favorit är denna, så tydligt inspirerad av musiken. Känn glädjen i de lekande orden. Jag tror inte Tomas Tranströmer vilar i frid, för övrigt – han spelar med all säkerhet piano!

 

C-dur

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden –
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Döskalleträff och fullt pådrag

Ett ösigt inlägg.

---

 

Denna ska läsas och omskrivas!

Det är så där ibland. Att allt liksom händer på en gång. Man kan säga att det har varit en sån dag. Papper som skulle skyfflas IRL och digitalt fixade jag under förmiddagen medan jag laddade för viktiga saker. Under tiden trillade en spännande prosadikt in för läsning och recension. Det är lite mycket nu, så jag kan inte säga exakt när den kommer. Tills vidare får du nöja dig med att beskåda det skitsnygga omslaget, signerat Peter Bergting. Själv har jag gläppat i häftet och läst lite grann. Med blyertspenna, förstås.

Det väntade samtalet kom en minut före utsatt tid och varade en halvtimme. Flera frågetecken rätades ut och så blev det ett och annat utropstecken. Men att utbrista

Hurra!

är alldeles för tidigt än. Eller på sätt och vis enades vi om ett smärre

Tjolahopp!

i alla fall – vilket faller under kategorin

Alltid något, bättre än inget.

Eftersom ingen har undrat vad det handlar om behåller jag det för mig själv och de närmast sörjande.

På träff med döskallar.

På eftermiddagen for jag iväg på döskalleträff. Det har inte ett skit att göra med den Döskallelista som finns i den här bloggens huvud, vilket jag är synnerligen glad för! Två timmar försvann hur snabbt som helst och jag hann med ett par ärenden dessutom. Fortsättning ska följa i ett sällskap utökat av såväl mopsar som människor.

I morgon kommer älskade Fästmön. Jag hinner inte städa innan dess, så jag hoppas att hon inte är lika känslig för damm som jag är. Min näsa har kliat otroligt idag. Kanske är det alldeles förfärligt dammigt här. Men när jag googlade på det kom jag fram till att det betyder att pengar är på väg. Näsan kliade MYCKET idag, för övrigt.

En liten tur bland de bloggar jag följer hinner jag nog med innan en vän ringer. Och sen är det ju dags för mina antikviterade grå celler att jobba klockan 20.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Teknikens under… Ibland räcker inte ens expertisen till

Ett tekniskt inlägg, nästan rent tekniskt, i alla fall.

---

 

Hallon, blåbär och grädde för att smörja Expertisen.

De senaste åren har jag blivit en riktig hare på många områden. Du som har följt min blogg genom åren eller som känner mig närmare privat vet kanske att sånt jag varit med om har påverkat mig en del. Självkänslan är vissa dar under fotsulorna. Och när det gäller teknik har jag blivit värre än värst: jag är skitskraj.

Därför bjöd jag in mig själv och Fästmön att våldgästa Expertisen på Morgonen för att få lite hjälp och råd. För att smörja Expertisen riktigt medförde vi färska bär och grädde.

Jag hade skrivit en lååååååång lista med frågetecken som behövde rätas ut. För några år sen deklarerade Expertisen att jag skulle få livstids fri support i datorfrågor. Om det inte hade varit så skulle arvodet kunnat ha blivit skyhögt. För det tog sin lilla tid… Jag hade frågor om allt från mjukvara och system till uppdateringar och uppgraderingar. Typ såna här:

Men om jag installerar den här uppdateringen, hur blir det då med XYZ?

Somliga skrattade åt mig och hånade mig lite. Men jag vet att det är kärvänligt. Och sen fick jag god hjälp och bra svar på mina frågor. När vi lämnade Morgonen hade åtminstone en uppdatering fixats, nämligen den för iPhonen.

Office Home & Student 2013 ville inte låta sig installeras.

Tyvärr tyvärr misslyckades nedladdningen av Office Home & Student 2013 från Microsoft. Du vet mjukvaran som jag kunde inhandla tack vare Anders. Jag nät-shoppade paketet från NetOnNet och häromdan levererades det. Paketet innehöll instruktioner samt en så kallad nyckel (kod). Jag blev tvungen att skaffa mig ett konto hos Microsoft. Men hur vi sen bar oss åt ville Officepaketet inte installera sig. Eftersom jag samtidigt installerade en uppdatering till mobilen lånade jag en mobil för att inga Microsoftsupporten – bara för att få höra att en endast har öppet vardagar mellan åtta och 17. Nu hoppas jag att min nyckel inte är ”förverkad”. På måndag ska jag ringa och försöka få hjälp. Jag skulle bli mycket arg om det visade sig att över tusen spänn har slängts i sjön………..

I afton har vi planerat supé för två i Himlen eftersom minstingen är iväg och LAN:ar. Störstingen har vi inte sett till än. Vi tänkte med gemensamma krafter sno ihop en Pasta Maestro. Till det vitlöksbröd och ett glas rött. Och faktum är att det börjar kurra så smått i magen nu…

Ha en fin lördagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skuld

Ett inlägg om skuld.

 

Om skuld skriver jag. Bilden föreställer en sida ur Annika Östbergs senaste bok, Se ljuset i det svarta.

Det gör ont att skriva bok. Inte bara i kroppen utan också i själen. Det finns så många ord och frågetecken fortfarande. Och så är det här med skuld… Det går inte att komma ifrån den skuld jag känner i det hela, gentemot alla dem jag har gjort illa. Men också den skuld som jag än idag tycker ligger hos andra än mig själv.

Ja, det gör ont att skriva bok. Trots att åren har gått. Ingen bör känna sig säker, inte ens jag själv, för smärtan jag åsamkar. Men det är inte av hämnd. Det handlar om katharsis, på sätt och vis. En rening. En uppgörelse. Det är först när detta är gjort som jag kan gå vidare utan att se tillbaka. Bara vara den jag har blivit och acceptera det. Bli av med skulden gentemot dem jag älskar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 8 mars 2014 – och lite andra dialoger

Ett inlägg som är roligt värre.

På besök hos Fästmön. Vi softar lite i var sin soffa med var sitt internetverktyg. Plötsligt utbrister Anna:

De där jävla åsnorna! Jag vill inte ha några åsnor. De är så fula. Kolla vilka fula luggar de har. Och den där då, som bara lipar.

Hon sträcker fram paddan och visar mig. Naturligtvis spelar hon, men för den oinvigde kan dessa utslungade eder te sig ganska märkliga. Häromdan fick jag till exempel inte störa henne.

Nej vänta en stund. Jag måste utnyttja min springpojke så mycket jag bara kan innan tiden tar slut. 

Jag såg väl ut som ett frågetecken och upprepade:

Springpojke??? Utnyttja??? 

Anna svarade:

Ja, jag har köpt honom för 15 diamanter.

Personligen har jag lagt ner nästan allt spelande. Tiden vill inte räcka till, jag prioriterar andra saker. Fast ibland blir det nåt snabbt ord- eller kunskapsspel före sänggående. Och då menar jag inte Wordfeud, det är alldeles för långsamt för att passa in i mitt liv just nu. Men att skratta åt saker som Anna utbrister har jag förstås alltid tid med.

Livet är kort, ju.

 

Read Full Post »

My name is Bonde…

Ett inlägg om min spelande Fästmö.

Jäklar!

utropade Fästmön en dag, bara sisådär, utan att varken jag eller nån annan direkt hade förtretat henne.

Nu förlorade jag tio diamanter!

fortsatte hon.

Diamanter?

Jag såg ut som ett frågetecken.

Jaa, tio eller femton förlorade jag – för att jag köpte en snögubbe.

Då fattade jag vad det handlade om! Anna har blivit bonde nu i höst. Hon centrifugerar grisar som har blivit tjocka så att de blir smala, hon stökar runt bland pullorna genom att gnussa på dem. Och genom att dra med fingret över mobilskärmen skördar hon.

Anna spelar ett spel. Ett bondespel. På sin iPhone. Jag tittar på ibland och får mig ett gott skratt! Och undrar varför hon köpte en snögubbe…

Livet är kort.

Read Full Post »

”Tänk att ha en stång i byrån, i en liten ask bland andra grejor…”

Ett inlägg om Tofflans göranden och låtanden denna underbara måndagsmorgon i augusti.

Men igår fick vi väl sommaren tillbaka?! (Retorisk fråga.) Här i Toffeltrakter var det soligt och varmt långt in på kvällen! Fästmön och jag var ju till skogs på eftermiddagen och hade jag kunnat så hade jag parkerat mig på ballen* igår kväll. Tyvärr är här allt annat än lugn och ro om kvällarna – åtminstone fram tills alla barn har gått och lagt sig. Problemet är bara att då har solen också knoppat in…

I stället satt jag inomhus och tittade ikapp på ett par TV-program som jag hade missat eller som jag ville se lite mer koncentrerat på SvT Play. Och min söndagskväll i upprätt tillstånd avslutades i sedvanlig stil med Miss Marple. Det var svårt att komma till ro sen, så TV:n i sovrummet åkte på. Det var nåt program om spökjägare. Jag tittade inte särskilt utan låg mest och försökte dejta John Blund. Med lite svagt bakgrundsljud brukar det funka – och det gjorde det även igår kväll.

När det är såna där fina dagar som det var igår tar man kanske inte itu med att börja tömma sin balle..? Men det gjorde jag nu på morgonen. Eller jag tömde inte, jag rensade bland krukväxterna och tryckte in de flesta av dem i köket. Det kommer säkert synpunkter på detta från en mig närstående person… Sen tog jag in kräftljusen och monterade ner min midsommarstång. Ja, för midsommaren är ju passerad sen två månader…

”Tänk att ha en stång i byrån, i en liten ask bland andra grejor…”

Min midsommarstång ryms i en liten ask i nedmonterat skick. Och asken förvarar jag i min rokokobyrå i vardagsrummet. Till nästa sommar. Om jag nu får vara med och uppleva den. Det vet jag inte. Det vet ingen. Jag är i fullt beredskapsläge, men tänker inte gå in närmare på det. Allt står inte att läsa på en blogg nära dig.

Att röja bland växterna på ballen medförde att jag behövde gå till soprummet. Tog lite andra sopor också och blir lite förundrad varje gång. Det blir ju så många påsar! Men så inser jag att allt ju faktiskt är förpackat på ett eller annat sätt. Och förpackningar tar plats…

Tre jobb har jag sökt idag och jag har redan hittat två intressanta att söka i morgon. Men det ena jobbet har ett sånt där irriterande webbformulär när man ”för hand” måste lägga in varenda post man har i sitt redan färdiga CV… Snacka om slöseri med tid. Så kanske, kanske att jag skippar att söka just DET jobbet. Det finns ju så många andra att söka. Just nu har jag ett trettiotal ansökningar inne. I början av september går de flesta ansökningstider ut och jag hoppas att det innebär att nån spännande arbetsgivare vill träffa mig och prata mera.

Tills vidare har jag ägnat en stund åt att fylla i och skicka in mitt kassakort till a-kassan. Sajten låg nere i helgen och i morse krånglade den så det såg ut som om kortet inte blev inskickat. Men det blev det, såg jag, när jag loggade ur och loggade in igen. Nu väntar jag på att få en specifikation och en liten utbetalning som jag blev lovad i början av september eftersom jag inte fick en spänn förra veckan på grund av karensdagar till a-kassan.

I övrigt idag har jag tvätt som behöver vikas och en del som ska strykas. Måste hasa över till Tokerian och köpa basvaror som toapapper, fil, mjölk och ost. Har ställt fram en påse med pant i hallen för att inte glömma. Igår var Anna och jag och pantade PET-flaskor och en och annan burk för närmare 70 kronor… Men det klart, med tre unga vuxna och en Prinskorv dricks det väl en del läsk. Här dricks det inte läsk. Jag gillar inte läsk, bara till korvkioskmat och det äter jag kanske en gång i månaden. Här dricks det öl eller bubbelvatten. Men det är pant på sånt också!

Gissningsvis har den här dan snart också passerat. Jag tror att den blir het och därför ska jag försöka komma iväg i tid och handla. Den här veckan måste jag också gå och byta in mitt värdekort till bussen. Anna bytte sitt igår på ICA Solen, men jag var dum och gjorde inte det. Grejen är bara att när man har bytt in kortet mot det nya kan man inte använda det nya förrän från och med den 4 september. Den som åker buss mellan kortbytet och den 4 september tvingas därför köpa ett häfte med pappersbiljetter.

Det gamla kortsystemet på bussarna ska bytas ut.

 

Jag vet ju inte om jag ska åka buss den närmaste tiden, men jag tror inte det. Så jag byter in mitt kort endera dan på ICA Heidan och chansar lite. Jag tror nämligen att det nya kortet kostar att införskaffa efter ett visst datum. Jag vet inte, det hela verkar otroligt rörigt, ärligt talat. Och i stället för information till hushållen via papper använder UL media och sin webbplats. Men det som står på webbplatsen genererar bara i ytterligare frågetecken. BEHÖVER UL EN KOMMUNIKATÖR, KANSKE? Jag råkar veta en som är tillgänglig för nya uppdrag…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns chefer och det finns ledare. Och sen finns det medarbetare

Ett inlägg om chefer respektive ledare och medarbetare.

Alla chefer är inte ledare, om det nu fanns nån som trodde det. Alla chefer är inte ens bra chefer. Men varför utses då alla dessa mindre lämpade personer till chefer? Jag har pratat en del med min bekanting P om det där, eftersom P har varit chef/ledare i många olika företag.

Värst var det nog inom offentlig verksamhet,

berättade P.

Där konkurrerade cheferna med varandra, det förekom skitsnack bakom ryggen, ja till och med ren mobbning.

Vi behöver inte gå så långt  när vi ser detta. Under våren har vi haft en del intressanta utköp av högt uppsatta chefer här i regionen. Utköp som har kostat oss skattebetalare en hel del och inte mindre därför att  handlingen överklagades, ivrigt påhejat av de icke-styrande politikerna. Vem snackar skit om vem i de här lägren? Och vem mobbar vem, egentligen, när beslutet, som hånades, bekräftades i dagarna? Stanna upp och tänk ett steg längre!

Det finns ju olika sorters chefer och ledare – precis som det finns olika typer av medarbetare. Jag tycker ibland att det läggs alltför lite krav på medarbetare, till exempel att det ligger i det egna intresset att hålla sig uppdaterad och informerad om vad som är gång. Man kan inte bara skylla ifrån sig och säga

Det där har jag inte hört nåt om!

Vadå inte hört? Ska allting serveras? Lite får man nog anstränga sig om man har ett arbete…

Fast på chefer och ledare ställs det högre krav. Eller det borde ställas högre krav. En chef kan till exempel inte vara kompis lika lite som h*n kan strunta i att kommunicera med sina medarbetare. Det är till exempel att en chef kan leda ett möte. Men det är minst lika viktigt att en chef läser hela medarbetarens mejl och inte bara den första meningen eller det första stycket. Det är vid såna tillfällen som Östergötland blir Östersund och frågor om upphovsrätt inte bemöts.

Men kompischefen är nog värst. H*n som låtsas vara en i gänget, som lurar sina medarbetare att var avslappnade och som säger att ärlighet är bäst. Bara det att det där med

ärlighet är bäst

endast gäller när man har samma åsikter och synpunkter som chefen.

Själv har jag lett grupper av olika konstellationer. En del har varit högintellektuella (säkert högintelligenta också), medan andra har varit outbildade. En del grupper har innehållit personer med funkti0nshinder, till och med kommunikationshinder.

Jag gillar att leda, men det ställer stora krav. Och man måste verkligen anpassa sig efter gruppens förmågor. Se var och en och ändå hela gruppen. Vara lyhörd. Alltid ha en öppen dörr. Svara på frågor så snart man kan, inte om två månader.

Ställer vi för höga eller för låga krav ute i verkligheten?

Men hur är det då där ute i verkligheten? Ställer vi för höga krav på våra chefer och ledare eller rentav för låga? Är det bekvämt att välja att ge nån annan ansvaret att chefa eftersom det trots allt innebär nån sorts utmaning? Ja, en del frågor tål att tänkas över både en gång och flera. Ett visst mått av självinsikt bör också vägas in när vi var och en rätar ut frågetecknen…

Livet är kort.

Read Full Post »