I andras händer och egna

Ett inlägg i vilket Tofflan lämnar över, tappar en skruv, får håret klippt och dansar ut påsken.

---

 

En pärm med ett par arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag.

Det var en riktigt konstig dag idag. Den började rentav vidrigt med att jag vaknade vid en okristlig timma. När jag sen lyckades somna in om hade jag världens mardröm om att jag var på Åland. Där hade jag lyckats springa vilse samtidigt som jag hade en tid att passa. Ja, du fattar. Stressdröm. Sen kom jag till jobbet och fick träffa mina fina arbetskamrater. Då blev jag lite lugn. Lite… konstigt lugn. Det är som om jag tog ut nästan all separationsångest i helgen. I helgen hade jag behövt en vän eller två, men, som sagt, inbjudningarna haglade inte över mig och telefonerna var tysta.

Idag kände jag mig inte alls ledsen, snarare bestämd och effektiv. En del vettigt blev gjort – och det lär vara det sista jag gör. En av de trevligaste geologerna drog iväg med mig på lunch utanför byggnaden. Det var skönt, för sen skulle jag ha överlämning med NK*. Självklart fick vi inte göra det ifred (hur svårt är det att läsa min digitala kalender?), men avbrottet blev kort. Ändå tog överlämningen nästan en och en halv timme. Och den var inte lätt för nån.

Jag hade tappat en skruv.

Det är bara så jäkla dumt och korkat alltihop – jag går ut i arbetslöshet på fredag och NK får jobba ensam under en månads tid. Nä, livet är inte rättvist. Från och med fredag är det ingen som frågar mig vad jag har gjort i helgen, vad jag gjorde igår kväll och sånt. Ensamheten lär slå mig i ansiktet här hemma som en svängdörr. Jag har två arbetsdagar kvar och ärligt talat undrar jag om jag lär göra nån som helst nytta då. Jag har börjat rensa ut mitt rum och mina saker. En pärm med ett par ynka arbetsprover och några anteckningar följde med hem idag. Det hade jag chefens tillåtelse att göra. Mina fysiska mappar med pågående jobb ville NK inte flytta över till sig förrän jag har slutat.

Jag mejlade min handläggare på Arbetsförmedlingen idag på förmiddagen, men hon har inte svarat. Jag är inte förvånad. Jag längtar inte till fredag när jag tvingas ha kontakt med Arbetsförmedlingen och dessutom Dimsyns a-kassa. Jag vill inte vara i händerna på nån av dem, jag vill bara jobba och klara mig själv.

I påskhelgen märkte jag att mina terminalglasögon bar sig lite konstigt åt. De kändes glappa. Idag såg jag under en av jobblampornas sken att jag faktiskt hade tappat en liten skruv. Vilken tur att jag har en optiker på Stormarknaden, en optiker där det är öppet på kvällarna! För jag hade ju först klipptid nere på stan. Det var oerhört skönt att bli av med kalufsen och min frissa M och jag skojtjafsade kärvänligt med varandra – som vanligt. Hos optikern fick jag en ny skruv till noll kronors kostnad. Jag passade på att handla lite mjölk och fil på Kvantum när jag ändå var i faggorna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu i kväll har jag kompletterat en jobbansökan (sökte också ett jobb), men har även dansat ut påsken. Det var förvånansvärt mycket godis kvar i påskägget jag köpte till mig själv, så jag hällde allt i en fin glasskål av sorten Corona. Jag tror inte att jag klarar av att låta bli det den här veckan. Jag sörjer överlämningar och annat på mitt sätt och då lär jag tröstäta. Men NU ska jag äta lite middag (= två rostade mackor med ost) och under tiden ska jag kolla om den kommande TV-veckan har nåt spännande att erbjuda.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Du behöver inte klicka på gilla-knappen till det här inlägget, för det tycker jag bara är rätt töntigt. Du behöver inte kommentera heller, men det tycker jag är roligare. (Fast jag hade uppskattat kommentarer mer i helgen när jag var så ledsen.)

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppochnervända världen

Ett uppochnervänt inlägg.

---

 

Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.

Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.

På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…

Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?

Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.

Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.

När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.

Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2015: Morgan Allings dag

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Lördagskväll och sista kvällen mamma är här. Vi valde att titta en del på TV i kväll. I Stjärnorna på Slottet var det dags för Morgan Allings dag. Jag kände till honom, men inte några detaljer mer än att jag tycker att han syns överallt just nu. Därför var det spännande att få veta lite mer.

Morgan Alling var säsongens andra stjärna på Slottet.

Kvällens program bjöd på en hel del känslor – som alltid när det gäller den här programserien. Morgan Alling berättade om sin tuffa uppväxt. En kan inte precis säga att han fick nåt gratis trots att han är brorson till Siw Malmkvist (vad nu det har med saken att göra..?). Därför blev det som ett slag i ansiktet när stjärnorna, utklädda till clowner, lunchar i en park och Claire Wikholm plötsligt vräker ur sig att dagens värd är självgod. Men… en får inte glömma att det spelades in många mil film och att filmen naturligtvis är klippt. Jag är helt säker på att den dessutom är klippt med tanke på att skapa rubriker i kvällsblaskorna – sånt som konflikter mellan kändisar ju gör. I kväll blev det övertydligt.

Därför är det lite svårt att sätta ett rättvisande omdöme på Morgan Allings program. Hans berättelse om sitt liv var lika intressant som alla andras, men den uppvisade dåliga stämningen i programmet gör att SvT sjönk ett par snäpp i mina ögon.

Toffelomdömet om Morgan Alling blev trots allt högt – klippt eller inte.

Nästa gång är det Amanda Ooms dag.

Här kan du läsa om…

Claire Wikholms dag

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2015: Claire Wikholms dag

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Jag följer faktiskt färre och färre TV-serier. Men en serie jag alltid följer är Stjärnorna på Slottet. På annandagen var det säsongsstart för årets fem delar och det var färgstarka Claire Wikholm som fick inleda.

Claire Wikholm inledde Stjärnorna på Slottet 2015. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Jag var ganska nyfiken på Claire Wikholm och hennes bakgrund. Delvis fick jag min nyfikenhet stillad. Årets första stjärna berättade öppenhjärtligt om sin knäppa mamma, sitt samarbete med Staffan Westerberg (”vi förstörde många svenskars barndom”), sin stora kärlek med mera. Inte tycker jag heller att jag fick min barndom förstörd för att jag tittade på Claire Wikholm och Staffan Westerberg – snarare var det så att jag som barn fängslades av dockteatern och pysslet kring dockorna. Dockor, som Claire Wikholm faktiskt inte släppt taget om. Bland annat bar hon med sig sin Niiin (kanin) i fickan och fick hela gänget att pussa den avslutningsvis.

En del må tycka att den första delen i årets serie var tam, men jag gissar att SvT har klippt en hel del – som vanligt. Jag tyckte att den gav ganska lagom med glimtar från dagen. Glimtar som gjorde mig sugen på att fortsätta se de kommande avsnitten. Nästa gång är det Morgan Allings dag.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sött, gött och vitt

Ett inlägg om godsaker, bland annat.

---

 

I helgen kan en säga att jag unnade mig rätt bra. Alltså unnade mig både att köpa böcker och att äta gott. Fika, framför allt. Idag är det måndag och jag hade siktet inställt på att återgå till normala vanor, det vill säga fikabröd en gång i veckan på fredagar i samband med socialfika på jobbet. HA! Där bedrog jag mig! Måndagen inleddes med… TÅRTA klockan nio. Jag trodde nästan att jag hamnat på SLU där det var spikningstårtor var och varannan dag. Och det var visserligen bland annat på grund av en före detta SLU:are – med flera – som det var tårtkalas i morse. Ett gäng vattumänniskor hade nämligen flyttat in i huset, till exempel i mitt gamla kontor, under helgen. Sånt ska firas, tycker de på mitt jobb, så det gjorde vi. Med tårtor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen jobbade jag lite. Eller rätt mycket. Jag har fortsatt ner i vattnet och arbetade om två beskrivningar som jag skickade ut på korrektur. Det känns väldigt bra att tre av sex såna texter är på rullning. Det är inga svåra texter egentligen. Det som gör att det gäller att vara koncentrerad, fokuserad och ha tungan rätt i mun är att en tre, fyra texter från lika många filer ska klippas och klistras ihop till en. Ett pusslande, kan en säga.

Plötsligt var det eftermiddag och dags för nästa sötchock: Maskil. Maskil dök upp med sin mamma och en kan säga att det är Maskils mamma jag jobbar i stället för. På sätt och vis. Jag känner inte Maskils mamma, men spontant gillar jag henne. Fast jag blev väldigt chockad – och inte bara av söta skäl – när Maskils mamma helt sonika placerade sin son i mitt knä och stack iväg i huset på några ”ärenden”. Jaha. Där satt jag med en två månader ung pojke som bara hade en napp till tröst. Men faktiskt pep Maskil inte särskilt mycket. Han nästan somnade hos mig… Och jag som inte är nån barnmänniska…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det den sista november. När jag hade lämnat tillbaka Maskil till hans mamma och jobbat färdigt fyllde jag i min tidrapport för november och låste den så att jag får lön i december. Så halkade jag ut till bilen. Det hade snöat i natt och var vitt ute, men jag älskar mina gympadojor och har inte så mycket att välja på när det gäller skodon. Därför fortsätter jag använda gympadojorna tills det blir för mycket snö. Under dan blev det mildgrader och slask, men till kvällen frös det på igen. Jag är glad att Clark Kent* har nya vintertofflor** i alla fall. Jag själv får komma i andra hand.

Den första snön den här säsongen kom i natt och det var vitt ute.

Min hemmakväll har jag hittills ägnat åt tvätt och skrivjobb. Igår kväll nätshoppade jag linser till mig själv och julklappar till en och annan familjemedlem. Det blir nog mer shopping fast inte via nätet i veckan. Men nu är det nog bäst att jag sätter punkt så jag inte avslöjar för mycket…

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Elva kilo

Ett VIKTigt inlägg.

---

 

Elva kilo…

Inte vet jag, men… Den här dan var bättre än de två föregående. Det känns som om allt har flutit på mer smidigt – även om det kanske inte riktigt har gått lika smidigt som jag skulle önska. NK* och jag har i alla fall intressanta jobbdiskussioner och NK är en klippa i min tillvaro. En klippa (elva kilo?) som ser saker jag inte ser. Och så kan vi tillsammans diskutera oss fram till hur vi ska justera. Det är bara att konstatera att en samarbetar bra med vissa människor och sämre med andra.

Magen har inte varit riktigt OK de senaste dagarna. Vet inte om det är oro eller bara mitt vanliga magproblem som spökar. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att det känns som om jag är elva kilo lättare nu i kväll än jag var i morse. Du fattar att jag pratar om output, va?

I morgon är det fredag och då kommer Fästmön. Jag längtar efter henne. Vi ska företa en liten tripp till Kungliga Hufvudstaden på lördag, men i morgon ska vi bara vara här hemma och mysa med elva kilo bajsostar goda ostar och dito vin. Rött vin, förstås.

Så… när en får en sån kär gäst behöver en ta sig samman och göra nåt åt sitt hem. Jag ska dejta strykbrädan och järnet nu, för jag har elva kilo kläder som behöver strykas. Jag ställer mig i gästrummet och stryker så jag slipper se grannens skitfula, blåa balleslinga**. I vanliga fall tycker jag mycket om blått, men i det här fallet funderar jag på att införskaffa en slangbella och skjuta prick nån natt framöver när jag inte kan sova. Elva kilo småsten torde räcka för att stoppa eländet från att lysa, eller vad tror du? (<== Detta är givetvis ett skämt. Jag skulle ALDRIG skjuta prick med slangbella och småstenar på nån grannes ljusslinga, hur ful den än var. Men i tanken kan en ju alltid…)

Senare i kväll kopplar jag av framför sista avsnittet av 100 Code. Ja, jag skrev ju fel igår, det är naturligtvis i kväll på Kanal 5 det går. Det är visserligen inte det elfte avsnittet, men det slutar klockan elva (23).

Men varför detta tjat om elva??? Vad tror DU att jag har för baktanke med det??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*NK = Närmaste Kollegan
**balleslinga = ljusslinga på balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äppledoft, värden av varierande slag och skräp

Ett inlägg som inleder årets fyrtioandra vecka.

---

 

Frukostbonus i form av Annas äpplemos.

En kall men underbar morgon inleddes här hemma med en ljuvlig doft av Jerrys äppen. Jag fick fem stycken i lördags och åt ett igår. Det smakade lika underbart som det doftade! Och i morse blev frukostbonusen en klick äpplemos, kokt av Fästmöns hand, i filen. Jag har lite svårt att få ner nån frukost, men se fil går bra – och äpplemoset gjorde filen ännu bättre. Sen är det så roligt att få använda mina fina äppleskålar. I den minsta ligger nu Annas mos, i den största Jerrys äpplen.

För tillfället kör jag på två bra och två mindre bra sommardäck. Eftersom det var minusgrader i morse körde jag extra försiktigt. Det dröjer ännu två veckor innan Clark Kent* får sina nya vintertofflor** på. Men åh va jag gillar vägen min granne visade mig! Jag är på jobbet – eller hemma – på cirka tolv minuter. I morgon blir det emellertid en annan väg hem, för då ska jag passera M. I hennes kompetenta händer ska jag sen lägga mitt huvud och få håret tvättat, nacken rakad och kalufsen klippt.

Sudoku av svårighetsgraden evil.

Arbetsdagen har svischat förbi. Jag har fullt upp att göra och det tycker jag är kul. Det trillar in mer och mer jobb. Extra roligt är det förstås att jag själv levererar jobb åt andra hållet, så att säga. Mycket tycker jag fortfarande är svårt, fast inte själva huvuduppgiften. Min närmaste kollega är duktig på att dra med mig på fikarast. Alla jag fikar med är så trevliga. Det är alltid intressanta samtalsämnen på gång. Men idag deltog jag kanske mindre än vanligt, för kollegan H hade lagt fram ett skitsvårt sudoku. Det var så svårt att det var klassat som evil. Tyvärr var nån amatör på det och kladdade emellan mina raster, så jag fick dra ut ett nytt och börja om. Men det tar sig! Och så får kollegorna tyst på mig. På eftermiddagen snackades värdegrund. Jag har mina åsikter om detta, så jag lyssnade bara. Av erfarenhet vet jag att det är resan mot målet som är det värdefulla, inte själva målet, nämligen.

Hemma i New Village blev jag väldigt nyfiken på post med texten

Värdecheck

på. Jag rev längs de perforerade kanterna. Sen blev jag besviken och sist arg. Vilket skräp! Checken var från ett företag som gav mig 200 kronor att spela på nätet för. Jag har aldrig spelat om pengar på nätet. Det enda jag spelar är Wordfeud och det är gratis att klå – eller få stryk av – sina vänner.

Nej tack, jag spelar inte om pengar på nätet eller nån annanstans heller. Det blir en trisslott då och då med mamma.

I kväll ska jag läsa de allra sista sidorna om Maj. Jag har inte mycket kvar i den avslutande delen i Kristina Sandbergs trilogi. Det kommer väl några rader om boken här på bloggen och kanske ytterligare ett och annat inlägg. Men snart tar mitt bloggande slut, jag har förbrukat 92 procent av utrymmet. Det har varit en spännande resa, som har gett mig många nya vänner, låtit mig återknyta bekantskapen med gamla vänner och lärt mig ett och annat. Men var sak har sin tid. Och värde. Tid är värdefullt.

Jag har förbrukat 92 procent av bloggutrymmet.

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflor = vinterdäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin

Ett renligt inlägg.

---

 

Rengöringstabletter för tvättmaskin. Att förpackningen är lätt att öppna, som det står i det gula fältet längst ner, är dock en lögn.

En tvättmaskin är en sak som gör smutsiga kläder rena. Men fy 17 så vidrisch min tvättmaskin har varit! Länge! Rester av tvättmedel och sköljmedel i kombination med kalken från det überhårda vatten vi har här i Uppsala är inte alls bra för tvättmaskiner. Jag har länge tänkt göra rent den, men att skrubba med svamp har inte funkat. Igår hittade jag på Rusta, för ett par tior, rengörings-tabletter från Torqwell av märket Cleanosan för tvättmaskin. Jag köpte ett paket med två tabletter och beslutade mig för att testa. Det kunde i vart fall inte bli värre… (Men att rengöra maskinen en gång i månaden, som rekommenderas på förpackningen, känns lite överdrivet!)

Jag började med att tömma tvättmaskinen på smutstvätt som låg i trumman och väntade på att bli tvättad. Ja, det är ett oskick jag har att sortera viss tvätt i tvättunnan, annan direkt ner i tvättmaskinen för nästa maskin på gång. Men så gör jag och hur andra gör skiter jag i.

Steg ett: Ta ur eventuell smutstvätt ur tvättmaskinen!

Sen var det dags att ge sig på förpackningen, den som enligt framsidan skulle vara enkel att öppna och stänga. HA! Möjligen om man är ingenjör (<== Titta! Jag stavade rätt, va?!)

Att försöka klippa upp förpackningen var… en prövning…

Till slut lyckades jag överlista förpackningshelvetet. Jag tog ut EN av rengöringstabletterna, för det räcker ju till en rengöring. (Nu har jag en tablett kvar. Vad ska jag göra med den? Nä, inte stoppa den i munnen, i alla fall.) Jag tog av foliepappret. Det var lätt och krävde ingen examen.

Rengöringstablett med folie. Folien gick lätt att ta av.

Den lilla tabletten utan folie la jag sen i tvättrumman. Den såg rätt ensam ut och jag fick känslan av att det skulle komma att skramla…

En ensam liten rengöringstablett i tvättrumman…

Därefter ställde jag vredet på tvättmaskinen på 60 grader. En timme på detta gradantal skulle man köra maskinen.

Vredet inställt på 60 grader.

En timme en lördagsmorgon… Vad göra? Självklart krypa ner i sängen igen med en bok med den passande titeln Medan min sköna sover och en mugg kaffe på nattduksbordet.

Medan tabletten verkade kröp jag ner i sängen och läste och drack kaffe.

Grannarna drog möbler på golven (?) och min tvättmaskin skramlade på. Till sist var den klar. Men hur blev resultatet? Tja, min maskin var mest smutsig utanpå trumman och det jag såg när jag öppnade locket efter rengöringen var inte imponerande!

Nä! Tvättrumman var fortfarande smutsig på utsidan efter rengöringen.

Nåja, jag hoppas att tabletten gjorde nytta på insidan av maskinen och i rör och slangar, som det stod att den skulle göra. Jag tog fram en grön disksvamp, blötte den med lite vatten och började skrubba utsidan på trumman. Och faktiskt behövde jag inte alls skrubba särskilt hårt…

Jag blötte en svamp och skrubbade trumman på utsidan, men inte särskilt hårt.

Det rengöringstabletten hade gjort på tvättrummans utsida var åtminstone att lossa på smutsen. Smutsen satt inte särskilt hårt längre (tidigare var den omöjlig att få bort med handkraft!) och jag skrubbade lite med den gröna sidan på svampen, gnussade lite med den gula sidan och sist torkade jag av med en trasa. Titta så blankt och fint resultatet blev! Den som är skarpögd ser till och med spegelbilden av min vinkande hand i tvättrumman!

Spegelblankt! Vid pilen min vinkande hand.

Jag tycker nog att den här rengöringstabletten är OK. Helt klart lär jag använda även tablett nummer två om ett tag för att rengöra maskinen igen. Men varje månad känns lite för ofta – så mycket tvättar inte jag att det behövs. Nu var min maskin extremt smutsigt efter flera års tvättande utan rengöring.

Sammanfattningsvis: Jag är nöjd med resultatet även om jag fick gnussa lite efteråt. Ett par tior var den här tvättmaskinsrengöringen helt klart värd.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad skulle vi till Återbruket å göra..?

Ett bokligt inlägg mest. Igen.

---

 

Jag gav mig iväg lite tidigare till mötesplatsen där jag skulle träffa FEM för jag hade ett par ärenden att utföra. Rafsade med mig posten från postboxen och kan du tänka dig, bokpaketet från Bokus med Tomte-Åsas böcker låg där! Med saxen från sjukvårdskudden klippte jag snörena och sen satt jag och gottade mig en lång stund åt mina fyra nya böcker – tre deckare och en spökhistoria. TACK SNÄLLA ÅSA!!! Sen läste jag en stund min medhavda bok också, men strax efter 15 rullade FEM in på parkeringen.

Julklappsböcker från Åsa i Eskilstuna kom idag!

Två bilar är onödigt att köra när man ska till en loppis. Så vi åkte hem och parkerade FEM:s och slängde in mina böcker med mera samt FEM:s grejor uppe i mitt hem. Därefter tog Clark Kent* oss till Återbruket, som ju inte är öppet i helgen. Det stängde klockan 17, men vi var där strax före klockan 16. FEM ryckte raskt åt sig en korg och fem böcker för totalt femton kronor och lite annat hamnade där. Två av böckerna var till mig!

Jag såg en del fruktansvärda saker och puckon, men plånboken förblev i fickan. Fast det var mot sluttampen jag såg dem…. Hyllorna… Två stycken rödbruna Billyhyllor med glasdörrar för 80 kronor styck… Vi hade ju min bil och det fanns ingen chans i världen att två bokhyllor och ett rullbord, som FEM köpte, samt både FEM och jag skulle få plats i bilen. Jag kollade hur det var med hemleverans. Jorå – på torsdagar. Fast nu på torsdag är det ju röd dag och därmed ingen utkörning… Dessutom ska de ha 400 kronor för hemkörningen och de bär inte upp hyllorna för min trappa. Jaa… vad skulle vi till Återbruket att göra..?

 

Här är några bilder att titta på medan jag formulerar slutklämmen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja…. Det slutade med att jag reserverade hyllorna till måndag eftermiddag. Då får jag tänka över helgen hur jag ska göra och om det finns nån som kan hjälpa mig. På måndag förmiddag ska jag på ett möte, men jag tar bilen dit. Det kanske blir så att jag får åka ett par vändor och besegra min hiskeliga trappa några gånger… Om jag nu köper hyllorna.

Men du… Vad tycker DU att jag ska göra??? Ska jag köpa de två hyllorna för 80 kronor styck eller ska de stå kvar på Återbruket??? Ge mig ett råd i en kommentar, tack!!!

*Clark Kent = min väldigt lilla bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Göran Hägglunds efterträdare: En journalist, kanske?

Ett spekulerande inlägg.

---

 

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har avgått – det har väl ingen missat? Han till och med twittrade om det strax före presskonferensen under vilken han skulle meddela sin avgång. Inget parti med ändelsen -demokraterna har hittills nånsin fått min röst i ett val, så jag kan inte påstå att jag bryr mig särskilt mycket. Men det klart, lite intressant är det att spekulera över vem som ska hoppa i pastor Hägglunds kappa.

En kandidat som förs fram av lokalblaskan är Ebba Busch Thor. Hon är ju känd härifrån Uppsalas offentliga verksamheter, både på kommunal nivå och länsnivå. När jag träffade henne, i mitt förrförrförrförra arbetsliv, gjorde hon ett allt annat än gott intryck på mig. Men som de flesta andra människor är hon utvecklingsbar. En lokalpolitiker uttryckte för ett tag sen sin beundran för Ebba Busch Thors rättspatos. Och det är ingen dålig egenskap!

Tänkbar kandidat nummer två är förstås Lars Adaktusson. En journalist och ett nyhetsankare från TV som vågade kritisera Den Store Janne Josefsson för att han använt sig av dold kamera.

Jag vet inte, jag, vad jag har för åsikt i frågan. Ingen alls, tror jag. Men det jag vet är att högskoleutbildade journalister inte är så bra på att stava. Eller vad sägs om den här bildtexten, klippt från artikeln om Ebba Busch Thor i lokalblaskan på nätet:

Hur svårt kan det vara att stava till intervju när det är nåt man jobbar med dagligen???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »