Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘semla’

Ett inlägg om steg och Toalettjakten.


 

fötter

Steg…

Vi pratade bland annat om steg igår. Jag insåg hur väldigt lite jag rör på mig… Vardagar går jag från hemmet till garaget, från parkeringen utanför jobbet till jobbet, från jobbet till jobbparkeringen och från garaget och hem. Men idag på förmiddagsfikat visade det sig att vi var några stycken som faktiskt går en del huset. För egen del går jag nog oftare och ”stör” nån här i huset än att jag mejlar eller chattar. Sen är mejl och chatt bra för vissa saker – och oslagbart när en kommunicerar med kollegor som sitter på annan ort. Och så är det det här med Toalettjakten…

Upptagetlampan är tänd

Här var det upptaget!

Toalettjakten har jag delvis skrivit om förut. I vart fall har jag visat upp de fiffiga upptagetlamporna. Annars är toalettjakten inte nåt direkt roligt. En sitter ju liksom och jobbar till dess att det bubblar i öronen ibland. Det vill säga, det blir tämligen akut nödvändigt att snabbt uppsöka en toalett. Mitt senaste kontor ligger väldigt när en toalett, men du ska inte tro att det är nån fördel. Det är nog husets mest välbesökta toa, för där är rödljuset på i nio fall av tio. NK* har tipsat om att det finns en toa en trappa ner, precis under den närmaste. Ha! Den är också rätt upptagen. Närmast står då promenaden bort i korridoren där jag tidigare satt. Runt hörnet i dess ände finns två (2) toaletter och där kan en kissnödig Toffla ha tur. Fast… hon säger ett och annat fult ord när hon har gått cirka fem av de sju milen dit och det plötsligt… tänds en röd lampa i korridoränden.

Det kan uppstå en del roliga möten under Toalettjakten. Det syns liksom på folks målmedvetna steg vart de är på väg… När två toalettjägare möts kan det också bli springtävling till toaletten. Idag var det en herre i blå tröja som hann före mig, igår torskade jag mot P i vaktmästeriet. Ja, jag får nog helt enkelt börja träna och ta några fler steg om dan…

Idag blev det go-lunch idag i restaurangen tillsammans med NK. (Skönt att få sitta ner efter allt jagande…) Men det blev visst inte bara lekamlig spis utan även andlig. En kan undra om vi hade hamnat på nåt väckelsemöte…

Prästostpaj med bön

Skylten över dagens vegetariska får tala för sig själv…

 

Bulle

Såna här kan jag aldrig motstå…

På eftermiddagen hasade vi ner till restaurangen igen, denna gång för veckans go-fika. Det bjöds på semlor och såna gillar inte jag. Men den gulliga tjejen i restaurangen hörde när jag klagade min nöd på lunchen och hade tagit fram kanelbullar till mig och nån mer som inte tålde mandelmassa. Så omtänksamt! Nu åt jag visserligen en massa smaskens hos Fästmön igår kväll, fast kanelbullar kan jag aldrig motstå. Jag får väl trampa runt några extra steg här hemma. Det behövs nog, för jag – och även NK! – svällde en aning ytterligare vid fikabordet när vår förra chef på plats joinade oss och berättade att vi hade fått beröm, minsann!  Då orkar en ett tag till trots att lönen som kommer den 25:e ser otroligt mager ut denna månad, tyvärr. Jobbar en som konsult är röda dagar och lördagar inga bra dagar ekonomiskt sett, nämligen.

Tvättmaskinen är igångsparkad och jag ska alldeles strax slå mig ner i bästefåtöljen för att se gårdagens Antikrundan och amtatörvärdera. Det blir ett alldeles förträffligt steg in i helgen.


En riktigt go helg önskar jag DIG!!!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Johan 25

25-åringen.

En fattar det inte. Alltså att ens bonusbarn fyller… 25… Som bonusmorsa är en ju evigt ung och mamman ser ju ut som en tonåring fortfarande. Det är visst bara ungarna som blir äldre. I kväll åkte jag till Himlen för att fira vår äldste, Johan.

Det blev ett stillsamt firande med några av de närmaste. Födelsedagsbarnet är inte så mycket för ståhej kring sin person. Men att han är en fin ung man är jag den första att skriva under på. Skapliga presenter i både flytande och fast form levererades. Den bästa presenten hoppas jag innerligt att Johan får i morgon. Jag håller mina tummar hårt, hårt.

Kakor och bulle

Annas goda fikabröd.

Anna hade stressat hem från jobbet och jag anlände sist av gästerna. Jag jobbade lite längre och behövde ta en macka och tanka innan Clark Kent* och jag fortsatte norrut. Som tur är har jag inte noterat nåt läckage idag och det är jag så tacksam för!

Gott kaffe och smaskigt fikabröd bjöds vi på. Jag passade på att lassa assietten full, för jag försöker att bara äta fikabröd en gång i veckan. Vanligen blir det på fredagar när det serveras go-fika på eftermiddagen på jobbet. Men i morgon serveras äckel-fika, det vill säga semla, och semlor äter inte jag – precis som jag inte äter morötter. Dessutom är Annas goda kakor godare rent generellt – även om fredagsfikat på jobbet inte är dåligt (diplomati).

Nån Antikrunda blev det inte i afton för min del – Johan är viktigare. Men i morgon bänkar jag mig i bästefåtöljen och värderar till programmet som jag spelade in på DVD-hårddisken. Fast först ska jag arbeta, luncha med NK** och försöka att inte tappa bort mitt nya passerkort…

Lucifer och Anna

Mor och son… Eh nej, jag menar Johans mor och hennes barnbarn. Lucifer och Anna gillar i varje fall varandra.


*Clark Kent = min lille bilman

**NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Kiwi

Sur men ganska god – som jag.

Nä nån jäkla fettisdag firar jag INTE – jag firar Smalisdagen! Och skälet är inte att jag bantar, för det gör jag inte, utan för att jag helt enkelt inte gillar semlor. Så när alla satt efter lunchen och planerade sina semmelinköp till kvällen på jobbet slukade jag en kiwi vid skrivbordet. Tänk, en frukt som är både god och nyttig! Full av C-vitamin, till exempel. Lite sur, OK, men ganska god. Ungefär som jag. Alltså sur, men ganska god.

Den här tisdagen har gått i ett ganska rasande tempo. Jag har lay outat en rapport och påbörjat lay outen av en annan. Vidare blev jag konsulterad i en översättningsfråga – roligt! Och så har NK* och jag skrutit lite för varandra och visat arbetsprover från tidigare arbetsliv. När det var dags för eftermiddagsfika kom jag så sent att jag nästan fick fika på egen hand. Då hann jag förvånas över att nån uppenbarligen hade piffat i Café Java

Svarta soffkuddar

Nån hade uppenbarligen piffat.

 

Antik o auktion

Senast numret av Antik & Auktion avporträtterat på min fina kelimmatta.

Efter jobbet svängde jag in vid TokerianJag hade ingen större lust att handla, men jag behövde mjölk och fil och lite annat smått och gott.

Till kvällen ska jag njuta av dagens post. Antiktidningen hade landat i min postbox. Varje gång det inte ligger nån räkning i boxen är det lite fest, men när Antik & Auktion ligger där, då är det megaparty. Jag brukar sluka sidorna med fina bildreportage från folks vackra hem. Och så låtsas jag att det är jag som bor i nåt av hemmen. Det kostar inte så mycket, bara cirka 500 spänn om året.

Mitt eget hem är skrämmande eftersatt – men jag har i alla fall bra kranar numera! Av nån anledning bubblade det i toaletten när jag nyss hade kommit hem. Det gjorde mig lite orolig. Samtidigt vet jag att det pågår VVS-arbete i huset.

Nåt som jag inte ger avkall på och som dessutom är mycket nyttigare än semlor är böcker och inköp av sådana. Ät era semlor idag, ni som firar fettisdagen. Jag firar ju Smalisdagen och det har jag gjort genom att förboka sex böcker (inte bara deckare, utan två biografier och en skräckroman också) på bokrean hos Bokus. Några av dem står till och med på min inköpslista, medan ett par var rena fynd ändå. Eller vad sägs om följande..?

De underkändaDenna dagen ett livDet som inte dödar oss

LeonNödrop När krisen kommerRörelsen Den andra platsen


Har DU tänkt köpa nåt på bokrean eller rent av gjort som jag, förbokat böcker? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spretigt inlägg.


 

väntrumsvägg

Typisk väntrumsvägg

I natt blev det alldeles för lite sömn. Jag hakade upp mig på en sak och det blev till oro och ältande. Varför är det alltid så om nätterna? Oro är mycket lättare att hantera på vardagar mellan klockan 8 och 16, för då går det oftast att ringa nån och få svar. Nu ska jag mejla i stället, för idag ska jag ut på äventyr i Vården igen. Om nu vårdgivaren dyker upp. H*n gjorde ju inte det sist.

Eftersom jag vaknade tidigt blev dagens administration snabbt avklarad. Det höll på att skita sig på en grej, men jag lyckades hitta ett alternativ. Datorn ville inte riktigt samarbeta heller. Kanske hade den också fått för lite nattvila – den är ju avstängd enbart när jag inte är hemma eller sover. Och jag är hemma väldigt mycket och sover väldigt lite…

Tre trisslotter

En trio lika rosa som morgonhimlen. Jag fick lotterna för att jag deltagit i undersökningar.

Morgonhimlen var ett fantastiskt färgspel i rosa, men tyvärr hade jag ingen bra vinkel ur nåt fönster för att ta en bild. Det är plusgrader idag och det tackar vi för. Jag skulle verkligen behöva tvätta bilen och det är bäst att göra när det är plusgrader, men är rädd att fläktremmen ska börja gnälla efter tvätten. Den är lynnig, bilens fläktrem, för så snart jag ens viskar om verkstadsbesök tystnar den. För tillfället är den ganska tyst ändå, vilket jag naturligtvis tycker är skönt. Bilen blir ju tio år till jul och nu börjar skavanker och slitage göra sig märkbara. Hittills har det mest varit lampor, däck och bromsar och en gång ljuddämparen. Inga jättedyrbara grejor, tack och lov. Och ta i trä! Jag skrapar mina trisslotter och hoppas på vinster. Den första av de tre jag fick som tack för att jag deltagit i undersökningar gav dock ingen utdelning…

Nån riktig bullfest blev det inte här igår. Av de fyra (för 20 kronor) kanelbullarna jag inhandlade lyckades jag bara klämma ner en enda och nån fikagäst dök inte upp. Men ett par timmar efter att jag hade bjudit hit Gunilla från Dalarna, som liksom jag föredrar kanelbullar framför semlor, plingade det på dörren. För ett kort ögonblick trodde jag att det var hon och började nästan skratta – för de vore så typiskt henne, på nåt sätt. Tyvärr var det pojkarna från Com Hem och dem bad jag ju ganska snart att gå bort.

Nä här sitter jag och pladdrar och det har jag inte tid med. Dags att göra sig redo att möta Vården. Belöningen blir en kanelbulle med extra mycket socker på när jag kommer hem.

Vad ska DU göra idag då? Skriv gärna några rader och berätta, så känner jag mig lite mindre ensam!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett semmelfritt inlägg.


 

 Kanelbulle

Jag äter kanelbullar idag, kanske.

Nä se semlor gillar jag INTE! Därför blir denna fettisdag garanterat semmelfri. Därmed inte sagt att jag inte kan svulla på annat än bullar med vispgrädde och äcklig, söt mandelmassa. Bullar, till exempel, duger gott som de är. Varför förstöra dem med att göra ett hål, stoppa i grejs och lägga locket på? Nej, kanelbullar ska det vara – helst. Det går bra med semmelbullar också – utan grejs, dock.

Bakom alla antipatier finns förstås en historia. Min semmellusta tog slut för ungefär 40 år sen, det vill säga på yngre stenåldern. Precis som nu var det sportlov. Jag hade rest till Tranås för att hälsa på Lena Kling-Kling, ett av barnen på gården där jag lekte mellan två och sju års ålder. Lena Kling-Kling och jag var ett par av barnen som då hade vuxit upp till tonåringar. Det gjorde inte alla, men det är en annan historia. Hur som helst, det var sportlov och vi var 14 år och hade svårt att hitta gemensamma intressen. Våra vägar hade ju skilts åt när jag som sjuåring flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan. Men så kom vi på att vi skulle baka semlor. Det var säkert Lena Kling-Klings idé, för hennes pappa hade varit bagare, om jag inte minns fel. Jag tror att vi bakade lika många semlor som vi var år, det vill säga 14. Sen åt vi upp dem. Allihop. Och efter den gången äter jag aldrig mer semlor. Inte så svårt att förstå, va..?

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling

Pojken Per, jag och Lena Kling Kling i juli 1967. Lena och jag är fem år. Foto: Pojken Pers mamma.


Fettisdag utan semlor… 
Kanske inhandlar jag ett par kanelbullar på min utflykt till Tokerian idag. Eller så blir det nåt annat. Jag menar är det fettisdag så är det. Igår kväll försökte jag hjälpa Fästmön genom att äta upp tre av hennes kakor. Kakorna blev belöningen för att jag klarat av ett besök på Stormarknaden med äldste bonussonen. Tyvärr kan man konstatera att butikerna i köpcentrumet enbart säljer kläder för spinkiga pygméer – inte resliga, stadiga vikingar som Johan och mig. Nuff said! Jag tror att jag ska inventera mina skåp här hemma innan jag skenar över och köper en massa bullar och gotta som jag blir än mer reslig och stadig av…

Sittmöbel utanför Gränby centrum

Pygmébostad utanför köpcentrumet? Na, mer troligt ett tillhåll för bolmare.


En utflykt blir det för min del idag
alltså för att köpa mjölk, mat och bröd. Vädret är inte så lockande. Det är grått och trist igen. Jag ska ta en dusch innan jag sticker ut. I eftermiddag ska jag titta ikapp på lite saker jag har spelat in på DVD-hårddisken från TV:n. Och läsa min sista julklappsbok från 2014. Och kanske svulla lite så här på fettisdagen – men garanterat semmelfritt blir det här hemma!

Nu vill jag ju förstås veta om DU ska äta semla idag – eller semlOR, kanske? Skriv några rader och berätta i en kommentar, så jag får ha lite koll på dig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.


Oj oj oj, redan torsdag
och rejält med nerförsbacke till helgen! Hemma hos mig ska det vara strömavbrott av och till framöver, så det är bäst att tidsinställa så mycket som möjligt för i cyberspace är det ju aldrig helt strömlöst. Toppar och dalar från den gångna veckan kommer här, redovisade som Kanelbulle (topp) respektive Semla (dal):

Kanelbulle


Semla


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att läsa och skriva och funderingar över vad som är sant i det skrivna ordet. Och gott till kaffet!


Idag läste jag ett intressant inlägg om #blogg100.
Du vet, det där grejset, utmaningen, man ansluter sig till med syftet att skriva ett blogginlägg om dan. Och tagga #blogg100. Webbhjälpen, som skrev detta finurliga inlägg, skippar #blogg100 till fördel för #kommentera100.  Inget illa om #blogg100, men Webbhjälpen tycker att kvalitet är viktigare än kvantitet. Trots att jag själv skriver ganska många inlägg och alla inte har nån hög kvalitet, nickar jag instämmande. Lite grann ska man väl fundera över varför man har en blogg, men om man vill ut i cyberspace med sina ord kanske det inte är mängden utan innehållet som borde vara det viktiga. Om man nu vill beröra/roa/oroa/intressera/engagera andra människor. Skriver man en digital dagbok har man andra skäl än att skriva kvalitetstexter, kanske.

tumme

Gilla – lite slöare än en kommentar?

Naturligtvis är det upp till var och en. Men nog håller jag med Webbhjälpen om att det är roligare med dialog än massor av inlägg. Det jag emellertid har noterat – och så också Webbhjälpen – är att man kommenterar allt mer sällan nu. Det är inte så jättestor skillnad i själva besökssiffrorna, men i antalet kommentarer. Det är liksom… rätt slött att klicka på Gilla-knappen, men det är många som gör det. Då har man ju i alla fall tyckt nånting. Så gör även jag ibland, det tillstår jag.

För egen del tänker jag inte ansluta mig till varken den ena eller den andra bloggutmaningen. Att skriva ett blogginlägg om dan i hundra dagar ser jag inte som nån större utmaning, inte heller att kommentera hos andra bloggare. För det gör jag varje dag också.

Heliga Anna

Är allt som står i tidningen sant?

Men allt det man läser ska man ju ta med en nypa salt – även om det står i tidningen. Senast idag läste jag, till exempel, att Anna är helig. Visst är min älskling helig för mig, men helig-helig vet jag inte… Väldigt snäll är hon dock! Idag lagade hon  rotmos och bajskorv kycklingkorv till oss!

Vilken tur att jag köpte med lite dessert hem. Och nu ska du inte få för dig att det handlar om semlor eller nåt, fettisdagen till trots. Läste du inlägget före detta såg du naturligtvis att semlor inte är nåt jag estimerar. Anna har för övrigt redan blivit bjuden på semla idag. Nä, i stället ska jag strax duka fram chokladrutor med kokos till kvällskaffet. Eller kärleksmums, som Elias har lärt mig att de kallas. Vackert namn på en god kaka till en söt en fästmö, eller hur?

Choklarutor med kokos

Kärleksmums!

Men redan innan jag serverar kaffet håller jag på att sätta det i vrångstrupen. Jag har fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Då blir jag alltid nervös och får ont i magen. Denna gång innehöll mejlet en inbjudan till en jobbmässa på torsdag. I Eskilstuna. Eh..? Jag bor liksom i Uppsala och jobbar… närmare Stockholm. Eskilstuna..? Börjar undra om nån har tryckt på fel sänd-knapp nu igen eller vad. Tänk om 61 000 pers dyker upp på torsdag. I Eskilstuna…

Vad tar du till kvällskaffet i afton? Och vad tycker du när det gäller skriva, läsa, kommentera, #blogg100??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om semlor.


Idag är det fettisdagen.
 Då ska man äta semlor. Men jag kan för mitt liv inte tycka om semlor. In fact, när jag ser en semla tänker jag:

Mosa, mosa, krossa!!!

ungefär. Det är den mäktiga kombon av grädde och mandelmassa som får mig att… må lite illa.

bakning_semlor Foto www.fotoakuten.se

Mosa, mosa, KROSSA! Fotot är lånat av http://www.fotoakuten.se

Eftersom jag i övrigt är känd för att gilla sötsaker finns det naturligtvis en historia bakom mitt semmelhat. Ett sportlov för länge sen, typ på stenåldern, var jag och hälsade på en kompis i Småland. Under veckan inföll fettisdagen. Min kompis pappa var bagare och gissningsvis hade Lena, som hon heter, ärvt dessa gener. Hon fick den briljanta idén att vi skulle baka semlor och bjuda snälla tanter i huset på. Främst tant Torn, hon var liten och snäll och i yngre dar en riktig kaktant.

Men… tant Torn var inte hemma och ingen annan tant heller. Det slutade med att Lena och jag åt upp semlorna vi hade bakat. Totalt 28 stycken, det vill säga 14 var. Sen den gången har jag inte ätit nån semla.


Livet är kort. Anekdoten ovan är baserad på en sann historia ur Toffellivet.

Read Full Post »

Ett inlägg om söndagens shopping.


Idag har jag shoppat.
Ja, det är sant! Först på nätet, sen på Stormarknaden. På nätet beställde jag linser för tre månader. Bästa priset för min typ av lins hittade jag på Nordic Lenses, men notan slutar ändå på närmare 800 pix. Jag har köpt mina linser därifrån de senaste åren. Leveranssäkerheten har varit god, även om jag har lärt mig att det finns linsnäthandlare som levererar snabbare…

Mina stolar har ännu inte återvänt från sitt kalas, men jag misstänker att det var de som plingade på dörren just som jag slagit ner rumpan på tronen i det rum där man vill vara ensam. Nåja, stolarna sitter inte i sjön, så att säga.

Kakor

Stort utbud…

Inte kom jag på nåt roligare att erbjuda Fästmön som söndagsnöje än en fika. Vi styrde kosan till Stormarknaden, som sagt. Där finns ju ”allt”, till och med Konditori Fågelsången numera. Naturligtvis var vi inte ensamma på konditoriet, men vi fick ett bra bord med en soffhörna. Dessutom fick vi beröm av tjejen i kassan för att vi hade bestämt oss för vad vi ville ha när vi kom fram för att beställa…

Mazarin o kanelbulle

Klassisk fika, om än lite photoshoppad…

Nä, för vår del blev det varken semla eller bakelse eller nåt nyttigt som macka. Det blev traditionell bulle och kaka. Anna tog en Garbo-kaka, jag en klassisk mazarin.

Sur Anna

Sur Anna? Nej då, inte egentligen. Paret i bakgrunden hånglade när vi gick.

Vi hade inga direkta ärenden för övrigt, mer än att jag skulle in på ICA för att köpa pålägg, fil och mjölk. Därför satt vi en lång stund och kuckilurade lite och glodde på folk, ögonbryn och annat smått intressant. Ett par vid ett bord bredvid höll först en viss distans, men när vi avvek från platsen noterade i alla fall jag ett litet hångel. Jajamens! Anna verkade lite sur, men det vet jag att hon inte var.

Bajsboule

Ett spel som Anna ville ha.

Ingen av oss hade kollat in nån bokrea, så vi styrde stegen mot Akademibokhandeln för att glo. Där var det tjockt med folk och fullt av dyra böcker. Anna såg ett spel som hon gärna ville ha, men hon slog inte till på det. För egen del gjorde jag lite av en chansning. Jag köpte en inbunden bok, den andra delen av Louise Pennys deckarserie. Häromdan skickade jag ju efter första delen i pocket för 41 spänn. På Akademibohandeln kostade del två i pocket 85 kronor, men i inbunden variant endast 69 spänn. Så då slog jag till. Jag tror att Anna blev lite shoppingsugen också, så hon slog till på ett paket batterier inne hos Classe.

På ICA höll vi på att tuppa av båda två av tröttma. För min del också av chock eftersom det dök upp personer ur mitt förflutna i en klan som såg allt annat än pigg ut. Mitt oroliga hjärta klapprade, kan jag meddela.

Söndagsmiddagen intog vistans nyaste McDonald’s. Vi åt nån sorts amerikanska burgare, min en kycklingvariant. Tyvärr hade personalen inte avlägsnat baconet som jag hade bett om, men jag fick bara i mig en liten bit. Dessvärre kändes burgaren inte så god längre efter det… Och varför VARFÖR har de ingen riktig mjölk på såna där ställen???

Louise Penny-bok

Årets fynd på bokrean.

Hemma igen och rätt slut. Ska kolla om mamma känner sig lika ensam idag som igår. Och njuta av anblicken av årets fynd på bokrean. Hoppas vi kan hålla oss vakna tills TV-filmen börjar… Min farhåga är att jag inte ska få en blund i ögonen i natt av oro. Men det är en annan historia…


Livet är kort. Det blev ingen svartvinbärsgelé till vår söndagsmiddag.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


Alltså, vem älskar februari?
Inte jag. Därför står februarilov för veckans dalar, medan höstlov står för veckans toppar. Den Tofflianska veckans, vill säga. Och det är ju inte svårare än så här:

Höstlov


Februarilov


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »