Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged aktuell, asiatisk, åklagare, bakgrund, baldvändare, berättelse, död, deckare, Emelie Schepp, fall, förflutna, försvinna, förundersökningsledare, förutsägbar, korrekturfel, läsa, läsare, litteratur, lunch, Märkta för livet, misstänkt, Motala, narkotikabrott, Norrköping, nytt jobb, polis, presentkort, realistisk, rekordfart, second hand-fynd, skyldig, spännande, spänning, story, tack, tåg, tågvärd, tema, utredning, Vita spår on 20 maj 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om en bok.
För ett tag sen besökte jag Metropolen Byhålan. Vid det tillfället gjorde jag en ny litterär bekantskap. Jag hade tagit med mig ett second hand-fynd, Märkta för livet, av Emelie Schepp. Lustigt nog visade sig författaren vara född i Metropolen – precis som jag. Däremot har jag inte skrivit nån lika bra bok som hon. Faktum är att jag verkligen gillade boken! Strax innan jag började mitt nya jobb tog Fästmön och jag en dag på stan. Jag satte sprätt på större delen av ett presentkort som jag hade fått av NK och Mamma Mu*. En av böckerna jag köpte var uppföljaren till Märkta för livet, Vita spår. Häromdan började jag läsa boken – och redan idag på lunchen läste jag ut den. Tack J och R!
Liksom i första boken i serien får läsaren följa olika personers förehavanden samtidigt. Personerna hör naturligtvis ihop på nåt sätt. I centrum finns ett gäng poliser och åklagaren Jana Berzelius i Norrköping. Den här gången hittas en ung asiatisk kvinna död på ett tåg. Hennes kompis har hämtat tågvärden, men försvinner sen. Jana Berzelius blir förundersökningsledare. Som i förra/första boken blir fallet personligt. Jana möter ännu en gång personer och företeelser från sitt förflutna. En person som snabbt blir misstänkt för narkotikabrott blir intressant i utredningen. Men Jana måste få tag i personen före polisen så att hennes bakgrund inte avslöjas.
Bitvis känns berättelsen lite förutsägbar i den här andra delen om Jana Berzelius och de andra. Jag kan faktiskt misstänka och ana vilka de skyldiga äro. Dessutom hittade jag ett korrekturfel! Men… lik förbaskat är detta åter igen en riktig bladvändare, för helt säker kan en ju inte vara som läsare. Boken är väldigt spännande och jag läste den i rekordfart. Emelie Schepp lyckas bygga upp en story som håller och en spänning som varar genom hela boken. Dessutom är flera av bokens teman aktuella och realistiska.
Toffelomdömet blir högt.
*NK och Mamma Mu = Närmaste Kollegan och kollegan R på mitt förra jobb
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged åklagare, barn, bladvändare, chef, cliffhanger, dåtid, deckare, eget förlag, Emelie Schepp, författare, förtränga, förundersökning, förväntan, gratulera, Håkan Axlander Sundquist, inspiration, Jerker Eriksson, Kråkflickan, läsa, litteratur, loppis, Maria Lang, Märkta för livet, Migrationsverket, mord, Motala, Norrköping, nutid, omdöme, prio ett, Röda Korset, sanning, second hand, sjukhus, skickligt, skriva kontrakt, spännande läsupplevelse, ta livet av, trilogi, utan minne, utomordentlig, välanvänt grepp, Victoria Bergman, Vita spår, Wahlström & Widstrand on 03 maj 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Av en händelse hittade jag Emelie Schepps debutdeckare Märkta för livet på Röda Korset en dag i mars. För 15 kronor blev storpocketutgåvan min. Igår kväll läste jag ut boken. Det gick väldigt fort att läsa de cirka 340 sidorna.
I boken varvas dåtid och nutid. I centrum står åklagaren Jana Berzelius. Jana leder förundersökningen i mordet på en chef vid Migrationsverket i Norrköping. Mordet leder henne bakåt i tiden, mot sanningen om det som hände henne själv som barn. Detta är nåt hon har förträngt sen den dan hon vaknade på ett sjukhus utan minne. Plötsligt dyker minnena upp allt mer tydligt och till sist tvingas hon inse och komma ihåg det som hände.
Det här var en riktigt spännande läsupplevelse! Inte nog med att Emelie Schepp är född i Metropolen Byhålan, hon kan skriva böcker också. Sin debutbok gav hon ut på eget förlag innan Wahlström & Widstrand fick upp ögonen för henne och skrev kontrakt på totalt tre böcker. Tvåan kom förra året, trean kommer nu i slutet av maj.
På ett skickligt sätt lyckas författaren föra historien framåt. Att varva dåtid och nutid är i sig inget nytt grepp utan ganska välanvänt. Men det är skillnad på hur författare gör det. En del gör det mindre bra, andra, som Emelie Schepp, gör det helt lysande. Här och var avslutas kapitlen med riktiga cliffhangers, nåt som gör den här deckaren till en typisk bladvändare. Jag anar en viss inspiration från Jerker Erikssons och Håkan Axlander Sundquists böcker om Victoria Bergman, en trilogi som inleds med Kråkflickan.
Hur som helst, jag kan bara gratulera Emelie Schepp till en utomordentlig bok. Jag ska i princip genast införskaffa Vita spår (del 2) och med stor förväntan se fram emot Prio ett. För framtiden hoppas jag att författaren tar livet av en och annan i Byhålan också. Det skulle snart göra henne till Motalas Maria Lang.
Toffelomdömet blir självklart det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 25 000, älska att prata, åhörare, öron, balkong, bära, börja jobba, bekräftelse, bladvändare, blåst, bukett, cliffhanger, debutdeckare, dejt, dissa, dryck, eget förlag, Emelie Schepp, ensam, fantasi, fika, fint pris, finväder, fråga, frysa, galge, gapa, garage, gatuköksmat, gissa, glasa in, glassfrys, go och gla, grejor, grillare, helt slut, hyfsat rena toaletter, ICA Maxi Motala, innehåll, jobbväska, kaffe, kallskuret, käften glappar, Köping, köttbullemacka, kexchoklad, komma hem, komposition, krukväxter, kruttorr, kund, läsa, litteratur, lugnt, maj, mamma, mat, Märkta för livet, måndag, mimosasallad, mjölk, mobiltelefoni, Motala, nöjd, njuta, nyckel, oliver, onsdag, para ihop, plånbok, prio ett, publik, rökare, regn, shopping, skattsedel, skitan är rund i Askersund, Skoftestagrillen, skriva, smör och bröd gör kinden röd, smink, solig, städa, stressa, stryka, sura, tack, tillåten hastighet, tisdag, tom, tomater, torsdag, trafik, träningsvärk, trött, tvätt, tyst, tystnad, Uppsala, uteplats, utflykt, Varamon, varm, vattna, vägarbete, Vita spår, Wahlström & Widstrand, yrkeschaufför on 02 maj 2016|
Ett inlägg om mat och dryck, om shopping, deckare och tystnad.
Kaffe och kexchokla’ gjorde mig go’ och gla’. Fast först blev jag sur för att det inte fanns nån glass och sen för att jag blev ihopparad med en gubbe.
Jorå, jag har kommit fram/hem. Tack alla som frågar (ingen). Den här måndagen var en perfekt resdag. Det var mest yrkeschaufförer ute, chaufförer av sorten som kör bra. Trafiken flöt på utan några större hinder mer än ett vägarbete mellan Metropolen Byhålan och Skitan är rund i Askersund. Dessutom var vädret betydligt bättre än i torsdags när jag körde ner. Då regnade det – inte måttligt! – hela vägen. Idag var det soligt utan att vara stekhett. Min vana trogen stannade jag i Skoftesta utanför Köping. Då är jag lite mer än halvvägs hemma. Där finns hyfsat rena toaletter och gott kaffe. Men lite sur blev jag allt att glassfrysen var helt tom. Ännu surare blev jag när mannen bakom disken ville para ihop mig med en annan kund. Hmpffff! Gatuköksmat eller köttbullemacka ville jag inte ha, så det fick bli en kexchoklad. Och såna blir en ju go’ och gla’ av, även jag! Dessutom var det härligt att kunna sitta ute och fika. Fast lite frös jag i blåsten. Jag körde sen vidare och nådde Uppsala på totalt tre timmar. Det var bra gjort för jag höll mig inom tillåtna hastigheter och jag stannade ju åtminstone 20 minuter för att fika.
Hemma i New Village var det lugnt och tyst. En kan säga att mina öron lider av rätt svår träningsvärk nu. Lilla mamma älskar att prata – mer än jag. Och ju mer hon pratar, desto tystare blir jag. Ibland har jag trott att hon velat se nåt TV-program och tänkt att då kan jag passa på att skriva eller läsa. HA! Hon har pratat då också. Men samtidigt förstår jag och vet hur det är när en är ensam om dagarna. Får en plötsligt publik/åhörare glappar käften nästan automatiskt av sig själv. Jag är likadan.
Jag märker att mamma har blivit äldre och att hon orkar mindre än sist. Hon var nöjd bara med de två utflykterna till ICA Maxi och den lilla turen till Varamon. Efteråt blev hon helt slut. Så dessa små utflykter gjorde jag så gärna – även om smink och sånt inte är min grej!..
En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Handla fick jag även göra när jag kom hem. Det behövdes mjölk framför allt och bubbelvatten med citron, men sen skulle jag ju ha nåt ätbart också. Fantasin är inte precis livlig när det gäller mat. Dessutom var jag trött och det var varmt. En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Mina krukväxter var kruttorra så Lucille hade nog behövt vattna dem ytterligare en gång medan jag var borta. Nåja, ingen av dem hade dött och till och med buketten från vännen Lena levde – lite, i alla fall.
Mamma fick ett samtal när jag hade burit in alla grejor (två vändor till garaget). Hon stressar mig lite för att jag inte har fått ytterligare nån bekräftelse på att jag börjar jobba den 9 maj, men jag gissar att det kommer en sån i morgon eller på onsdag. Och gör det inte det åker jag väl dit på måndag som vi kom överens om per mobil i tisdags. Skattsedeln hade i alla fall kommit.
Kvällens middag blev… kallskuret med mimosasallad IGEN. I kväll kompletterade jag dock med tomater och oliver.
Nästan en timmes samtal blev det sen med Fästmön efter maten. Då hade jag hunnit köra en maskin tvätt också. I morgon blir det ytterligare en. Sen måste jag stryka nån dag. Och städa. Och göra iordning på ballen* nu när finvädret tycks ha kommit. En får hoppas att en kan sitta där ute bara, alla rökare och grillare till trots. På onsdag kan det bli en sittning framåt aftonen, men på dan har jag en dejt med Anna nere på stan. Då ska jag ju jaga en ny jobbväska och en ny plånbok.
I kväll blir det fortsatt lugnt. Min nyckel ska jag ta tio steg för att hämta, men sen ska jag njuta av tystnaden (hann knappt skriva det så började nån gapa på en uteplats nära mig…) och att jag kan ha balledörren** och ett fönster öppet. Nån större lust att glasa in min lilla balle har jag inte. I vart fall inte att slänga ut nånstans runt 25 papp på det.
Jag ger nog Emelie Schepp min totala uppmärksamhet i afton. Jädrar vilken bra debutdeckare hon har skrivit! Jag är mycket imponerad av både innehåll och komposition – det är dessutom en riktig bladvändare med fler än en cliffhanger vid kapitelsluten. Svår att lägga ifrån sig, med andra ord! Hon gav först ut boken på eget förlag och sålde 40 000 ex. Sen fick hon kontrakt om totalt tre böcker med Wahlström & Widstrand (ett av förlagen som dissade mig). Del två kom ut i maj förra året och har titeln Vita spår och den tredje delen, Prio ett, kommer ut i slutet av innevarande månad.
Har DU tråkigt i kväll tycker jag att du ska fortsätta gissa vad det står på den andra galgen!!! Tänk på att det är ett fint pris!
*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged amerikansk författare, andra böcker än deckare, april, att läsa-lista, bokåret 2016, bokmal, brittiska deckare, deckare, Elizabeth George, Emelie Schepp, En hemlig plats, England, februari, Fyren, Gälla för död, Gustavs grabb. Berättelsen om min klassresa, I fiendens närvaro, januari, julklappsböcker, julklappsböcker 2015, läsa, Leif GW Persson, litteratur, maj, mars, Märkta för livet, mål, Motala, ny författarbekantskap, Patienten, påbörjad, PD James, plus, Protest till döds, Ruth Rendell, Saknaden efter Josef, självbiografi, Slut hennes ögon, svensk deckarförfattare, svenska författare, tack, Tana French, TBR-lista, tur, utlottning, vinna on 01 maj 2016|
Ett litterärt inlägg.
I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read, en att-läsa-lista, alltså). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet. I februari var bokmålet att läsa fler andra böcker än deckare och det målet nådde jag. Mars månads bokmål var att läsa böcker av svenska författare. Det målet nådde jag också. Det blev åtta böcker av bara svenska författare lästa och en påbörjad.
En skärmdump av de böcker jag läste i mars samt den sista boken jag påbörjade den månaden.
Bokmålet för april månad var att läsa brittiska deckare. Det gick väldigt bra tack vare vännen Agneta. Jag började med att läsa ut en självbiografi av en svensk deckarförfattare, men sen läste jag bara brittiskt. Nästan. Det smög sig in nån amerikansk författare också, men hon räknas ändå eftersom miljön för hennes deckare är England. De här böckerna läste jag i april (om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem):
Det blev nio lästa böcker i april och åtta av dem kan kategoriseras som brittiska deckare. Tana French var en ny författarbekantskap som jag hade turen att vinna i en utlottning hos Johanna. Bokmålet nåddes och det är jag nöjd med. Nästa månad är bokmålet att läsa böcker från loppis och second hand. Jag påbörjade maj-läsningen redan sista april i Metropolen Byhålan, passande nog med Emelie Schepp, född här och liksom Tana French en författare jag inte har läst tidigare. Ett plus redan är att det är en deckare!
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Musik, Personligt, TV, tagged alkohol, asklund, årsskötsel, begravning, bjuda, blåsa, blommor, bokmärke, brillor, bror, cocosbollar, dator, deckare, delikatessdisk, efternamn, eld, Emelie Schepp, erbjuda skjuts, farsa, farväl, färdtjänst, färgnummer, födelsedag, fika, fru, godispåse, godsaker, grav, grill, hillbillymusik, ICA Maxi Motala, kaffe, koncentrera mig, kyrkogård, läppstift, läsa, litteratur, mage, mamma, Märkta för livet, middag, morfar, mormor, Motala, Motala griftegårdsförvaltning, mulet, nejlikor, nyfiken, pappa, Patienten, PD James, penséer, prata, promenad, regn, shopping, Sista april, sjön, skåning, skråla ikapp, skyddsängel, släcka, sol, stava, storhandla, svårt att tacka nej, tårta, typiska dagar, tyst, tystnad, vakna, Valborg, vardagsrum, väder, Vättern on 30 april 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om typiska dagar i Metropolen Byhålan.
Nejlikor till pappa, mormor och morfar och till morfars bror och hans fru.
Jag fattar om eventuella andra läsare än jag själv är otroooligt nyfikna på hur jag fördriver dagarna här i Metropolen Byhålan. Huvudsyftet med vistelsen den här gången var förstås att bevista en begravning. Jag skulle hellre ha varit med och firat en födelsedag, men så blev det inte. Gårdagens farväl tog hela eftermiddagen. Uppenbarligen fick vi inte nog, för idag, efter storhandlingen, for vi upp till kyrkogården. Jag har inte varit vid pappas, mormors och morfars grav sen i somras, så jag ville dit med lite blommor. Mamma kommer heller aldrig till graven eftersom färdtjänsten inte väntar medan hon sätter ner blommor och ingen annan erbjuder skjuts. Men det är lugnt, jag har nyligen betalat årsskötsel för ytterligare ett år och kunde konstatera att griftegårdsförvaltningen har planterat penséer. Vi blåste också över (det blåser förskräckligt här!) till asklunden där vi satte några nejlikor hos morfars bror och hans fru. Kanske har vi nu fått nog av gravar och sånt ett tag framöver? Till nästa gång. För den gången kommer ju, det vet vi.
Vädret är inte det bästa, det blir det först när jag har åkt härifrån. Det kom lite sol igår mot kvällningen, men idag är det mulet. Det började blåsa här redan igår och vindarna har inte avtagit. Tack och lov är de inte nordliga och nåt regn har vi inte sett till idag. Tyvärr hjälper inte det, så nån promenad nere vid sjön är inte att tänka på. Jag passade på att ta ett par bilder på solen och sjön igår i alla fall.
Här ser jag ut över sjön ungefär mitt emot Toffelmammans boning.
Vad händer mer här då? Jo jag läser om morgnarna, för av nån anledning vaknar jag runt klockan sex. Då är huset tyst och jag kan koncentrera mig. Sen sitter jag vid datorn, men jag har otroligt svårt att koncentrera mig på det jag skriver trots att jag ibland sitter för mig själv i vardagsrummet. Antingen pratar mamma (det gör hon typ hela tiden) eller så är TV:n på ganska högt. (För tillfället är det en skåning som skrålar ikapp med nån sorts hillbillymusik.) Men i morse rådde tystnaden och jag läste ut PD James. Därefter grabbade jag tag i en ny bekantskap bland deckarförfattarna, Emelie Schepp. Passande nog är den unga damen från Metropolen Byhålan (och jag tror att jag vet vem hennes farsa är, trots att han stavar sitt efternamn på ett mer traditionellt sätt än den eventuella dottern).
Detta bildspel kräver JavaScript.
Mer då – förutom gravar och böcker? Eh ja… det fikas väldigt mycket här… Det fikas ofta och gärna och jag har svårt att tacka nej till det som bjuds till kaffet. Igår blev det tårta och idag blev det två cocosbollar…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Läppstiftsprovning.
Idag har vi storhandlat, som jag nämnde inledningsvis. Detta omfattade även att prova och köpa läppstift. Det vill säga mamma provade och köpte, jag fick, med brillans hjälp, tolka färgnummer. Inte dagens roligaste aktivitet, om jag får säga det. Så jag sitter nu och väntar på att det ska bli middagsdags. Vi shoppade loss vid delikatessdisken inne på Maxi… Magen börjar så sakteliga vänja sig vid såväl mat som godsaker. Var sin godispåse följde också med hem från affären.
Jag önskar Dig en skön Sista april/Valborg från en blåsig Metropol! Ta det vackert med alkoholen och glöm inte att passa eldar och grillar!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged a-kassa, Anja Kontor, annons, Antik & Auktion, Antikrundan, Arbetsförmedlingen, arbetsplats, Återbruket, ärende, bemötande, besöka, blogg, bokmal, Boländerna, Carlos Ruiz Zafón, dagbok, Daniel Mendoza, det lokala, diskutera, Emelie Shepp, en del kärlek, ersättning, ett kärt återseende, exkluderad, favoriter, född, före detta kollegor, företag, företeelse, fredag, fylla år, gammal, gärningsman, gå bort, gågatan, gör nåt bra, göra sig besvär, Gottsunda, grå, handlägga, handläggare, Helgonet och utpressarna, hylla, intressera, irritera sig, journalist, känsla, kärlek, klagar, kollega, kommun, kommunicera, kontorskomplex, läsa, läsa. loppis och second hand, lån, lördag, lösning, lediga tjänster, ledsen, Leslie Charteris, litteratur, lyrik-Sverige, mamma, Marina, människa, Märkta för livet, måndag, morgon, Mr Selfridge, När livet vänder, nöjd, negativt kritiska ord, onsdag, osedd, parallellgata, paria, pendla, person, poeten Göran Palm, produkter, reportage, riktigt jävla förbannad, Romarblod, söka jobb, söndag, selektiv syn, skriva, sms, somliga, stökig och oorganiserad bokavdelning, Steven Saylor, Stockholm, Stockholmsmänniskor, Stor, svart, syfte, tandhygienist, tandläkare, tärande, telefoni, tillgänglig, träffa ömma punkter, tvingar ingen att läsa, Ulla Bolinder, UNT, Uppsala, Uppsala län, Upsala Nya Tidning, utflykt on 13 april 2016|
6 Comments »
Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…
Lite kärlek mor vi gott av. (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)
Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?
Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…
Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.
Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!
Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)
Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.
På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.
Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!
Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…
Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.
Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged affär, alkohol, Amaryllis, antik, Astrid Lindgren, augusti, Årstahallen, öppna, balkong, behärska sig, bekanting, bingen, blåbär, bordslampa, brun, bulle, Conero Riserva 2012, cykelverkstad, deckare, det finns folk till allt, eftermiddag, eldslågor, Emelie Schepp, en vit elefant, favorit, färg, fina plåtburkar, flytta, fotograf, fotoutställning, frukost, golvlampa, granne, grekisk sallad, ha fest, hammare, Hela världen brinner!, helg, Hjalmar Brantingsgatan 4a, hosta, i parti och minut, James Bond, jobb, jordgubbar, kaffe, kaffe på sängen, kära ner sig, kletigt socker, klocka, kolgrill, kontanter, kram, läsning, lördag, ledig, loppistur, lunchtid, mamma, märkliga människor, Märkta för livet, mål, middag, namn, ordning, orkidé, Röda Korset, rödvin, retro, Retrolyckan, söndag, söndagsmorgon, serie, shopping, Siw Malmkvist, sluta ögonen, snö, spika, Springfloden, Svartbäcken, syltburk, ta det lugnt, tandläkare, tända, telefoni, textgranskning, tid att passa, turné, tvätta, tzatziki, Upplandsmuseet, Uppsala by night, Västerbottenpaj, vintage, vitt täcke på marken on 20 mars 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om helgen.
Ledig morgon i sängen.
Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???
Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.
Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.
Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…
Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.
En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.
Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.
Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!
Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!
Här är ytterligare några bilder:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged absurd, aktuellt ämne, Alla kan se dig, amulett, Anna Jansson, april, arbeta, arbeta mot tiden, arkeolog, åklagare, önskelista, övergivet sjukhus, övernaturlig, översatt, bakgrund, barn, berätta, blodigt fotavtryck, bo i andra hand, Brudkistan, brutalt, chef, dator, dåtid, dö, död, De utstötta, deckare, deckarförfattare, Deckarna, Det Verkliga Livet, Elly Griffiths, Emelie Schepp, ensamstående mödrar, Facebook, familjehemligheter, fantisera, favorit, favoritförfattare, födelsedag, författarskap, förnamn, förnuft, förundersökning, fiktion, filma, framtid, fruktansvärt händelseförlopp, fynd, gammal dam fyrtiotal, gå på tur, genre, grav, handprotes, hat, händelser, hängdes, herrgård, husa, husvagn, hyresfritt, inbunden, inget att läsa Musselstranden, kallblodig mördare, källare, kidnappas, knivhugg, kropp, kvarlevor, lämnad i skogen, låtsasvärld, leka, litteratur, livet, Marie Hermanson, Märkta för livet, mördare, mörkt förflutet, mentalt, Migrationsverket, misshandlad, moderna, mor, mord, mystisk, norsk, Norwich, nutid, offentlig skam, offentlighet, ovälkommen besökare, panik, patienter, påsk, påskekrim, pocketböcker, pojke, polis, polisroman, privatliv, psykiskt sjuk, psykologisk thriller, rädsla, sand, sanning, science fiction, sjukhus, skötebarn, skugga, skydda, Skymningslandet, sluka, slump, snubbla över, snubbla över lik, sociala medier, sommardag, spädbarn, spännande, spänningsroman, störa planerna, störda, Sveriges Television, svika, tidig, tillvarons torftighet, timanställd, Unni Lindell, uppdrag, utan minne, utredning, val, vapen, välplanerat mord, vår on 18 mars 2015|
Ett litterärt inlägg.
På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):
De utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.
Skymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.
Märkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.
Bland vårens inbundna spänningsromaner finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:
Alla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”
Brudkistan av Unni Lindell
. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.
Helveteselden av Karin Fossum
. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?
Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 