Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 25 000, älska att prata, åhörare, öron, balkong, bära, börja jobba, bekräftelse, bladvändare, blåst, bukett, cliffhanger, debutdeckare, dejt, dissa, dryck, eget förlag, Emelie Schepp, ensam, fantasi, fika, fint pris, finväder, fråga, frysa, galge, gapa, garage, gatuköksmat, gissa, glasa in, glassfrys, go och gla, grejor, grillare, helt slut, hyfsat rena toaletter, ICA Maxi Motala, innehåll, jobbväska, kaffe, kallskuret, käften glappar, Köping, köttbullemacka, kexchoklad, komma hem, komposition, krukväxter, kruttorr, kund, läsa, litteratur, lugnt, maj, mamma, mat, Märkta för livet, måndag, mimosasallad, mjölk, mobiltelefoni, Motala, nöjd, njuta, nyckel, oliver, onsdag, para ihop, plånbok, prio ett, publik, rökare, regn, shopping, skattsedel, skitan är rund i Askersund, Skoftestagrillen, skriva, smör och bröd gör kinden röd, smink, solig, städa, stressa, stryka, sura, tack, tillåten hastighet, tisdag, tom, tomater, torsdag, trafik, träningsvärk, trött, tvätt, tyst, tystnad, Uppsala, uteplats, utflykt, Varamon, varm, vattna, vägarbete, Vita spår, Wahlström & Widstrand, yrkeschaufför on 02 maj 2016|
Ett inlägg om mat och dryck, om shopping, deckare och tystnad.
Kaffe och kexchokla’ gjorde mig go’ och gla’. Fast först blev jag sur för att det inte fanns nån glass och sen för att jag blev ihopparad med en gubbe.
Jorå, jag har kommit fram/hem. Tack alla som frågar (ingen). Den här måndagen var en perfekt resdag. Det var mest yrkeschaufförer ute, chaufförer av sorten som kör bra. Trafiken flöt på utan några större hinder mer än ett vägarbete mellan Metropolen Byhålan och Skitan är rund i Askersund. Dessutom var vädret betydligt bättre än i torsdags när jag körde ner. Då regnade det – inte måttligt! – hela vägen. Idag var det soligt utan att vara stekhett. Min vana trogen stannade jag i Skoftesta utanför Köping. Då är jag lite mer än halvvägs hemma. Där finns hyfsat rena toaletter och gott kaffe. Men lite sur blev jag allt att glassfrysen var helt tom. Ännu surare blev jag när mannen bakom disken ville para ihop mig med en annan kund. Hmpffff! Gatuköksmat eller köttbullemacka ville jag inte ha, så det fick bli en kexchoklad. Och såna blir en ju go’ och gla’ av, även jag! Dessutom var det härligt att kunna sitta ute och fika. Fast lite frös jag i blåsten. Jag körde sen vidare och nådde Uppsala på totalt tre timmar. Det var bra gjort för jag höll mig inom tillåtna hastigheter och jag stannade ju åtminstone 20 minuter för att fika.
Hemma i New Village var det lugnt och tyst. En kan säga att mina öron lider av rätt svår träningsvärk nu. Lilla mamma älskar att prata – mer än jag. Och ju mer hon pratar, desto tystare blir jag. Ibland har jag trott att hon velat se nåt TV-program och tänkt att då kan jag passa på att skriva eller läsa. HA! Hon har pratat då också. Men samtidigt förstår jag och vet hur det är när en är ensam om dagarna. Får en plötsligt publik/åhörare glappar käften nästan automatiskt av sig själv. Jag är likadan.
Jag märker att mamma har blivit äldre och att hon orkar mindre än sist. Hon var nöjd bara med de två utflykterna till ICA Maxi och den lilla turen till Varamon. Efteråt blev hon helt slut. Så dessa små utflykter gjorde jag så gärna – även om smink och sånt inte är min grej!..
En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Handla fick jag även göra när jag kom hem. Det behövdes mjölk framför allt och bubbelvatten med citron, men sen skulle jag ju ha nåt ätbart också. Fantasin är inte precis livlig när det gäller mat. Dessutom var jag trött och det var varmt. En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Mina krukväxter var kruttorra så Lucille hade nog behövt vattna dem ytterligare en gång medan jag var borta. Nåja, ingen av dem hade dött och till och med buketten från vännen Lena levde – lite, i alla fall.
Mamma fick ett samtal när jag hade burit in alla grejor (två vändor till garaget). Hon stressar mig lite för att jag inte har fått ytterligare nån bekräftelse på att jag börjar jobba den 9 maj, men jag gissar att det kommer en sån i morgon eller på onsdag. Och gör det inte det åker jag väl dit på måndag som vi kom överens om per mobil i tisdags. Skattsedeln hade i alla fall kommit.
Kvällens middag blev… kallskuret med mimosasallad IGEN. I kväll kompletterade jag dock med tomater och oliver.
Nästan en timmes samtal blev det sen med Fästmön efter maten. Då hade jag hunnit köra en maskin tvätt också. I morgon blir det ytterligare en. Sen måste jag stryka nån dag. Och städa. Och göra iordning på ballen* nu när finvädret tycks ha kommit. En får hoppas att en kan sitta där ute bara, alla rökare och grillare till trots. På onsdag kan det bli en sittning framåt aftonen, men på dan har jag en dejt med Anna nere på stan. Då ska jag ju jaga en ny jobbväska och en ny plånbok.
I kväll blir det fortsatt lugnt. Min nyckel ska jag ta tio steg för att hämta, men sen ska jag njuta av tystnaden (hann knappt skriva det så började nån gapa på en uteplats nära mig…) och att jag kan ha balledörren** och ett fönster öppet. Nån större lust att glasa in min lilla balle har jag inte. I vart fall inte att slänga ut nånstans runt 25 papp på det.
Jag ger nog Emelie Schepp min totala uppmärksamhet i afton. Jädrar vilken bra debutdeckare hon har skrivit! Jag är mycket imponerad av både innehåll och komposition – det är dessutom en riktig bladvändare med fler än en cliffhanger vid kapitelsluten. Svår att lägga ifrån sig, med andra ord! Hon gav först ut boken på eget förlag och sålde 40 000 ex. Sen fick hon kontrakt om totalt tre böcker med Wahlström & Widstrand (ett av förlagen som dissade mig). Del två kom ut i maj förra året och har titeln Vita spår och den tredje delen, Prio ett, kommer ut i slutet av innevarande månad.
Har DU tråkigt i kväll tycker jag att du ska fortsätta gissa vad det står på den andra galgen!!! Tänk på att det är ett fint pris!
*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, tagged 56:orna, A-post, ansvar, app, arbetsplats, arg, armbåge, Augustpriset, avstängd, axel, äta, årsskifte, B-post, Björn Borg, blankett, chef, döden, detaljträsket, dissa, dopinghistoria, engagera, engelska, ergonomi, fållas, för tidig död, förstå ironi, fel, fel brevlåda, firande, Frank Andersson, friad, fulla dagar, garage, halvt hysterisk, handläggare, hämta paket, högerarm, helg, husgud, idiot, idrottskarriär, idrottskvinna, idrottslärare, Ingemar Stenmark, inget underhudsfett, internationellt, jobb, kallt, Karl Ove Knausgård, klonig, kollega, kontor, kontrakt, kropp, läsa, långnäsa, lördag, ledsam, Linda Haglund, livet, mamma, Marcel Proust, mejla, Min kamp, moms på e-böcker, nacke, nördig, nominera, omväg, posten, prioritera, rapport, recensera, riksfärdtjänst, skita i, skjutsa hem, sluta i förtid, snö, sova, städa, svenska friidrottsförbundet, svischa förbi, tacksam, Telia, tidningstjänst, tragisk, tungt, tvätta, upprop, utomhus, välmående on 23 november 2015|
4 Comments »
Ett dubbelt inlägg.
Klona mig kan jag inte, men en häxnäsa kan jag alltid skaffa mig.
Ibland skulle en behöva klona sig. Skämt åsido, men jag fattar inte hur det ska bli på jobbet efter årsskiftet när det redan är så mycket idag. Vad som händer efter årsskiftet? Ja, vi är två vars kontrakt går ut den 31 december i år. Kvar är… en person, uppe i norr. Mina arbetsdagar är fulla av arbete. Vem ska göra det sen? Jag tycker om mitt arbete och att ha mycket att göra. Samtidigt är min arbetsplats inte utformad ergonomiskt för mig. Jag har fått jätteont i nacken och högerarmen, i axeln och armbågen. Det bekymrar mig lite att jag inte vet vem jag ska vända mig till när det gäller detta. Jag har naturligtvis själv ett ansvar för min egen kropp och mitt välmående, men… Mitt nya kontor är dessutom lika kallt som det gamla. Och nu har det också blivit kallt utomhus. I morse var det åtta grader kallt när jag huttrade iväg till garaget. Nån snö har vi inte fått än så länge, men det står väl inte på förrän den kommer. Jag skjutsade hem en liten kollega idag av sorten
inget underhudsfett.
H*n var mycket tacksam, men jag skulle ändå åka en omväg och hämta ett paket.
Roliga saker gör jag fortfarande, lite nördiga också. Idag har jag kämpat med en rapport på engelska och lite nöjd måste jag avslöja att jag hittade ett och annat fel. Mina dagar är så fulla och alla som kommer och vill ha hjälp säger att just deras prylar är prioriterade. Tur att jag har en chef på plats. Det är h*n som får prioritera. Jag bara jobbar på och önskar att jag kunde klona mig. Lite och ibland, i alla fall.
Helgen svischade förbi i ett nafs. Förutom födelsedagsfirande både lördag och söndag har jag städat och tvättat och pratat med mamma både i lördags och söndags. Hon hade fortfarande inte fått nån blankett om riksfärdtjänst med posten i fredags. Det enda jag kunde göra var att mejla handläggaren i lördags. Det är en klok kvinna och hon har talat med mamma förut och kan konsten att lugna henne. Ändå blir mamma så… halvt hysterisk och orolig att hon inte kan sova, äta eller nånting annat. Idag mitt på dan kom ett mejl från handläggaren att hon hade telefonerat med min mamma, att blanketten kommit och att hon ska få sin resa. Det känns inte som om nån har gjort nåt fel, fast ändå har det ju inte riktigt fungerat. Är det posten en ska bli arg på? Det hjälper inte. (Det hjälper lika lite som att bli arg på Telia som inte tycks fatta att det verkar vara nåt fel på appen eftersom den visar konstiga saker.) Förresten ringde mamma igen alldeles nyssens och berättade att blanketten hade kommit till fel brevlåda. I Metropolen Byhålan är det nämligen så att posten-posten delar ut A-post, medan tidningstjänst delar ut B-post. Då hamnar post i fel brevlåda. Och hur ska en gammal tant veta det?
Hon sprang kvickt, Linda Haglund.
I världen utanför mammas och min har Linda Haglund gått ur tiden alldeles för tidigt. Till och med en sån som jag vet vem Linda Haglund är (var) – en av 56:orna. Bland dessa kan jag också nämna Ingemar Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson. Imponerande, va? Men Linda Haglund… alldeles för tidig död, bara sex år äldre än jag och idrottskvinna. Livet for inte fram så snällt med henne efter den där dopinghistorian 1981 – som hon faktiskt friades av svenska idrottsförbundet ifrån. Men hon fälldes av det internationella och straffades genom avstängning. Tre år senare la hon idrottskarriären på hyllan. Sen jobbade hon som idrottslärare. Ledsamt och tragiskt, ett liv som slutade i förtid.
Proust är husguden för Knausgård.
I kulturvärlden delas Augustpriset ut i kväll. Det skiter jag totalt i i år. Förra året recenserade jag böcker av de nominerade och i år engagerade jag mig i ett upprop kring moms på e-böcker. Vad fick jag för det? Nada. Så nej, jag dissar Augustpriset totalt i år, ba! I stället för att klona mig litterärt har jag greppat första delen av Knausgårds kamp. Den börjar tungt med döden och fortsätter sen in i detaljträsket. På sidan 35 fick jag bekräftat det jag kände så snart jag började läsa: Marcel Proust är uppenbarligen en husgud.
För övrigt är cyberspace fullt av idioter. Jag är en av dem. Tur att jag inte kan klona mig. Men ironi förstår jag till skillnad mot… LÅNGNÄSA på dig!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged anno dazumal, antikt, arbeta hårt, ögon, bildspel, boksamling, boktok, brytningsfel, David Lagercrantz, deckare, dissa, ett jävla gissel, framträda, gamla böcker, gammal, glasögon, harva på, isolera sig, isoleringscell, Kartor, kämpa, kombo, kontaktlinser, linser, litteratur, manus, Millenniumserien, nörd, Norstedts förlag, nysläppt, prata hela tiden, publicera, skriva, styrka, Svensk författningssamling, Svenska Akademiens ordbok, tegelsten, tid, trilogi on 16 oktober 2015|
4 Comments »
Ett boknördigt inlägg.
Häromdan läste jag på nätet att David Lagercrantz ska skriva fler Millenniumböcker. I onsdags gick Norstedts förlag ut med att det blir ytterligare två böcker i serien. Norstedts är alltså förlaget där jag själv tänkte publicera min första bok. Men det är också förlaget som var det första att dissa mitt manus. David Lagercrantz säger att han isolerar sig när han skriver. Jag noterade att han betedde sig som om han var nysläppt från isoleringscellen när han framträdde i ett litterärt program på TV tidigare i höstas: han pratade hela tiden, även när han inte blev intervjuad.
En får väl säga att det är tur att Norstedts har David, dårå. Själv harvar jag på med andra delen i min trilogi, men jag har förstås mindre tid över att skriva numera. Överhuvudtaget har jag mindre tid över för böcker, det gäller ju läsningen också. På jobbet läser jag desto mer vad andra skriver. Mina ögon får arbeta hårt och jag kämpar fortfarande med hade hitta den rätta kombon mellan linserna och glasögon av olika styrkor. Brytningsfel är ett jävla gissel, att bli gammal i ögona likaså.
Idag fick jag en stund över och gick på tur bland några av boksamlingarna på mitt arbete. Jag tycker att böcker, allra helst gamla böcker, är så vackra. Vad tycker DU när du har kikat på mitt lilla bildspel nedan???
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, tagged alternativ, äldre dar, ögonen tårades, balansera på gränsen, betala, billig sort, blindstyre, brytningsfel, chicken vindalo, chock, Den blinde spelemannen, dissa, endagslinser, förändrad syn, föreläsa, förstå, funka, Gränby centrum, guld, halvblind, hantera situationen, het, horribla styrkor, i min familjs ägo, inte ha råd, jobba, köra bil, konsult-redaktör, kontaktlinser, krångligt, kund, läsa, läsglasögon, långsynthet, lurendrejare, mörkt, mugg, närsynthet, nästan blind, nätshopping, olika styrka, optiker, prova ut, recept, rulltrappa, skämta, smärre chock, snacka samma språk, styrka, Synoptik, Synsam, synundersökning, tack, tanka, tankar, tårade ögon, tvättmaskin, uppvärmt kaffe on 21 september 2015|
Ett o-synligt inlägg.
Nu är jag nästan lika blind snart som den blinde spelemannen på tavlan som inte längre är i min familjs ägo tack vare en lurendrejare. (Men DET är en annan historia!)
Det är kväll. Mörkt ute, mörkt inne. Jag kom nyss hem från Stormarknaden där jag hade turen att få tid för en synundersökning kl. 18.30. Den här gången dissade jag min vanliga optiker. Att som kund sen många år tillbaka (1991) få vänta en vecka på en synundersökning köpte jag inte. Synsam runt hörnet såg till att jag bara fick vänta en halvtimme.
Det var två år sen jag kollade synen. Då blev det en smärre chock och jag fick inte nån bra hjälp hos min ex-optiker. Jag hade inte råd att göra mer än undersökningen, heller. Idag träffade jag en optiker som förstod mig och snackade samma språk. Utan att vare sig skämta eller föreläsa gav hon mig de alternativ som finns.
Chocken blev inte mindre den här gången. Synen har förändrats mycket sen 2013. Till exempel är jag ett sånt blindstyre att jag balanserar på gränsen till att få köra bil med den styrka på linserna jag har idag. Mitt brytningsfel har heller aldrig varit korrigerat, endast närsyntheten. Och nu på äldre dar… långsyntheten. Det här att behöva läsglasögon för att ägna mig åt det jag gillar mest: att läsa.
Jag betalade 550 kronor och fick mitt recept. Tog rulltrappan upp och gick och käkade en supergod Chicken Vindalo, het så att ögonen tårades, medan jag funderade hur jag ska hantera situationen. Tankarna malde på rätt bra. Det går ju inte att jobba som konsult-redaktör om en inte ser. Om en är halvblind.
En halv mygg uppvärmt kaffe och tvättmaskinen som jobbar i bakgrunden. Jag har tänkt. Jag har nätshoppat linser i horribla styrkor, tycker jag själv. När jag får linserna kan jag prova ut läsglasögon, ett antal par av den billiga sorten. Krångligt när en har olika styrka på ögonen, bara. Men så får det bli. Hoppas det funkar…
Det får bli billiga läsglasögon sen.
Ett stort och varmt TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag kunde betala för både synundersökningen och tre månaders endagslinser! Du är GULD!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Personligt, Vänner, tagged Återbruket, barnkammare, bärhjälp, bästefåtölj, bil, bildtelefon, blå kontorsstol, blod, bokbord, bokhyllor, Boländerna, botanisera, centrum, cheesecake, dissa, duka, entré, farfar, fat, fika, fota, framför ögonen, ful får man vara men inte dum, fylla på, fynda, gapig mamma, gapig unge, gaylitteratur, göra mig illa, gestikulera, hatt, häfte, Helping Hand, hem, hemkörningspizza, hundralappar, inbunden bok, jet set box, jobb helg, kaffe, kantor, köpa, kinesiska koppar, klocka, kommunal verksamhet, krångligt, Kupan, lampskärm, läsa, lång pratstund, Lennart Engström, litteratur, loppis, loppistur, lyckad loppistur, Mannen som föll i glömska, Maria Lang, Marina, måndag till fredag, middag, mobiltelefoni, musikalisk litteratur, naken sisk, ordning, pall, plåster, pocketbok, prova, provsitta, pulpet, Röda Korset, runt hörnet, sambo, söt, sött, second hand, selfie, skrika, skyhöga parkeringsavgifter, snö, spekulant, störa friden, stopp, stormhatt, styra kosan, svimma, tack, traktordäck, Tysta övningar, Uppsala kommun, Uppsalas bästa fotograf, urhäftig, urtrevlig ung man, Utan ett ord, varningsskylt, vasst, vänlig och stark man, värmeljus, vård- och omsorgspersonal, vit, yrslig on 09 maj 2015|
Ett second hand-inlägg.
Idag bestämde FEM och jag oss för att dissa centrum. Det är krångligt att ta sig dit, parkeringsavgifterna är skyhöga, så nej tack – vi gjorde en loppistur. Det var verkligen synd att Återbruket bara har öppet måndag – fredag – det är ju en kommunal verksamhet, så det är ju bara vård- och omsorgspersonal som jobbar helger inom Uppsala kommun. För jag har bestämt mig, jag köper hyllorna. Hur jag sen får hem dem är en annan historia. Men det ska nog gå. Ful får man vara, men inte dum, som sagt…
Anna var lite yrslig när hon provade den vita bästefåtöljen för ett par veckor sen.
Vi fick tyvärr ingen ordning på den blåa kontorsstolen som jag fick av A och J, så vi bar ut den i FEM:s bil och styrde kosan mot Helping Hand. Där var det en väldigt gapig unge med en lika gapig mamma som tyvärr störde friden. Men detta till trots lyckades FEM sno den vita bästefåtöljen, som Fästmön provsatt för ett par veckor sen, mitt framför ögonen på en annan spekulant. Nu ska FEM:s sambo få nåt skönt och framför allt helt att sitta och läsa i! Vi fick god bärhjälp av en väldigt vänlig och stark man, men jag skulle ju vara med på ett hörn och lyfta. Naturligtvis gjorde jag mig illa på nåt vasst. Blodet sprutade och jag höll som vanligt på att svimma, men fick stopp på eländet samt ett plåster. Som tack lämnade vi kontorsstolen där.
Här är några bilder från vårt besök på Helping Hand idag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nästa stopp blev Myrorna i Boländerna som ligger bara runt hörnet. Redan i entrén möttes vi av ett härligt bokbord med bland annat Maria Langböcker. Där fanns en hel del annat smått och gott, allt från gaylitteratur till en urhäftig stormhatt… Tyvärr även här gapiga människor som envisas med att SKRIKA i sina mobiler… En liten sak till Anna samt en pocketbok följde med hem härifrån.
Här är några bilder från vårt besök hos Myrorna:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Röda Korsets Kupan blev nästa stopp på turen. Där botaniserade vi bland böckerna och jag träffade på Uppsalas bästa fotograf där. Det blev en lång pratstund, så jag fotade inte så mycket. Men en inbunden bok för 15 kronor följde med därifrån.
En söt liten jet set box för 30 kronor. Men den fick stanna kvar i Kupan.
Efter tre ställen var det dags att fylla på med nåt sött. Vi inledde besöket på Erikshjälpen med kaffe och var sin bit cheesecake. FEM telefonerade med sin sambo och gestikulerade vilt, men skrek inte. Hon trodde nog att det var bildtelefon… Vi tog en selfie och jag pratade med en urtrevlig ung man vars farfar var kantor. Man träffar nämligen trevliga människor på loppisar och i second hand-affärer också.
Här är några bilder från Erikshjälpen:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Det var en lyckad loppistur. Jag fyndade två böcker och en liten grej till Anna. FEM köpte en bok till mig, men vad hon köpte mer får hon själv berätta om medan jag beställer hemkörningspizza till middag.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged arbetsledare, arm, assistent, övervinna svårighet, ben, berätta, bruna skor, CP-skada, CP-skadad, dissa, enkelt, envis, födas, författare, finsk, funktionshinder, Grabben i kuvösen bredvid, grönt paket, hjälpmedelscentralen, hjulburen, jävlar anamma, jobba, Jonas Helgesson, konstatera, lådbil, litterartur, livet, livskraftig krabat, Malmö, med- och motgångar, Motala, nära att dö, normal, nyttig läsning, omöjligt, röststyrd tågupplysning, rullstol, sisu, SJ, skruva loss hjul, spastisk, strumpor, strumppåtagning, superduper lådbil, ta körkort, tack, telefoni, the sky is the limit, tillvaro, utan krusiduller, vara som alla andra on 07 mars 2015|
Ett inlägg om en bok. En CP-bok.
En liten bok på cirka 150 sidor. Det är Jonas Helgessons Grabben i graven kuvösen bredvid, den andra boken i det gröna paketet från vännen FEM som jag har läst. TACK! Och det var nyttig läsning, kan jag meddela. Författaren är nämligen CP-skadad och berättar utan krusiduller om både med- och motgångar i livet på grund av funktionshindret.
När Jonas Helgesson föddes var han väldigt nära att dö. Men han visade sig vara en livskraftig krabat – både vid födseln och senare. Genom livet övervinner han svårighet efter svårighet. Sånt även den utan CP-skada mycket väl skulle kunna tänka vore omöjligt fixar Jonas Helgesson. Med ett jävlar anamma och sisu (om han varit finsk) går han från att dissa hjälpmedelscentralens evigt bruna pjuck till att skruva loss hjulen på rullen och inte bara fixa en superduper lådbil: han slutar använda rullen och går. Så småningom blir han hjulburen igen – när han tar körkort.
Jag har själv jobbat med CP-skadade en gång i tiden, både som assistent och som arbetsledare. Men jag har sällan sett nån så envis som Jonas Helgesson. Här snackar vi verkligen
The sky is the limit!
Under läsningen noterar jag trots allt hela tiden hur Jonas Helgesson alltid vill vara som alla andra. Normal. Men även det mest enkla är otroligt svårt. På ett ställe i boken konstaterar han följande om strumppåtagning:
[…] Om man kombinerar ett spastiskt ben med en spastisk arm, vad får man då?
Rätt svar: Ganska svårt att ta på sig strumporna! […]
Och när Jonas Helgesson ringer SJ:s röststyrda tågupplysning går det så långt att Malmö blir Metropolen Byhålan:
[…] ‘Välkommen till SJ:s röststyrda tågupplysning. säg namnet på den ort du vill åka ifrån.’
‘Malmö.’
‘Ledsen, någon sådan stad finns tyvärr inte. Försök igen.’
‘Maaaaaaaaalmöööööööö! Fattar du ingenting… Jag ska åka från Malmö!!!’
‘Och hur dags vill du åka från Motala?’ […]
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en stor liten bok som alla borde läsa. Då skulle tillvaron kanske vara bättre för många.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, tagged aioli, alkohol, amatörvärdera, Antikrundan, app, arsenik, äta, ätbart, överdosera, badrum, barn, bärhjälp, blipp, bra förhållande, brödrost, bzz, dagkläder, damma, dammsuga, dissa, duschrum, extremt känslig för lukter och dofter, fattig, färsk, festlig måltid, firre, fisk, fiskpinnar, fräscht, fredagskväll, glad, grön i ansiktet, hänga kvar, höjdpunkt, hemmakläder, Hinke Kräkman, huvudingrediens, inspirerad, itutad, kläder, koriander, krydda, kylning, lukt, lukta, lura, lyxa, må illa, middag, mjölk, mobiltelefoni, ort, paket, potatis, räkor, räkskal, remouladsås, servera, skaldjur, skämta, sköljmedel, smart, smittad, smittade av lukten, snabbvarv, soprum, spy, stank, städa, störa, stekpanna, stinka, telefoni, telefonsamtal, tia, toa, torkad form, torsdag, tvätt, tvättmedelsdoft, upptagen, ventil, ventilationstrumma, vitt vin, Willys, yngste bonussonen on 19 februari 2015|
12 Comments »
Ett stinkande inlägg.
Goddag! Mitt namn är Hinke Kräkman. Det luktar koriander i mitt badrum.
Sent igår kväll noterade jag en vidrig lukt, för mig en stank. Och i morse hänger den kvar, inte svagare än igår kväll: det luktar koriander i mitt badrum! Är det nån krydda jag avskyr så är det koriander. Jag mår direkt illa, snudd på lika illa som jag mår av rövlu… röklukt. Och nu är jag fast med stanken. Det verkar som om lukten kommer från ventilen i badrummet, så gissningsvis har nån granne lagat till vad h*n tycker är en festlig måltid med koriander som huvudingrediens. Själv fick jag flytta ut kläderna ur badrummet (jag hänger alltid upp mina dagkläder i badrummet när jag har hemmakläderna på), men tyvärr är de redan smittade av lukten. Körde igång en maskin tvätt nu på morgonen. Kanske kan tvättmedelsdoften och doften av sköljmedel mildra koriandereländet.
Koriander. UFF! Det gillar jag INTE!
Ingen bra start på den här dan, alltså. Det värsta är att jag tänkte städa i badrummet idag. Nu vet jag inte ens om jag kan vara där inne utan att spy. Känner mig ungefär som yngsta bonussonen när jag lurade med mig honom som bärhjälp till soprummet en gång. Han är extremt känslig för lukter och dofter och det stackars barnet mådde så illa att han var grön i ansiktet. Lika grön som färsk koriander… Nån mer bärhjälp till soprummet har jag inte fått sen dess. Och det var väl en… sex år sen, eller nåt…
Städning står det på schemat idag. Men städning light. Lite fräscht i badrummet och i duschrummet/toan nu när Fästmön kommer i morgon kväll. Damma lite, ta ett snabbvarv med snabeldraken. Sen ska jag pinna över till Tokerian för att handla nåt ätbart. Det blir räkor med aioli och tillbehör samt vitt vin på fredagskvällen. En flaska vitt har legat på kylning några veckor, så det är bara skaldjuren och tillbehören jag behöver handla. Funderar starkt på att skicka över räkskalen sen genom ventilationstrumman till nån som har överdoserat med koriander. JAG SKÄMTAR, är bäst att tillägga!
Firre till middag i kväll.
I kväll blir det firre till middag – om man nu kan kalla fiskpinnar det. Jag tänker inte köra dem i brödrosten utan steka dem på medelvärme i panna på spisen. Det blir potatis, remouladsås och mjölk till maten. Grönsaker? Tänkte inte på det… Kanske köper nåt. Man blir smart av fisk, sägs det. Eller också är det bara nåt man blev itutad som barn för att man inte skulle dissa firren. Jag har ett rätt bra förhållande till fisk på tallrik, så jag har inte haft några större problem. Och när Tokerian säljer ett paket fiskpinnar för en tia går det ju inte att låta bli att köpa. Det blir ett par, tre middagar för en fattig Toffla, det. (Sen kan jag lyxa med räkor när Anna kommer!)
Efter middagen bänkar jag mig förstås framför TV:n. Det är ju TV-veckans höjdpunkt så här på torsdagen – Antikrundan. Inget får störa mig då, inte ens bzz och blipp från mobilen – eller telefonsamtal. Min mobil och jag är nämligen upptagna med att amatörvärdera via Antikrundans app.
Nu vill jag förstås veta lite om DIG! Är det nån ört eller krydda som DU inte gillar??? Och vad serverar du till middag hemma i kväll??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad, kanske till och med inspirerad!..
PS Tänk om det är arsenik i koriander i dess torkade form? Då hade jag rätt: Den ska inte ätas!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged ambulansfärd, Anders Roslund, Anna Jansson, Börge Hellström, bra bild, chick lit, deckare, Deckarna, Denis Rudberg, dissa, dra, elegant crime, fack, falla, författare, Författarförbundet, genre, genrebyte, hjälper inte, ingenting, inte min stil, Katarina Wennstam, litteratur, måna om, mördare, medlem, obehagliga glimtar, omdöme, onsdagskväll, packa sin väska, pysa av ilska, röntgen, rörigt, romanprojekt, samhällskritik, skada sig, töntigt, tjatigt, tonåring, totalt ointresserad, trappa, tycke och smak, utländska, värdshus on 04 februari 2015|
Ett inlägg om en TV-serie.
Mina onsdagskvällar fortsätter i samma stil: Jag kollar på Deckarna. Av de sex deckarförfattare som har samlats på värdshuset var det Denise Rudbergs tur att bli skärskådad i afton. Om henne vet jag typ ingenting. Jag har inte läst nån av hennes böcker.
Om Denise Rudberg visste jag ingenting innan jag såg på programmet.
Denise Rueberg har gjort sig känd på en genre som inte intresserar mig så särskilt mycket: chick-lit. Jag har gett mig på några av de mest kända utländska författarna som har skrivit den typen av böcker, men det hjälper inte – jag är totalt ointresserad. Kanske är det därför jag hittills har dissat att läsa nåt av Denise Rudberg..? Den genre hon skriver nu kallar hon själv
elegant crime.
Och jag tycker nog att det låter lite… töntigt. Eller i vart fall inte som min stil. Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag efter kvällens avslöjanden får en annan bild av Denise Rudberg. HON är nämligen inte töntig. Det visade hon redan som femtonåring när hon packade sin väska och drog – av skäl som hon ger vissa obehagliga glimtar från under programmet.
Det hon berättar om Författarförbundet får mig att pysa av ilska. Ett fack ska väl måna om medlemmar och om dem som vill gå med, inte avslå ansökningar på grund av tycke och smak?!
Om genrebytet säger Denise Rudberg att hon ville gå vidare. Hon tyckte att det blev tjatigt med chic lit och ville skriva böcker med mer samhällskritik. Då är deckare den perfekta genren.
Programmet om Denise Rudberg blev väldigt hattigt. Ett skäl till det var att Katarina Wennstam, som suttit tillsammans med Christoffer Carlsson och skrivit en kortroman där Denise Rudberg var mördare, föll ner för en trappa och skadade sig. Det blev ambulansfärd till röntgen, så Roslunds, Hellströms och Anna Janssons romanprojekt fick vi aldrig riktigt höra.
Toffelomdömet blir medel. Programmet blev för rörigt och jag hade svårt att få en bra bild av författaren.
Nästa gång är det Christoffer Carlsson som ska utredas.
Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:
Deckarna: Anna Jansson
Deckarna: Roslund och Hellström
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Puckon, Vänner, tagged baksida, batteridriven fotfil, bomber, bonusbarnena, dissa, dumt, e-kommentarer, element, för kallt hemma, förföljare, förstöra mitt liv, fötter, fel, fina tulpaner, fixerad, ger sig aldrig, höjdpunkter, helvete, hissa, hosta, irriterande, juldag, julklapp, julklappar, kycklingfärs, lågvattenmärken, mammas köttbullar, moms, nästan ingen röst, omtänksam, orange, prasslig julklapp, regnbågssockar, second hand-affär, skön, stalkers, tack, tacka, Tönten, Toffelfinger, tomten, torsdag, tossor, totalt värdelösa, underbart vackra, Uppsalakulan, vacker, vänta med spänning, vila on 25 december 2014|
Ett hissande och dissande inlägg.
Nej då! Jag VET att det är torsdag och att ”alla” väntar med spänning på att få läsa om den Tofflianska veckans höjdpunkter och lågvattenmärken (<== ironi). Samtidigt är det faktiskt juldag och en gammal Toffla måste också få vila Toffelfingrarna lite. Men här kommer de nu, den Tofflianska veckans höjdpunkter (Tomten) respektive lågvattenmärken (Tönten). Det är inte svårare än så här:
Tomten
Tönten
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Krämpor, Personligt, Puckon, Vänner, tagged allt, Amaryllis, apelsinfobi, blomma, bra priser, butik, den Tofflianska veckan, dissa, ensam, Farlig begåvning, flera veckor, fungerar inte, Fyrväktaren, glad, hissa, Hosianna, hosta, inte ha råd, jättesjukt, jul, julklapp, kalvsvettig, kärlek, Laurie R. King, läsa mer, litteratur, lycka till, möte, Pensionsmyndighetens servicekontor, ringa, Sarah Dawn Finer, sedvanlig rapport, silverstjärna, sjuk, symbol, tack, teknik, telefoni, Tempo i Vattholma, torsdag, underbart vacker, välsorterad, vecka, vidrigt on 18 december 2014|
Ett hissande och dissande inlägg.
Redan torsdag och mindre än en vecka kvar till jul! Men innan vi kommer dit blir det en sedvanlig rapport om den Tofflianska veckans höjdpunkter (Hosianna) respektive dalar (Hosta). Och det är ju inte svårare än så här:
Hosianna
Hosta
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 