Vägen till Ann-Christine

Ett inlägg om en dokumentärfilm.

---

 

Prästen Åke var 57 år och levde ett vanligt liv som gift och far till tre, numera vuxna, döttrar. Men Åke levde också ett liv i lögner. För fem år sen exakt på dagen idag blev han Ann-Christine. Nu gick inte den förvandlingen helt enkelt och lätt på en dag, naturligtvis. I kväll satt jag som klistrad framför SvT2 som visade dokumentärfilmen Vägen till Ann-Christine.

Åke blev Ann-Christine. (Fotot är lånat från SvT:s webb.)

Det är faktiskt sant att jag satt som klistrad framför TV:n. Det här är en sån rörande historia om en sån modig person som har tagit tag i sitt liv och förändrat det så. Dessutom med risk att förlora både sin familj och sitt jobb. För en präst kan väl inte leva ostraffat öppet som transperson, eller? Jo, det går! Visst blev det förluster, men också vinster. Ann-Christine har bevisat att det är möjligt. Dessutom har hon varit en förebild för andra i samma situation. I den här dokumentärfilmen får vi nämligen inte bara höra Ann-Christine och Åke berätta utan även en annan person som också levt ett långt liv med känslan av att vara fel. En person som efter att fått vetskap om Ann-Christine nu sökt hjälp att komma tillrätta med sitt eget liv.

I filmens början får vi tittare träffa Åke. I nästa scen är det Ann-Christine som berättar. Vidare får vi höra vad såväl församlingsmedlemmar som biskopen tänker och tycker om det hela samt också en av Ann-Christines döttrar. En dotter, för vars lille son Ann-Christine ändå är morfar.

Om du bara läser den här texten jag skriver nu låter det säker mest förvirrande. Men att se och höra Ann-Christine berätta gör allt kristallklart och inte ett dugg konstigt! Ann-Christine är nämligen inte den där mediebilden av en transa. Hon är så naturlig och enkel och klok i sin kvinnlighet. Det är en väldigt fin och sevärd ny film av Helena Isaksson Baeck.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

Med detta sagt och sett är det verkligen inte så att vi har kommit långt här i Sverige med vår öppna på allas rätt att finnas till och synas. Eller för att citera Ann-Christine i filmen:

[…] Man ser inga transpersoner läsa nyheter i Rapport. […]

Missade du Vägen till Ann-Christine kan du se den här på SvT Play eller under morgondagen (måndagen den 3 augusti), när den går i repris i SvT2 klockan 16.05.

Du kan också läsa Ester Roxbergs bok Min pappa Ann-Christine.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskdagsmiddag

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma hade svårt att välja.

Det enda som är lite trist är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.

Medan vi väntade på maten studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

Juldekorationer med pepparkaksgubbar. 

Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Ruccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.

När maten hade sjunkit undan tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Ljuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.

Till desserten tog vi var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Högljutt men gott kaffe.

Notan slutade på 670 kronor cirkus och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

• Utmärkt service på Maestro!
• Trist att man inte bytt ut menyn.
• Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
• Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
• Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
• God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
• Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
• Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
• Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Att lära sig den hårda vägen…

Läste i Svenska Dagbladet på nätet om att undersökningar visar att vi svenskar är så bra på engelska. Fast det är ju inte riktigt sant. Språkföretaget EF, som till och med arrangerade språkresor på bronsåldern när jag var tonåring, har, för att bevisa lite av motsatsen, sammanställt en lista på de tio ord vi svenskar har svårast med. Här kommer orden – tillsammans med mina kommenterar inom [ ]

• Catch (fånga) och Cash (kontant) [Men hallå! Där finns ju ett t i catch, vad är problemet?]
• Chips och Ships (skepp) [Ch i början ska uttalas Tj, Sh ska uttalas Sch]
• Watch (klocka, titta på) och wash (tvätta) [Samma som Catch, ju. Där finns ett t, vad är problemet?]
• Juice och Use (använda) [J ska uttalas Dj, inte svårare än så]
• Jet (ung. luftström) och Yet (ännu) [Jet uttalas med Dj i början precis som Juice]
• Buzz (surr) och Bus (buss) [MEH! Det syns väl att Buzz har en surrande ändelse och Bus en ganska tonlös?]
• Three (tre) och Free (fri) [Ja, vi svenskar tycker att det är pinsamt att läspa. Det tycker inte jag. Men jag är ju lesba, hö! Och b:et i lesba uttalas som p på svenska.]
• Thin (tunn) och Fin (fena) [Se Three och Free!]
• Wine (vin) och Vine (vinranka) [Ja jösses så svårt det är när W uttalas som W…]
• Phoned (ringde) och Found (fann) [Hur kan man uttala dessa ord fel???]

Jag åkte ett par svängar med EF till Brighton under senare hälften av 1970-talet. Eftersom jag bodde i en familj som hade en dotter i samma ålder som jag själv plus det faktum att jag inte är helt socialt inkompetent fick jag snart infödda vänner. Som skrattade åt mina klanterier. Men jag lärde mig av detta! Mitt största problem var när jag trodde att jag sa

I’m only joking!

fast jag i själva verket sa

I’m only yolking!

Joke = skämt; yolk = äggula. Att lära sig den hårda vägen, bland infödingar, har emellertid sina fördelar. Vissa saker fastnar för evigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Livat/Livet i Cyberspace: Google+ utmanar Fejan och påven twittrar

Varning för ironi – rödmarkerat!

Så har Google äntligen lanserat sin nya tjänst. Google+ är tänkt att vara en utmanare gentemot Facebook, men ändå tycks den inte innehålla några större och revolutionerande funktioner. Däremot sägs den vara mer användarvänlig. Och bara det är väl rätt bra..?

Det Google+ har fokuserat på är de olika konstellationer vi människor umgås i. Det kan vara kollegor, släkt, familj, vänner, affärsbekanta med flera. En del umgås till och med Petite Moi! Hur som helst, det är ju inte alltid vi vill att alla ska veta allt om oss. Alltså, man vill att en del bekanta ska få viss information, en annan del bekanta en annan information. Hängerume? På Fejan kan man dela in folk i olika kategorier vänner. På Google introducerar man i stället Circles, som sägs vara mer användarvänlig.

Andra nya funktioner är videosamtal med flera samtidigt och gruppchatt med vänner – via mobilen eller datorn, förstås.

Vi får se hur det hela utvecklar sig. Jag har svårt att tro att Facebook har mött sin överman. Samtidigt kan lite bra funktioner kanske sätta press på Fejan att förbättra det som är mindre bra där. Vad vet jag, vad vet jag? Jag finns ju inte på Fejan av flera skäl – ett är just den tveksamma indelningen av folk som vänner.

Men… det är aldrig försent att tänka om och blir en sån trögis som jag tillräckligt övertygad, så… Jag menar, nu när till och med påven twittrat för första gången. Enligt Expressen skrev han det själv (!) på sin iPad och det hela finns dokumenterat på YouTube:

Read Full Post »

Grattis Nillan och Fru Hatt!

En av mina goaste bloggvänner fyller år idag! Och det hade hon säkert gjort i det tysta om det inte var för hennes minst lika goa döttrar! Kolla bara hur de firade sin mamma i morse! Vilka pärlor!

Grattis, Nillan och ha en bra födelsedag!

Välj din favoritfärg!

                                                                                                                                                          Dagen efter Dagen F som är Födelsedag vill jag också gratta kära vännen Fru Hatt! Denna fantastiska kvinna som kämpar hårt för sig själv, men som alltid sätter sin familj främst har en födelsedagsmiddag på restaurang innestående (det VET hon sen igår!). Varmaste kramar till dig!

Fru Hatt är hjärte-godast!

Read Full Post »

Utdraget. Del 44

Jag har blivit utfattig, men jag har makt! Makt! Och den släpper jag aldrig ifrån mig förrän jag har förgjort detta lilla människokryp. Detta kräk, avskum, ormars föda…

Nu var det bara han kvar i huset, i familjen. De andra hade jag redan tagit hand om.

Äntligen! Äntligen skulle mitt arbete komma till sin slutpunkt och vi skulle få frid i våra själar, E och jag. E och U.

Read Full Post »

Utdraget. Del 34

Det hela slutade förstås i totalt kaos – vilket ju var syftet med det hela. När familjen återvände och såg de små förändringarna i det tillfälliga hemmet insåg de att de haft en objuden gäst. En inkräktare som inte ville dem väl.

Jag bidade min tid och iakttog deras reaktioner. Det var synnerligen intressant det som utspelade sig framför mina ögon. Den knubbige sonen fullkomligt tryckte i sig allt ätbart han kom över, hustrun H grät och slet sitt hår och så D… Nu kunde han inte längre hålla masken… Han travade fram och tillbaka i stora salen. Ömsom höjde han händerna som i vanmakt, ömsom slog han sig ner, sjönk ihop och såg bara allmänt tillintetgjord ut.

Scenen värmde mitt hjärta. Mitt hjärta och min själ som började ana frukterna av den ljuvligaste, gruvligaste hämnd jag kunnat tänka ut… Och snart var det dags att skörda.

Read Full Post »

Utdraget. Del 27

Maktlösheten och känslan av att vara värdelös. Att till och med vara en sån som andra, i tron att de är godhjärtade, klappar på huvudet och ger en present eller ett gott råd. Det var nog det E tyckte var värst. Att känna att han blev nedlåtande behandlad. Ibland blev han rentav sårad när han fick oönskade råd om hur han skulle bära sig åt eller var han skulle hitta informati0n – trodde de att han var alldeles tappad bakom en vagn?

Ofta kände han att han måste argumentera och försvara sig – även mot de så kallade hjälparna. Det tog mycket kraft.

Sen fanns det andra som tog fasta på hans förmåga att lyssna och kommunicera kloka råd själv! De liksom ÅT på honom. Efter vissa sammanträffanden kände han sig helt tömd på kraft och energi, men även tankar och känslor. Han orkade inte riktigt med att vara gratis terapeut till höger och vänster – för för honom själv fanns det ju ingen utöver familjen som kunde lyssna. Alla tycktes fokusera på att bli den som hittade lösningen på hans problem – i själva verket ville han komma fram till lösningen på egen hand. Han behövde bara HJÄLP fram till lösningen. Kontakter som kunde leda honom rätt, som var användbara, som kunde se att hans fall hade något av värde i sig. Som såg honom och hans bakgrund som något värt att rädda.

Men de som skulle ha gett honom denna hjälp vände honom ryggen när han utklassade dem med sitt intellekt. Och det var ändå inte så att det var menat som utklassning eller övertriumfering – det var bara hans natur att säga sanningen – och sin mening. 

Read Full Post »

Jehåvasjäveln

Ett tryggt liv som utvald i Rikets sal, bakom Vakttornets muror. Jens ville vara ett Jehovas vittne och vittna om Gud. Men han prövas och ställs inför flera svåra val. Jag har just slagit ihop pärmarna på Henrik Petterssons bok Jehåvasjäveln, skänkt till mig av snälla Systerdyster i februari i år.

En modig bok!

                                                                                                                                                      Den här boken  handlar om den unge Jens som är ett Jehovas vittne. Det är ett tryggt liv i församlingen. Men så förändras Jens under tonåren. Och när han träffar Emma förändras allt! För Emma, också hon ett vittne, ifrågasätter och diskuterar. Snart ställs Jens inför flera svåra val. Så inträffar en katastrof. Hur orkar han leva vidare när han känner sig som en svikare?

Den här debutromanen är, enligt en recensent:

[…]en modig och ovanligt mogen debut om att vara annorlunda och om den stora smärtan det inneböär att omvärdera sin omvärld och tvingas svika sin familj. […]

Utdraget ovan sammanfattar något av det jag känner efter att ha läst boken. Det ÄR en modig bok! Och den handlar om att släppa taget och att fortsätta kunna och vilja leva livet trots katastrofer och trots att man känner sig som en svikare.

Jag rekommenderar boken varmt och nu, hör och häpna, ska jag dela ut betyg:

Fyra RÅÅÅSA tofflor av fem möjliga får Jehåvasjäveln!

Read Full Post »

Utdrageeeet. Del sex

Nu när vi nästan känner varandra som gamla bekanta vore det väl på sin plats att komma till ”first name basis”. Emellertid är denna… berättelse? så Kafkalik – och dessutom vill jag inte att någon ska känna sig alltför ”illustrerad” – så jag har beslutat att dela ut bokstäver i stället för namn.

Jag som berättar är U, förstås. Skuggan på sängen får bokstaven E. Mannen och Hustrun hade jag lite svårare att beteckna, men jag tilldelar Mannen ett D och hustrun ett H. OK? Då kör vi!

Det var alltså E som upptäckte H:s nekrofiligömma. När detta uppdagades av D blev E plötsligt ett hot. Nu var ju detta inte det enda E visste om familjen. Framför allt hade han mycket god kännedom om D:s göranden och låtanden.

Det hade onekligen varit lite intressant, tyckte E, att på håll följa D:s hantering av svärföräldrarnas ekonomi, tätt följd av en fastighetsförsäljning åt de egna föräldrarna. Ty kort därefter inhandlade makarna D och H ett sommarresidens. Ja, jag benämner det sommarresidens eftersom det var avsett för ståndsmässigt säsongsboende. Men se själva byggnaden i sig tycktes föga imponera den fyrhövdade familjen varpå storartade byggplaner sattes i rullning. Upphandling följde på upphandling. E följde fascinerat D:s slalomåkning mellan plikter och privatliv, en åkning han klarade galant med sin pojkaktiga uppsyn och ljusa röst. Men om man observerade honom på närmare håll slogs man av de kalla ögonen.

Hur man duperar sin omgivning var inte något område som E var expert inom, men det var däremot D. Och det mindre lyckade som ändå sipprade och läckte ut här och var tätades med fagra löften och mutor, för att tala klarspråk. När D därför närmade sig E angående hustruns nekrofili var det med en gåva av arten större i nävarna. E tittade sig förvånat omkring, men gåvan var uppenbarligen ämnad för honom. Han förstod inte varför och han förstod inte heller gåvans art. Varför detta till honom?

Gåvan, ja… Den står faktiskt fortfarande här i rummet. Det var den tjockaste, tjockaste tegelstensbok E någonsin hade sett och den bar titeln ”M – den sanna historien”. Det var bara det att bokens innanmäte var utskuret och i hålet efter sidorna låg en tjock bunt tusenlappar…

Read Full Post »