Det är kallt i Sverige…

Ett fruset inlägg.

---

 

Handen håller boken Gården som jag fick i julklapp från vännen FEM. Bokmärket är en julklapp från vännen IZ.

Ha! Trodde du att jag har ägnat min dag åt att plocka barr? Nja, ett och annat har jag nog plockat sen igår, men jag har framför allt ägnat mig åt bilden här intill till vänster. Den föreställer en sida ur min bok på gång. Den bok jag läste ett par sidor i sent igår kväll – och idag är typ halvvägs i. Tom Rob Smith gjorde mig besviken en gång, men den här boken visar att han är en riktigt god berättare. Jag återkommer med några rader om boken sen när den är utläst, förstås! Tack vännen FEM för denna fina julklapp!

Det blev kallt i Sverige… (Men värmerekord inomhus för mig.)

Det blev sent igår kväll. Jag läste ut Färjan och kollade på en dokumentär om Sjöwall-Wahlöö. Och däremellan avjulade jag. Nu har jag ett par juldukar, den fina julkulan i sovrumsfönstret, julfigurerna i köksgardinen, julgardinen i vardagsrummet samt stakar och stjärnor kvar. De sistnämnda får sitta uppe några dar till – och kanske figurerna och julkulan också. För det har ju blivit vinter och kallt i Sverige, på flera sätt än ett… Inte för att jag tror att mina juleljus lyser upp eller värmer den kyla som har smugit sig in i vårt land, men… I eftermiddag ska jag i alla fall skjutsa hem en arbetande stackare som jag inte vill ska frysa ihjäl i väntan på nån UL-buss. Den andra kylan kan jag inte skriva om, för jag har svårt att uttrycka det jag känner. Dessutom finns det alltid folk som vänder och vrider på mina ord – så mycket att orden inte längre är mina. Men Trolluggla har väldigt väl beskrivit hur mina tankar går, trots att orden är hennes.

Till kvällen är jag så lyckligt lottad att jag har mat. Den är på tining. Jag har plockat fram tre pannbiffar som min mamma stekte på kycklingfärs och tillsammans med sås, potatis, lingon och gurka blir de min trettondagsmiddag. I glaset serverar jag klövermartini, för i morgon är det arbetsdag igen. Vi får se om vännen och kollegan E orkar upp – jag har försökt hålla E vaken med Wordfeud, men har även erbjudit mig väckning i morgon bitti. Det är svårt när en har vänt på dygnet efter ett par veckors ledighet…

Och ja just det… Jag har också författat ett viktigt dokument och sänt iväg det. Nu ligger min framtid på sätt och vis i andras händer igen…

Det är dags att ringa lilla mamma. Men vad händer hos DIG idag, dårå??? Har du inget bättre för dig kan du väl slänga ner några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Thank God it’s Friday!..

Jag trodde aldrig att jag skulle längta så till en helg! Den här arbetsveckan har varit så intensiv att Tofflan är oerhört trött i mössan så här på fredagseftermiddagen. Men det är en skön trötthet och jag bävar för tiden som kommer ”sen”. I veckan fick jag besök av M från Arbetsförmedlingen och i morse läste jag ett fint och upplyftande mejl från henne. Äntligen får jag dessutom henne som handläggare i stället för den person jag inte fick nån hjälp eller peppning av, enligt mitt eget tycke!

Det var fredagsfika idag på ”jobbet”. Jag hade bara ätit yoghurt med müsli till frukost och längtade efter mackor. Men det blev kakor den här fredagen också. Såna där goda, frysta… Och eftersom det fanns flera sorter och jag var hungrig provade jag samtliga: Almondy, kladdkaka och äppelkaka.

Gott som slank ner vid tio-tiden!

                                                                                                                                                             Resten av förmiddagen ägnade jag åt att skapa sidor till mina forskartexter, ett jobb jag fortsatte med efter lunch. Dagens lunch var oerhört torftig, så nu sitter jag här med knorrande mage som tillfälligt tystats med ett av äpplena som Fästmön pallade i söndags!..

Päron, mackor och kaffe, en rätt torftig lunch idag.

                                                                                                                                                  Eftermiddagen fortsatte jag med forskarsidorna. Carl gick igenom dem också och vi gjorde en del finjusteringar. Och tänk! De två sista underlagen kom in och jag kunde skapa 2 x 2 nya sidor! Carl är imponerad över svarsfrekvensen och jag fick också omdömet att mina texter är

överlag bra och inte mycket att ändra, troligen

Det känns skönt, för detta har varit/är ett hästjobb! På måndag ska forskarnas texter, nu på webbsidor, ut till dem för en sista granskning. De får alla en svensk sida och en engelsk. Och efter slutjusteringar ska sidorna granskas av fru Chef innan publicering. När allt är ”utskjutsat” är det sen dags att skriva om projekten och fota. Men där är jag inte än… Och det är ju inte säkert att jag är kvar där mer än månaden ut.

Anna fick hem barnen idag, så hon åkte hem till sig efter jobbet klockan 13. Eller hem och hem, det var väl en pojke som skulle hämtas i skolan och väskor och en cykel. Smart nog hade hon lämnat kvar den gamla barnkärran hos barnens pappa som bor nära skolan, så att hon kan stanna vid ICA Solen och få med sig fredagskvällsgott och middag hem.

Vad det blir för middag i New Village, där jag stannar tills i morgon, är i skrivande stund oklart. Men det finns goda ostar i kylen och några kex i ett par burkar. En halv flaska rödvin är kvar sen förra helgen. Ost och kex och vin låter väl inte så tokigt en fredag?

Det blir nog en öl och chips (vi åt inga förra helgen, så det finns kvar i skåpet!) också, möjligen till Tyst vittne om jag orkar stanna uppe så länge. I natt var det nämligen en dålig natt. Jag vaknade vid halv tre-tiden och kunde sen inte somna om på ett par timmar. Låg och vände och vred på mig i sängen, det kliade överallt och jag funderade på min gulliga tandläkare som ringde mig i veckan och som försöker se till att jag får ett bra pris. Jag har emellertid inte bokat nån tid än, det får anstå ett tag tills jag vet lite mer hur framtiden blir… Det är två och ett halvt år sen jag var hos tandläkaren sist, så det är verkligen hög tid för en undersökning.

Read Full Post »

Nio dar kvar (till den totala förnedringen)

I morse när jag låg vaken och vände och vred på mig och försökte vara tyst (eftersom Fästmön behövde sin sovmorgon) låg jag och tänkte på alla konstellationer av redaktionsråd jag varit sammankallande i genom åren. Jag minns särskilt det från Primärvården. Vi hade så högt i tak i det rådet och jag tror att vi alla som deltog i det var där för att vi ville göra inte bara en personaltidning utan en tidning FÖR personalen. En tidning som engagerade, roade och lyfte fram

verksamhetens främsta resurs, personalen.

Det sades och skrevs alltid just

verksamhetens främsta resurs, personalen

i alla möjliga sammanhang utan att man egentligen menade så mycket med det. För när det kom till kritan och då främst löneförhandlingar var personalen

den största kostnaden i verksamhetens budget

Vilken underbar människosyn…

Men det jag ville komma fram till i det här inlägget är att jag genom alla konstellationer redaktionsråd och i olika sammanhang och i olika verksamheter innebar dessa råd att jag fick träffa så många intressanta och engagerade människor!

Det slog mig i morse att jag hade lovat att försöka dra ihop det senaste redaktionsrådet jag var sammankallande i. Så nu har skickat iväg tre sms till tre intressanta damer med förslag på träffpunkt och dag. Jag väntar ivrigt på svar!

Annars inväntar jag den totala förnedringen. Ytterligare en dag går mot nedräkningen. På mitt skrivbord ligger alla blanketter ifyllda, förutom dateringar, i ett brunt kuvert. Det ska postas i morgon. Sen blir jag en tärande. Jag gråter inuti.

Read Full Post »