Besök hos gullnosarna

Ett gullnosigt inlägg.

---

 

Kattbusarna Citrus och Lucifer främst och Annas rygg. Kattmamman Mini var annorstädes, troligen i en skokartong.

Det hampade sig så att det blev ett besök hos mina gullnosar i Himlen. De tre håriga, fyrbenta och min tvåbenta Fästmö. Men att få dem alla på bild samtidigt, med ansiktena vända mot kameran, är baske mig omöjligt – se bilden till höger. Nåja, en framifrån, en i profil och en rygg var det bästa jag kunde åstadkomma i form av gruppbild idag.

Efter samtalet till lilla mamma gick jag ut för att skotta vid garaget. Det behövdes inte direkt, men attans så kallt det är. När jag åkte hem på seneftermiddagen var det 17 minusgrader och dimstråk på vägen. Riktigt läskigt. Jag hade gärna fotat, men jag brukar inte ägna mig åt sånt när jag kör bil. Därför får du glo på en bild jag tog när solen höll på att sjunka, i samband med skottningen.

Solnedgång på eftermiddagen.

Men hos gullnosarna då? Ja, kattungarna är söta som socker, men väldigt busiga. Och matglada! Lucifer har lärt sig att hoppa upp på diskbänken. Jag vet inte hur många gånger vi fick lyfta ner honom därifrån. Inne i skåpet under diskbänken, där sophinkarna står, var han också så snart tillfälle bjöds. Inte hjälpte det att Anna försökte intressera dem för en kattleksak så vi skulle kunna få fika lite ifred. Nej, våra fötter och mina tofflor var betydligt roligare än nån fjantig boll. Mamma Mini hade coolat ner efter den senaste löpperioden, men lite lustig är hon allt – särskilt när hon försökte knöla ner sig i en skokartong som var kattungarnas. Mini är ju liksom lite större, så det gick inte så bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min hemfärd däremot gick bra, dimma och halka till trots. Inga rådjur såg jag heller och färdkost i form av hemkokt äpplemos hade jag fått med mig av Anna. Jag lagade till en middag av mammas pannbiffar och maten ligger nu fint i magen. Det är dags att slå sig ner i bästefåtöljen och läsa Gården. Oj, vad den boken är bra!!!

Hemlagad Trettondagsmiddag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är kallt i Sverige…

Ett fruset inlägg.

---

 

Handen håller boken Gården som jag fick i julklapp från vännen FEM. Bokmärket är en julklapp från vännen IZ.

Ha! Trodde du att jag har ägnat min dag åt att plocka barr? Nja, ett och annat har jag nog plockat sen igår, men jag har framför allt ägnat mig åt bilden här intill till vänster. Den föreställer en sida ur min bok på gång. Den bok jag läste ett par sidor i sent igår kväll – och idag är typ halvvägs i. Tom Rob Smith gjorde mig besviken en gång, men den här boken visar att han är en riktigt god berättare. Jag återkommer med några rader om boken sen när den är utläst, förstås! Tack vännen FEM för denna fina julklapp!

Det blev kallt i Sverige… (Men värmerekord inomhus för mig.)

Det blev sent igår kväll. Jag läste ut Färjan och kollade på en dokumentär om Sjöwall-Wahlöö. Och däremellan avjulade jag. Nu har jag ett par juldukar, den fina julkulan i sovrumsfönstret, julfigurerna i köksgardinen, julgardinen i vardagsrummet samt stakar och stjärnor kvar. De sistnämnda får sitta uppe några dar till – och kanske figurerna och julkulan också. För det har ju blivit vinter och kallt i Sverige, på flera sätt än ett… Inte för att jag tror att mina juleljus lyser upp eller värmer den kyla som har smugit sig in i vårt land, men… I eftermiddag ska jag i alla fall skjutsa hem en arbetande stackare som jag inte vill ska frysa ihjäl i väntan på nån UL-buss. Den andra kylan kan jag inte skriva om, för jag har svårt att uttrycka det jag känner. Dessutom finns det alltid folk som vänder och vrider på mina ord – så mycket att orden inte längre är mina. Men Trolluggla har väldigt väl beskrivit hur mina tankar går, trots att orden är hennes.

Till kvällen är jag så lyckligt lottad att jag har mat. Den är på tining. Jag har plockat fram tre pannbiffar som min mamma stekte på kycklingfärs och tillsammans med sås, potatis, lingon och gurka blir de min trettondagsmiddag. I glaset serverar jag klövermartini, för i morgon är det arbetsdag igen. Vi får se om vännen och kollegan E orkar upp – jag har försökt hålla E vaken med Wordfeud, men har även erbjudit mig väckning i morgon bitti. Det är svårt när en har vänt på dygnet efter ett par veckors ledighet…

Och ja just det… Jag har också författat ett viktigt dokument och sänt iväg det. Nu ligger min framtid på sätt och vis i andras händer igen…

Det är dags att ringa lilla mamma. Men vad händer hos DIG idag, dårå??? Har du inget bättre för dig kan du väl slänga ner några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upptrappning och spänning

Ett inlägg med full fart mot jul.

---

 

Det trappas upp..

En kan inte tro det när en tittar ut genom fönstret men det lackar mot jul. Vi har runt nio grader utomhus här i Uppsala nu på måndagskvällen och inte en gnutta snö. Jag gillar snöfritt när jag ska köra bil, fast lite vitt till jul vore inte helt fel. Det kan jag emellertid bara drömma om. Väderappen på mobilen har då och då visat en snöflinga, men det har nästan aldrig slagit in. Nu visar den en för söndag. Vi får se.

Det trappas upp på jobbet. Du ska inte tro att det blir mindre att göra bara för att det är jul och nyår och trettonhelg så småningom. Jobben kommer in i en strid ström och bara idag har jag fått tre nya textgranskningar att ta tag i plus ett policydokument som jag inte får diskutera med nån. Det är roligt att dagarna är fyllda, men jag blev lite ledsen att jag inte hann säga god jul till kollegan och Wordfeudmotspelaren E idag. Nu går h*n på ledighet ända in i januari. Jag får skicka en hälsning via chatten i stället.

I New Village lyste det i fönstren när jag kom hem. Det var roligt att för en gångs skull inte komma hem till en kolsvart och mörk lägenhet. Samtidigt blev det fullt ös så snart jag klev innanför dörren. Mamma har varit upptagen hela dan med att steka kycklingköttbullar och dito pannbiffar åt oss till jul, men hon hade ”glömt” att äta räkcrêpsen jag köpt åt henne till middag. Det kanske var bra att jag fick laga lite mat till min mamma – det vill säga micra. Eh ja… Men före maten fick jag ge mig ut igen för jag hade fått en avi om ett paket som fanns att hämta på ICA Heidan.

Ett brunt paket fyllt av skräck och spökhistorier.

Nån hade nämnt mitt nick på Instagram i en tävling och tro det eller ej – men jag vann tre böcker som den nåltovande skräckförfattaren Nathalie Sjögren skrivit (eller varit medförfattare till)! Jag som älskar skräck och spökhistorier har nu synnerligen spännande litteratur att läsa framöver.

Spöken, ångande punk och mörker låg i paketet.

Jag har tämligen ont i skallen just nu av all upptrappning och spänning, så jag ska strax förena mig med moderskeppet i vardagsrummet och ta en mugg kaffe, för ovanlighetens skull. En liten bloggrunda ska jag försöka ta under kvällen. Jag har betalat en räkning och jag har ringt om en underligt hög räkning idag också. Det gick alldeles utmärkt att jobba medan jag väntade i telefonkö hos Telia!

I morgon ska Tofflan vara tomte och åka med klappar till Himlen. Lovade också kära Fästmön att vi skulle handla hem en del saker som är tunga att bära. Mamma ska få sin Svensk Damtidning och jag min TV-tidning. Spännande värre…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland bullar och kakor, några viner och julförberedelser

Ett inlägg om godsaker.

---

 

Gofika när mamma kom. Men jag åt bara en lussekatt.

Jodå, tack alla som undrat, mamma anlände igår. Riksfärdtjänst kör med samåkning och en dam skulle av söder om Stockholm. Vidare skulle det letas anläggning för att miljötanka taxin. Inte lätt för chauffören att krångla i Uppsala. Resan tog därför över fyra timmar. Mamma var emellertid nöjd och glad att det just var denne chaufför som körde. Han var verkligen gullig, hjälpte mamma upp med väskorna och kramade om henne och tog mig i hand innan han åkte igen. Jag tackade för att han anlänt med min mamma intakt och bad honom köra försiktigt på vägen hem till Metropolen Byhålan igen.

Jag bjöd mamma på nyperkolerat kaffe med kakor och bullar till. Eller lussekatter, egentligen. Mamma gillar gofika och kan jag glädja henne på detta enkla sätt gör jag det gärna. Jag hade också inhandlat favoritgodiset Mariannekarameller och hällt upp en en fin skål till kvällen. Min mamma är en riktig godisråtta! För egen del åt jag en lussekatt, inget mer. Ingen kärleksmums, ingen pepparkaka, ingen Marianne och ingen choklad som finns i skåpet heller. Tror bestämt att jag har stävjat mitt sockerberoende och det känns jättebra. Till jul ska jag unna mig en och annan godbit, men så länge jag kan låta bli är det ju jättebra – för såväl tänder som hälsa och vikt.

Som vanligt tar det tid innan jag vänjer mig vid att ha en annan människa boende i mitt hem – även om det är min mamma. Jag är van vid tystnaden – och mamma pratar. Hela tiden… Ibland piper jag in i arbetsrummet och sitter en stund vid datorn. Men då kommer hon gärna efter – och pratar. Jag fick mejl med julhälsningar från vänner igår och ville svara på dem. Jag vet inte riktigt vad jag skrev…

När jag gick och la mig igår tog jag med mig datorn in i sovrummet. Nu sitter jag i en arbetsställning som min kropp, framför allt ryggen och högerbenet, starkt protesterar emot. Jag har läst lite nyheter på nätet. Det blev annars en rätt stor dos av TV-nyheter igår kväll. Mamma och jag har inte riktigt samma smak vad gäller TV-program, men jag låter henne bestämma nu.

Till middag införskaffade jag kotletter till mamma och kycklingfilé till mig, grillat hos ICA Heidan. Ordnade också en julblomma till en person. Och så träffade jag på Fästmöns mammas L bland gångarna, letandes efter ostkaka. Jag tror att eftersökningarna gav utdelning. Till maten unnade jag mig två glas rött italienskt, förstås. Som en motvikt till kakorna och bullarna överst kommer här ett kollage med åtta sju röda och en vit italienare som jag verkligen rekommenderar:

Åtta italienare jag rekommenderar! Vinet längst till vänster i översta raden var det jag drack igår.

Idag blir det varken kött eller vin till middag, för mamma har önskat sig våfflor. Till det serverar jag grädde, hjortronsylt och drottningsylt. Jag lär väl få en sötchock och hoppas att jag inte återfår mitt sockerberoende. Men det går ju faktiskt att inte äta så många våfflor, med så mycket sylt och grädde på. En träning i karaktärsfasthet, vill säga.

Vi har två uppgifter i övrigt att utföra under dagen: göra ett besök på apoteket samt inhandla gran. Vidare ska jag instruera mamma om hur hon hanterar min micro – hon får ju värma mat när jag är och jobbar. I morgon har mamma lovat att steka kycklingköttbullar och dito pannbiffar åt oss, på tisdag ska hon lägga in sill och på onsdag griljera vår kalkon. Mamma har alltså fullt upp att göra här medan jag arbetar. På tisdag kväll ska jag till Himlen med julklappar till familjen. På onsdag kväll jobbar nämligen Anna. Då ska jag i stället klä vår gran om vi nu får tag i nån idag. Och så blir det julknäcke med kalkonskiva på.

Hur är det hos DIG??? Riktig julgran eller plastig??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hushållsam

I natt var jag nog vaken till klockan tre. Såg på TV, en film som var skitdålig och som inte slutade förrän kvart i två. Jag satt hela tiden och trodde och hoppades att den skulle bli bra. Den blev lite bättre mot slutet, så den fick inte bottenbetyg av mig. I morse väcktes jag före klockan åtta av Liv i luckan i barnrummet under mitt sovrum.

Men det var bra att jag blev väckt, för jag låg och läste en stund i min bok på gång innan jag satte fart. Idag var det verkligen dags att bädda rent, så det och att tvätta lakan har jag ägnat förmiddagen åt. Det känns inte skönt att skaka i täckena i påslakanen och det känns inte skönt att hänga dubbelunderlakan och tunga, blöta påslakan på tork. Men det går. Det måste gå. För övrigt är det röda kring operationsärret mycket bättre. Inte helt bra, men bättre. Jag skiter nog i att ringa mottagningen i morgon – om det inte är illrött igen, vill säga.

Vidare har husmor – hör och häpna! – stoppat strumpor. Två stycken. Här härjar nämligen som bekant Strumpmonstret. Strumpmonstret är det elände som snor strumpor när man tvättar, till exempel. Så då gäller det att ta vara på de strumpor man har. Fästmön, till exempel, blev av med ett helt par strumpor, inte bara en, förra gången hon var här. Ett alldeles nyinköpt par, dessutom. Detta par dök upp igår när jag skulle tvätta tjockis-svart. Strumpmonstret hade lagt paret i tvättkorgen, blandat in dessa svarta strumpor med vita trosor och handdukar, den busen!

En strumpa som är besatt av Strumpmonstret?

Övriga planer för dagen är att ta en lätt tur med dammvippan och en lätt promenad med dammsugaren. Jag ska ju ta lätta promenader. Det är inte överskitigt här hemma, men så här års drar man in rätt mycket grus och sand. En lagom strykhög väntar också, den får nog vänta till i kväll. Jag ska hinna ringa mamma, tvätta och klä mig, äta frukost och skjutsa hem Anna från jobbet (Mitt val och erbjudande till henne, inte hennes önskan eller krav, är det väl bäst att tillägga innan nån lämnar en missunnsam kommentar bara för att man försöker vara lite snäll och hjälpsam – Anna har ju barnen). Innemellan ska jag skriva några mejl till släkt och vänner, jag har inte hunnit med.

På fredag kommer Anna hit och är det nån som sätter käppar i hjulet för vår enda lediga helg tillsammans på en månad ska jag personligen straffa den. Hårt. Jag sitter och funderar på god mat som ska lagas. Eftersom vi jobbar på fredagen kan det bli så att vi köper nånting från Saluhallen. Jag fick ju 400 pix i 50-årspresent av vännen Rippe, presentkort som jag ännu inte har utnyttjat.

Presentkort som kanske går till Fredagsmys från Feskarn…

Igår åt jag potatisklyftor, kycklingkorv och ärtor-majs-paprika samt räksallad. Det var rätt OK. Men idag blir det god söndagsmiddag! Jag har tagit fram den här burken ur frysen:

U 3 biffar…

Anna gjorde ju kycklingköttbullar åt mig till jul. Men hon gjorde också tre pannbiffar. Och det är dessa jag ska äta till söndagsmiddag i kväll!

Tre kycklingfärsbiffar på tining.

Jag minns söndagsmiddagar när jag bodde hemma. Min morfar kom alltid till oss då och åt middag. För det mesta hade mamma tillagat stek eller nånting fint, men ibland var det pannbiffar. Och hjälp så jag åt! Nu äter jag ju inte vilken färs som helst, utan bara kycklingfärs. Anna var så söt och lagade åt mig. Idag ska jag verkligen njuta!

Det vackra vädret håller i sig och tack och lov har temperaturen stigit till mer behagliga sex minusgrader, jämfört med 22 igår… Jag vet att jag borde gå ut, men hur kul är det att göra ensam? Nej, jag stannar inne tills det är dags att hämta Anna.

I kväll bänkar jag mig för att se andra delen av En pilgrims död. Vi får se om Leffe fortsätter gubberiet eller om det blir lite mer kärringstuk på det hela…

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tröttigt…

Kväll i Himlen. Jag har varit och tankat, hämtat Elias bibliotekskort och pantat tomburkar och -flaskor, medan Fästmön gjorde mat. Sås och potatis till alla utom Johan som kokade spaghetti, köttbullar åt alla utom mig som fick tre pannbiffar gjorda på kycklingfärs. Eller ja just det, Linn har börjat med nån diet vars namn jag inte vågar skriva ut här för då får jag en massa fanatiker som kommenterar och det är jag inte intresserad av. Men jag tycker att Linn är duktig som försöker, för det är inte lätt när alla andra äter som vanligt. Jag önskar att jag hade ett uns av hennes energi, för alldeles nyss gick hon iväg på promenad.

Tofflan är tröttig, men tacksam för alla som bryr sig om!

                                                                                                                                                          Anna och jag sträckte ut oss efter maten. Jag försökte läsa en stund, men ögonen bara föll ihop och till slut slumrade jag. Natten var inte så kul med miljoner turer till toa på grund av lingonen. Jag blir trött av att inte få sova en hel natt och trött av att förlora så mycket blod som jag gör. Vaknade av att mobilen brummade på ljudlöst. Det var vännen CL som ville önska lycka till på torsdag!

Det är så många som önskar lycka till på olika sätt, genom bloggen, per sms, telefon, vykort med mera. Och det är kända som okända. Jag är överväldigad! Tack snälla alla!!! Jag är så nervös och att få veta att just DU tänker på mig – och tänker goda tankar – hjälper mig mycket.

Extra glad blev jag i kväll för mejlet från mammakusinen B som varit nere i Östergyllen en sväng. Bland annat har hon hälsat på min mamma och även varit till min pappas grav med ett ljungträd. Tusen tack! Det betyder så mycket att nån åker till både mamma och pappas grav när man själv inte kan besöka dem så ofta som man skulle vilja ibland.

Mammakusinen B är lika snäll som hon ser ut att vara på denna beskurna bild.

                                                                                                                                                                 I morgon är det sista dagen i frihet, men du ska inte tro att jag sörjer att tiden är förbi! Det ska bli skönt att få komma in i ett sammanhang igen, att tillhöra en grupp, att åka iväg och göra nytta om dagarna. Inte bara sitta framför datorn och spotta ur sig bitska blogginlägg. Det tror jag fler än jag själv håller med om… Därmed inte sagt att jag tänker sluta blogga, så tro inte att du är safe… Moahahahahaaaa……

 

Read Full Post »

Smälter mat och information

Jisses anoga så gott det var med mammas pannbiffar! Gjorda på kycklingfärs, men med mammas härlig kryddning. Hela tre stycken åt jag och till det kokt potatis, gräddsås, smörgåsgurka och lingon – vi hittade faktiskt lingon i kylen. Mamma gjorde också några köttbullar på kycklingfärs, men dessa ska sparas till julbordet. Fast en fick jag smaka och den var så god, så god…

Mammas köttbullar på kycklingfärs. Mums!

                                                                                                                                                     Annars försöker jag smälta informationen från a-kassan. Det kom ett tjockt kuvert med posten vid 16-tiden idag och jag hann precis ringa innan de stängde för dagen. För så är det alltid att så fort jag får nåt brev eller nån blankett från a-kassan så måste jag ringa för jag fattar inte vad där står.

Det jag fattade bums är i alla fall att jag inte blir rik, inte ens går runt månadsvis på a-kassans ersättning. Ja, jag är VÄLDIGT OROLIG, men får försöka lägga oron åt sidan nu när mamma är här. Tur att jag inte hade planer på att köpa mig ett barn som jag noterat att vissa har gjort. Stackars unge, jag hoppas det finns en högre makt som håller ett vakande öga.

Barn finns det annars alldeles för många av här i krokarna. Nu i afton var det några skräckexempel som fann det roande att smälla smällare på baksidan. Lustigt nog kom det samtidigt ett årligt informationsbrev från vår styrelse, som vanligt full med pekpinnar. En av dem är jag emellertid helt ense med styrelsen om: inga smällare på området! Kalla mig gnällkärring, men nej. Det finns djur som lider av de höga ljuden och gamla gubbar med dåliga hjärtan och så jag då, som är skotträdd (av förklarliga skäl).

Saknar redan älsklingen och vet att det dröjer lång tid innan vi får vara tillsamamns igen. Jag ska i alla fall åka ut med några kassar julklappar senare i veckan, så då får vi träffas en gång till före jul. Hoppas sen att vi får vara tillsammans i nyår. Nu har Frida fått feber också, så Anna har plötsligt fått hem två sjuka barn idag. Hoppas hon själv håller sig på benen nu i veckan som kommer. Gissar att de INTE blir så glada på hennes jobb nu när hon måste vara hemma med sjukt barn…

När vi ändå är inne på krämpor har jag smörjt in det onda på ryggen med Iprengelen. Den smärtlindrar som vanligt bra och en annan fördel är ju att den är antiinflammatorisk. Vi får hoppas att det ger sig och inte blir värre än den sträckning det är just nu. Ryggskott vore ju så lagom kul nu när jag har mamma här.

I morgon ska vi ut på några ärenden och bland annat försöka inhandla en ispigg till mammas krycka. Och jag ska posta ett brev till a-kassan, as usual.

I kväll startar en ny TV-serie i tre delar som går kvällarna efter varandra. Det är Morden i Sandhamn, en serie baserad på en deckare av Viveca Sten, I de lugnaste vatten. Jag gillar hennes böcker och ser fram emot tre timmars spänning på TV. Fast man vet ju aldrig hur det blir, oftast är böckerna bättre än filmerna, tycker jag…

Read Full Post »