Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rådjur’

Ett inlägg om dagens utflykt efter vilken Tofflan hemkom medförandes en påse med kläder.


 

Kläder och shopping är plåster på somligas själar, men det är INTE min grej. Ibland måste emellertid även jag ägna mig åt det. Vid vissa tillställningar passar det sig inte att komma i Beckers färgkarta. Nu brukar jag så gott som aldrig klä mig så färggrant. Tjockis-svart är den dominerande färgen i mina garderober, skåp och lådor. Men även om svart är den korrekta färgen för den tillställning jag eventuellt ska bevista, behöver en vara lite proper också. Det är svårt att se proper ut när en ser ut som jag. Nu har jag i alla fall lämpliga och fräscha kläder.

Plåsterlåda

Kläder och shopping är kanske plåster på somligas själar, dock inte på min. (Den söta plåsterlådan finns att köpa på stället vi besökte idag.)


Det var sån tur att Fästmön
var ledig idag och hade födelsedagspengar att spendera, så jag fick sällskap till Thuns. Jag gillar Thuns. Affären är liksom inte ens nåt av alternativen pest eller kolera – den är… förkylning, möjligen. Mest gillar jag Thuns därför att en kan handla alla sorters kläder där – från yttre till de innersta. Och åker en en vardag på dagtid, som vi gjorde idag, är där ingen trängsel heller. Personalen är otroligt hjälpsam, jag fick till exempel hjälp att hämta en storlek mindre av ett plagg. (Nu fick jag det sagt, att jag har blivit lite mindre, också.) Anna var inte tillgänglig vid tillfället, för hon provade på sitt håll.

Åter igen strålade solen från aprilhimlen. Det var fint med en utflykt ut på landet. Vi såg grönska och beskurna träd, blåsippor och rådjur. Eftersom det inte var nån trafik att tala om hann en med att registrera sånt. Jag tror att vi allt som allt var borta i sex timmar… Kom då ihåg att vi provade många plagg. Dessutom intog vi sen lunch (middag för mig) efter avklarad shopping. Det lilla kaféet i anslutning till affären serverade diverse små rätter förutom glass och sedvanligt fikabröd. Jag tog en klämma med kalkon och grönsaker. Det var så mycket grönsaker att jag nu kan sägas ha ätit årets ranson. Magen verkade ta emot dem väl, trots att det var en del gurkbitar och framför allt bönor… Jag hoppas att den inte protesterar senare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Amaryllis

Min amaryllis är visst också jordgubbsröd! Men den fick varken följa med till Thuns eller var ute och cyklade.

Utflykten avslutades med ett besök på ICA SolenVi kan inte hålla oss därifrån! Jag köpte kalkonprinskorv till nedsatt pris, jordgubbar och glass. Nu tänker jag inte blanda korv med jordgubbar och glass, men det är bra att ha hemma när jag behöver äta nåt lite snabbt.

Hemma i New Village såg jag en liten tjej och hennes mamma på vinglig färd på den allra första tvåhjulingen, rosa till färgen. Jag mindes min första hoj, den var jordgubbsröd och jag lärde mig cykla på fotbollsplanen av gräs vid Tallbacken där vi hade vår sommarstuga. Stödhjul och hjälm fanns nog inte på den tiden. Men vilken gigantiskt plåster på själen det blev att en dag bara äntligen kunna cykla – utan att få plåster på sönderskrapade knän!..

Jag tog in min post, registrerade mina varor, betalade en räkning och packade upp det jag handlat. Lite nöjd är jag allt med dagens inköp av kläder för kroppen. Dessutom var faktiskt inte alla svarta, jag köpte bland annat en blå tischa… GÖR VÅGEN!

 Kläder och grejor från Thuns

Några av dagens inköp. Notera den färgen på tischan – blå, inte svart!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gullnosigt inlägg.


 

Annas rygg och kattungarna

Kattbusarna Citrus och Lucifer främst och Annas rygg. Kattmamman Mini var annorstädes, troligen i en skokartong.

Det hampade sig så att det blev ett besök hos mina gullnosar i Himlen. De tre håriga, fyrbenta och min tvåbenta Fästmö. Men att få dem alla på bild samtidigt, med ansiktena vända mot kameran, är baske mig omöjligt – se bilden till höger. Nåja, en framifrån, en i profil och en rygg var det bästa jag kunde åstadkomma i form av gruppbild idag.

Efter samtalet till lilla mamma gick jag ut för att skotta vid garaget. Det behövdes inte direkt, men attans så kallt det är. När jag åkte hem på seneftermiddagen var det 17 minusgrader och dimstråk på vägen. Riktigt läskigt. Jag hade gärna fotat, men jag brukar inte ägna mig åt sånt när jag kör bil. Därför får du glo på en bild jag tog när solen höll på att sjunka, i samband med skottningen.

Solnedgång på eftermiddagen

Solnedgång på eftermiddagen.


Men hos gullnosarna då?
Ja, kattungarna är söta som socker, men väldigt busiga. Och matglada! Lucifer har lärt sig att hoppa upp på diskbänken. Jag vet inte hur många gånger vi fick lyfta ner honom därifrån. Inne i skåpet under diskbänken, där sophinkarna står, var han också så snart tillfälle bjöds. Inte hjälpte det att Anna försökte intressera dem för en kattleksak så vi skulle kunna få fika lite ifred. Nej, våra fötter och mina tofflor var betydligt roligare än nån fjantig boll. Mamma Mini hade coolat ner efter den senaste löpperioden, men lite lustig är hon allt – särskilt när hon försökte knöla ner sig i en skokartong som var kattungarnas. Mini är ju liksom lite större, så det gick inte så bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Min hemfärd däremot gick bra,
dimma och halka till trots. Inga rådjur såg jag heller och färdkost i form av hemkokt äpplemos hade jag fått med mig av Anna. Jag lagade till en middag av mammas pannbiffar och maten ligger nu fint i magen. Det är dags att slå sig ner i bästefåtöljen och läsa Gården. Oj, vad den boken är bra!!!

Trettondagsmiddag

Hemlagad Trettondagsmiddag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Flickan som älskade Tom Gordon Den lilla boken Flickan som älskade Tom Gordon är en Stephen King-bok som jag inte visste existerade förrän jag fick den i december. Men redan 1999, när den här boken kom ut, hade författaren skrivit över 30 böcker, översatts till 33 språk och sålt fler än 100 miljoner exemplar av sina böcker. Vad dessa siffror är idag har jag ingen aning om. Däremot vet jag att han är en skräckmästare av rang. Tack, Agneta, för boken!

Trisha McFarland är nio år den lördagen hon beger sig ut på en vandring med sin nyskilda mamma och brodern Pete. Där vägen blir till ett Y viker Trisha av för att kissa. Plötsligt är hon vilse i skogen. Läsaren får följa lilla Trischas kamp för att överleva. Hon har sin blåa Red Sox-tröja, sin träningströja med 36 Gordon på ryggen, sin keps och sin ryggsäck med matsäck för en dags utflykt. Hennes enda kontakt med världen utanför skogen är en freestyleradio. (Detta var före mobiltelefonernas utbredande och mp3-spelarnas intåg – och uttåg.) Hon låtsas att baseballspelaren Tom Gordon är med henne i skogen och skyddar henne. Men frågan är om han kan skydda henne från den där varelsen som finns där och som bland annat har slaktat rådjur…

Stephen King är verkligen en mästare på att bygga upp kusliga stämningar. Enligt bokens omslag ska detta vara en thriller. Det tycker jag inte riktigt stämmer, men visst är det en väldigt otäck historia. Tänk att gå vilse i skogen och dessutom bara vara nio år… Om jag skulle genrebestämma boken skulle jag kalla den en skräcknovell.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en sannerligen välfylld dag.


Maj gadd vilken dag!
Vilken arbetsdag, vill säga! Jag har jobbat som en gnu med diverse spretande uppgifter. Så snart jag har känt mig klar med en grej, har nästa hamnat på mitt bord. Ingen tid att hämta andan – eller typ gå på toa, ens… Visserligen älskar jag att jobba och jobba mycket, men idag blev det nästan too much. Speciellt som dan slutade med att jag blev mejlspammad av ett visst företag, vilket inte precis ökade mitt förtroende…

Igår kväll när jag åkte hem såg jag ett rådjur som just hade sprungit över vägen. Det hade precis kommit över till andra sidan när jag och Clark Kent* passerade. Jag blev lite uppskrämd av det, så just den sträckan, vägen ut till påfarten mot E4:an, var jag lite extra uppmärksam på i kväll. Inga rådjur denna gång, emellertid. Bara flera sms från olika håll. Och jag sms:ar inte när jag kör bil – det finns till och med en lag som säger att man kan straffas om man orsakar en olycka för att man har lattjat med mobilen och inte varit uppmärksam vid ratten…

Hjärnan känns mer kokt än stekt (vad menar jag med det, egentligen???). Jag ska försöka ladda om batterierna nu genom att tömma RAM-minnet i huvudet och kanske ta nån macka. Mamma måste få ett telefonsamtal sen och därefter är det dags att åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Ja, kvällen är lika fullspäckad som arbetsdan, nästan.

Jag hann knappt innanför dörren hemma förrän jobbmobilen ringde. Faktum är att jag brukar ignorera den efter arbetstid (min arbetstid slutar klockan 17, fast egentligen klockan 16.18…). Men i kväll svarade jag. Samtalet blev inte långt och det var tur. Jag behövde ringa ett samtal från min egen telefon, nämligen, före klockan 18. Hann fram till Allers två minuter i. Jag fick nämligen post från dem idag igen…

Allers

Har visst blivit prenumerant.


För ett par nummer sen
var jag med i en artikel i tidningen. Jag hade bett att få ett exemplar av just det numret av Allers. Det kom. Bara det att sen har Allers fortsatt att komma varje vecka… Och jag är inte särskilt intresserad av att läsa om sjukdomar, mat eller korsord. I vart fall vill jag inte betala för det. Så jag ringde för att fråga varför jag har blivit prenumerant. Det visade sig att tidningen bjuckar mig på 13 nummer. Oklart varför. Kanske för att de fick visa upp min sköna nuna i nummer 5/2014..?

I morgon bitti måste jag iväg på ett frukostmöte som jag försökte slippa från för jag har saker jag måste arbeta med. Nu blir jag i stället chaufför till mötet och får ett par passagerare. Hoppas bilköerna är korta i morgon så jag kommer fram i tid.

Har lagt fram kläder till i morgon och passade då på att fota mina två fina och nya par strumpor som jag fick av Anna igår. Det är tur att hon tar ansvar för strumpinköpen, jag glömmer sånt till dess att det är panik och katastrof på grund av hål i varenda par i strumplådan…

Nya strumpor

Mina nya par strumpor har bara hål i skaftet där foten ska trädas in.


Dags att kolla
om det finns nån macka att ta. Jag vet att det i alla fall finns en kanelbulle… Ha en go kväll! Själv slocknar jag nog snart…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  inlägg om vår Daladebut.


Vi har nu anlänt till Dalarne
efter en hiskeligt rak färd. Nånstans på vägen skenade en hel koloni rådjur över vägen, vilken gjorde att jag saktade farten rejält. Riktigt läskigt när jag noterade djuren i backspegeln. Till och med min kartläsare blev förundrad.

Detta krävde tillförsel av energi och vi stannade till vid Sala stadshotell.

Sala stadshotell

En kväll på hotell, kanske..?


Men vi tog inte in där
utan fortsatte till Café Silver där Anna bjöd på kaffe och smörgås.

Ägg o kaviarmacka

Ägg- o kaviarmacka, med rödlök. Brukar man ha det?


Denna rödlöksmacka
höll oss alerta och vi hittade galant till Hotell Malmen Det var emellertid inte tack vare Eniros kartor utan hotellvärdinnans vägbeskrivning. Hade vi följt Eniros förslag vete tusan var vi hade hamnat…

Men strax blev vi hungriga igen när hotellvärdinnan visade sig ha flera strängar på sin lyra – hon var även kokerska, Vi blev mycket imponerade av hur hon flådde rotfrukter och tillagade vattendjur.

Gunilla fixar mat

Inte bara hotellvärdinna utan även kokerska!


Vår Oktoberfest inleddes
med ölprovning. Här en Spaten som vi alla tyckte var aningen för ljus och lätt.

Spaten Oktoberfestöl

Premiäröl på vår Oktoberfest.


Sen blev det mat
och faktum är att firren inte alls var lika knaprig som knäckebröd utan mycket god och väl tillagad.

 Lax

Laxen blev perfekt!


Efter den goda middagen
slängde kokerskan ut oss från köket och blev diskerska. Vi slog oss ner i soffa (jag ville ligga) respektive fåtölj.

 Anna i fåtöljen

Äntligen fick Anna sitta i en fåtölj! Det får hon inte hemma hos mig…


Det tändes många ljus
i skymningen. Detta är höstmys!!!

Ljus och snäckor

Höstmys.


Kaffekokerskan och bagerskan
hade under tiden jobbat på. För även om det är Oktoberfest så är det faktiskt också Kanelbullens dag!

Kanelbulle

Kanelbulle på Kanelbullens dag!


Vi hann knappt svälja
förrän ölbryggerskan anlände med ett lokalt öl. Väldigt spännande att testa! Mitt sällskap tyckte att det smakade… mango… Själv funderade jag runt vilda bär, typ blåbär.

Oppigård

Oppigård är ett lokalt öl med väldigt annorlunda smak.


Öl är gott,
men input ger output. Där fann jag detta hjärta – som jag först trodde hade en text på finska. Men det är dalmål… 😳

Hänne ärä

Hänne ärä… Hon vadå???


När jag så återvänt
till soffan hade ysterskan anlänt med en ostbricka som heter duga! Därför är det bäst att jag rundar av här så att jag får smaka en skalk eller två… Allt till tonerna av Idomin, eller vad det nu heter det där musiktävlingsprogrammet…

I morgon ser vi fram emot en härlig promenad i environgerna – med kameran i högsta hugg, förstås!


Livet är kort. Just nu är det väldigt gott!

 

Read Full Post »

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.


Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.


En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!


Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.


Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…


Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…


Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.


Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.


Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.


Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »

Idag var det segare än segast. Det som finns inuti min näsa, alltså. Och i luftrören. Det brukar ta nån timma innan jag kan prata överhuvud taget och när jag väl upplåter min stämma låter jag som en äldre man. Det gör dessutom ONT att prata. I alla fall nu på morgonen.

Fästmön var stoisk och lagade till en utsökt måltid igår afton. Spaghetti och kött-/kycklingfärssås. Min sås var starkt kryddad och full av vitlök. Jag kände inte så mycket smak mer än det starka som på sätt och vis löste upp det sega bakom näsan. Du fattar vad jag menar utan att jag behöver beskriva det mer detaljerat, hoppas jag???

Annars har nog grannarna i Himlen börjat tro att vi har startat grisfarm. För när vi sover låter vi som grisar. Nu har jag ju inte hört mig själv, men min särbo. Gissningsvis låter jag likadant.


Har vi startat grisfarm, månntro?

                                                                                                                                                            I morse var det fyra grader kallt. Jag försökte smyga så att jag inte skulle väcka Anna, hon behövde så väl få sova. Men jag höll på att skrämma livet ur Elias när jag gläntade på hans dörr för att säga god morgon – han hade inte hört mig tassa i hallen utanför! Lillgrabben hade ont i magen, sa han, men eftersom toa redan var provat försökte vi med yoghurt och då blev det lite bättre. I bilen till skolan lyssnade vi till ESC-låtarna och Elias tyckte att Armeniens låt var riktigt bra. Jag har klassat den som OK.

Jag färdades sen genom en grå dag in till stan. Vid Ekeby stod hästarna som vanligt i klunga, men idag såg de extra roliga ut eftersom det såg ut som om de spanade på bilar. Jag bara väntade på att en av dem skulle ta fram block och penna och börja skriva upp bilnummer eller nåt! Minns du det, FEM, när vi höll på med sånt??? Varför gjorde vi det???

Dagen var så grå och disig, men trots det var det förvånansvärt många bilar OCH en länsbuss som inte hade lysena på. Nej, jag kan väl tänka mig att om man inte har blinkers så har man väl inte lysen heller på sitt fordon. 😈 Inga rådjur såg jag idag, men annars brukar de vara synliga på ena sidan av nya E4:an, också de i klunga. Nervösa, smalbenta djur som springer lite hit och dit…

Nu har jag gnällt på gråvädret så mycket att solen tittar fram! TACK för det! 😛

Hemma hos mig hittade jag ett fönsterkuvert i postboxen. Fönsterkuvert är väl inte nån populär post hos nån och själv får jag magknip när de hamnar hos mig. Detta kuvert var dessutom från Skatteverket! HU! Men innehållet var tämligen odramatiskt. Det var den där nationella undersökningen om lägenhetsnummer som Skatteverket fått i uppdrag av regeringen att genomföra. Tanken är att det ska bli lättare att ta fram statistik om oss som bor nånstans än det har varit tidigare genom folk- och bostadsräkningarna. Det var enkelt att logga in hos Skatteverket och utföra ärendet, men man kan också använda telefon eller bara skriva ner på bifogad blankett och skicka in.

Funderar på hur min mamma gör, som inte har dator och som ser illa… Undras om nån tänkte på ”gamlingarna”, invandrarna med flera… Helt lätt att hitta sitt lägenhetsnummer är det inte heller. Enligt den medföljande foldern består numret av fyra siffror

[…] och ska finnas anslaget  på en väl synlig plats i byggnaden. Fastighetsägaren ska dessutom ha lämnat information till dig om vilket lägenhetsnummer som gäller. […]

Ja jag har fått ett brev om detta, men nåt anslag på

[…] väl synlig plats i byggnaden. […] 

hittar jag inte! Det är som vanligt, det. Dåligt med informationen, alltså. Tur att jag hade sparat brevet!

Uppdaterat: Nu var jag nere i entrén och kollade och jag hittade siffrorna. Men inte tack vare att det är utmärkt att det just är dessa fyra siffror man ska ange utan för att jag känner igen dem från brevet jag fick för ganska länge sen…

Nu ska jag informera mig själv lite om vad som har hänt lokalt via lokalblaskan. Nåt besked har jag INTE fått än och jag har för dålig röst för att ringa själv, tycker jag. På måndag har jag bestämt mig för att sjösatta plan B och sätta mig och ringa runt lite. Förhoppningsvis har min röst återgått till det normala då!

Read Full Post »

Older Posts »