Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gräddsås’

Synnerligen nöjd med denna dag, har jag just intagit belöningen: Fästmöns kycklingfärsbiffar med gräddsås, potatis, lingon från Mammakusinen B och smörgåsgurka. Kan det vara godare? Nej.

Kycklingpannbiffar m sås o potatis

Bilden, däremot, kunde ha varit bättre. Jävla Ajfån! Nokia N95:an, min pensionerade mobil, har Carl Zeiss-optik och skillnaden är tydlig!


Allt som jag hade tänkt göra idag
har jag gjort. Då blir jag nöjd. Då blir jag lugn. Särskilt trött är jag inte heller, bara behagligt mätt i skrivande stund. Städningen gick galant och när jag pausade ringde jag mamma. Slog också en signal lite senare till Annas mamma, som har värk, besvärlig sådan, de senaste dagarna, berättade en liten fågel igår.

Hämtade min kära när hon slutade arbetet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Solen där hon skulle kompletteringshandla innan vi angjorde Himlen. Jag handlade ingenting där, hade i stället fullt sjå att freda mig från att bli påkörd av  först en dum unge som absolut inte hade körkort för varuvagn, därpå av en personal. Mamman till den dumma ungen reagerade inte ens. Men hallå! Är jag osynlig, eller vad?!

Snodde några vitlökspussar från Anna innan Clark Kent* och jag åkte hemåt igen. Hoppade in på Tokerian och lämnade in Lottot hos Loppan – 39 kronor hade mamma och jag vunnit! Berättade för Anna att jag är lite sugen på en tur till IKEA – har ju 19 kronor och 50 öre i vinstpengar att spendera – nästa helg. Jag vill nog ha en svart rullgardin till sovrummet och så behöver kökssoffan få nytt tyg – det gröna tyget jag har nu är väldigt slitet. Men att åka till IKEA är en riktig utmaning för min hjärna – och min onda häl, så vi får se.

Medan potatisen kokade strök jag min hög. Insåg att jag stryker en t-shirt på under tre minuter. Detta innebär att jag inte lägger ner alltför mycket tid på strykning. Men jag gillar att stryka och dessutom pressar man ner fibrerna i kläderna, vilket gör dem mer smutståliga. Och jag vill inte ha några kommentarer om strykning. Jag stryker i princip allt – utom underkläder och lakan. Hur andra gör är upp till dem.

Nu blir det en stunds läsning i Den frusna trädgården. Jag hade tänkt tipsa mamma om dem, men jag sa inget än. Vill läsa ut den först för att se om det är lämplig litteratur för henne. Hon kan nämligen vara ganska känslig när det gäller böcker. Inte heller tog jag upp påsken, men jag har nämnt för Anna att jag kanske ska bjuda hit mamma då. Bara det inte blir tre veckor, för det orkar jag inte blir lite lång tid!..

Innan jag kryper ner mellan rena lakan ska jag förstås se den andra delen av fyra av En pilgrims död. Mamma förvånade mig genom att berätta att hon tittar på den. Hon brukar inte fixa spännande TV-serier.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag hoppas att jag har energi nog att klara den. Jag har en lunchdejt med ”Lisbeth”, så det blir i vart fall lite påfyllning av skrattförrådet mitt på dan.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är eftermiddag,

konstaterade Tofflan med en hastig blick på Calvin Klein-klockan, ett misslyckat Swatch-köp* på ettårsdagen av hennes pappas död.


Ungefär den vänstra, den med svart urtavla, fast min har dag och datum också.

                                                                                                                                                  Fästmön är hemhämtad och vi har utfört vårt ärende. Nu hoppas vi förstås på gott resultat.

Ett orange kuvert med min pensionsprognos var dagens post och prognosen är ju bara en prognos. Tyvärr dröjer det många år till min pension. Annars hade det ju varit ett alternativ i dessa bistra tider… Suck…

Mamma ringde som tusan när vi klev innanför dörren, men jag ville klä av mig ytterkläderna först så jag ringde upp. Hon hade fått god hjälp med det ekonomiska idag och skatteprognosen såg god ut. Det glädjer mig. Jag vill att min lilla mamma ska ha nåt att leva på. Den lilla pensionen går nämligen inte att klara sig på.

Sen fick jag springa in på toa och det var tredje gången idag jag stannade där inne en längre stund. Gissningsvis kommer magen inte överens med alla de marknadskarameller jag vräkte i mig till lunch medan jag löste sudokut ur söndagens lokalblaska… Men goda är karamellerna! Fasansfullt goda! Till kvällen kanske vi provsmakar fudgen. Då kommer ett separat utlåtande!

Men först ska vi äta middag. Idag blir det mammas pannbiffar, stekta på kycklingfärs av mamma när hon var här i december-januari. Gott gotti gott gott, vill jag lova! Potatis och gräddsås till samt lingon och inlagd gurka. Snart dags att gå och skala rotfrukter!

I morgon eftermiddag ska jag titta över till min (blogg)bekanting Hortellskan och låna kvällssysselsättning av henne och K. Denna sysselsättning består av gissningsvis 1 500 små bitar som ska passas ihop till ett fint och färgglatt slutreslutat, enligt Hortellskan.

                                                                                                                                                            *Den lilla skruven lossnade när jag skulle ställa om till vintertid – och tok-affären där jag köpt klockan påstod att det inte var nåt fel på klockan, typ… JA! Jag blev rasande!

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev landade nyss i inboxen. Här kommer några av förlagets febaruarititlar, i urval av mig:

Tre apor av Stephan Mendel-Enk
Samtidigt som den första intifadan utbryter i Israel är den judiska församlingen i Göteborg på väg att splittras. 13-årige Jacob befinner sig i konfliktens mitt. Ett knappt halvår efter hans Bar mitzva har hans föräldrar skijt sig, mammans nya man flyttat in i huset och hans far- och morföräldrar slutat att prata med varandra. Och det värsta är ännu inte över. Det här är en humoristisk och sorglig skildring av tre generationer, skriven av en debutant.


En humoristisk och sorglig bok.

                                                                                                                                                     Flickan under jorden av Elly Griffiths
Denna Elly Griffiths debut som kriminalförfattare är en spännande berättelse med huvudpersoner som stannar hos läsaren långt efter sista sidans slut. I sumpmarken utanför King’s Lynn i Norfolk hittar polisen människoben. Det kan vara kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan. Polisen kallar in arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Detta förändrar hennes liv för alltid.


En brittisk Bones???

                                                                                                                                             Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner
Detta är en färgstark fransk deckare – i brittiska Agatha Christies anda. Paris 1889. Den exotiska världsutställningen får staden att sjuda av liv och allas blickar är vända mot det glittrande nya Eiffeltornet. Just där, i folkvimlet på första våningen, faller en kvinna ihop och dör. Polisen misstänker att hon fått ett ödesdigert bistick men den unge bokhandlaren Victor Legris anar att dödsfallet döljer en mörkare sanning.


En fransk Agatha Christie?

                                                                                                                                                             I grunden utan skuld av Viveca Sten
En mörk höstkväll försvinner en ung flicka spårlöst på Sandhamn. Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen deltar i sökandet, som försvåras av stormar och regn. Efter några dygn ger polisen upp. Det antas att flickan har drunknat, att hon tagit livet av sig.
Viveca Stens första deckare har nyligen visats som TV-serie. Men som alltid, böckerna är bättre!


En Sandhamnsdeckare igen!

                                                                                                                                                          Den föraktade falukorven av Karin Ahlborg
När slutade det handla om mat och började handla om näringsämnen i stället? Vem blir glad och belåten av att äta proteiner, fett och kolhydrater, fibrer, omega-3 och E-vitamin, när vi borde äta kalvstek med små stekta kulpotatisar, gräddsås, pressgurka och gelé? I den här boken – som bland annat handlar om ketchupkrig och fredagsmys – tar författaren strid mot snobbar som tycker att alla ska rulla sina egna köttbullar, mot sektlika dietanhängare och mot en livsmedelsindustri som är skamlös i sina försök att lura oss.


Visst är det väl gött mä körv???

Read Full Post »

Jisses anoga så gott det var med mammas pannbiffar! Gjorda på kycklingfärs, men med mammas härlig kryddning. Hela tre stycken åt jag och till det kokt potatis, gräddsås, smörgåsgurka och lingon – vi hittade faktiskt lingon i kylen. Mamma gjorde också några köttbullar på kycklingfärs, men dessa ska sparas till julbordet. Fast en fick jag smaka och den var så god, så god…


Mammas köttbullar på kycklingfärs. Mums!

                                                                                                                                                     Annars försöker jag smälta informationen från a-kassan. Det kom ett tjockt kuvert med posten vid 16-tiden idag och jag hann precis ringa innan de stängde för dagen. För så är det alltid att så fort jag får nåt brev eller nån blankett från a-kassan så måste jag ringa för jag fattar inte vad där står.

Det jag fattade bums är i alla fall att jag inte blir rik, inte ens går runt månadsvis på a-kassans ersättning. Ja, jag är VÄLDIGT OROLIG, men får försöka lägga oron åt sidan nu när mamma är här. Tur att jag inte hade planer på att köpa mig ett barn som jag noterat att vissa har gjort. Stackars unge, jag hoppas det finns en högre makt som håller ett vakande öga.

Barn finns det annars alldeles för många av här i krokarna. Nu i afton var det några skräckexempel som fann det roande att smälla smällare på baksidan. Lustigt nog kom det samtidigt ett årligt informationsbrev från vår styrelse, som vanligt full med pekpinnar. En av dem är jag emellertid helt ense med styrelsen om: inga smällare på området! Kalla mig gnällkärring, men nej. Det finns djur som lider av de höga ljuden och gamla gubbar med dåliga hjärtan och så jag då, som är skotträdd (av förklarliga skäl).

Saknar redan älsklingen och vet att det dröjer lång tid innan vi får vara tillsamamns igen. Jag ska i alla fall åka ut med några kassar julklappar senare i veckan, så då får vi träffas en gång till före jul. Hoppas sen att vi får vara tillsammans i nyår. Nu har Frida fått feber också, så Anna har plötsligt fått hem två sjuka barn idag. Hoppas hon själv håller sig på benen nu i veckan som kommer. Gissar att de INTE blir så glada på hennes jobb nu när hon måste vara hemma med sjukt barn…

När vi ändå är inne på krämpor har jag smörjt in det onda på ryggen med Iprengelen. Den smärtlindrar som vanligt bra och en annan fördel är ju att den är antiinflammatorisk. Vi får hoppas att det ger sig och inte blir värre än den sträckning det är just nu. Ryggskott vore ju så lagom kul nu när jag har mamma här.

I morgon ska vi ut på några ärenden och bland annat försöka inhandla en ispigg till mammas krycka. Och jag ska posta ett brev till a-kassan, as usual.

I kväll startar en ny TV-serie i tre delar som går kvällarna efter varandra. Det är Morden i Sandhamn, en serie baserad på en deckare av Viveca Sten, I de lugnaste vatten. Jag gillar hennes böcker och ser fram emot tre timmars spänning på TV. Fast man vet ju aldrig hur det blir, oftast är böckerna bättre än filmerna, tycker jag…

Read Full Post »

Ingen sovmorgon i morse. Men för en gångs skull skuttade jag upp före Fästmön. Tyckte hon behövde sova lite längre än jag efter helgens arbetspass. Efter frukost och morgontoalett tog vi en tur till Preem så att vi inte skulle råka ut för nån soppatorsk.

Nästa anhalt var Stormarknaden. Anna är där just nu och handlar julklappar, julmat och gör några ärenden och jag skulle dit för att inhandla en gröngöling*. Jag hade nämligen läst häromdan i lokalblaskan att det kunde bli brist på gröngölingar eftersom en leverans från Danmark var försenad. Ett tag funderade jag starkt på att gå ut i skogen och knycka mig en liten grön sak, men jag är ju så fruktansvärt ärlig, så jag skulle inte palla.

Hur som helst, en hyfsat liten gröngöling hittade jag. Den är strax över två meter, alltså en bit längre än jag själv, men inte så bred och yvig. Vi måste nämligen ha den i ett hörn i vardagsrummet i år, ett hörn nära balledörren**. Men för tillfället får den vila nätad ute på ballen***. Klädd blir den först på torsdag kväll.


Gröngölingen står nätad på ballen och speglar sig i balledörrsglaset.****

                                                                                                                                                         Just som jag fått ut gröngölingen sträckte jag mig lite oförsiktigt, så nu är jag lite handikappad. En oskön sträckning i ryggen, på vänster sida, långt ner är ju inte precis vad man önskar sig när man har tänkt hjälpa Anna att bära in matkassar samt har sin handikappade mamma hos sig i tre veckor. Men det får gå på nåt sätt ändå, det måste det. Jag ska smörja in med min favorit-gel senare och kanske värma på vetekudden också.

Anna messade för cirka 20 minuter sen och satt då på apoteket och väntade. Julklappsinköpen var klara, men apotek och julmat kvar. Och massor av folk… Gissa om jag är glad att jag åkte hem…

Hemma på Morgonen väntar Storasyster med sin sjuka lillebror. Pappa ringde igår kväll och berättade att Elias, som varit hostig ett tag, hade fått feber, stackarn. Tycker extra synd om Elias eftersom han ju skulle få sin julklapp i skolan idag. Transport av barn blir det därför också idag, från Morgonen till Himlen, tillsammans med alla väskor och grejor.

Mamma har kört igång ett köttbulleri och ett pannbifferi på kycklingfärs. Det ska bli pannbiff med potatis och gräddsås till kvällen och kycklingköttbullar till mig på julbordet. Mamma får vanliga köttbullar. Det doftar härligt, kan jag meddela…

                                                                                                                                                             *en gröngöling = en gran
**balledörren = balkongdörren
***ballen = balkongen
****balledörrsglaset = balkongdörrsglaset

Read Full Post »

Loppisdag för de två lopporna var det bestämt idag! Och jag åkte och styrde ut Clark Kent* på gamla E4:an där jag visste att det fanns en massa loppisar. Ja just det. FANNS. Fanns som i ”are no more”. Vi hamnade ända i Läby innan vi hittade en loppis som fortfarande var öppen/som inte var stängd på torsdagar… Det blev några timmar på Emmaus gård.

Första prylen, nästan, jag såg var nåt jag inte vet vad det är. Anna trodde att det var nån sorts hylla till ett handfat.


Vad är detta??? Hylla till ett handfat??? Nån som vet???

                                                                                                                                                        Det fanns en hel del bord.


”Vi borde borda varaaaaaann..”

                                                                                                                                                                Jag såg en ursnygg soffa med vackra träsniderier på ryggstödet. När vi fikade blev den hämtad av sina nya ägare.


Underbara träsniderier! Och soffan var förstås såld…

                                                                                                                                                         På en loppis är inte allting helt…


Trasig ruta.

                                                                                                                                                           Och på en loppis är inte allting snyggt…


Urrrk, vilka mönster och färgkombinationer!

                                                                                                                                                        Men det mesta går att sälja, även galgar.


Galghumor?

                                                                                                                                                       Hittade i alla fall en pryl som INTE var till salu…


Nej, den här stegen var INTE till salu!

                                                                                                                                                          Vi såg massor av grejor som vi inte visste vad de var för nåt. Loppislådorna var fulla av grejor…


”Om sex år ses vi här igen…” Ja, kanske det…

                                                                                                                                                        Det fanns mängder av husgeråd, en del mest till prydnad, andra mera nyttosaker.


Detta var väl en fiffig hjälpreda för hushållet?

                                                                                                                                                        Sen hittade vi en mysko flaska. Nån som vågar prova innehållet???


Nånting inlagt på flaska. Men vem skulle vilja provsmaka??? Inte jag i alla fall…

                                                                                                                                                            Gult är ju som bekant fult, men det fanns mycket i den färgen här.


En fulgul loppislåda med gulfula fynd.

                                                                                                                                                         En del saker var så… konstiga att de var vackra. Till och med den här turkosa saken.


Så konstig att den var vacker, denna turkosa askkopp i alabaster.

                                                                                                                                                             Men en del saker var bara gräsliga. Eller vad sägs om dessa två, i kombination? En liknande datumgrej hade jag själv som barn, fast i svart plast, inte röd…


En puss på din dag, fast det var visst den 15 augusti…

                                                                                                                                                          Det fanns massor av böcker också. I ett av uthusen var det fullt av osorterad litteratur i lådor.


Se upp för elefanterna har jag inte läst.

                                                                                                                                                            I själva boningshuset, eller vad jag ska kalla det, för det var inget boningshus, fanns de lite dyrare prylarna. Fina möbler, lampor, porslin och glas med mera. Och så kunde man fika där, vilket vi gjorde.

Om nån loppis-pryl kom med hem? Jepp! Anna köpte två sillfat i glas – och den turkosa alabasteraskkoppen!

På hemvägen passerade vi Björklinge kyrka.


Björklinge kyrka är ovanligt stor för att vara en kyrka på en sån liten ort.

                                                                                                                                                              Vi gick in och kikade och OJ vilka målningar det var i taket!!!


Uppe på orgelläktaren har Anna stått och gapat sjungit som liten kicka.

                                                                                                                                                            Taket var så häftigt…


Tänk när taket var nymålat, så otroligt vackert det måste ha varit!

                                                                                                                                                        Varför målar man inte sina tak hemma nu för tiden? Vitt är bara så trist…

Anna tände ett ljus, jag kunde tyvärr inte göra det för jag hade lämnat plånboken i bilen. Tog i stället ett foto av en fin ljushållare.


Så enkel, men så vacker.

                                                                                                                                                           Så blev det en tur på kyrkogården där Anna utan problem hittade sin farfars grav.

På vägen hem svängde vi av till Gamla Uppsala där vi intog en tidig middag bestående av kycklingfilé, potatisklyftor, gräddsås och färska grönsaker. Min mobil började pipa och tramsa sig, så vi åkte hem för att ladda den och oss lite inför kvällen. Anna anmälde intresse för en parkeringsplats hemma hos sig. Hyresvärden ska nämligen införa avgifter på besöksparkeringen och det blir jättedyrt om jag ska vara där vissa veckor…

Körde ut till Jerry Förorten vid 18.30-tiden – bara för att upptäcka att hans besöksparkering var uppgrävd… Fick därför parkera på andra sidan vägen. Så gick Anna och Jerry iväg på möte och jag fick en, som alltid, intressant pratstund med Frida – och en Hemglassbiltur på nätet med Elias.

Innan vi åkte in till stan igen blev det en sväng till Himlen för att kolla om Slaktar-Pojken levde. Det gjorde han. När vi kom hörde jag att han sa till kompisen han skypade med att

Vänta lite, nu kommer hönorna.

Hönorna, det var alltså Anna och jag…

På väg hem till mig svängde vi in vid Max och Statoil och intog lite chicky bits. Jag tyckte att de såg ut lite som vi – familjen Barba**.


Familjen Barba. Notera att det är jag som står på huvet i currydipen!

                                                                                                                                                           På Max var det en stygg flicka som böjde sig ner och tog upp nåt från golvet samtidigt som hon visade mer än halva sin rumpa. Visserligen med underkläder på, men ursäkta mig… Vem vill se andras underkläder på ett matställe? Inte jag, i alla fall…

Nu ska jag äta choklad. God natt på dig!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil
**vi – familjen Barba = Anna, barnen, Jerry och jag

Read Full Post »