Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘låta bli’

Ett inlägg om godsaker.


 

Kaker och lussekatter

Gofika när mamma kom. Men jag åt bara en lussekatt.

Jodå, tack alla som undrat, mamma anlände igår. Riksfärdtjänst kör med samåkning och en dam skulle av söder om Stockholm. Vidare skulle det letas anläggning för att miljötanka taxin. Inte lätt för chauffören att krångla i Uppsala. Resan tog därför över fyra timmar. Mamma var emellertid nöjd och glad att det just var denne chaufför som körde. Han var verkligen gullig, hjälpte mamma upp med väskorna och kramade om henne och tog mig i hand innan han åkte igen. Jag tackade för att han anlänt med min mamma intakt och bad honom köra försiktigt på vägen hem till Metropolen Byhålan igen.

Jag bjöd mamma på nyperkolerat kaffe med kakor och bullar till. Eller lussekatter, egentligen. Mamma gillar gofika och kan jag glädja henne på detta enkla sätt gör jag det gärna. Jag hade också inhandlat favoritgodiset Mariannekarameller och hällt upp en en fin skål till kvällen. Min mamma är en riktig godisråtta! För egen del åt jag en lussekatt, inget mer. Ingen kärleksmums, ingen pepparkaka, ingen Marianne och ingen choklad som finns i skåpet heller. Tror bestämt att jag har stävjat mitt sockerberoende och det känns jättebra. Till jul ska jag unna mig en och annan godbit, men så länge jag kan låta bli är det ju jättebra – för såväl tänder som hälsa och vikt.

Som vanligt tar det tid innan jag vänjer mig vid att ha en annan människa boende i mitt hem – även om det är min mamma. Jag är van vid tystnaden – och mamma pratar. Hela tiden… Ibland piper jag in i arbetsrummet och sitter en stund vid datorn. Men då kommer hon gärna efter – och pratar. Jag fick mejl med julhälsningar från vänner igår och ville svara på dem. Jag vet inte riktigt vad jag skrev…

När jag gick och la mig igår tog jag med mig datorn in i sovrummet. Nu sitter jag i en arbetsställning som min kropp, framför allt ryggen och högerbenet, starkt protesterar emot. Jag har läst lite nyheter på nätet. Det blev annars en rätt stor dos av TV-nyheter igår kväll. Mamma och jag har inte riktigt samma smak vad gäller TV-program, men jag låter henne bestämma nu.

Till middag införskaffade jag kotletter till mamma och kycklingfilé till mig, grillat hos ICA Heidan. Ordnade också en julblomma till en person. Och så träffade jag på Fästmöns mammas L bland gångarna, letandes efter ostkaka. Jag tror att eftersökningarna gav utdelning. Till maten unnade jag mig två glas rött italienskt, förstås. Som en motvikt till kakorna och bullarna överst kommer här ett kollage med åtta sju röda och en vit italienare som jag verkligen rekommenderar:

Åtta viner

Åtta italienare jag rekommenderar! Vinet längst till vänster i översta raden var det jag drack igår.


Idag blir det varken kött eller vin 
till middag, för mamma har önskat sig våfflor. Till det serverar jag grädde, hjortronsylt och drottningsylt. Jag lär väl få en sötchock och hoppas att jag inte återfår mitt sockerberoende. Men det går ju faktiskt att inte äta så många våfflor, med så mycket sylt och grädde på. En träning i karaktärsfasthet, vill säga.

Vi har två uppgifter i övrigt att utföra under dagen: göra ett besök på apoteket samt inhandla gran. Vidare ska jag instruera mamma om hur hon hanterar min micro – hon får ju värma mat när jag är och jobbar. I morgon har mamma lovat att steka kycklingköttbullar och dito pannbiffar åt oss, på tisdag ska hon lägga in sill och på onsdag griljera vår kalkon. Mamma har alltså fullt upp att göra här medan jag arbetar. På tisdag kväll ska jag till Himlen med julklappar till familjen. På onsdag kväll jobbar nämligen Anna. Då ska jag i stället klä vår gran om vi nu får tag i nån idag. Och så blir det julknäcke med kalkonskiva på.

Hur är det hos DIG??? Riktig julgran eller plastig??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett främst ekonomiskt inlägg.


 

Jaha. Hur ska jag nu få ihop det som ska stå under rubriken? Joråsaaatte… viss vana finns. Vi börjar med roaming. Och då talar jag förstås om mobiltelefoni. För den som inte har riktigt kläm på vad roaming är kan jag avslöja att det handlar om att ens mobil kopplas om från en operatörs nät till en annans. Den här omkopplingen kan ske här hemma i Sverige om en operatör har dålig täckning, men vanligen när man pratar om roaming handlar de om när man är utomlands.

smartphone och världskarta

Roaming kan bli kostsamt.

 


Vad ska jag, som aldrig reser utomlands, säga om detta då?
Jo, den här roamingen utomlands, det vill säga från ens svenska teleoperatör till nån i landet man besöker, kan ske utan att man märker det. (Det har lite att göra med inställningar på mobilen.) Detta kan förstås medföra oväntade kostnader, till exempel för samtal som man får till sin mobil för andra.

Nu finns det begränsningar för hur höga priserna vid roaming får vara. Men var lugn – det blir bättre! Så småningom… I mitten av juni 2017, närmare bestämt. Då slopas alla roamingavgifter i hela EU. Somliga hade hoppats på slopade avgifter redan i december i år. I vart fall sänks avgifterna stegvis fram till avskaffandet. Den som lever och kan resa utomlands om två somrar har alltså nåt att se fram emot. För ingen lär ju låta bli mobilen ens på semestern…

Toffelfötter på balkongräcket

Att sitta på balkongen är också gratis, men man måste ju förstås kunna betala sin hyra/månadsavgift.

Semester… ja… Den som hade sån lyx… Nåja, jag har hört att de som får lön också kan ha det svårt ekonomiskt. Den som vill få tips på hur pengarna ska räcka i sommar kan kolla in Elin Håkansson på Konsument Uppsala när hon kommer med förslag på 24UNT. 

För egen del lever jag sen en ganska lång tid tillbaka rejält under existensminimum varje månad. En ”bra” månad klarar jag mig på 1 500 kronor LÄGRE än existensminimum. Hur det går? Tja, det går – med viss hjälp från mamma och snälla människor, men för det mesta alldeles av mig själv. Om ett tag åker jag ner till mamma och just idag fick jag veta på vilken strand där neråt jag har rätt att dricka vin. Tar jag med mig mitt hemtrampade, för cirka en femma flaskan, blir det ju i princip som att dricka gratis vin på playan.

Skål och gratis eller vad en nu säger till sig själv när ”alla andra” reser utomlands!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


Sitter och läser lite tidningar
på nätet innan jag fortsätter städa mitt hem. Halkar då in hos Magdalena Ribbings, min husgudinna, spalt hos Dagens Nyheter och frustar. Av skratt.

En läsare undrar om det verkligen är gott uppförande att ta sig i skrevet. Frågeställaren förstår inte varför vissa människor gör så och undrar vidare:

Kan man säga till folk som gör så att dom är löjliga?

Magdalena Ribbing svarar, sval som en skål med filmjölk:

Vi får väl vara tacksamma så länge artisterna tar sig själva i skrevet på scenen och inte någon annan. Men visst ser det ytterst egendomligt ut. Precis detta slags gester hör till sådant som många föräldrar försöker förklara för sina barn att de ska låta bli. I en hel del kulturer förekommer att män även i sociala sammanhang håller en hand över sina könsorgan – kanhända en markering av manlighet, att skydda det finaste de anser att de har?  Men skrevgreppet ingår trots detta inte i det som du (och jag) kallar gott uppförande. Det är ett icke accepterat beteende i stora delar av världen, åtminstone i offentliga situationer där man förväntar sig att betraktas som professionell. Vem har sett en statschef, läkare, präst, lärare i arbete stå med en hand över gylfen och kommunicera med andra? […]

Nu tycker förmodligen många att detta är larviga ”regler” som i nutid gärna kan glömmas bort. Men oavsett detta ser den som håller en hand på sina könsorgan i andras närvaro ut som om sagda organ kliar, är till besvär, kalsongerna för trånga, paniken nära. […] 

Nej, man kan inte säga till andra att de ska låta bli att göra sådant som de förmodligen gör mer eller mindre omedvetet, näs- och öronpetande i synnerhet. Så hur äckligt sådant än må te sig för andra måste man stå ut med att människor uppför sig olika, och inte alltid fattar att det de gör påverkar andras syn på dem.

Skrevgreppet tror jag är avsiktligt. Det ingår som jag har förstått det i koreografin till en del sångnummer. Artisterna eller koreografen hoppas kanske att det ska ge intrycket av oemotståndlig kättja. Eller vad det kan vara. För mig – och för dig och vi är inte ensamma, ser jag av frågorna till spalten – ser det enbart pinsamt ut.

Läs hela svaret här!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med anledning av en krönika om Metropolen Byhålan.


När jag gick på gymnasiet
i Metropolen Byhålan hade jag understundom en lärarvikarie som hette Per. Han var egentligen inte utbildad lärare, tror jag, inte då, i alla fall, utan moderat kommunalpolitiker, om jag inte missminner mig. Men hur som helst, under mitt andra läsår föddes Pers son Claes. Jag tror att det är hans son, vill säga. Claes de Faire, idag chefredaktör på Resumé, gubevars!

Claes de Faire är alltså lite kändis i mediekretsar. Och vad passar väl bättre än att låta en sån gästblogga på Framtidens Motala? Fast lite jobbigt blir det allt när titeln på Claes blogginlägg är

Ingen bryr sig om en svensk småstad idag

Eh… där satte nog en och annan motalian morgonkaffet/eftermiddagskaffet/kvällskaffet i vrångstrupen i onsdags. För Claes är inte nådig gentemot sin födelsestad… Den stad han lämnade för 15 år sen och för tio år sen slutade kalla hemma. Han säger att han ser på stan med en viss ömhet, men sen talar han om att han minsann noterar hur mycket sämre allt har blivit.

Inte är stan besöksanpassad heller. Han skriver bland annat (notera att stad egentligen är singular, men att Claes gör plural av Motala):

[…] Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd? […]

Claes de Faire fortsätter att vara rasande rak på sak när han i nästa stycke skriver att ingen saknar Varamobaden, att ingen oroar sig för om det finns jobb i stan eller inte och att ingen rikspolitiker bryr sig.

Hoppla, hoppla! Detta hade man nog inte förväntat sig att få läsa på Framtidens Motalas webbplats… Men Claes de Faire väjer inte, han brakar vidare i den snåriga terrängen (är det månne den obebyggda kustremsan kring kommunen?) och talar om för ansvarig(a) att det baske mig är dennes/deras (motalianernas? kommunalpolitikernas?) förbannade skyldighet att göra stan så attraktiv som möjligt. Fast misslyckandet är ju ett faktum och därför fortsätter Claes de Faire med att droppa ett antal goda råd.

Det må jag säga! Och vi som är födda och uppfostrade i stan som fick lära oss att inte tro att vi är nånting!  Motala = Jante, typ.

Men ytterligare ett faktum är att Claes de Faires råd inte är så tokiga alls. Så mitt råd till dig som bor där är att du ska läsa dem. Och se till att nån omsätter dem i praktiken!

Sen kan jag emellertid inte låta bli att tala om för Claes de Faire att när han blir lika gammal som jag kommer hans syn på Metropolen att mildras. Han kommer att se på stan genom softade brillor och understundom till och med sakna ställen där som barn han lekte. För precis som jag lär han upptäcka att när fan blir gammal blir han religiös…

En riktigt bra krönika, dock! Läs den här ifall du missade att klicka på länken ovan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvarons svängningar.


Jag har nog sagt det
ett antal gånger, men det tål att sägas igen:

Det blir inte alltid som man har tänkt…

Frågan är om man ska bryta ihop varje gång eller om man ska försöka hitta på nåt annat och gå vidare… Eller, för att tala om annat, bli lite mer spontan. Idag blev både Fästmön och jag lite mer spontana.

Jag hade ont i magen hela dan, i princip. Anna tyckte inte att jag behövde komma och hämta henne från jobbet, men saken var den att vi ju hade planerat ett besök på Återbruket. Återbruket ligger på vägen hem från Annas jobb, nämligen. Och nu var det ett tag sen vi var där… Äh, jag bet ihop och kände att jag behövde komma ut ur min deprimerande håla!

Tyvärr blev jag irriterad direkt på parkeringen utanför Återbruket. Där finns en p-automat som jag gick igång på. Du som har följt min blogg vet ju att p-automater inte är mina bästa kompisar just nu… Automaten vid Återbruket var inget undantag: man kunde bara betala med vissa plastkort! Vaffaaaaan… Här hade jag släpat med mig två kilo mynt till ingen nytta!..

Nä, dagens besök på Återbruket började INTE bra. Men det blev bättre… De hade gjort om och gjort bättre där inne. Det kändes både prydligare och mer överskådligt. Och så hade de plockat fram julgrejor till salu…

Guldkula

Vacker kula till grangrenen.


Fast sen fanns det ju
ett och annat oknytt där inne. Här ett som EXAKT visar frisyren för dagen på mig:

Troll

Frisyren för dagen, min alltså, exakt återgiven på detta troll.


Anna gjorde några riktiga fynd
som hon förhoppningsvis själv visar upp på en annan blogg nära dig i afton! Jag tittade mest på böcker, men också på julsakerna och… konsten…

Naturtavla

En tavla av naturmaterial.


Utanför Återbruket
träffade jag en fyrbent sötnos som också bekantade sig med konsten. Eller kanske trodde hunden att kompisen av trä var verklig..? Gullig bild blev det i alla fall, tycker jag.

 Hund och trädrake

En hund och hans/hennes nya kompis?


Tanken var
att vi skulle käka lax tillagad i ugn i kväll. Men nu blev det inte bättre än att Jack ropade på oss och vi slank in där för middag. Somliga fick sen för sig att promenera hem. Under tiden tog jag bilen till samma slutstation, bar in shoppingen, fixade kaffe samt slängde in laxen i ugnen och potatisen på spisen. Laxen hade ju tinat och måste tillagas idag – men blir förträfflig middagsmat till i morgon! Anna jobbar lite tokig tid då och hinner inte äta mat före jobbet. Och jag får inte slarva med middagarna. Nu blir det perfa – bara att värma maten när man blir hungrig i morgon. Fast först tänker jag promenera med Anna en bit till hennes jobb och sen gå tillbaka hem. Idag blev det ju ingen promme för min del.

Kvällen innebar i övrigt ett skrivuppdrag och ett efterlyst telefonsamtal. Jag har dessutom betalat månadens bensinräkning och planerat hur jag under morgondagen ska förbereda mig inför mötet femminutersuppföljningen på Arbetsförmedlingen på fredag.

Och ja. Jag lät inte bli att köpa nån bok idag! Vad sägs om detta inbundna fynd för endast tio spänn???

 Kvinnor om natten

Kvinnor om natten – kan det va nåt? Enligt texten i övre högra hörnet på framsidan är detta en spänningsroman!


Har du fyndat idag??? Har du ätit middag och sen lagat middag igen??? Eller har du gjort nåt annat tokigt??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Eftersom det här inlägget tycks väldigt populärt vill jag förtydliga att den som är dum (åsikt!) blir ful (åsikt!) i mina ögon.


En stor, fet långnäsa
till ett ex som är lika ful (åsikt!) som hon är dum (åsikt!) och där till en av Uppsalas två största skvallerkärringar (åsikt!). Det var mig ett sant nöje att lura av dig receptet på Alséns röra och samtidigt få veta hur du förtalar mig genom att sprida felaktiga diagnoser. (Duktigt av en som jobbar inom vården!) Förtalar mig inte bara till min före detta fru utan till vilt främmande människor. Såna som du är livsfarliga och borde anmälas, men jag är inte riktigt lika elak som du, så jag valde att låta bli.

Alséns röra

Å vad vi ska äta gott i morgon, Fästmön och jag!


Att du hade mage
att höra av dig när pappa hade dött är helt sanslöst. Du har ingen takt och ton. Jag är så glad att jag slipper dig.


Livet är kort. Energitjuvar = BORT!

Read Full Post »

Det går inte att låta bli att omvärldsspana. Jag är helt besatt av vad som händer runt omkring. Och medias nyhetsurval.

Här kommer något klokt och slugt, annat dumt och flängt:

  • Felica, 19 bast, fick jobb via Arbetsförmedlingen som telefonist på en dejtinglinje. Tjejen uppdaterade sitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida och dan därpå fick hon jobb. Hon trodde hon skulle jobba på ett callcenter. Och på sätt och vis var det ju det. Men det Felicia inte gillade var att det handlade om män som ville prata sex. Efter fjärde samtalet gick hon. BRA, tjejen! Men FY Arbetsförmedlingen! Man tror ju att ni har bättre koll på företagen, men ni har ju ingen koll alls!
  • Varför tror svenska manliga programledare på TV att vi gillar att se när de super framför kamerorna? Filip och Fredrik har gjort det så jag har ledsnat för länge sen, nu senast är det Fredrik Lindström. Fulla män är inte roliga, fulla män på TV är pinsamma. Är det detta jag betalar TV-licens för? Snacka om dum-TV
  • Jessica Sayers två pojkvänner var samma person – och dessutom en tjej. Gemma Baker, hon som lurades, dömdes till två och ett halvt års fängelse för två fall av sexuella övergrepp och ett fall av bedrägeri. En smått osannolik historia…
  • Coca-Cola och Pepsi ska ändra sina recept. Hmm… vadårå? Jo, på så vis slipper de sätta en etikett med cancervarning på flaskan i Kalifornien. Boven i dramat är en kemikalie i en karamellfärg. Själv tycker jag att bästa sättet är att… inte dricka varken Cola eller Pepsi. Man har väl gjort tand-testet (en tand i ett glas med Cola upplöses över natten)…
  • Är du intresserad av 1600-talets stockholmare och deras toa- och sexvanor? Då kan jag rekommendera ett besök på Stockholms stadsmuseum. Idag öppnade en annorlunda utställning där. Bland annat kan man få se en sexfilm och ett porträtt av Stockholms kanske första transsexuella person, Lisbetha Olsdotter, även kallad Matts Ersson.
  • Årets vinnare i Eurovision Song Contest är given – det blir de ryska babusjkorna förstås. Syftet med att de ställde upp var för att samla in pengar så de kan bygga en ny kyrka…

Read Full Post »

Det förekommer hot på den här arbetsplatsen. Jag är den skyldiga och jag sa så här (namnet på kollegan är förstås utbytt):

Om du inte låter bli dina papper nu, Lisbeth, och går och fikar med mig, kommer jag in till dig med en stor bordsfläkt på högsta varvtal.

Så går det till här.

Read Full Post »