En pilgrims död. Del 4

En pilgrims död är slut. Det fjärde och sista avsnittet gick i kväll. Och just för att jag vet att Olof Palme blev mördad och att hans mördare inte har fått sitt straff ville jag se vad Leif GW Persson har för teorier om det hela.

Här får Lars Martin Johansson, till höger, en avhyvling under minnesstunden över Olof Palme. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Mordet har nu skett och Leffes teorier om en inblandad polis har börjat slå rot i oss tittare. I den här delen hamnar polisen på varmare breddgrader, för nu har spåret blivit hett. Och hetare ska det bli. Somliga får det riktigt hett om öronen. Så hett att bara somliga vet vem som mördade Olof Palme.

Slutet innebär i alla fall i mina ögon en liten missräkning. Samtidigt tror jag att vi nog inte kan komma sanningen närmare än så här. Frågan är om Leif GW Perssons teorier är korrekta. Jag vet inte, jag. Jag vet verkligen inte. De är i vart fall inte otroliga…

En pilgrims död, sista avsnittet, får högsta Toffel-betyg!

Läs vad jag tyckte om En pilgrims död. Del 1, En pilgrims död. Del 2 och En pilgrims död. Del 3!

Livet är kort.

Read Full Post »

En pilgrims död. Del 3

För första gången i världshistorien tittade Fästmön och jag tillsammans på En pilgrims död. Anna hade hämtat igen avsnitten via SvT Play, medan jag glott på TV.

Gruppen som har tagit upp det olösta mordet på Olof Palme på nytt. Bilden är lånad från SvT:s hemsida och fotograf är Peter Cederling.)

Kvällens avsnitt var det tredje och näst sista. Det verkar ha försvunnit bevismaterial från utredningen. Frågan är hur det kan komma sig. Men i detta avsnitt får vi också se hur Leif GW Persson tänker sig att mordet har gått till och vem som är mördaren. Det blir riktigt spännande och om den som ligger bakom mordet är den skyldige är det en riktigt obehaglig person – som dessutom har kopplingar till gruppen på bilden ovan… För övrigt känns Leif GW Perssons idéer kring mordet inte alls särskilt otroliga.

I kväll blev det högsta Toffel-betyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

En pilgrims död. Del 2

Söndagskväll och dags för den andra delen av Leif GW Perssons En pilgrims död. Efter den första delen tyckte jag att Rolf Lassgård var den stora behållningen. Men vad tyckte jag i kväll?

Behållningen av första delen: Rolf Lassgård. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

I kvällens avsnitt, liksom i det första, pendlar händelserna mellan dåtid (sent 1985) och nutid. Ett mord på en amerikansk författare sker medan denne utreds. Inblandad i utredningen är en av de kvinnliga utredarna som numera ingår i Lars Martin Johanssons nya utredningsgrupp. Man börjar ana att allt inte är nån stor röra utan hänger ihop.

Det blir lite spännande i kväll. Och ett skäl till det är att det dyker upp flera konstigheter som har med mordet på Olof Palme att göra. Sist i det här avsnittet dyker även mordvapnet upp.

Jaa, det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret.

Nu stiger Toffelbetyget till rätt högt. Fortsätter del tre i samma anda kan det sluta hur som helst. Med antal tofflor, alltså…

Här kan du läsa vad jag tyckte om den första delen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nöjd och belönad

Synnerligen nöjd med denna dag, har jag just intagit belöningen: Fästmöns kycklingfärsbiffar med gräddsås, potatis, lingon från Mammakusinen B och smörgåsgurka. Kan det vara godare? Nej.

Bilden, däremot, kunde ha varit bättre. Jävla Ajfån! Nokia N95:an, min pensionerade mobil, har Carl Zeiss-optik och skillnaden är tydlig!

Allt som jag hade tänkt göra idag har jag gjort. Då blir jag nöjd. Då blir jag lugn. Särskilt trött är jag inte heller, bara behagligt mätt i skrivande stund. Städningen gick galant och när jag pausade ringde jag mamma. Slog också en signal lite senare till Annas mamma, som har värk, besvärlig sådan, de senaste dagarna, berättade en liten fågel igår.

Hämtade min kära när hon slutade arbetet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Solen där hon skulle kompletteringshandla innan vi angjorde Himlen. Jag handlade ingenting där, hade i stället fullt sjå att freda mig från att bli påkörd av  först en dum unge som absolut inte hade körkort för varuvagn, därpå av en personal. Mamman till den dumma ungen reagerade inte ens. Men hallå! Är jag osynlig, eller vad?!

Snodde några vitlökspussar från Anna innan Clark Kent* och jag åkte hemåt igen. Hoppade in på Tokerian och lämnade in Lottot hos Loppan – 39 kronor hade mamma och jag vunnit! Berättade för Anna att jag är lite sugen på en tur till IKEA – har ju 19 kronor och 50 öre i vinstpengar att spendera – nästa helg. Jag vill nog ha en svart rullgardin till sovrummet och så behöver kökssoffan få nytt tyg – det gröna tyget jag har nu är väldigt slitet. Men att åka till IKEA är en riktig utmaning för min hjärna – och min onda häl, så vi får se.

Medan potatisen kokade strök jag min hög. Insåg att jag stryker en t-shirt på under tre minuter. Detta innebär att jag inte lägger ner alltför mycket tid på strykning. Men jag gillar att stryka och dessutom pressar man ner fibrerna i kläderna, vilket gör dem mer smutståliga. Och jag vill inte ha några kommentarer om strykning. Jag stryker i princip allt – utom underkläder och lakan. Hur andra gör är upp till dem.

Nu blir det en stunds läsning i Den frusna trädgården. Jag hade tänkt tipsa mamma om dem, men jag sa inget än. Vill läsa ut den först för att se om det är lämplig litteratur för henne. Hon kan nämligen vara ganska känslig när det gäller böcker. Inte heller tog jag upp påsken, men jag har nämnt för Anna att jag kanske ska bjuda hit mamma då. Bara det inte blir tre veckor, för det orkar jag inte blir lite lång tid!..

Innan jag kryper ner mellan rena lakan ska jag förstås se den andra delen av fyra av En pilgrims död. Mamma förvånade mig genom att berätta att hon tittar på den. Hon brukar inte fixa spännande TV-serier.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag hoppas att jag har energi nog att klara den. Jag har en lunchdejt med ”Lisbeth”, så det blir i vart fall lite påfyllning av skrattförrådet mitt på dan.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Hushållsam

I natt var jag nog vaken till klockan tre. Såg på TV, en film som var skitdålig och som inte slutade förrän kvart i två. Jag satt hela tiden och trodde och hoppades att den skulle bli bra. Den blev lite bättre mot slutet, så den fick inte bottenbetyg av mig. I morse väcktes jag före klockan åtta av Liv i luckan i barnrummet under mitt sovrum.

Men det var bra att jag blev väckt, för jag låg och läste en stund i min bok på gång innan jag satte fart. Idag var det verkligen dags att bädda rent, så det och att tvätta lakan har jag ägnat förmiddagen åt. Det känns inte skönt att skaka i täckena i påslakanen och det känns inte skönt att hänga dubbelunderlakan och tunga, blöta påslakan på tork. Men det går. Det måste gå. För övrigt är det röda kring operationsärret mycket bättre. Inte helt bra, men bättre. Jag skiter nog i att ringa mottagningen i morgon – om det inte är illrött igen, vill säga.

Vidare har husmor – hör och häpna! – stoppat strumpor. Två stycken. Här härjar nämligen som bekant Strumpmonstret. Strumpmonstret är det elände som snor strumpor när man tvättar, till exempel. Så då gäller det att ta vara på de strumpor man har. Fästmön, till exempel, blev av med ett helt par strumpor, inte bara en, förra gången hon var här. Ett alldeles nyinköpt par, dessutom. Detta par dök upp igår när jag skulle tvätta tjockis-svart. Strumpmonstret hade lagt paret i tvättkorgen, blandat in dessa svarta strumpor med vita trosor och handdukar, den busen!

En strumpa som är besatt av Strumpmonstret?

Övriga planer för dagen är att ta en lätt tur med dammvippan och en lätt promenad med dammsugaren. Jag ska ju ta lätta promenader. Det är inte överskitigt här hemma, men så här års drar man in rätt mycket grus och sand. En lagom strykhög väntar också, den får nog vänta till i kväll. Jag ska hinna ringa mamma, tvätta och klä mig, äta frukost och skjutsa hem Anna från jobbet (Mitt val och erbjudande till henne, inte hennes önskan eller krav, är det väl bäst att tillägga innan nån lämnar en missunnsam kommentar bara för att man försöker vara lite snäll och hjälpsam – Anna har ju barnen). Innemellan ska jag skriva några mejl till släkt och vänner, jag har inte hunnit med.

På fredag kommer Anna hit och är det nån som sätter käppar i hjulet för vår enda lediga helg tillsammans på en månad ska jag personligen straffa den. Hårt. Jag sitter och funderar på god mat som ska lagas. Eftersom vi jobbar på fredagen kan det bli så att vi köper nånting från Saluhallen. Jag fick ju 400 pix i 50-årspresent av vännen Rippe, presentkort som jag ännu inte har utnyttjat.

Presentkort som kanske går till Fredagsmys från Feskarn…

Igår åt jag potatisklyftor, kycklingkorv och ärtor-majs-paprika samt räksallad. Det var rätt OK. Men idag blir det god söndagsmiddag! Jag har tagit fram den här burken ur frysen:

U 3 biffar…

Anna gjorde ju kycklingköttbullar åt mig till jul. Men hon gjorde också tre pannbiffar. Och det är dessa jag ska äta till söndagsmiddag i kväll!

Tre kycklingfärsbiffar på tining.

Jag minns söndagsmiddagar när jag bodde hemma. Min morfar kom alltid till oss då och åt middag. För det mesta hade mamma tillagat stek eller nånting fint, men ibland var det pannbiffar. Och hjälp så jag åt! Nu äter jag ju inte vilken färs som helst, utan bara kycklingfärs. Anna var så söt och lagade åt mig. Idag ska jag verkligen njuta!

Det vackra vädret håller i sig och tack och lov har temperaturen stigit till mer behagliga sex minusgrader, jämfört med 22 igår… Jag vet att jag borde gå ut, men hur kul är det att göra ensam? Nej, jag stannar inne tills det är dags att hämta Anna.

I kväll bänkar jag mig för att se andra delen av En pilgrims död. Vi får se om Leffe fortsätter gubberiet eller om det blir lite mer kärringstuk på det hela…

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Trött och daaan*…

Framåt eftermiddagen kände jag orken sina. Men idag var jag mer lyhörd och gjorde mig klar för avfärd i tid, innan krafterna tar helt slut. Och det var rätt smart, för bilen behövde verkligen grävas fram under snömassorna. Som tur var var det lätt snö. Vägen hem var plogad och det var också tur. Minns en dag före operationen när jag nästan inte tog mig hem…

Tyvärr blev det ingen tur ut till Himlen i kväll. Där ute brukar det nämligen inte plogas i första taget och parkeringsplatsen är med all säkerhet inte plogad – sånt tycker Uppsalahem att man ska göra själv. Att gräva sig loss och att skotta klarar jag inte än så länge. Jag skrapade lite försiktigt med min lill-skotte utanför garaget hemma – och sen fick jag ont i både ryggen och magen. Idiotiskt, jag ska ju vara frisk nu! I morgon gör jag ett nytt försök att åka till Himlen med matkassen till Fästmön och barnen. (Anna lagar till sig och barnen – och jag tänkte nog laga till Anna och mig när hon kommer nästa gång.)

Det blev en bra arbetsdag idag! Jag trivs verkligen på institution 1 – med alla som jobbar där. (Alltså jag älskar inte alla där, men de flesta är trevliga, glada, sociala och pratbara.) Bland annat hade jag en lång pratstund med R efter förmiddagens möte eftersom R har liknande alienproblem i familjen som jag har haft – fast med stor bokstav. Dessutom är den nyaste familjemedlemmen inte helt frisk, vilket naturligtvis är oroande för alla.

Nån hade ställt en skål med märkliga snacks på fikabordet, så på eftermiddagen undrade jag var drinkarna var nånstans. Det är sånt man bara kan vräka ur sig på institution 1, inte på institution 2, tror jag. Vi som fikade på eftermiddagen försökte sammanställa nån sorts innehållsdeklaration, men jag tror inte att nån av oss lyckades helt.

Innehållsdeklartion, någon???

På vägen hem stannade jag till vid Tokerian eftersom både müslin och mild lättyoghurten var slut. Tisdag betyder också TV-tidningsdags, men det var ett rätt misslyckat köp. Inte mycket att glo på i veckan, alltså, mer än Antikrundan och Leffe (i kväll in person, på söndag ska jag väl försöka stå ut med det gubbiga och se på andra delen av En pilgrims död.) Jag fick helt enkelt trösta mig med att köpa hem en kanelbulle – det doftade ljuvligt av kanel i hela affären. Och är det nånting som Tokerian är outstanding på – förutom att dålig stavning på skyltar – så är det kanelbullarna! Mums!

Skitgoda kanelbullar!

Men jag tog faktiskt ett par knäckemackor, kaffe och ett glas mjölk först, innan jag åt en bulle. Jag skulle nämligen ringa mamma och då kan jag inte ha lågt blodsocker. Fick höra att mammakusinen B gjort en kvickfixoperation igår. Jag hoppas att allt har gått bra. Del två följer visst redan nästa vecka.

Eftersom jag längtar efter min älskling ville jag telefonera med henne också. Det blev inte så länge, för den ena luren laddade ur efter jag hade pratat med mamma och den andra är på god väg. Men en liten stund blev det. Ingen ville lägga på, typ. Vi kan barnsla oss rätt bra ibland… Särskilt när vi spelar Wordfeud. Några av dagens snuskiga ord har till exempel varit

• urinoar
• kuse
• påk
• kåta
• sex

Jag avslöjar naturligtvis inte vem som är värst av oss…

Nu ska jag försöka vara lite vuxlig och läsa Antiktidningen som kom idag. Annars var det bara en räkning i postboxen och såna kan man ju egentligen klara sig helt utan, eller hur?..

BTW, det har inte ringt nån säljare från nåt pensionsföretag idag, men jag har fått ett mejl från Prognosia där man beklagar att jag har blivit uppringd. Uppenbarligen läser de min blogg bloggar, för den e-postadressen de hade mejlat till var inte den jag skrev i meddelandet till kundtjänst, idiot@prognosia.se…

*daaan = se detta inlägg!

Livet är kort.

Read Full Post »

En pilgrims död

I kväll var det premiär för En pilgrims död, baserad på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall. Och är det nånting som fascinerat oss svenskar, mig själv inkluderad, är det hur Olof Palmes mördare kunde gå fri. För inte heller jag tror på Christer Pettersson som mördare.

Rolf Lassgård som chef för Rikskrim är behållningen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Chefen för Rikskriminalpolisen samlar en grupp utredare för att starta en utredning om mordet på Olof Palme. En parallell utredning till den som redan existerar. Deltagarna i gruppen är personligen utvalda av honom själv.

Ärligt talat vet jag inte om det händer så mycket i den här första delen av fyra. Lars Martin Johansson (Rolf Lassgård) sover, Jeanette Eriksson (Helena af Sandeberg) är otrevlig och resten är mest gubbiga. Värst av alla är Bäckström (Claes Malmberg) som vräker ur sig att Olof Palme gick om kring med

en björnfetta på huvet

Nej, det här är otroligt gubbigt och blir det inte bättre nästa gång tänker jag inte se avsnitt tre och fyra – även om jag är intresserad av fallet som sådant.

Nu är jag riktigt snäll och ger det här första avsnittet medelbetyg. Och det är Rolf Lassgårds förtjänst!

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundring 2013: One more time!

Nu har jag vatt på rövarstråt, ja jag har vatt och plundrat…

Ja ja, sångrösten är sisådär så det är tur att den här bloggen inte hörs. Men jag har varit på julgransplundring IGEN, denna gång i Himlen.

Fästmön hade bakat saffranskaka dagen till ära. Och så grävde hon fram en burk Lonkakolor och en chokladask.

Lonkakolor, chokladask och saffranskaka.

Plötsligt var vi inte ensamma runt bordet, alla barnen utom Johan, som inte var hemma, dök plötsligt upp. De påminner lite grann om min hund Nellie, som alltid hörde när matte, husse eller lill-matte prasslade med godispapper…

Anna är smart, för hon såg till att vi fick ”gottpåsar” FÖRE själva julgransplundringen så att vi sockerstinna skulle orka riva ner skiten plocka ner alla 70nånting kulor ur granen.

Min ”gottpåse”! Kakan var ljuvlig!

Efter fikat försvann alla barnen. Kvar var bara Mamma och Mammisen Tofflan. Konstigt fenomen, det där… Jag plockade av kulor i massor och sen blev jag så trött att jag måste sätta mig i soffan och titta på. Det fanns mycket vackert att beskåda…

Röda kulor i kalsong kartong och en väldigt söt bak. Nej, det var inte alls fel att julgransplundra från soffan heller.

Även Tomtegubben himself fann för gott att titta på. Han jobbar ju bara en dag om året och det är lååångt till den dagen nu.

Tomtegubben himself.

Annas gran köptes ny in till julen. Förr om åren har hon haft riktiga granar – som har barrat hur mycket som helst. Anna har nämligen 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Den nya plastgranen var verkligen jättefin och tät och när den var klädd och tänd såg den riktigt riktig ut!

Fru Gran.

Nån svängom med Min Sköna blev det inte, utan Min Sköna fick ta en vals med Sin Gröna i stället.

En dans med Sin Gröna.

Granen var inte så lätt att få isär och hjälp måste tillkallas i form av Storasyster, eftersom Mannen i Huset (= jag; jag kör ju bilen) fortfarande är för klen efter sin operation. Men Anna kämpade på ett bra tag själv först.

Anna kämpade på ett bra tag själv först, medan ett nyfiket tomtepar kikade på henne från Läskiga Fåtöljen.

När alla grenar var kramade och böjda mot stammen fick slutligen granen plats i sin kista kartong. Och där får den vila tills det är dags i december igen…

Jag halkade på knöliga vägar hem till mitt. Sju grader kallt har vi just nu. På New Zealand har jag hört att det är 32 grader. Varmt… Jag har telefonerat med min mor och beklagat mig över att operationsärret är irriterat och skavigt. Nu är det snart dags att micra lite mat. Tog fram en matlåda med spaghetti och italiensk kycklingfärssås från frysen i morse. Kanske blir det ett glas rött till så att jag får upp värmen. Hemma hos mig är det nämligen inte 25 grader varmt just nu.

Min kväll avslutas med En pilgrims död på SvT1 klockan 21. Det är en serie i fyra delar om mordet på Olof Palme. Serien baseras på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall.

Händer det nåt mer upphetsande hos dig i afton, tro???

Livet är kort.

Read Full Post »