Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘New Zealand’

Ett inlägg om en bok.


 

Det goda inom digHäromdan skrev jag att det finns nåt gott i oss alla. Och det gör det säkert – även om det är svårt att se ibland. Nu har jag läst ut Det goda inom dig av Linda Olsson. Det var en helt fantastisk upplevelse, kan jag avslöja bums! Boken var väl värd den ”Selma” den kostade.

Vänskap och kärlek är svåra saker. Det är också två teman som återkommer i Linda Olssons böcker, enligt förlaget. Den här gången får vi läsare träffa Marion. Marion, som egentligen heter Marianne och kommer från Sverige, bor för sig själv i ett hus vid havet på New Zealand. En dag träffar hon på en liten pojke. Och hur omaka det här paret än verkar, så är de som gjorda för varandra. Marion tar hand om Ika och Ika hjälper Marion att läka genom att väcka upp gamla – och nyare – minnen.

Detta är en helt underbar bok, med flera bottnar. Till och med en idiot som jag lät tårarna trilla helt fritt.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om verkliga människor och litterära.


 

Det goda inom digSom vanligt har jag en bok på gång. Den här gången en fin inbunden bok med felfritt skyddsomslag. En bok som jag tror aldrig har blivit läst förrän jag började med den. En bok som kostade 20 spänn på Myrorna. Jag ska skriva lite mer om den när jag har läst ut den, nu är jag ungefär halvvägs. Det som fascinerar mig en del bland annat kring boken är att den är skriven av en svenska som lever utomlands sen många år, ända borta i Auckland, New Zealand. Linda Olsson började skriva böcker på engelska. Först därefter kom de ut i Sverige under titlarna Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Boken jag läser just nu heter Det goda inom dig och handlar om vänskapen mellan en kvinna och en liten pojke. Berättelsen flätar ihop dåtid med nutid och är så rörande på många sätt. På ett ställe i boken frågar pojken kvinnan om hon har familj. Hon svarar att hon varken har barn eller syskon. Då säger pojken:

Jag kan vara ditt barn. Och din bror, om du vill.

Det orden sätter fingret på, förutom känslor och vänskap, är att det finns nåt gott i alla människor, oavsett vad de har varit med om eller gjort.

Igår läste jag också kloka ord av vännen Jerry. Han skriver bland annat att de människor man avskyr mest, människor som man blir argast och mest irriterad på lär en nånting om sig själv. Och om man vågar se det kan man lära sig mycket både om sig själv och om sin omgivning. Och i morse läste jag även kloka ord hos Sara Lövestam. Hon riktar orden till sina ex och texten går ut på att det hon skriver handlar om henne själv. Att hon plockar idéer från lite varstans, idéer som hon sen sätter ord på så att de blir nya känslor i en bok. Så där som alla författare gör. Det jag läser in i texten är att Sara har blivit påhoppad och de som hoppat på har hävdat att Sara hade kunnat förhindra nånting eller att det hon skriver är verkliga händelser. Jag vet inte om jag tolkar Saras text rätt. Det här med att tolka vad nån skriver är svårt. Det är ju bara den som har skrivit orden som vet exakt vad den har menat. Men jag ställer mig bakom Saras ord till hundra procent när hon skriver att aggression är ett varningstecken.

frostigt löv på gräs

Ibland är det svårt att tolka innebörden i mina bilder också. Men den hör föreställer ett frostigt löv på gräs.


Jag har alldeles just
fått ett gott besked per sms. En kär vän har tillbringat en vaknatt på sjukhus och i morse vände det hela sig till det bättre. Det ger mig en vink om att den här dan kan bli bra om jag bara kan se det goda hos människor. För nåt gott finns det hos alla, det är jag övertygad om.

Planerna för dagen är få. Jag ska såsa lite nu på förmiddagen och i eftermiddag ska jag skjutsa hem Fästmön från jobbet. En del tid ska jag ägna åt förberedelser inför morgondagen, men kvällen är förstås vikt åt Mördaren ljuger inte ensam klockan 21 på TV4. Jag har visserligen sett filmen och DVD:n står i en hylla här, men jag tänker titta i alla fall. Vill du veta vad jag tyckte när jag såg den första gången, kan du läsa här.

Vad händer hos dig denna söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tackande inlägg.


Det är verkligen sant
att den som inte har varit med om nånting inte kan förstå till hundra procent hur det känns – det står jag fast vid. Men jag vill tacka er alla som bryr er! För genom att ni gör det, på olika sätt, bär ni mina bördor, faktiskt. Lite grann i alla fall! 

I eftermiddags fick jag till och med samtal från vännen i New Zealand! När jag kom hem i kväll hittade jag ett varmt och inkännande mejl från en före detta kollega. Och alldeles nyss har jag telefonerat med vännen vars mamma legat på operationsbordet idag. Ovanpå detta har jag fått snälla och fina kommentarer och kramar här på bloggen. Alla ni, ni bär mina bördor en stund, ska ni veta! Jag orkar en meter till och en till och ytterligare en…

Tyngdlyftning

Tack till alla er som bär mina bördor en stund!


En del av er säger eller skriver
 att ni inte vet vad ni ska säga. Att det inte finns några bra ord att ta till. Jag vill säga till er att det räcker fuller väl att bara skicka en kram, en tanke. Det är inte så jävla lätt att vara min vän just nu…

Som de flesta förstår är det inte heller så roligt att vara Tofflans fästmö just nu. Men Anna gör ett alldeles särdeles bra jobb vad gäller detta. Det är bara det att hon inte enbart ska räcka till för mig utan även för sina barn. Och för sig själv! Det jag i dagsläget kan göra för henne, som underlättar lite, är att jag skjutsar, till exempel till och från jobbet, vid storhandling och när minstingen och hans saker ska hämtas eller lämnas. Men jag vill att du ska veta att Anna aldrig nånsin har bett mig om detta. Jag gör det av egen vilja. Ett skäl är att jag vill ge nånting tillbaka till henne för all kärlek jag får. Ett annat skäl är att jag får känna mig lite behövd och nyttig en stund. Du ska också veta att jag inte har möjlighet att skjutsa i samma utsträckning som jag gjorde tidigare. Det har jag inte ekonomi för. Men kom ihåg att jag gör det av egen fri vilja så länge jag har soppa i tanken. Det är det lilla jag kan göra. Det lilla, lilla.

Tack alla! Snart är den här dagen slut och jag lever fortfarande – kanske tack vare dig. Ta det till dig och göm mitt tack och mina ord i ditt hjärta.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna novembertisdag.


Det slutade regna
framåt dan. Jag lämnade New Village vid lunchtid och hetsade ut i trafiken.

Yiiiiiihaaaaaaaaaaaaa!

Vägarbeten sinkade mig. Men till slut mötte jag Klara. Det var alltför länge sen!!!

Klara

Klara fipplar med sin mobil.


Jisses så nervös jag var!
Ja inte för att träffa Klara, utan för intervjun! Att hänga med Klara var bara så kanon – jag glömde nästan bort nervositeten. Nästan, vill säga.

 Jag o Klara

Klara är den normala till höger i bild. Jag är den med dubbelhakorna till vänster på bilden. Den som har en bebisscarf runt halsen.


Syftet med träffen
var att fika. Det är inte precis så att vi har jätteråd med det, men när det har gått typ nästan två år sen vi sågs tyckte vi nog att vi kunde unna oss köpefika.

Mindre kul var det sen att komma ut till bilen och finna en P-Nisse som just hade skrivit ut en p-bot. Smarta jag hade visserligen betalat p-avgift – men i fel parkeringsautomat… Och eftersom automaten inte ens tillhörde det aktuella p-bolaget åkte jag på 300 spänn i böter. Precis vad man vill ha när man är arbetslös och lever på a-kassa – NOT!!! 👿

P-böter

P-böter på 300 spänn var inte vad jag önskade mig av dagen.


Just böterna
var inte vad jag önskade mig av den här dagen, men vi får ändå se om ”hela grejen” var värd pengarna! Mer om detta kommer förstås i ett lösenskyddat inlägg strax! Men jag kan avslöja att vi bland annat tittade på denna…

 Raket

Månen tur och retur? Snart kommer Tintin!


Klara följde mig
ända till porten och det var nog tur. För då slog den riktiga nervositeten till! Men jag kom i alla fall ihåg att byta skor – tack vare Klara…

Jag fick skriva in mig i en besöksdator och fick ett besökskort som ledde mig in i byggnaden. Interiören påminde mycket om min förra arbetsplats, med glasväggar och dörrar och korridorer…

Stol o matta

Typisk stol och matta.


Trots att jag var tidig
behövde jag inte vänta mer än högst fem minuter innan jag träffade en trevlig och pratglad man – som kunde lite teckenspråk! – i Hav (rummet hette så).

Vägen hem var inte längre än vägen dit, men det var betydligt mer trafik och längre köer. Riktigt läskigt på vissa ställen. Men helskinnad kom jag hem och gladde mig åt nånting som inte var en räkning i postboxen:

Kort från New Zealand

Vykort ända från New Zealand!


Tack snälla Hvita Frun för kortet! Jag blev jätteglad!!!

Medan Fästmön förberedde middagen skenade jag över till Tokerian för att köpa bröd och annat. Det snurrar mycket i huvudet nu… En del av er kan, som sagt, strax läsa mer om det snurrande i det lösenskyddade inlägget. (Ska bara skriva det först!) Men jag kan säga till alla att det har varit en finfin tisdag – förutom p-boten, dårå…


Livet är kort. Det är mitt hår också.

Read Full Post »

Det är ungefär tio grader kallt här. Det har kommit lite snö idag. Inte mycket, men tillräckligt. Jag fick skrapa rutorna på Clark Kent* innan jag kunde åka hem från jobbet.

Då är det roligt att vittja postboxen och hitta ett vykort från New Zealand. Där är det sommar. Det var sommar på kortets framsida.

Vykort fr New Zealand

Det är sommar i New Zealand.


Nu sitter mitt på mitt kylskåp.
Jag ska titta på det varje iskall morgon när jag har pinat mig upp ur sköna sängvärmen. Jag ska titta på det varje kväll jag har halkat in från garaget och klarat av att inte bryta nån lårbenshals.

Tack snälla Vita Damen! Du är inte bara omtänksam, du är rätt rolig också, din galning! 


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag vatt på rövarstråt, ja jag har vatt och plundrat…

Ja ja, sångrösten är sisådär så det är tur att den här bloggen inte hörs. Men jag har varit på julgransplundring IGEN, denna gång i Himlen.

Fästmön hade bakat saffranskaka dagen till ära. Och så grävde hon fram en burk Lonkakolor och en chokladask.

Lonkakolor Paradis Saffranskaka

Lonkakolor, chokladask och saffranskaka.


Plötsligt var vi inte ensamma
runt bordet, alla barnen utom Johan, som inte var hemma, dök plötsligt upp. De påminner lite grann om min hund Nellie, som alltid hörde när matte, husse eller lill-matte prasslade med godispapper…

Anna är smart, för hon såg till att vi fick ”gottpåsar” FÖRE själva julgransplundringen så att vi sockerstinna skulle orka riva ner skiten plocka ner alla 70nånting kulor ur granen.

Gottpåse

Min ”gottpåse”! Kakan var ljuvlig!


Efter fikat försvann alla barnen.
Kvar var bara Mamma och Mammisen Tofflan. Konstigt fenomen, det där… Jag plockade av kulor i massor och sen blev jag så trött att jag måste sätta mig i soffan och titta på. Det fanns mycket vackert att beskåda…

Kulor o söt bak

Röda kulor i kalsong kartong och en väldigt söt bak. Nej, det var inte alls fel att julgransplundra från soffan heller.


Även Tomtegubben himself
fann för gott att titta på. Han jobbar ju bara en dag om året och det är lååångt till den dagen nu.

Tomtegubben övervakade

Tomtegubben himself.


Annas gran köptes ny in till julen.
Förr om åren har hon haft riktiga granar – som har barrat hur mycket som helst. Anna har nämligen 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Den nya plastgranen var verkligen jättefin och tät och när den var klädd och tänd såg den riktigt riktig ut!

Fru Gran

Fru Gran.


Nån svängom med Min Sköna
blev det inte, utan Min Sköna fick ta en vals med Sin Gröna i stället.

En dans med Sin Gröna

En dans med Sin Gröna.


Granen var inte så lätt att få isär
och hjälp måste tillkallas i form av Storasyster, eftersom Mannen i Huset (= jag; jag kör ju bilen) fortfarande är för klen efter sin operation. Men Anna kämpade på ett bra tag själv först.

Anna monterar ner granen

Anna kämpade på ett bra tag själv först, medan ett nyfiket tomtepar kikade på henne från Läskiga Fåtöljen.


När alla grenar var kramade
och böjda mot stammen fick slutligen granen plats i sin kista kartong. Och där får den vila tills det är dags i december igen…

Jag halkade på knöliga vägar hem till mitt. Sju grader kallt har vi just nu. På New Zealand har jag hört att det är 32 grader. Varmt… Jag har telefonerat med min mor och beklagat mig över att operationsärret är irriterat och skavigt. Nu är det snart dags att micra lite mat. Tog fram en matlåda med spaghetti och italiensk kycklingfärssås från frysen i morse. Kanske blir det ett glas rött till så att jag får upp värmen. Hemma hos mig är det nämligen inte 25 grader varmt just nu.

Min kväll avslutas med En pilgrims död på SvT1 klockan 21. Det är en serie i fyra delar om mordet på Olof Palme. Serien baseras på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall.

Händer det nåt mer upphetsande hos dig i afton, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, jag mådde inte alls bra igår. Eller bra och bra… Jag var slut, trött, orkeslös. Jag orkar inte vara så här orkeslös, men alla säger till mig att

orken kommer tillbaka, vänta bara! Det är en stor operation du har gått igenom och det tar tid.

Ibland vågar jag inte tro att jag har den tiden. Så stannar jag upp och tänker att jag har fått tiden tillbaka, på sätt och vis. Och nu är det upp till mig att bli frisk!

På eftermiddagen när vi hade varit ute på vår lilla shoppingtur vilade vi med Wordfeud och Quizkampen. Det är så skönt att ha Fästmön här, för hon är lugn och trygg och bryr sig inte om – säger hon! – att jag är trött, trist och tråkig.

Nyårssupén blev väldigt lyckad, men det var alldeles för mycket att äta. Vi drack ett vitt vin från New Zealand. Jag tyckte att det var lätt och gott, Anna tyckte att det var lite sött.

 Boulder Bank

Boulder Bank 2012 blev det till nyårssupén.


Förrätten bestod av Alséns röra
på knäckebröd samt laxpaté med romsås. Den slank ner fint. Sen var jag mätt.

Förrätt Alsens röra på knäcke samt laxpate

Alséns röra på knäcke samt laxpaté med romsås.


Anna hade gjort en Västerbottenpaj
och så hade vi kräftor till huvudrätt. Men vi gjorde en paus emellan för att beskåda Grevinnan och betjänten. Jag tyckte att det var ganska skönt att vi inte drack som den där stackars betjänten. Två glas vitt vin var allt jag drack på nyårsafton 2012!

Anna fotar

Anna fotar. Hennes iPhone tar mycket bättre bilder än jag, konstigt nog…


Jag hasade ut till soprummet
med kräftskalen och sen föll jag ihop i fåtöljen. Vi såg en fransk deckare på TV, den var sisådär.

Ur filmen Mysteriet på Moulin Rouge

En syster sökte en syster.


Vi kollade också in Sagan om Marilyn Monroe
. Den gick ju samtidigt som den franska deckaren, men jag spelade in Marilyn på min DVD-hårddisk. Idag ska jag försöka ta mig samman och inte vara så teknikrädd så att jag kan bränna ner Sista natten med gänget på en skiva. Vill ju spara min favvo-film!

Vid elvatiden på kvällen åt vi dessert. Det blev Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Supergott!

Annapannacotta

Jag har inga efterrättsskålar, så vi intog Annapannacottan i mina Irish coffeeglas. Det gick bra det med!


Strax före tolvslaget
zappade vi över till Skansen och lyssnade på Peter Jöback och Carola Häggkvist, bland andra. Jan Malmsjö hörde vi lite svagt senare, men då stod vi redan i köket och kollade in hur folk lät massor av pengar gå upp i rök. Men vackert var det, det ska erkännas!

Fyrverkerier utanför köksfönstret

Fyrverkerier utanför köksfönstret.


Jag orkade inte gå ut
– inte Anna heller. Det hade regnat större delen av kvällen, så vår lykta har vi sparat till nåt annat, speciellt tillfälle. Jag ringde mamma efter tolvslaget och hon var ledsen, ensam och förkyld, ingen rolig kombo. De stora barnen och deras pappa samt några goda vänner fick sms en stund före tolvslaget, för man vet ju att det blir stockning annars. Alla hade hyfs att svara, dessutom! 😉 Fast yngsta bonusdottern hade skickat sms till min gamla mobil såg jag idag.

Och när vi skulle gå och lägga oss upptäckte jag att skönheten hade kommit till byn (= New Village). Polkaamaryllis hade slagit ut och den är såå vacker!..

Polkaamaryllis

Vacker polkaamaryllis.


Idag är det ovanligt tyst i huset,
bara ena grannen som hostar. Min intention är att gå ett varv med dammsugaren. Jag vet inte om jag pallar, men jag ska försöka. Det ska också bli ett varv utomhus också, runt huset, gråvädret till trots. Jag har inte ont nånstans just idag, är bara så förtvivlat trött fortfarande. När ska det bli bättre, tro?

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »