Posted in Familj, Personligt, Trams, TV, tagged 50-åring, administration, adventsljusstake, adventsstjärna, andra kanaler, Anja Kontor, anstränga mig, arbetsvecka, ärlighet varar längst, ödmjuk, badrum, balkongbelysning, banan, barn, bekräftelse, bländad, blodsocker, bra och mindre bra, bravur, byta kanal, clementin, dammsuga, dator, dålig, dinera, duktig, födelsedag, förmåga, försökt titta, förstår inte, fel, fira, fira jul, fnissa, forskningsvärlden, fredag, fruktansvärda, fruktsallad, Gina Dirawi, glad, glatt överraskad, glo, havet, hänvisad, helg, hemma, humor, ingen stor familj, inkännande, inte förvånad, irritera sig, julvärd, kattungar, köra stenhårt, klaga, klargörande, knattra, kollega, kompott, konsultchef, Kukasjärvi, lägenhet, lördag, lyfta, matbord, matglad, mäktiga tittarsiffror, mörkt, möte, middag, mobiltelefoni, nöd, nödig, nödknapp, nöjd, onödig, ord, Petra Mede, planer, pojkvän, prestation, religion, rysansvärt, saft, söka jobb, sevärd, självförtroende, självkänsla, skåla, sliten, smart, små äventyr, springa ett varv, städa, Sveriges Television, svika, tacksam, teori, toalett, tuffa arbetsdagar, TV-människa, TV-tittande, tvätta, tvehågsen, under naglarna, uppdrag, vardag, varm, världen, verkligheten, vidrig on 20 november 2015|
4 Comments »
Ett blandat inlägg.
Det är fredag. Det är fredag seneftermiddag, på väg att bli kväll och jag sitter hemma framför datorn för att summera. En kan säga att det har varit fruktsallad idag, det vill säga en blandad kompott av stort och smått, högt och lågt. Idag var jag till exempel i Kukasjärvi i teorin, ett ställe jag aldrig hört talas om tidigare. Självklart fnissade jag. Sen har jag varit en tur in i forskningsvärlden, nere i ett hav och på ett och annat möte.
En av mina prestationer den här veckan var att jag skalade en clementin. Jag tycker att det är vidrigt och rysansvärt att få in saften under naglarna. 😮
Jag är nöjd med mina prestationer den här veckan (jag skalade till och med en clementin i eftermiddags och det har jag mycket svårt för att göra!) och jag är glad och tacksam över de bekräftelser jag får. När jag oroar mig för att inte räcka till får jag inkännande och klargörande ord av NK*. NK har en otrolig förmåga att lyfta mig när min självkänsla och mitt självförtroende sviker och jag känner mig… dålig. H*n säger sånt som:
Du har gjort vad du har kunnat. Det är inte ditt fel att XXX…
På eftermiddagen ringde min konsultchef och vi fick ett bra och sammanfattande samtal. Jag hörde hur han knattrade ner vad jag sa, både bra saker och mindre bra. Och så talade jag om att jag hade varit iväg på diverse små äventyr, men inte fått resultatet av dessa än. Ärlighet varar längst. Sen avslutades min arbetsvecka med ett möte som varade nästan ända fram tills det var dags att gå hem.
Jag tog en banan på väg ut från jobbet idag så att jag skulle hålla blodsockret på en bra nivå.
I kväll hade jag tänkte tvätta och torka av lite i badrummet. Det får anstå, för helgplanerna är lite förändrade. Jag blir inte hemma hela lördagen som tänkt utan ska ut och röra på mig en tur. Det jag måste hinna fixa medan det är ljust är att sno ballebelysningen** runt balleräcket***. Det är ju helt omöjligt att göra en vardag eftersom det är så mörkt när jag kommer hem. Dammsugningen får emellertid vänta till söndagen på dagen, men att prova om stakar och stjärnor fungerar hinner jag nog under morgondagen. Nånstans måste jag hinna med att söka ett par jobb också. Jag ska anstränga mig för att orka det i kväll. Jag är rätt sliten efter fem tuffa arbetsdar…
På söndag ska vi fira familjens 50-åring med en gemensam middag. Alla barnen inklusive en pojkvän kommer hem till helgen, så vi blir åtta runt matbordet. Hur nu det ska gå… Där vi ska dinera finns ju också två… matglada kattungar…
Tomte-Tofflan hade definitivt INTE passat som julvärd.
Idag har det hänt saker ute i världen och verkligheten igen som är fruktansvärda. Här hemma har SvT avslöjat att Gina Dirawi blir årets julvärd. Jag tycker inte att valet av julvärd i år var nåt bra val, men för mig har det definitivt inte nåt att göra med vilken religion Gina Dirawi tillhör. Samtidigt är jag inte förvånad över SvT:s val – de kör ju stenhårt med Gina Dirawi i alla möjliga program som jag inte tycker är sevärda (jag har försökt titta, men förstår inte Gina Dirawis humor). Jag har inte hört nån som pratar om eller tittar på hennes program. Det jag undrar över är varför de inte valde nån TV-människa som har riktigt mäktiga tittarsiffror, såsom Anja Kontor, till exempel. Anja Kontor är dessutom vad jag har sett duktig, smart, ödmjuk och varm. Jag tycker inte att Gina Dirawi har tillräckligt av dessa egenskaper och det är egenskaper som jag tycker passar en julvärd. Men… vem vet… Det kanske blir riktigt bra. Jag var ju lite tvehågsen när det gällde Petra Mede och då blev jag glatt överraskad – hon skötte uppdraget med bravur. Vi får la si hur det går. Vi som inte firar jul med nån stor familj är ju rätt hänvisade till TV-tittande. Är julvärden nån en inte tycker om blir det nog inget tittande på SvT. Då är det tur att en har andra kanaler och kan byta kanal i stället för att sitta och glo, irritera sig och klaga.
Nu ska jag springa ett varv i lägenheten och sen ta nya tag med diverse… administration. Jag lämnar dig med en bild från jobbet. Med den vill jag säga hur tryckt det känns att det finns en NÖD-knapp på toaletten. Fast ganska oNÖDigt också eftersom en redan har fått hjälp i sin NÖDighet om en befinner sig på toa…
Om en är NÖDig behövs kanske ett NÖDlarm, men har en gjort sig oNÖDig behövs det inte på toa.
Vad händer hos DIG i helgen? Ska du äta frukt, fira ett födelsedagsbarn eller rentav gå på toa??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så blir jag glad!
*NK = Närmaste Kollegan
**ballebeslysningen = balkongbelysningen
***balleräcket = balkongräcket
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, tagged 1995, anställa folk ur egna leden, arbetsmarknadsminister, Askersund, avgå, avlida, årslöner, böter, böter villkorligt fängelsestraff, bedrägerier, Britt-Marie Citron, dömas, de trolösa, dotter, egenmäktig, fackpamp, farsartad historia, fängelse, företrädare, förundersökning, frikostig, gåvor, grävande journalistik, grov trolöshet mot huvudman, grovt trolös mot huvudman, ha nytta av, handla privat, Håkan Carlsson, hålla om ryggen, hålla varandra om ryggen, hur länge, inklippta citat, inte intresserad av att stötta lokala företagare, intressant, kommunalpolitiker, kommunalråd, kommunens folk, kontokortsaffärer, kvitto, läsa, litteratur, maktfullkomlig, maktmissbruk, möjligt, misstankar, Mona Sahlin, Motala, Motala kommun, Motala tidning, Motalaskandalen, närstående far ill, nyårsrevy, oberoende, oktober 1995, omfattande, orsaka, partibok, polis, preskriberat brott, prostera, rädd, röra om i grytorna, reglera i efterhand, resor, riktiga journalister, riktigt intressant, sanning, sanslös historia, Sölve & Co, Sölve Conradsson, segla in, självmord, skandal, skyldig, slippa straff, slut, snudd på raljerande, sossar, statens kontokort, ständigt aktuell, Stora journalistpriset, svår sjukdom, syndabock, teori, Toblerone, Tobleroneaffären, trolöshet mot huvudman, urusel arbetsgivare, varor, vid makten, viktig on 08 september 2015|
6 Comments »
Ett inlägg om en bok, grävande journalistik och en skandal i Metropolen Byhålan.
För 20 år sen, i oktober 1995, skedde den så kallade Tobleroneaffären. Sveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin hade använt statens kontokort för att handla privat, bland annat två Toblerone. Totalt hade ministern köpt varor för strax över 50 000 kronor. Hon lämnade in kvitton och reglerade i efterhand. En förundersökning inleddes med bland annat misstankar kring trolöshet mot huvudman. Undersökningen las ner. Mona Sahlin avgick.
Några veckor senare bestämmer sig Britt-Marie Citron, nyanställd på Byhålebladet, för att se om det finns några kontokortsaffärer i kommun. En helt sanslös historia om maktmissbruk rullar upp. Vi snackar om betydligt större summor än futtiga 50 000 kronor, vi snackar årslöner och mer därtill. Och Motalaskandalen leder inte bara till avgångar utan till böter och fängelse för några av de inblandade. Britt-Marie Citron får Stora journalistpriset 1996. I boken Sölve & Co (1999) beskriver hon vad som hände.
Det är en närmast farsartad historia som rullas upp. Jag hade ingen aning om att den var så omfattande – jag hade ju lämnat stan redan 1982. Men tydligen seglade det in en man från södra Sverige i kommunen och blev den som styrde och bestämde. Sölve Conradsson var frikostig med både resor och gåvor till sig själv och kompisar och folk han kunde ha nytta av. Sakta men säkert drar Britt-Marie Citron fram det ena efter det andra – trots att kommunens folk gärna håller varandra om ryggen.
Ett kapitel innehåller inklippta citat ur den lokala nyårsrevyn 1995/96. Det är roligt, samtidigt som jag tycker att det är snudd på raljerande och nästan lite synd om de skyldiga. En kan till och med nästan tycka att journalisten är den som orsakat att de närstående till de skyldiga far illa. Men det är ju inte journalisten som har varit grovt trolös mot huvudman. Nånstans tror jag emellertid att både Britt-Marie Citron och jag såg/ser att Sölve Conradsson blev/blir till något av en syndabock. Britt-Marie Citron skriver också på ett par ställen i boken hur rädd hon var att det skulle gå så långt som till självmord.
Det riktigt intressanta, tycker jag, kommer mot slutet av boken när Britt-Marie Citron funderar över hur länge bedrägerierna pågått och hur de kunde pågå så länge, hur det var möjligt. Som jag ser det handlar det om att sossarna – ja, det var de som satt vid makten i Metropolen i 81 år – blev så maktfullkomliga, så egenmäktiga. Varför protesterade ingen? Ja, författaren har en del teorier om detta också i slutet, där hon även drar fram företrädare till dem som dömdes i Motalaskandalen. Samtliga sossar, förstås. För i Metropolen kom du inte nån vart utan partibok.
Hur det är idag har jag ingen aning om. Några vänner och bekanta säger, oberoende av varandra, att kommunen inte är intresserad av att stötta lokala företagare, att kommunen bara anställer folk ur de egna leden (sossar?) och att kommunen är en urusel arbetsgivare där alla fortfarande håller om varandras ryggar. Sanningen i detta har jag ingen aning om. Kanske borde en Britt-Marie Citron dyka upp igen och röra om i grytorna. Vad hon gör idag är inte det lättaste att få fram, men jag tror att hon bor i Norrköping och arbetar som frilansjournalist. Hon har även efter Stora Journalistpriset fått utmärkelser, bland annat Östra publicistklubbens utmärkelse Guldpennan.
De trolösa då? En fack(pamp?) slapp straff helt och hållet eftersom brottet var preskriberat. Fem dömdes för främst trolöshet mot huvudman och fick böter, men villkorligt fängelsestraff, en dömdes för osant intygande till böter och villkorligt. Håkan Carlsson, kommunalråd och sosse, dömdes till fyra månaders fängelse. Men Sölve Conradsson dömdes för grov trolöshet mot huvudman och två års fängelse. Förra hösten avled Sölve Conradsson i Askersund efter en svår sjukdom. Askersund… Ett annat län än Metropolen, men bara fem mil därifrån. Huruvida hans dotter fortfarande arbetar som polis i Metropolen har jag ingen aning om.
Det här är en viktig och ständigt aktuell bok som alla riktiga journalister borde läsa. Och en och annan kommunalpolitiker… Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged 1800-talet, Alice i Spegellandet, alkoholfritt, arg, asfalt, avbrott, ärlig, barnbok, bekantskap, belåtenhet, ben, bil, bro, dålig, de tokiga Flickorna, djupt religiöst hem, en rykande färsk thriller, Facebook, farföräldrar, farmor, förälskad, författare, författarstafett, förklara, förlag, förstå, förutse, förvirring, fin, flaskhållare, foto, gå, gilla, glad, gråta, grop, hinder, hjalmarbrantingsgatan4a, hoppa ner från bron, Instagram, jätteledsen, klia, krokig, krossas som en tomat, Kulturnatten, kulturnattenuppsala, lapp i snöre, läsa, leverera, litteratur, ljuga mig rakt upp i ansiktet, lokal media, magnetisk, mamma, marionett, marionettdocka, Missionskyrkan, morföräldrar, namn, näsan växer, nyasfalterad, nyöversättning, oanvänd, omedveten lögn, originalillustrationer, Pinocchio, produktiv, professionell, publicera, rak, rädda från tippen, recension, roligare, så kallade professionella journalister, se, separata vägar, serveringsvagn, självinsikt, skepnad, skriva, språklig, starta en grupp, svenska, systrar, tappar inte tråden, teori, text, tillfredsställelse, trafik, Tro Hopp och Kärlek, under, Uppsalaförfattare, Uppsalanyheter, Uppsalas nyaste antik- och retrobutik, uttalad i oförstånd, Vaktel förlag, vakthund, varm om hjärtat, väg, verklighet on 04 september 2015|
Ett inlägg om vägar, lögner, fina saker och Alice-who-the-f***-is-Alice.
En väg jag vill gå på? Eller vill jag bara hoppa ner från bron över den?
Ibland är vägen krokig, ibland är den rak. Vägen kan vara full av gropar och hinder – eller rentav nyasfalterad. Inte vet jag vilken väg jag har slagit in på , men mitt i det jätteledsna är jag produktiv. Som om jag är två personer: en som sitter i vännens bil och gråter, en annan som är professionell, inte tappar tråden trots avbrott och som levererar till belåtenhet. Kanske är det rentav så att mina ben har valt separata vägar? I teorin, vill säga. I verkligheten är det ju omöjligt.
När en kör bil försöker i alla fall jag att se trafiken så långt fram som möjligt, för att förutse eventuella händelser. När jag bara är jag ser jag vägen under mig. Jag vill så gärna gå den, men jag vill hoppa ner från bron över den också och krossas som en tomat mot asfalten. Den magnetiska asfalten.
Jag skriver ärliga recensioner, (Pinocchio mötte jag igår på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik. Dockan är till salu för 150 kronor i butiken.)
Två texter blev det igår, varav den ena är publicerad och klar. Det är alltid roligare när en författare blir glad över en recension än när h*n blir arg och startar en grupp på Facebook med så kallade professionella journalister om hur dålig jag är på att läsa och förstå. Men jag skriver alltid ärligt. Har jag blivit mig tillsänd ett verk av författare eller förlag måste den som läser min recension vara säker på att det jag skriver är ärligt. Jag kan inte skriva att en bok är bra om jag inte tycker det, kort sagt. Däremot kan jag skriva att den språkligt sett är bra, men också förklara vad det är som gör att jag tycker si eller så.
I morgon bitti publiceras här och hos UppsalaNyheter en recension av en rykande färsk thriller, skriven av en Uppsalaförfattare. Det gläder mig att se hans namn bland de författare som ska delta i författarstafetten i Missionskyrkan här i Uppsala under Kulturnatten den 12 september.
Gina Hund vaktade alla fina saker. Här vänder hon andra sidan till.
Men igår eftermiddag/kväll blev det en utflykt till verkligheten. Under tiden jag pratade med två gamla väninnor (gamla på det viset att de har känt varandra länge) och kliade vakthunden passerade två representanter för annan lokalmedia. Sen träffade jag självaste Pinocchio. Det var i skepnaden av en helt underbar marionettdocka, på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik här på Hjalmar Brantingsgatan 4A. Jag vet nån som gärna vill ha den, men jag hade inte 150 kronor. I stället fick jag nöja mig med att fota den och instagramma. Vännen som ljög mig rakt upp i ansiktet har inte gillat bilden på dockan. Det ger mig nån sorts tillfredsställelse eftersom det pekar på en viss självinsikt. Eller inte. Jag trodde ett tag att lögnen var omedveten och uttalad i oförstånd eller förvirring. Men kanske den inte var det. Nåja, det är inte min näsa som växer utan andras.
Jag blev förälskad i en sak igår, ett helt underbar serveringsvagn på hjul. Vagnen var dessutom oanvänd, den berömda lappen i snöre satt kvar. Min mamma har nåt liknande hemma hos sig, en pryl jag räddade från att hamna på tippen en gång (!) eftersom jag tyckte att den var så fin. Men mammas serveringsvagn har flaskhållare också. Det är lite oklart varifrån den kommer, näppeligen från mina farföräldrars djupt religiösa hem eller från mina morföräldrars alkoholfria (jag tänker på flaskhållarna). Kanske från de tokiga Flickorna Tro och Kärlek, som farmors (Hopp) systrar kallades i familjen?
Den här underbara och oanvända serveringsvagnen är till salu på Hjalmar Brantingsgatan 4 A för 1 400 kronor, om jag inte minns fel.
Idag fortsätter jag att läsa för att skriva. Jag började göra flickan Alice bekantskap igår när jag öppnade en nyöversättning på svenska, men med originalillustrationer, av Alice i Spegellandet. Det gör mig varm om hjärtat att Vaktel förlag lyfter fram detta fina verk från 1800-talets senare hälft. Nu ska jag avgöra om det är en barnbok eller inte.
Alice i Spegellandet – en barnbok eller inte?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged administration, armar, axel, älskad, balansera, banka, bläckfisk, blick, bord, botten, CV, deckare, dum, efter-bild, elände, ensam, fällkniv, förråd, förvaringsutrymme, foto, gavel, go ryggmassage, hammare, händer, hålla ihop, hårt, högeraxel, inget juckande, jobb, kökssoffa, kombinerat, kritiskt ögonblick, läsa, lästimma, linneskåp, litteratur, mega, natt, närstående, på väg isär, praktik, räta på ryggen, rygg, säker, särbo, sexkantsnyckel, skada, skiva, skjuta på plats, skruva, slå på, snickare, sofflock, sova, stabilitet, städning, stretcha, stuvbit, svett, sypuff, teori, trava runt, trä, trilla ur, trycka ihop, tvätt, under sofflocket, uppskatta, utnyttjas, värre, verktygsskåp on 01 juni 2015|
6 Comments »
Ett nöjt, men lite gnälligt inlägg.
Tanken var att sitta en stund och läsa min bok på gång efter avslutad teori (adminstration mega) och praktik (tvätt och städning). Men så råkade blicken falla på den lilla kökssoffans gavlar. Maj gadd, de var på väg isär!
Gavalarna på båda sidor höll på att glida isär. Eftersom jag inte är nån bläckfisk kunde jag inte fota i det kritiska ögonblicket, därav denna efter-bild.
Ur snickarens förråd, det kombinerade linneskåpet och verktygsskåpet, framtogs en hammare. Ur sypuffen en stuvbit att lägga mot träet så det inte skulle skadas. Sen slog jag på. Och vad hände? Det blev värre! Gavlarna gled ännu mer isär och botten på soffan trillade ur. Till hälften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade fler händer och armar än två. Typ bläckfisk. Därför stretchade jag allt jag kunde och lyckades med ena axelns hjälp och ett närstående bord få bort sakerna som legat under sofflocket. Ja, har man förvaringsutrymmen ska dessa utnyttjas för saker, eller hur? (<== retorisk fråga).
Skivan, som utgjorde botten, lyckades jag få ur med en hand. Därefter kunde jag börja trycka ihop, banka och skruva lite med en sexkantsnyckel. Det svåraste var att få botten på plats igen, eftersom jag både var tvungen att balansera sofflocket på högeraxeln och använda händerna till att försöka skjuta skivan på plats. Lätt var det inte, eftersom axelbalanseringen krävde en viss… stabilitet och inget juckande.
Svetten rann när jag äntligen la sista handen vid eländet. Den här typen av jobb gillar inte min rygg, så jag skulle uppskatta en go ryggmassage nu. Nehej, inte det… Nä, då får jag väl trava runt som en fällkniv ett par dar tills jag kan räta på ryggen igen. Kanske sova på min älskade kökssoffa i natt, hårt och bra för ryggen. Förhoppningsvis håller den ihop – tills gavlarna glider isär nästa gång. Då hoppas jag att min särbo är här!.. Till dess får jag lägga till snickare och bläckfisk på mitt CV. Och nä. Nån lästimma blev det inte.
Älskade, dumma kökssoffa! Varför är jag alltid ensam när du glider isär?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, Trams, tagged använda, bakom, begagnade, betala för varor, butik, Byhålebladet, Byhålesnorren, Corren, epidemi, förråd, fel, gläds, handling, humor, in flagranti, januari, kalsonger, kön, lägenhet, läsa, lågt, låta bli andras grejor, lite att göra, mamma, media, Motala, Motala tidning, motalian, mystiskt samarbete, neka, nytt beteendemönster, personlig tragedi, plastsäck, skilja på ditt och mitt, skumt, slänger av sig trosorna, snatta, sno kalsonger, sno trosor, sno underkläder, teori, tillskansa sig, trosfrågor, trosor, tvättmaskin, tvättstuga utan tak, under bältet, undra, utomhus, vinterkyla on 07 februari 2015|
Ett inlägg om trosfrågor. Och kalsongdito.
Va´ 17 är det som händer i Metropolen Byhålan??? Att det kanske inte finns så mycket att göra där vet jag, fast nog har det blivit bättre. Är det ett nytt beteendemönster bland motalianerna? Handlar det om nåt mystiskt samarbete mellan könen?
Att skilja på ditt och mitt har alltid varit svårt för somliga. Men att sno underkläder… Det är lite väl… lågt, tycker jag. Under bältet. Särskilt som det i vissa fall handlar om andras använda underkläder.
Trosfrågor.
Häromdan läste jag nämligen i Byhålesnorren om en man som snott trosor. Begagnade trosor. Eller han är misstänkt för det sen man hittat en plastsäck med trosor i hans förråd. Fast först tog man honom in flagranti när han tillskansade sig underkläder i en tvättstuga. Men mannen nekar och säger att han har hittat dem utomhus. Tvättstuga utan tak? Massor av kvinnor i Metropolen som i januari plötsligt slängde av sig sina trosor i vinterkylan? Man undrar… Och jag gläds över att lilla mamma nyttjar sin tvättmaskin uppe i lägenheten…
Igår blev jag riktigt fundersam och började undra om det härjar nån sorts epidemi i Byhålan. Då läste jag nämligen i Byhålebladet om en kvinna som har snott kalsonger.
Vad är det som händer??? Är det nåt skumt samarbete mellan könen eller handlar det om att ”kan han så kan hon”? Vad hände med att
- låta bli andras grejor
- betala för varor???
Nån som har några teorier???
OBS! Jag är fullt medveten om att det kan finnas personliga tragedier bakom dessa handlingar. Men i alla fall: det är fel att ta saker från andra människor och att snatta i butiker.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged bred käft, bredkäftad, dum, förklara, fet, hjärncell, kommunikation är svårt, missuppfatta, teori, utseendemässigt on 12 december 2014|
Ett inlägg om ett inlägg.
Tofflan är nog släkt med Den Bredkäftade Lilla Grodan.
Jo, jag är rätt dum. Jag har en bred käft ibland. Kanske inte rent utseendemässigt, men i teorin, om du fattar? (Det gör du, för du har garanterat fler hjärnceller än jag.) Kommunikation är svårt. Därför känner jag att jag måste förklara ett och annat som jag känner har missuppfattats lite här och var…
Vill du läsa hela inlägget Den bredkäftade feta Tofflan??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.
Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, tagged a-kassa, a-kasseavgift, överväldigad, bensinräkning, besiktningsman, betala räkningar, betyg, bil, bolåneränta, bråka, bredband, buss, dammvippa, fackavgift, förråd, garage, gå omkring, göra nåt med kroppen, gigantisk utbetalning, hem, hjärnan, hyra, intyg, jobbigt, julklapp, kaktus, kläder, kommande prövningar, kontakta referenter, läsa in mig, leta, mat, månadsavgift, måndagens övning, medicin, mobiltelefoni, parkering, påverka sömnen, pengar, praktik, praktiskt arbete, räkna så att det stämmer, resor till intervjuer, router, sätta undan, sladd, släpa på, snabeldrake, sova uselt, spara, tåg, teori, trådlöst nätverk, utrustning, vinna kampen on 23 oktober 2014|
8 Comments »
Ett inlägg som är både teoretiskt och praktiskt.
Min router står bland mina kaktusar.
I natt sov jag uselt. Jag har redan börjat oroa mig för kommande prövningar och det är inte bra när det påverkar sömnen. Mindre bra kändes det också att starta dan med lite praktiskt arbete i form av bråkande router. Men jag vann kampen, kan jag meddela, och nu funkar det trådlösa nätverket igen. HA! Jag fattar inte hur jag klarade mig utan trådlöst nätverk tidigare – jag går ju liksom omkring här hemma hela tiden… Lite jobbigt att släpa på utrustning med sladd då.
Jag ska fortsätta med en del praktiskt arbete idag, allt medan jag väntar på besiktningsmannen. Tänkte använda tiden till att gå ett varv med dammvippa och snabeldrake*. Ibland är det skönt att känna att man liksom gör nånting med kroppen också, inte bara med hjärnan.
Idag har jag fått månadens gigantiska utbetalning från a-kassan – hela 9 900 kronor. Wow! Vad ska jag göra med alla dessa pengar? Jo…
- betala månadsavgifter och hyror för hem, garage, parkering och förråd
- betala bolåneränta
- sätta undan 1 000 kronor till mat
- betala mobilräkningen
- betala bensinräkningen
- betala fackavgiften
- betala bredbandet
- betala a-kasseavgiften
Och faktum är, att en snabb huvudräkning visar att jag får 2 000 kronor över! Dessa ska räcka till resor till intervjuer (såna som jag inte kan göra med bil utan med buss, tåg etc), medicin och kläder. Fast jag köper ju aldrig kläder, så jag får försöka spara några kronor till julklappar. Jag är överväldigad! Så här mycket pengar har jag aldrig fått över när månadens räkningar är betalda. Jag tror att det tarvar lite teori och att jag faktiskt behöver sätta mig ner och räkna så att det stämmer!
Dagens andra teoretiska övning innebär diverse förberedelser inför måndagens övning. Jag behöver läsa in mig lite på vissa saker, fortsätta leta intyg och betyg, kontakta referenter etc.
Vad händer hos DIG idag? Blandar du teoretiska och praktiska övningar eller vad håller du på med? Skriv gärna en rad i en kommentar så blir jag glad!
*snabeldrake = dammsugare
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, TV, tagged aktuella fall, alert, anmärkningsvärt, öppna, övervakningsfilm, übersnigg mössa, bättre, bli bättre, brevsprätt, Brynolf Wendt, Camilla Kvartoft, dubbelmordet i Linköping, exakt klockslag, förundersökning, gå som folk, häpnadsväckande, historiska fall, HURRA, ingenting, innehåll, justitieminister Morgan Johansson, klara upp fler brottsfall, kossor, kuvert, Leif GW Persson, mål, nätshopping, nöje och spänning, nyfikis, opererad höft, paket, pigg, pinsamt, polis, polisen, politiker, professor, raderas, råka ut för, säsongsstart, söndag, servera, shoppa loss, slut, Stulen identitet, styra landet, Sverige, Sveriges Television, syns, teori, valrörelsen, Veckans brott, viktigt on 14 oktober 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om brott.
Leffe när han letade kossor. Mössan är bara übersnigg!
I kväll var det säsongsstart av Veckans brott på SvT1. Jag var ju jätteorolig i våras att Leffe skulle hålla fast vid löftet att inte fortsätta. Men nu är jag glad igen att höften är opererad och professorn kan gå som folk. Vid hans sida var som sist också Camilla Kvartoft, tack och lov. För det här är både nöje och spänning. Jag deklarerade för Fästmön att Leif GW Persson minsann är den nye Brynolf Wendt – fast vettigare.
Som vanligt diskuterades både aktuella fall och historiska fall – och även ouppklarade fall. Nu på söndag är det tio år sen det ouppklarade dubbelmordet i Linköping – och där har Leif teorier som jag verkligen håller med om. Vidare var det ganska häpnadsväckande att höra att professorn själv råkat ut för nån som stulit hans identitet och shoppat loss på nätet. Leffe tog reda på en massa fakta själv i fallet och lämnade över till polisen – som gjorde… ingenting. Synnerligen anmärkningsvärt att man inte kunde kolla på övervakningsfilmen innan den raderades efter tio (10) dagar… Det fanns ju uppgifter om exakt klockslag när ett visst paket hämtades ut, så det borde ju inte ha varit särskilt jobbigt att kolla.
Extra intressant i afton var att kolla på inslaget om bevakningen av våra politiker under valrörelsen i år liksom besöket av Sveriges nye justitieminister Morgan Johansson. Jag tycker att det är bra och viktigt att våra ministrar syns och berättar vad de tänker göra för att det ska bli bättre i Sverige när de nu ska styra landet. Den nye ministern avslöjade att ett mål är att polisen ska klara upp fler brottsfall. Lite pinsamt eftersom polisen inte kunde klara upp fallet med bedrägeriet mot professorn – där han själv serverade polisen sin lilla förundersökning…
Och så mot slutet kom det äntligen fram – kuvertet om kossorna! Men icke-picke att det öppnades, det bara viftades med det. Nu hoppas jag att brevsprätten åker fram nästa vecka, för jag är såå nyfikis på innehållet.
Toffelomdömet blir det högsta för säsongsstarten! Det var en pigg professor och en alert Camilla som drog igång det första av tio program. Hurra!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 