Hjärtat brister lite

Inte nån jättebra dag, denna onsdag, som snart är slut. Jag är jävligt orolig för jobbet och för att inte få nån lön den 25:e. Inte vet jag vem jag ska prata med om detta heller – jag har pratat med chef, chefsadministratör och institutionsadministratör och alla säger de att de har gjort sitt och att personalavdelningen har långa handläggningstider. Men det hjälper ju inte mig.

Jag skulle verkligen behöver prata med nåt fackligt ombud om detta, men inte heller där vet jag vem jag ska vända mig till. Facket centralt tycker ju att jag ska byta fack och det fack som finns på mitt arbete tycker inte att jag ska göra det eftersom jag bara har en tidsbegränsad anställning. Fan, det är bara oro, oro och oro. Jag som var så glad för att jag kände mig så pigg och frisk idag… Ett tag. Oron tär jävligt mycket mer än jag visar. För jag är ju så stark, tycker alla.

Nu kommer de, tårarna, när jag är ensam. Jag kan inte bita ihop längre.

Det var gott att få träffa Fästmön en stund i kväll. Klart jag hade önskat att vi kunde ha pratat lite om oron, men jag känner att jag inte vill belasta mer utan försöka tänka positivt. Det var gott att få sitta ner med Anna och ”barnen” och äta fisk. Det var gott att få ligga i soffan och fika och snaska Lonkakolor och bara prata om vad som helst. Nu funderar vi till exempel på vad vi ska göra den där sista helgen i januari när vi båda är lediga lördag och söndag. Det är ju inte så att vi har massor av pengar nån av oss, så det får väl bli nåt enkelt. Men det spelar ingen roll, vi har två lediga dar tillsammans. Under dessa dagar ska jag laga mitt hjärta. För just nu brister det lite.

Livet är kort. Jag är bara en flugskit i rymden.

Read Full Post »

Julgransplundring 2013: One more time!

Nu har jag vatt på rövarstråt, ja jag har vatt och plundrat…

Ja ja, sångrösten är sisådär så det är tur att den här bloggen inte hörs. Men jag har varit på julgransplundring IGEN, denna gång i Himlen.

Fästmön hade bakat saffranskaka dagen till ära. Och så grävde hon fram en burk Lonkakolor och en chokladask.

Lonkakolor, chokladask och saffranskaka.

Plötsligt var vi inte ensamma runt bordet, alla barnen utom Johan, som inte var hemma, dök plötsligt upp. De påminner lite grann om min hund Nellie, som alltid hörde när matte, husse eller lill-matte prasslade med godispapper…

Anna är smart, för hon såg till att vi fick ”gottpåsar” FÖRE själva julgransplundringen så att vi sockerstinna skulle orka riva ner skiten plocka ner alla 70nånting kulor ur granen.

Min ”gottpåse”! Kakan var ljuvlig!

Efter fikat försvann alla barnen. Kvar var bara Mamma och Mammisen Tofflan. Konstigt fenomen, det där… Jag plockade av kulor i massor och sen blev jag så trött att jag måste sätta mig i soffan och titta på. Det fanns mycket vackert att beskåda…

Röda kulor i kalsong kartong och en väldigt söt bak. Nej, det var inte alls fel att julgransplundra från soffan heller.

Även Tomtegubben himself fann för gott att titta på. Han jobbar ju bara en dag om året och det är lååångt till den dagen nu.

Tomtegubben himself.

Annas gran köptes ny in till julen. Förr om åren har hon haft riktiga granar – som har barrat hur mycket som helst. Anna har nämligen 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Den nya plastgranen var verkligen jättefin och tät och när den var klädd och tänd såg den riktigt riktig ut!

Fru Gran.

Nån svängom med Min Sköna blev det inte, utan Min Sköna fick ta en vals med Sin Gröna i stället.

En dans med Sin Gröna.

Granen var inte så lätt att få isär och hjälp måste tillkallas i form av Storasyster, eftersom Mannen i Huset (= jag; jag kör ju bilen) fortfarande är för klen efter sin operation. Men Anna kämpade på ett bra tag själv först.

Anna kämpade på ett bra tag själv först, medan ett nyfiket tomtepar kikade på henne från Läskiga Fåtöljen.

När alla grenar var kramade och böjda mot stammen fick slutligen granen plats i sin kista kartong. Och där får den vila tills det är dags i december igen…

Jag halkade på knöliga vägar hem till mitt. Sju grader kallt har vi just nu. På New Zealand har jag hört att det är 32 grader. Varmt… Jag har telefonerat med min mor och beklagat mig över att operationsärret är irriterat och skavigt. Nu är det snart dags att micra lite mat. Tog fram en matlåda med spaghetti och italiensk kycklingfärssås från frysen i morse. Kanske blir det ett glas rött till så att jag får upp värmen. Hemma hos mig är det nämligen inte 25 grader varmt just nu.

Min kväll avslutas med En pilgrims död på SvT1 klockan 21. Det är en serie i fyra delar om mordet på Olof Palme. Serien baseras på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall.

Händer det nåt mer upphetsande hos dig i afton, tro???

Livet är kort.

Read Full Post »

Blåst och trött och lite sånt

Klockan har passerat 22 och eftersom det är fredag är jag inte alls pigg. Det är konstigt, alla andra av veckans vardagar är jag pigg som tusan på kvällen och vill inte gå och lägga mig. På fredagskvällen vill jag gå och lägga mig hela tiden. Därför har jag mutat mig med popcorn och Lonkakolor. Och Tyst vittne (varför ändrar Sjuan inte bilden på hemsidan – Amanda Burton har ju inte varit med i serien på hundra avsnitt, typ..?).

Muta till mig själv så att jag ska kunna hålla mig vaken och se på TV en stund.

Det blåser som tusan ute! Och snöar! Eller yr. När jag var och kastade granen trodde jag att jag befann mig i en finska vinterkriget, minst. Brrrrr… Fönsterrutorna vibrerar och här inne är det iskallt. Tyst vittne är verkligen rysligt i afton – det handlar om en skolskjutning…

Jag är glad att jag fick ut granen i kväll. Det tog sin lilla tid. Annars har jag tagit reda på ännu mer ren tvätt, men strykningen får vänta till söndag kväll eller nästa vecka.

Telefonerade med Fästmön tidigare och fick berätta om min ganska händelserika dag. Annas dag hade inneburit kökstjänst såväl på jobbet som hemma. Storasyster och Lillebror har anlänt, men Frida är kvar hos sin pappa och hostar, stackarn!

I morgon bär det av till Himlen, men vi ska också försöka storhandla nånstans. Anna har ju alla barnen hos sig den här veckan och då går det åt en del matvaror. Både Johan och Linn arbetar hårt och behöver äta ordentligt och de andra två växer ju fortfarande, så…

Härom kvällen när jag skulle lyfta upp en jullåda på hyllan i förrådet gjorde jag illa knogen på mitt högra långfinger. Det har värkt och gjort förskräckligt ont i själva knogleden. Naturligtvis kommer jag åt det onda stället hela tiden. Och när vi ändå är inne på åkommor kan jag lika bra beklaga mig på alla finnar som poppar upp i ansiktet och nacken och de fruktansvärda självsprickorna, särskilt dem på höger tumme. Aj aj AJ, typ!..

Aj på höger långfingers knoge.

Idag när jag kom hem hittade jag två tidningar i postboxen. Den ena var UppsalaTidningen, den andra Antik & Auktion. UppsalaTidningen har mist en del av sin glans för mig sen Maria Thuré slutade med sina krönikor, men till min glädje hittade välformulerad insändare av henne. Klokt resonerar hon i den om Fyrishovspojken och idrottsföräldrar. Jag undrar vad som händer i ärendet, det är väldigt tyst…

Slutligen… Jag funderar på hur jag bäst ska sätta sprätt på den fina julklappen jag fick av vännen Rippe – ett presentkort på Bokus. Det lutar åt att det blir Marilyn Monroe-boken Fragment, som jag och Anna gav bort i julklapp. Bläddrade lite i den häromdan på stan.

Nää… nu är det dags att göra sig redo för bädden…

Read Full Post »