Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘minnesstund’

Ett inlägg om dofter och annat.


 

Först vill jag berätta att här kommer ytterligare ett bildrikt inlägg. Den som inte orkar läsa kan ju glo på bilderna. Jag lägger ut både ord och bild för mig själv, mest. För att jag ska minnas. Men första bilden blir en status av bloggläget. Igår kväll såg jag att jag har förbrukat 98 procent av bloggutrymmet. Sen blir det… FEST..?

98 procents utrymme använt

98 procents utrymme är använt på den här bloggen.

 


 

Idag är det första maj. Den allra första första maj-dagen som mamma tillbringade i sin lägenhet blev vi förskräckta över ett oväsen utanför. Det visade sig vara Metropolen Byhålans första maj-parad. Några unga örnar var det inte precis, snarare gamla gamar. I år hade jag inte en tanke på en repris av det hela. Jag hade just lagt ut en bild på Instagram där jag skrev nåt om att här minsann var det bara de tunga elefanterna som paraderade. Tre minuter senare hördes trummor och cymbaler och strax passerade stans första maj-parad utanför mammas köksfönster. Det väckte mamma. En stund senare passerade tåget baksidan. Inte var det nån tät och folkrik parad 2016 i Metropolen. Men det är ändå lite rörande att det faktiskt finns folk som går i paraden.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mamma ville varken dansa med elefanter eller gå parad idag. 
Igår var vi och tittade på och köpte läppstift till henne. Idag ville hon komplettera med parfym. Smink och sånt tillhör inte mina intressen, men jag ville ju vara lite snäll mot min lilla mamma och härdade ut.

 Mamma tittar på parfymer

Mamma tittade och sniffade på parfymer idag. En flaska fick följa med hem.


Fast sen åkte vi en tur i bilen. 
Jag svängde ner till Varamon, parkerade Clark Kent* och slet ut rollatorn (mina arma axlar mår INTE bra efter allt ilyftande och urlyftande). Mamma rollade och jag gick ner till sjön.

Mamma på promenad i Varamon

Mamma på promenad i Varamon.


Vid Sjövik har de gjort så fint
och vi kunde sitta en stund på en träbänk längs med en plattlagd stig. Vi kikade ut över vattnet. Blåsten har nu lagt sig, men solen lyste med sin frånvaro fram tills nu i kväll. En och annan bild tog jag i alla fall. Vättern och Varamon är nåt jag alltid saknar och längtar tillbaka till. Och trots att vädret och ljuset inte var de bästa… Visst är här väl vackert?!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Innan vi hoppade in i bilen igen 
plockade jag blommor till min mamma. Det har jag nog inte gjort på 50 år… Vitsipporna står nu i ett glas på köksbordet.

Vitsippor till mamma

Jag plockade blommor till min mamma idag.


På tal om köksbord 
äter vi inte där så ofta. Det är en sån fruktansvärd insyn och folk som går förbi glor in på oss. Inte roligt att ha persiennerna nerfällda, men så får det vara. Vi brukar sitta – jag för min del rätt snett och illa – i mammas TV-rum och äta. Det rummet är nog det mest använda rummet i hela lägenheten. Nu fungerar det också som sovrum för mig. Jag ligger på en madrass på golvet och min rygg tackar mig varje morgon.

För den som oroar sig över min/vår kosthållning kan jag meddela att jag har ätit ganska vettigt. Första kvällen blev det kyckling och pommes, men jag åt inte upp pommesen. På fredagen orkade vi inte äta nåt mer än den smörgåstårta med räkor vi åt på minnesstunden. Igår år jag grillad lax och potatis, idag blev det kallskuret (kyckling och kalkon för min del) och mimosasallad.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tyvärr är magen inte alls OK. 
Kanske beror det på att jag känner mig lite stressad när jag inte är hemma i mina egna environger. Men i morgon bär det av hemåt igen. (Tråkigt nog hann jag inte träffa varken M eller FEM här.) Jag har en hel del saker jag behöver göra nästa vecka innan jag börjar mitt nya jobb den 9 maj. Förutom att klippa mig ska jag köpa en ny jobbväska och en ny plånbok – nuvarande jobbväska och plånbok är trasiga så de faller i bitar. Eftersom jag fick en peng av mamma i födelsedagspresent blir det presenter från henne.


Jag hoppas att Du har haft en skön och bra helg! 


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En pilgrims död är slut. Det fjärde och sista avsnittet gick i kväll. Och just för att jag vet att Olof Palme blev mördad och att hans mördare inte har fått sitt straff ville jag se vad Leif GW Persson har för teorier om det hela.

En pilgrims död

Här får Lars Martin Johansson, till höger, en avhyvling under minnesstunden över Olof Palme. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Mordet har nu skett
och Leffes teorier om en inblandad polis har börjat slå rot i oss tittare. I den här delen hamnar polisen på varmare breddgrader, för nu har spåret blivit hett. Och hetare ska det bli. Somliga får det riktigt hett om öronen. Så hett att bara somliga vet vem som mördade Olof Palme.

Slutet innebär i alla fall i mina ögon en liten missräkning. Samtidigt tror jag att vi nog inte kan komma sanningen närmare än så här. Frågan är om Leif GW Perssons teorier är korrekta. Jag vet inte, jag. Jag vet verkligen inte. De är i vart fall inte otroliga…

En pilgrims död, sista avsnittet, får högsta Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tyckte
om En pilgrims död. Del 1, En pilgrims död. Del 2 och En pilgrims död. Del 3!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är tidig lördagsmorgon. Ute är det mörkt och ungefär fyra grader kallt. Nånting faller försiktigt genom luften. Jag har skjusat Fästmön till jobbet – hon började klockan sju och ska vara där ända till klockan 16 – och idag var det INTE roligt att gå upp. Vi var jättetrötta båda två och sov som bäst när mobilalarmet jazzade loss.

Ibland brukar jag gå och lägga mig igen, dessa lördags- eller söndagsmorgnar när jag har skjutsat Anna till jobbet tidigt. Men idag har jag lite att fixa, för nånstans vid 13-14-tiden kommer mamma idag. Fast först blir det en stund vid datorn och så lite softning med java och lokalblaskan.


En stunds softning med… läskiga nyheter, som det verkar…

                                                                                                                                                      Mina tre blåa hyacinter har ännu inte börjat dofta jul och jag längtar. Men kanske blir juldoften mer påtaglig när jag har införskaffat Årets Gröngöling, det vill säga en gran. För en sån måste man ju bara ha. En ÄKTA gran. Slaktar-Pojken var så snäll och har lovat att gå till ICA Solen idag och köpa en gran till familjen i Himlen. Det är gott att veta att han är en snäll och hjälpsam son till sin mamma – när han orkar och vill. Men jag har märkt att han oftast orkar och vill om man ber honom.

Jag ska poppa över till Tokerian och inhandla frukt och fikabröd, annars blir jag väl hemma och väntar. Kanske tar ett snabbvarv med dammsugaren. Så här års drar man in så mycket grus och skräp – även om vi bara är två försiktiga vuxna här just nu.

När mamma kommer tänkte jag bjuda på kaffe och nåt gott till det och i samband med detta måste jag ju berätta om kusin M:s frånfälle. Det gör mig ont, för jag vet att mamma blir ledsen, men jag kan ju inte undvika att berätta det. Fast jag bävar, jag vill ju att hennes vistelse här ska vara trevlig och mysig. Igår när jag ringde runt till några av Kusinerna – och även en syssling till mig själv – insåg jag att de blev rätt tagna. Till och med de två som jag alltid upplever som starka och positiva och pigga blev ledsna. Och går jag till mig själv så tänker jag förstås på mitt eget liv och leverne och hur det kan ända bara så där, POFF!

Jag träffade inte kusin M så mycket, för hon hade för länge sen flyttat från Metropolen Byhålan med sin familj när jag växte upp. Men mamma har berättat att hon och jag var där några dar när kusinen och maken var i Paris. Syftet med vår vistelse var att passa de tre barnen, mina sysslingar, som då var mellan fem år och tonåringar. Jag var så liten och minns ingenting av detta, men mamma sa att syssling C var så snäll och skjutsade runt mig i deras vagn – min egen hade ju blivit stulen så jag fick lära mig att gå rätt snabbt – och lekte med mig. Syssling M minns jag får nåt av hans roliga uttryck och så hans intensiva blick – en blick som jag tror att han har kvar även idag. När kusin M och maken återvände från Paris fick jag en docka som jag kallade för Marie. Marie var den enda docka jag lekte med som barn, för som pojkflicka var det bilar, garage och LEGO som gällde.


Liten Toffla drar dockvagn troligen innehållande dockan Marie.

                                                                                                                                                         För några år sen träffade jag kusin M i samband med en mosters/fasters begravning i Byhålan. Vi kom att sitta bredvid varandra under minnesstunden efteråt och pratade en hel del. Jag upptäckte att hon var en mycket underhållande bordsdam och skämdes väl lite för att jag tyckte det var så trevligt – det var ju faktiskt begravningskaffe… Kusin M tyckte att jag hade min morfars snälla ögon och jag blev smickrad för min morfar, han var den snällaste som har gått på denna jord…

Annars har vår släkt en hel del mörka historier och jag och syssling M har skojat om att att skriva en bok om detta tillsammans i sann Stephen King-anda. Vi kan säkert få god hjälp av kusin B som släktforskar och som har, vad jag förstår, hittat ett och annat lik i garderoben..! 😀

Read Full Post »

Sju dar kvar… En vecka. Sen blir jag inte bara förnedrad och tvingad att försöka få ekonomisk hjälp av samhället utan jag gissar att jag blir livegen. Misstänker starkt ett av följande:

  1. Arbetsförmedlingen ringer bums och föreslår att jag ska göra praktik. Hos min förra arbetsgivare. För hälften av min förutvarande lön.
  2. Arbetsförmedlingen struntar i mig. De förmedlar ju ändå inte jobb.

Jag har sökt ett antal jobb här på sistone, men antingen är jag inte med i första urvalet intervjupersoner eller så får jag inte svar ens att ansökningarna kommit fram. I somras var det ju dessutom en människa som var så ivrig att få tag i mig att hon ringde under en minnesstund efter en begravning trots att jag bett henne att återkomma senare. Men sen har jag inte hört nåt. Nej, det är verkligen arbetsgivarnas marknad och vi slavar vi ska stå här till förfogande.

För tillfället tar jag vilket jobb som helst – även ett jobb där min själ långsamt dör och där jag inte får ägna mig åt att skriva. Men jag tar INTE jobb hos min förra arbetsgivare igen. Det gör jag INTE. Även en desperat Toffla har sina gränser.

Jag har betalat en räkning nu på morgonen och gått igenom ekonomin för december. Det ser inte muntert ut… Jag har visserligen köpt en del julklappar redan, men jag har inte köpt en enda till tre av de fyra barnen. Till Anna har jag knappt börjat köpa än och i julklappspåsen till mamma ligger typ två små klappar. Och så är det bilservice för 2 000 pix på måndag och frissan för några sköna hundralappar (som detta VÄL är värt!) ett par veckor senare. Jag får ju sån kalufs och är tvungen att klippa mig regelbundet annars ser jag bara ovårdad ut. Fast det spelar ju ingen roll, ingen tycks ju vara intresserad av att anställa mig i alla fall.

Så har glatt och roligt känns det idag. Tjolahopp!

Read Full Post »

Mitt på dan for jag upp till pappas grav för att kolla ”skicket”. Där var ganska OK, några vissna tagetes bara, att noppa bort. Mamma och jag ska åka upp med blommor i morgon. Tog en bild från kyrkogården, en vidunderlig utsikt mot hus på höjden…


Kyrkogården ligger på en höjd – liksom dessa hus, fast på flera kilometers avstånd…

                                                                                                                                                 Därpå var det dags för en vacker begravningscermoni, med massor av blommor, tårar och fina psalmer. Jag hängde med på minnesstunden efteråt och fick två trevliga damer till bordet, Soffan och Farmor.

Vännen FEM hade inhandlat inte bara TVÅ utan TRE böcker åt mig hos Bok-Anna i hamnen! Den till höger hade hon hittat och köpt på eget bevåg. 😀


Mats Strandberg– och Karin Fossum-böckerna hade vi kommit överens om att hon skulle inhandla, boken Clark Kent hade hon köpt som bonus! Hon ÄR bara för gullig, FEM!!!

                                                                                                                                                 Så på Domus-takets parkering bytte vi böcker mot några småslantar (15 pix för Mats Strandbergs bok, 40 för Karin Fossums – inbunden och nyutkommen!) – och sa att vi ska försöka ses, men troligen inte nu. Jag åker ju ner med mamma igen den 16 juli, men FEM åker till Grekland med sin A den 18:e, så kanske hinner vi inte ses.

Damen som inte kunde läsa min ansökan ringde mitt under minnesstunden, så jag fick halvviskande försöka komma överens om hur vi skulle lösa det hela. Sen ringde mamma – bara hur pinsamt som helst att smita ut IGEN – men jag hade mobilen på ljudlöst. Jag hade försökt ringa henne efter begravningen för att säga att jag följde med på minnesstunden, vilket inte var tänkt från början. Och hon tänkte väl inte på att hon ringde olämpligt.

När jag kom hem sen, efter att ha hunnit med ett par ärenden på stan också, var det rätt surt här. Det blev inte bättre av att jag fick ett intressant mejl vars innehåll jag ville diskutera med Fästmön OCH att jag var tvungen att sätta mig vid datorn och mejla iväg min ansökan på fil. Ibland är min mamma otroligt självisk och det verkar som om hon inbillar sig att mitt liv stannar upp bara för att jag hälsar på henne… Jag fick ett smärre utbrott, för det var länge sen jag tog nån skit. Fast i barn- och ungdomen hette det

jag orkar inte, jag är så sjuk!

Numera heter det

jag orkar inte, jag är så gammal!

Och det hon inte orkar med är att nån säger emot och att nån säger sanningar. Men jag gav mig inte och vi redde ut ett och annat innan vi dukade fram sill och potatis på ballen*. Jag vill inte att det ska var nåt skit som ligger och gnaver och irriterar, jag vill reda ut eventuellt tjafs genast!


Se ner på golvet, på mammas fina matta på ballen* och räkna till tio…

                                                                                                                                                      NU ska vi inta dessert – jordgubbar och mjölk. Och det blir framför TVn, för mamma, vars liv INTE stannar för att jag kommer på besök, tittar på fotboll – jag är inte ett dugg intresserad, men ska ändå joina henne vid desserten…

                                                                                                                                                *ballen = balkongen

Read Full Post »