Djurkaraktäristik – kan det var en modell att använda sig av när man vill förbättra kommunkationen på ett företag? Det tror forskaren och coachen Philip Runsten på Handelshögskolan.
Tja, att det kan vara som en djurpark på en arbetsplats det vet väl de flesta. Men att verkligen benämna arbetstagare som olika sorters djur får en sorts löjets skimmer över sig, tycker jag.
Men Philip Runsten förklarar:
Ursprunget till modellen är att vi kommunicerar på olika sätt. Olika människor har olika språk, helt enkelt. Att prata i termer av djur och deras egenskaper ger oss ett verktyg för att diskutera skillnader i hur vi fungerar i grupp. […] Vissa utgår från handling, de är lejon. De är känslostyrda och går på instinkt. Ugglan, å andra sidan, är en betraktare. Sådana personer är analytiska, men har ibland svårt att bestämma sig. Den tredje personlighetstypen är St Bernardshunden. Hundtyperna är sociala på jobbet och de anpassar gärna sin egen personlighet efter omgivningen. De fungerar också ofta som gruppens fredsmäklare. Tyvärr tar de inte sällan på sig för mycket arbete i sin strävan att ”offra” sig för gruppen.
Philip Runsten menar att de flesta av oss är en kombination av typerna. Men det som är specifikt för en viss typ förstärks i vissa situationer, till exempel när man känner press och stress:
Under stress flyttar sig de flesta människor. En del kan byta skepnad, men ofta blir man MER av vad man redan är. Ett lejon blir ännu mer lejon: Nu måste vi komma någonstans! Ugglan å andra sidan hanterar sin stress genom logik: Hur löser vi det här?
Philip Runsten tycker att man i stället för att diskutera skillnader i ett pressat läge borde prata om hur man ska hantera olikheterna. Han tycker att djurmetaforen fastnar och är avväpnande. Den gör så att man kan skratta tillsammans åt missförstånd. Slutligen menar Philip Runsten emellertid att våra skillnader behövs.
Det JAG inte tycker behövs är tramsiga modeller för hur man ska klara att samarbeta på en arbetsplats när läget är pressat… Då har man väl rimligtvis inte tid att sitta och flamsa med och åt sina kollegor eller?
Fast, när jag tänker efter så har jag jobbat med råttor, björnar, ankor och en och annat tvestjärt. Om jag nu får dra paralleller till mitt eget, futtiga arbetsliv (23 år långt, bara).
Ett antal sega råttor har i vart fall jag jobbat med i min dar…
Gå till Toffelprofilen
God morgon Tofflan!
Du hade ett antal sega råttor på Ditt jobb – nu har Du även en seg råtta som mailkompis…
I dag är inte min dag. Till min förtvivlan upptäckte jag att jag förlagt anteckningarna från en trevlig tjejmiddag i går. Det mesta finns i mitt huvud, men inte deras mailadresser. Så nu kan jag inte maila dem och tacka för en trevligt kväll.
Nu ska jag göra mig i ordning och sticka och jobba hos lilla Ola. I kväll ska jag med man och barn och se Hamlet på Stadsteatern. Kul, men jag är fortfarande snorig till tusen – så det blir väl inte speciellt trevligt för dem som sitter i min närhet.
Hoppas dock att Du får en fin dag.
Kram Birgitta
Mailkompis vet jag inte… 😀 Bloggkompis snarare. Fast seg tycker jag inte att du är, jag uppskattar dina kommentarer!
De sega råttorna på jobbet får man försöka förtränga bäst det går. Det är bara att inse att en del klarar sig ändå, andra, som jobbar, klarar sig inte. Vem sa att livet är rättvist? Nej, just det…
I kväll har vi skolavslutningar två stycken.
Hoppas du kryar på dig!
Kram!
haha ja är det därför man kallar ett företags administration för aphuset alltid!??
Sandlådan brukar jag benämna en av mina f d arbetsplatser, annars…
”Livet är svart djupt nere i näbbstöveln”
Känd dig länkad i facebook!
Eh… och jag som inte ens gillar Facebook… Men jag antar att jag ska säga tack för länken!
Tack för länken! 😀