Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Vänner’ Category

Ett glatt och mammigt inlägg.


 

Jag o mamma 2014

Jag och mamma på hennes födelsedag 2014. Den här bilden tycker jag är skitkul på oss två. Mamma tycker sisdär om den…

Idag är det Mors dag. Hur andra gör skiter jag i, men jag vill gärna gratta min lilla mamma på dagen. Eftersom det är mellan tre och fyra timmars restid med bil oss emellan kan jag inte dyka upp för dagen. I stället skickade jag ett litet paket med litterärt innehåll och ett separat kort, också det med nåt litet innehåll. Det är emellertid inte sakerna, presenterna, som är viktiga. Det är att bli ihågkommen, att inte känna sig bortglömd eller alltför ensam. Nu är min lilla mamma rätt mycket ensam, så jag har tänkt ut ytterligare en liten ”sak” – eller snarare ett litet event – till henne som jag strax ska presentera för henne i telefonen. Kanske är det inte nån Mors dags-present, men det kan bli en födelsedagspresent – mamma fyller år mitt i sommaren. Och som det verkar kan jag inte åka ner i år av flera olika skäl. Idag är det emellertid Mors dag och ett stort GRATTIS till lilla mamma kommer även här via bloggen!

Men det är faktiskt också min dag idag. Den enda som numera kommer ihåg det är… lilla mamma. Fästmön och Agneta har båda inside information av viss art, så de klurade ut det. Lilla mamma skickade ett gult kuvert som landade i min postbox redan i måndags… Hela veckan har det stått på en av bänkarna i köket. Nyfiken har jag spanat på det och tänkt att det ska bli lite kul att skrapa en Trisslott, troligen…

Gult kuvert med hand

Ett gult kuvert från mamma låg i postboxen i måndags.


Idag vid frukosten 
var det läge att slita upp kuvertet. Inuti låg ett kort… med en cyklande ko på framsidan…

Kort med ko

Inuti kuvertet låg ett kort… med en cyklande ko på…


Och när jag öppnade kortet… 
kunde jag inte annat än konstatera att lilla mamma och jag må ha våra kontroverser, men se humor har hon definitivt!!!

Grattis från mamma Marita ko

Nog för att mamma bor i Sveriges cykelstad Metropolen Byhålan, men att hon är en ko visste jag inte!!!


Tack för ett gott skratt, mamma, och tack för kortet och dess innehåll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kaffe och sång, pling-plong, men också om vänskap och bilvård – och böcker, som vanligt.


 

Kaffe

Zoegas i burken.

Det går inte an att börja en dag utan kaffe för min del. I veckan hade jag sån tur att det finaste fina kaffet Zoegas fanns att inhandla på extrapris hos Tokerian. Två spännande rostningar följde med mig hem. Igår kväll öppnade jag ett av paketen med mörkrost och hällde över i kaffeburken. Vilken underbar doft…

 

 

I morse blev det kaffe på sängen förstås. Jag passade också på att avsluta den erotiska deckaren. Den hade som bonus en avslutande novell. Väldigt bra! Dödligt dubbelspel är den andra delen i Susanne Ahlenius planerade trilogi där sista delen förhoppningsvis kommer nästa år.

Dödligt dubbelspel och kaffemugg

Kaffe och läsning på sängen, som vanligt en lördagsmorgon.

Det är tur att det finns böcker och kaffe i det här hemmet. För vad gör en när en vaknar en ledig dag och klockradions röda display visar 6:19? Jag vände mig om i mitt svala sovrum (sover med öppet fönster) och lyckades slumra ytterligare en timme, men sen var det kört. Och det var då det blev kaffe och läsning i bädden en stund. Sen planerade jag min dag…

Helgens prio ett är att fixa till Clark Kent* så han blir presentabel vid besiktningen på måndag kväll. Min lilla smutsgris var skitig på såväl utsidan som insidan. Men hur lägga upp reningen när vädret är så instabilt som det är? Inte hade jag nån lust att tvätta bilen – bara för att få den nerstänkt bums? Vilken tur att vädret var precis perfekt för en biltvätt idag!

Choklad

Jag behövde nåt gott till kvällen, det är ju lördag, trots allt…

Fast… jag behövde ju handla också… Lördag innebär självklart lördagsgodis nåt gott att äta. Ur frysen tog jag fram en matlåda med kycklinglasagne till middag. Som komplement tänkte jag mig en och annan god ost med mera till kvällen.

Jag bestämde mig för att pipa iväg till Årstahallen. Tänk om jag rentav skulle träffa E och kunde berätta om mitt nya jobb… Men det gjorde jag inte. Däremot kom jag ju på att vännen Agneta bor i området ett tag till. Eftersom hon snart ska lämna Uppsala beslutade jag mig för att bjuda in mig på… en fika. Vi tajmade in det så bra att vi anlände samtidigt, för Agneta var ute på jakt efter flyttkartonger. Nån frukost hade jag inte direkt intagit, så jag köpte med rejält med ätbart. (Och det var nog bra så jag pallade utmaningen att tvätta och städa bilen sen… För till biltvätten åker en inte ostraffat…)

Det var ganska tomt hos Agneta, men eftersom hennes hem ska visas för köpglada människor i morgon passade jag på att smula ner lite. Sen fick jag äntligen höra Agnetas ljuva stämma i en sång. Tyvärr hade jag inte tillåtelse att spela in, däremot att fota vännen och lägga ut henni till allmän beskådan på en blogg nära dig. Sen fick jag två böcker också. Agneta har varit en STOR litterär källa för mig. Vi ska försöka hinna träffas en gång till innan flyttlasset går, men när det sen har gått vet jag att Agneta blir saknad. Mycket. Av mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Borstarna i biltvätten

Riskfyllt och läskigt i biltvätten, men det blir rätt snygga foton.

Sen var det då bilpiffandet. Alltså jag vet att det finns risker med att tvätta bilen i automattvätt (en gång slet biltvätten av halva kofångaren), men vad gör en när axlarna säger nej till handtvätt? Dessutom skulle jag ju dammsuga och städa bilen invändigt. Det fick räcka. För 359 spänn köpte jag en Briljanttvätt. Clark Kent blev mycket ren, men en av borstjävlarna slet loss kåpan till vänster blinker fram. Typat inför besiktningen! Lampan fungerar emellertid och jag har superlim hemma. Nu har jag försökt fästa kåpan hjälpligt, för till verkstan hinner jag inte före besiktningen. Bilen är dammad, avtorkad och dammsugen inuti. Resten av helgen får Clark stå i garaget. Det får inte komma varken regnstänk eller dammkorn på honom. Undrar bara hur jag ska klara det på måndag när jag först ska till jobbet och sen till ett möte på eftermiddagen..?

Men nu skiter jag i det, nu är det lördag och jag ska äta min lasagne, ta ett glas vin och läsa ett loppisfynd för fem spänn. Bokhandlaren i Kabul är en bok jag borde ha läst för länge sen!

Bokhandlaren i Kabul och Dödligt dubbelspel

Jag har stoppat in Dödligt dubbelspel i deckarhyllorna i hallen och tagit fram Bokhandlaren i Kabul från TBR-hyllan** i sovrummet.


Jag önskar dig en skön lördagskväll! Och du… du har väl inte glömt bort att det är Mors dag i morgon???


*Clark Kent = min lille bilman
**TBR-hyllan = To Be Read-hylla, alltså en hylla med böcker som ska bli lästa, olästa böcker

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.


 

 Jobbväska och Campuskort

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Prio ett och Tunneln i slutet av ljuset

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Äggmackor kaffe och bok

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak vit sparris

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.


På vägen ut träffade vi vännen M 
och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…


*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om självuppgraderingar, litteratur, hushållsarbete, mat och vin, mera vin…


 

Uppgraderar Windows

Jaha. Detta var synen som mötte mig när jag skulle stänga av datorn igår kväll.

Nog för att jag skulle kunna lägga mig klockan 22 en fredagskväll, men det gör jag inte. Nån timme eller en och en halv till kan jag tänka mig att vara uppe – annars vaknar jag så tidigt på min ena av veckans två lediga dar. Fast i natt blev klockan närmare halv två innan jag kom i säng. Min dator och jag lever ibland till synes separata liv. Jag hade i princip dissat den hela fredagskvällen till fördel för litteraturen. När jag sen skulle stänga av datorn och gå och lägga mig hade eländet börjat systemuppgradera alldeles på egen hand till Windows 10. Meh! Ska inte datorägaren bestämma om detta ska ske och när, eller? Uppenbarligen inte. Uppgraderingen tog sin lilla tid och sen ville jag ju kolla att allt funkade, att inga program eller filer saknades och testa en del av det nya. Till sist tog emellertid tröttheten över efter typ 18,5 timmars vaken tid, så jag stängde av, kröp ner i sängen och somnade tvärt. Mer om Windows 10 kommer i ett senare inlägg!

 

Kaffe och Prio ett

Kaffe och Prio ett var en bra start på dan!

I morse vaknade ändå vid sjutiden. Det var lite skönt, för jag gav mig en stunds läsning i sängen med sedvanligt svart kaffe till. Sen skulle jag ju städa… Jag började igår kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Sen tog jag slut. Så idag återstod resten… Dessutom behövde vissa golv torkas, golvbrunnar rensas och så skulle dammsugarmunstycket
frigöras från hårstrån etc.

 

 

 

 Ägg räkor grönsaker och paj

Titta så mycket gott!

Jag slet på i en tre, fyra timmar och hann precis duscha innan jag skulle åka och hämta Fästmön vid jobbet för vidare färd till Annas snälla mamma och man för lunch. Den ursprungliga tanken var att vi skulle till Slottet och få sitta i Slottsträdgården, men det satte vädret stopp för. I natt ösregnade det verkligen. Jag sov underbart gott i fem timmar i natt med öppet fönster. Regnet smattrade rogivande. Tyvärr var början av den här lördagen inte regnig, men för kylig för Slottsbesök. Vi tuffade till svärmors och L:s hem i stället och blev bjudna på en hejdundrande tvårätterslunch avrundad med kaffe och kaka – jag avstod dock den senare… Att städa hade nämligen gjort mig vrålhungrig, så jag åt massor av sill och potatis och massor av laxpaj och grönsaker. Jag blev… mätt…

Det var så ljuvligt härligt med hemlagad mat att jag åt alldeles förskräckligt mycket. Nån mer mat kan jag inte få ner idag. Ändå måste jag laga mat. Jag hade nämligen tagit fram ett paket kycklingfärs som jag skulle göra lasagne på ur frysen. Eftersom här inte slängs mat lagas den ändå. Och det återstår att fixas innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa igen. Prio ett är mentalt prio ett i alla fall. Jag har redan läst halva boken…

Anna är återbördad till jobbet. Mamma har fått sitt samtal och Mors dags-present är nätshoppad sen tidigare i veckan, fast inte levererad än. Eftersom Bokus kräver att mottagaren av inslagna paket ska ha mobiltelefon eller e-post-adress gick det inte att skicka paketen direkt till mamma. Mamma har mobil, men klarar inte av sms och nån e-post-adress har hon inte. Uppenbarligen tror Bokus att alla mammor har det. Dumt och tanklöst, för alla mammor är inte 45 och/eller datoriserade/sms:iga. Nu måste paketen ta omvägen över mig som bor 30 mil ifrån mamma. Och det verkar ta tid den här gången. Men för en gångs skulle blir det ett plus om jag får hämta leveransen på Årsta jävla travcafé, för då kan jag hoppa in till vännen Agneta och sno lite böcker och umgås innan hon drar söderut. Tyvärr kanske mamma inte hinner få sina Mors dags-presenter till nästa söndag, bara…

Ett eget paket har jag fått idag av lunchvärdinnan. Det var en födelsedagspresent i efterskott. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag inte haft med nåt själv, men min After eight kändes väldigt simpel jämfört med det jag fick… Mera vin! Det passar alldeles utmärkt, för det finns ett och annat hål i vinskåpet…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men kanske blir det ett glas rött senare.
Till matlagningen, däremot, blir det en öl. Passar bra när kvällssolen tittar fram… Matlagningen ska jag ta itu med NU!


Ha en fin lördagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i regnbågens färger.


 

Vilken tur jag hade i morse! Jag slapp gå ut med soporna på väg till garaget. Aparmarna (<== självinsikt) bar nämligen två papperskassar med grönt. Fyra krukväxter skulle till Husets Vackraste Rum på jobbet. Jag ställde en kasse bakom förarsätet och en i baksätet med intentionen att köra försiktigt. Efter första rondellen skramlade det till. Lyckligtvis överlevde vi allihopa och nu har jag förgyllt min vardagstillvaro på jobbet med det gröna. En får hoppas att de trivs lika bra som jag…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nåt sedvanligt fredagsfika 
blev det inte. I stället vankades det cider och gigantiska bullar med hosta på borta i andra änden av husets plan ett. Min företrädare i Husets Vackraste Rum och hennes gäng hade mingel borta hos sig. Och bullarna var verkligen STORA, även med Bagges mått mätt…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Resten av förmiddagen 
ägnade jag mig åt seriöst jobbande. Jag laddade upp kommunikationsplanen som arbetsmaterial för staben. Vete 17 om nån har läst den idag på fredagen, men den ligger där nu i alla fall. Övrig tid på dagen fnulade jag kring internkommunikation. Det blir en egen liten plan kring den aktiviteten, för det är efterfrågat. Nånstans mitt på dan bröt jag för lunch. Den var rätt beige, men ganska god. Fast pasta… det hade jag tänkt äta både i morgon kväll (kycklinglasagne) och på söndag (kycklingkorv och makaroner). Nåja, för att göra tillvaron på jobbet mer färgglad satte jag ett regnbågsskal på tjänstemobilen. Och på lunchen läste jag ut Vita spår – i kväll är jag säker på att jag börjar med uppföljaren, Prio ett, som jag vann, signerad, i en utlottning hos författaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag har under dagen 
fått en signal från Fästmön att hon har satt sitt namn på ett papper. Det glädjer mig mycket! På hennes utflykt idag blev det emellertid inget kaffe och hade jag vetat det skulle hon ha fått en inbjudan till sådant i Husets Vackraste Rum. Nåja, jag får se fram emot morgondagen då jag får träffa Anna några timmar mellan två arbetspass. Vi är bjudna till hennes snälla mamma och L i Slottet/Slottsträdgården – om nu regnet kan hålla sig borta!

Kontakt med goa vänner från min förra arbetsplats har jag haft vid arbetsdagens slut. Omtanken är ömsesidig – och uppskattad. Det är gott! Jag är så glad att ni finns kvar i mitt liv, NK* och H!

Montelciego rioja 2011

En flaska rioja, Montelciego 2011, ett reserva gjort på tempranillo, fick jag av Lucille idag.

En av mina köksstolar har varit på kalas sen i lördags. Snacka om bortamatch! Men när jag återvände från soprummet på seneftermiddagen stod en skamsen Lucille utanför med stolen – och en flaska rött gjord på en av mina favoritdruvor, tempranillo (som ger vinet en tegelfärg, vanligen). Snacka om goa grannar det finns, trots allt. Vi har för övrigt lovat att utbyta tjänster – jag öppnar Lucilles och F:s vinflaskor om de öppnar mina champagnedito.

Den här helgen har jag städhelg, men eftersom jag blev bortbjuden i morgon har jag börjat i kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Redan i morse slet jag av de smutsiga sängkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Kuddar och täcken fick ligga i frysen hela dan. Vik hädan, kvalster! Jag räknar med att dammsuga och städa av i badrummet och i duschrummet-/toan innan jag åker och hämtar Anna mitt på dan. Då kan jag torka golv när jag kommer hem, ringa mamma och ta en öl medan jag lagar lasagne på kvällen. Ja, helgen går fort… Men sen är det söndag och då ska Tofflan bara vila…


En go och färgglad helg önskar jag dig som har orkat läsa ända hit!


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Vita spårFör ett tag sen besökte jag Metropolen Byhålan. Vid det tillfället gjorde jag en ny litterär bekantskap. Jag hade tagit med mig ett second hand-fynd, Märkta för livet, av Emelie Schepp. Lustigt nog visade sig författaren vara född i Metropolen – precis som jag. Däremot har jag inte skrivit nån lika bra bok som hon. Faktum är att jag verkligen gillade boken! Strax innan jag började mitt nya jobb tog Fästmön och jag en dag på stan. Jag satte sprätt på större delen av ett presentkort som jag hade fått av NK och Mamma Mu*. En av böckerna jag köpte var uppföljaren till Märkta för livet, Vita spår. Häromdan började jag läsa boken – och redan idag på lunchen läste jag ut den. Tack J och R!

Liksom i första boken i serien får läsaren följa olika personers förehavanden samtidigt. Personerna hör naturligtvis ihop på nåt sätt. I centrum finns ett gäng poliser och åklagaren Jana Berzelius i Norrköping. Den här gången hittas en ung asiatisk kvinna död på ett tåg. Hennes kompis har hämtat tågvärden, men försvinner sen. Jana Berzelius blir förundersökningsledare. Som i förra/första boken blir fallet personligt. Jana möter ännu en gång personer och företeelser från sitt förflutna. En person som snabbt blir misstänkt för narkotikabrott blir intressant i utredningen. Men Jana måste få tag i personen före polisen så att hennes bakgrund inte avslöjas.

Bitvis känns berättelsen lite förutsägbar i den här andra delen om Jana Berzelius och de andra. Jag kan faktiskt misstänka och ana vilka de skyldiga äro. Dessutom hittade jag ett korrekturfel! Men… lik förbaskat är detta åter igen en riktig bladvändare, för helt säker kan en ju inte vara som läsare. Boken är väldigt spännande och jag läste den i rekordfart. Emelie Schepp lyckas bygga upp en story som håller och en spänning som varar genom hela boken. Dessutom är flera av bokens teman aktuella och realistiska.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*NK och Mamma Mu = Närmaste Kollegan och kollegan R på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »