Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grattis’

Ett inlägg om en häftig tidning som inte hade en tanke på tidningsdöd.


 

StockholmsPosten

Stockholms Posten från den 15 mars 1792 finns i min ägo. En 223-åring, alltså…

Man skulle kunna tro att jag gratulerar mig själv. Idag är ryggen inte att leka med. Antingen beror det på att jag har suttit stilla för mycket eller på promenaderna jag har tagit de senaste dagarna. I vart fall skuttade jag upp och skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Då kände jag mig som en ung tjej (nåja…), trots att jag hade drömt en mardröm om att jag hade en tumör på överläppen. Men lite senare, när jag hade återvänt till bädden och slumrat en stund… Jag vaknade av att nån i huset hade springtävling. Sen hade nån (samma person?) sparka-i-väggen-tävling. Springtävling kan jag förstå att man har när benen är fulla av just spring. Men sparka-i-väggen-tävling finns det inga ursäkter för. Det gör ont till slut och det blir fula märken och kanske rentav hål i vissa väggar. Och ens grannar får inte sova.

Det är när jag skriver den sista meningen i förra stycket som jag undrar om det ändå inte är jag som fyller 223 år idag… Fast det är det inte. Jag är än så länge bara 52. Men jag har en tidning i min ägo som kom ut idag för 223 år sen – ett exemplar av Stockholms Posten* från torsdagen den 15 mars 1792.

Hur just denna tidning hamnade hos mig är rena turen. Det ska dock sägas att den som ursprungligen har ägt den är min farfar, så jag har inte köpt den eller snott den av nån.

StockholmsPosten baksida

Stockholms Postens baksida med anteckningen om maskeradbalen. 

Min farfar gick bort 1973 och efterlämnade en massa böcker. En del tog pappa hand om, men det mesta var kvar hos farmor, som gick bort i slutet av 1982. Då hamnade alla böcker hos mina föräldrar. En gång under 1980-talet skulle pappa få hjälp med en renovering i huset av en granne. Överenskommelsen var att grannen i stället för pengar skulle få böcker. Pappa och grannen bestämde vilka böcker. Det var en fin samling och ett stort antal böcker i ett visst ämne. Men så råkade jag säga att ämnet intresserade mig, varpå pappa ändrade sig och behöll böckerna. Vad grannen fick i stället är oklart. Troligen var det några andra böcker. Böcker har nämligen aldrig varit nån bristvara i mina hem.

När jag i mitten av 1980-talet flyttade från mitt studentrum till min första lägenhet följde böckerna med. Det var ena riktigt tunga as. En natt vaknade jag av att ett hyllplan i mina dåvarande vita Billyhyllor brakade. Böckerna står numera i en rödbrun Billy hylla.

En dag på 1980-talet satt jag och bläddrade i en av böckerna på jakt efter en uppgift. Det var då jag fann den – Stockholms Posten från den 15 mars 1792 låg mellan två sidor! Det är en liten, skör och fyrsidig tidning. Insidan har jag inte läst på länge, för jag vill inte riskera att pappret ska gå sönder. Jag kan förresten knappt läsa vad det står, för typsnittet är så gammalt. Men på baksidan har nån för länge sen skrivit med bläckpenna ovanför en annonstext

På denna maskerad blef Gustaf III skjuten

Visst är det lite häftigt?! Jag gillar historiska prylar och det här födelsedagsbarnet ska jag fortsätta vårda ömt. Det ligger fortfarande på samma ställe, mellan två sidor i en av mina miljoner böcker…

Det känns nästan magiskt också att läsa följande på baksidan:

[…] I morgon kl 8 f. m. utgifves nästa Blad häraf. […]

Ingen tidningsdöd i sikte, där inte!..


*Stockholms Posten grundades av Johan Henric Kellgren i oktober år 1778. Sista numret av tidningen gavs ut 1833. Tidningen skrevs ursprungligen i frakturstil.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gratulerande inlägg.


 

Anja Kontor blir 50 idag!  (Foto: Carl-Johan SöderSVT)

Anja Kontor blir 50 idag! (Foto: Carl-Johan SöderSVT)

Idag, torsdagen den 18 december, fyller en av de bästa radio- och TV-journalisterna jag vet år. Anja Kontor fyller inte bara år, hon fyller 50 såna och välkomnas härmed i vuxengänget!

Jag hade förmånen att få intervjua Anja i maj i år. Den intervjun kan du läsa här! Det var ett riktigt spännande samtal. I slutet av augusti i tog UppsalaNyheter in min artikel med en liten komplettering – det hade ju blivit klart då att Anja ska göra åtta nya avsnitt av När livet vänder! De nya avsnitten börjar sändas i mars nästa år. Det är nånting jag verkligen, verkligen ser fram emot!

Stort GRATTIS till Anja Kontor! Må din dag bli fantastiskt underbar och må du fortsätta göra bra och viktiga insatser inom journalistiken!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gift inlägg med lite djup.


 

Röda bandet

World Aids Day-pin – det röda bandet.

Det skulle ha varit vi. Det skulle ha varit Fästmön och jag som gifte oss på Stora Torget här i Uppsala för nån timme sen c/o Musikhjälpen 2014. Men vi hade inte möjlighet att bjuda på auktionen. Och förresten passar det väl bättre med ett ungt heteropar med en liten pojkbebis än ett par kvinnor som levt mer än halva sina liv och den ena har tre vuxna och ett minderårigt barn? Nä, det hade inte gjort sig lika bra – även om Sarah Dawn Finer och Kärleksvisan är ”våra”.

Så stort GRATTIS till Emil och Karolina! Må ni ha ett långt och lyckligt liv tillsammans! 

Emil och Karolina betalade 26 000 kronor för att få gifta sig i glasburen och få lyssna till Sarah Dawn Finers ljuva stämma. Pengarna går till att stoppa spridningen av HIV. Det tycker jag är enormt bra! För när HIV och aids först blev känt här i västvärlden kunde man inte ens skänka pengar direkt till HIV-forskningen. Det var så skambelagt att den som ville bidra fick göra det till Cancerfonden. I dödsannonser över alla dem som avled i sjukdomen var det likadant: den som ville bidra skulle sätta in pengar till Cancerfonden – för man låtsades att den döde avlidit av cancer.

Jag köpte min World Aids Day-pin för ungefär tio år sen. Då hade det blivit bättre. Då hade man nämligen insett att andra än homosexuella män och sprutnarkomaner kunde få HIV. Ibland är det bra med fördomsfullhet – när det leder till nåt bättre. Sedan dess har det kommit bromsmediciner som är så bra att de sjuka kan leva ett ganska normalt liv – förutsatt att de äter sina mediciner, förstås. Och mediciner är ju inte gratis. Därför sällar jag mig till den kör som hyllar Musikhjälpen 2014 och alla som har jobbat med och bidragit till det hela! Ni har gjort ett fantastiskt meningsfullt arbete!

När det gäller fördomar har vi emellertid en lång väg kvar att vandra. Visserligen får även även homosexuella män numera lämna blod på våra blodcentraler. Men många blodcentraler har

sett till

att det är svårare. Homosexuella män måste nämligen vänta tolv månader efter ett samlag med en annan man innan de ens kan testas för blodgivning. Men… vad hände med alla andra som har haft sex det senaste året? Hur ska Pelle, som anser sig heterosexuell, veta att Pia, också hetero, har legat med Lasse, som ligger med både män och kvinnor? Varför får Pelle lämna blod men inte Lasse? Varför ska de homosexuella männen sorteras ut och lyda under hårdare regler än alla andra? Varför har inte alla tolv månaders väntetid i såna fall? Därför att det råder blodbrist. Och homosexuellt blod är uppenbarligen inte pålitligt.

Nä det kanske inte skulle ha varit vi heller, Anna och jag, som gifte oss i den där glasburen idag. Det kanske skulle ha varit ett bögpar. Om man ville motverka fördomar. Fast nu handlar ju Musikhjälpen inte om att motverka fördomar utan om att motverka spridningen av HIV. De 26 000 kronorna från Karolina och Emil räcker till mycket bromsmediciner. Låt oss vara tacksamma för det. 


Här kan vi alla se Karolina och Emil och lyssna på Sarah:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Igår hade Svenska Deckarakademin sammanträde i Eskilstuna. På mötet utsågs årets bästa kriminalromaner.

Tove Alsterdals roman Låt mig ta din hand (Lind & Co) utsågs till årets bästa svenska kriminalroman. Motiveringen lyder:

En utstuderad och språkligt nyanserad väv av mysterium och samtidshistoria.

Jørn Lier Horsts bok Jakthundarna (Översättare: Per Olaisen; Lind & Co) utsågs till årets bästa till svenska översatta kriminalroman. Motiveringen lyder:

En originellt turnerad roman om en polismans kamp i spänningsfältet mellan katastrof och upprättelse.

Totalt var fem böcker nominerade i respektive klass. En av de nominerade var Philip Kerrs Tyskt rekviem, (Översättare: John-Henri Holmberg; Historiska Media). Läs min recension av boken här! 

Förlaget Historiska Media gick emellertid inte lottlöst vad gäller priser. Årets debutpris gick nämligen till Anna Lihammer för boken Medan mörkret faller, utgiven på Historiska Media.

 

Grattis till vinnarna!

Låt mig ta din handJakthundarnaMedan mörkret faller

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett webbplatsande inlägg.


Varning för nakenchockande bilder!!!


Nä, nån nakenchock
fick jag varken igår eller hittills idag. Men det fick kanske den som surfade in på Uppsala kommuns webbplats igår. Då poppade det visst upp foton på en man – naken på några bilder, iförd strumpbyxor och BH på andra bilder. Bilderna hade publicerats redan på måndagskvällen vid 22-tiden i Fyrishovs Fejanflöde, enligt lokalblaskan. Och detta Facebookkonto har Uppsala kommun centralt ansvar för.

Naket

Nakenchockande kommun!


På kommunen säger man
att man har ett öppet kommentarsfält eftersom man vill ha dialog med invånarna. Det är därför bilderna dök upp. Det ska finnas personer som kollar flödet, enligt kommunen – på vardagar under kontorstid. Och det är där kommunen, likt många andra offentliga verksamheter, ju gör fel. För sociala medier existerar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det är verkligen inga kontorstidsanpassade kanaler.

Nu har kommunen inte bestämt hur man ska hantera detta. Ansvarig strateg Karin Melin säger:

[…] Vi pratar om sociala medier kontinuerligt. Men jag har inget bra svar i nuläget, […] Det skulle vara att låsa kommentarsfältet helt och hållet på kvällarna. Men samtidigt vet vi att många surfar in på facebook när man lagt barnen. Frågor ska man kunna ställa till kommunen även kvällstid, det är viktigt. […]

Enligt Karin Melin har kommunen 

drygt en heltidstjänst

som arbetar med sociala medier. Bilderna låg kvar till klockan tio igår förmiddag. Det är ganska anmärkningsvärt, anser jag. Bilderna låg alltså ute i cirka tolv timmar. Sociala medier sover inte. Ska man ha kommentarsmöjligheter och möjligheter att ställa frågor för allmänheten bör någon vara ansvarig även utanför kontorstid. Och om man överhuvudtaget ska finnas i sociala medier bör man kanske också ha en liten strategi och plan för dessa kanaler, inte bara en strateg och drygt en heltidstjänst… Tycker jag, dårå. Det här är riktigt pinsamt, Uppsala kommun! (Pinsamt är det också att UNT-journalisten inte kan stava till ordet ”noggrant” utan skriver ”nogrannt”…)

Jo, då är det roligare att läsa om Södra tornet som har fått Svenska Publishingpriset av Populär kommunikation i kategorin konsumentsajter. Södra tornet har gjort en webbplats åt lokala företaget Andersson & Tillman. Enligt motiveringen är webbplatsen

[…] föredömligt enkel med saklig information, sammanhållen stil och känsla […]

Stort GRATTIS till priset, Södra tornet!!! 

Andersson &Tillman

Skärmdump av Andersson &Tillmans startsida. Den innehåller bara nakna kossor, för övrigt.


Populär kommunikation
delar ut pris i många olika kategorier en gång om året sen 1990. Här kan du läsa vilka de övriga vinnarna i år är.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skakigt inlägg, kort och gott.


 

Sökta jobbhögen den 16 september 2014

Sökta jobb-högen den 16 september 2014.

Det känns skakigt i tillvaron lite här och var, tycker jag. Idag har jag, precis som vanligt, inlett min dag med att leta lediga tjänster som är lämpliga att söka samt sökt ett par. Generellt kan sägas att antalet börjar mattas av, men det har jag ju skrivit om tidigare. Det gör ju inte mitt liv mindre skakigt…

Nu har jag varit arbetssökande i över två och en halv månad. Jag har sökt cirka 150 jobb (troligen fler). Visst har jag fått en del nej, men de har faktiskt inte varit så många. Frågan är om jag ska se det som nåt positivt – eller bara som att rekryterarna har många ansökningar att gå igenom… Intervjun i somras, den som blev inställd typ tre gånger, har jag inte fått nåt nytt datum för. Jag har kontaktat bemanningsföretaget, men de har ingen ytterligare information. Jag tror att det bara är att lägga den tjänsten på hyllan, för min del. Dessutom var det ju bara ett uppdrag om cirka fyra månader – och dessa månader har ju börjat ticka på.

När jag ändå är inne på den egna personen kan jag också meddela att jag sen ett tag kör en liten egen bantningsmetod. Jag kallar den 4:3 och den fungerar inte. Den innebär att jag under veckorna (måndag – torsdag) inte äter godis, kakor, snacks och sånt och bara frukost och middag. Under helgen (fredag – söndag) är det fri ätning av sötsaker och snask. Ja, du fattar kanske att jag är helt utsvulten på godsaker när fredagen kommer! Jag äter och äter och äter – in i det sista på söndagen. I söndags kväll, till exempel, satte jag till och med fram en skål chips. Och jag är inte överdrivet förtjust i chips… Nej, 4:3 är ingen fungerande metod. Jag måste ta till nåt annat som skakar loss några kilon.

Egentligen handlar det om betydligt mer än

några kilon

dessutom. Det är väl där skon klämmer om hälsporren: jag behöver äta bättre, mindre och så behöver jag röra på mig. Promenader älskar jag, men inte mina hälsporrar. Nåt simkort har det inte blivit än – den här månaden fick jag lägga pengarna på tandläkaren. Men nästa kanske?

Men det är inte bara min tillvaro som är skakig och min kropp som behöver skakas om. På riksnivå har sosse-Stefan sagt nej till samarbete med vänstern. Hur tänker han då? Samarbete över blockgränserna har ju en tendens att skaka sönder blocken. Det är risk att vi får en väldigt svag regering, som jag ser det. Nog om politik nu!

Inte långt härifrån var det ett jordskalv igår eftermiddag. Skalvet uppmättes till hela 4,1 p Richeterskalan, vilket är kraftigt här i Sverige. Det var norra Dalarna, ungefär, som drabbades, cirka fyra mil söder om Sveg och sju mil norr om Mora. Förhoppningsvis blev det inga större skador på varken hus eller människor – jag har i alla fall inte läst om nåt sånt.

Ett liv för lite

Denna ska recenseras.

Idag skakar jag vidare i min tillvaro, men gör en paus i bokskriveriet. Jag har fått en nyutkommen bok att recensera, så den ska jag fokusera på. Och så är Fästmön ledig idag. Hon skulle ha varit ledig i morgon också, men har anmält sig för extrapass. Det är skakigt på hennes jobb just nu med brist på personal och då måste de som redan arbetar arbeta mer, även på sina lediga dagar. Lite orättvist när det finns såna som jag som inte har nåt jobb och som inget hellre vill än att arbeta… Dessvärre har jag ingen utbildning inom Annas gebit. Vi kanske skakar ut på nån utflykt under dan. Himlen är alldeles blå, men björken utanför mitt arbets-rumsfönster har börjat gulna.

Nån som definitivt kommer att skaka vidare i tillvaron är lokalblaskans chefredaktör och vd Hanna Stjärne. Efter bara tre år här går hon vidare till SvT där hon blir vd. Grattis till nya toppjobbet, Hanna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrivande inlägg.


 

Frida dold

En doldis, men en riktigt spännande person!

Jaha, det var den här dagen! Medan V-Jonas har dragit folk till Stora Torget i Uppsalaen KD-politiker har dragit pengar ur en äldre kvinnas plånbok (visserligen redan 2012, men skämmes!) och Angeles har dragit till och blivit delägare i Öresundsbemanning (vars huvudsyssla är att förse Arbetsförmedlingen med sysselsättningsplatser till långtidsarbetslösa i fas 3), drog jag ut på uppdrag för att intervjua en spännande person. Jag har alldeles nyss skickat över text och bild till UppsalaNyheter och hoppas få se det hela ute på nätet kanske redan i kväll eller i morgon. Det är en mycket modig person jag har intervjuat! Det är alltid svårare att intervjua nån man känner än en okänd person. Samtidigt är kraven också högre när man känner sitt intervjuoffer, tycker jag. För självklart vill jag att det ska bli bra och ge en rättvis bild av personen. Naturligtvis kommer det en länk och en liten puff till artikeln här på bloggen när texten är publicerad!

Nu blir det en stunds annat skrivjobb för min del och därefter lite middag. Köket i New Village serverar spicy noodles i kväll, medan Fästmön arbetar.

Det fina vädret kom av sig och eftermiddagen har varit mulen. Det känns rätt OK med tanke på att jag inte har varit utomhus direkt.

Och medan jag skriver, äter och väntar kan du också glädja dig åt att två söta tanter, 90 respektive 91, efter 72 år äntligen har gift sig! Grattis Vivian och Alice! Den som väntar på nåt gott…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 393 andra följare