Snedtändning

Ett inlägg om en bok.

---

 

Vi delar en passion för litteratur, Kommunalrådet och jag. Genren ska vara deckare eller thriller och helst ska författaren vara Maria Lang. Men nu vill det sig så att vi båda äger mer eller mindre kompletta samlingar av Maria Langs böcker. Jag läste brittiska deckare förra månaden. Dan efter min födelsedag fick jag två Ruth Rendell-böcker av Kommunalrådet som hade noterat mitt bokmål för april. Böckerna fanns i dubbel uppsättning och var inhandlade second hand. Detta passar mitt bokmål i maj utmärkt. TACK! Nu har jag läst Snedtändning.

Bokens huvudperson är Guy Curran, en snygg och rik man i sina bästa år. Han har verkligen fått allt han har önskat sig – utom sin ungdomskärlek Leonora. Det enda han får av henne är en lunchdejt varje lördag. Guy är helt besatt av Leonora. Att säga att han är fixerad är nästan en underdrift. Och inte blir det bättre när det plötsligt uppdagas att Leonora ska gifta sig med en annan man.

Det här är en riktigt ruggig historia. Kommissarie Wexford är inte inblandad, utan den här boken är en i raden av Ruth Rendells psykologiska thrillrar. Hela boken genomsyras av en synnerligen obehaglig känsla av att katastrofen närmar sig. Boken är spännande som en deckare och jag ville ogärna lägga den ifrån mig. Som tur var är den ganska snabbläst och inte alltför omfångsrik. Slutet är… väldigt märkligt…

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fucking Åmål

Ett inlägg om en film.

---

 

Igår kväll gjorde jag nåt jag aldrig trodde att jag skulle göra: Jag såg filmen Fucking Åmål (1998). SvT1 visade den direkt efter Mr Selfridge och jag satt kvar. Kunde inte låta bli att se den där rullen som blev början till slutet på en numera glömd och bortträngd historia så full av lögner och svek och heta känslor att den, historian alltså, skulle kunna bli en film i sig. Som jag skrev i förra inlägget…

[…] X såg den med Y och sen var X otrogen och dumpade Z, för att göra en sex månader lång historia kort […]

Storyn är enkel och miljön lätt att känna igen. I en svensk småstad bor Agnes och Elin, som går i samma klass. Agnes har flyttat dit med föräldrarna ett par år tidigare, men har nästan inga vänner förutom en tjej i rullstol. Elin, däremot, tillhör de populära tjejerna på skolan. Agnes är kär i Elin i hemlighet. Av nån anledning går Elin och hennes syrra till Agnes på hennes födelsedag. Systrarna slår vad om Elin vågar kyssa Agnes eller inte. Sen brakar det igång ordentligt.

Filmen var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Eller ville tro. Trots att den har några år på nacken, vilket till exempel syntes på mobilerna, funkar den. Den funkar såväl nu som när jag var ung, för det var nästan precis så där. Hög igenkänningsfaktor, alltså. Och vad var det jag kände igen? Den inkrökta småstadsmentaliteten, obildade människor, människor som vill nåt annat än stanna kvar, gifta sig, få barn och skilja sig, grupptryck med mera. Det som har förändrats sen jag var ung och bodde i Metropolen Byhålan är möjligen folks (läs: vissa människors!) syn på homosexuella. De vuxnas i filmens syn på det känns lite för osannolikt tolerant. I Byhålan har jag hört sägas att många fortfarande tycker att det är totalt sjukt.

Men regissören, Lukas Moodysson, har jag fortfarande svårt för. Det hjälper inte att en av våra kvällsblaskor berättar nio saker om Fucking Åmål som kanske ingen mer än han och teamet kring filmen kände till tidigare. Och att kalla detta en kultfilm, Expressen… Nej, där sätter jag bestämt ner foten!

Toffelomdömet blir medel. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsstart: Downton Abbey säsong 6

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår kväll var det dags. Det första avsnittet av totalt åtta i den sjätte och allra sista säsongen av Downton Abbey visades på SvT2. Inte var jag ensam som tittade, även om det säkert fanns en del som prioriterade ett av TV4:s alla musikprogram. Inte jag. Jag är ett troget Downton Abbey-fan och tänker på min stackars vän FEM och hennes Pinne som är på andra sidan Atlanten och missar detta! Vojne, vojne! Jaa, det är tur att Play finns.

De lite yngre damerna på Downton, Edith, Cora och Mary. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Vi tittare kastades genast in i en jakt. Och utmärkande för tiden – och lady Mary – vill hon inte rida damsadel utan grensle. Samtidigt blir hon bekymrad när hon utsätts för ett utpressningsförsök efter hotellveckan med mannen hon aldrig gifte sig med. Då vet pappa bäst.

Tiderna förändras och många tvingas sälja sina gods och tillhörigheter (nåt som påminner mig om att jag snarast möjligt borde åka och hämta tillbaka våra släktporträtt från en skojare som lovade att förvara dem åt mamma). Sjukhusets framtid är också osäker. Det sår split mellan framför allt de äldre damerna i familjen. Som upplagt för intriger, med andra ord.

De äldre damerna är oense.

Kort sagt: allt är sig likt på Downton Abbey. Nästan. Men å vad det var ett kärt återseende, fyllt av spänning, intriger och kärlek. Efter den här säsongen blir det inga fler besök på Downton Abbey. Det är nog bra – en ska sluta när en är i topp. Och var sak har sin tid, precis som den här bloggen. Det hade också, tack och lov, det där nördiga eftersnackprogrammet som gick förra säsongen, du vet, det som stavades pinsamt.

Toffelomdömet blir det högsta, naturligtvis.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Agatha Christie – 125 år den 15 september

Ett inlägg om en deckardrottning.

---

 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie bland travar av böcker.

Agatha Christie hette som ogift Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.

Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En rädd flicka, starka karameller och en gul cape

Ett inlägg om det som står i rubriken – och lite Pride, också.

---

 

Det blev en tur ut till Himlen. Men bara en kort, en. Där är så mycket folk och bilar och djur just nu att jag inte riktigt får plats. Känner jag. Det var nog snäppet värre för den unga (?) flickan/mamman som anlände idag och som strax därefter blev separerad från sin lilla dotter som skulle annorstädes. Efter att ha gått och letat en stund efter sitt barn hoppade mamman in bakom Fästmöns böcker. Jag pratar alltså om katten som kom till Anna idag. Ingela, som jag tycker att den ska heta. Men vad vet jag. Jag är ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska. Det glädjer mig i vart fall att Ingela katten gillar litteratur.

Det var Agatha Christie som skrev det i Mannen i brunt, men det passar på mig som… har respekt för katter… Det vill säga är rädd för dem.

Karameller gillar jag däremot. Jag hittade en ask Barkleys cinnamon mints som jag snodde. Anna tyckte att karamellerna var för starka, jag gillade dem. Kanske styrkan mattats något eftersom bäst före-datumet var juni 2014..? I vart fall hamnade asken i min ficka. Den tackar jag för!

Kanelmintkarameller, starka, men goda!

Regnet kom så småningom. Jag har ingen regnjacka, så Anna kom till undsättning. Ja, det är inte så att jag behöver regnkläder just nu, men snart ska jag mordvandra i Nora. Det är inte roligt om man blir jättedränkt ifall det vräker ner, men en regncape i kombo med det megastora paraplyet jag har i bilen borde räcka. Jag bara undrar hur Anna kunde låta mig få en gul regncape. Det är ju hennes älsklingsfärg och jag tänker att hon kanske hade velat behålla capen för egen del…

Anna gav mig en gul regncape. Den och det megastora paraplyet jag har i bilen räcker förhoppningsvis om det ösregnar i Nora.

Vad har hänt här utanför sen jag skrev senast? Det är tur det finns mer välinformerade piipöl än jag ute i rymden. Hur skulle jag annars få veta att en gammal skolbekanting ska ordna SD-pride eller att ett av mina klokare X har gift sig? (Den senare var till och med så klok att hon gifte sig med nån annan än mig.) Den förre önskar jag ett misslyckande, den senare ett varmt lycka till.

För övrigt noterar jag även i TV-tidningen att det är dags för Pride. Då visar SvT ett regnbågsprogram om dan. Samtliga tycks vara minst tre år gamla dokumentärer som går i repris för miljonte gången. Dåligt, SvT! Och var är ert HBTQ-engagemang alla de andra 51 veckorna om året???

Nåja… Jag ska i vart fall se säsongens sista Morden i Midsomer i kväll. Men först lite middag. Det är blir körv igen, av kycklingsort, förstås.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt från Månpocket i juli

Ett litterärt inlägg.

---

 

Månpocket är nåt jag gillar! Ofta är det bra böcker som kommer ut snabbt i pocket där. Pocketböcker, som ju är betydligt billigare än inbundna – OCH lättare att ha med sig i just en ficka (pocket). Månpocket är faktiskt Sveriges största pocketförlag och har gett ut 2 500 titlar sen starten 1980. Det är Bonnierförlagen och Norstedts Förlagsgrupp som är ägare, men titlarna hämtar Månpocket från de flesta svenska förlag. Totalt blir det cirka 100 pocketböcker om året. Bara så du vet. (Faktauppgifterna är hämtade från Månpockets mynewsdesk-sida.)

Trots att juli är en semestermånad tar Månpocket inte ledigt från sin utgivning. Här är några titlar som kommer i juli och som jag tycker är/verkar vara intressanta:

Sex år av Harlan Coben
Det har gått sex år sen Jake Fischer såg hur hans stora kärlek Natalie gifte sig med en annan man. Sex år av sorg och saknad. När han får syn på Natalies makes dödsannons kan han inte låta bli att gå på begravningen. Men den sörjande änkan är inte Natalie. Jake börjar söka efter sanningen, men jakten på kvinnan som krossade hans hjärta – och ljög för honom – kommer snart att sätta hans eget liv i fara.
Harlan Coben är en av mina favoriter i thrillergenren. Hans böcker är spännande och mystiska och handlar ofta om försvinnanden av olika slag.

En ond liten handling av Elizabeth George
Dottern till en av Barbara Havers bästa vänner kidnappas och spåren leder till Italien. I ett försök att hitta flickan gör Havers ett övertramp och straffas med administrativ tjänst. I stället reser Sir Thomas Lynley till den italienska staden Lucca för att bistå den lokala polisen i utredningen. Snart upptäcker Lynley att fallet har förgreningar långt upp i den italienska maktens korridorer.
Elizabeth George är en av mina favoritförfattare vad gäller deckare. Jag gillar också TV-serierna/filmerna som är baserade på hennes böcker. En ond liten handling är hennes artonde roman om Thomas Lynley och Barbara Havers.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn
Det här är en debutroman i vilken vi läsare med lika delar skratt och svärta får ta emot Emanuel Kents livsfilosofiska råd medan han trasslar sig genom hösten på högstadiet. För alla som läst om, älskat – och växt ifrån – Greg i ”Dagbok för alla mina fans”, finns nu en liknande antihjälte, fast i tonårsupplaga med stor näsa, finnar och fjun på överläppen.
Jag tycker att det här låter som en annorlunda och spännande bok och läser den gärna!

Sigrid av Johanne Hildebrandt
Den här boken sägs vara en magnifik saga byggd på Sigrid Storrådas liv, den drottning som format hela Nordens historia. Vi läsare får följa med till 900-talets sagotid när sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga krig står mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Det verkar hur intressant som helst!

 

Urvalet ovan är som sagt mitt ur Månpockets julisläpp!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När blodsbanden brister

Ett inlägg om en bok.

---

 

Redan när jag såg titeln på boken När blodsbanden brister kände jag obehag. Och inte blev obehaget mindre under tiden jag läste Hanna Svenssons bok. Undertiteln till den är nämligen En sann berättelse. Det är den springande punkten i det hela, nämligen. Är detta en sann berättelse? Hanna Svensson är i vart fall en pseudonym. Jag fick boken i ett grönt paket från vännen FEM i februari och det tackar jag för!

Hanna och Peter träffas ganska sent i livet, hon är närmare 40, han cirka tio år äldre. Men de gifter sig snabbt, får barn snabbt – och separerar när barnet, Lukas, är två år. Separationen blir inte nån trevlig historia. Dessutom uppfattar Hanna att Lukas mår dåligt när han har varit hos sin pappa. Så småningom kommer det fram att Peter har förgripit sig sexuellt på sin son. Det blir vårdnadstvist och rättegångar, men när domen kommer orkar ”Hanna” inte läsa den… Orkar inte..?

Jag har mycket svårt för den här typen av böcker som utger sig för att vara sanna. Tittar jag på insidan av pocketbokens pärm i slutet står det emellertid att den är

[…] baserad på en sann historia […]

Det är en ganska stor skillnad jämfört med förstasidans undertitel En sann berättelse. Och jag blir tidigt i berättelsen misstänksam. Det är mammans, ”Hannas”, berättelse jag som läsare får ta del av. Det är alltså ”Hannas” sanning jag blir serverad. Den är mycket ensidig: ”Peter” är aggressiv, han har alkoholproblem och han har utsatt sonen för incest.

Det är många saker i boken jag reagerar på och därför ifrågasätter jag starkt att detta är en sann berättelse. Jag kan köpa att den är baserad på verkliga händelser, men vems sanning ger den? Jo, mammans, ”Hannas”. Om det föreligger misstanke om att ett barn far illa på nåt sätt bör det utredas snarast. Det märkliga är att jag tycker att detta inte görs. Eller så har jag bara ”Hannas” ord för att det inte görs…

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar hur det gick för ”Hanna”, ”Peter” och ”Lukas”. Min åsikt är att ett barn behöver båda sina föräldrar. Om det finns minsta misstanke att ena föräldern gör barnet illa ska det utredas bums. Det ska inte ta flera år, som i den här boken. Och inte ens när den slutgiltiga domen kommer grundar den sig på ordentligt utredningsarbete.

Jag köper inte rakt av att den här ensidigt berättade historien är sann, det är ju i princip endast en persons berättelse. Boken är skriven 2004 i juni och är alltså ganska precis elva år gammal. Förhoppningsvis sköts ärenden av den här typen mer effektivt nu för tiden. Om inte, är det förfärligt.

Det är omöjligt att ge boken ett omdöme eftersom jag inte kan vara säker på att den är vad den utger sig för att vara.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

With child

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nej, nej, nej! Jag är verkligen inte med barn! Däremot har jag alldeles nyssens lagt Laurie R. Kings bok With child till handlingarna. Och i den deckaren tampas huvudpersonen, lesbiska polisen Kate Martinelli såväl med andras barn som med tanken att skaffa egna barn tillsammans med partnern Lee. Tusen tack, Tomte-Åsa i Eskilstuna! Detta var den andra boken av totalt fyra som jag har köpt för ditt julklappspresentkort!

Kates kollega Al har blivit styvpappa till en tonårstjej. Inte helt enkelt… Jules, som flickan kallas, söker upp Kate för att be henne om hjälp att hitta den försvunne hemlöse killkompisen Dio. Kates privatliv är samtidigt upp-och-ner efter att Lee har rest till sin faster på obestämd tid för att tänka över deras förhållande. När sen Al och hans Jani, Jules mamma, ska gifta sig och åka på bröllopsresa, ber Jules att få stanna hos Kate. De två bestämmer sig för att åka upp till Lee och hennes faster. Det är bara det att Jules är försvunnen en morgon…

Inte heller den här boken var svår att komma in i trots att jag läste den på engelska. Det tar tio sidor, sen läser jag lika snabbt som på svenska. Jag gillar författarens sätt att skriva, men också hur hon skildrar Kate och Lee och deras förhållande. Det känns som om hon är väldigt insatt i hur ett lesbiskt förhållande kan vara. Samtidigt märker jag att boken har några år på nacken – den kom ut 1996. Mobiltelefoner fanns då inte i var mans/kvinnas hand. Men hade det gjort skulle den här boken inte ha blivit så spännande.

Toffelomdömet blir högt. Inte det högsta, för jag tycker att boken liksom är skriven i två delar som inte helt hänger ihop.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Östgöta Correspondenten, fredagen den 12 september 1958.

Ett inlägg om en gammal tidning.

---

 

Framsidan av Östgöta Correspondenten från september 1958 var full av annonser.

I samband med min litterära hyllning i förrgår hittade jag en gammal tidning. Ja tänk, den är faktisk FLERA ÅR äldre än jag. Datumet på framsidan är den 12 september 1958, tidningen är Östgöta Correspondenten, numera Corren, kallad. Den var min pappas arbetsplats från 1950-talet. När tidningen jag hittade kom ut var det nästan ett år tills pappa skulle gifta sig med min mamma. Varför sparade han just den här tidningen och hur hamnade den i min ägo? Jag kunde naturligtvis inte låta bli att bläddra i den.

Förstasidorna på Corren, eller ÖC, som den kallades då, var fulla av annonser. Det var de även efter att jag hade kommit till världen. Jag undrar om det skulle funka idag… I vart fall kan man inte säga att det är fler annonser och mer reklam i media idag, det visar denna gamla papperstidning tydligt. För där är fullt av annonser inuti också. Jag har redan terrat mina Instagramföljare med ett par bilder.

Fredagen den 12 september 1958 har förstasidan annonser om moderna glasögon, strumpekonomi, hörnbäddar, fruktplockare, krokiteckning med mera. Där annonserades om att ryor skulle demonstreras på lördagen och att den som var intresserad av en kurs i porslinsmålning måste anmäla sig till Hjördis Hassler före den 17 september.

”Den saknade från Motala funnen död” – en artikel troligen skriven av min pappa.

Jag bläddrar försiktigt i tidningen, för den är mycket skör. Vad var det för nyheter den här dagen? Jag läser att dr Axel Wenner-Gren personligen startade ombyggd Mjölbykvarn, att den saknade pensionären Nils Jansson från Metr… Motala, blott 51 år gammal, hittats död, fallen över sin cykel och att Winston Churchill fick en enorm chokladcigarr på guldbröllopsdagen. Vissa av artiklarna är inringade. Kan det vara min pappas verk, det vill säga att han ringat in de artiklar han själv har skrivit i den här tidningen? Det finns nämligen inte en enda byline. I såna fall var det han som skrev om den saknade och döde Nils Jansson.

Utan att fukta fingrarna bläddrar jag vidare. Jag kan konstatera att randigt är höstmelodien i poplinskjortor, att handelsministern har besökt Motala och att en 24 tums TV kostade så mycket som 2 095 kronor på Linköpings radioaffär. SJ gör galluper (!) på sträckorna Norrköping-Linköping-Mjölby och PV-garantin gäller även Volvo Amazon. Stadsfullmäktige i Motala har låtit göra en undersökning som visar att sandsugare kan hejda Varamons förstöring (pappas artikel). Simmaren Stefan Gerhardsson tog upp en jättekräfta i Vättern (pappa), Motalagymnasister är storbelåtna med stipendieresa till Finland (pappa), söndagsskolvecka är inledd i Motala (pappa) och det kommande numret av Veckojournalen är ett stort minnesnummer över Folke Bernadotte, som varit död i tio år.

Ordentliga yngligar, gifta kreatursskötare och flickor intresserade av sömnad kunde få jobb 1958.

Platsannonserna drar till sig mina ögon. Man söker försäljare av mjölkmaskiner, konditoribiträde och en telefonförsäljare! Vidare finns det lediga platser för en sadelmakare, en vaktman och bänksnickare. Finns ens dessa yrken idag? Hemhjälp och hushållerska sökes och gift kreatursskötare kan få jobb från den 1 november på Mantorps gård. Ungdomsarbeten? Javisst! Ordentlig yngling får plats i speceributik och flickor med intresse för sömnad får anställning genast hos Eklunds Konfektion AB i Kisa.

Kraftig promenadsko säljs hos Skoglunds i Åtvidaberg.

Vad kan man göra i september 1958 i Östergötland? Den som bor i Åtvidaberg kan köpa kraftiga promenadskor för 23:50 kronor upp till 29:50, beroende på storlek. I Motala avslutas säsongens arrangemang i Folkets Park på lördagen med fyrverkeri och dans till Ludvigssons orkester från Eskilstuna. På söndagseftermiddagen är det fotbollsmatch på Jarlavallen, Bjälbo mellan Vallerstads IF och Bjälbo IF. Biografen Saga i Mjölby visar filmen Bitter seger med Curd Jürgens. För den som vill köpa bil säljer Philipsons i Linköping en Plymouth Savoy 56:a för kunds räkning.

 
 
 
 
 
 
 

Och jag sitter i Uppsala, året är 2015…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets majsläpp

Ett litterärt inlägg i fickformat (pocket).

---

 

Pocketböcker är lätta och behändiga att ta med. Det är gissningsvis därför de kallas just pocket(fick)böcker. Och nog finns det alltid plats i min bakficka för en sån bok! Månpocket ger dessutom ut väldigt bra pocketböcker. Här kommer därför några av de böcker Månpocket släpper i maj och som jag är nyfiken på eller bara råkar gilla (jag kan konstatera att det är väldigt många böcker med Stockholmsanknytning och undrar om det inte finns lite mer variation..?):

 

Kristofer Ahlström: Ett liv för lite
Kristofer Ahlström fick en lysande start på sitt författarskap. Det här är hans andra bok och den handlar om syskonen David och Caroline i Stockholm. Syskonen har ett särskilt band mellan sig, men när David mer och mer tar sorgen till sig kan Caroline inte längre skydda honom. David glider in i psykisk sjukdom, medan Caroline börjar ett nytt liv och banden klipps. De lever parallella liv under många år, men så blir de sammanförda igen.
Så här skrev jag om boken i höstas!

 

Louise Boije af Gennäs: Folk av en främmande stam
Det har nu blivit 2007 i den sista delen av författarens trilogi om ett gäng vänner i Stockholm. Victor försöker hitta en vardag efter tsunamin och dess fruktansvärda konsekvenser, Pella och Stefan lappar ihop sitt äktenskap och Tessan och Philip närmar sig vuxenvärlden. Den evige singeln Jalle drabbas av den stora förälskelsen och Liv kämpar vidare med sina frågeställningar kring livet och teatern. Döden överskuggar fortfarande gänget, men alla inser att man måste gå vidare för att inte gå under. Livet stannar inte upp, inte ens när älskade ryckts ifrån en.
Jag har läst hela trilogin. Så här tycker jag om…
Högre än alla himlar
Blå koral
Folk av en främmande stam

 

Anna Jansson: Skymningens barfotabarn
Den 90-årige Heinz Meyer hittas skjuten i Ronehamn. Heinz Meyer var en av de tyska soldater som kom till Gotland efter andra världskriget, skadad i strider vid Baltikum. Vid samma tid kom 500 koncentrationslägerfångar till ön för att få vård på Lärbro krigssjukhus. Det var en spökbrigad av utmärglade, svårt psykiskt och fysiskt skadade fångar som placerades på samma sjukhus som de tyska soldaterna. Sköter­skorna fick stränga order att inte tala med patienterna från koncentrationslägren och hade ingen aning om vad de hade varit med om. Maria Wern utreder mordet på Heinz Meyer, samtidigt som det pågår bröllopsförberedelser. Och vad händer på hennes barns sommarkollo?
Så här skrev jag om boken förra våren!

 

Johan T Lindwall: Carl Philip
Den 13 juni 2015 gifter sig prins Carl Philip och Sofia Hellqvist i Slottskyrkan på Kungliga slottet. Detta är den första boken någonsin om prins Carl Philip och den handlar om prinsens liv från födseln fram till idag.
Carl Philip föds som kronprins och framtida kung av Sverige. Men mindre än ett år senare blir han fråntagen rätten att ärva tronen, något som pappa kungen fortfarande har svårt att acceptera. Carl Philip själv är lättad över att det är storasyster Victoria som en dag blir drottning. Han är den i familjen som vantrivs mest i rampljuset och har dessutom fått kämpa med dyslexi och svårigheter att få kompisar.
Genom åren har Carl Philip haft flera konflikter med sina föräldrar, främst om blivande hustrun Sofia Hellqvist. Till sist hotar han att avsäga sig prinstiteln om de inte accepterar Sofia. Även kungen och drottningen inser att tjejen från Älvdalen hjälpt deras son att få ett självförtroende han alltid saknat.
Den här boken har jag inte läst, men jag är nyfiken på Carl Philip, så det kanske jag gör!

 

Anders de la Motte: MemoRandum
David Sarac är informatörshanterare vid Stockholmspolisen. Hans jobb är att rekrytera och sköta topphemliga källor. Manipulation, mutor och hot – så länge han levererar resultat ställer ingen några frågor. Men efter en bilolycka förlorar han minnet. Plötsligt är han lovligt byte för alla som vill åt hans hemligheter. För att skydda sig själv och sina källor måste han återupprätta kontakten med den försvunne infiltratören ”Janus”, som befinner sig högt upp i den kriminella hierarkin. Flera personer, på båda sidor om lagen, verkar vara beredda att gå över lik för att avslöja ”Janus” rätta identitet. Eller kanske för att skydda den?
MemoRandom är den första boken i en serie. Den är såld till över 20 länder och ett filmbolag ska producera en amerikansk TV-serie baserad böckerna.
Den här boken har jag inte heller läst. Jag har inte läst nåt av Anders de la Motte, så… det kanske är dags nu..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »