Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidning’

Ett tipsande inlägg.


 

argt bi3

En av sommarens plågor – för den som är rädd för brummande insekter.

Det börjar gå mot… sommar. Måndagen i Uppsala var solig och varm. Det tar en sekund så kommer även sommarplågorna fram, dessvärre. Vissa saker går tyvärr inte att freda sig mot. Till exempel får en mentalt blunda när en ser alla exponerade kroppsdelar som främlingar visar upp i offentliga miljöer, till exempel livsmedelsbutiker, utan blygsel. Värst är nog vuxna män som klär sig som småpojkar i kortbyxor och keps.

Inte heller kan vi undkomma röken och stanken av grillad gris när människor envisas med att laga mat utomhus utan hänsyn till KOL-patienter, överkänsliga eller veganer.

MEN… när små brummande insekter flyger in i våra hem genom alla öppna fönster… då kan vi faktiskt göra nåt! Dessutom behöver vi varken skada eller döda dem – vi kan rädda dem! Jag ska berätta hur. Och allt du behöver är…

Solkudde kort och glas


Jag är skiträdd för brummande insekter. 
För mig är de kanske sommarens värsta plåga, nakna lemmar och grisstank till trots. En gång flög det in en geting i mina shorts när jag satt HEMMA på ballen*, jag var inte i nån mataffär och visade upp mig. Tursamt nog för mig flög eländet ut igen. Men när jag har öppna fönster hemma flyger det in både randiga och orandiga brummande insekter och skrämmer mig.

Förr om åren har jag ryckt åt mig en tidning, jagat insekterna och ibland haft ihjäl dem. Men i år har jag använt mig av ett knep som jag kom på själv. Därmed inte sagt att andra inte har använt knepet före mig. Nu ska jag dela med mig. Så här gör du:

Ta ett vykort från en vän samt ett glas. (Jag använder ett kort från Karin som inte längre finns med oss här på jorden. Däremot är jag säker på att hon sitter på ett moln däruppe och tittar ner på mig och skrattar.) Sätt glaset över insekten när den tillfälligt parkerar sig på till exempel en fönsterruta. Skjut sen in kortet mellan rutan och glaset och ta bort dem från rutan. Kortet ska alltså fungera som lock på glaset. Gå sen till den öppna balledörren**, sträck ut handen genom dörröppningen, ta bort vykortet – och låt den brummande saken flyga sin kos. Den är fri och du är fri – tills nästa kommer, förstås. 

Hittills i år har jag ”räddat” fem getingar och två humlor – tidigare hade jag troligen mördat dem eller skrikit så deras hörsel tagit skada. Jag är mycket nöjd.


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett söndagligt inlägg.


 

Min andra lediga dag tultar på mot kväll. Inte har det blivit många knop gjorda här. Jag har suttit en del vid datorn och läst tidningar, jag har läst min bok, duschat och ätit frukost. Det mulnade på och med det släppte jag kravet på söndagspromenad. Snabeldraken har fått vila i städskåpet.

facebook tshirt

Håller Facebook på att dö?

Funderar i stället på vad en kan hitta på att göra under helgerna framöver. När en nu endast får två lediga dar i veckan vill en ju att det ska hända nåt. Framför allt vill en ju inte tillbringa all sin lediga tid framför datorn, eftersom det är där en tillbringar sin arbetstid. Inte grät jag i torsdags när Fejan låg nere – jag finns ju inte på Fejan – men kanske är det dags att skaffa sig ett konto där. Det är ju uppenbarligen ett sätt att ha sociala kontakter som inte är jobbrelaterade.

Jag saknade UppsalaTidningen som brukar levereras på torsdagar. Där kan en få många tips på saker att göra. På fredagen mejlade jag och talade om att det inte hade kommit nån tidning. Jag har varken fått svar på mitt mejl eller nån tidning, vilket visar att den numera är hårt hållen i lokalblaskans ledband.

Här i Uppsala har det visst varit fotofestival i några dar. Lokalblaskan skrev nåt trist reportage om detta i fredags, vilket gjorde att jag alldeles missade det. Annars hade det varit trevligt att gå och titta på bilder idag. Märkligt, men nu har jag hört så många säga att lokalblaskan aldrig/sällan skriver nåt om det som händer lokalt. Och när de gör det är det bara… tråkigt att läsa. Just den här fotofestivalen har jaget i centrumläser jag hos SvT Uppsala. Rätt många selfiesar, med andra ord…

Den som har möjlighet och orkar vara uppe nånstans mellan klockan fyra och fem i morgon bitti kan ha tur att se superblodmånen. När jorden skymmer allt ljus som faller in på månen blir det solförmörkelse. När bara reflekterat jordsken lyser på månen blir den extra röd. Först blir det supermåne och sen blodmåne. Visst låter det både häftigt och vackert? Fast klockan fyra, fem i morgon bitti… Då sover jag –  förhoppningsvis.

Blodmåne

Tänk att få se detta… (Bilden är lånad från Metros webb.)


Några som var uppe
härom natten var ett kärlekspar som ägnade sig åt varandra utanför Mattssons guld här i Uppsala. Akten fångades på affärens övervakningskamera. Händelselöst i Uppsala? Inte, då!

För att sätta guldkant på min söndag åkte jag och hämtade Fästmön från jobbet och skjutsade hem henne. Passade på att inhandla lunch på ICA Solen till i morgon…

Lax- och spenatlasagne

Lax- och spenatlasagne är morgondagens lunch och kostade endast 21 kronor på ICA.


… och gosade med kattungarna, förstås:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse olika saker som upptar mig just nu.


 

I morse vaknade jag till en solig septembermåndag efter att ha tillbringat natten med mina grannar – i drömmen, vill säga. Eller nja, solig… Det var ju inte soligt när jag vaknade, klockan 6.05, mest grått. Men morgonen blev solig sen. Det kändes konstigt att inte skutta ur sängen för att starta datorn och sätta sig framför skärmen. I stället låg jag och läste till klockan var över åtta. Nu tänker jag emellertid inte vara overksam hela den här härliga höstmåndagen!

Höst 4Hgården

Det börjar bli höst! (Den här bilden tog jag emellertid för två år sen vid 4H-gården här i Uppsala.)


Dagens första uppgift
krävde datorstart. Jag skulle rapportera två veckors arbetslöshet till a-kassan. Själva rapporteringen gick hur bra som helst, men mitt kassakort behandlas visst fortfarande, för jag kan inte spara ner en PDF-kopia än. Antingen har det blivit nåt fel eller också krånglar systemet. Det är tur att det inte är jag som krånglar, för då skulle jag väl straffas direkt av a-kassan. Dessa ständiga hot om utebliven ersättning, de futtiga korvörena det handlar om, har satt sina spår i mig och gjort mig rädd trots min kaxighet i ord.

Jag läste ut den första delen i Maj-trilogin i morse. Egentligen ville jag börja med del två direkt, men en bok för recension trillade ju in hos kulturredaktionen i fredags så den måste gå före. Sen är det alltid extra roligt att få läsa nåt av en lokal författare (Ulf Broberg har bott i Uppsala nästan lika länge som jag – med betoning på nästan!). Recensionen kommer som vanligt hos UppsalaNyheter, men en version av den kan förstås läsas även här på bloggen. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar.

Bok till kulturredaktionen

Denna är nu påbörjad!


På dagens agenda står,
förutom att vänta på att a-kassan ska behandla mitt kassakort, strykning och balleinpackning* för vintern. Visserligen regnade det ju i helgen, men jag tror att trallen är så torr att det funkar. Nu gäller det att få till presenningen, bara. Det var inte det lättaste förra året, minns jag… Strykningen blir nog det första jag tar tag i. På så vis kanske jag kan vänta tills solen kommer runt huset till ballen**. Temperaturen på baksidan är bara tio grader i skrivande stund.

Det har dykt upp en massa intressanta annonser över lediga tjänster, men jag tänkte nog styra mitt jobbsökeri till en dag/kväll i veckan. Under de kommande månaderna tänker jag också bara söka jobb som jag verkligen, VERKLIGEN vill ha och inga andra.

Nu blir det en tur ut i media på webben. Jag har noterat att det bland annat diskuteras en eventuell blockering av tidningsläsare på nätet, läsare som blockerar annonser. Ja, det finns ju inte mer irriterande än annonser som ploppar upp på skärmen när en försöker läsa en artikel. Samtidigt måste ju våra tidningar överleva och journalister få lön. Kanske kan vi läsare emellertid i och med detta ställa lite krav på att journalisterna kan stava och klarar basal grammatik..?

Och alldeles nyss fick jag samtal om att det blir kontraktsskrivning i Stockholm på onsdag och jobbstart på torsdag… Då blir det lite bråttom med en massa saker, så inte lär jag ha tid att sitta här och läsa några webbtidningar, inte…

penna

Kontraktsskrivning på onsdag, jobbstart på torsdag.


*balleinpackning = täckning av balkong och balkongmöbler med presenning
**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Norska deckare och kriminalserier har ofta samma höga klass som brittiska. Mina förväntningar var på topp när jag hällde ner mig i bästefåtöljen i kväll för att se premiäravsnittet av Mammon på SvT1. Frågan är om en sån hyllad serie verkligen är så där bra som både norsk och internationell media hävdar…

Rollen Peter Verås i Mammon

Jon Øigarden spelar journalisten Peter Verås i Mammon. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Glenn Meling/NRK)


Historien börjar fem år bakåt i tiden. 
Journalisten Peter Verås har fått information av en hemlig källa, Sophia, om en finansskandal. Det är Peters egen bror som har försnillat miljoner. Trots det väljer Peter att gå ut i tidningen med storyn. Han besöker sin bror hemma kvällen efter. Brodern är märkligt lugn. Och naturligtvis bedrar skenet. När Peter är på väg mot sin bil för att åka hem brinner ett skott av i garaget. Exakt på dagen fem år efter broderns självmord levererar en advokat en låst låda till Peters svägerska Eva. Men hon får inte öppna den om inte Peter är med. De tvingas att mötas igen hemma hos Eva. Innehållet i lådan är minst sagt… märkligt.

Den första av totalt sex delar börjar rafflande och snudd på amerikanskt. I och med självmordet vänder det och blir norskt och bra igen, enligt min mening. Ja, jag menar naturligtvis inte att självmord är bra, utan att TV-serien skildrar det hela trovärdigt, inte överdrivet. Det är otäckt och spännande, kort sagt. Extra läskig – och tyvärr aktuell – är scenen där en joggande kvinnlig polis blir förföljd av en man.

Det här är verkligen en toppenserie som visar såväl polisarbete som journalistiskt arbete på ett realistiskt sätt. Toffelomdömet blir det högsta. Klem og nuss x 5 eller…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen och om glädjen som saknas.


 

Afrikansk figur

Jag satt här och läste… Som synes behöver jag tvätta håret OCH skaffa tandställning mot underbettet.

Jag satt här igår och läste min tidning… Ja, det vill säga jag läste pappersvarianten av QX, en tidning jag knyckte i Pride Park i lördags. Och sen läste jag förstås boken jag ska recensera. Den hinner jag inte ta mig igenom före helgen – helgen börjar ju för övrigt idag. Recensionen kommer därför nån gång under nästa vecka.

I eftermiddag ska jag åka till Förorten, skjutsa barn och grejor och hämta Fästmön. Efter nåt ätbart tar vi oss sen in till stan för att gå på konsert. Jag har inte varit i stan på hela sommaren, för jag räknar inte en bussresa till centralen som ett stadsbesök liksom inte heller besöket hos frissan – salongen ligger i utkanten av stan. Nej, jag häckar ju mest här i New Village. Vad ska jag i stan att göra? Bli irriterad på folk? Det kan jag lika gärna bli här hemma. Det är tröttsamt när människor inte förstår hur röster ekar i grytan som bildas av omkringliggande hus. Det gör att alla här hör deras fest, trots att vi inte är bjudna (för övrigt skulle jag aldrig frottera mig på ett party där Mr Besser-Wisser deltar). Och jag blir liiite grinig och hyssjar när jag genom mitt öppna arbetsrumsfönster har hört en unge säga

Det är en fluga!

sex gånger, högt, utan respons från nån förälder.

Sarah Dawn Finer på Parksnäckan

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan!

En har blivit folkskygg, det är bara att konstatera. Jag klarar fint av att umgås med en till två personer i taget, helst såna ur närmaste umgänget eller familjen. Sen tar det stopp. Därför blir det extra intressant att se hur det avlöper i kväll. Jag gissar nämligen att vi inte är ensamma om att lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan här i Uppsala. Biljetterna var en liten överraskning från Anna, som vet att Sarah Dawn Finer är det närmaste en idol för mig. Hon reser och far Sverige runt och ger konserter, hon reser utomlands och sjunger, är med i teateruppsättningar… jag blir trött bara jag tänker på hennes schema. Och jag förstår verkligen att hon numera nästan aldrig svarar på Tweets… Men i kväll ska vi lyssna på hennes ljuva stämma när hon och hennes tremannaband kör akustiskt. Det blir nog en magisk kväll, särskilt som solen har lovat att hålla sig framme.

Stadshuset i Stockholm.

Stadshuset i Stockholm ska vi kanske titta på. Den här bilden är dock från november förra året.

I morgon far vi sen iväg, Sar… Anna och jag, för att utnyttja två gratisnätter på hotell som Anna har fixat. Vi får ungefär två dar i Stockholm allt som allt (anländer lördag eftermiddag, åker hem måndag lunch). Lucille vaktar över mitt hem och får på så vis en fristad (utan att jag förklarar närmare). Det ska bli skönt att få tid tillsammans. Tid, när bara Anna och jag upplever saker. Det är för lite av den varan sen en tid tillbaka och det tär. Sen vet jag också att Anna alltid är mamma, att Anna jobbar när hon inte har semester och att jag är dotter (inte till Anna, förstås!) och har mitt skrivande. Men nu… Nu har vi två dar som ingen tar ifrån oss. Jag lämnar datorn hemma. Behöver jag skriva kan jag faktiskt göra som FEM och jag gjorde när vi var barn, eller som Kim M. Kimselius gör på sina resor – skriva för hand. Block och penna brukar finnas på hotellet. Jag vill vara närvarande den här gången, inte tänka på nästa text eller nästa blogginlägg eller om jag har fått nåt mejl.

tårarDatorn får stanna hemma, alltså, du läste rätt. Visserligen är jag livegen, men jag har lagt på några extra kol och det jag behöver göra på måndag kan jag göra när jag kommer hem – bara det är före midnatt. Jag har tidsinställt några blogginlägg ifall du saknar mig förfärligt. Och du som finns på Instagram kan nog se en och annan bild som jag skickar upp – kopia går till Twitter också. Mejlen får vila helt. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till glädjen i skrivandet. Orden finns där, de kommer ut utan problem, men jag känner mig inte välkomnande eller glad över dem. Bara ledsen och sorgsen. Det är med andra ord rätt illa ställt.


Vad händer hos DIG i helgen??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar har jag nåt kul att läsa, det vet jag bestämt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Vem sa att tillvaron var händelselös..?

Ett rätt späckat inlägg.


 

Att hitta glädje i skrivandet

Att hitta glädje i skrivandet – läst och recenserad!

Det blev lite sent igår kväll. Men det var väldigt skönt att både ha läst ut boken om glädje i skrivandet OCH att ha recenserat den. Min recension finns att läsa här på bloggen, men även på Goodreads (man måste vara medlem för att kunna läsa), Boktipset och hos Bokus. Bokus behövde natten och morgonen på sig att ”godkänna” recensioner. Det känns ärligt talat… rätt märkligt. Som att man inte får tycka vad man vill, riktigt, om böcker de säljer…

Dödlig åtrå

Dödlig åtrå är påbörjad.

I morse, medan jag gjorde annat som man inte ska tala så högt om, läste jag första kapitlet ur nästa bok som ska recenseras. Det är en helt annan genre, erotisk deckare, och jag misstänkte att jag skulle bli generad. Ett par sidor in, sen satt jag i min ensamhet och rodnade. Oavsett min prydhet verkar även denna bok vara välskriven. Jag ser fram emot läsupplevelsen jag är övertygad om att den ger!

I eftermiddag blir det kanske inte så mycket läst, för precis som igår har jag annat för mig. L hade verkligen rätt igår kväll när han ringde och undrade om jag kunde komma och vara lite tekniskt behjälplig idag. Den soliga och heta dan vi hade igår gjorde att jag undrade om de inte skulle vara ute i stugan. Men nej då, det skulle ju bli dåligt väder idag. Och det är det! Molnen är gråa, det är fuktigt regnar och jag misstänker starkt att vi får åska. Att få var efterfrågad och känna sig behövd en stund är nog extra viktigt när man befinner sig i min situation. Dessutom hjälper jag så gärna L och Annas snälla mamma, för de är alltid så hjälpsamma i sin tur. Det är liksom ytterst sällan man får göra/ge nåt tillbaka. Så eftermiddagens IT-konsulteri gör jag med glädje – och förhoppningsvis kompetens…

Choklad

Titta så gott!

På hemvägen hoppar jag nog in på ICA Heidan och köper nåt till middag. ICA-kortet är påfyllt med tusen matkassekronor och jag är hungrig redan nu. Jag försöker ju sen i söndags undvika vissa godsaker och hålla nere konsumtionen av mat – åtminstone portionerna. Det är svårt, men går faktiskt lättare än vad jag trodde. Förhoppningsvis ger det resultat också. Jag borde egentligen promenera till L och Annas snälla mamma idag, men det känns inte så lockande om det ska åska. Synd det, för då hade jag kanske kunnat promenera bort en chokladkaka ur kroppen. Hum… Inte för att jag äter såna numera, men om jag skulle vilja äta nån, menar jag. Eh… ja… Vi får se hur det går med tanke på karaktären, som uppenbarligen kan svikta ganska bra… Men det finns flera skäl – inte bara vikten – att se upp med sötsaker. I Malmö var det en bussig (?) som bjöd sina kompisar på kladdkaka med cannabis i. De mådde inte så bra efter det. Vilket påhitt!

Solregn

Typiskt väder den här sommaren – sol OCH regn. Samtidigt.

Med ett halvt öga läser jag tidningar på webben samtidigt som jag skriver. Vad 17 är det som händer i Oslo i skrivande stund egentligen? En vakt är skjuten, det kan finnas en bomb och polisen jagar en misstänkt. Läskigt och väldigt nära trygga Sverige, där vi blott ägnar oss åt att riva ner reklam vi inte gillar, klaga på regnet och förundras över att somliga inte vill förstå vad en puff för en text är och att dialog bäst förs i rätt forum… (Det senaste är det jag som förundras över. Jag har inte rivit ner reklam eller klagat på regnet, jag bara önskar att man tänkte efter före vad gäller reklamens vara eller inte vara. Och vädret kan man inte göra nåt åt – om man bara envist fortsätter att blunda för växthuseffekten…)

Vidare läser jag om en bordtennisspelare, som själv kallar sig

queer,

och vars foton retuscherats av vissa tävlingsarrangörer för att se mer kvinnlig ut. Man tror inte att det är sant, men det är det troligen. Maj gadd… Då var det betydligt roligare att läsa om kvinnan i Skärholmen som för ett par år sen hittade en massa pengar i ett soprum. Kvinnan lämnade in pengarna till polisen, som försökte spåra ägaren utan framgång. Detta innebär att upphitterskan får behålla de 85 000 kronorna… Inte dåligt!

Klotter sur gubbe

Dryga böter blev det för de tre damerna som klottrade.

I samma webbtidning hittar jag en nyhet som jag inte kan låta bli att skratta gott åt: tre äldre damer har dömts för ha klottrat slagord på ett byggplank vid Slussen. Damerna är i åldrarna 65 – 80 år. Nu får de betala 4 000 kronor var i böter samt ytterligare 3 900, som var det det kostade att måla om väggarna. Nä, de hade väl inte nåt tillstånd från nåt kommunalt resebolag i fickan, precis…

Och från det ena till det andra… Om stora tidningsdrakar sätter gränser för hur många nyheter en får läsa på deras webbplatser utan att betala prenumerationsavgifter förlorar de läsare till gratistidningarna på webben också och inte bara till pappersvarianterna. Så småningom lär även annonsintäkterna försvinna med oss läsare. (Det råder för övrigt fortfarande nyhetstorka, så det är därför vissa udda nyheter når fram. En del är riktigt ”bra”, andra inte.)

Nä, nu ska jag fixa frukost och sätta mig med lokalblaskan i pappersform. Idag är det sista dan jag har tillgång till den, för i kväll kommer min vän med familj hem.I kväll måste jag, by the way, ta tag i strykning och packning av resväska – snart ska Fästmön och jag ut och resa igen…

Vad händer hos DIG, dårå??? Skriv några rader och berätta, för nyfiken lär jag fortsätta vara!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om några nya lagar som träder i kraft i morrn, i morron, i morgon, men INTE imorn.


 

Månadsskifte och halvårsskifte är det i morgon. Vi vänder blad i almanackan, vi som fortfarande har analoga såna också, och läser juli. Som vanligt när det har gått ett halvt år träder ett antal nya lagar i kraft. Många offentliga verksamheter passar på att ändra regler. Det hela är mycket irriterande, eftersom det sker mitt i semestertid – och Almedalsveckan. Informationen före brukar vara ganska sparsam och när lagar och regler sen har trätt i kraft står man där med sina frågor utan att det finns nån ansvarig som är tillgänglig och kan besvara dem. Därför tar Tofflan här lite samhällsansvar, med hjälp av Dagens Nyheter, men oavlönat, förstås:

  • Res med ID-kort
    Från och med i morgon kan den som är svensk medborgare resa till EU-länder utanför Schengenområdet utan pass, men med ett nationellt id-kort.
  • Kommuner ska informera om nya utbildningar
    Alla kommuner blir från och med i morgon skyldiga att informera elever och föräldrar om vilka gymnasieutbildningar som finns att välja på. Detta gäller inte enbart den egna kommunen utan även i resten av Sverige – under förutsättning att det är utbildningar som vem som helst kan söka till.
  • Enklare att ta del av offentliga handlingar
    Det blir enklare från och med i morgon för enskilda medborgare att ta del av offentliga handlingar. Med offentliga handlingar menas handlingar från myndigheter, men också från kulturinstitutioner som arkiv, museer och bibliotek.
  • Fler tidningar får presstöd
    Från och med i morgon blir det enklare för tidningar att få begränsat driftstöd. Hittills har detta stöd endast funnits till för tidningar i vissa kommuner. Tidningar som skriver delvis på finska har större chans att få presstöd, som ett litet tips!
  • Tydligare kring ungdomstjänst
    Den som döms till ungdomstjänst ska, från och med i morgon, i princip börja den tjänsten inom två månader efter att domen vunnit laga kraft. Nåt samtycke från den dömde behövs inte längre.

Under augusti och september kommer ytterligare nya lagar till exempel…

Ja, som du ser är regeringens fokus på insatser för arbetssökande unga. Att man struntar i arbetssökande äldre har man redan visat.


Trafikregler är emellertid nåt som vi alla behöver träna på.
Jag gillar Nackapolisens instruktion på Fejan om rondellkörning, även om det inte handlar om nån ny regel:

Rondellkörning

Ja, hur svårt kan det va???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om osäkerhet och… sånt som är glasklart.


 

Fina glas på Helping hand

Långt ifrån glasklart… (De här glasen såg jag på Helping Hand för ett tag sen. De finns kanske kvar än.)

Det är verkligen inte alltid glasklart vad ett blogginlägg ska handla om när jag sätter mig och skriver. Ett av sätten jag använder bloggen till är nämligen att jobba med mitt skrivande. Genom att skriva, skriva, skriva utvecklas min ”talang” mer. Förhoppningsvis. Sen hade det kanske varit önskvärt för både mig och dig som läsare att det hände en massa spännande saker i mitt liv som jag kunde skriva om. De gör det inte. Det händer typ ingenting.

Så hade jag inte skrivit på egen hand hade både mitt skrivande och jag dött. Det viktiga för mig är inte att uttrycka mina åsikter, det är skrivandet i sig som är det väsentliga. Men häromdan läste jag en krönika signerad Erik Helmerson som handlade om åsiktskorridorer. Han hade tagit del av en uppsats författad vid Uppsala universitet. Författaren, Johan Floderus, hade undersökt

[…] människors vilja att uttrycka ”obekväma” åsikter under grupptryck. […]

Resultatet var inte så förvånande. Det visade att svaren på frågor som rörde till exempel invandring var mer olika sinsemellan när respondenterna fick vara anonyma. När de inte längre kunde vara anonyma låg både svar och åsikter närmare det som anses som norm.

Längre ner i krönikan kommer Erik Helmerson fram till att Sverige är fullt av åsiktskorridorer, men också att svenskarna tycks vara helt besatta av att diskutera vad man får diskutera. Dessutom finns här en konsensuskultur, menar Erik Helmerson. I ett land som Sverige ser han flera åsiktskorridorer som aldrig möts och det är det som är åsiktshotellet i rubriken till hans krönika. Det han önskar är att flera av gästerna på detta hotell kom ner till foajén och baren, där det ju är både trevligare och högre i tak.

Bordstablett

Åsiktskorridorer? Nej, en bordstablett, faktiskt.


Inte har jag nåt emot att diskutera
saker och ting. Men ibland tycker jag att diskussionerna går ner på nivåer som jag bara blir trött av. Det finns nämligen såna som läser vartenda ord jag skriver här, analyserar det och tycker om det. Fine, det får du gärna göra. Glöm bara inte bort att du endast får utvalda glimtar här. Du vet inte allt om mig. Och när du angriper min person eller talar om för mig hur jag ska leva mitt liv i stället för att diskutera ämnet jag skriver om blir det svårt eftersom du inte har alla fakta. Vidare är jag av den åsikten (!) att det blir smått löjligt när allt jag skriver ska dissekeras och diskuteras. Skit samma om det handlar om mammas gamla strumpor så har somliga åsikter (!) om detta! Det går för långt, helt enkelt.

En annan sak är anonyma kommentarer. Nu är detta inte en professionell blogg utan en privat, men jag har samma regler som en tidning när det gäller kommentarer och insändare: du får gärna vara anonym, men ”redaktionen”/bloggskribenten måste veta vem du är. Det kan räcka med att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret eller en verifierbar IP-adress. Den som inte gör det får inte sina kommentarer publicerade här. Administrationsskorpionen testar och sorterar bort direkt. Jag läser inte dessa bortsorterade kommentarer, det har jag andra som gör åt mig, men de sparas och vissa av dem sänds vidare på grund av sitt innehåll.

Att också förstå i sammanhanget är att rätten att kommentera här inte är nån automatisk rätt du som läsare får. Det är en rättighet jag som bloggskribent tilldelar dig. Jag har också full makt att ta den ifrån dig. Passar inte galoscherna – läs andra bloggar, inte min! DETTA är fullkomligt glasklart.

Tofflor på trottoraren

Passar inte galoscherna – gå nån annanstans!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helger och om att försöka finna ro.


 

Kallskuret och boken Livet går vidare

Folknykter och kristilig middag med mjölk och änglaservett igår.

Det är svårt med helgdagar. För den som jobbar kan det vara skönt med ledighet – om man nu är det en helgdag. För den som inte jobbar blir en helgdag extra trist. Det liksom ligger i luften när en torsdag blir söndag att dagen blir lååång och tråååkig och rätt… intetsägande och tyst. Ändå är inte helgdagar svårare att fylla än vardagar för mig.

Helt ledigt tog jag inte heller utan gjorde det jag skulle som den plikttrogna samhällsmedborgare jag är. Men jag unnade mig mycket läsning igår. Jag kröp in i Livet går vidare, in i en sjukhusmiljö från 1950-talet, med stärkta sköterske-uniformer och hemliga förälskelser mellan olika professioner. Boken är emellertid inte bara

kärlek på lasarett

utan så mycket annat. Medicinhistoria, till exempel. Och en allmän beskrivning av ett samhälle från ungefär samma tid som den gamla tidningen jag hittade häromdan.

Ljuslykta flaska

Tände ljus i mitt vardagsrum igår kväll. Just denna ljuslykta har jag fått av vännen M en gång.

Till middag åt jag tunna skivor rökt kalkon och mimosasallad. I kylen hittade jag en bit fetaost, svarta oliver och körsbärstomater. Måltidsdrycken blev mjölk – det var ju Folknykterhetens dag igår, inte bara Kristi Himmelsfärdsdag. Men den senare till ära dukade jag med änglaservett. Lite kristlig är jag allt.

Jag har svårt att finna ro. Ändå är jag trött jämt. På kvällen tände jag ljus i vardagsrummet och satt och njöt av min bok. Spelade lite Wordfeud. Inte ett skit att se på TV. Tyst i huset, för ovanlighetens skull. Var det därför jag inte fann nån ro?

Selfie  15 maj 2015

Selfie den 15 maj 2015 – med rynkor och allt.

Satt och lekte med mobilkameran och tog en selfie som jag skickade upp till Instagram. Fjorton personer gillade bilden av mig. Fjorton personer… Jag själv är inte överdrivet förtjust i selfies. Det är väl den där lille som sitter på axeln och säger

Du ska inte tro att du är nåt!

Men jag försöker ta en bild som jag kan använda i mitt CV, på LinkedIn och i ansökningar. En bild som visar hur jag faktiskt ser ut – med rynkor och allt…

Natten blev en prövning. Jag gick och la mig vid 23-tiden, läste ytterligare en stund och släckte före midnatt. Klockan två vaknade jag och låg vaken en stund innan jag somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan fem. Då mobilsurfade jag och läste fram till klockan sju när jag klev upp. Såna är mina nätter numera.

Dagens viktigaste projekt att är åka till bilverkstan för att få hjälp att byta en lampa. Clark Kent* blev ju underkänd i besiktningen och ska vi ut och fara med honom i helgen vill jag inte köra olagligt. På vägen hem stannar jag för att köpa en flaska torrt vitt vin till kvällens räkor. Min älskling kommer nämligen hit idag. Räkor med tillbehör kan vi äta båda två och det är enkelt att bara koka ägg, skiva avocado och citron och ställa fram dillkrukan och aioli. Till helgfrukostarna har jag betalat alldeles för dyrt för spanska blåbär och holländska hallon, men vi behöver få i oss C-vitamin.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En liten tur med dammvippan ska jag ta samt hänga upp rena handdukar som vi kan smutsa ner. Lite fil och müsli ska jag få i mig innan jag åker till verkstan. Äggen kokar jag när jag kommer hem, räkorna får ligga i frysen till dess också. Min helg rullar på och kanske får jag mer ro när Anna är här.

Idag går mina tankar till vännen som ska gå på en kollegas och väns begravning samt till vännen som väntar besked efter en anställningsintervju. Jag håller mina tummar för er båda, även om syftena är olika!


Vad gör DU den här helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan så blir jag lite gladare! 


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ekonomiskt och indexerande inlägg, begripligt för mig mycket tack vare underkläder.


 

siffror

Inte förtrollande nånstans för mig.

Det här med Konjunkturen Hur förklarar man vad det betyder utan att falla till sömns? Så snart det har med siffror och matte att göra får jag akut dyskalkyli. Med hjälp av mobilens kalkylator kan jag räkna hjälpligt. Jag är inte förtjust i siffror, det är ord som förtrollar mig. Men… man måste ju ha koll på ekonomin… Gissa två gånger hur lätt det är när man inte har nån inkomst?..

Lite begripligt blev det här med Konjunkturen i alla fall när jag läste Svenska Dagbladet på nätet idag. Ja, jag försöker mest skumma tidningen och inte gå in på artiklar eftersom webbtidningen har en månadsbegränsning för icke betalande läsare (tips: prova att tömma cacheminnet…).

Trosor med siffror på

Jag äger faktiskt ett par trosor med siffror på!

Att det blev begripligt har med kalsonger att göra. Kalsongindex! En amerikansk bankchef ägnade 20 år åt att följa försäljningen av kalsonger för att kunna förutspå Konjunkturen. Teoretiskt sett bör försäljningen av kalsonger vara konstant, det vill säga likadan hela tiden – utom när ekonomin är tuff. Då väntar nämligen män längre med att köpa kalsonger. Alltså: en sjunkande kalsongförsäljning innebär att vi är på väg in i lågkonjunktur. Jag fattar! Det är nämligen likadant för mig, fast då mäter jag i trosindex.

Det finns fler index som visar Konjunkturen:

  • kondomförsäljning (nedgång på grund av tuffa ekonomiska tider, man är för stressad och deprimerad för sex)
  • kjollängd (en klassiker som visar att kjolen är kortare under högkonjunktur – fast detta stämmer inte alltid!)
  • skräpindex (ju mer skräp desto högra konsumtion, alltså goda tider)
  • ölindex (fullt på krogen under högkonjunktur, under lågkonjunktur stannar öldrickarna hemma)
  • Gunnar Strängs godsvagnar (den gamle finansministern brukade räkna vagnar på godstågen till Norrland som passerade utanför hans fönster. Ju fler vagnar desto starkare ekonomi.)
  • slipskoll (slipsförsäljningen ökar under dåliga tider eftersom män då vill att det ska se ut som om de jobbar hårt. I tuffa tider är det smala slipsar som gäller, i högkonjunktur blir slipsfärgerna ljusare)

och så vidare…

Nog tycker jag att det ligger mycket i detta. Kläder, till exempel, köper jag numera i princip bara när det är kris – och knappt det. Strumpor hittar jag billigt på marknader en eller två gånger om året. Underkläder… tja, de behövs ju, men jag handlar inte sånt om inte läget är akut. Kondomer, kjolar och slipsar nyttjar jag inte, öl dricker jag hemma…

Har DU några index på Konjunkturen??? Dela gärna med dig i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »