Laddande vilodag

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.

---

 

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat så efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.

På vägen ut träffade vi vännen M och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…

*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvintetten italienare är komplett: Ricossa Barolo 2011

Ett inlägg om vin.

---

 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu har jag provat dem alla fem och här är mina åsikter om vin nummer fem, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt..?

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Ricossa Barolo provade jag till lasagne på kycklingfärs och After eight.

Ricossa Barolo 2011 var det näst dyraste vinet av de fem. Flaskan kostade 169 kronor. Så här skriver Systembolaget om vinet på sin webb:

Kryddig, stram smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, choklad, lavendel, salvia och lakrits. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött.

Det här vinet provade jag till lasagne på kycklingfärs. Jag hade inte tänkt äta nåt i kväll, men när jag nu ändå lagade maten ville jag smaka en bit. Och så öppnade jag flaskan Ricossa Barolo och lät den som vanligt ljummas ovanpå spisen medan ugnen lagade till lasagnen. Jag kan säga att det här var en dryck och en maträtt som gick utmärkt ihop! Vinet lyfte fram kycklingfärsen och såsen, såsen lyfte fram vinet. Det kunde liksom inte bli mer perfekt än så här.

För att utmana vinet en aning provade jag att äta After eight till det lite senare. Och till och med det gick hur bra som helst! Den mörka chokladen med mintsmak och det lite sträva, chokladiga vinet passade OCKSÅ helt perfekt! Ett helt makalöst vin alltså och jag skulle nog vilja säga att det här var den bästa italienaren av de fem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ricossa Barolo får högsta Toffelomdöme.

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

det fjärde vinet av de fem, Grande Alberone

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppgraderat, utfodrat och mera vin

Ett inlägg om självuppgraderingar, litteratur, hushållsarbete, mat och vin, mera vin…

---

 

Jaha. Detta var synen som mötte mig när jag skulle stänga av datorn igår kväll.

Nog för att jag skulle kunna lägga mig klockan 22 en fredagskväll, men det gör jag inte. Nån timme eller en och en halv till kan jag tänka mig att vara uppe – annars vaknar jag så tidigt på min ena av veckans två lediga dar. Fast i natt blev klockan närmare halv två innan jag kom i säng. Min dator och jag lever ibland till synes separata liv. Jag hade i princip dissat den hela fredagskvällen till fördel för litteraturen. När jag sen skulle stänga av datorn och gå och lägga mig hade eländet börjat systemuppgradera alldeles på egen hand till Windows 10. Meh! Ska inte datorägaren bestämma om detta ska ske och när, eller? Uppenbarligen inte. Uppgraderingen tog sin lilla tid och sen ville jag ju kolla att allt funkade, att inga program eller filer saknades och testa en del av det nya. Till sist tog emellertid tröttheten över efter typ 18,5 timmars vaken tid, så jag stängde av, kröp ner i sängen och somnade tvärt. Mer om Windows 10 kommer i ett senare inlägg!

 

Kaffe och Prio ett var en bra start på dan!

I morse vaknade ändå vid sjutiden. Det var lite skönt, för jag gav mig en stunds läsning i sängen med sedvanligt svart kaffe till. Sen skulle jag ju städa… Jag började igår kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Sen tog jag slut. Så idag återstod resten… Dessutom behövde vissa golv torkas, golvbrunnar rensas och så skulle dammsugarmunstycket
frigöras från hårstrån etc.

 

 

 

Titta så mycket gott!

Jag slet på i en tre, fyra timmar och hann precis duscha innan jag skulle åka och hämta Fästmön vid jobbet för vidare färd till Annas snälla mamma och man för lunch. Den ursprungliga tanken var att vi skulle till Slottet och få sitta i Slottsträdgården, men det satte vädret stopp för. I natt ösregnade det verkligen. Jag sov underbart gott i fem timmar i natt med öppet fönster. Regnet smattrade rogivande. Tyvärr var början av den här lördagen inte regnig, men för kylig för Slottsbesök. Vi tuffade till svärmors och L:s hem i stället och blev bjudna på en hejdundrande tvårätterslunch avrundad med kaffe och kaka – jag avstod dock den senare… Att städa hade nämligen gjort mig vrålhungrig, så jag åt massor av sill och potatis och massor av laxpaj och grönsaker. Jag blev… mätt…

Det var så ljuvligt härligt med hemlagad mat att jag åt alldeles förskräckligt mycket. Nån mer mat kan jag inte få ner idag. Ändå måste jag laga mat. Jag hade nämligen tagit fram ett paket kycklingfärs som jag skulle göra lasagne på ur frysen. Eftersom här inte slängs mat lagas den ändå. Och det återstår att fixas innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa igen. Prio ett är mentalt prio ett i alla fall. Jag har redan läst halva boken…

Anna är återbördad till jobbet. Mamma har fått sitt samtal och Mors dags-present är nätshoppad sen tidigare i veckan, fast inte levererad än. Eftersom Bokus kräver att mottagaren av inslagna paket ska ha mobiltelefon eller e-post-adress gick det inte att skicka paketen direkt till mamma. Mamma har mobil, men klarar inte av sms och nån e-post-adress har hon inte. Uppenbarligen tror Bokus att alla mammor har det. Dumt och tanklöst, för alla mammor är inte 45 och/eller datoriserade/sms:iga. Nu måste paketen ta omvägen över mig som bor 30 mil ifrån mamma. Och det verkar ta tid den här gången. Men för en gångs skulle blir det ett plus om jag får hämta leveransen på Årsta jävla travcafé, för då kan jag hoppa in till vännen Agneta och sno lite böcker och umgås innan hon drar söderut. Tyvärr kanske mamma inte hinner få sina Mors dags-presenter till nästa söndag, bara…

Ett eget paket har jag fått idag av lunchvärdinnan. Det var en födelsedagspresent i efterskott. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag inte haft med nåt själv, men min After eight kändes väldigt simpel jämfört med det jag fick… Mera vin! Det passar alldeles utmärkt, för det finns ett och annat hål i vinskåpet…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men kanske blir det ett glas rött senare. Till matlagningen, däremot, blir det en öl. Passar bra när kvällssolen tittar fram… Matlagningen ska jag ta itu med NU!

Ha en fin lördagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spännande möte, spännande vinst

Ett rätt spännande inlägg.

---

 

Deckaravdelningen på Akademibokhandeln fick besök av mig idag.

Att träffa människor är för det mesta väldigt givande. Jag tycker att det är spännande med möten – och lite extra spännande att träffa människor som jag aldrig har träffat förr. Idag blev det ett sånt möte – med litterär utgångspunkt. Ewa hade vunnit en bok hos mig och jag hade vunnit en hos henne. Sen kom sommaren. Men idag skulle vi stråla samman i min vän Grekens kafferum.

Jag var tidig och tog en tur in till Akademibokhandeln, det som en gång i tiden hette LundeQ och var en riktig bokhandel i tre plan, inrymd i ett av de fina husen nere vid floden. Det är bank där nu, tror jag. LundeQ, numera Akademibokhandeln alltså, huserar på övre plan i Forumgallerian vid gågatan mitt i centrum. Ett stort och brett utbud av böcker, trevlig och hjälpsam personal. Men mysighetsfaktorn är tyvärr noll.

Inte hade jag nån aning om hur Uppsalaewa såg ut, men hon kände igen mig direkt. (Alla känner apan?) Ewa var mycket vänlig och insisterade på att bjuda på fika. Jag tog en ostfralla och en mugg kaffe och så hittade vi ett ledigt bord på kafferummets altan, dessvärre bordsgrannar med två unga killar som kedjerökte.

Det blev ett spännande möte och spännande vinster bytte ägare. Jag brukar ibland skriva här på bloggen att vi måste prata om döden. Nu kan både Ewa och jag läsa om den i alla fall för jag fick Reginald Hills Dödens bok och Ewa fick Val McDermids Dödsdomen (en utgåva från 2005)… Men… Ewa måste ha räknat fel, för hon gav mig ytterligare tre böcker – Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik! Ett stort TACK för alla böcker och för fikat, Ewa!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I avsaknad av viss teknisk utrustning kunde vi konstatera att vi måste ses igen för några genomgångar av delvis teknisk art. Vi pratade nämligen en del om att skriva, om sökmotoroptimering (SEO, som en del gillar att kalla det), widgets (en sorts litet fönster på datorns skrivbord, i mobil enhet, på blogg etc) med mera. Ett spännande samtal att föra mellan två som är intresserade.

Den hetaste dan denna sommar, med en luft som gick att ta på, är snart slut. Jag överlevde bussresorna stan tur och retur, men kände att jag ville bistå min kära som måste ha haft en bastuhet arbetsdag. Nog tror jag att Anna blev glad att få skjuts hem. Jag blev glad för pussarna!

Köket i New Village har serverat ICA:s lasagne med lax och spenat. Den var ganska smakrik och salt, men jag förstärkte även med kaviarknäckemackor. Så där jättemätt blev jag inte, fast lasagnen var köpt på extrapris och då fick en lunchportion bli en middagsdito. Det blir vaniljglass (fem kronor för ett paket!) till dessert och en uppvärmd kaffeskvätt som är kvar sen i morse. En bloggrunda först och sen Pardans till glassen! Livet kan vara ganska gott, trots att det är tisdag…

Smakrik, salt men lite liten portion.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Husm… nej Matmor slår till!

Ett inlägg lagat med en stor portion självironi.

---

 

Nej, det är ingen idé att sukta efter inbjudan till hemlagad mat som aldrig kommer. Det är bara att ta tag i det själv. Tyvärr. Men idag passade så bra att vara både husmor och matmor – och slå till såtillvidapass att en till och med överraskar sig själv. Jag inledde med att handla mat – INGET godis! Därefter ställde jag mig vid brädan och strök kläder, handdukar och dukar. Önskar jag hade en mangel, men jag har ingen lust att boka den gemensamma tvättstugan bara för att få mangla några dukar och handdukar. Alltså stryker jag. Det är OK. Och medan jag strök fick kycklingfärsen jag hade tagit fram ur frysen tina nordström (hun sum baura kuuukar, du vet)…

Kycklingfärs, 800 gram, fick tina på diskbänken.

Jag hade köpt lasagne. Trodde jag. I själva verket var det lasagnette. Skillnaden dem emellan är att lasagnette är mindre, snyggare och går snabbare att tillaga.

Lasagnette är mindre och snyggare än lasagne och går snabbare att tillaga.

Nu hade jag inte särskilt bråttom och även om slutresultatet blev med beröm godkänt tycker jag nog att lasagne är snäppet godare. Mätt blev jag i alla fall. Jag tog en rejäl portion och sen lite påfyllning. En portion åkte sen in i frysen och en annan in i kylen att ätas i morgon. Då får jag nämligen besök av en kille och jag vill ägna honom all uppmärksamhet jag kan – inte stå och laga mat och vara husmoderlig då – för i morgon ska jag vikariera som matte hela dan, från morgon till kväll.

Lasagnettemiddag med tillbehör. Notera den prominenta förekomsten av grönsaker.

Men hallå! Att laga lasagnette på 800 gram kycklingfärs… Nä, jag använde ungefär ett halvt kilo till detta bara. Resten las i pannan när den var tömd på lasagnesås och urdiskad och så slängde jag ihop min, inom hemmets väggar, så berömda italienska pastasås.

Italiensk pastasås kokar i pannan.

 
Det som skiljer den Tofflianska italienska pastasåsen från annan pastasås är att målgruppen är vuxna. Det vuxliga i det hela utgörs av vin i själva såsen. Idag addade jag dessutom berbere, som jag lyckades få tag i nyligen. Min äkta vara är tyvärr slut, men nu ska jag prova Santa Marias variant.

Den äkta varan är tyvärr slut, men nu provar jag Santa Marias!

Den Tofflianska italienska pastasåsen har jag ännu inte smakat. Jisses, jag blev ju proppmätt av lasagnetten. Två rejäla matlådor åkte därför in i frysen till kommande, mat-, penga- eller fantasilösa dagar.

Två middagar Toffliansk italiensk pastasås frös jag in. Bra att ha när fantasin tryter eller plånboken är tom.

Nöjd lutade jag mig tillbaka i kökssoffan. Sen kom jag på att jag hade det tråkiga kvar – disken. Till skillnad från dagens lata ungdom är jag inte uppvuxen med diskmaskin. Inte heller som vuxen äger jag en sån, jag handdiskar. Och att diska, det är det tråkigaste den här matmorsan vet…

”Bara” disken kvar…

Har DU varit husmoderlig idag??? Hurdådå??? Skriv några rader och berätta, så kanske du inspirera mig till nästa gång. (Det är ganska glest mellan gångerna, dock…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Några middagar

Ett middagspåminnande inlägg.

---

 

Nu har Fästmön varit hos mig i snart två veckor. Då brukar det bli ordning och reda med middagar. Det brukar också serveras grönsaker och inte bara gottsaker då. Men för att jag inte ska glömma bort vad vi har ätit har jag gjort ett litet bildspel här. Det kan ju vara bra att komma ihåg till nästa gång jag undrar vad jag ska hitta på till middag… Alla middagar har jag inte med, eftersom jag inte minns, men jag har fått med tio av tolv.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa gång ska jag försöka komma ihåg allt. Det blir så mycket lättare sen när jag står och kliar mig i huvudet och inte kommer på vad vi ska äta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ut ur dimman..?

Ett måndags-inlägg.

---

 

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Måndagen jag vaknade till var lika dimmig som helgens morgnar. Sen brukar vädret bli bättre framåt dan, ofta varmt och soligt. Har jag råkat vara ute då så har jag varit felklädd, det vill säga för varmt klädd.

Den här helgen har vi suttit en helt del vid våra datorer. Fästmön har ju köpt en ny och har påbörjat ett enormt arbete med att sortera bilder… Sist jag hörde från henne borta i soffhörnet var hon på 2005.

Igår var vi i alla fall en tur ut i verkligheten i Förorten för att hälsa på grabbarna på Morgonen och bli bjudna på Jerrys kaffe. Jerrys kaffe kan väcka döda, snudd på.

Svindyrt fynd i vinskåpet.

Hemma i New Village lagade jag sen lax i ugn med fetaostpesto och kokt potatis. Det blev till och med en lunchlåda över till min hårt arbetande älskling! Vi har ätit gott den här helgen, men ändå billigt. Lördagens vin var förstås allt annat än billigt, fast det fanns ju sedan länge i vinskåpet… Det var ett argentinskt sangiovese från 2008 som verkligen gick suveränt ihop med lasagenen på kycklingfärs.

Igår på söndagen blev det vatten respektive mjölk till maten. Men vi tillät oss att äta upp såväl lördagsgodis som fredagens snacks (prästostbågar). Magen har hittills inte protesterat! Tanke var att vi skulle titta på Hercule Poirot’s Christmas. Vi började i vardagsrummet, borstade tänderna i en reklampaus och fortsatte titta i sovrummet. Det tog tio minuter så snarkade vi båda två. Men gissningsvis hittade monsieur Poirot mördaren till sist.

Den enda gången jag vaknade var under reklamfilmen för Microlax. Den är så urbota dålig och jag undrar om reklammakarna har använt Google translate från 2008 till den. Framför allt reagerar jag på ordet ”välbefinnande” – vem använder det naturligt i dagligt tal – eller när man pratar om/tänker på förstoppning??? Jag blir bara arg och irriterad och tänker aldrig köpa Microlax.

Idag på måndagen hade ilskan gått över och jag loggade in med e-legitimation hos a-kassan för att fylla i två veckors kassakort. Jag lyckades på första försöket! Kanske berodde det på att jag läst en glädjande kommentar här på bloggen från en annan arbetssökande kommunikatör. Denna/e olyckssyster/-broder skrev att jag visst är berättigad till nya dagar och att sådana fylls på när de gamla har tagit slut. Men naturligtvis ska jag kolla upp det med min a-kassa! Jag ska ta mig i kragen och ringa nån dag när jag känner mig psykiskt stark och glad. Det måste man vara om man ska palla med att prata med alla surkart på a-kassan, nämligen.

Jag har sökt ett jobb hittills idag, men innan dan är slut ska jag ha utfört en del ytterligare aktiviteter som har med jobbsökeri att göra. I eftermiddag har jag en träff med min yngsta bonusdotter. Ett spännande samtal väntar! I kväll ska jag skriva en artikel baserad på detta samtal. Mitt bokskriveri får paus, fast bara till i morgon. Jag mår så gott av att få alla tyngder från axlarna avlyfta!

Vad händer hos dig denna måndag??? Skriv gärna några rader och berätta! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kräftor och gråa, fuktiga filtar

Ett njutbart inlägg. Delvis.

---

 

Jumbokräftor från en turkisk bergssjö.

Det är ställt utom allt tvivel: kräftor är sååå gott! Jag var lite orolig att kräftor med tillbehör och min mage inte skulle trivas ihop igår kväll, men det gick väldigt bra. Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Medan hon på olika sätt konverserade samtliga fyra barn (!) – hon är ju alltid mamma! – ställde jag iordning och dukade fram. Lite stolt var jag allt att jag hade kommit ihåg att ta fram kräftorna ur frysen för tining över natten i kylskåpet. Kräftor ska nämligen tina lååångsamt. På dan igår tog jag fram dem i rumstemperatur. Och trots att det inte fanns nåt hål i vacuumförpackningen anade jag den underbara doften av skaldjur i mitt kök..

Jag hade köpt (för min hushållskassa) ett paket turkiska bergsjökräftor. Det var nog affärens dyraste sort. Det står numera alltid på alla kräftpaket att innehållet är jumbo. I det här fallet stämde det! Förra gången åt vi kinesiska jumbokräftor. De var inte jumbo, men mycket röda. De turkiska kräftorna var blekare i färgen, vissa nästan åt det rosa hållet. Till de turkiska skaldjurens pluskonto hörde också det faktum att de var mjukare i skalet och därmed lättare att äta. Och så var de, som sagt, jumbostora också!

Som tillbehör hade vi enbart rostat bröd med Västerbottenost och Bregott med havssalt. I kylen hittade jag en lite mindre än halvfull flaska Östgöta sädes. Vi tog även var sin öl, för kräftor är ju salta så man blir rejält törstig. Dessa kräftor var aningen vassa också, vilket gjorde att det uppstod en del sår inne i munnen. Men värsta skadan ådrog sig nog Anna som lyckades slå ena ringtån i min

fittsoffa

och direkt därpå fick en lårkaka av min

fittsoffa.

Jag konstaterade stilla att min kökssoffa, det vill säga

fittsoffan

aldrig kommer att stå i nåt gemensamt hem.

Kvällen avslutades i vardagsrummet med kaffe och varsin LITEN chokladbit. Ett tu tre var det nån som morrade i soffan och då insåg jag att det var tandborst- och läggdags.

Idag vaknade jag kvart i sex till en morgon som var som en grå och fuktig filt. Så jag lyckades somna om. Det blev lite sovmorgon, faktiskt. Vi har inga planer för dagen, utan har mest surat över att vädret nu är kasst. Vädret, som var så härligt de senaste dagarna när Anna har jobbat, jag har skrivit bok och båda har varit sjuka. Vi tänker i vart fall tvinga oss ut på en promenad. Om Annas snälla mamma inte hade varit bortrest skulle vi kanske ha plingat på och snikat en fika. Men dagens morot är förstås godis – det är ju lördag!

Jag har tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen, för i afton ska jag laga till Lasagne – med hjälp av Knorr. För jag lagar aldrig mat från grunden, sånt är jag helt enkelt inte bra på. Och det är nog tur för Anna att jag inser mina begränsningar.

I vart fall har fru Hurtig Duktig inhämtat de två saknade poängen i sitt jobbsökerisystem nu på morgonen. Jag hittade två riktigt spännande jobb, varav det ena kanske ligger lite väl långt från mitt CV, om man säger så. Men om man aldrig försöker kan man heller aldrig lyckas med det oväntade, eller hur?

Vad äts det hos DIG idag, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta! För även om jag INTE gillar att LAGA mat, gillar jag att ÄTA mat! (vilket också syns på min enorma kroppshydda).

Kräftljusstake i plast made in ???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drygt

Ett rätt drygt inlägg.

---

 

Idag var det rätt drygt med jobbsökeriet. Jag dammsög nätet igår kväll och i morse och hittade bara en enda annons som var intressant. Den var å andra sidan jätteintressant, men… Jag ligger på två minus och det är inte bra.

Sovit lite för dåligt i natt, fortfarande svagt molande värk i magen och huvudvärk är inga bra förutsättningar. Därför har jag bestämt mig för att träffa Fästmön idag en stund mitt på dan. Då brukar jag må bättre och få energikickor, jag menar energikickar. Men det finns bra saker som magontet har fört med sig:

1. eftersom jag har varit ganska orörlig känns hälsporren bättre. Hälsporrar läker ut under vila, det vet jag sen tidigare. Men hur ofta och länge kan man vila en fot?
2. jag har gått ner… vänta lite… Oj, drygt två kilo. Snacka om smalis… (<== ironi)

Jag har nästan ingen aptit och det är bra. Det underlättar ju om man vill gå ner i vikt. Men jag försöker samla in tips på bra, lätt och billig mat. Mat som funkar med både min mage och min plånbok. Det kom ett jättebra tips i en kommentar från Anders om nudlar och frysta grönsaker. Jag köpte tre påsar nudlar för 3.90 kronor styck med olika smaker igår samt en påse frysta grönsaker. Till kvällen tillredde jag sen denna kulinariska måltid och kompletterade med ett rostat bröd med ost och två glas mjölk. Och nu är jag inte ironisk, för maten var både god och mättande!

Nudelmiddag kompletterad med mjölk, bröd och bok.

 

Vad som står på menyn idag är oklart. Möjligen om jag ska försöka mig på potatismos och en kycklingkorv. Möjligen… Till helgen hade jag hoppas palla med lasagne på kycklingfärs eftersom jag hoppas och tror att Anna kommer på fredag. Just nu känns det emellertid alldeles för bastant.

I eftermiddag blir det alltså en dejt med Anna. Det betyder att jag skjuter på författandet till senare idag. Och jobbsökeriet. För du tror väl inte att jag ger upp när det saknas två poäng? Eller när jag har kommit till år tre efter Katastrofen?

Gissar att du är på ditt jobb och tjänar pengar. Själv är jag hemma och funderar på hur jag ska spara pengar. Jag tar gärna emot tips! Det är lite drygt med ekonomin också. Mina linser är snart slut och jag behöver cirka 800 pengar till 90 par nya. Glasögonen är för svaga och ger mig huvudvärk, tror jag. (Jag hade dem två dar på raken nyligen och huvudvärken kom för att stanna, värk… nä, verkar det som.)

Och ja just det! Du vet väl att Anja Kontor påbörjade arbetet med åtta nya avsnitt av När livet vänder i måndags? Det kan du läsa om i UppsalaNyheter! Det är inte drygt, det är nåt att se fram emot!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Pizza Hut

Ett pizzainlägg.

---

 

Bruschetta till förrätt.

Nånting som inte är särskilt nyttigt är pizza. Varken för mig, som är tjock och borde gå ner i vikt eller för Fästmön, som är diabetiker (en pizza skickar blodsockret upp i skyn). Men gott är det! Eftersom Pizza Hut är en av de nyöppnade matställena i Gränby Köpstad när mitt hem var jag nyfiken på att testa deras pizzor. Vi tog därför svängen därom på väg hem från Förorten.

Idag på söndagen var det proppat med folk – både såna som åt där och människor som ville ta med sig mat. Precis som på ChopChop var där många familjer och barn som klättrade och lät högt och lågt. Däremot noterade jag ingen tjurig unge, tack och lov. Nä, på Pizza Hut log alla barn – och jag misstänker att mjukglassen samtliga ungar fick i en liten bägare gjorde sitt till.

Eftersom det var 25 minuters väntetid på pizza beställde vi bruschetta till förrätt. Ett par av skivorna var lite brända, men bröden var väldigt smakrika. Tomaterna kändes tydligt.

Pizza Louisiana serverades i små heta stekpannor.

Så kom pizzorna. Vi hade beställt var sin pizza Louisiana i storlek small och med pan-tjocklek. Pizzorna levererades i små rykande heta stekpannor. Hade vi varit smarta kunde vi ha valt olika pizzor och smakat av varandra. Men vi är var ju blondiner, så… Pizzorna var absolut inte torra, trots att vi inte hade nån sås på. Lite mer tomatsås kanske hade smakat ännu bättre. Pizzorna smälte nästan i munnen.

Storlek small var alldeles lagom för en person. Till pizzorna drack Anna läsk och jag kolsyrat vatten med citronsmak. Men stället har faktiskt serveringstillstånd för alkohol, om nån nu vill ha ett glas vin eller en öl till sin pizza. På menyn finns även andra rätter än pizza, till exempel revbensspjäll och nachotallrik, ugnsbakad pasta, vanlig pasta och lasagne samt sallad. Pizzabotten går att få glutenfri. Dessertlistan omfattar mest glass, men också belgisk våffla och chokladsufflé. Vi nöjde oss emellertid med bruschetta och pizza.

Notan landade på 293 spänn och det var i häftigaste laget för ett snabbmatställe. Men maten var fräsch och servicen hyfsad. Det var ju ganska mycket folk, men ändå var de flesta i serveringspersonalen (EN person var över 22 år ”gammal”) ganska snabba. Inte alla dock.

Det samlade Toffelomdömet dårå? Det blir inte det högsta, för jag tyckte notan blev lite väl dyr. Men Pizza Hut får ett högt betyg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »