Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘loppisfynd’

Ett inlägg om kaffe och sång, pling-plong, men också om vänskap och bilvård – och böcker, som vanligt.


 

Kaffe

Zoegas i burken.

Det går inte an att börja en dag utan kaffe för min del. I veckan hade jag sån tur att det finaste fina kaffet Zoegas fanns att inhandla på extrapris hos Tokerian. Två spännande rostningar följde med mig hem. Igår kväll öppnade jag ett av paketen med mörkrost och hällde över i kaffeburken. Vilken underbar doft…

 

 

I morse blev det kaffe på sängen förstås. Jag passade också på att avsluta den erotiska deckaren. Den hade som bonus en avslutande novell. Väldigt bra! Dödligt dubbelspel är den andra delen i Susanne Ahlenius planerade trilogi där sista delen förhoppningsvis kommer nästa år.

Dödligt dubbelspel och kaffemugg

Kaffe och läsning på sängen, som vanligt en lördagsmorgon.

Det är tur att det finns böcker och kaffe i det här hemmet. För vad gör en när en vaknar en ledig dag och klockradions röda display visar 6:19? Jag vände mig om i mitt svala sovrum (sover med öppet fönster) och lyckades slumra ytterligare en timme, men sen var det kört. Och det var då det blev kaffe och läsning i bädden en stund. Sen planerade jag min dag…

Helgens prio ett är att fixa till Clark Kent* så han blir presentabel vid besiktningen på måndag kväll. Min lilla smutsgris var skitig på såväl utsidan som insidan. Men hur lägga upp reningen när vädret är så instabilt som det är? Inte hade jag nån lust att tvätta bilen – bara för att få den nerstänkt bums? Vilken tur att vädret var precis perfekt för en biltvätt idag!

Choklad

Jag behövde nåt gott till kvällen, det är ju lördag, trots allt…

Fast… jag behövde ju handla också… Lördag innebär självklart lördagsgodis nåt gott att äta. Ur frysen tog jag fram en matlåda med kycklinglasagne till middag. Som komplement tänkte jag mig en och annan god ost med mera till kvällen.

Jag bestämde mig för att pipa iväg till Årstahallen. Tänk om jag rentav skulle träffa E och kunde berätta om mitt nya jobb… Men det gjorde jag inte. Däremot kom jag ju på att vännen Agneta bor i området ett tag till. Eftersom hon snart ska lämna Uppsala beslutade jag mig för att bjuda in mig på… en fika. Vi tajmade in det så bra att vi anlände samtidigt, för Agneta var ute på jakt efter flyttkartonger. Nån frukost hade jag inte direkt intagit, så jag köpte med rejält med ätbart. (Och det var nog bra så jag pallade utmaningen att tvätta och städa bilen sen… För till biltvätten åker en inte ostraffat…)

Det var ganska tomt hos Agneta, men eftersom hennes hem ska visas för köpglada människor i morgon passade jag på att smula ner lite. Sen fick jag äntligen höra Agnetas ljuva stämma i en sång. Tyvärr hade jag inte tillåtelse att spela in, däremot att fota vännen och lägga ut henni till allmän beskådan på en blogg nära dig. Sen fick jag två böcker också. Agneta har varit en STOR litterär källa för mig. Vi ska försöka hinna träffas en gång till innan flyttlasset går, men när det sen har gått vet jag att Agneta blir saknad. Mycket. Av mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Borstarna i biltvätten

Riskfyllt och läskigt i biltvätten, men det blir rätt snygga foton.

Sen var det då bilpiffandet. Alltså jag vet att det finns risker med att tvätta bilen i automattvätt (en gång slet biltvätten av halva kofångaren), men vad gör en när axlarna säger nej till handtvätt? Dessutom skulle jag ju dammsuga och städa bilen invändigt. Det fick räcka. För 359 spänn köpte jag en Briljanttvätt. Clark Kent blev mycket ren, men en av borstjävlarna slet loss kåpan till vänster blinker fram. Typat inför besiktningen! Lampan fungerar emellertid och jag har superlim hemma. Nu har jag försökt fästa kåpan hjälpligt, för till verkstan hinner jag inte före besiktningen. Bilen är dammad, avtorkad och dammsugen inuti. Resten av helgen får Clark stå i garaget. Det får inte komma varken regnstänk eller dammkorn på honom. Undrar bara hur jag ska klara det på måndag när jag först ska till jobbet och sen till ett möte på eftermiddagen..?

Men nu skiter jag i det, nu är det lördag och jag ska äta min lasagne, ta ett glas vin och läsa ett loppisfynd för fem spänn. Bokhandlaren i Kabul är en bok jag borde ha läst för länge sen!

Bokhandlaren i Kabul och Dödligt dubbelspel

Jag har stoppat in Dödligt dubbelspel i deckarhyllorna i hallen och tagit fram Bokhandlaren i Kabul från TBR-hyllan** i sovrummet.


Jag önskar dig en skön lördagskväll! Och du… du har väl inte glömt bort att det är Mors dag i morgon???


*Clark Kent = min lille bilman
**TBR-hyllan = To Be Read-hylla, alltså en hylla med böcker som ska bli lästa, olästa böcker

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vinnare.


 

Prio ett

Den här boken vann jag i morse!

Vi är alla vinnare. Då och då. Jag känner mig som en gigantisk vinnare idag! Innan jag hade klivit ur sängen vann jag ju Emelie Schepps nya bok Prio ett. Sen ringde Annas snälla mamma och grattade på födelsedagen och till nya jobbet. Födelsedag och besked om nytt jobb inföll samtidigt för snart två veckor sen, men Annas snälla mamma var utomlands då. Hemkommen till Sverige hade maken blivit dunderförkyld, så de hade inte velat titta in. Jag blev så glad för samtalet! Annas snälla mamma gör verkligen skäl för epitetet snäll! Hon är så omtänksam, även om mig, trots att hon har tre barn, elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn (sju?).

 

 

Sverigelott med 25 kr vinst

Jag vann tjugfem spänn. Eller tjugofem spänn som vi som talar svenska säger.

Men inte nog med att jag vann en bok och fick ett trevligt telefonsamtal… Jag skrapade fram en vinst på den fjärde och sista av vännen Lenas Sverigelott, en födelsedagspresent. På lotterna står det att det är vinst på var fjärde lott och det stämde verkligen! Nu vann jag 25 spänn, eller tjugfem kronor – utan ett o. En kan undra om ingen har korrekturläst lotterna innan de trycktes… Det som återstår nu i lottväg är en av mammas två Trisslotter. Den ska jag spara på till ett riktigt bra tillfälle – eller bara en dag när jag känner att jag har tur. Och nu kom jag på att mamma inte sa nåt om att hon hade skrapat nån lott åt oss igår! Undrar om hon glömde köpa..? Vi köper ju en lott vardera varannan vecka och den gångna veckan var det mammas tur. Vem vet… Hon kanske skrapade och blev en sån stor vinnare att hon inte ville dela vinsten med sin dotter! Inte då, så skulle min lilla mamma aldrig göra.

Den här dagen var betydligt lättare än gårdagen. Dan har liksom svischat förbi. Jag har börjat läsa en riktigt bra och spännande bok, loppisfyndet Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal. Det är roligt när en gör såna fynd och extra roligt att göra en ny författarbekantskap! Jag har läst ungefär en tredjedel av boken idag – och då har jag ändå gjort andra saker, till exempel varit och tittat på en lägenhet med Fästmön. Riktigt fin var den och nu får en hålla vänstertummen!

Tofflan i terminalglasögon

Jag är lite skärrad, men redo för nytt jobb i morgon!

Nåt fika hos den äldre damen kom jag inte iväg på varken igår eller idag. Jag får göra ett nytt försök nästa vecka, nån kväll kanske ingen av oss har nåt att göra. I stället ringde jag en vän som har tråkigheter. Det kändes gott att samtala en stund. Sen hade jag en sms-dialog med NK* – även det en mycket omtänksam person!

Största delen av dan har gått åt till att ladda inför jobbstarten i morgon. Jag är verkligen nervös och skärrad och om jag hörde rätt när det gäller lönen känns det som om de har vissa förhoppningar om att jag ska göra smärre storverk… Eh ja… Jag sa väl att jag är provanställd sex månader innan det kan tänkas gå över i en tillsvidaretjänst??? Detta är rätt vanligt numera när det gäller tjänster inom staten. (Which reminds me att jag ska byta fack och a-kassa! ST verkar bli facket och dito a-kassa jag väljer.)

 

Men… ta-daaaaaa… Nu ska jag utse en vinnare i tävlingen Galghumor! Frågan gällde vad det står på galgen bakom denna…

Galge roligt du kom

”Roligt du kom” står det på galgen som hänger hemma hos mamma, men vad står det på den bakom???


Faktum är att ingen gissade rätt! 
Likväl ska en vinnare utses och det blir… Sister of Pain för hennes förslag:

Kul du gick

Grattis till att bjucka mig på en öl eller en fika vid tillfälle!

 

Vad det står på den bakomvarande galgen ijenklien??? Tja… detta trevliga:

Galge känn dig som hemma

”Känn dig som hemma” hade varit rätt svar.


*NK = Närmaste Kollegan (på mitt förra jobb…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan laddar för långkörning, pladdrar om böcker och avslutar med ett oombett råd.


 

Ängel i handen

Min skyddsängel, en julklapp från Sister of Pain förra året.

Jag vaknade till en regnig morgon. Det är väl inte mitt favoritväder att köra i under en långkörning, men det är bättre än snö. Fast snö ska det visst också komma längs vägen jag ska färdas. Det är en klass 1-varning utfärdad, vad den nu innebär. Det oroar mig lite, eftersom jag har sommardäck på bilen. Samtidigt har jag förtröstan i mr Upstairs, herrn däruppe, att han ledsagar mig hem till mamma, och min skyddsängel. Och skulle det vara så att jag inte kommer fram är det nån mening med det. Jag orkar inte oroa mig eller bekymra mig längre. Men håll med om att det skulle vara lite typat om det hände nåt, nu, när jag står inför en sån spännande vändning av livet..?

Den spännande vändningen har jag nästan inte förstått än. Min födelsedag i tisdags blev en helt galen dag med sån fin uppvaktning, presenter och det bästa beskedet. Telefonsamtal och sms hela eftermiddagen och kvällen. Champagne före läggdags så jag inte kunde sova… Det blev två timmars sömn natten mellan tisdag och onsdag. Lite för lite och jag var glad att jag inte hade några måsten igår, jag hade bara några hållpunkter och de var av det roliga slaget.

 Böcker olästa

Ett av hyllplanen med olästa böcker blev fint påfyllt under födelsedagen och igår. Ytterligare fyra böcker är på väg med ett transportföretag.

 

Två Ruth Rendelböcker

Två Ruth Rendellböcker från Kommunalrådet.

Onsdagen gick och jag hade knappt ro att sitta stilla och läsa. Men oron i kroppen var inte längre av det negativa slaget utan av en motsatt sort. Framåt seneftermiddagen tog jag bilen in till stan för att hälsa på hos Kommunalrådet. Jag hade blivit erbjuden två böcker som Kommunalrådet hade dubbletter av. Vi delar en fäbless för deckare, jag och Kommunalrådet. Kommunalrådet hade uppenbarligen mig i tankarna som mottagare av böckerna, två av Ruth Rendells psykologiska thrillrar.

Kommunalrådet är en mycket omtänksam person. Jag blev påmind om en ensam julafton för några år sen när vi mot kvällens slut/på natten hade kontakt via sociala medier. Ensamheten var nåt jag hade valt den julen på grund av sjukdom, men sen var det nog inte det roligaste eller bästa för mig. I natten fanns Kommunalrådet och ytterligare en person som tyvärr senare tog livet av sig. Jag är tacksam att jag finns kvar här. Kanske är det så att Kommunalrådet också har en del i det..?

Regnet har tilltagit och jag ska inte sitta här och pladdra utan sätta fart in i duschen. Men anledningen till att jag sitter vid datorn är att jag väntar på att få ett svar från min handläggare på Arbetsförmedlingen huruvida jag fortfarande måste söka jobb eller inte. Jag behöver ju faktiskt ersättning från a-kassan fram till dess jag tillträder min nya tjänst. Jag mejlade min handläggare helt snabbt och kort i tisdags och fick då ett snabbt svar med ett stort grattis. Sen kom jag ju på en följdfråga om det där med jobbsökeriet, men den har jag alltså inte fått nåt svar på. Nåja, datorn följer ju med ner till mamma och kanske blir det nån stund över att söka jobb, fast jag varken vill eller behöver, främst under lördagen. Har en stark misstanke att min lilla mamma TV-ledes vill följa firandet av vår konung som blir 70 år då.

Jag har redan hunnit bli förvånad över okunnighet idag, men jag ska inte säga vad eller hur, bara att den är av den litterära sorten. Visst är det kul och bra att läsa nya böcker och roligt att berätta om dem i sociala medier. Samtidigt ger läsning av äldre litteratur en bildning som jag saknar hos vissa författare och läsare idag. Att se lite bakåt är inte fel ibland, vill jag skicka med som dagens oombedda råd.

Olästa böcker

Ytterligare ett hyllplan i sovrummet med olästa böcker. Här finns en del loppisfynd, men också en och annan icke skönlitterär bok. En rätt salig blandning, med andra ord!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett loppisinlägg.


 

Det var ett tag sen jag besökte ÅterbruketMen idag var det dags eftersom jag ju behövde fylla på läsförrådet inför kommande månads bokmål. Dessutom var det inte svårt att locka med sig Fästmön på en liten tripp bland loppisprylar. Ett par andra ärenden hade vi också, så det passade bra.

När vi anlände hade en pappa svårt att ha koll på (enligt min åsikt) en liten Linn. Den lilla tösen gick för egen maskin och ville inte in i bilen utan tillbaka in i affären. Personligen tyckte jag att det var lite… ansvarslöst (?) att låta en sån liten tjej gå utan handhållning på en rätt stor parkering. Men pappan hade säkert koll. Fröken Småtting promenerade i vart inte till nån bil utan ville fortsätta shoppa. Dessutom var det väl betydligt mer spännande att följa efter de roliga tanterna.

Två spanska danserskor

Anna och jag? Nja, dessa spanska dockor såldes för 350 kronor styck. Och så billiga är inte vi!

 

Assistent och hårtork

Assistent och hårtork – vad mer behöver en till bords?

Inne på Återbruket var det omgjort sen sist. Kläder fanns direkt till höger och de hade bytt plats med köksbord och dito stolar. Det kändes luftigare i lokalen. Betydligt mer ordning var det också på såväl filmer som böcker, men om en Toffla får önska vore det ännu lite bättre med dels bokstavsordning, dels ordentlig prismärkning på böckerna.

 

 

Friends dont let friends wine alone

Denna hållare för lådvin skulle aldrig få följa med mig hem – lådvin kommer nämligen inte innanför tröskeln.

Vi såg som vanligt både fina saker och mindre fina. Jag gillade det lilla retrobordet med köksassistent till vänster och hårtork fastskruvad med klämma till höger. Vad jag noterade var båda funktionstestade och fungerande!

 

En del människor måste tydligen bada i parfym. Själv brukar jag tvätta mina armhålor och använda lite roll on varje dag. Detta gjorde att jag tycktes dra till mig underliga figurer samtidigt som jag försökte undkomma dem. Men när jag kom fram till bordet med lyckotroll blev jag bara stum av glädje – och började fundera på var mina egna troll höll hus… Priserna på trollen varierade från 40 kronor för de minsta upp till 120 kronor för de största.

Lyckotroll Återbruket

Trolleri, trollera…


Men hur gick det med det litterära? 
Självklart gick det bra! Jag fyndade Sofi Oksanens När duvorna försvann och Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Förutom det braiga priset, en guldpeng för båda, kan de läsas antingen i maj, när bokmålet är loppisfynd eller i juni, när bokmålet är skandinaviska författare!

När duvorna försvann o Bokhandlaren i Kabul

Dagens litterära fynd för sammanlagt en tia.


 

SEN åkte vi och fikade på ett übertrevligt ställe där jag aldrig hade varit tidigare. Men DET blir ett nytt inlägg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Hon som serEtt av mina litterära mål för 2016 är att läsa fler böcker som inte är deckare. Eftersom jag tycker att det är svårt att hitta skönlitterära romaner som intresserar mig, läser jag gärna biografier. Inte vet jag om Eva Wiklunds bok Hon som ser är en biografi direkt, men den berättar om Anna-Lena Vikström som är medium. Jag fick den i julklapp av vännen Jerrytusen tack för en häftig läsupplevelse! (Detta var för övrigt den sista julklappsboken. Vilken tur att jag har ett gäng olästa böcker här hemma – allt från loppisfynd till det nyinköpta pocketbokpaketet – och Sivs böcker.)

I den här boken berättar författaren om Anna-Lena Vikströms liv, men också om hennes arbete som medium. Det är en väldigt öppen bok där Anna-Lena Vikström har berättat för Eva Wiklund, som sen skrivit boken. Två år har det tagit. Vi läsare får följa Anna-Lena från späd ålder upp till nutid som småbarnsförälder som längtar efter vuxen kärlek.

Anna-Lena Vikströms berättelse är väldigt rak. Trots att den handlar om ett ämne som upplevs som kontroversiellt av vissa människor känns boken inte flummig. Jag kan inte säga att jag är övertygad, men jag låter mina sinnen vara öppna. Och på titelbladet har jag gjort några blyerstanteckningar av det jämförande slaget. Där står…

  • synestesi
  • värmehänder
  • svårt att känna igen ansikten
  • hitta försvunna saker
  • drömmar
  • tecken och ”bus” från döda närstående
  • ögon-/synproblem
  • intuition

Den här boken är väldigt annorlunda och väldigt läsvärd. Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt 2015

Ett inlägg om mitt år.


 

Det gamla året är snart till ända. Det har varit ett omvälvande år på flera sätt, mest kanske för att det inte började så bra, men att det i stället slutar bättre. Här nedan kommer en sammanfattning av några av mitt års toppar och dalar, redovisade månadsvis.

Januari

Toppar
Jag sökte hjälp
Den fina Leffe-mössan från I

Dal
Människor spred påhittade saker om mig i sociala medier


Februari

Toppar
Adas kaffestuga
Ett underbart bokpaket från vännen FEM
Besök av vännen I

Dalar
Författaren till boken Skuggsamlaren som häcklade mig i sociala medier (kan en inte ta kritik om sin bok ska en inte skicka den för recension)
Vården
Filippa Bark var inte rolig i Melodifestivalen (och det har en rätt att tycka. Sen behöver somliga inte gå till överdrift och håna.)


Mars

Toppar
Påfyllningen av god energi (som det blev av att bli vän med Elliots mormor)
Goda vännen Agneta
(som en gång var min kollega, men som numera är min vän)
När livet vänder
(flera riktigt bra program under våren)

Dal
Arbetslösheten (den sög typ hela tiden de delar av året jag var utan jobb, men på våren var det riktigt tufft)


April

Toppar
Påsken hos mamma
(när vi bland annat tittade i Karl XII-bibeln)
Besöket hos I och H
(med mamma)
Den finaste födelsdagen

Dalar
Min skuld
(mea culpa)
Hån och myckettyckare


Maj

Toppar
Jag upptäckte Swish
(en riktigt användbar app)
Vännen FEM:s besök (fyllt av loppisfynd och litteratur)
Hyll-fynd på Återbruket (två deckarhyllor till hallen)
Bokarvet från A

Dalar
Uppsala kommuns omstart av sin bostadsförmedling
(det kunde ha blivit så bra, men när alla, som har köat hos förmedlingen kommunen en gång sålde, förlorar sin köplats OCH måste betala en årsavgift tycker jag att det är riktigt dåligt!)
Akassan Vision (som inte kunde lämna besked en minut i förväg utan uppenbarligen tycker att det är bättre att ett massmaskineri dras igång – för att sen stannas. Vilket slöseri med många människors tid…)
Clark Kent blev underkänd vid besiktningen
Tröttsamma människor (alltifrån avundsjuka till såna som ska ha rätt)


Juni

Toppar
Det årliga besöket i Gryttby (alltid trevliga utflykter)
Midsommarfirande på Morgonen

Dal
”Tyska” besökare
(men bara sluta läs min blogg)


Juli

Topar
Blommor
(de är en tröst)
Mamma fyllde 80 (och jag gjorde mitt bästa för att hon skulle få en fin dag – och hon blev nöjd! Vi gjorde också båda ett viktigt avslut.)
En dag med en vän (Lucille, den här gången)
Mordvandring i Nora (tack vare Sven-Bertil. Eller hette han Karl-Bertil???)
En dag med Elliot (underbara hund!)
Vår minsting blev tonåring

Dalar
Grillrök
(jag tål den inte)
Pappersvändning (så mycket papper… i onödan…)
Mitt samarbete med Pronto (två gånger, aldrig mer)


Augusti

Toppar
Det BLEV Pride trots allt
(och vi stannade kvar över en natt)
Sarah Dawn Finer-konsert och Stockholmstripp (med älskade Fästmön)
Ett återbesök på Den Bästa Arbetsplatsen (SLU i mitt hjärta)
Antikrundan i Uppsala (äntligen har jag gjort det – jag var där!)
Träff med en ny bloggvän (alltid lika spännande!)
Åtta år sen Annas och min första dejt (och det firade vi med hemmamiddag)
En ny vintage/antik/retrobutik i Uppsala (två trevliga kvinnor med massor av spännande saker)

Dalar
Twitter
(nej fy, vilken sandlåda det har blivit!)
Arbetslösheten igen (jag vill bara jobba!)
Antikrundan i Uppsala (köa i sex timmar för tre minuter…)
Ensamhet (sån att en börjar prata för sig själv)


September

Toppar
Intervjun med Ilona och Lotta
(tänk att som dem få göra verklighet av en dröm!)
Rökfri i elva år (att sluta röka är det bästa jag har gjort)
Kattungarna kom (och de botade min katträdsla)
Nya pengar (visserligen från den 1 oktober, men jag skrev om dem i september)
Blompresentkortet från Elliot (det kom en dag när jag var så ledsen, så ledsen)
Karl-Bertil gjorde det möjligt för mig att gå till optikern (så tacksam!)
Nytt jobb (å vad det var rätt och det är roligt och… jag bara älskar att gå dit!)

Dalar
Grannar som spikar med mera om natten
(det är knappt nån som kan stava till hänsyn numera)


Oktober

Toppar
En grekisk afton
(med Anna, förstås)
Roligt på jobbet och snälla arbetskamrater
Vänliga följare och en fästmö som ville göra mig glad 
(det handlar om böcker, förstås.)
Världens bästa kollega (det är min närmaste kollega, det!)

Dal
Parkeringsböter
(800 spänn som jag hade kunnat göra roligare saker för)


November

Toppar
Nya vänner på jobbet
(va roligt!*)
Vår sjunde förlovningsdag
En 50-åring i familjen
Träff med FEM och Soffan i Stockholm
Besök i en hemlig trädgård och hos självaste Michelangelo

Dal
Inte en enda!!!


December

Toppar
Min fina penna fick nytt liv tack vare Närmaste Kollegan
Fina klappar från jobbet
(i pappersform)
Mamma fick komma med riksfärdtjänst för att fira jul och nyår med mig (ingen av oss behövde sitta ensam)
En fin julafton med massor av fina julklappar
Finpost

Dalar
Bokus som skickar paket till Tjottahejti
(hur svårt kan det vara och var är miljötänket?)
Ett kortvarigt bakslag


När jag nu på årets sista dag
blickar tillbaka på 2015 kan jag konstatera att det var en lång prövning i början, men fick ett gott slut. Jag är så tacksam för mitt nya jobb, den glädje det ger mig, den gemenskap med fina arbetskamrater jag får uppleva, känslan av att vara behövd och efterfrågad och en lön som det går att leva på. Dessutom har jag gått ner sju kilo i vikt sen jag började jobba. Så nytt jobb är sannerligen årets topp. Sen är jag medveten om att det finns dalar i mitt liv – och alla är naturligtvis inte nedskrivna här med tanke på att det finns en del illvilliga element som läser den här bloggen (och de ska inte få veta vissa saker).

Under året har jag fått mycket glädje från litteraturens värld. Många vänner och även okända vänner har sänt mig böcker. En del har varit riktigt, riktigt bra. Årets bästa bok för min del blev Rött kort.

Den här bloggen har varit på väg att ta slut länge. Det återstår fortfarande sex procents utrymme. Jag har bestämt mig för att skriva slut på det, för de som vill mig illa, bland annat genom att få mig sluta skriva, ska inte avgå med segern. Segern är min! Här kan du läsa om mitt år som bloggare.

Till sist vill jag önska dig som har läst ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år, det vi skriver som 2016!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hattar och grannar

Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.


 

Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.

Mugg för mr Rage

Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.


Sol ute och sol i sinne må försvinne,
men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.

I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.

Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!

Lampskärmar

Nya ”hattar” behövs!


Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. 
Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor. 

Pojke i porslin s håller för öronen

Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.


Igår läste jag
om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)

Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)

Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.

Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…

Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.

Mina två liv

En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »