Grönt, beige, svart, rött åt tegel och färgglatt som 17

Ett inlägg i regnbågens färger.

---

 

Vilken tur jag hade i morse! Jag slapp gå ut med soporna på väg till garaget. Aparmarna (<== självinsikt) bar nämligen två papperskassar med grönt. Fyra krukväxter skulle till Husets Vackraste Rum på jobbet. Jag ställde en kasse bakom förarsätet och en i baksätet med intentionen att köra försiktigt. Efter första rondellen skramlade det till. Lyckligtvis överlevde vi allihopa och nu har jag förgyllt min vardagstillvaro på jobbet med det gröna. En får hoppas att de trivs lika bra som jag…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nåt sedvanligt fredagsfika blev det inte. I stället vankades det cider och gigantiska bullar med hosta på borta i andra änden av husets plan ett. Min företrädare i Husets Vackraste Rum och hennes gäng hade mingel borta hos sig. Och bullarna var verkligen STORA, även med Bagges mått mätt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av förmiddagen ägnade jag mig åt seriöst jobbande. Jag laddade upp kommunikationsplanen som arbetsmaterial för staben. Vete 17 om nån har läst den idag på fredagen, men den ligger där nu i alla fall. Övrig tid på dagen fnulade jag kring internkommunikation. Det blir en egen liten plan kring den aktiviteten, för det är efterfrågat. Nånstans mitt på dan bröt jag för lunch. Den var rätt beige, men ganska god. Fast pasta… det hade jag tänkt äta både i morgon kväll (kycklinglasagne) och på söndag (kycklingkorv och makaroner). Nåja, för att göra tillvaron på jobbet mer färgglad satte jag ett regnbågsskal på tjänstemobilen. Och på lunchen läste jag ut Vita spår – i kväll är jag säker på att jag börjar med uppföljaren, Prio ett, som jag vann, signerad, i en utlottning hos författaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har under dagen fått en signal från Fästmön att hon har satt sitt namn på ett papper. Det glädjer mig mycket! På hennes utflykt idag blev det emellertid inget kaffe och hade jag vetat det skulle hon ha fått en inbjudan till sådant i Husets Vackraste Rum. Nåja, jag får se fram emot morgondagen då jag får träffa Anna några timmar mellan två arbetspass. Vi är bjudna till hennes snälla mamma och L i Slottet/Slottsträdgården – om nu regnet kan hålla sig borta!

Kontakt med goa vänner från min förra arbetsplats har jag haft vid arbetsdagens slut. Omtanken är ömsesidig – och uppskattad. Det är gott! Jag är så glad att ni finns kvar i mitt liv, NK* och H!

En flaska rioja, Montelciego 2011, ett reserva gjort på tempranillo, fick jag av Lucille idag.

En av mina köksstolar har varit på kalas sen i lördags. Snacka om bortamatch! Men när jag återvände från soprummet på seneftermiddagen stod en skamsen Lucille utanför med stolen – och en flaska rött gjord på en av mina favoritdruvor, tempranillo (som ger vinet en tegelfärg, vanligen). Snacka om goa grannar det finns, trots allt. Vi har för övrigt lovat att utbyta tjänster – jag öppnar Lucilles och F:s vinflaskor om de öppnar mina champagnedito.

Den här helgen har jag städhelg, men eftersom jag blev bortbjuden i morgon har jag börjat i kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Redan i morse slet jag av de smutsiga sängkläderna och slängde dem i tvättkorgen. Kuddar och täcken fick ligga i frysen hela dan. Vik hädan, kvalster! Jag räknar med att dammsuga och städa av i badrummet och i duschrummet-/toan innan jag åker och hämtar Anna mitt på dan. Då kan jag torka golv när jag kommer hem, ringa mamma och ta en öl medan jag lagar lasagne på kvällen. Ja, helgen går fort… Men sen är det söndag och då ska Tofflan bara vila…

En go och färgglad helg önskar jag dig som har orkat läsa ända hit!

*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blommor från en hårig kille

Ett inlägg om nåt jag gillar – blommor.

---

 

Hela baksätet fullt av växter.

Det finns saker som gör mig glad. Till dessa saker hör blommor och växter. Och en dag, när livet var så där fruktansvärt svart som det kan vara ibland när en har det svårt, hittade jag ett brev i min postbox. Det var från Elliot, en hårig kille. Han ville muntra upp mig med ett presentkort på Blomsterlandet. Hela 200 kronor fick jag. Idag satte jag sprätt på presentkortet. Eftersom Elliot hade varit så generös blev hela baksätet i bilen blev fullt…

 

 

Jag köpte tre krukväxter till jobbet: en saint paulia, i färgen nånstans mellan cerise och lila, en röd novemberkaktus och så en kardemummablomma, en grön växt.

Förr i tiden brukade jag ofta köpa mig en lördagsblomma, vanligen gladiolus. Idag återupptog jag den traditionen och köpte ett par underbart vackra vita gladiolus.

Tack snälla, gulliga håriga killen Elliot för de fina blommorna!!!

Här kan du titta på de fina blommorna och växterna som jag köpte idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så går ytterligare en dag i våra liv och kommer aldrig mer igen

Ett inlägg om en torsdag i Metropolen Byhålan.

---

 

Idag har vi gått och gått och gått. Ja det vill säga, mamma ville åka bil upp till stan. Det är lika långt att gå från parkeringen i stan sen till de ställen vi skulle till som att gå hemifrån mamma till stan. Men nu fick hon bestämma och jag bara körde. Rollator i och ur min lilla bil i baksätet på golvet är inte omtyckt av min rygg. Men, som sagt, idag bestämde mamma.

En Doro Phone Easy 624 blev det, men mamma får den först på födelsedagen.

Det var så roligt att se hur mamma levde upp när hon fick gå i lite affärer och shoppa en del. Mitt huvudsyfte var ju att köpa en seniormobil till mamma i 80-årspresent från mig och Fästmön. Men jag ville ju att mamma skulle vara med i affären och titta själv, få lite demonstrerat. Vi hittade en till hyfsat pris. Mamma ville ha en röd och sen rollade hon iväg för att köpa smink. Jag ordnade köpet och säljaren flyttade över sim-kortet från gamla mobilen till nya. Tyvärr fanns ingen röd hemma, så det blev en svart. Mamma blev lite besviken, tror jag, men alternativet var att vänta nån vecka på att affären skulle få hem en i rätt färg – och då är ju jag inte kvar här. Hon ville INTE ha mobilen idag utan på lördag och på söndag ska vi försöka greja med den så att hon lär sig använda den – det vill säga ringa. När jag talade om för henne att den har en kamera också tror jag hon blev glatt överraskad.

Vi skulle lite kors och tvärs i centrum. När vi kom ut från apoteket hade regnet tilltagit. Vi styrde stegen mot stans bokhandel (äntligen!). Och som vi gick där och småpratade hörde jag nån som ropade ”hej!”. På mig?! Jag kunde knappt tro att det vara sant, men det var det. Jag har inte så många vänner kvar här i stan. FEM är dock den allra äldsta av dem och det var hon, sambon och yngste sonen som kom traskande nerför gatan jag har glömt namnet på, ropandes hälsningsfraser. Det var så roligt att få en pratstund.

I Skafferiet finns mycket smått och gott.

Inne på bokhandeln sen blev jag så glad när vi hittade hela fem böcker till mamma, varav fyra av hennes favoritförfattare Nora Roberts. Ytterligare en bok får mamma i ett paket på lördag också, så sen har hon en härlig att läsa-hög. För även om vi inte alls har samma litterära smak glädjer det mig att mamma läser böcker fortfarande och inte bara glor på TV.

Efter bokhandeln fick jag äran att bjuda min mamma på konditori i stan, Ubbes. Det finns två Ubbes i den här lilla stan, men jag måste nog säga att vi föredrar det som inte ligger i centrum. Fast trots allt var det skönt att få sitta ner en stund. EN klädaffär fick mamma med mig in i och det var ingen större upplevelse för nån av oss. Innan jag gick efter bilen slank vi in på Skafferiet. Mamma valde ut två ostar, ett hårt olivbröd och en burk fikonmarmelad som hon köpte för oss att festa på nån dag. Jag har testat Skafferiets ostar och chillilaktrits en gång tidigare och blev mycket imponerad. Så är du i Metropolen nån tisdag – lördag, rekommenderar jag dig varmt att försöka hitta Kungsgatan mitt emot Systemet – där ligger Skafferiet! OBS! Vissa tisdagar nu på sommaren kan det vara stängt!

Kycklingburgare och strips blev det för min del.

Mamma har varit mycket trött nu i kväll. Jag tror inte att hon har gått så här mycket på länge, knappt jag själv heller. Jag lagade mat lite senare, det vill säga åkte till en korvkiosk. Som du märker äter mamma och jag bara skräpmat, men jag vet att hon längtar efter pommes frites och pizza som hon aldrig äter annars – stället där hon hämtar sina matlådor har mer fokus på husmanskost.

Resten av kvällen har mamma glott på fyra vädersändningar (nej, inte väderspänningar!) och friidrott. Jag själv satt i bästefåtöljen och försökte läsa min bok på gång. Lite svårt med koncentrationen där när mobilen blippade och bloppade och mamma kommenterade det mesta i TV-rutan.

Även hos mamma har jag en bästefåtölj!

Jag är så glad att jag har en bästefåtölj hos min mamma. Stolen är handgjord till min farfars 40-årsdag den 18 februari 1940. Sen dess har den blivit omklädd några gånger. För tillfället är den klädd i guldgul sammet, men det har varit både röd och grön. Jag har emellertid noterat att det nog är dags för en omklädsel igen. Oavsett, det är en härlig och bekväm öronlappsfåtölj och jag lägger beslag på den när jag kommer till mamma på besök!

Medan jag satt där och läste, svarade på sms och spelade Wordfeud hörde en annan lokal vän (tänk, jag har bevisligen TVÅ vänner!) av sig. Och kan du tänka dig lite till – vi ska träffas inne i Metropolen i morgon, om jag hittar busscentralen och ta en fika! Mamma har lämnat 200 kronor till detta, dessutom. Lilla mor själv ska under tiden få sitt hår fixat av Tant Blå.

Jag har också funderat på en kommande, litterär utflykt med Anna, som kan bli verklighet tack vare herr Jonsson, som egentligen heter nånting helt annat. Plötsligt har jag saker att se fram emot och längta efter! Anna har ju dessutom bokat en helg, lördag – måndag, i Stockholm i augusti – en alldeles gratis hotellvistelse. Hon har tur som en tokig ibland!

Så går ytterligare en dag i våra liv och kommer aldrig mer igen…

Jag hoppas att DU hade en bra torsdag. Skriver du några rader i en kommentar nedan blir jag glad!

Läsning av min bok på gång. Rekommenderas!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och nöje förenat

Ett nyttigt och nöjt inlägg.

---

 

Annas mystiska blomma – vad heter den???

Dagar med Fästmön är aldrig dåliga dagar. Bäst tycker jag om dagar när vi förenar nytta med nöje. Det gör vi oftast när vi är med varandra. För bara det där tillsammans är ett nöje! Och nyttogrejor finns alltid att göra. I eftermiddags var tippen i Förorten öppen och vi hade bestämt att åka dit med skräp.

Anna hade rensat i Elias rum, framför allt. Där stod till exempel delar från en trasig säng och lite annat som skulle kastas helt enkelt. Jag har bara en liten bil, så det blev två vändor med att kånka och bära och två vändor till tippen. Men så underbart skönt när man får sånt där nyttigt – fast rätt tråkigt – gjort!

Belöningen blev en glass på Annas balle*. Medan vi satt där betraktade jag blomman hon fick av sin chef när hon gjort sina fyra sommarveckor som administratör.  Nu är det så att ingen tycks veta vad blomskrället heter. Ingen utom Encyclopedia Botanica Anna Maxima, det vill säga Den Belgiska Annan. Nu står vårt hopp till dig! Vad är det för blomma???

Hela eftermiddagen tog vårt slängande och grubblande över blomnamnet. Sen lyssnade vi lite på radio, också. Det var en väldigt tydlig och klar och framför allt modig tjej vi hörde.

En lagerhylla följde med hem till New Village, men den vilar i mitt lägenhetsförråd. Det är inget fel på den och jag tycker inte att man ska slänga felfria hyllor. Det finns emellertid en viss risk att den åker in i lägenheten och används, för jag skulle verkligen behöva en ny bokhylla. Problemet är bara att jag har rödbruna Billyhyllor – och såna görs inte längre. Kanske finns det nån till en billig penning att införskaffa begagnad, för en hylla kanske jag både har råd och får plats med…

Som tack för tipphjälpen bjuckade Anna mig på middag. Vi hade tänkt testa Pizza Hut som öppnade här i närheten idag. Där var det knökat med folk och ganska höga priser, så vi gick till McDonald’s bredvid och köpte Chicken El Maco – gott och smakrikt.

I afton blir det lugna puckar. Jag vill läsa min bok på gång, för jag känner att jag har börjat komma in i den så bra nu efter knappt 200 av 780nånting sidor i microstil.

Här kommer några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Händer det nåt nyttigt eller nöjsamt hos dig i kväll, tro? Skriv gärna nån rad och berätta om du har lust!

*Annas balle = Annas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagstur bland korvar, toapapper och grönt

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.

Joråsaatte… det slutade regna efter en stund och av åskan blev det bara en enda knall. Men det var ju inte riktigt läge för en picknick – om man inte vill bli blöt i rumpan, förstås. Så vi tog bilen över till Tokerian när vi hade slängt stinky soppåsar. Elias fick lite lunch där i form av en korv och apelsinjuice.

Korven slank raskt ner i magen.

Själv fick jag bekräftat att mamma och jag inte hade vunnit en enda spänn på Lottot – precis som väntat. Och så köpte jag nånting som verkligen behövdes…

Toalettpapper WC-paperi Toalettpapir Toiletpapir – kärt barn har många namn…

Nästa mål på färden var Blomsterhallen på Stormarknaden. Jag frågade om de tog Euroflorists presentkort och jag hade tur! Det är lite dumt, för det står nämligen inte nånstans på blomsteraffärernas webbplatser om de tar nån sorts presentkort. Nu hade jag 300 kronor på just Euroflorist och 200 kronor på Interflora.

Blomsterhallen nästa!

 

Tyvärr minns jag inte vem/vilka det var som gav mig dessa presentkort på Euroflorist… 😳 (Det enda jag vet är att presentkorten från Interflora kommer från mammakusinen B och hennes familj.) 

Presentkorten på Blomsterhallen gav mig en hel låda grönt! Stort TACK till den/de som gav mig Eurofloristpresentkorten till födelsedagen förra året! 

En hel låda blommor och grönt blev det!

Nu har jag 200 kronor kvar på Interflora. Det kan bli blommor till nåt kontor nånstans eller möjligen nånting till min pappa också vid nästa besök. 

Elias fick låsa upp bilen åt mig medan jag bar blomlådan och satte den i baksätet. Hemma gjorde jag sen fint på ballen*. Först åkte ampeln upp, det var lätt, för den behövde inte nån ytterkruka.

Rosa lobelia – där jag alltid brukar ha lila! Jaa, även en gammal Toffla kan förnya sig!

Vidare blev det en paprikablomma, som har gröna frukter som blir röda om jag inte plockar dem i förtid, förstås, samt en pelargon till balkongbordet.

En pelargon och en paprikaväxt.

Efter allt detta sjå var det förstås dags för eftermiddagsfika. Det blev en 88:an och ett glas saft till Elias och en Nogger till mig. Så att vi står oss till middagen.

Saft och 88:an till Prinskorven, Nogger till mig.

Nu blir det en stunds softande vid datorerna innan vi åker och klämmer en pizza. Därpå blir det direkt färd ut till Morgonen. I morgon är det skoldag, men det är en av de två sista, för på tisdag kväll är det skolavslutning för Elias. Sen börjar hans långa, härliga sommarlov… Tänk den som var barn igen…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Promenix – den sista i april?

Ett inlägg i vilket Tofflan, som vanligt i ord och bild, beskriver dagens promenad.

Vi blev tvungna att åka ett ärende till Stormarknaden, men tack och lov skulle vi inte in på Systemet.

Vi överlevde och jag fick inte ens utbrott på alla som gick på mig. Så när vi återvänt hem beslutades att vi skulle gå ut och promenera. Först promenerade vi bort mot Restaurang Maestro, som har en rövkliare anställd.Vi gick naturligtvis inte in även om en öl hade smakat gott.

Sist jag var på Maestro på påskdagen hade de juldekorationer kvar i fönstren. Nu passerade vi ett hus som hade påskdekorationer kvar. Men ganska söta sådana! Tyvärr blev bilden, som vanligt, inte bra med Ajfånens kamera 😦

En del har brevlåda, andra brööövlåda och några påsklåda.

Det blåste som 17 och jag frös mest om min gigantiska kran. Vi vek därför av in mellan husen vid ödehuset/spökhuset.

Ödehus eller spökhus – eller kanske både och?

Vi var ute ungefär 45 minuter och gick väl en tre kilometer. Vi stannade ju och fotade en del. Men vi tränar för att kunna gå till Förorten nån gång. Dit är det ju bara ungefär en mil.

Snart ska vi gå till Förorten.

Vi hade ett mål med promenaden och det var att plåta den gamla bilen igen. Men först fotade jag denna. Hur kan man ha firmanamnet Elak? Ja, när man heter Krister. Eller Kreeeeeeeeester, som ett av mina alter egon heter (inte bara Martyren).

Krister Elaks bil.

Vid den gamla Volvon tog Fästmön en ny jättefin bild. Jag försökte fånga interiören, som såg ut att vara i toppenskick! Baksätet hade plats för fyra – ett säte och två små sittplatser att fälla ner. Framsätet var som en soffa. Bilden blev emellertid kass. JÄVLA AJFÅN!

Inuti en gammal Volvo…

Mamma är telefonerad med och potatisen är snart färdigkokt. Nu väntar vårt härliga sillbord!

Livet är kort.

Read Full Post »

Möten – välkomna och ovälkomna

Igår morse när jag, endast iförd blå bettskena, kikade ut genom ytterdörren för att med min ena pensionatsarm* ta in lokalblaskan, fann jag att en figur kikade tillbaka på mig. Utanför min dörr satt en nattsvart katt och blängde på mig med sina gröna ögon. Nu tillhör inte jag släktet kattvänner, jag är en typisk hundmänniska, men jag blev förbannad. Och inte på katten. Nej, jag blev skitarg på det pucko som släppt in katten i vårt trapphus. Den kom ju inte ut sen. Katter kan som bekant inte öppna portar. Det pucko som släppte in katten borde själv få prova på att bli instängd en stund. Nu vet jag ju inte hur länge katten hade befunnit sig i trapphuset. Det kan ju ha varit nån som av misstag släppte in den på morgonen på väg till jobbet. Men det kan också ha varit nån som släppte in katten kvällen före. Stackars djur!

Katten utanför min dörr såg likadan ut som katten på framsidan av boken jag läser just nu! Creepy…

Ett annat möte, som var betydligt kärare igår, var förstås mötet med familjen. Jag missar så mycket nu när det gäller ”barnen”, så väl de äldsta som de yngsta. Linn har en massa spännande på gång i framtiden, vilket gladde mig att få höra. Johan vill börja övningsköra med mig – äntligen! Jag erbjöd mig för några år sen. Men nu har snälla mormor skjutit till en peng till ett startpaket hos bilskolan. Frida verkar tillfreds med tillvaron – eller i alla fall en del av den 😉 Och Elias, lillskrutten, bara växer och växer. Jag hade med mig ett kollegieblock till honom igår, det längtade han efter eftersom alla hans skrivböcker var slut… Men märkligt är det, för barnen blir äldre, men deras mamma, Fästmön, är lika ung som alltid…

Jag hade tre unga av varierande längd i baksätet igår. Johan promenerade. Men den yngsta trion växer, så snart får de inte plats i min lille bil…

I morse hade jag ett mindre trevligt möte – och det var i bilen. Jag brukar ofta klaga på att cyklister tror att de har nio liv och står över trafikregler och -lagar. Men när en yrkeschaufför gör det blir jag fullständigt galen. Jag kom tuffande på huvudled på väg från New Village när ett pucko som körde 127:ans buss vid 7.30-tiden bara svänger ut rätt framför mig från en sidoväg där han – ja, jag såg att det var en man – skulle ha stannat och lämnat företräde. Det var tur att bilen bakom mig höll avstånd, kan jag meddela, för annars hade vi haft en otrevlig krock där jag och Clark Kent** hade pressats ihop mellan en buss och en bil. (En Volvo, dessutom, FY!) Man undrar om Uppsalabuss – eller Upplands Lokaltrafik eller vad f*n nu bussbolaget här i stan heter – verkligen anställer chaufförer med utbildning!!! Det är liksom inte första gången jag är med om att deras chaufförer bara svänger ut framför min bil. Jag vägrar nämligen att tro att min bil är osynlig…

Så, idag ska jag dela ut en svart bak – och det var länge sen! Det blir en delad bak (!) för puckot som släppte in katten i trapphuset men inte släppte ut den och en bak för busshchauffören som svängde ut rakt framför min bil som jag körde på huvudled.

En svart bak för två puckon: kattinsläpparen och busschauffören som inte kunde trafikregler.

*pensionatsarmen är, precis som aparmen, lång.
*Clark Kent = min lille bil 

Read Full Post »

Jag har fått ledigt resten av dan…

Plötsligt blev det 30 grader varmt. Det är såna dagar den här familjen gör sina värsta shoppingrundor när det storhandlas mat och åks till IKEA och köps blytunga möbler. Men Tofflan är ganska timid och snäll idag och gör som alla önskar.

Fästmöns och min storhandlingstur gick till lilla ICA Solen. Där går det fakitiskt väldigt bra att storhandla – förutom vissa störningsmoment i form av andra kunder och andra kunders barn som framför smärre varuvagnar. Snälla föräldrar, kan ni inte vara pedagogiska andra dagar än de dagar vi ska storhandla???

ICA Solen har annars ett bra och ganska brett sortiment för att vara en lite mindre affär. Där finns till exempel just de flingor Frida vill ha till frukost och just de bågar, chilibågar, som Tofflan vill ha goffa på fredagskvällen när hon glor på Tyst vittne. Personalen är väldigt trevlig, nåt som är av stor betydelse för min del om jag ska handla på ett ställe eller inte. En sån där lite mindre affär kan leva gott på sitt rykte och sin service. Nu senast i somras införde de möjligheten att ladda busskort i kassan, en suverän service eftersom många här ute i Förorten pendlar in till stan för att jobba.

+
Båda finns på ICA Solen!!!

                                                                                                                                                             Sen var det då detta med IKEA. IKEA är väl aldrig roligt att åka till – om inte nån slänger pengar efter en och säger att man får köpa vad man vill för hur mycket plus att det kommer hem nån som monterar skiten grejorna du köper?! Eller??? Anna lovade Linn att få köpa den efterlängtade och behövda byrån – lite snyggare och mer funktionell än den strykbräda tjejen har använt ett tag… Och jag själv lovade i ett svagt ögonblick att åka till stället i fråga med Linn och inhandla möbeln.

Byrån låg i ett platt paket. BRA! Det gick nämligen in i baksätet utan att vi behövde fälla det. Sen att byråhelv***t vägde 30 kilo var ju… mindre kul. Men vi fick in paketet i bilen på nolltid och hann stanna till hemma hos mig för att hämta några prylar innan vi åkte ut till Himlen.

Min belöning blev en glass. En Päronsplitt. Den var god att äta, men jag hade gärna lagt den på min panna… Det är i skrivande stund 32,8 grader utanför köksfönstret och 27,2 grader i köket där jag sitter och skriver.

Sen gav Linn mig ledigt för resten av dan och satte sig på golvet i sitt rum och började packa upp paketet. Man kan inte direkt säga att hon såg lika glad ut som gubben på beskrivningen…

Gubben på beskrivningen ser jätteglad ut alt. har blivit knivad från öra till öra. Linn ser inte lika glad ut.

                                                                                                                                                                      Vi hörde några suckar och fula ord innan Anna reste sig och gick in för att hjälpa sin dotter. Vi andra i familjen håller oss undan – Johan har till och med åkt till sin pappa över dan! Nu hörs inte bara suckar och fula ord från en mun där inne utan två. Det mest förekommande ordet är det som börjar på fi och slutar på ta. Jag behöver väl inte skriva ut det för att du ska förstå…

Möbelmontörerna kom nyss ut för en glasspaus. Jag tror bestämt att sockerkicken gjorde dem flamsiga och jag undrar hur den där byrån ser ut när den är färdig. Jag hörde nämligen nyss:

MEH! Så här små kan ju inte lådorna vara!

och

Den här skruvmejseln är för jä***a liten, jag orkar inte skruva!..

och

– Kollade du verkligen så att alla delar var med?
– Neej…

och

Bygg inga trasiga lådor nu!

och

Oj, oj, oj…

och

F*n, jag har gjort FEEEL! Tofflan, jag har gjort FEL!

(Dra inte in mig! Jag går ut och mekar med bilen eller nåt!)

Ja, ja… Jag gissar att det kanske kommer nån bild på byrån när den är klar. Men man kan aldrig så noga veta… Jag går och tar mig en glass till, denna gång en GB Sandwich (jaa, ICA Solen har extrapris på GB-Klassiker!), så jag inte svälter ihjäl!..

Read Full Post »

Dags för di röe…

Ja nu börjar det bli dags för ”di röe”… Och då menar jag inte danskar utan kokta kräftor. (Kräftor är ju inte röda i levande skick, men blir det när de kokas.) Jag älskar verkligen kräftor och har gjort det sen jag var barn. Minnena från kräftskivorna på verandan till den lilla sommarstugan är tydliga – trots att de… ehum… är från stenåldern, nästan…

Inne på den här veranden hade mina föräldrar många härliga kräftskivor när jag var barn!

                                                                                                                                                                  Min pappa hade känningar i Småland och det var dit vi for för att fiska kräftor. Jag fick förstås inte vara med och fiska, men har gjort det som tonåring. Det var lika härligt som att äta godsakerna!

I bilen packades sen kräftor in. De låg levande i fruktlådor. Jag låg i baksätet och hörde deras krälande från bagageutrymmet. I stugan fanns en minimal spis, men mamma lyckades alltid koka kräftorna där ändå. Tänk så barbariskt, att koka levande djur…

Så dukades det upp till väldoftande fest med kräftor, krondill, stark ost och gott bröd. Kulörta lyktor och en kräftmåne monterades. Hattar, hakklappar och massor av servetter dukades fram. Inbjudna till festen var oftast familjen Ö som också hade sommarstuga, dock modell större, i Varamon, i Metropolen Byhålan.

Krondill doftar underbart!

                                                                                                                                                                 Det var härliga tider, barnsliga tider, med augustinatten som smög sig på och lilla jag som fick vara uppe tills jag slocknade…

I Dagens Nyheter hittar jag ett förslag på en härlig kräftsupé à la August Strindberg. Men faktum är att vi i Sverige har ätit kräftor betydligt längre bak i tiden än när August Strindberg levde. Det sägs att vi åt de läckra djuren redan på 1500-talet… Men att koka dem med dill och äta dem kalla började vi göra först på Strindbergs tid och på 1900-talet kom hattarna och resten av tillbehören som hör kräftskivan till. Ursprungligen var kräftor ofta förrätt.

Kräftljusstaken, ett måste på min kräftskiva!

                                                                                                                                                                      August Strindberg skrev många gånger om hur kräftor skulle serveras och med vad de skulle förtäras. För det första skulle man servera honkräftor – de är större och innehåller rom. Typiska tillbehör enligt Strindberg var sen ett sött rågbröd, smör, ost och rädisor. I glasen öl (porter blandat med pilsner) och brännvin.

Några av kräftorna som vi åt förra året…

                                                                                                                                                                          Idag äter jag oftast kräftor med rostat bröd och morfars brännvinsost. I mina glas har jag ljust öl och kryddat brännvin, gärna Östgöta sädes. Hur intar du dina kräftor? Vad har du för tillbehöver på din kräftskiva???

Read Full Post »

På besök i verkligheten: En Arbetsplats och däckbyte. Och en del om barnen

En liten tur ut i verkligheten idag. Fick se en Arbetsplats från insidan och det var inte igår! Just DEN arbetsplatsen hade jag inte sett, dessutom, så det var extra intressant.

Lustigt nog saknar jag att tillhöra ett arbetsgäng – trots allt… Att höra till nånstans. Nån annanstans än ”bara” i familjen. För hur det än är så kan inte säga att man INTE värderas utifrån BÅDE det yrke man har och sin familj (antal barn). Jag skojade lite idag och raljerade om Styvpappan och hans blogg. Han fick TVÅ bonusbarn, jag fick FYRA. Egna barn har jag nog aldrig velat ha, med bonusbarnen får jag mestadels det roliga och bra. Men inte alltid. Styvpappan har för övrigt två ganska små bonusbarn, jag fick ju tre tonåringar och en mindre variant. Men men, det finns de som säger:

Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.

Till protokollet vill jag emellertid ha tillfört att Annas barn är helt OK och de innebär inte alls några större bekymmer. Bara när de inte gör som jag säger… Som tur är går det fortfarande att hota med uteblivet lördagsgodis/fredagssnacks. Ibland.

Så här såg barnen ut för ett par år sen… Idag har en del av dem mindre hår, andra mer och somliga har vuxnare tänder.

                                                                                                                                                             I morse var det tio grader kallt. Jag insåg att det inte går att vänta med däckbytet till den kommande bilservicen den 29 november. Och när jag tankade på väg in till stan såg jag en liten verkstad bredvid som endast begärde 150 pix för däckbyte. Så efter mitt första besök i verkligheten, det på Arbetsplatsen, gasade jag hemåt. F’ällde baksätet, kånkade och bar och lastade in fyra vinterdäck i bilen och gasade till lilla verkstan. De servade Clark Kent* bums. Det känns väldigt skönt att han fick på vintertofflorna för idag pratar ”alla” om att det ska bli snökaos i morgon. En dam som också ville få däcken bytta berättade en läskig historia för mig om en granne till henne som krockat på grund av halkan. Bilen var i princip mos, grannen klarade sig med nån lättare nackskada… Nej, man ska INTE leka med döden. Man ska inte leka med döden när ANDRA kan drabbas – såväl medpassagerare som medtrafikanter.

Idag har jag alltså agerat ansvarstagande, om jag får säga det själv. Nu är ju frågan om jag kan leva upp till det Åtagande jag har från och med i morgon och till och med den 15 november… (Jag har ringt mamma och skrämt upp henne också, men hon var mest irriterad för att hon inte har kontakt med cyberspace…)

Ja jisses anoga, vad har jag gett mig in på? (Detta är INTE nån retorisk fråga, du får gärna lämna nån sorts svar i en kommentar!)

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min darling Bilman

Read Full Post »