Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘min dag’

Ett glatt och mammigt inlägg.


 

Jag o mamma 2014

Jag och mamma på hennes födelsedag 2014. Den här bilden tycker jag är skitkul på oss två. Mamma tycker sisdär om den…

Idag är det Mors dag. Hur andra gör skiter jag i, men jag vill gärna gratta min lilla mamma på dagen. Eftersom det är mellan tre och fyra timmars restid med bil oss emellan kan jag inte dyka upp för dagen. I stället skickade jag ett litet paket med litterärt innehåll och ett separat kort, också det med nåt litet innehåll. Det är emellertid inte sakerna, presenterna, som är viktiga. Det är att bli ihågkommen, att inte känna sig bortglömd eller alltför ensam. Nu är min lilla mamma rätt mycket ensam, så jag har tänkt ut ytterligare en liten ”sak” – eller snarare ett litet event – till henne som jag strax ska presentera för henne i telefonen. Kanske är det inte nån Mors dags-present, men det kan bli en födelsedagspresent – mamma fyller år mitt i sommaren. Och som det verkar kan jag inte åka ner i år av flera olika skäl. Idag är det emellertid Mors dag och ett stort GRATTIS till lilla mamma kommer även här via bloggen!

Men det är faktiskt också min dag idag. Den enda som numera kommer ihåg det är… lilla mamma. Fästmön och Agneta har båda inside information av viss art, så de klurade ut det. Lilla mamma skickade ett gult kuvert som landade i min postbox redan i måndags… Hela veckan har det stått på en av bänkarna i köket. Nyfiken har jag spanat på det och tänkt att det ska bli lite kul att skrapa en Trisslott, troligen…

Gult kuvert med hand

Ett gult kuvert från mamma låg i postboxen i måndags.


Idag vid frukosten 
var det läge att slita upp kuvertet. Inuti låg ett kort… med en cyklande ko på framsidan…

Kort med ko

Inuti kuvertet låg ett kort… med en cyklande ko på…


Och när jag öppnade kortet… 
kunde jag inte annat än konstatera att lilla mamma och jag må ha våra kontroverser, men se humor har hon definitivt!!!

Grattis från mamma Marita ko

Nog för att mamma bor i Sveriges cykelstad Metropolen Byhålan, men att hon är en ko visste jag inte!!!


Tack för ett gott skratt, mamma, och tack för kortet och dess innehåll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allmänbyråkratiskt inlägg.


 

Öl, nötter och en bok = mitt eftermiddagsfika.

Öl, nötter och en bok = mitt eftermiddagsfika.

Igår var det ju min dag(Vadå USA:s nationaldag?!) Det innebar att jag åt och drack när jag ville och vad jag och gjorde vad jag ville (inom mina begränsade ramar). Ja, jag var så wild and crazy att jag åt körsbär till frukost och mitt eftermiddagsfika bestod av torrostade jordnötter och en starköl. Wow, liksom, spännande liv, va?! (<== retorisk fråga).

Två personer gratulerade mig för övrigt på födelsedagen, men mamma, Agneta och cdon.com kan sin almanacka och grattade mig på namnsdagen. Efter jag hade bloggat lite trillade det in ytterligare några grattis. Ha ha, det var riktigt roligt. Namnsdag är ingen stor grej alls, men i min ursprungsfamilj brukade vi fira det – när jag var barn. Nu är jag vuxlig och då firar jag mig själv. Med körsbär till frukost och nötter och öl till eftermiddagsfika.

Mamma ringde ovanligt tidigt och sen trodde jag att gamm-telefonen skulle vara tyst. Men icke! Mitt på smällheta eftermiddagen ringde… Konjunkturinstitutet och ville ställa några frågor. Tre minuter skulle det ta och tre minuter och 15 sekunder varade samtalet. De överskjutande sekunderna är mitt eget fel – jag gjorde en del utvikningar. Det var en trevlig pöjk som ringde. Inte överdrivet artig eller smörig utan korrekt och lagom. Vad jag tror om konjunkturen framöver förblir emellertid nåt jag delar med Konjunkturinstitutet!

Min dag var det igår, söndag är det idag. Jag har en fruktansvärt hög hög med papper som jag behöver vända och sortera. Inför detta känner jag bara…

Orka!

Och söndag är ju också en vilodag, så jag gör helst pappersvändandet en annan dag. Men göras ska det, innan jag åker till mamma. Sen finns det lite annat som måste fixas också innan dess. Jag fattar inte vem som skitar ner alla mina kläder och vem som samlar ihop alla sina sopor under min diskbänk…

Pappershög

En hög hög med papper att vända. Nån annan dag…


>>> Idag blir det dragning i boklotteriet!!! Håll kollen på bloggen!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min dag – och gårdag.


 

Körsbär kaffe kort bok

Perfekta accessoarer på min dag.

Idag är det min dag 2015. Jag tog en rejäl sovmorgon, vilket jag troligen behövde. Sen klev jag upp, fixade kaffe och drog ut på ballen*. Min dag 2015 började inte så bra. Det första jag såg i Twitterflödet var att man har hittat en död person i floden. Förhoppningsvis får de närstående nu i alla fall frid så tillvida att de vet att personen inte längre är i livet. Att leva i ovisshet är otroligt tärande. Men jag är fortfarande levande och min dag har bara börjat.

Tystnaden är ännu kung och det är svalt på ballen så här dags. Två små syskon leker ovanligt fridfullt idag och det är en njutning att höra dem ”samarbeta” vid sin lilla pool. Kaffet smakade extra bra tillsammans med körsbär. När jag var barn brukade bigarråerna hemma i trädgården vara mogna till min dag, för att sen, när mammas födelsedag infann sig en vecka senare, vara slut. Därför unnade jag mig ett paket körsbär från Grekland igår i samband med att jag skjutsade hem Fästmön från jobbet. Ja jag vet, 35 kronor är förskräckligt mycket pengar, men jag ville unna mig nåt gott på min dag.

När jag öppnade kuvertet från mamma hittade jag två hundralappar. Sen läste jag vad hon hade skrivit och att hon längtade efter mig. Det gör mig så otroligt ledsen att tillvaron ska vara sån som den är. (Medan jag skriver det här trillar tårarna.) Jag minns i påskas, när min sociala mamma lämnade sitt mobilnummer till en av mina vänner. Det var nåt så rörande i det, det speglade så mycket… ensamhet… Jag tror inte att vännen har ringt min mamma, h*n har inte ringt tillbaka till mig heller (jag ringde när jag hade kommit hem, men då funkade det inte att prata). Snart åker jag till mamma och är sällskapsdam i några dar. Jag hoppas att jag klarar det uppdraget.

Grillrök

Rök, ett exempel från igår.

Det var otroligt varmt igår och jag tillbringade större delen av dan på ballen. Idag är skyarna inte riktigt klara, men jag gissar att det blir en ny, het dag. Framåt kvällen sprättade folk upp sina ölburkar och slet fram sina grillar. Det är inte alltid så roligt att bo på andra våningen i ett tvåvånings flerfamiljshus. Rök – all slags rök, inte bara från grillar – stiger, och en nerfälld markis ger inte mycket skydd mot grislukt och parfymerad rök. Jag tog en bild igår så att du ska se att jag liksom inte gnäller direkt i onödan. Men jag satt kvar, med Bricanylen i högsta hugg, och var så tacksam att vinden blåste bort det mesta av röken. Lukterna, däremot, slapp jag inte undan. Det gick emellertid bra att sitta kvar och det är jag glad för även om jag inte fattar charmen med att sitta och gosa med en tingest som snörvlar som en förkyld unge. Egentligen tycker jag att det är ganska… larvigt. Minst lika larvigt som att stoppa en vit, rykande pinne i käften och dra i sig gifter samtidigt som man förgiftar omgivningen.

Ostbågar öl o bok

Ostbågar, en kall öl och De dödas mässa.

Själv gjorde jag inte en fluga förnär när jag hällde upp en skål prästostbågar och sprättade en öl efter min lilla utflykt. Möjligen störde mitt knaprande andras gemenskap, men även jag råkar finnas. Jag satt och läste min bok på gång tills mina dåliga ögon inte längre såg bokstäverna. Då tände jag ficklampan på mobilen och läste en stund till. Min kväll avslutade jag med att sparka igång DVD-spelaren. I en och en halv timme glodde jag på Tyst vittne, 2015 års version, som jag hade spelat in under kvällen från TV4. Jag saknar verkligen Sam, Leo och Harry! Den enda karaktären som är kvar är Nikki. Nä, inget är sig likt.

Igår var igår. Idag är idag och det är min dag. Jag tänker steka kyckling till middag och göra potatisgratäng till. Kanske får jag äta inomhus. Mina luftrör var väldigt irriterade i morse och det gjorde ont att andas och hosta. Nu ska jag unna mig en stunds läsning, medan det ännu är svalt och relativt tyst och hyfsat rökfritt på min dag. Tack mamma, cdon, Agneta och Lisa för att ni har grattat mig! 😉

 

>>> Snart är det dragning i boklotteriet, men du har fortfarande chansen att vara med och tävla om Dödsdomen! Här går du in och tävlar!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Inte ens på sommaren slipper du Tofflans hiss- och disslista på torsdagarna! Den här gången redovisas höjdpunkterna i den Tofflianska, gångna veckan som rik, medan dalarna är rök. Och det är inte svårare än så här:

Rik


Rök

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färggrant inlägg.


 

Namnsdagsgott

Namnsdagsgott.

Hoppas nu att vissa journalister läser undertiteln på det här inlägget. Jag tänkte så de lär sig stava till ordet ”färggrant”. Men nu ska jag inte vara sån! För idag är det ju MIN dag och jag har mått gott hela dan. För en gångs skull. Promenaden var verkligen stärkande för såväl kropp som själ.

Dessutom träffade jag Lucille när jag var nästan hemma. Det blev, som alltid, en trivsam pratstund. Det känns så gott, för vi är på samma våglängd när det gäller mångt och mycket. Idag berättade hon om sin söta man som på hemväg från jobbet hade stannat och plockat blåklint till henne – bara för att han vet att hon älskar den blomman. Det är väl kärlek, det..?

Vidare fick jag veta att han som stängde av musiken i tisdags när jag bad honom sänka volymen hade blivit rädd för mig. Ja jisses, jag är nu inte bara husets elaka tant, jag är dess farliga tant också! Men då hade Lucille skrattat åt honom (han hade darrande pratat med henne om att jag plingat på) och sagt att jag är så snäll, så! Jag fick veta att grannen blivit rädd att jag anmält honom som störande. Det hade jag ju inte gjort. Jag vill försöka kommunicera direkt när problemen uppstår (och han inte har gäster). Med de förra puckona funkade det inte alls. Med den nye grannen… tror jag att jag måste prata lite mer… Jag vill självklart inte att han ska vara rädd för mig!

Vita ben

Ben som inte sett solljus sen 1995, ungefär.

Promenaden – och värmen – gjorde mig ganska slut. Jag trollade fram lite namnsdagsgott och smaskade i mig på ballen* medan tvättmaskinen skötte sitt i badrummet. Sen fällde jag ner ballestolen**, ställde ballepallen*** i rätt läge… och blundade lite… Faktum är att jag snarkade – allt medan jag försökte få färg på mina blekfeta, vita ben. De har inte sett solens ljus sen 1995, ungefär… För nej, jag bär inte shorts offentligt utan promenerade i mina jeans. Mina ganska tunna jeans. Absolut inte tajta jeans.

Rosa axel

Grisrosa Toffelaxel.

Men det var en varm dag och solen lyste så starkt på ballen att min telefon dog. Jag somnade ju och när jag vaknade och skulle flytta luren var den stendöd. Jaha. Jag hade mördat batterierna, alltså. Som tur var hittade jag nya i kylen som jag stoppade i telefonen. Fortfarande dött. Satte luren på laddning – och tack och lov började den ladda! Fast tack och lov… När jag kikade på batteriförpackningen stod det att batterierna absolut inte fick laddas. HJÄLP! Jag slet ur telefonen ur laddaren och därefter batterierna. I med de ”gamla” igen och ner i laddaren. Det tog en liten stund, men sen började den blinka. Den återuppstod, med andra ord! Och den fungerar också att använda, för Fästmön ringde i kväll på den. Medan vi pratade började jag klia mig lite i nacken. I badrummet råkade jag få syn på min nacke och mina axlar… Grisrosa!!!  Tänkte inte på det…

Chicken sandwiches och öl

Chicken sandwiches och öl = middag à la Tofflan.

Det blev inte världens finaste namnsdagsmiddag idag, men jag överraskade mig själv med att vara fyndig. I stället för att micra den andra halvan grillad kyckling som blev kvar från igår, tog jag bitar av den och la på bröd. Som pricken över i:et spritsade jag barbequesås. Sen la jag locket på och skar. Dessa chicken sandwiches blev nästan lika goda som dem jag åt i London på bronsåldern…

Medan jag åt lyssnade jag på några som lät som om de monterade ihop ett tält. I sitt vardagsrum. Jag var omåttligt nyfiken, men även Tofflor har sin gräns och lutar sig inte över räcket, sträcker på halsen och glor in till dem bredvid. (Kan du ens föreställa dig mig i den gymnastiska övningen..?)

Nä, jag fick nöja mig med att läsa min bok på gång – se bilden! Och mejla lite med Mohamed om hans diktbok som jag ska få recensera – på en blogg nära dig, förstås, i nästa vecka! DET är inte alls dumt det, för är det nån jag är nyfiken på så är det Mohamed som poet. Mer nyfiken än på huruvida mina grannar tältar i vardagsrummet eller inte…


*ballen = balkongen

**ballestolen = balkongstolen
*** ballepallen = balkongpallen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Tänk att jag tog mig i mitt kraglösa linne och gav mig ut för att få lite D-vitamin. Sol och ljus är inte heller fel. Det är dessutom gratis. Jag läste i min bok på gång om en nördig typ som bara sitter vid sin dator och tittar på kartor. Blek och glåmig är han, och endast en av dygnets 24 timmar lämnar han sitt rum – för att äta. Sån vill jag inte bli. Men kufisk är jag ju förstås redan. Och rädd för världen utanför. Är du?

Men innan dess köpte jag min första sms-tågbiljett för min lilla utflykt till verkligheten i morgon. Tio minuter efter köpet hade jag biljetten i min ajfån. Inte alls svårt och inte alls dumt! Det enda dumma är att det inte går att köpa öppna returbiljetter. Tror jag…

Vädret är riktigt somrigt idag. Det är både varmt och soligt. En svag vind blåser – och den är väldigt skön. Jag traskade nästan fyra och en halv kilometer idag. Inte på nån rekordtid alls – knappa åtta månaders stillasittande i bil eller vid jobbdatorn har inte precis gjort underverk med konditionen… Men det viktiga var att jag klarade av den sträcka jag hade tänkt mig OCH att ingen av mina hälsporrar gjorde sig påminda! Inte än, i alla fall…

Det blev en fin tur. Jag påmindes om att livet är en gåva och att jag har valt livet och ljuset framför det andra. Det där jag inte vill tänka på just nu utan har stoppat långt inuti mig. För idag är det ju MIN dag…

Här är några bilder från min promenad:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett egoistiskt inlägg.


 

Den 4 juli

Den 4 juli är MIN dag och ingen annans.

Idag är det MIN dag! Det har det varit ända sen den där dan i juni på äldre stenåldern när jag döptes. Att det tillkommer andra som försöker sno åt sig dan gillar jag inte!

MIN dag började jag med lite sovmorgon, faktiskt. Ända till halv åtta. Maj gadd, det får inte bli en vana… Kan ge mig den på att jag är astrött i morgon bitti när jag behöver gå upp i tid eftersom jag har ett tåg att passa… Nåja, det får bli högst ett glas rött till maten i afton.

Den första stunden på dan försöker jag för det mesta stänga ute privata delar av sociala medier, telefoni och mobiltelefoni för att ägna mig åt jobbsökeri. Det är inte för att jag vill vara otrevlig utan för att jag behöver sitta koncentrerat och skriva, kanske leta. Idag hade jag tre annonser reserverade för jobb som skulle sökas. Men en annons blev borttagen under natten. Fick därför ägna en stund åt att leta en ny. Desto bättre, faktiskt, för jag hittade ett jobb som jag verkligen skulle bli glad om jag finge (<== notera konjunktivformen!)

Grattis från KlaraMedan jag satt och knåpade ihop en otroligt säljande ansökan (<== ironi) trillade det in gratulationer per sms. Underbara, arga Klara studerar uppenbarligen kalendern! TACK! Jag skäms faktiskt, för jag lyckades missa Klaras födelsedag för ett tag sen… Men det handlar kanske om att det har varit rätt mycket omkring mig de senaste månaderna. Jag har fått lite svårt att sortera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Vänner som Klara sorteras definitivt under kategorin VIKTIGT!

En del av förmiddagen har jag ägnat åt att slåss lite med Storebror, min gamla dator. Jag behöver verkligen köpa en ny och hoppas att det blir en shoppingtur nästa vecka tillsammans med min livstids dataexpertkonsult. (Ja, alla är ju konsulter nuförtiden, ända sen 1980-talet, faktiskt.)

Hjärtekort och kaffe

Ett hjärtekort från mamma.

Men så gick jag ifrån min hemmaarbetsplats en stund och satte mig vid köksbordet för att öppna det där kuvertet med kaffefläcken på. Det låg ett väldigt vackert kort inuti med ett stort hjärta på.

Och mycket riktigt var kortet från mamma! Det innehöll en Trisslott och en peng. Pengen ska jag använda till fika i morgon, Trisslotten sparar jag till en dag när det bara känns trist. Mamma ringde sen också och då lovade jag att unna mig nåt smaskigt.

Men bäst av allt var det att få nåt som alla borde få av sina mammor… Jag hoppas att du har fått många såna här genom åren:

Gratiskramar

 


Livet är kort.

Read Full Post »