Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dessert’

Ett sagolikt inlägg. Äh, jag bara skojar!


 

Papper med z

Godnattsaga? (Med tanke på att det står zzzz…)

Jorå! Jag är väldigt tacksam att den gångna natten skänkte mig mer sömn än den innan. Faktum är att jag kunde somna, trots att tvätteriverksamheten startade igår kväll klockan 22.45. (Vilket påminner mig om att jag nu måste kontakta BRF-ordföranden för att framföra klagomål. För vilken gång i ordningen jag gör detta vet jag inte – jag har tappat räkningen. Så är det hos oss. Tyvärr.)

Det har varit en fullspäckad dag med mycket jobb, varierande arbetsuppgifter, chefskontakter, avstämningar och jag vet inte allt. Jag började lay outa en beskrivning, men får lägga den på tillfällig is till förmån för en akut berättelse som måste textgranskas under morgondagen. Ibland undrar jag vad jag håller på med… Och det finns det visst en och annan övrig person som gör också, har jag förstått. Jag ger därför de(n) nyfikna en liten hint vink via bilden här ovan…

Efter jobbet mellanlandade jag i New Village för att sen kuska ut till gymmet i Förorten. ÄH, JAG BARA SKOJAR! Jag tror aldrig att nån lär få se mig på nåt gym. Nä, jag hörde talas om två familjemedlemmar som skulle äta pizza, så jag bjöd in mig själv. Och inte blev det bara pizza heller, utan dessutom dessert i form av friterad camembert med hjortronsylt och glass. Jag är så mätt att magen står i åtta hörn nu… Tack, Fästmön, för middagen! 

Detta bildspel kräver JavaScript.


På grund av denna enorma mättnad
ska jag ta en liten promenad (med vattenkanna först och telefon sen – till skillnad från vissa restauranggäster telefonerar jag helst privat och hemmavid). Klockan 21 bänkar jag mig framför TV:n för att se mötet mellan Lars och Leif.

Ha en go kväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mammigt och laxigt inlägg.


 

Får på kökshandduk

Detalj från kökshandduk med får, en julklapp från Annas snälla mamma. Förutom det fick jag ett generöst presentkort på Hambergs fisk.

Det går inte att kalla mig matmamma. Jag är inte ens mamma, bara en mammis. Men jag har en mamma och jag är så glad och tacksam att skyddsängeln och färdtjänstchauffören skötte sina uppgifter bra så att mamma kom hem helskinnad. Hon ringde på eftermiddagen, trött men nöjd.

Jag hann knappt lägga på luren trycka bort samtalet så ringde det igen. Nästa på tur i lur var Annas snälla mamma. Snacka om tur, förresten: jag blev bjuden på middag i morgon efter jobbet! Ja jag är ju en riktig fårskalle vid spisen, men jag älskar god mat så självklart tackade jag ja.

Lax i grillpannan

Kolla så gott! Hör fräset, känn doften…

Förutom den fina kökshandduken här ovan fick jag ett generöst presentkort på Hambergs fisk av Annas snälla mamma i julklapp. Men det sparar jag till ett tillfälle när det behövs piggas upp eller firas. I stället lagade jag till min egen firre idag. (Nej inte L:s fiskar, dem har jag MATAT idag.) Jag ville ju prova min nya grillpanna, en annan toppenjulklapp fast från jobbet. Alltså, kolla in bilden! Du hör väl hur det fräser, du känner väl doften..? Snabbt att laga till gick det också. Laxfiléer frysta i portionspack är för övrigt verkligen toppen. Jag klippte bara upp två och sparade två filéer i frysen. Filéerna grillade jag i grillpannan med salt, vitpeppar och citronpeppar.

Söndagslax med potatis romsås och ett glas vitt

Tofflisk söndaxlax.

Till min söndaxlax kokade jag potatis. Efter att ha konsulterat Fästmön gjorde jag en, enligt mina smaklökar, himmelsk romsås på crème fraiche, röd och svart rom samt rödlök. Pricken över i:et blev ett glas välkylt vitt.

Ingen levande själ höll mig sällskap vid middagsbordet, men min bok på gång var en rysansvärd bordskavaljer. Kaffe och ett par chokladbitar från julgodiskålen blev dessert. Med Leffe på näthinnan är jag redo att möta en arbetsdag i morgon.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött inlägg.


 

Halloweenlykta hos Anna

Jag var INTE glad på grannarna i natt…

Ja jisses så trött jag är! Inte kan jag påstå att det beror på arbetsbördan – denna arbetsvecka är ju enbart tre dagar lång kort. Nu är jag ledig fyra dagar igen, dessutom. Kanske är ett av skälen till att jag är trött att några grannar tycktes fira nyårsafton den gångna natten. Det var fest och prat och skratt och en och annan raket. Jag hade lite svårt att sova, med andra ord. Men grannar kan ju inte stava till hänsyn, det vet jag ju sen tidigare. Att det var vardag både igår och idag bryr de sig inte om heller. Jag låg på helspänn, för jag gillar inte när fulla människor eldar raketer i tättbebyggt område. Ja, de skiter i regler och förbud också. Tröttsamt!

Pompe

Pompe.

Nä nyårsraketer är inte min grej. Jag har aldrig tänt nån, knappt nån smällare heller. Jag tänker på hjärtsjuka och hundar, för jag har sett båda sorter lida av ljuden. Och själv är jag skotträdd. På tal om djur fick jag en kort gosstund med Pompe vid lunchtid. Han kom i sällskap med min chef på plats. En helt underbart fin kille, som kanske blev lite uttråkad efter ett tag. En myndighet med en massa kontor är inte det roligaste för en med spring i alla fyra benen. Men det var väldigt roligt att chefen tog med honom, så en fick se underverket!

Veckans tre arbetsdagar har varit lite sega. Jag har haft svårt med arbetsmoralen. Eller… hastigheten, snarare. Julledigheten sitter liksom kvar i kroppen och, som sagt, nu blir det fyra lediga dar igen. Jag nådde i alla fall arbetsmålen den här veckan och det är jag nöjd med. Då kan jag unna mig att försöka koppla av under nyår och lördag och söndag.

I kväll såg vi på drottning Sonja medan vi intog ost och kex, mamma och jag. Jag tog två glas vin, mamma julmust. Och jag kollade nog mer på den norska, underbara naturen på TV än Sonja. Jag läste ut den första av mina tio julklappsböcker i afton, men har inte börjat på nästa riktigt än. Det är nån som pratar typ HELA TIDEN. Till sist blev jag tvungen att säga att jag måste gå och lägga mig. Mina öron behöver vila. Jag fattar ju att mamma är ensam och tycker att det är roligt att prata så nån hör, fast i kväll blev det lite mycket av saker jag hört förut.

I morgon är det årets sista dag och jag har förberett en sammanställning på bloggen av mitt gångna år. Sen ska vi äta gott hela dan. Vi börjar med julknäcke med kalkon och senap till frukost, hemgjord räkmacka på eftermiddagen, kalkonfilé och potatisgratäng till nyårsmiddag samt minipäron i konjak och grädde till dessert. (Och nä. Jag har inte gått upp i vikt under julen – inte ett enda av de sju kilon jag har gått ner sen jag började jobba i slutet av september, så jag kan unna mig detta.)

Jag hoppas att du också äter nåt gott i morgon! Men NU ska jag läsa en stund innan jag släcker ner den här dagen! Nåt eventuellt norrsken missade jag totalt i kväll…

Ett flygande tefat..? Jag kände mig i alla fall som ett UFO, men min jättelånga lånebil var som ett flygande tefat. (Ingen logik i detta, men du fattar nog.)

Släck!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett firande inlägg.


 

Somliga firas i flera dar när de fyller år. Inte i dagarna tre, dock, men i dagarna två. Igår kväll samlades hela bandet i Himlen. Fästmön jobbade en heldag först innan jag åkte och hämtade henne. Sen ställde hon sig vid spisen hemma. God hjälp med maten fick hon dock av äldsta bonusdottern. Mitt bidrag, förutom bilresan, var att duka. Anna är emellertid en van husmor och hade förberett det mesta kvällen innan.

Det är inte så ofta vi träffas allihopa. Men så här kan det till exempel se ut när vi umgås:

Familjen umgås

Familjen umgås… Tre fipplar med sina mobilen, en fjärde (= jag) fotar med sin, yngste bonussonen i soffan gör jag vet inte vad, Anna lagar mat, äldste bonussonen håller sig på rummet och yngsta bonusdotterns pojkvän fipplar med sin mobil i vardagsrummet.


Eh ja… 
Sen bjöd då Anna på en fantastisk trerättersmiddag. Till förrätt bjöds toast Skagen, till huvudrätt marinerat kött alt. kalkon med potatisgratäng alt. varma rotfrukter alt. pommes frites och till dessert LCHF-snickerskaka alt. Dajmtårta. Gissa om magarna var fyrkantiga sen?! (Och gissa vem som hade godaste maten i matlådan på jobbet idag?!)

Detta bildspel kräver JavaScript.


De tre pälsklädda fyrbeningarna 
stängdes ut från köket och middagsbordet. Men sex ögon följde oavbrutet vad vi gjorde. Jag tog naturligtvis lite bilder även på katterna, fast före och efter middagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Stort TACK till Anna för en underbar middag och till familjen för att jag fick vara med och fira 50-åringen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.


 

Det blev grekisk inramning Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Åkanten över Fyrisån

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.


Vi var liksom inte ensamma hungriga 
igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

Hjul på väggen inne på Tzatziki

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Anna på Tzatziki

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån natt

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt spännande inlägg.


 

Deckare

Deckaravdelningen på Akademibokhandeln fick besök av mig idag.

Att träffa människor är för det mesta väldigt givande. Jag tycker att det är spännande med möten – och lite extra spännande att träffa människor som jag aldrig har träffat förr. Idag blev det ett sånt möte – med litterär utgångspunkt. Ewa hade vunnit en bok hos mig och jag hade vunnit en hos henne. Sen kom sommaren. Men idag skulle vi stråla samman i min vän Grekens kafferum.

Jag var tidig och tog en tur in till Akademibokhandeln, det som en gång i tiden hette LundeQ och var en riktig bokhandel i tre plan, inrymd i ett av de fina husen nere vid floden. Det är bank där nu, tror jag. LundeQ, numera Akademibokhandeln alltså, huserar på övre plan i Forumgallerian vid gågatan mitt i centrum. Ett stort och brett utbud av böcker, trevlig och hjälpsam personal. Men mysighetsfaktorn är tyvärr noll.

Inte hade jag nån aning om hur Uppsalaewa såg ut, men hon kände igen mig direkt. (Alla känner apan?) Ewa var mycket vänlig och insisterade på att bjuda på fika. Jag tog en ostfralla och en mugg kaffe och så hittade vi ett ledigt bord på kafferummets altan, dessvärre bordsgrannar med två unga killar som kedjerökte.

Det blev ett spännande möte och spännande vinster bytte ägare. Jag brukar ibland skriva här på bloggen att vi måste prata om döden. Nu kan både Ewa och jag läsa om den i alla fall för jag fick Reginald Hills Dödens bok och Ewa fick Val McDermids Dödsdomen (en utgåva från 2005)… Men… Ewa måste ha räknat fel, för hon gav mig ytterligare tre böcker – Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik! Ett stort TACK för alla böcker och för fikat, Ewa!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I avsaknad av viss teknisk utrustning
kunde vi konstatera att vi måste ses igen för några genomgångar av delvis teknisk art. Vi pratade nämligen en del om att skriva, om sökmotoroptimering (SEO, som en del gillar att kalla det), widgets (en sorts litet fönster på datorns skrivbord, i mobil enhet, på blogg etc) med mera. Ett spännande samtal att föra mellan två som är intresserade.

Den hetaste dan denna sommar, med en luft som gick att ta på, är snart slut. Jag överlevde bussresorna stan tur och retur, men kände att jag ville bistå min kära som måste ha haft en bastuhet arbetsdag. Nog tror jag att Anna blev glad att få skjuts hem. Jag blev glad för pussarna!

Köket i New Village har serverat ICA:s lasagne med lax och spenat. Den var ganska smakrik och salt, men jag förstärkte även med kaviarknäckemackor. Så där jättemätt blev jag inte, fast lasagnen var köpt på extrapris och då fick en lunchportion bli en middagsdito. Det blir vaniljglass (fem kronor för ett paket!) till dessert och en uppvärmd kaffeskvätt som är kvar sen i morse. En bloggrunda först och sen Pardans till glassen! Livet kan vara ganska gott, trots att det är tisdag…

Lasagne med lax och spenat

Smakrik, salt men lite liten portion.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 493 andra följare