Husets vackraste rum, planer och ännu mer spänning

Ett rätt typiskt inlägg om jobb, böcker och vänner.

---

 

Staken är redan på plats på mitt nya kontor. Det är det enda som finns där, förutom möblerna.

En och en halv vecka har jag varit på mitt nya jobb. Det vore synd att säga att jag har jobbat, det vill säga utfört arbetsuppgifter, varje dag, men nu börjar jag komma igång. Efter gårdagens stabsmöte kände jag att jag hade chefernas uppbackning att jag är på rätt spår i tillvaron. Efter att ha ägnat ett par dar åt att läsa igenom och klottra på befintlig kommunikationsplan och -policy skred jag till verket: jag började skriva den nya. I morse vaknade jag och hade en sån briljant idé till inledningstexten. Sen när jag kom till jobbet tyckte jag inte att den var så lysande längre – eller också mindes jag inte mina nyvakna tankar direkt. Hur som helst började ajg skriva, men först hjälpte jag C att tömma hennes gamla kontor, det som ska bli mitt. Och det är nog husets vackraste rum, det där kontoret på hörnet på första våningen. Nu är det tömt på allt utom en adventsljusstake och de möbler jag ska ha. Jag jagade lokalvårdarna utan framgång idag, men sen… Sen ska jag flytta in och göra det till Mitt Kontor!

Det finns andra fördelar med mitt nya lokus också. Ganska nära finns ett litet pentry med vattenkokare och kylskåp. Vägg i vägg finns… helpdesk?!? Eller är det… en toa..? Nåja, en tyst zon är det väl ändå..? Kommunikation är svårt!..

Tyst zon och helpdesk på toa, eller vad menas?

 

Det var lite sol idag.

Under dagens lunch hade jag fullt göra med att vara aktiv på sociala medier och läsa, så jag tog ingen bild på den goda vegetariska rätten med grönsaker, ris och halloumi. Du får helt enkelt föreställa dig hur färggrann och smaskig den var. Jag började läsa Emelie Schepps tvåa igår, för jag vann ju hennes nyutkomna trea på Instagram och den vill jag skriva lite mer om här än bara en vanlig bok. Men då måste ju böckerna läsas i ordning. Alltså försökte jag läsa i värsta matsalsoväsendet. Det var lite svårt att koncentrera sig, inte bara för oväsendet, utan också för att mina tre grannar vid bordet bredvid satt och snackade skit hela lunchrasten om en fjärde, naturligtvis frånvarande, person. Tröttsamt! En kan undra om inte vuxna människor borde ha lite mer mogna lunchsamtal…

Jag fångade i vart fall solen på bild bakom en trädkrona på vägen tillbaka till jobbet. Sen satt jag och skrev och skrev och skrev tills det var dags för eftermiddagskaffe och jag skulle ut och möta vännen H i rondellen. Vi kunde sitta utomhus och fika och prata och äntligen blev det tillfälle att överlämna den fjärde och sista skyddsängeln jag fick från vännen Sister of Pain. Nu har jag gett fyra kvinnor, som jag vet har det kämpigt på ett eller annat sätt, var sin ängel. Och faktum är att änglarna tycks göra… underverk… Jag själv fick min ängel till jul. Den är starkt misstänkt för att ha fixat mitt nya jobb. Jag som slutade tro på mirakler för tre år sen…

Den fjärde och sista skyddsängeln, vars pärla går lite åt grönt, fick nytt hem hos vännen H idag.

Liksom igår kom slutet på arbetsdan plötsligt. Jag åkte nya vägen hem efter att ha kontrollerat att bilkön inte var onormalt lång. I morse åkte jag förresten genom stan. Snabbaste och kortaste vägen, men hur miljövänligt är det för stadsluften?! Hemma i postboxen i New Village låg ett brunt paket igen, denna gång med minst lika spännande innehåll som sist: en nyutkommen bok. Idag kom Martin Falkmans Tunneln i slutet på ljuset. Den ligger nu trea att läsas, det vill säga efter de två Emelie Scheppböckerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dags att publicera det här inlägget, ta en dusch, äta macka och förbereda och tidsinställa ett inlägg för morgondagen. Då ska jag nämligen på avdelningskonferens på eftermiddagen med avslutande buffé om aftonen. Vidare med till krogen följer jag emellertid inte. Tofflan är kvällstrött och det lär bli senare än vanligt i morgon ändå.

Ha en skön onsdagskväll!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frihet i medier – hot eller smaklöst?

Ett fritt inlägg.

---

 

Hotar Telia det fria nätet?

Idag är det min morfars födelsedag. Om han hade levt skulle han ha fyllt 112 år. Det sägs att den bästa presenten han fick på sin 58 års dag var att min mamma kom hem från BB med mig. Kanske är det sant, men mer troligt en efterkonstruktion. På min egen födelsedag, för en vecka sen, fick jag ett nytt jobb. Det slog nog morfars bästa present. Kanske..? Hur som helst, idag är det också pressfrihetens dag. Syftet med dan är att påminna världens regeringar om yttrandefriheten, den som finns i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är bra med både yttrandefrihet och pressfrihet, men det är ju inte alltid det efterföljs. Och ibland har jag svårt att acceptera att vissa saker görs till yttrandefrihetsfrågor. Jag förstår till exempel inte varför 27 publicister menar att Telia och Facebook hotar det fria nätet. De 27 publicisterna liknar Telias fria surf på sociala medier för sina kunder vid en gräddfil köpt av ett bilmärke:

[…] Tänk vilket försprång BMW skulle ha om biltillverkaren kunde göra en deal med Trafikverket som innebar att bara BMW-bilar fick köra i bussfilen eller slippa trängselavgifter och trafikskatt! […]

Aftonbladet tar in annonser från Telia.

De menar att nätneutraliteten begränsas. Jag förstår inte riktigt resonemanget. Jag bara tackar och tar emot, för den fria surfen gäller även Instagram och Twitter, där jag har konton (inte på Fejan, alltså). Men så är jag ju också Teliakund. Inte blir jag klokare när det intill detta upprop på till exempel Aftonbladets webbplats sen finns Teliaannonser. DÅ tycks publicisterna inte ha nån invändning, när media kan tjäna pengar på Telia. Nån som kan förklara så jag förstår varför detta skulle hota det fria ordet??? I mina ögon främjar detta det fria ordet. Eller tänker jag fel???

Den här kameran varken filmar eller fotar jag med.

En annan sak jag känner mig fundersam till (underdrift!) är privatpersoners filmande av olyckor, katastrofer och liknande och medias publicering av sånt material. När det gäller foto och filmning finns särskilda lagar för detta. Ändå tycks media inte ha några skrupler att ta emot och publicera allmänhetens bildmaterial från svåra händelser. Igår inträffade en dödsskjutning i Uppsala igen. Förra gången hände det en morgon för cirka två år sen utanför huset bredvid mitt. Igår skedde det på Ulleråkersområdet. Åter igen var det en polis som sköt en misstänkt till döds. Jag säger inget om nån eventuell skuldfråga här – jag var inte med vid nåt av tillfällena (jag hörde bara de sju skotten 2014, men jag såg inte händelsen), så jag kan inte veta. Däremot kan jag förstå att det händer när det uppstår tumult och den misstänkte/a är beväpnad. Men varför filmar allmänheten och varför lägger lokalblaskan ut en film från händelsen på sin webb? Det är… fan ta mig smaklöst!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att se lite bakåt är inte alltid fel

Ett inlägg i vilket Tofflan laddar för långkörning, pladdrar om böcker och avslutar med ett oombett råd.

---

 

Min skyddsängel, en julklapp från Sister of Pain förra året.

Jag vaknade till en regnig morgon. Det är väl inte mitt favoritväder att köra i under en långkörning, men det är bättre än snö. Fast snö ska det visst också komma längs vägen jag ska färdas. Det är en klass 1-varning utfärdad, vad den nu innebär. Det oroar mig lite, eftersom jag har sommardäck på bilen. Samtidigt har jag förtröstan i mr Upstairs, herrn däruppe, att han ledsagar mig hem till mamma, och min skyddsängel. Och skulle det vara så att jag inte kommer fram är det nån mening med det. Jag orkar inte oroa mig eller bekymra mig längre. Men håll med om att det skulle vara lite typat om det hände nåt, nu, när jag står inför en sån spännande vändning av livet..?

Den spännande vändningen har jag nästan inte förstått än. Min födelsedag i tisdags blev en helt galen dag med sån fin uppvaktning, presenter och det bästa beskedet. Telefonsamtal och sms hela eftermiddagen och kvällen. Champagne före läggdags så jag inte kunde sova… Det blev två timmars sömn natten mellan tisdag och onsdag. Lite för lite och jag var glad att jag inte hade några måsten igår, jag hade bara några hållpunkter och de var av det roliga slaget.

Ett av hyllplanen med olästa böcker blev fint påfyllt under födelsedagen och igår. Ytterligare fyra böcker är på väg med ett transportföretag.

 

Två Ruth Rendellböcker från Kommunalrådet.

Onsdagen gick och jag hade knappt ro att sitta stilla och läsa. Men oron i kroppen var inte längre av det negativa slaget utan av en motsatt sort. Framåt seneftermiddagen tog jag bilen in till stan för att hälsa på hos Kommunalrådet. Jag hade blivit erbjuden två böcker som Kommunalrådet hade dubbletter av. Vi delar en fäbless för deckare, jag och Kommunalrådet. Kommunalrådet hade uppenbarligen mig i tankarna som mottagare av böckerna, två av Ruth Rendells psykologiska thrillrar.

Kommunalrådet är en mycket omtänksam person. Jag blev påmind om en ensam julafton för några år sen när vi mot kvällens slut/på natten hade kontakt via sociala medier. Ensamheten var nåt jag hade valt den julen på grund av sjukdom, men sen var det nog inte det roligaste eller bästa för mig. I natten fanns Kommunalrådet och ytterligare en person som tyvärr senare tog livet av sig. Jag är tacksam att jag finns kvar här. Kanske är det så att Kommunalrådet också har en del i det..?

Regnet har tilltagit och jag ska inte sitta här och pladdra utan sätta fart in i duschen. Men anledningen till att jag sitter vid datorn är att jag väntar på att få ett svar från min handläggare på Arbetsförmedlingen huruvida jag fortfarande måste söka jobb eller inte. Jag behöver ju faktiskt ersättning från a-kassan fram till dess jag tillträder min nya tjänst. Jag mejlade min handläggare helt snabbt och kort i tisdags och fick då ett snabbt svar med ett stort grattis. Sen kom jag ju på en följdfråga om det där med jobbsökeriet, men den har jag alltså inte fått nåt svar på. Nåja, datorn följer ju med ner till mamma och kanske blir det nån stund över att söka jobb, fast jag varken vill eller behöver, främst under lördagen. Har en stark misstanke att min lilla mamma TV-ledes vill följa firandet av vår konung som blir 70 år då.

Jag har redan hunnit bli förvånad över okunnighet idag, men jag ska inte säga vad eller hur, bara att den är av den litterära sorten. Visst är det kul och bra att läsa nya böcker och roligt att berätta om dem i sociala medier. Samtidigt ger läsning av äldre litteratur en bildning som jag saknar hos vissa författare och läsare idag. Att se lite bakåt är inte fel ibland, vill jag skicka med som dagens oombedda råd.

Ytterligare ett hyllplan i sovrummet med olästa böcker. Här finns en del loppisfynd, men också en och annan icke skönlitterär bok. En rätt salig blandning, med andra ord!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det förflutna och det knoppande

Ett inlägg om det förflutna IGEN, men också om knoppar som ska brista i framtiden.

---

 

Jagad av det förflutna? Knappast jagad, men nog har det förflutna poppat upp mer än en gång den senaste veckan. Igår hände det igen, denna gång i form av ett kärt återseende. Jag hade hämtat Fästmön från jobbet och vi åkte till Årstahallen för att köpa middagsmat. Och där, plötsligt, bland ostarna, träffade jag E. Det var över sju år sen vi sågs, men E och I var de enda av dåvarande kollegorna som hörde av sig efter Det Som Hände. Den hälsning de skickade mig har suttit på mitt kylskåp ända sen dess. Den betydde – och betyder fortfarande – så mycket. Så ja, det var sannerligen ett kärt återseende av det förflutna igår.

Hälsningen från E och I har suttit på min kylskåpsdörr i över sju år.

Jag insåg plötsligt att jag handlar alldeles för sällan på ICA. Det fanns gott om pengar på kortet/kontot eftersom jag har en automatisk överföring dit varje månad. Därför kunde vi handla en massa smaskens vid delikatessdisken. Vad notan slutade på talar vi tyst om. Fördelen med att handla färdigmat igår var att Anna kunde välja det som passar henne och den kost hon äter och jag kunde göra detsamma. För min del blev det kycklingspett, grekisk sallad, tzatziki och fetaost. Av den grekiska salladen åt jag mest fetaosten och tomaterna, gurkan rörde jag inte. Det är ju riven gurka i tzatziki, men eftersom det antagligen är skalet jag inte tål så bra kände jag mig inte orolig. Vi åt middag tidigt och jag öppnade en flaska Amarone från vinskåpet. Flaskan har nog legat där ett tag, jag minns varken priset eller när jag köpte den. (Systemet har inte längre 2011:an som vi drack igår, men däremot 2012:an.) Det blev ett glas till maten och ett glas lite senare på kvällen. Magen tog emot det väl.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lördagskvällen förflöt i slappaste laget. Anna hade haft en tuff dag på jobbet och min mage är fortfarande lite sisådär, så det kändes helt OK. Vi glodde på Mr Selfridge, förstås, innan läggdags. Jag hade tänkt ligga och läsa ett tag innan jag somnade, men ögonlocken var förvånansvärt tunga.

Jag bytte bok igår, det vill säga jag läste ut en Ruth Rendell-bok och grep mig an nästa. Lustigt nog visade sig den nya boken inte vara ytterligare en Wexford-deckare somjag trodde utan en av författarens mer psykologiska thrillrar. Idag på förmiddagen läste jag ungefär en tredjedel av boken och jag är mycket imponerad! Det här är ännu bättre än Wexford-serien! (Kommunalrådet hade helt rätt!)

Bokbyte igår från den översta till den understa.

 

Kaffe på sängen – fast på nattduksbordet, förstås.

I morse var det väldigt folktomt på gatorna när Anna och jag tuffade till hennes jobb i Clark Kent*. Jag noterade dock några enstaka cyklister, de flesta kvinnor, som troligen var på hemväg efter nattjobb, kanske i vården. Vilka beundransvärda kvinnor! Själv kröp jag tillbaka ner i sängen när jag kom hem och drog täcket över huvudet. Två timmar senare vaknade jag… Ovanpå det intog jag kaffe på sängen och läste i ett par timmar. Det känns som om jag laddar inför nåt stort och spännande samtidigt som jag också hämtar tillbaka krafterna efter såväl gallstensanfall som tarmvred.

 

En liten, liten knopp i S:t Paulian.

Det var kyligt i morse och runt nollan. Aningen rädd var jag med tanke på att Clark Kent nu har sommartofflorna** på, men det var inte halt. Lite varmare har dan blivit sen dess, fast inte mer än knappa sju grader. En kan undra vart våren tog vägen. Tog den time out – så där som politiker gjorde innan sociala medier fick dem att avgå mer permanent?

 

Här i hemmet brister i vart fall knoppar och här avsätter vi ingen. Det började med amaryllisen, fortsatte med orkidén. Igår noterade jag att en av porslinsblommorna blommar också och i S:t Paulian, som jag köpte till jobbet i höstas för ett presentkort från Elliot Hund och tog med hem när jag slutade, hittade jag en liten, liten sak, minsann!

I övrigt dyker det upp märkliga åkommor här. Den senaste är hudutslag. Ja ja, jag jobbar på att överleva. Har jag överlevt Det Som Hände klarar jag av såväl det förflutna – jag har inget att dölja eller skämmas för, till skillnad från vissa andra – som den dumma kroppen.

Min söndag fortsätter i lugn takt. Jag ska hämta min kära efter arbetsdagens slut samt frakta hem min stege från Förorten och så ska mamma få sitt helgsamtal. Söndagen avslutas med Springfloden. I morgon är det en ny vecka, med nya möjligheter. Och den veckan blir jag ett år äldre, dessutom, och ska ha kaffekalas för några av de närmast sörjande.

Jag önskar Dig en skön söndag med lagom mycket på agendan!!!

*Clark Kent = min lille bilman
**sommartofflor = sommardäck

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förtal och förtal… och tycke

Ett diskutabelt inlägg.

---

 

Häromdan läste jag Mårten Schultz krönika om Herreyfallet. Fallet i sig handlar om Richard Herreys mål mot kulturjournalisten Martin Aagård på Aftonbladet. Herrey blev kallad rasist av Aagård på Twitter. Då stämde han såväl journalist som kvällsblaska. Jag har inte alls noterat tweeten, men är intresserad av förtalsfrågan och sociala medier.

Mårten Schultz sätter i sin krönika fingret på flera intressanta aspekter i det hela. En är till exempel ansvarsfrågan när det gäller tweets av journalister. Han skriver:

[…] För det fall en journalists utpekande av någon som rasist på sociala medier utgör förtal – vem svarar då? Det är klart att det inte faller inom, i detta fall, Aftonbladets utgivares ansvar. Vanligtvis kan journalister på tidningar och i andra medier vara säkra på att de är trygga från ansvarsutkrävande från personer som varit föremål för deras behandling genom ett särskilt grundlagsskydd.
Men detta gäller (ofta) inte när journalister skriver på Twitter eller andra sociala medier. I dessa situationer kan arbetstagaren själv, journalisten vara exponerad för ansvarsrisker. […]

Ansvarsfrågan blev inte alls klarlagd under rättegången, menar Mårten Schultz. Tingsrätten ansåg inte heller att Richard Herrey hade blivit utsatt för förtal.

Vad är då förtal och vad är inte förtal? Mårten Schultz ger exempel:

[…] Det är förtal att peka ut någon som brottslig eller klandervärd. Men det är inte förtal med utpekanden som utgör, som det brukar sägas, rena värdeomdömen. Det är förtal att kalla någon för barnmisshandlare, terrorist eller tjuv. (Sådana omdömen kan dock vara försvarliga och därmed tillåtna trots att de i teknisk mening är förtalande.) Det är däremot inte förtal att säga att någon är ful, vidrig eller äcklig.
Förtalande omdömen är med andra ord omdömen som kan vara sanna eller falska. […]

Mårten Schultz tolkar att det kan vara förtal i vissa fall när det gäller rasiststämpeln, anser tingsrätten. Att säga att nån är rasist är inte ett värdeomdöme liknande ”du är äcklig”. Men i Herreyfallet ansåg tingsrätten att Aagårds tweets inte var förtal. Mårten Schultz skriver:

[…] Aagård skrev nämligen inte bara att Herrey var rasist. Han skrev närmare bestämt ”din gamle rasist” […]

Och det är det där lilla tillägget som rätten anser gör så att mottagaren förstår att det inte är ett sakpåstående utan ett värdeomdöme.

Kommunikation är svårt.

Kommunikation är svårt. Ibland tycker vi alla att vi är jättetydliga med vad vi menar och ändå missuppfattas vi. Jag tycker att det är märkligt att tingsrätten kan påstå att mottagaren förstår vilken typ av påstående tweeten är. Richard Herrey har sin uppfattning om tweetens betydelse. Om övriga som har läst tweeten förstår den eller inte, tolkar den rätt eller fel, vet ju inte tingsrätten. Richard Herrey menar att tweeten har haft stor påverkan på hans varumärke. Förutom att betala rättegångskostnaderna på 100 000 kronor funderar Richard Herrey på om han ska gå vidare och överklaga. Han kanske inte kan det av ekonomiska skäl. Skadade varumärken kan ju, som bekant, påverka ekonomin.

Jag undrar hur det är med fula människor* (värdeomdöme; icke namngivna) som skriver i sociala medier att vissa människor (namngivna inklusive foto på personen) har alkoholproblem och är psykiskt sjuka… Är de att anse som förtalare eller är sjukdomar, tillskrivna personer (oavsett om det är sant eller falskt) att se som värdeomdömen?

Troll kan, precis som människor, vara både söta och harmlösa, men också fula och elaka. Här några sötingar. I verkligheten finns ju inga levande troll.

*fula människor = i mina ögon blir elaka människor fula

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Däckad

Ett däckat inlägg.

---

 

Under måndagen kunde jag läsa lite i alla fall.

Medan vissa ministrar har avgått (föga förvånande) har jag gjort mitt bästa för att piggna till. Men det är svårt. Lika däckad som på söndagen var jag inte under måndagen och jag bytte under täcket i sängen i sovrummet mot ovanpå gästsängen i gästrummet. Värken kom och gick. Den är inte värre, men så snart jag äter… Ja fy, det går inte! Jag provade med fil och müsli för nu måste tarmen få nåt med substans att jobba med. Under en timme på måndagsförmiddagen trodde jag att jag skulle dö. Aptiten är helt borta – och det är väl inte så konstigt. Jag vet ju att det gör ondare i magen när jag äter. Samtidigt kan jag inte rekommendera den här bantningsmetoden. Ett kilo på en dag är liiite för mycket för snabbt. Ett par muggar kaffe har gått bra och i övrigt är det mineralvatten, Pro Viva fruktdryck och vatten som gäller fortfarande. Av nån underlig anledning är jag enormt sugen på leverpastej och om jag orkar ska jag försöka köpa hem det under tisdagen. Och så har jag bestämt att kontakta läkare om värken inte minskar tisdag kväll.

Två paket kom, varav det blåa sparas till en speciell dag.

Måndagen försvann i ett nafs och det var inte för att jag hade så roligt. Ett framsteg var i alla fall att jag kunde läsa korta stunder. Vidare tog jag itu med min strykhög. Strök den i etapper. Magen tyckte att det var riktigt skönt att jag stod upp, samma tyckte ryggen. Och jag är glad att jag blev av med en måstegrej. Men när jag hade duschat och var helt slut efteråt på eftermiddagen undrade jag om jag nånsin blir kvitt magen. Kanske kan doktorn amputera den?

Måndagens post var däremot lite rolig. Förutom reklam och två räkningar kom två paket. Det ena innehållet får jag förstås betala för, men det andra ska jag spara till en speciell dag nästa vecka.

En smygtagen bild på Agneta när hon ska cykla hem i regnet och blåsten.

Fast jag har inte bara snälla kamrater som skickar paket. Jag har snälla kamrater som ställer upp och hjälper till. I regn och blåst cyklade vännen Agneta hit efter jobbet och baxade in mina sommardäck i bilen. Att jonglera med däck är nämligen inget jag kan utföra just nu. Jag fick bjuda på en slät kopp kaffe, men det blev också tillfälle att lämna över den blålila skyddsängeln till vännen. Agneta står inför stora förändringar i livet och vi turas om att hålla tummen (den vänstra, förstås!) för varandra. En skyddsängel kan då vara bra att ha. Fästmön fick sin i lördags (regnbågsängeln) och vad jag förstår funkar den – hon trillade inte ner från sin balle* när hon monterade nätet som ska hindra orädda katter från att försöka flyga efter fåglar

När du läser det här sitter jag antingen på bilverkstan eller på ett annat trevligt ställe. Jag är nog lika nervös var jag än sitter. Men Clark Kent** ska få sommartofflor på, hans bromsar ska kollas och så ska två garantiåtgärder utföras (fönsterhissar respektive airbag) under förmiddagen. Tur att jag har en bra bok med mig och kan surfa gratis på Instagram och Twitter! Tack Telia! 

På eftermiddagen väntar ett helt annat äventyr…

*balle = balkong
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bageri Brantingstorg – en doft av bak (i positiv bemärkelse)

Ett inlägg om ett bageri och kafé som jag upptäckte igår.

---

 

Leverpastejmackan slukade jag – brödet var så färskt och gott!

För ett tag sen berättade Fästmön om hur hon och hennes mamma besökte ett härligt fikaställe i Uppsala. Syftet var att fördriva tiden, men det blev en riktigt härlig upplevelse. Jag blev också sugen på att testa och igår svängde vi in på Brantings torg och parkerade (fem kronor/timme) efter utförda ärenden.

Redan när vi gick över gatan kändes doften av bak. GOTT bak, vill säga, bak i POSITIV bemärkelse (inte slamlukt som i Faringe…). Och trots att det var en vardagseftermiddag fick vi köa. Det talade för att det är ett bra ställe. Enligt White Guide Café 2015 har det

god klass.

Gott kaffe kunde de också göra. Muggarna från ett visst kaffeföretag var läckra!

Det fanns mängder av smaskens i diskarna – smörgåsar, kakor, bakelser, bullar, tårtor… Vidare erbjöds lättare luncher såsom pajer och sallader. Helst av allt ville jag ta en en hel tårta, men valde en leverpastejsmörgås på rågbröd – med tomater, gurka och paprika på. Dels behövde jag järnet från pastejen för mitt blod, dels ville jag testa om magen reagerar. (Järntillförsel fick jag, men inte ont i magen, tack och lov!) Och så kunde jag inte motstå att ta en liten kaka. Tyvärr var det en kund som trodde att h*n var ensam framför disken. Till kunden anslöt efter en stund även partner och barn. Detta gjorde att jag hade lite svårt att se vilka kakor som erbjöds. Jag valde till sist en kokostopp, som var lagom stor. Dessvärre satte jag tänderna i kakan innan jag hann fota den.

Spännande interiör på Bageri Brantingstorg.

Såväl smörgås som kaka var supergoda! Mackan var verkligen rejäl. Brödet var färskt för dagen och alldeles lagom tjockt. Kokostoppen smälte i munnen… Priset minns jag inte riktigt, men mackan kostade 45 kronor. Det var den helt klart värd!

Medan vi smaskade och sörplade gott kaffe fascinerades jag av inredningen. Märkliga färgade fönsterrutor och kakel, snedtak, öppen spis och lampor gav en bild av ett vardagsrum på 1950-talet. Klientelet bestod av allt från äldre herrar i grupp och ensamma tidningsläsande kvinnor till barnfamiljer, två killar i yngre medelåldern och så Anna och jag. Med andra ord är det här ett ställe jag skulle kunna gå till med, förutom Anna, en kompis eller mamma.

Bageri Brantingstorg är öppet på vardagar klockan 8 – 17 samt på lördagar klockan 9 – 17. Bageriets webbplats är under rekonstruktion, men det går att kolla vad de har för sig via deras konton på Instagram och på Fejan.

Toffelomdömet blir det högsta. Hit kommer jag gärna igen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”… ett ögonmått i sänder…”

Ett uppmätt inlägg.

---

 

Läskande gubbe på Dr Falafels matvagn observerades igår på väg till tandläkaren.

Fredag. Idag har jag varit arbetssökande i en vecka. Än så länge har jag lyckats hålla mig ifrån att klättra på väggarna och det har jag min mage att ”tacka” för. Efter förra helgens attack, som jag fortfarande inte har fått nån läkardiagnos på, har jag varit ganska matt och medtagen. Det går si och så att få i sig föda, den blir mest i flytande form. Det fastaste jag har ätit är knäckebröd med makrill i måndags kväll (och det var INTE bra), ett par kycklingkorvar (tisdag) och rostat bröd (i onsdags och igår). I kväll ska jag testa att variera den fasta kosten. Nä, det blir inte ostbågar eller choklad, utan nåt åt räkhållet. Igår kväll i sängen gick jag igenom mina matbilder på Instagram och ärligt talat blev jag nästan hungrig. Nästan. Aptiten är inte riktigt här än. När jag passerade Dr Falafels vagn igår mådde jag snudd på illa av dofterna – graffitin på vagnen såg härligare ut!

Middag igår och i förrgår.

Torsdagskvällen förflöt med en alltmer till verkligheten återkommande överläpp och kind. (Jag orkade till och med se sista avsnittet av Gåsmamman utan att kollapsa samt ha en dialog per sms med en före detta kollega.) Min tandläkarmottagning är bara fenomenal på kundservice. Inte nog med att jag fick min tandläkare privata mobilnummer igår, i morse ringde också min tandhygga för att kolla läget! Läs och lär, somliga! För övrigt, när jag sen väl åt min middag, två (2) rostade mackor med ost, gick det hur bra som helst att tugga. Lagningen som min tandhygga gjorde igår har dessutom gett mig ett rakare bett. Och sånt är viktigt när en sån som jag med såväl diagnosticerade magåkommor som odiagnosticerade. För är maten inte tuggad tillräckligt… Tja, tänk själv. För övrigt diskuterade vi vad den fördröjda elefantbedövningen kunde bero på. Gissningsvis handlar det om mitt skumma blod som är dåligt på att bilda röda blodkroppar tillräckligt snabbt, nåt som får till följd att det blir små proppar i kärlen. Detta i sin tur leder till att det tar längre tid för bedövningen att släppa.

På förmiddagen idag sökte jag jobb, förstås, bland annat det jobb en underlig arbetsförmedlare i länet mejlade tipsade mig om senare under dan. (Tror Arbetsförmedlingen att jag inte söker lediga jobb som stämmer med min profil??? Kolla in min aktivitetsrapport, där finns svart på vitt vilka jobb jag har sökt!) Jag tog också ett varv med dammvippa och dammsugare. Jag har bestämt mig för att inte städa på lördagar och söndagar så länge jag är arbetslös. Nu närmar sig helgen och med mina ögonmått mätt behövdes här bli dammfritt. Jag vattnade alla mina numera 50+ krukväxter också. Amaryllisen kommer med ytterligare en stängel. Snäppet roligare är att orkidén som jag fick av vännen Agneta för snart exakt ett år sen, bär knopp igen. JA, JAG ÄR EN BLOMMUPP!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mitt på dan flydde jag hemmet. Jag hade fått ett uppdrag av Fästmön att ta en sorts ögonmått. Inte mig emot, för då blev det några timmars umgänge innan jag skjutsade Anna till jobbet. Självklart fick jag lite katt-gos på köpet! Mamma Mini sov mest hela tiden. Vi tror att hon påverkas av sina p-piller. Kattungdomarna är också rätt slöa, men framför allt Citrus älskar när en busar med henne och hennes kapsyler. Lucy, formerly known as Lucifer, tycks ha nån sorts renlighetsnoja – han tvättar sig ofta. När han inte kan tvätta sig själv tvättar han den som gosar med honom.

Avslutningsvis får du titta på några kattbilder från idag medan jag fortsätter städa mitt badrum och duschrummet/toan, en lagom sysselsättning så här på fredagskvällen, med mina ögonmått mätt… Under tiden jag skrubbar ska jag fundera över planerna för helgen som ligger alldeles blank framför mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag önskar Dig en trevlig helg och att Du fyller den med sånt Du gillar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kundbemötande och dialog… jag lovar, det gör inte ont!

Ett inlägg med exempel på gott kundbemötande och mindre gott..

---

 

Jag har talat med Hasse Te… nej, med chefen på Bokus kundservice.

Jag är konsument. Jag köper varor och tjänster. Ibland vill jag ha service också inför eller kring ett köp. För cirka två dygn sen skrev jag ett blogginlägg om Bokus, i mitt tycke undermåliga, kundservice. Det gick inte i tisdags att kontakta Bokus via det formulär som finns webbplatsen, så jag skickade länken med mitt inlägg till dem på Twitter i stället. Nu, två dygn senare, svarade de på Twitter att de vill ha mina kontaktuppgifter så vi kan reda ut saken. Jag twittrade tillbaka att jag genast skulle DM:a mitt mobilnummer så de kunde ringa mig. Det tog ungefär en timma, sen hade jag en ansvarig person på Bokus kundservice i luren. Äntligen dialog! Det blev ett bra samtal och även om det inte finns nån lösning på det mångåriga problemet ÄNNU, känner jag mig hoppfull och vill tro att den här personen tänker ta tag i det struliga. Att lova kunden på webbplatsen att kunden ska kunna göra ett val när detta i själva verket inte är möjligt, är fel. Då förlorar man förr eller senare kunder. Men att lova kunden att ta tag i problemet och jobba för såväl tekniska som praktiska lösningar är… bättre. 

Idag vid lunchtid draschlade jag in till stan för att göra ett tandläkarbesök. Regnet bara öste ner och eftersom bussen stannar långt ifrån min centralt belägna tandläkarmottagning – vid stans berömda (!) Paradgata (vilket löjl!) – tog jag faktiskt bilen. Jag parkerade vid S:t Eriks torg. Vi var flera stycken som försökte köpa parkeringsbiljetter, men den ena automaten svalde bara pengar och gav inga biljetter. Min parkering kostade 55 spänn. Jävla hutlöst, på ren svenska. Men ska en till tandläkaren måste en komma i tid och besöket kan ta längre tid än planerat. Bara att betala och se glad (nåja…) ut.

Det är bra att Mamsell K säljer regnbågsflaggor, men det vore bra om de hade tid för kunderna också. Och fanns regnbågsflaggorna vid barngrejorna?

Eftersom jag var ute i god tid hoppade jag in på en affär i gränden för att titta efter en present till en mig närstående person som fyller år nästa vecka. En kund gick just som klev in. Inne i affären stod två personal och pratade med varandra. Ingen av dem tycktes notera att jag passerade dem två gånger, andra gången fick jag be om ursäkt för att de skulle flytta lite på sig så jag kom fram. Jag är INTE LITEN… Nu hade jag tänkt fråga om en specifik vara fanns i deras sortiment, men eftersom de var fullt upptagna med varandra lät jag bli. Ska jag säga nåt gott om Mamsell K, som affären heter, är att de säljer regnbågsflaggor. Fast varför dessa står bland barngrejorna fattar jag inte riktigt.

På Paradgatan slank jag i stället in i dess bokhandel. Och se där var det annat ljud i skällan! Jisses vilken LAGOM uppmärksam person som jobbade där. Hit ska jag gå mycket oftare, absolut! Om inte annat så för att försöka hjälpa till att få rörelsen på fötter igen efter kommunens tramsiga Paradgatsbygge. (Asså, det enda som är annorlunda är att gatan har fått ny beläggning. Medan detta arbete pågick gick det bara utför för de stackars affärsidkarna: eftersom inga människor kunde passera kunde affärsidkarna heller inte idka så mycket affärer. Och nu är gatan TUNGT trafikerad. Är det bättre? NEJ!)

Utsikt mot domkyrkotornen från min tandläkarmottagning.

Sen var det tandläkaren… Min tandhygga Sara och min tandläkare Outi är bara bäst. Jag har gått hos dem sen bronsåldern, det vill säga slutet på 1980-talet. Jag är alltid skitskraj, men Sara är så lugn och fin och tänk, jag nästan somnade vid dagens lagning. Fin utsikt är det i väntrummet också.

Eftersom jag hade bilen med mig tog jag den och for för att köpa ett par presenter efter tandlagningen. Visserligen var det mitt på dan, men den affär jag kom till hade en enda person ute i affären som en kunde fråga om saker och ting. Nu kan jag dessvärre inte avslöja vilken affär det gäller, eftersom jag trots allt handlade där. Och födelsedagspresenter ska vara överraskningar. Men ändå… Det verkar som om företag är rädda för kunddialog!..

Så åkte jag hem. Det gick ett tag. Det gick typ tre, fyra timmar – och min bedövning efter tandlagningen hade fortfarande inte släppt! Inte syntes det att jag kände som om jag haft flera svåra ansiktsförlamningar, men det var bra läskigt att inte ha nån känsel i högra halvan av överläppen och en del av kinden. Jag ringde min mottagning. Och trots att min tandläkare var ensam i tjänst idag tog hon sig tid att prata med mig, lyssna på mig och förklara. Avslutningsvis fick jag hennes privata mobilnummer att ringa i kväll om bedövningen inte har släppt! Min tandläkare kan ju då inte få annat än högsta Toffelomdöme i bemötande, eller hur?

Och medan jag pratade med Bokus kundservicechef och sen skrev ner dessa rader har bedövningen börjat släppa, tack och lov! Så kära företagare, dialog med kunderna är inte farligt, det kan ju till och med vara bra för kundernas hälsa…

NU ska jag skriva ner några kompletterande uppgifter och mejla till Bokus kundservicechef. UTAN att få nåt ärendenummer – HURRA!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skräpdag med tumsprickor

Ett grinigt inlägg.

---

 

Sprickor i tummen av allt hållande? Nja, jag har en spricka vardera i båda tummarna och en ska ju bara hålla vänstertummen för att få tur.

Det har varit en bedrövlig dag idag. Jag sov kanske tre timmar i natt och det är alldeles för lite. Det gjorde mig trött, illamående och känslosam. Huvudet är tungt och har värkt lite svagt hela dan. Jag har hållit tummen (som synes här intill är den lite sliten och har en ond spricka) för en vän och mig själv – vi skulle få var sina Besked

före påsk. 

Och 

före påsk 

det är idag, det. I morgon inleds påsken med skärtorsdagen. Min vän fick tyvärr ett negativt besked och jag fick inget alls. För min väns del gäller det att ta nya tag alt. fortsätta på nuvarande jobb alt. bli lyxhustru.

För min del gäller det att bita ihop och ta nya tag och ladda inför det stora skämtets dag, den 1 april, när jag ska börja tampas med Arbetsförmedlingen och a-kassan igen. Men jag har också nåt spännande att se fram emot efter påsk. Det gäller bara att inte ge upp innan dess. Jag kämpar och kämpar och kämpar och som så ofta har jag haft ett underbart och gott stöd av NK* idag igen. Vi intog finlunch i restaurangen. Därefter drog NK mig runt kvarteret och de tårar jag hade fällt under förmiddagen och lunchen torkade.

Under förmiddagen fortsatte jag att finputsa på det som ligger i mina mappar. Vidare hade vi ett avstämningsmöte med chefen. Eftermiddagen ägnade jag åt att med bultande huvud kämpa med en hemsk text. Det värsta är att texten är viktig och högprioriterad och ska vara färdig innan jag slutar. Vidare kommer det synpunkter även från GD och dessa ska läggas in. NK och jag har därför bokat in ett överlämningsmöte på tisdag. Det blir nämligen till NK jag får överlämna, sa chefen idag. Själv ska h*n ta påsklov.

Som det här på bilden var min dag.

Sammanfattningsvis har det varit en riktig skräpdag, men om jag ska säga nåt bra är det att jag får två (2) löner den här månaden. Den ena ska jag sätta undan till nästa månad, för då får jag ingen lön alls.

I kväll blir det naturligtvis När livet vänder klockan 20 i SvT2, följt av lite lättsammare spänning i form av Maria Wern klockan 21 på TV4. Om jag nu kan hålla mig vaken… Igår köpte jag TV-tidningen och den läste jag i natt när jag inte kunde sova. Påskhelgen blir ingen större TV-helg för min del, men Det mest förbjudna om Kerstin Thorvall ska jag definitivt se. Nää, i påsk ska jag läsa böcker, äta sill och ägg och dricka snaps och påsköl. Det kanske var dumt av mig att välja ensamheten i år. Samtidigt behöver jag tid att återhämta mig och samla krafter. Helt ensam blir jag inte, för mot slutet av helgen kommer Fästmön hit. Dessutom har jag både en mamma och goda vänner jag kan ringa till om det skulle kännas alltför ensamt.

Vad har DU för dig påsk??? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Jag tycker att det är en dålig ursäkt att säga att det är så svårt att kommentera från mobilen, nämligen. Twitter, däremot, har jag inte saknat ett dugg under dan och jag funderar fortfarande på att lägga kontot på is.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »