Skräpdag med tumsprickor

Ett grinigt inlägg.

---

 

Sprickor i tummen av allt hållande? Nja, jag har en spricka vardera i båda tummarna och en ska ju bara hålla vänstertummen för att få tur.

Det har varit en bedrövlig dag idag. Jag sov kanske tre timmar i natt och det är alldeles för lite. Det gjorde mig trött, illamående och känslosam. Huvudet är tungt och har värkt lite svagt hela dan. Jag har hållit tummen (som synes här intill är den lite sliten och har en ond spricka) för en vän och mig själv – vi skulle få var sina Besked

före påsk. 

Och 

före påsk 

det är idag, det. I morgon inleds påsken med skärtorsdagen. Min vän fick tyvärr ett negativt besked och jag fick inget alls. För min väns del gäller det att ta nya tag alt. fortsätta på nuvarande jobb alt. bli lyxhustru.

För min del gäller det att bita ihop och ta nya tag och ladda inför det stora skämtets dag, den 1 april, när jag ska börja tampas med Arbetsförmedlingen och a-kassan igen. Men jag har också nåt spännande att se fram emot efter påsk. Det gäller bara att inte ge upp innan dess. Jag kämpar och kämpar och kämpar och som så ofta har jag haft ett underbart och gott stöd av NK* idag igen. Vi intog finlunch i restaurangen. Därefter drog NK mig runt kvarteret och de tårar jag hade fällt under förmiddagen och lunchen torkade.

Under förmiddagen fortsatte jag att finputsa på det som ligger i mina mappar. Vidare hade vi ett avstämningsmöte med chefen. Eftermiddagen ägnade jag åt att med bultande huvud kämpa med en hemsk text. Det värsta är att texten är viktig och högprioriterad och ska vara färdig innan jag slutar. Vidare kommer det synpunkter även från GD och dessa ska läggas in. NK och jag har därför bokat in ett överlämningsmöte på tisdag. Det blir nämligen till NK jag får överlämna, sa chefen idag. Själv ska h*n ta påsklov.

Som det här på bilden var min dag.

Sammanfattningsvis har det varit en riktig skräpdag, men om jag ska säga nåt bra är det att jag får två (2) löner den här månaden. Den ena ska jag sätta undan till nästa månad, för då får jag ingen lön alls.

I kväll blir det naturligtvis När livet vänder klockan 20 i SvT2, följt av lite lättsammare spänning i form av Maria Wern klockan 21 på TV4. Om jag nu kan hålla mig vaken… Igår köpte jag TV-tidningen och den läste jag i natt när jag inte kunde sova. Påskhelgen blir ingen större TV-helg för min del, men Det mest förbjudna om Kerstin Thorvall ska jag definitivt se. Nää, i påsk ska jag läsa böcker, äta sill och ägg och dricka snaps och påsköl. Det kanske var dumt av mig att välja ensamheten i år. Samtidigt behöver jag tid att återhämta mig och samla krafter. Helt ensam blir jag inte, för mot slutet av helgen kommer Fästmön hit. Dessutom har jag både en mamma och goda vänner jag kan ringa till om det skulle kännas alltför ensamt.

Vad har DU för dig påsk??? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Jag tycker att det är en dålig ursäkt att säga att det är så svårt att kommentera från mobilen, nämligen. Twitter, däremot, har jag inte saknat ett dugg under dan och jag funderar fortfarande på att lägga kontot på is.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klarare?

Ett klara-färdiga-gå-inlägg? Knappast.

---

 

Min jobbväska håller på att falla sönder och samman, men den innehåller fortfarande ”allt”.

Att det här dagen blev klarare kan en inte direkt säga. Morgonen inleddes med minusgrader och snöfall, eftermiddagen avslutades med regn och slask. Och däremellan har jag jobbat. Eller försökt. Jag har försökt hantera och bemöta olika människor som har stått i mitt dörrhål och velat saker. Jag har försökt förhålla mig till det faktum att timglasets sand rinner ut. Jobbat på, suttit i avstämningsmöte och, avslutningsvis, varit en kollega behjälplig med medicin. (Min jobbväska, som håller på att falla sönder och samman, är som Muminmammans handväska – den innehåller ”allt”!)

Prioriteringar är klara, jag vet vad jag ska göra i morgon. Jag vet också att det kommer ett viktigt akutjobb nästa vecka. Ovanpå det är jag kallad till ett samtal som jag bävar för. Det blev en del funderingar som vädrades under dagens go-lunch i restaurangen när NK* och jag fick sällskap av kollegan H. I övrigt en trevlig lunch. Dessutom gladde det mig att min sjuka kollega hade återvänt från de döende idag. Själv känner jag mig lite halvrisig, men undrar om det inte mest är psykiskt.

Jag tänker inte bli sjuk till helgen. I kväll botar jag mig med Antikrundan och Gåsmamman, i morgon med Fästmön och på söndag med en födelsedag i familjen.

En reflektion, bara, med tanke på födelsedagar… Idag skulle min farfar ha fyllt 116 år och Ted Gärdestad 60. Jag tror att Lars Lerin hade kunnat velat bli vän med båda. Lars Lerin är just… oskyldigt blå…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Avslutningssamtal #2

Ett avslutande inlägg igen.

---

 

Mirakelmöte? Nej, knappast.

Idag på förmiddagen var det dags för avslutningssamtal nummer två. Eller egentligen var det väl ett överlämningsmöte. Jag överlämnade de projekt jag har kvar – bara några få – samt de arbetsuppgifter som jag har haft som mina sen den 1 maj. Det kändes som om jag hade stenkoll och jag hoppas att jag upplevdes som professionell. Jag bröt inte ihop och jag for inte ut. Allt är bara meningslöst. Hur man löser det efter mig är inte mitt problem, men uppenbarligen är det inte löst som jag trodde igår. Fast utnyttja grå arbetskraft gör man, det är sant, dock inte för uppgifterna som jag har utfört.

Inte nog med att jag blev bortkopplad från omvärldsbevakningen redan häromdan, idag upptäckte jag att jag var ”avslutad” i det personaladministrativa systemet. Blev först lite ser eftersom mina tolv outtagna semesterdagar fanns där igår, men inte idag… Det är dagar/ersättning som jag inte tänker bjuda på. Av en händelse hade jag världens tur att lönepersonen just passerade utanför rummet och då haffade jag personen och passade på att fråga. Det visade sig att h*n hade tänkt i förväg eftersom h*n, som så många andra i Sverige, är på väg på semester. Hela Sverige tycks stänga från och med måndag, verkar det som. Men jag är beredd på att inte få nån ersättning från a-kassan förrän tidigast i september. Eftersom jag har haft en lön i åtta månader har jag lyckats stoppa undan lite. Jag har ju haft förmånen att lönen var mycket bra, dessutom, så jag har både kunnat stoppa undan och unna mig saker. Nu är det emellertid slut på det.

Överlämnade.

Mitt skrivbord börjar bli tomt. Mina arbetskamrater har avstämningsmöten utan mig. Ett par stod just och pratade om hur det är att vara arbetslös. Vad vet de om det? Det är sååå mycket tuffare idag än det var för bara ett par år sen! Vi är luft för varandra just nu, som sagt. Det är hälsningsfraser som gäller. Jag måste avskärma mig, jag vill inte bryta ihop. Jag vill inte fälla fler tårar för att människor gör ont. Önskar jag kunde trycka in bomull i tårkanalerna.

Alldeles nyss kom ett mess från Fästmön med en bild på Pridebiljetterna. En månad och lite till framöver har jag att se fram emot detta. I övrigt är det mesta mörker och svart just nu. Jag misstänker starkt att jag, som är så moralisk och skötsam, super mig full i kväll. Sist jag var rejält dragen gick jag igenom en skilsmässa. Jag överlevde både skilsmässan och fyllan och lovade mig då att aldrig mer

1. gråta över en kvinna
2. använda alkohol när jag mår skit

Den andra punkten tänker jag nu alltså tulla lite på. Men bara i kväll. Sen är det bra. Demoner ska fejsas, inte blockeras. Är de dessutom i människoskepnad är det enda som gäller att dra ut dem i ljuset. Då spricker de.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen torsdag!

Ett inlägg om en omvärderad dag.

I mitt förrförra arbetsliv avskydde jag torsdagar, av nån anledning. Kanske var det så att jag på den tiden var alltför mycket mitt jobb. När helgen närmade sig blev jag lite förskräckt. För vem skulle jag vara då? Idag har jag en annan syn på arbete. Visst önskar jag mig fortfarande inte bara ett fast jobb utan ett jobb jag brinner för. Men det viktiga är ändå att få en inkomst. Att kunna betala sina räkningar. Att kunna göra rätt för sig.

Mina tankar om torsdagar är numera betydligt ljusare. Nu närmar sig helgen och jag behöver inte få panik kring den. Det finns alltid saker att ordna med hemma och så finns ju familjen…  Helgen som kommer jobbar Fästmön, så jag vet inte riktigt om vi ses eller inte. Igår fick jag förresten oväntat besök på kvällen. Det plingade på dörren och jag förväntade mig att se nåt barn som sålde bullar eller godis för att finansiera nån skolresa. Utanför stod Anna! Hon hade varit på några ärenden i närheten. Iskall fick hon komma in och värma sig innan jag skjutsade ut henne för att handla på ICA Solen först och sen till Himlen. En liten spontan bonus-dejt, alltså! Jag var såå trött, men se Anna har jag alltid tid för!

Men åter till torsdagar! En höjdpunkt på kvällen är förstås Antikrundan. I morse uppdaterade jag appen. Jag hoppas att de har förbättrat den sen förra veckan! Naturligtvis ska jag testa. Men innan rumpan kan slås ner behöver bilen tankas (check!) och jag och mitt hår duschas och tvättas.

Antikrundans app var lite glapp förra veckan.

Det snöade i natt. Vaktis hade plogat så fint vid garagen och parkeringsplatserna under onsdagen. Typiskt att det då ska fyllas på under natten med det där vita eländet. Och ännu mer kom det under dan. Jag satt helt fridfullt och lunchade lite lätt (!..) idag och HEPP! så föll tunga flingor utanför…

En liten lätt lunchportion…

Jag var inte så hungrig idag, så jag valde en sallad. Men den var… allt annat än liten. Som vanligt hade jag sällskap av min bok på gång. Nu har jag bara 30nånting sidor kvar, så jag ska försöka läsa ut den i kväll också mellan alla kvällsaktiviteter.

Mina vanliga lunchkompisar.

Men före lunchen idag fick jag ett bra tips om en skomakare alldeles nära. Jag tittade in där på lunchen och kollade om de kan laga min trasiga sko. I morgon ska jag halka dit när affären öppnar och få min sko lagad. Jag klarar mig ju säkert under dan med lufthåliga gympadojor.

Min trasiga sko ska bli lagad i morgon.

I övrigt har jag haft en hyfsat bra arbetsdag. Vi hade avstämningsmöte på förmiddagen och det genererade i många jobb. Roligt – och lite pirrigt. Jag har inget emot att få arbetsuppgifter, men jag tror väldigt sällan att jag klarar av saker och ting. Faktum är att det mesta fixar sig. Måste sluta vara så rädd och tro att jag inte klarar av saker och ting.

Dagen avslutades med ett BRA möte med mitt fackombud. Om alla som jobbar fackligt vore som h*n, skulle facket ha massor av medlemmar. H*n är nämligen väldigt synlig, både för oss medlemmar och för ledningen.

Hur har DIN torsdag varit??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt att läsa när jag kommer ut från duschen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbaredag

Ett inlägg om första arbetsdagen efter jul- och nyårsledigheten.

Det var lite svårt att komma till ro igår kväll. Och när jag väl hade somnat, vaknade jag flera gånger, liksom rädd att försova mig. Men när alarmet tillrade (jaa, mitt alarm tillrar, nåt ilsket ljud pallar jag inte på morgonen!) igång kvart över sex gick det ändå lätt att få benen över sängkanten.

Inte var jag ensam på E4:an heller, fast det var betydligt mindre trafik än vanligt. Klockan tio i åtta klev jag in på jobbet som förste man (kvinna) på min enhet – och då hade jag även hunnit fylla på spolarvätska!

Spolar. Men det var inte vätska från såna här jag fyllde på. Hade bara en ingen passande illustration och det var dags för en bild i inlägget.

Idag kom K tillbaka i tjänst efter en längre sjukskrivning. Jag var rätt nyfiken på K eftersom jag bara hade hört gott om henne. Och för en gångs skulle stämde andras omdömen – K verkar vara en pärla. Vi hade ett avstämningsmöte på förmiddagen i nästan två timmar… Stackars människa… Sen gick jag på lunch med min bok på gång, för jag pallade inte att höra varken min egen eller nån annans röst…

Eftermiddagen fortsatte med ett nytt möte, som också det gick bra. Däremellan producerade jag lite aktuellt och lite för framtiden. Bokade en lunchdejt med trevliga M i morgon. Och sen var det dags att åka hem. Till och med mrs Sunshine* log åt mig.

I postboxen låg ett kuvert från vännen Klara, du vet, hon som är rätt arg, men inte på mig. Klara är en riktig kämpe. Just nu slåss hon mot väderkvarnar till exempel Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och däremellan lite med vården också. Klara har en idiotisk sjukdom som heter Ehlers-Danlos syndrom. Den som vill visa sitt stöd för Ehlers-Danlos-sjuka på samma sätt som till exempel bröstcancersjuka bär zebrarandigt band i stället för rosa. Men jag har minsann fått en alldeles egen fin pin från Klara och den ska jag bära till hennes ära, eller för att hon är så speciell. Så snäll att hon skickade denna julklapp efter jul:

I wear stripes…

Tack, rara Klara! Jag blev jätteglad!

Kvällens middag blev mammas pannbiffar på kycklingfärs, potatis och sås tillsammans med mammakusinen B:s lingon och gurkor från Euroshopper. Allt var förberett, det enda jag behövde göra var att koka potatis till mamma och mig.

Nu blir det en surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag slår ner rumpan i bäst fåtöljen och umgås med mamma framför säsongsstarten av Antikrundan, följt av Tyskungen. Ha en go kväll! Och flamsa inte för mycket framför TV:n eller var du nu befinner dig.

*mrs Sunshine = en person som aldrig har lett mot mig tidigare

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppåt!

Ett inlägg om onsdagen.

Idag känns det som om det bara finns en väg och den bär uppåt! Det har gått kanonbra på jobbet. Inledningsvis hade jag ett avstämningsmöte med min chef. Det kändes skönt att få ur sig sånt som legat inuti och grott. Resten av dan gick som en dans. Det verkade som om alla andra utom jag, för en gångs skull, hade oflyt. Det är en fantastiskt go känsla när man kan hjälpa nån som nästan grinar av frustration – och dessutom få personen att känna att h*n gjorde det på egen hand!

Det bar uppåt idag! Denna fina regnbågsstege hittade jag på en trappavsats på jobbet.

Jag känner att jag har gjort nytta idag, att jag har kunnat hjälpa flera personer på ett bra sätt. Extra roligt var det att få höra

Tack för hjälpen och för att du är så flexibel!

Jajamens, det var vad h*n sa. Det sved nog kanske i några öron, kanske i några ögon som läser detta också. I mina öron var det som ljuv musik.

Dessutom satte jag eld i baken på chefen som jagats i sex (6) timmar av en journalist från en av kvällsblaskorna. Det är alltid härligt att få elda på chefers bakar och styra in dem på deras rum när de försöker göra annat. Sånt är jag verkligen skitbra på.

Jobbdatorn följde med hem idag och jag har konstaterat att den lär fungera utmärkt att jobba hemifrån vid. Det lär jag göra den 30 december, för då är arbetstiden endast mellan 8 och 13. Perfa!

Livet är kort. Ibland är det gott också.

Read Full Post »

Fortsatt husbygge, triss-tack och helgplaner

Så  blev det helg igen. Den här veckan har verkligen gått fort och det tror jag beror på att jag har fått fortsätta att göra roliga saker på jobbet. Jag har till exempel haft one-to-one-kurser i webbverktyget. IT-teknikerna fick ju så småningom ordning på webbplatsen jag bygger. Igår förmiddag hade jag avstämningsmöte med min uppdragsgivare. Vi gick igenom sida för sida och det känns som om Lille M blev väldigt nöjd. Vi har bestämt vad jag ska fortsätta med och Lille M har också fått uppdrag: att ta fram diverse underlag åt mig. Igår eftermiddag var jag runt i huset och fotade för de nya undersidorna, men jag hann inte göra mer än en ingångssida om säkerhet på både svenska och engelska och en undersida om brand på båda språken. Idag ska jag fortsätta med hjärtstartare och mer säkerhetsprylar samt sånt som lunchrum och liknande. På måndag ska jag försöka få till en intervju nere i vaktmästeriet med H och Johan. Så jag fortsätter att bygga mitt Hus webbplats.

Huset fotat i morse  i tiogradig kyla och lite Photoshoppat.

Igår kväll hann jag ta en dusch och en macka innan jag såg på Monika i När livet vänder på SvT Play. Det var ett riktigt jobbigt avsnitt, för det var så otroligt sorgligt med sjukdom, död och småbarn som inte fick ha sin pappa i livet. Fästmön jobbade till klockan 20 och jag åkte in på de ishala, knöliga gatorna för att hämta hem henne. Resten av kvällen tillbringade vi med spel och läsning. Antikrundan ska jag glo på i kväll.

I kväll ska jag också utnyttja det tack jag fick av lokalblaskan för att jag har deltagit i cirka 150 (etthundrafemtio) läsarundersökningar. Eftersom jag inte ville förlänga min prenumeration med en endaste månad valde jag detta:

Två trisslotter blev tacken för att jag har deltagit i cirka 150 läsarundersökningar.

Som du förstår blir jag jämrans grinig om det inte är nån BRA vinst på åtminstone en av trisslotterna. JÄMRANS grinig.

Idag lunchar jag med Johan, mitt sätt att uppmärksamma internationella kvinnodagen (kvinna bjuder man på lunchrestaurang). Ilona hade lite andra förslag på aktiviteter i en kommentar här igår.

Sen är det helg. Gissningsvis är jag uppe med tuppen i morgon och det vore bra. Min intention är att skriva Den Bästa Jobbansökan Ever Done By Me, eftersom jag ju har sett ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha – och tänker få. Anna kommer in för att storhandla och jag plockar förstås upp henne när hon är klar och följer med ut till Himlen. Där stannar jag för att fira helg med en decimerad familjeskara (en jobbar, en är kattvakt och en ska på evenemang). Roligast av alla får nog Lillebror som ska få se finalen i Melodifestivalen 2013 live tillsammans med sin pappa. Även om jag personligen tycker att det har varit riktiga skitlåtar i år är det säkert en jätteupplevelse att få vara på plats och se Louise och YOHIO live (när de andra artisterna och programledarna kommer upp på scenen kan man ju blunda 😉 )

Men först ska jag jobba mig igenom den här fredagen. Det är ett fantastiskt privilegium att få jobba just här, men eftersom min anställning bara förlängs med två – tre månader åt gången blir det ganska ohållbart i längden. Jag vill ju kunna planera lite för framtiden också. Det finns ju en sån nu.

Livet är kort.

Read Full Post »

Spöken i näsan, fredassmyyys och böcker på väg

Igår var det en riktigt fin dag! Vädermässigt. Det var väl för att det var måndag och såna som jag behövde sitta på kontoret och arbeta. Visserligen gör jag roliga saker och visst var det bra att vädret var kasst i söndags, när jag också behövde sitta vid datorn fast hemma, men… Det blev i alla fall lite frisk luft och lite sol på näsan på lunchen när M och jag traskade iväg för att äta fisk i citronsås.

Hemma i New Village har jag en sjukling som ligger på sofflocket och försöker få stopp på näsdroppet. Jag stannade till och köpte näsdroppar på vägen hem från jobbet igår kväll, så vi får hoppas att de gör nytta. Annas egen idé om att stoppa flödet är ju annars inte så dum. Men man kan ju knappast visa sig bland folk med ”ett spöke” i näsborren… (Om man inte vill att folk ska skratta åt en, förstås…)

Anna med näsduk/spöke i näsborren.

Så lagom kul att vara förkyld är det väl inte. Inte går det att jobba för Anna heller – jag tror inte de äldre vill ha snor på sig. Själv har jag hittills klarat mig, men om jag känner efter killar det både i näsa och hals. Och när jag ringde Annas snälla mamma och L igår kväll för att framföra ett försenat grattis på födelsedagen nös jag så ljudligt att jag misstänker att L:s trumhinnor dallrade en lång stund efteråt…

Anna hade förberett en sallad och yoghurt med fetaost (det smakade rätt salt… Kan det vara tillsatser från ”kranen”, tro..? Nu för tiden kan man ju inte helt lite på matvarors innehållsdeklaration…) och sen värmde vi två broccolifritters var. Det blev fyra stycken över när Anna lagade hemma hos sig, så det var roligt att få smaka hur den rätten blev.

Vi avslutade vår kväll med Wordfeud och Dicte. Jag kämpar och kämpar och kämpar för att klå Anna, men hon vinner nio gånger av tio. Dicteavsnittet igår gjorde mig inte på bättre humör, för återigen handlade det om döda spädbarn. (Lite dålig fantasi, manusförfattaren, eller en fäbless för döda småttingar???) Sugna på nåt gott var vi också, så hör och häpna, vi lekte

Fredassmyyyyyyyys………

och jag hällde upp en påse ostbågar med prästostsmak. Det fick jag lida för i morse. Grannarna också – via ventilationssystemet…

Tisdag idag och jag sitter på femte våningen och är tillgänglig för att konsulta i kommunikationsfrågor. Jag ska väl också ta ett varv och kolla hur det går med forskningssidorna på externwebben. Och så har vi stormöte på förmiddagen med frallor till kaffet. Efter mötet ska jag ha en liten one-to-one-kurs med vår IT-samordnare i det webbverktyg vi använder. Både S och jag tror att det kan vara bra att h*n kan lite grunder.

På torsdag är jag bjuden på tårtkalas här uppe också! Tre personer fyller 40 bast och ska firas. Roligt, men vilka barnrumpor…

Vi får se hur det blir med mitt avstämningsmöte med prefekten på institution 2 i morgon. Vad jag förstår har han influensa… Troligen ska jag i alla fall luncha med den hjärtegoa L då – hon brukar föra tur med sig när det gäller jobb för min del…

Bokrean började idag, men jag skenar inte på sånt längre. Det är alldeles för många som reserverar i förväg, så när vi andra kommer dit finns det bara skräp kvar. Nej, jag har ju i stället beställt böcker till Anna och mig från Bokus och jag fick mejl igår om att de är på väg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sportlovseftermiddag, nej bygglovseftermiddag!

Jag hade tänkt ta lite ledigt i eftermiddag. Ta lite sportlov jag också. Vila lite, för jag känner mig trött och slut eftersom jag inte sover varken tillräckligt mycket eller tillräckligt bra. Men jag håller på med så roliga saker här på jobbet, så jag blev visst kvar för byggnation av webbplats. Det är så fantastiskt spännande – och tacksamt! – att se nånting växa fram via ens händer och framför ens ögon. Lite stolt är jag också över det jag får till. Skulle gärna vilja visa upp det, men det går ju inte eftersom det handlar om intranät och ofärdigt material.

Lite som att pussla.

Att bygga upp en intern webbplats är lite som att  pussla. Först börjar jag med ramen, det vill säga själva strukturen. Har tänkt ut innehåll för startsida, ingångssidor och undersidor. Det växer. Jag är nästan klar med allt innehåll under en flik. ML och jag hade ett snabbt avstämningsmöte före lunch och jag har bett att få visst underlag. Några större synpunkter hade ML väl inte, utan jag fick klartecken att bygga på.

Dagens lunch var trevlig och jag intog den i sällskap med två favoriter här, T och J. Ibland känns det enklare att umgås med män, de är utan krusiduller på nåt visare. Rakare, alltså. I alla fall i jobbsammanhang. Kvinnor kan vara mer om sig och kring sig, krumbuktiga. Typ säga en sak och mena en annan – och man ska gissa vilken. Hur som helst, dagens lunch gav en del idéer och tankar kring utveckling, bland annat om sociala medier. Tänk om institution 2 blir den första som… Nej, det tänker jag förstås inte avslöja här!

Nu SKA jag emellertid strax gå hem. En timmes sportlov, ungefär. Hem och slappa, fixa till mig för Fästmön som dyker upp senare. Längtar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Förtton nyanser brunt

Idag är det verkligen förtton (dvs ett oräkneligt antal) nyanser brunt ut. Det är brunt ta mig tusan över allt, särskilt på min bil. Då kallas det bruna smuts. Lilla gubben, Clark Kent*, vill säga, behöver verkligen en dusch. Vi får se hur det blir till helgen, det ska ju bli kallare igen då, dessvärre.

Fästmön fick lift hem igår av en kollega. Tanken var att vi skulle se premiäravsnittet av Dicte på TV4, men ingen av oss pallade med kanalens reklamavbrott. Jag ställde DVD:n på inspelning och så kollade vi på ett dubbelavsnitt av CSI NY på Kanal 5 i stället. Och sen blev det ju läggdags.

I morse vaknade jag redan klockan fem, vilken var synnerligen irriterande eftersom mobillarmet skulle gå på först en timma senare. Jag låg och tänkte på en del jag hört och sett den senaste tiden och funderade om mina öron skulle trilla av  eller sitta kvar. Dessutom behöver jag verkligen boka en tid hos min optiker. Jag ser INTE bra.

Eftersom vi var morgontidiga hann vi ta en tur till moskéns närhet för att hämta upp ett par vassa saker innan jag svängde in till Annas jobb. Moskén är verkligen en förunderlig byggnad och jag skulle vilja fota den mer. Nu blev det en bild genom min skitiga vindruta.

Moskén denna bruna morgon.

Det gick hyfsat smidigt att ta sig till jobbet idag, inte många eller långa bilköer. Ibland går det nästan fortare att köra genom stan. Eller på andra sidan stan, snarare.

Jobb på institution1 väntar idag. Som vanligt med möte på förmiddagen. Jag ska försöka samla ihop ett gäng som har åsikter om våra medierapporter och vidare måste jag gå med piskan när det gäller forskningssidorna på externwebben. Jag vet inte hur det har gått, jag tror inte att det har gått så värst mycket framåt, ärligt talat… Det beror mycket på den där förbaskade sjukskrivningen, men också på att jag bara jobbar här en dag i veckan. Då hinner man inte svinga piskan så mycket, utan i stället blir det moroten. Nu har jag i alla fall bokat ett avstämningsmöte med prefekten på torsdag så får vi diskutera hur det har gått och hur jag ska gå vidare.

Är det brunt hos dig också idag???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »