Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gästsäng’

Ett vilande inlägg.


 

Löv-sepia

Vila…

Idag har jag bestämt mig för en vilodag. Nästan hela dagen igår gick åt till att ta tag i saker och ting. Det jag försökte fixa på förmiddagen tarvade efterforskningar, mejl och telefonsamtal hela eftermiddagen. Plötsligt var klockan nästan 17. Och just som jag skulle lägga mig ovanpå gästsängen och vila kom sms på sms. Sen ringde mobilen. Igen.

Det var min mammas färdtjänsthandläggare, så det var ett samtal jag måste ta eftersom jag hade mejlat henne på uppdrag av mamma. Hon är väldigt bra, färdtjänsthandläggaren. Jag önskar att alla handläggare i alla kommuner vore lika bra, men så vet vi ju att det inte är. En del går bara till jobbet och gör sitt jobb. Andra gör sitt jobb, är serviceinriktade och visar kunder och anhöriga respekt. Bäst av allt är att just den här handläggaren är så fin med mamma. Det känns gott att veta när man är dotter på distans.

Jag brände fem fiskpinnar och brände handen och en tå på skuttande fett. Sen ringde mamma. Antikrundan fick avsluta dan. Jag värderade alldeles åt skogen för högt.

Men idag hoppas jag på en vilodag även om jag inte gillar att säga nej till stora vänner och små vänner. Jag har ett mål och det är att försöka ta mig ut och köpa mjölk. Om det inte kommer ytterligare samtal angående gårdagens övningar. Livskarusell…

karusell

Livskarusellen går runt, runt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Farlig begåvningFörra söndagen snikade jag fika hos vännerna A och J. Ett annat syfte med besöket – förutom att äta upp deras chokladask – var att jag skulle få gå igenom fem kassar med böcker innan dessa transporterades till Myrorna. HA! A hade lagt ut alla böcker så fint på lit de parade gästsängen. Det blev nästan en hel papperskasse som följde med mig hem till New Village och Myrorna fick bara fyra. En av dessa böcker som flyttade till New Village var Laurie R. Kings Farlig begåvning, en deckare som författaren debuterade med 1993 (den kom ut året därpå i svensk översättning). Det lustiga var, att jag under 1990-talet dels jobbade ihop med A, dels upptäckte Laurie R. King på biblioteket som låg tvärs över gatan från mitt dåvarande jobb. Men debutboken missade jag!

Vaun Adams är konstnär och har suttit i fängelse för att avtjäna ett straff för ett grymt mord: hon mördade en liten flicka som hon satt barnvakt åt. Nu, med sitt nya namn, är hon en populär och hyllad konstnär och bor utanför San Fransisco. Plötsligt börjar det dyka upp mördade barn i området. Polisen Al Hawkin tar med sig nyutexaminerade polisen Kate Martinelli för att lösa fallet. Ett nystande börjar. För plötsligt känns det inte alls självklart att det är Vaun Adams som kan vara skyldig igen… Ett litet HBTQ-tema finns också i boken, i form av polisen Kate som lever ihop med en kvinna, nåt hon inte vill ska komma ut.

Även om historien som rullas upp är otäck, gillar jag både berättelsen och sättet boken är skriven på. Även om jag rätt snart inser att konstnären inte är den skyldiga är det spännande läsning. Och självklart vill jag läsa mer!

När jag googlar på författaren hittar jag endast tre böcker i Kate Martinelliserien som är översatta till svenska: Farlig begåvning, En helig dåre och Med barn. Nu är de första två i min ägo. På engelska finns ytterligare två böcker i serien utgivna: Night Work och  The Art of Detection. Självklart ska jag försöka jaga tag i dessa tre jag saknar i min lilla Laurie R. King-samling!

Toffelomdömet blir naturligtvis det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett tisdags-inlägg.


 

Äppelblom

Äppelblom blommade vackert nära parkeringen på jobbet.

Fy vilken dag! Jag vet att man säger att tillvaron blir vad man gör den till. Men baske mig att det stämmer på alla håll och kanter. På min kant har det inte stämt ett dugg. Dagens största irritations-moment är människor som svarar som politiker – det vill säga runt omkring i stället för rakt på sak. Jag blir inte klok på såna människor. Är det så att man inte vill svara? Eller kan man inte? Varför inte säga som det är? För jag känner ju att sanningen gnaver.

Jag försökte se det vackra i ett blommande äppleträd idag. Sånt brukar göra mig på gott humör. Men ickepicke! Det var till och med så att jag sa, rent ut, till en kollega

Nej, jag gör inte mer än jag måste eftersom jag inte fick tjänsten.

Det är lågt och dåligt av mig. Jag valde ju på sätt och vis själv att kliva av, om än inte helt. Här kunde jag troligen ha gjort min tillvaro annorlunda. Påverkat i annan riktning. Och en oskyldig kollega ska inte drabbas av mitt dåliga humör. Så jag skäms lite, det gör jag…

Men dan har gått på i samma negativa spår. Hur folk svarar – eller inte svarar, dårå, kan jag helt klart inte påverka.

Hemma hade jag fått ett tjockt kuvert från Försäkringskassan. Det var två jäkla sidor av mer eller mindre obegriplig blankett att fylla i. Något svarskuvert låg inte med, däremot flera andra papper som skulle förklara själva blanketten. Hur vore det om man i stället gjorde en blankett som är lätt att fylla i? Nu har jag säkert fyllt i helt fel, men till skillnad från Arbetsförmedlingen brukar Försäkringskassans handläggare ringa när nåt är oklart. Arbetsförmedlingens handläggare har, för övrigt, fortfarande inte mejlat kontaktuppgifterna. Eftersom det har gått en och en halv vecka räknar jag inte med att få några heller. Hur som helst, det tog en halvtimme av min tid, ett kuvert samt två frimärken – allt för fyra dagars ersättning. Jag har kollat min nettolön som jag får den här månaden. Trots tre veckors sjukdom är den flera tusen kronor högre än a-kassan. Det säger en del hur arbetssökande värderas i Sverige…

Till middag idag har vi tryckt i oss kalkonkorvar med chili och chipotle samt bröd. Magen står i fyra hörn. Fästmön frågade just om det möjligen fanns lite amerikansk glass kvar sen sist och det gör det! Dessutom tror jag att hon hade med sig bär av något slag hem. Så den här dan slutar i alla fall i nya spår, tack och lov.

Innan dan slutar ska vi se Maria Wern på TV4 i afton. Om vi nu står ut med reklamavbrotten. Kvällens film, Drömmen förde dig vilse, är i tu timslånga delar (inklusive reklamen). Del två går redan i morgon. En timme är lite lagom, tycker jag nog. Då kanske jag hinner göra lite nytta också – både i kväll och i morgon kväll. Tänkte gripa mig an strykningen nu… Inte för att jag ska få en stjärna i husmorshimlen utan för att jag är skittrött på att se t-shirtar och pikétröjor hänga i gästrummet och handdukar och bordstabletter ligga på gästsängen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annorlunda, liten bok.


 

PS! Jag glömde skriva att bokens form är skitsnygg och att jag totalgillar det gröna sidenbandet som man använder som bokmärke!!!

 

Grejen med verb

I mina bokhyllor finns Sara Lövestams alla romaner. Sara Lövestam är en ung nutidsförfattare som skriver fantastiska böcker. Böcker, som ofta behandlar udda existenser – typ såna missfoster som jag.  Men Sara Lövestam är så mycket mer än författare, hon är SFI-lärare också. Och galen i grammatik.

Till Tofflan d.ä. från Sara LövestamFästmön hade turen att springa på Sara Lövestam den fredagen i april när hon var i Uppsala för att signera sin senaste bok. Den dan jag låg döende hemma i gästsängen under två filtar, en pläd och ett täcke. Och på kvällen, dan före min födelsedag, alltså, fick jag ett paket innehållande ett signerat exemplar av Grejen med verb. Nu har jag läst boken.

Även Grejen med verb är en annorlunda bok, helt klart. Jag menar, vilken ung författare skriver om grammatik? Men Sara Lövestam berättar redan i förordet att hon som sju-/åttaåring började intressera sig för grammatik. Lite nördig, så där, dårå, kan man tycka. Fast det är med sån glädje hon har skrivit om verb och det är med minst lika stor glädje jag läser den här lilla boken! Och trots att jag är gammal lärde jag mig ett och annat, till exempel att man inte längre säger imperfekt utan preteritum. Med mera.

Så även om Sara Lövestam missar lite att fucking i ”Fucking Åmål” på sätt och vis också är ett verb – fast det används som en anglosaxisk svordom – får boken högsta Toffelbetyg. Detta är helt klart en bok jag skulle sätta i händerna på en person som, av nån anledning, uppbär ett motstånd mot att lära sig grammatik!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om guldkanter i tillvaron.


 

Räkmacka  kaffe o bok

Räkmacka, kaffe och bok – min lunch igår vid mitt bord hos Kurre.

Ingen bra natt i natt. Jag hade ont i ryggen och kunde inte sova. Eller jo. Jag somnade kanske runt tretiden för att vakna tre timmar senare – i gästsängen. Det fanns liksom inget annat alternativ: skulle jag få en blund i ögonen fick det bli sängen i gästrummet, den säng som är fastare än dubbelsängen.

Men det var inte bara ryggen som höll mig vaken utan också det jag skulle fundera på över natten vad gäller arbetet. Frampå småtimmarna hade jag ett förslag som jag la fram till chefen i morse. Vi var totalt överens och skakade hand.

Vad det innebär? Tja, inte nån räkmacka precis, som den jag åt till lunch igår när jag återvände till mitt bord i min hörna hos Kurres. Men det innebär två månader till på min nuvarande arbetsplats. Jag ska introducera en ny kollega på måndag i arbetet och därefter täcka upp efter en annan kollega som arbetar sin sista dag i morgon. Och nej. Jag fick inte det jobb jag hade sökt och den andra tjänsten ville jag inte alls ha, så den sökte jag inte. Nu ska du veta att jag inte är ett dugg ledsen, utan lättad. Självklart är jag orolig för framtiden – det har jag varit varje dag i över fem års tid nu – men det skulle kännas fel att stanna på en arbetsplats där man inte brinner för arbetet som pågår. Jag skulle aldrig kunna göra mitt bästa i längden. Nu kan jag göra mitt ganska bästa den korta tid som är kvar. Alltså lättnad.

Fästmön och jag har varit en tur ut till Förorten och utfört ett ärende. På vägen tillbaka tog vi var sin burgare på Max och handlade lite Sista april-gott på Tokerian. Jag jobbar ju i morgon fram till klockan 15, medan Anna är ledig. På torsdag sen är jag ledig, men Anna jobbar. På fredag, av alla dar, har Anna semester för ett viktigt möte, medan jag jobbar. Två timmar, har det visat sig. Därför ska jag faktiskt passa på att fika med en ny bekantskap i Märsta!

Orange is the new black

Orange is the new black från A & A.

Men nu är det fortfarande tisdag.  Vi har nyss kommit hem och jag har slitit upp ett grönt paket som jag hittade i min postbox. Man kan nästan tro att jag fyller 50 igen. Tack snälla människor – i det här fallet A & A, eller FEM och hennes sambo! Ni är för gulliga! Den här boken var totalt oväntad, men jag har hört gott om serien på Netflix som ju baserar sig på boken.

Perkolatorn har nu puttrat färdigt och vi har gofika på gång med mazariner. Jag har ju bara gofikat två (2) gånger tidigare idag – med tårta. Men eftersom jag gick ner sex kilo när jag var sjukskriven, måste jag ju bättra på kroppshyddan igen så jag inte försvinner helt. Eller hur? Det är det som kallas guldkanter – eller räkmackor – i tillvaron…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skärtorsdag-inlägg.


 

Påskliljor

Påskliljorna står utanför huset.

Idag är ryggen ond. Men jag har bestämt mig för att den blir bättre i eftermiddag när jag har varit hos naprapaten. En gång har jag legat på köksgolvet på förmiddagen. Det hjälpte för stunden. När smärtan satte in igen tänkte jag nytt och beordrade mig ut på en lätt promenad. Enligt doktorn är nämligen lätta promenader rentav läkande. Passade på att fota påskliljorna utanför huset som bevis på att jag i alla fall har varit just… utanför huset. Promenaden blev densamma som igår – runt de fyra husen. Hej å hå, hundraårsvarning…

Idag kan man säga att påsken inleds. Det är ju trots allt skärtorsdag. Efter morgonens stund på golvet påskpyntade jag därför: bytte lampskärmar på fönsterlamporna i köket, la på en påskig duk på köksbordet, bytte kökshanddukar och la fram gula tabletter att ha vid måltider.

Kokt ägg o påskhandduk

Ägget var löskokt, förstås.

Nåt påskägg har jag varken köpt eller fått, så i stället unnade jag mig att löskoka ett ägg efter min förmiddagspromenad. Det verkar som om aptiten är på väg tillbaka, för vid 22-tiden igår kväll blev jag plötsligt väldigt sugen på kaffe och knäckemackor med ost. Så det fixade jag till! Doppade och slafsade. Gott var det! Och kaffet till trots kunde jag somna bra och sov ända tills grannarna skrek klockan 5.44 i morse. Idioter!

På min promenad såg jag inte många människor eller själar. Bara några som kom från Tokerian med kassar. Vi ska inte handla förrän i morgon, Fästmön och jag. Anna får plocka, jag hänger på vagnen och så delar vi på kostnaderna. Tror jag. Inte en godisbit har jag hemma. HA! Hoppas att det ringer på många påskkärringar med fula teckningar. Jag tänker inte öppna. Hade inte tänkt öppna ens om jag hade godis. Mitt godis vill jag ha själv. (Nej, jag är ingen barnmänniska, jag tycker bara om mina bonusbarn. Därför har jag faktiskt grattat mitt yngsta bonusbarn på namnsdagen per sms! Titta, jag kan vara snäll!)

Skärtorsdagsfrukost

Skärtorsdagsfrukost.

Till frukosten blev det, förutom ägget dårå, UppsalaTidningen idag. Den låg så fint i postboxen och det var riktigt roligt att ha en papperstidning för en gångs skull att läsa till frukostfilen.

Det känns som om dagen inte riktigt har vaknat än för min del, trots att jag är både tvättad, klädd, frukosterad, tandborstad och promenerad. Smärtan gör mig lite omtöcknad och trött, så jag ska faktiskt unna mig en stund ovanpå gästsängen strax. Vid 14-tiden ska jag ta mig in till stan för att träffa Jens. Det blir Jens idag i stället för Björn som ska naprapera mig på Det Gamla Sjukhuset i centrum.

Och vad har du för dig då??? Skriv gärna några rader och berätta, så jag har nåt roligt att läsa när jag har vilat!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Dessa kanske kan komma till användning på balkongen nästa varma säsong. Jag har inte kunnat hänga tvätt där på flera år eftersom somliga vägrar att kommunicera med mig angående rök.

Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.

Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande! 

Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…

Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.

iphone5black

Det hördes inte vad jag sa i denna idag.

Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.

Men då ska ju jag till frissan!

sa mamma.

Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,

svarade jag.

Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med

Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?

Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen.  Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.

Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.

banan

Banan – del av min middag idag.

Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.

För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.

Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…

Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 384 andra följare