Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konsument’

Ett inlägg med exempel på gott kundbemötande och mindre gott..


 

Bokuspaket

Jag har talat med Hasse Te… nej, med chefen på Bokus kundservice.

Jag är konsument. Jag köper varor och tjänster. Ibland vill jag ha service också inför eller kring ett köp. För cirka två dygn sen skrev jag ett blogginlägg om Bokus, i mitt tycke undermåliga, kundservice. Det gick inte i tisdags att kontakta Bokus via det formulär som finns webbplatsen, så jag skickade länken med mitt inlägg till dem på Twitter i stället. Nu, två dygn senare, svarade de på Twitter att de vill ha mina kontaktuppgifter så vi kan reda ut saken. Jag twittrade tillbaka att jag genast skulle DM:a mitt mobilnummer så de kunde ringa mig. Det tog ungefär en timma, sen hade jag en ansvarig person på Bokus kundservice i luren. Äntligen dialog! Det blev ett bra samtal och även om det inte finns nån lösning på det mångåriga problemet ÄNNU, känner jag mig hoppfull och vill tro att den här personen tänker ta tag i det struliga. Att lova kunden på webbplatsen att kunden ska kunna göra ett val när detta i själva verket inte är möjligt, är fel. Då förlorar man förr eller senare kunder. Men att lova kunden att ta tag i problemet och jobba för såväl tekniska som praktiska lösningar är… bättre. 

Idag vid lunchtid draschlade jag in till stan för att göra ett tandläkarbesök. Regnet bara öste ner och eftersom bussen stannar långt ifrån min centralt belägna tandläkarmottagning – vid stans berömda (!) Paradgata (vilket löjl!) – tog jag faktiskt bilen. Jag parkerade vid S:t Eriks torg. Vi var flera stycken som försökte köpa parkeringsbiljetter, men den ena automaten svalde bara pengar och gav inga biljetter. Min parkering kostade 55 spänn. Jävla hutlöst, på ren svenska. Men ska en till tandläkaren måste en komma i tid och besöket kan ta längre tid än planerat. Bara att betala och se glad (nåja…) ut.

Regnbågsflaggor

Det är bra att Mamsell K säljer regnbågsflaggor, men det vore bra om de hade tid för kunderna också. Och fanns regnbågsflaggorna vid barngrejorna?

Eftersom jag var ute i god tid hoppade jag in på en affär i gränden för att titta efter en present till en mig närstående person som fyller år nästa vecka. En kund gick just som klev in. Inne i affären stod två personal och pratade med varandra. Ingen av dem tycktes notera att jag passerade dem två gånger, andra gången fick jag be om ursäkt för att de skulle flytta lite på sig så jag kom fram. Jag är INTE LITEN… Nu hade jag tänkt fråga om en specifik vara fanns i deras sortiment, men eftersom de var fullt upptagna med varandra lät jag bli. Ska jag säga nåt gott om Mamsell K, som affären heter, är att de säljer regnbågsflaggor. Fast varför dessa står bland barngrejorna fattar jag inte riktigt.

På Paradgatan slank jag i stället in i dess bokhandel. Och se där var det annat ljud i skällan! Jisses vilken LAGOM uppmärksam person som jobbade där. Hit ska jag gå mycket oftare, absolut! Om inte annat så för att försöka hjälpa till att få rörelsen på fötter igen efter kommunens tramsiga Paradgatsbygge. (Asså, det enda som är annorlunda är att gatan har fått ny beläggning. Medan detta arbete pågick gick det bara utför för de stackars affärsidkarna: eftersom inga människor kunde passera kunde affärsidkarna heller inte idka så mycket affärer. Och nu är gatan TUNGT trafikerad. Är det bättre? NEJ!)

Domkyrkotornen utsikt fr min tandläkarmottagning

Utsikt mot domkyrkotornen från min tandläkarmottagning.

Sen var det tandläkaren… Min tandhygga Sara och min tandläkare Outi är bara bäst. Jag har gått hos dem sen bronsåldern, det vill säga slutet på 1980-talet. Jag är alltid skitskraj, men Sara är så lugn och fin och tänk, jag nästan somnade vid dagens lagning. Fin utsikt är det i väntrummet också.

Eftersom jag hade bilen med mig tog jag den och for för att köpa ett par presenter efter tandlagningen. Visserligen var det mitt på dan, men den affär jag kom till hade en enda person ute i affären som en kunde fråga om saker och ting. Nu kan jag dessvärre inte avslöja vilken affär det gäller, eftersom jag trots allt handlade där. Och födelsedagspresenter ska vara överraskningar. Men ändå… Det verkar som om företag är rädda för kunddialog!..

Så åkte jag hem. Det gick ett tag. Det gick typ tre, fyra timmar – och min bedövning efter tandlagningen hade fortfarande inte släppt! Inte syntes det att jag kände som om jag haft flera svåra ansiktsförlamningar, men det var bra läskigt att inte ha nån känsel i högra halvan av överläppen och en del av kinden. Jag ringde min mottagning. Och trots att min tandläkare var ensam i tjänst idag tog hon sig tid att prata med mig, lyssna på mig och förklara. Avslutningsvis fick jag hennes privata mobilnummer att ringa i kväll om bedövningen inte har släppt! Min tandläkare kan ju då inte få annat än högsta Toffelomdöme i bemötande, eller hur?

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Och medan jag pratade med Bokus kundservicechef 
och sen skrev ner dessa rader har bedövningen börjat släppa, tack och lov! Så kära företagare, dialog med kunderna är inte farligt, det kan ju till och med vara bra för kundernas hälsa…

NU ska jag skriva ner några kompletterande uppgifter och mejla till Bokus kundservicechef. UTAN att få nåt ärendenummer – HURRA!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett på bättringsvägen-inlägg.


 

Sjukling

Sjuklingen Sicko vilar solig (?) på solkudden ovanpå sjuksängen (även benämnd gästsängen och Mammas säng.)

Nu är det fredag och jag börjar långsamt hitta tillbaka till de levandes värld. Men jag ska ärligt säga att jag var bra borta i ett par dar och jag är fortfarande inte frisk. Jag mår i alla fall bättre. Idag har jag varit uppe i över en timme och suttit vid datorn för att administrera. Det är segt. Jag är seg. Men det går. Allting går. Det finns inget som heter sjuk när du är arbetssökande, dessutom. Sen kan den som inte vet bättre få tro och föreställa sig annorlunda.

Det finns många som tycker olika saker om mig. En del säger faktiskt att jag är snäll och givmild. Det senare har jag nu bevisat genom att dela med mig av mitt virus till Fästmön. Det började med hosta och huvudvärk igår kväll och i morse gick det inte att komma iväg till jobbet. Så nu är vi två som stönar och hostar här hemma.

Torsdagsmiddag

Torsdagstrollerimiddag. Men pfeferoni är inte att rekommendera för den som har en sårig strupe.

Jag är emellertid friskast och ska idag försöka hasa över till Tokerian. Det går nämligen mest åt filmjölk när man har det här viruset. Svalt slinker det ner genom hostrivna strupar. Vindruvor var ett fint och gott tips från vännen FEM. Men asken är slut för länge sen och igår var det ingen av oss som orkade handla. Igår kväll lyckades jag i alla fall trolla fram nån sorts middag bestående av olika saker från kylskåpet. Det är emellertid inte att rekommendera att äta pfeferoni när halsen är som ett sår.

Ett friskhetstecken för min del var att jag orkade läsa igår. Jag läste och recenserade Sally, jag läste ut Sonjas hemlighet och jag började läsa en bok som mycket passande heter Hat och är skriven av Inger Jalakas. Jag har läst alla Inger Jalakas böcker om den lesbiska polisen Margareta Nordin förut, men denna hade jag missat. Vilken tur att jag kunde fynda den för en Selma hos Röda Korset!

Slutligen kan jag glädja mig åt att mitt till DM-nämnden anmälda ärende om att Dagens Nyheter ringer mig trots NIX på min mobil är avgjort. Jag fick just nu beslutet. Så här står det bland annat:

[…] DM-nämnden finner att AB Dagens Nyheter brutit mot god sed vid direktmarknadsföring, eftersom man ringt en konsument vars nummer var infört i spärregistret NIX-Telefon, och inga undantag från förbudet att ringa var tillämpligt. DM-nämnden finner vidare att AB Dagens Nyheter även handlat i strid mot god sed vid direktmarknadsföring, genom att ha kontaktat anmälaren trots att konsumenten uttryckligen begärt att inte bli kontaktad igen. DM-nämnden finner vidare att AB Dagens Nyheter brutit mot god sed genom att inte inkomma med ett yttrande […]

Min hand

I’ve got the power! Hoppas jag…

Tofflan vs. Telefonförsäljare 1 – 0, alltså. Och det återstår fler matcher att vinna…

 

Som sagt, ilskan är tillbaka och det är ett friskhetstecken. Dessutom, hellre ilska än tårar. Nu ska jag kolla om jag kan få i mig lite fil, ta en dusch och sen hasa över rondellen.

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nixande inlägg.


 

pekfinger

NIX!

Ofta, ofta skriver jag här om säljare som förpestar min tillvaro. Det var länge sen jag NIX:ade min fasta telefon och min mobiltelefon. När så krävs, förnyar jag mitt NIXande. Och faktum är att det har blivit bättre. Jag har verkligen sluppit ringande säljare, nåt som jag alltså aktivt har undanbett mig. Förutom i fredags. Då slank IT-butiken igenom. Tjejen som ringde påstod att jag inte är ansluten till NIX. Uppenbarligen hade hon inte besvärat sig med att kolla. Dessutom är reglerna förändrade sen den 16 februari. De nya reglerna säger bland annat att företag ska kontrollera sina ringlistor gentemot NIX varannan månad och inte som tidigare, varje kvartal. Men det spelar ingen roll, jag har varit ansluten NIX i åratal.

IT-butikens säljare började dra nån harang om fast telefoni och kopparnätet. Som konsument fick jag uppfattningen att säljaren ringde från en myndighet. Nästan. Efter ett par kontrollfrågor, där jag formulerade om en del av hennes påståenden, erkände hon att hon ringde från ett företag som ville sälja på mig nånting. Vidare ljög hon ju när hon påstod att jag inte var ansluten till NIX – det kan hon inte ha kontrollerat.

telefon tecknad

Säljare: Ring mig inte!

Jag anmäler alla företag som ringer mig trots min NIX-spärrning till DM-nämnden. Via nämndens anmälningsformulär kan man även anmäla oönskad pappersreklam, det vill säga reklam man fått trots en ”Nej tack”-dekal på brevlåda/postbox. Det som är viktigt att man fyller i är det uppringande företages kontaktuppgifter. Det är inte alltid så lätt. IT-butiken, till exempel, hade inga vettiga kontaktuppgifter på sin webbplats. Bara det säger mig att ett sånt företag skulle jag aldrig anlita.

pekfingerNåt som dessvärre inte går att NIX:a är det ökade antalet säljare som plingar på ytterdörren. Förr i tiden fanns det skyltar att sätta upp där det stod att bettleri inte var tillåtet. Såna skyltar finns inte idag. Jag har allvarligt övervägt att skriva en lapp på min ytterdörr om att säljare inte är önskvärda besökare. Men det känns ju lite… pinsamt. Jag undrar lite vad det är för företag. Häromdan plingade på en säljare från Härjedalskök en vanlig vardagseftermiddag. Då är det ju bara pensionärer, sjuka och såna som jag hemma. Nån legitimation fick jag inte se heller. Nä, jag är inte så lite misstänksam…

Så… på min önskelista står nån form av NIX-register som motverkar dörrförsäljare!

Känner du dig besvärad av försäljare??? Har du fått fler besök av dörrförsäljare??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trendigt (?) inlägg.


 

Böcker Börjlind Adler Olsen

Böcker köpta på… Åhléns!!! (Där lurade jag dig allt!)

Nånting som jag har noterat ett bra tag är det märkliga (eller det är ju inte märkligt eftersom jag vet hur det ligger till…) fenomen att en viss nätshop verkar ha stenkoll på mig och mitt läsande. Det handlar om Bokus och det handlar om annonser för böcker jag bloggar om. Eller köper. Skälet till att det är på det viset är säkert att jag ibland länkar till just den nätshopen. Dock inte alltid! Och det är då det blir både märkligt och läskigt. Och irriterande. För varför tror Bokus att jag ska lockas på en köp-den-här-boken-annons när jag redan har köpt just den specifika boken i annonsen? Det riktigt läskiga är att annonsen poppar upp vid inloggningsformuläret till min webbmejl…

Gissningsvis handlar Bokus riktade annonser om att de utnyttjar cookies på för dem bästa sätt. Men nu finns ett nytt fenomen som kallas onboarding. Med hjälp av modern teknik kan marknadsföringsföretag följa dina mönster som konsument. Genom att vanliga affärer och butiker också ber om din e-postadress kan dessa företag samla in mängder av information om ditt köpbeteende. Med hjälp av de fakta de får om dig skickar de sen riktade annonser till dig. Det är annonser som är speciellt utformade för dig och baserade på dina mönster som konsument.

I USA har nu den statliga myndigheten för konsumenter nu reagerat på onboarding. Myndigheten hävdar att onboarding är att inkräkta på den personliga integriteten. Och jag kan faktiskt hålla med när det handlar om uppgifter om dig som till exempel graviditet, sjukdomar, religiös tro och liknande… Kanske blir det därför hårdare lagar i USA. Här i Sverige fortsätter det med denna lite halvobskyra aktivitet. Eller? Är det nån som vet nåt annat???

Här kan du läsa en DN-artikel om onboarding!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tandkräm.


Uppdatering:
Faktum är att Oral-B Pro-Expert inte är dyrare än vanliga tandkrämer som Colgate och Pepsodent. På Tokerian, till exempel, är  Oral-B Pro-Expert till och med billigare med sina cirka 21 kronor för en tub om 75 milliliter.


Nej, jag har inte gått på nån tandkrämsreklam.
 Jag är väldigt skeptisk till reklam av alla sorter. Tror inte på att saker är så bra som utlovas – förrän jag själv eller nån jag litar på har testat.

I våras fick jag två små tuber om 15 milliliter Oral-B Pro-Expert tandkräm av min tandläkare. Jag brukar få provförpackningar när jag är där, bara för att. Dessa små förpackningar är alldeles utmärkta att ta med sig när man åker på semester. Därför fick en av tuberna följa med till mamma och Metropolen Byhålan under tio dagar.

pro-expert-all-around-protection-clean-mint

Så här ser förpackningen till Oral-B Pro-Experttandkrämen ut.


Den lilla tuben jag har testat
har en mikroskopisk undertitel på tuben som säger

All Around Protection Clean Mint

Jag tycker överhuvudtaget att Oral-B-tandkrämerna har onödigt långa namn. Dessutom… Oral-B… Oral förstår jag, men B för mig är en sämre sortens produkt.

Nåja, till själva tandkrämen nu. Enligt produktbladet ska just den här tandkrämen innehålla nån sorts superfluor samt kristaller. Fluoret motverkar förstås karies, eller hål i tänderna, som vi sa på stenåldern, medan kristallerna har med rengöringen att göra.

Tandkrämen är blå. Detta ser friskt och fräscht ut, lika friskt och fräscht som den smakar. Smaken sitter i lång tid efter borstningen.

Är tandkrämen bra då? Ja, jag tycker att den är jättebra. Den är inte bara tilltalande till utseende och smakar gott, tänder och mun känns ordentligt rena efter borstningen och en bra stund efteråt.

Ett förslag är dock att byta ut det lite töntiga och långa namnet. OK att vi konsumenter ser att tandkrämen hänger ihop med Oral-B:s uppladdningsbara tandborstar, men… Det blir lite väl långt. Ordet

expert

känns också ganska fånigt. Alla som utvecklar tandkräm är väl experter – på ena eller andra sättet..?

En tub om 75 milliliter kostar cirka 40 kronor. DET tycker jag är lite väl dyrt, även om tandkrämen är dryg.

Med ett lägre pris och ett kortare namn hade Oral-B Pro-Expert-tandkrämen fått högsta Toffelbetyg. Nu blir det snäppet under.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

  • På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

  • I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
  • ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
  • Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
  • Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
  • Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
  • OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
  • En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
  • Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
  • Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Idag har jag verkligen slagit på stort! Det blev inte ett par Levi’s utan två par! Var får jag alla pengar ifrån? Lite kvar från Lottovinsten Den Större, lite sparat från mamma. För nån lön har jag ju inte fått på ett tag. Men snart… Nu behöver jag inte köpa jeans på några år, i alla fall, och det är skönt. Jag avskyr nämligen att shoppa kläder!

Det var värre än värst idag på Stormarknaden och inte hade jag Fästmön med mig så vi kunde flabba tillsammans. Som vanligt hittade jag inga affärer – alltså inga affärer som jag skulle till låg där de brukar ligga. En av dem låg på vanliga stället, men hade inte fått upp nån skylt så jag passerade den. Två gånger. Men sen gick jag in och köpte jeansen. Ja, för det var på JC, förstås! Trevliga och hjälpsamma tjejer som jobbar där och som vanligt fick jag jeansen fållade. Bara det att när jag kom och skulle hämta dem såg flixen gråtfärdiga ut. Symaskinshelvetet krånglade! Men så hade de mekat lite, så där som duktiga tjejer kan men sällan gör, och till sist hade maskinen funkat som den skulle igen. Naturligtvis var det undertråden, detta av Djävulen uppfunna sattyg, som krånglade.


Så här brukar det se ut när jag syr. Undertråd = Djävulens uppfinning.

                                                                                                                                                            Jag passade på att handla lite annat också, när jag ändå var i farten, det vill säga väntade på att jeansen skulle bli klara. Halkade in på Clas Ohlson, till exempel, och köpte glödlampor till extrapris. Halka var för resten verbet för dagen! Golvet i den nyaste delen i köpcentrumet är snorhalt. Det finns stor risk för benbrott, så varning, varning! Annars kan jag meddela att Clas Ohlson i Stormarknaden är en rörig butik och varorna presenteras inte logiskt. Man hittar ingenting utan vimsar runt. Jag blev så irriterad att jag inte ens orkade asgarva åt en brutta i en onepiece med mönstret amerikanska flaggan. Säger som fru Hatt:

Maj Gadd!

Onepiece ser ju liksom inte klokt ut – på nån! Folk ser ut som jättebebisar, helt enkelt. FULT!


En sån här gick människan omkring i. Amerikanska flaggan, dessutom…

                                                                                                                                                               På ICA Kvantum var det inte mycket bättre än på Clas Ohlson, men till Kvantums försvar kan man hävda att där renoveras. Det gjordes inte på Clas Ohlson. Men skit samma, jag sprang som en yr höna även inne på Kvantum, för jag hittade knappt osten, ens. Dagens middag blir nog i alla fall en av de tre frysta ICA-pizzorna – extrapris!

Skenade också lite här och var och kollade på trådlösa möss, men hittade inget annat än små prisskillnader. På Expert fanns absolut ingenting i musväg, inte heller nån katt utan svans som jag kunde hälsa på högt och ljudligt. På Kjell & Company hittade jag däremot några varianter som såg intressanta ut. Bäst priser på färgpatroner hade i alla fall Clas Ohlson, så dit styr jag kosan nästa gång det är dags. Sorry Expert, men ni har blivit sämre vad gäller utbud, era priser är i högsta laget och det är alltid kö till säljarna hos er.

Hemma i New Village igen hann jag precis i tid till toa – ja, för jag blev ju naturligtvis kissnödig på Stormarknaden. Och var finns toaletterna??? Nä, dessa hittar jag ingen info om på hemsidan, i alla fall, så toaletter existerar uppenbarligen inte. DET drar ner betyget ytterligare.

Nu var syftet med min shoppingtur inte att betygsätta Gränby Centrum, men som konsument och kund kan man ibland inte låta bli. Det är ju liksom mina pengar som klirrar i era kassor.

Mina köksstolar är på kalas och jag funderar på att kolla vad som finns kvar i Hello Kitty-bunken och kanske läsa en stund. Ny bok på gång, inhandlad i fint skick och inbunden för 30 pix hos Bok-Anna i hamnen i Metropolen Byhålan (scrolla ner på sidan så hittar du e-postadress, men tyvärr ingen hemsida!). Det är en affär som har grejor!!!


Godis i bunke blir det numera om det blir godis!

Read Full Post »

Older Posts »